Rapport Förskolelyftet: "Vissa pedagoger är riktiga stjärnor. Vissa verkar inte förstå alls."

Rapport Förskolelyftet

”Vissa

pedagoger är riktiga stjärnor. Vissa verkar inte förstå

alls.”

En vårdnadshavares upplevelse av förskolan

Innehåll

Lanserad maj 2024 för

Attentions projekt Förskolelyftet finansierat av Allmänna arvsfonden.

Tryck: Åtta.45 Tryckeri AB

Text: Malin Eriksson, Matilda Berglund Calais

Grafisk form: Pernilla Förnes

Foto: Adobe Stock

Om Attention och NPF

RIKSFÖRBUNDET ATTENTION ÄR en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och deras familjer. Attention företräder personer med egen diagnos, anhöriga och personal som möter målgruppen inom exempelvis skola, vård, socialtjänst, arbetsförmedling och andra instanser. Attention har cirka 20 000 medlemmar och finns i ett 50-tal lokalföreningar i hela landet. Bland våra medlemmar finns personer med adhd, autism, Tourettes syndrom och språkstörning samt personer med nedsatt förmåga att läsa, skriva och räkna.

NPF INNEBÄR SVÅRIGHETER som beror på hur hjärnan fungerar. Orsaken är biologisk och har ingenting med uppfostran eller intelligens att göra. Funktionsnedsättningen syns inte utanpå, men påverkar personens beteende. Det är vanligt att personer med NPF har svårt med reglering av uppmärksamhet, impulskontroll och aktivitetsnivå, samspelet med andra samt inlärning och minne. Arten och graden av svårigheter varierar. När svårigheterna blir så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället blir det en funktionsnedsättning.

 Läs mer om Attention på: www.attention.se

Varför ett projekt om förskolan?

Vikten av en bra förskola

Förskolan spelar en viktig roll i alla barns utveckling och kan i många fall vara första steget till socialt samspel med andra utanför den egna familjen. Deltagande i förskola ger förbättrade livsvillkor och påverkar bland annat integration och språkutveckling positivt. Det ger även goda effekter på framtida skolresultat. Men dessa positiva effekter är förutsatt att förskolan är av god kvalitet, där den enskilt viktigaste faktorn för en hög kvalitet är förskolepersonalens kompetens.1,2 Barn i behov av särskilt stöd är en av de grupper där de positiva effekterna av att gå på en förskola med hög kvalitet är störst.3

Många upplever idag en oro över förskolans möjligheter att ta hänsyn till barns olika behov. Utmaningarna är bland annat att antalet barn som går i förskolan har ökat under en lång tid och beräknas fortsätta öka. Skolverket har rapporterat att runt hälften av alla förskolors barngrupper varit större än det rekommenderade antal barn per personalresurs flera år i rad. Större barngrupper och färre personalresurser är något som riskerar att slå extra hårt mot barn med NPF eller liknande problematik. Detta eftersom barn med NPF ofta har utmaningar med att hantera för många olika sensoriska intryck och kan vara i behov av en tydlig struktur och individuellt anpassat stöd. Miljö och pedagogik kan därför vara helt avgörande för att barnet ska må bra och utvecklas på förskolan, eller att ens kunna vara på förskolan och delta i dess verksamhet.

1. García JL, Heckman JJ, Leaf DE, Prados MJ. The life-cycle benefits of an influential early childhood program. National Bureau of Economic Research; 2017.

2. Pianta RC, Barnett WS, Burchinal MR, Thornburg KR. The effects of preschool education: What we know, how public policy is or is not aligned with the evidence base, and what we need to know. Psychologial Science in the Public Interest. 2009;10(2):49-88.

3. Moser T, Leseman P, Melhuish E, Broekhuizen M, Slot P. European Framework of Quality and Wellbeing Indicators. Utrecht University; 2017.

Förskolelyftet:

Målgrupp:

Barn med NPF, deras vårdnadshavare samt förskolan

Projektledare:

Malin Eriksson

Ett förskolelyft

För barn med NPF finns alltså stora fördelar med att delta i förskoleverksamheten, men situationen på förskolan är avgörande för vilka fördelar barnet får med sig in i grundskolan och det sociala livet. Attention har under många år arbetat med att förbättra situationen för elever med NPF i skolan. Via våra årliga skolenkäter och otaliga medlemskontakter har det tydligt framkommit att utmaningarna för våra medlemmar ofta börjar tidigt – redan i förskolan.

Om barnens problematik uppmärksammas och tas på allvar så tidigt som möjligt, redan i förskolan, så skulle det bidra till att snabbare identifiera stödbehov och fungerande anpassningar som kan användas också i grundskolan. Det skulle med all sannolikhet vara positivt för barnets utveckling både gällande skolresultat och för barnets mående och självkänsla. Attention har därför sett ett stort behov av ett projekt riktat till förskolan, med syfte att utveckla stöd till barn och föräldrar samt kunskaps- och metodunderlag till förskolans personal.

För att möta behoven påbörjade Riksförbundet Attention under hösten 2023 ett projekt riktat till familjer med barn i förskoleåldern – Förskolelyftet. Målgruppen för satsningen är barn med NPF, deras vårdnadshavare samt förskolan. Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden och pågår i tre år.

