Livsberättargrupper för äldre med NPF

Livsberättargruppen:

”För oss som aldrig fått förståelsen”

I samarbete med Attentions projekt Äldrelyftet genomförs Livsberättargruppen i regi av Stockholms lokalförening. ”Det behövs grupper för oss äldre som kämpat i årtionden, upplevt misslyckanden och som aldrig fått förståelsen som börjar utvecklas nu”, säger en deltagare.

Text: Caroline Jonsson ● Illustration: Pernilla Förnes

Attention Stockholms Livsberättargrupp samlar personer som är fyllda 65 år och har fått diagnos, eller känner igen sig i beskrivningar av adhd. Utifrån bestämda teman och olika tidsepoker i livet, samtalar de om glädjeämnen och utmaningar. Syftet med gruppsamtalen är att skapa gemenskap, dela erfarenheter, reflektera över hur livet blev och skapa nya drömmar. – Vi har samtalat om barndom, tonårstid och vuxenliv. Samtalen öppnar dörrar inom oss, vi får perspektiv när vi lyssnar till varandras likheter och olikheter. Här behöver vi inte skämmas för dem vi är, säger en deltagare.

Masken faller snabbt

Gruppen träffas på måndagskvällar i Attention Nackas nya lokaler, Stockholm. Samtalsledarna Catarina och Inka leder samtalen utifrån en metod som utvecklats för grupper där äldre delar sina livsberättelse, för att bryta ensamhet och skapa livskvalitet. – Gruppen passar dig som är nyfiken på dig själv och andra. Jag förvånas över hur snabbt deltagarna fann varandra. Tidigt delade de livshändelser som de aldrig berättat för någon, säger Catarina.

Samtalen i den slutna gruppen genomförs i samarbete med Riksförbundet Attentions projekt Äldrelyftet. Talartid fördelas med hjälp av en TimeTimer, det som sägs inom gruppen stannar där. – I det här rummet släpper alla masken snabbt, men det finns ingen press. Du behöver inte leverera något, du måste inte prata om det inte känns rätt just då, tillägger samtalsledare Inka.

Vad är ett bra liv?

Livets berg- och dalbana, släktrelationer, ekonomi, sömn, familjekamp, missbruk, specialintressen och utanförskap är några teman som deltagarna ventilerat med varandra. – Aldrig någonsin har jag upplevt ett sammanhang som har berikat mitt liv som livsberättargruppen. I ett helt liv höll jag ihop. Privat ballade jag ur. Många av oss här har varit duktiga, tysta och osynliga flickor inför omgivningen.

Alla deltagare betonar att utrymmet som skapas, när man får möjlighet att reflektera över livets olika skeden, har varit betydelsefullt. De beskriver träffarna som glädje, trygghet, samhörighet och med en tillåtande stämning – tillfällen där de på allvar frågar sig själva vad ett bra liv betyder för just dem. Tillsammans blickar de inåt och försöker finna en fungerande väg fram i livet. – Det är sådan lättnad att träffa andra med diagnos i samma ålder. Det behövs verkligen träffpunkter för oss äldre som kämpat i årtionden, upplevt misslyckanden och som aldrig fått förståelsen som börjar utvecklas idag. Kunskapen fanns inte tidigare, när vi hade behövt hjälp och stöd, säger en deltagare.

”Slår inte på mig själv längre”

Livsberättargruppen beskriver samstämmigt att de har vuxit ihop, alla vill hålla kontakten framöver. På stora vita ark har deltagarna skrivit ord inför framtiden: ”Passion istället för pension”, ”Följa drömmen” och ”Ibland är misstag bra”. – Jag förstår orsakerna till hur mitt liv kunde bli som det blev. Vi kan inte bli fixade, vi är dem vi är, men vi har fått hjälp att se på vårt liv med andra ögon. Nu slår jag inte på mig själv längre. ●