65
landen” inte syftar på en motsättning mellan ”förhållanden” som verkligen är kapitalistiska (som till exempel marknaden och privategendomen) och ”krafter” som antas vara externa i förhållande till kapitalet. Snarare står denna dialektiska motsättning mellan kapitalets två dimensioner. Som en motsägelsefull totalitet skapar kapitalet den komplexa historiska dynamik vars konturer jag har börjat beskriva, en dynamik som pekar på möjligheten till sitt eget överskridande. Det perspektiv på den kapitalistiska dynamiken som jag beskrivit ställer varken upp ett linjärt utvecklingsschema som pekar bortom den rådande strukturen för och organiseringen av arbetet (vilket görs av teorier om det postindustriella samhället), eller behandlar den industriella produktionen och proletariatet som grunderna för ett framtida samhälle (vilket många traditionella marxistiska angreppssätt gör). Snarare indikerar det att kapitalismen ger upphov till den historiska möjligheten till en annan form av tillväxt och produktion. På samma gång underminerar emellertid kapitalismen realiserandet av dessa möjligheter. Kapitalismens strukturella motsättning är, enligt denna tolkning, inte en motsättning mellan distribution (marknaden, privategendom) och produktion, mellan existerande egendomsförhållanden och industriell produktion. Snarare framträder den som en motsättning mellan existerande former för tillväxt och produktion, och det som kunde vara fallet om de sociala