Sammanfattning

ATTENTION GICK I slutet av februari 2024 ut med en enkät i förbundets sociala medier och hemsida som var riktad till vårdnadshavare till barn som går på förskolan och har en neuropsykiatrisk diagnos eller upplevd neuropsykiatrisk problematik. Enkäten bestod av både förvalda svarsalternativ samt frisvarsalternativ och vi fick in 813 svar.

ENKÄTRESULTATEN VISAR ATT vårdnadshavarna generellt upplever situationen på förskolan som positiv för barn med NPF-problematik. Majoriteten av föräldrarna upplever att deras barn trivs på förskolan. Vi kan se att stöd och anpassningar sätts in för en stor del barn och att många vårdnadshavare upplever att förskolepersonalen gör det bästa de förmår utifrån de förutsättningar de har, för att barnet ska trivas och utvecklas.

MEN VI KAN också se att förskolans förutsättningar i många fall utgör ett problem för barnets möjligheter till utveckling och pedagogernas möjlighet att ge barnet det stöd och anpassningar det behöver. Vårdnadshavare vittnar bland annat om faktorer som för små resurser, för stora barngrupper och en fysisk miljö som dagligen dränerar deras intryckskänsliga barn på energi och hindrar deras utveckling.

VISSA SITUATIONER UPPGES vara särskilt utmanande för barnen på förskolan, som övergångar mellan olika aktiviteter, samlingar samt matsituationer. Vissa föräldrar anger också att alla intryck är utmanande för barnet, vilket resulterar i att barnet exploderar i känslor hemma efter en förskoledag.

NÄSTAN HÄLFTEN AV vårdnadshavarna beskriver att kunskapen och kompetensen på förskolan kunde vara bättre. Många upplever att kompetensen kring NPF är isolerad till enstaka personer i personalgruppen och att barnens möjligheter till rätt typ av stöd och anpassningar står och faller med just de personernas närvaro. Runt en tredjedel av vårdnadshavarna som svarat på enkäten upplever också att barnen, till liten del eller inte alls, får det stöd de behöver och har rätt till på förskolan. Det stöd som ges upplevs inte som tillräckligt eller att det inte matchar det som barnet faktiskt behöver. Slutligen kan bristen på rätt anpassningar och stöd leda till att vårdnadshavare känt sig tvungna att hålla sina barn hemma från förskolan.

ENKÄTEN VISAR OCKSÅ att vårdnadshavare i stor utsträckning upplever att deras egna insatser eller ageranden är helt eller till viss del avgörande för att barnet ska få rätt stöd. De beskriver att de måste bidra med exempelvis kunskap kring funktionsnedsättningarna och hjälpa personalen med lösningar kring utmanande situationer. Vårdnadshavare upplever också oro kring om barnet ska få tillräckligt med stöd och hjälp med att utvecklas gällande socialt samspel och om barnet har, får eller lyckas behålla vänner. De beskriver också oro när det gäller övergången från förskola till förskoleklass.

Om enkäten och de svarande

Denna rapport är baserad på en enkätundersökning som skickades ut i slutet av februari 2024 via Attentions medlemsregister. Den spreds också i våra sociala medier och via projektets samarbetspartner. Enkäten riktade sig till vårdnadshavare till barn med neuropsykiatrisk diagnos, som är under utredning eller har en upplevd NPF-problematik och som går i förskolan. Enkäten bestod både av frågor med färdiga svarsalternativ och frågor med möjlighet att lämna fritextsvar. Vi fick in 813 svar från vårdnadshavare som svarat på enkäten utifrån sitt barn. Vid flera barn i förskola med diagnos har de kunnat svara på enkäten flera gånger. Procentsatserna i enkäten har avrundats till närmaste heltal.

Enkätsvaren visar att 83 procent av dem som svarat på enkäten är mammor. 68 procent av de svarande har pojkar och 28 procent har flickor. Största andelen, 31 procent av de svarandes barn, var 5 år. Därefter var 4 år den mest förekommande åldern, 22 procent.

Hur gammalt är barnet? ålder

■ 1 år, 1%

■ 2 år, 5%

■ 3 år, 13%

■ 4 år, 22%

■ 5 år, 31%

■ 6 år, 14%

1 år, 1%

■ Äldre, 14%

2 år, 5%

3 år, 13%

4 år, 22%

Diagnos

48 procent av barnen hade fastställd diagnos/er, 32 procent hade ingen diagnos och 20 procent av barnen var under utredning. På frågan om vilken diagnos/ vilka diagnoser barnet har eller är under utredning för, var autism vanligast (72 procent). Därefter kom adhd (48 procent), språkstörning (35 procent) och Tourettes syndrom (1 procent).

Har ditt barn någon/några diagnoser?

▉ ADHD/ADD, 48%

▉ Autismspektrumtillstånd, 72%

▉ Tourettes syndrom, 1% ▉ Språkstörning, 35%

Vilken/vilka diagnos/er har ditt barn fått eller är under utredning för?

vilken diagnos

■ Ja, 48%

■ Nej, 32%

■ Barnet är under utredning, 20%

▉Ja, 48% ▉Nej, 32% ▉Barnet är under utredning, 20%

■ Adhd/add, 48%

■ Autismspektrumtillstånd, 72%

■ Tourettes syndrom, 1%

■ Språkstörning, 35%

Av de barn som inte har någon diagnos uppgav majoriteten av vårdnadshavarna (101 av 134 föräldrar) att de misstänker att barnet har adhd eller add.

