2
Gruvarbetare i Sydafrika öppnade dörren till Moçambique Margit Pollack som med sin man Mauritz var missionär i landet i cirka 20 år, i samtal med bland andra studenten Elias Chitlango (i rutig skjorta).
Under de cirka 90 år som EFK har verkat i Moçambique har kyrkan stadigt vuxit. Idag finns cirka 300 000 medlemmar inom samarbetskyrkan Igreja União Baptista de Moçambique (IUBM). Här är berättelsen om hur allt startade. Text: Elin Kullingsjö (utdrag ur boken), bearbetat av Elisabet Carleson. Foto: EFKs arkiv.
”I början av 1900-talet kretsade Fribaptisternas arbete kring arbetet i gruvorna runt Johannesburg i Sydafrika. Många av de som FBs missionärer mötte tillhörde folkgruppen shangaaner som kom från provinsen Gaza i dåvarande Portugisiska Östafrika (nuvarande Moçambique). Många shangaaner blev omvända i Sydafrika. Fick förfrågan
I september 1919 fick FB-missionärerna i Sydafrika besök av två evangelister som var utsända från en församling i Gaza. I FBs bok, Mission bland Sydafrikas infödingar, kan man läsa följande: De som blivit troende önskade att deras lärare måtte följa dem hem, och att samma evangelium bleve predikat även för deras anhöriga i Gazaland, så att de även finge ett andeligt hem, där de hade sitt jordiska. Rekognoseringsresor
Förfrågan från evangelisterna väckte intresset hos Anders Andersson och David Eriksson (två missionärer från Fribaptisterna, reds. anm.) och de beslutar att genomföra en rekognoseringsresa till fots i början av år 1920 och ytterligare en redan under hösten samma år. De besöker Lourenço Marques (nuvarande Maputo) och Matsugane. När de kom fram till Matsugane samlade de ihop tre nationella evangelister för att planera hur arbetet skulle kunna utformas. Vid en missionärskonferens i Boksburg,
Sydafrika, våren 1921, beslutade man att säga ja till förfrågan om FB skulle överta ansvaret för församlingarna i Gaza. Detta innebar att en tredje resa planerades till den 2 maj 1921 med Anders Andersson och Erik Jonsson. Denna resa blev den sista för Andersson. Under resan insjuknade han och avled den 1 juni 1921. Därmed hade han arbetat i Sydafrika utan uppehåll sedan 1894. Han begravdes vid Xinavane tågstation i Moçambique. Arbetet gjordes i BÖRJAN av nationella
Bara någon månad efter att Andersson hade dött genomförde Jonsson en ny resa till Gaza. Det sker många dop, barnvälsignelser och vigslar. Det arrangeras även en träff för 22 nationella medarbetare för att planera arbetet. Missionärerna reser fram och tillbaka från Sydafrika till Moçambique; till stor del bedrivs arbetet de första åren av ett tjugotal nationella evangelister. Ernst Svensson (som senare gifter sig med Anna Larsson) och Anton och Signe Johansson blir de första bosatta missionärerna Moçambique, år 1924. Mission bland Sydafrikas infödingar (1925), s 48.
Lång väg till demokrati 1975 blev landet självständigt efter nästa 500 år som portugisisk koloni och tio års väpnad kamp. Marxister tog makten genom partiet Frelimo. Samma år blev IUBM ett självständigt samfund. 1977 startades ett inbördeskrig som tog cirka en miljon människors liv. Missionärerna slängdes ut för en tid. År 1992 drabbades södra Afrika av den värsta torkan på över hundra år, vilket bidrog till ett fredsavtal. 1994 infördes flerpartisystem och allmänna val.
13