Situationen på förskolan

Glädjande nog kan vi se att majoriteten av vårdnadshavarna till barn med NPF-problematik uppger att deras barn idag trivs på förskolan. 63 procent anger att barnet trivs för det mesta, 22 procent anger att barnet alltid trivs. Resterande 15 procent uppger dock att barnet oftast inte eller aldrig trivs.

Mitt barn trivs på förskolan:

■ Ja, alltid, 22%

■ Ja, för det mesta, 63%

■ Nej, oftast inte, 13%

▉ Ja, alltid, 22%

■ Nej, aldrig, 2%

▉ Ja, för det mesta, 63% ▉ Nej, oftast inte, 13%

Nej, aldrig, 2%

▉Övergångar mellan olika akt, 66%

▉Samling, 50%

▉Matsituationen, 45%

▉Fri lek, 43%

Trots att många av vårdnadshavarna upplever att barnet för det mesta trivs på förskolan, kan vissa situationer vara tuffa och extra utmanande för barn med NPF. I enkäten uppges övergångar mellan olika aktiviteter (66 procent) som mest utmanande, följt av samlingar (50 procent) och matsituationen (45 procent).

▉Hämtning och lämning, 41%

▉Andra situationer, 21%

▉Utflykter, 20%

▉Vilan, 17%

▉Ingen situation, 5%

■ Övergångar mellan olika akt, 66%

■ Samling, 50%

■ Matsituationen, 45%

■ Fri lek, 43%

■ Hämtning och lämning, 41%

■ Andra situationer, 21%

■ Utflykter, 20%

■ Vilan, 17%

■ Ingen situation, 5%

Utöver svarsalternativen har vårdnadshavarna i frisvar även uppgett andra utmanande situationer som toalettbesök/blöjbyten, pyssel eller andra stillasittande aktiviteter, på/avklädning, styrda gruppaktiviteter/lekar samt schemabrytande aktiviteter som avslutningar eller firande av högtider.

Stöd och anpassningar

En tredjedel av vårdnadshavarna (33 procent) upplever att deras barn inte får de anpassningar som barnet behöver. 23 procent uppger ”till liten del” och 10 procent uppger ”inte alls” på frågan. 28 procent av de svarande anger att barnet till stor del får stöd och anpassningar och 39 procent uppger att barnet delvis får det stöd och anpassningar det behöver.

anpassningar

■ Ja, till stor del, 28%

■ Ja, delvis, 39%

■ Till liten del, 23%

■ Nej, inte alls, 10%

▉ Ja, till stor del, 28%

▉ Ja, delvis, 39%

▉ Till liten del, 23%

▉ Nej, inte alls, 10%

Anser du att ditt barn får det stöd och de anpassningar som hen behöver (och har rätt till) i förskolan? stöd

Nästan hälften av de svarande vårdnadshavarna upplevde att förskolan och de själva har samma uppfattning om barnets problematik. Ungefär lika många, 43 procent, uppger att uppfattningen om problematiken skiljer sig åt till viss del mellan personalen på förskolan och dem själva. 13 procent anger att personalens och deras egen uppfattning om barnets problematik skiljer sig helt och hållet åt.

Upplever du att förskolans inställning till barnets NPF-problematik skiljer sig från din? fs inställning skiljer ▉ Ja,helt och hållet, 13%

■ Ja,helt och hållet, 13%

■ Ja, till viss del, 43%

Ja, till viss del, 43%

■ Nej, inte alls, 44%

Nej, inte alls , 44%

De vårdnadshavare som uppgett att inställningen helt eller delvis skiljer sig åt från förskolan, fick sedan ange hur inställningen till barnets NPF-problematik skiljer sig åt. Det är då tydligt att majoriteten av dessa, 78 procent, anser att förskolan upplever barnets problematik som mindre än vad vårdnadshavarna själva anser. Resterande 22 procent ansåg tvärtom att förskolan upplever att barnets problematik är större än vad de själva gör.

Hur skiljer sig din inställning till barnets NPF-problematik åt från förskolans?

föräldrars inställning

▉ Förskolan upplever att barnets problematik

■ Förskolan upplever att barnets problematik

är större än vad jag gör, 22%

■ Förskolan upplever att barnets problematik är mindre än vad jag gör, 78%

är större än vad jag gör, 22%

▉ Förskolan upplever att barnets problematik

är mindre än vad jag gör, 78%

Majoriteten, 88 procent, av de svarande vårdnadshavarna upplever dessutom att deras agerande som vårdnadshavare är helt eller till viss del avgörande för att deras barn ska få rätt stöd på förskolan och att personalen ska få kunskap om NPF och barnets svårigheter. Vårdnadshavarna upplever också att de i stor utsträckning tillhandahåller lösningar på problem och utmanande situationer som uppstår på förskolan kring barnet.

Upplever du att din insats/ditt agerande som vårdnadshavare är avgörande för att ditt barn får rätt stöd på förskolan? föräldrainsats

■ Ja, helt avgörande, 55%

■ Ja, till viss del avgörande, 33%

■ Nej, inte avgörande, 12%

▉ Ja, helt avgörande, 55% ▉ Ja, till viss del avgörande, 33%

▉ Nej, inte avgörande, 12%

Dessa siffror ligger tyvärr i linje med vad som framkommit i Riksförbundet

Attentions rapport om anhörigskap ”Kraschar jag så kraschar allt”4, där 92 procent av föräldrar till barn med NPF skattade att den egna insatsen är helt/till stor del avgörande för att den närstående ska få rätt hjälp/stöd.

Förskolans anpassningar

På frågan om vilken typ av stöd och anpassningar förskolan har gett kan vi se att anpassningar av specifika rutiner/aktiviteter är vanligast förekommande, 42 procent. 24 procent uppger att förskolan har satt in resursstöd till barngruppen och 10 procent att barnet har fått en egen resurs. 20 procent uppger att förskolan inte har satt in några av de stöd/anpassningar som finns som angivna svarsalternativ.

4. Eklund, F. Kraschar jag så kraschar allt. Riksförbundet Attention; 2024

Följande stöd och anpassningar har förskolan satt in för mitt barn:

■ Anpassningar av specifika rutiner/aktivteter, 42%

■ Bildstöd för kommunikation, 38%

■ Bildschema, 31%

■ Resursstöd till barngruppen, 24%

■ Tillgång till eget återhämtningsrum/plats, 22%

■ Inget av nedanstående alternativ, 20%

■ Annat, 21%

■ Egen resurs, 10%

Av frisvaren framgår att vissa har fått andra typer av stödinsatser, som tidshjälpmedel, extra språkträning, anpassad kost samt användning av tecken som stöd (TAKK), medan andra angett att de inte fått några anpassningar eller stöd alls.

Utöver de anpassningar som barnet har fått frågade vi även vårdnadshavaren om vilken typ av stöd och anpassningar de önskar från förskolan. Dessa svar fick lämnas som frisvar. Det visade tydligt fyra återkommande önskemål. Övervägande flest önskemål innefattar tillgång till egen resurs alternativt mer resursstöd till barngruppen. Andra önskemål var också bättre möjligheter för barnet att återhämta sig under dagen samt ökade möjligheter till stöd gällande socialt samspel.

Vilka typer av anpassningar och stöd skulle du önska från förskolan, utöver de som barnet får idag?

”Att hon skulle få chans att gå undan för återhämtning under dagen. Hennes energi är slut när hon kommer hem och detta resulterar i affekt om minsta lilla går fel.”

”En egen resurs med kunskap om diagnosen som kan hjälpa och styra henne rätt när hon inte förstår situationen eller är trött.”

”Mer stöttning i den fria leken, att gå in i leken förebyggande och inte bara vid konflikt.”

”Att hon skulle få chans att gå undan för återhämtning under dagen. Hennes energi är slut när hon kommer hem och detta resulterar i affekt om minsta lilla går fel.”

Skillnader i stöd och anpassningar före och efter diagnos

Trots att det i skollagen inte finns något krav på diagnos när det kommer till anpassningar och stöd, visar enkätresultaten att det för vissa är stor skillnad på anpassningar och stöd före och efter att barnet fått sin diagnos. Om man ser till resultatet för dem som svarat att deras barn har en fastställd diagnos, uppger 22 procent att barnet fått betydligt mer stöd efter att de fått diagnosen och 25 procent uppger att barnet delvis fått mer stöd. 20 procent upplever att de fått lite mer stöd, medan 32 procent uppger att de inte upplever någon skillnad alls i stödinsatser efter att barnet fått sin NPF-diagnos. En procent anger att de fått mindre stöd sedan barnet diagnostiserades.

Förskolans förutsättningar och hinder för rätt stöd och anpassningar 43 procent av de vårdnadshavare som svarat på frågan om hur de upplever att förskolans förutsättningar är för att kunna ge barnet det stöd och anpassningar det behöver, har angett att förutsättningarna är ganska (32 procent) eller mycket (11 procent) dåliga. Majoriteten (42 procent) uppger dock att den är ganska bra medan 15 procent anser att den är mycket bra.

Förutsättningar

Hur upplever du att förskolans förutsättningar är för att kunna ge ditt barn det stöd och anpassningar hen behöver?

■ Mycket bra, 15%

■ Ganska bra, 42%

▉ Mycket bra, 15%

■ Ganska dåliga, 32%

▉ Ganska bra, 42%

■ Mycket dåliga, 11%

▉ Ganska dåliga, 32%

▉ Mycket dåliga, 11%

I frisvaret framkommer tydligt att det ofta är strukturella faktorer som skapar hinder för förskolan att kunna ge barnet det stöd det behöver. För stora barngrupper, för lite personal, ansträngd ekonomi, bristande kompetens om NPF hos pedagoger och rektorer samt brister i den fysiska lärmiljön är återkommande faktorer som vårdnadshavarna belyser.

Vilka hinder ser du att förskolan har för att kunna ge ditt barn det stöd och anpassningar hen behöver?

”Personalbrist, många barn som behöver stöd och olika kompetens inom personalgruppen. Vissa är betydligt bättre än andra på att möta vårt barns behov.”

”Stor personalomsättning. Det kan ta tid för ny personal att riktigt lära känna mitt barn och hur hon fungerar.”

”Bemanningen. Förskolan har en extra resurs i personalgruppen, utifrån bland annat mitt barns behov, men pga personalbrist får resursen oftast täcka upp för andra pedagoger istället för att vara i gruppen.”

”Alldeles för stor barngrupp och inga avgränsande miljöer. Radion är ofta på med musik, vilket bidrar ännu mer till att miljön blir stimmig och orolig.”

”Min sons ansvariga pedagog är mycket engagerad och kunnig, men mitt barns rätt till särskilt stöd får ofta stå tillbaka när det finns andra behov på förskolan som behöver täckas.”

Förskolans samverkan med externa aktörer

Ofta kan barn med NPF och deras vårdnadshavare ha många olika kontakter för vård och stöd med anledning av funktionsnedsättningen. Dessa kontakter kan vara till stor hjälp för förskolepersonalen för att de ska kunna ge så bra stöd och anpassningar till barnet som möjligt i förskolan. Det är därför positivt att 57 procent av vårdnadshavarna uppger att förskolan har någon typ av samverkan med externa aktörer. De aktörer som förskolan oftast uppges ha kontakt med är specialpedagog och habilitering, men vårdnadshavare anger även BVC, BUP och logoped som externa kontakter som förskolan tar hjälp av.

Förskolans kunskap om NPF

I inledningen av denna rapport presenterades forskning om att förskolan är viktig för barnets sociala utveckling och att en välfungerande förskolesituation bidrar till bättre förutsättningar för barnet att långsiktigt lyckas i skolan. En av de avgörande faktorerna är personalens kunskap om NPF och kompetens att bemöta barn med NPF.

I våra enkätresultat framgår att hälften, 50 procent, av alla svarande anser att förskolans kunskap och kompetens kring NPF är ganska bra eller mycket bra. Men nästan lika många, 46 procent, upplever att kompetensen är ganska dålig eller mycket dålig och 4 procent skattar den till och med som obefintlig.

Hur är förskolepersonalens kunskap om NPF?

npf-kunskap

▊Mycket bra, 10%

▊Ganska bra, 40%

■ Mycket bra, 10%

▊Ganska dålig, 33%

■ Ganska bra, 40%

▊Mycket dålig, 13%

■ Ganska dålig, 33%

▊Obefintlig, 4%

■ Mycket dålig, 13%

■ Obefintlig, 4%

Vårdnadshavarna beskriver att kunskapen om NPF kan vara mycket ojämn i personalgruppen. Kompetensen beskrivs som personbunden och det framkommer också att pedagogerna kan variera från att vara väldigt kunniga om NPF till att helt sakna kunskap om NPF.

”Kompetensen är väldigt personbunden. De som fått utbildning via habiliteringen och är intresserade har bra kunskaper. Andra saknar detta helt. Vi har haft bra gemensamma möten med habiliteringen och förskolan, vilket varit givande och uppmuntrat förskolan till anpassningar och strategier som varit positiva för hela barngruppen, inte bara mitt barn.”

”Personalens kunskaper inom NPF är allt ifrån inget till acceptabla kunskaper. Hur en dag är för mitt barn beror helt på vem som är med barnet.”

”Vissa pedagoger är riktiga stjärnor, de är vår stora räddning. Vissa verkar inte förstå alls.”

”Min sons ansvariga pedagog är mycket engagerad och kunnig, men mitt barns rätt till särskilt stöd får ofta stå tillbaka när det finns andra behov på förskolan som behöver täckas.”

Kunskap och förståelse för hur NPF och dess uttryck kan skilja sig åt mellan olika individer är också något många vårdnadshavare upplever saknas på förskolan. Kompetens om NPF hos flickor tar många vårdnadshavare upp som exempel på detta.

Vilken kunskap upplever du att förskolepersonalen saknar?

”Att det kan vara så individuellt, trots att diagnosen är densamma. Upplever lite att de ”plockar fram standard-kittet för autism”, istället för att, utan stämpel och förutfattade meningar, se just mitt barns styrkor och utmaningar.”

”Tidiga tecken hos flickor som håller ihop sig under dagen men är ett vrak så fort man lämnar gården och ska hem.”

”Att varje individ är unik, även barn med samma diagnos. Att exempelvis alla med adhd inte nödvändigtvis beter sig på samma sätt. Även kombinationerna av flera olika diagnoser och komplexiteten i detta.”

”Förståelse för bemötande och användandet av alternativ kommunikation. Jag upplever att de har stor okunskap om språkstörning.”

Många vårdnadshavare lyfter också att förskolan saknar kunskap och därmed brister i användning av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) såsom TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) eller bildstöd för kommunikation, och förmår då inte heller alltid att hjälpa barnet att utveckla sin kommunikation.

”Tidiga tecken hos flickor som håller ihop sig under dagen men är ett vrak så fort man lämnar gården och ska hem.”

Frånvaro från förskolan

Nästan hälften (46 procent) av vårdnadshavarna uppger att deras barn varit hemma från förskolan på grund av bristande anpassningar i relation till barnets funktionsnedsättning. 28 procent angav att barnet varit hemma enstaka gånger och 18 procent uppgav att barnet varit hemma flertalet gånger. I Riksförbundet Attentions rapport ”Vägen tillbaka – från skolfrånvaro till skolnärvaro”5 beskriver vårdnadshavare tidiga tecken på oroande skolfrånvaro. Bland annat beskrivs svåra lämningar på förskolan och barn dränerade på energi efter förskoledagens slut på grund av intryckskänslighet. Tidiga tecken som sedan utvecklades till svårigheter och frånvaro i grundskolan.

Har ditt barn någon gång under föregående läsår varit hemma från förskolan på grund av bristande anpassningar utifrån barnets funktionsnedsättning/problematik? stannat hemma ▊

■ Ja, flertalet gånger, 18%

■ Ja, enstaka gånger, 28%

Ja, flertalet gånger, 18%

■ Nej, aldrig, 54%

Ja, enstaka gånger, 28%

Nej, aldrig, 54%

I fritextsvaren uppger föräldrarna ofta att förutsättningarna på förskolan är anledningen till att deras barn varit hemma. Det handlar om brist på personal, hög andel vikarier och tillfälliga sammanslagningar av avdelningar. Vårdnadshavare lyfter också att förskolan brister i att göra planer för hur de ska hjälpa barnet när det är schemabrytande aktiviteter, exempelvis utflykter och högtidsfirande. Konsekvensen av bristande förberedelser inför aktiviteter blir att barnet behöver vara hemma från förskolan.

”Luciafirande eller andra avvikande aktiviteter utan anpassningar. Personalen har även ringt hem honom vid flera tillfällen för att de inte kan anpassa och göra så att han klarar av att vara med.”

5. Berneklint, S. Vägen tillbaka - från skolfrånvaro till skolnärvaro. Riksförbundet Attention; 2023

Ytterligare anledningar som beskrivs är att barnen helt enkelt inte alltid har ork att gå till en verksamhet där stöd och anpassningar saknas och där det är mycket intryck och bristande möjlighet till återhämtning.

Vad var anledningen till att ditt barn var hemma?

”Hon mår dåligt av stora förändringar och förskolan byter personal väldigt ofta. När det är jobbigt på förskolan med personal vill hon stanna hemma.”

”När resurspersonen är sjuk eller när förskolan generellt har ont om personal, har de sagt att de tycker det är bäst om vår dotter stannar hemma. Vi har också behövt hämta henne tidigare för att hon haft utbrott. Det händer bara när hennes resursperson är borta.”

”Luciafirande eller andra avvikande aktiviteter utan anpassningar. Personalen har även ringt hem honom vid flera tillfällen för att de inte kan anpassa och göra så att han klarar av att vara med.”

”Han orkar helt enkelt inte vara där pga bristande anpassningar, stora barngrupper och den höga ljudnivån.”

Några vårdnadshavare har i frisvaren även angett mycket allvarliga situationer och omständigheter på förskolan, som gjort att de haft barnet hemma från förskolan. Exempel på sådana situationer har varit barn som vid upprepade tillfällen rymt från förskolan, fasthållningar från personalen vid tillfällen då barnet haft utbrott, eller bristande förmåga att sköta barnets hygien på grund av att barnet inte kan kommunicera att det behöver gå på toaletten/byta blöja.

▉ Ja, helt avgörande, 55%

▉ Ja, till viss del avgörande, 33%

▉ Nej, inte avgörande, 12%

Vårdnadshavares

upplevelse av oro

Att man som anhörig till en person med NPF upplever stor oro är dessvärre denna rapport inte först med att belysa. I Riksförbundet Attentions rapport om anhörigskap ”Kraschar jag så kraschar allt” (4) uppger exempelvis 8 av 10 anhöriga att de alltid eller ofta är oroliga för sin närstående. I Attentions skolenkät 2023 uppger 42 procent av föräldrarna mycket stor oro inför barnets skolstart och 35 procent upplever ganska stor oro. Tyvärr ser vi i den här enkäten att oro för sitt barn ofta förekommer redan från förskoleåldern. Nästan hälften (49 procent) upplever mycket eller ganska stor oro över sitt barns situation på förskolan. Endast 12 procent anger att de inte känner någon oro alls.

■ Mycket stor oro, 15%

■ Ganska stor oro, 34%

■ Liten oro, 37%

■ Ingen oro, 14%

▉ Mycket stor oro, 15% ▉ Ganska stor oro, 34% ▉ Liten oro, 37% ▉ Ingen oro, 14%

I fritextsvaren får vi en tydlig bild av återkommande områden som skapar oro, vilka handlar om sociala relationer, organisatoriska och strukturella förutsättningar och framtida skolsituation.

”Oron var större för ett tag sen, då det krävdes mycket av oss föräldrar och förståelsen var liten på förskolan. Detta har dock blivit bättre då vi nu har en pedagog som verkligen förstår och gör allt för vårt barn.”

Känner du oro för ditt barns situation på förskolan?

Sociala relationer

Vårdnadshavarna lyfter bland annat oro över att deras barn ofta är utanför den sociala gemenskapen på förskolan. Många upplever att barnet inte får den hjälp det behöver för att kunna utveckla sociala färdigheter och samspel med andra barn och de känner sig oroliga över hur det ska påverka barnets framtida relationer och självkänsla. Flera uttrycker också en oro över att deras barn ska hamna i konflikt med andra barn och riskera att skada sig själv eller andra barn. Att barnet ska uppleva så pass många sociala misslyckanden att det till slut slutar att försöka leka med andra barn.

Tidigare i rapporten har vi beskrivit hur många vårdnadshavare uttryckt att barnet inte deltar i aktiviteter, eller är hemma från förskolan, på grund av bristande anpassningar vid exempelvis utflykter eller schemabrytande aktiviteter Vilket även det kan förstärka känslan av utanförskap för barnet.

Vad beror din oro på?

”Jag är rädd att han inte ska få stöd i att leka med andra barn och sluta försöka.”

”Att hon inte får förutsättningar att delta på sina villkor. Att förskolans strategier och bemötande påverkar självbild och självförtroende negativt.”

”Jag är mest oroad att han blir utanför pga hans beteende. Många föräldrar vill inte att deras barn leker med min son då han kan bli utåtagerande. H bjuden på kalas och det skapar stor oro.”

”Att han inte ska få möjlighet att gå undan när det blir jobbig kan hjälpa honom vid stimmiga situationer, så han kan få vara m samma saker som kompisarna.”

”Min oro är att mitt barn kommer hamna i utanförskap pga att ho inte får stöd utifrån sina svårigheter samt att det kommer ha e negativ inverkan på hennes självkänsla. Det förekommer redan att vissa barn inte vill leka med henne för att hon kan bli uta gerande. Mitt barn har precis fyllt fem år men har i cirka ett års tid kunnat uttrycka att hon inte har några vänner, att ingen vill vara med henne för att hon är dum och slåss.”

”Jag är mest oroad att han blir utanför pga hans beteende. Många föräldrar vill inte att deras barn leker med min son då han kan bli utåtagerande. Han blir t ex aldrig bjuden på kalas och det skapar stor oro.”

”Jag är rädd att mitt barn ska uppleva att han misslyckas, exempelvis med att vara stilla på vilan, och att det är hans fel. Jag är delvis orolig att mitt barns bristande tålamod och stundvis häftiga humör ska påverka hans relation med kamraterna.”

Fysiska, organisatoriska och strukturella förutsättningar

Oro gällande otillräckliga resurser på förskolan, bristande kunskaper om NPF och att barnet inte ska få det stöd det behöver för fortsatt utveckling, är också återkommande i vårdnadshavarnas svar om vad som skapar oro. Många föräldrar ser dagligen välvilliga pedagoger som på grund av stora barngrupper och brist på personal inte har förutsättningar att ge barnet det stöd och anpassningar det behöver. De uttrycker undermåliga lärmiljöer där många intryck och hög ljudvolym har en negativ inverkan på deras barn.

Vad beror din oro på?

”Att min son inte kommer kunna utvecklas enligt sin fulla potential på grund av resursbrist.”

”Att han inte får de anpassningar och stöd han skulle behöva och pedagogerna inte har rätt förutsättningar till att genomföra dom.”

”Jag är rädd att mitt barn ska uppleva att han misslyckas, exempelvis med att vara stilla på vilan, och att det är hans fel. Jag är delvis orolig att mitt barns bristande tålamod och stundvis häftiga humör ska påverka hans relation med kamraterna.”

”Stor barngrupp och stimmig miljö. Inte tillräcklig kompetens hos personalen om hur de ska bemöta mitt barns behov på bästa sätt för att stötta hans utveckling. De vill honom väl och är fina människor, men det pedagogiska brister.”

Framtiden/skolan

Att barnet inte får tillräckligt med möjligheter att förberedas inför övergången till förskoleklass eller att barnet inte kommer att få rätt till stöd och anpassningar i skolan, skapar stor oro hos vårdnadshavarna. Det finns också en oro över hur barnet ska klara sin skolgång med bibehållen ork och psykisk hälsa.

Vad beror din oro på?

”Att skolan inte kommer ta emot överlämningen från förskolan och vilja ”köra sitt eget race” så vi får börja om med att få stödinsatser.”

”Att barnet inte får adekvata anpassningar och till slut kommer bli utmattad och få det svårt att orka ta sig genom skolsystemet med sin självtillit och självkänsla intakt. Om barnet tar sig igenom systemet överhuvudtaget.”

”Att han inte alls tränas på att vara i en grupp med andra barn. Han är exempelvis aldrig med när de pysslar för han klarar inte klarar av att sitta still och är ofta ensam med egen pedagog. Hur ska han klara skolsituationen?”

Slutsatser och förslag

på förbättringar

I RAPPORTENS INLEDNING presenterades forskning som visar på förskolans betydelse för barns sociala utveckling samt hur en välfungerande förskolemiljö kan främja barnets framtid i skolan. Särskilt förskolepersonalens kunskap och kompetens lyftes fram som en avgörande framgångsfaktor. Kunskapen om NPF har generellt sett ökat i förskolskolans verksamheter de senaste åren men det framgår av enkätsvaren att vårdnadshavare fortfarande ser behov av ökad kunskap om hur NPF påverkar det enskilda barnet. Kunskapen behöver också finnas hos hela personalgruppen och inte riskera att bli personbunden till enstaka medarbetare.

UTIFRÅN ENKÄTRESULTATEN BLIR det tydligt att den personbundna kunskapen leder till en skör situation för barnet och vårdnadshavarna. Om kunnig personal är borta kan vårdnadshavare se sig nödgade att ha barnet hemma för att undvika att barnet tar skada av brist på förståelse, anpassningar och stöd på förskolan. Flera vårdnadshavare uppger också att de i stor utsträckning själva måste säkerställa att deras barn får anpassningar och stöd. Glädjande är dock att många vårdnadshavare uppger att förskolorna samverkar med externa aktörer som specialpedagoger och habilitering, även om enkätresultaten visar att fler borde få tillgång till den kunskap som finns externt.

FLERA AV DE svarande efterlyser också i större utsträckning kontinuerliga, strukturerade kunskapsutbyten mellan föräldrarna själva och förskolan. Föräldrar sitter ofta inne med värdefull information om dels vilka utmaningar barnet har, dels vilka styrkor och intressen som finns att arbeta med och utveckla.

ENKÄTSVAREN INDIKERAR ATT fler barn än de som redan får stöd i förskolan skulle gynnas av anpassningar. Dessutom visar resultaten att föräldrarnas uppfattning om barnets behov och verksamma insatser inte alltid överensstämmer med det som erbjuds i förskolan. Föräldrar kan se behov av insatser där förskolan gör en annan bedömning, vilket föräldrarna uppger snarare kan bero på faktorer såsom ekonomi och personalresurser än barnets faktiska behov.

FÖRÄLDRARNA PEKAR PÅ just utmaningar som barngruppernas storlek, lokalerna och personalens organisatoriska förutsättningar på förskolan. Stora barngrupper i förhållande till resurserna kan leda till bristande stöd, då förskolan i vissa fall använt barnets tilldelade resurs som resurs till hela barngruppen. Ett förfarande som riskerar att barnet i behov av resurs inte får sina grundläggande behov tillgodosedda; som att kunna göra sig förstådd med alternativ och kompletterande kommunikation eller få hjälp med toalettbesök och under måltider. Det påverkar naturligtvis barnets situation på förskolan och även föräldrarnas tillit till förskolans kapacitet att ta hand om barnet. I enkäten framgår det att även sådana situationer lett till att föräldrar känt sig tvungna att hålla sina barn hemma. I dessa fall går det att konstatera att förskolan misslyckats med sitt uppdrag att skapa en inkluderande lärmiljö där alla barns behov ska tas hänsyn till.

SLUTLIGEN: det är glädjande att barnen generellt sett verkar trivas bra på sina

Stora barngrupper i förhållande till resurserna kan leda till bristande stöd, då förskolan i vissa fall använt barnets tilldelade resurs som resurs till hela barngruppen. Ett förfarande som riskerar att barnet i behov av resurs inte får sina grundläggande behov tillgodosedda.

förskolor. Flera svarande lyfter engagerad personal och goda viljor som framgångsfaktorer. Det som oroar många föräldrar är dock framtiden och särskilt barnets möjligheter att utveckla socialt samspel och kompisrelationer. Här har förskolorna ett viktigt uppdrag att dels stötta barnet i socialt samspel och kamratrelationer, dels att med hjälp av god kommunikation i möjligaste mån minska föräldrarnas oro. Och när det kommer till framtidsoron behöver förskolorna aktivt arbeta med att säkerställa trygg övergång från förskola till förskoleklass. Med hjälp av förutsägbarhet och god planering ökar chanserna till en positiv skolstart. En skolstart som i sin tur lägger grunden för en skolgång som tillåter barn med NPF – liksom alla barn – att nå sin fulla potential.

Attention ser att de viktigaste åtgärderna för att förbättra situationen på förskolan både för barnet, barngruppen, personalen och vårdnadshavarna är att:

• Kunskap om NPF blir obligatorisk del av skolledarutbildning/rektorsutbildning.

• Förskolans personal och ledning har tillräcklig kunskap om NPF och dess diagnoser och förstår hur den kunskapen ska användas utifrån det enskilda barnets förutsättningar. Detta inkluderar också behovet av att personal och ledning planerar för hur barnet kan och bör inkluderas när det kommer till schemabrytande aktiviteter som avviker från förskolans ordinarie verksamhet.

• Förskolan avsätter tillräckligt med resurser, både ekonomiskt och personellt, för att kunna ge barnet de anpassningar och stöd som barnet har rätt till.

• Förskola och förskoleklass samverkar i större utsträckning och under en längre tid för att förbereda barnet för övergång en till förskoleklass.

• Personal i större utsträckning utnyttjar föräldrars kunskap om barnens utmaningar, styrkor och intressen för att skapa rätt förutsättningar för barnet.

Läs mer om Attention på: www.attention.se