Elforsk 20 år - en återblick

Elforsk

20

år

En återblick

nd

forskning energi framtid samverkan utveckling

kunskap kraft programområde sol högskola el- och värmeproduktion

vatten tillbakablick kompetens CO2 ier omvärld och system smart grids miljö långsiktig bioenergi återvinning

Elforsk 책r

En 책terblick Lennart Billfalk Harald Haegermark

Innehåll Förord............................................3 Elforsk i framtiden.............................5 Elföretagens forskning och forskningssamarbeten före Elforsk.........6 En ny organisation för gemensam forskning.....................8 Programområden och FoU-program...13 Vattenkraft.....................................14 El- och värmeproduktion...................18 Överföring och distribution...............24 Användning...................................30 Omvärld och system.......................36 Ekonomisk utveckling.......................44 13 år på Elforsk – några reflektioner.........................46 Lärdomar......................................48 Informationsverksamhet och resultatgivning..........................49 Elforsks stipendier 1994–2012.........51 Fotnoter........................................54 © Elforsk AB. Grafisk form: formiograf.

Tryck: Exakta Printing, 700 ex, nov 2012.

Omslagsfoton: OKG, Umeå Energi (Johan Gunséus), Matfors, Vattenfall (Hans Blomberg), Siemens.

2

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Förord Den här minnesskriften sammanfattar Elforsks första tjugo verksamhetsår.

Samarbete är och har varit den bärande tanken med Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklingsaktiebolag.

Min förhoppning är att minnesskriften ska inspiera till nya tankar inför framtidens gemensamma forskning och utveckling inom energiområdet.

För mig som Elforsks tredje verkställande direktör, är det viktigt att förstå hur förutsättningarna och behoven av gemensam forskning och utveckling förändrats genom åren. Jag har därför gett Lennart Billfalk och Harald Haegermark i uppdrag att vara huvudförfattare till denna minnesskrift. De har båda medverkat i Elforsks framväxt från start och dessutom bidragit i verksamheten fram tills idag. Lennart Billfalk var Elforsks förste verkställande direktör och under senare år dess styrelseordförande. Harald Haegermark var chef för Kraftverksföreningens utvecklingsstiftelse,VAST, som gick upp i Elforsk vid bildandet.

Han var ansvarig för Elforsks programområde Omvärld och system under 90-talet och därefter konsult med uppdrag från Elforsk bland andra. Utöver dessa huvudförfattare har Elforsks mångåriga vd, Morgan Andersson, medverkat.

Sammanställningen av Elforsks ekonomiska utveckling har gjorts av Christer Larsson vid Svensk Energi som är Elforsks ekonom. Elforsks tidigare medarbetare Katarina Mordenfeld har ansvarat för utformning och redaktionell bearbetning av minnesskriften.

Stort tack till skaparna av minnesskriften, och inte minst till alla dem som medverkat i den gemensamma utvecklingen genom åren!

Trevlig läsning!

Stockholm i november 2012 Magnus Olofsson

ELFORSK – 20 år, en återblick

|3

Elforsks personal 1994 Personal från vänster, översta raden: Lennart Billfalk, Gunnar Hovsenius, Kerstin Karlsson, Lars Hammar, Ulf Arvidsson, Maria Bergmark, Sten Bergman, Harald Haegermark, Görel Ardelius, Kjell Oberger.

4

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Elforsk i framtiden

Frågeställningarna och utmaningarna inom energiområdet har både likheter och olikheter mellan energibärare och delar av energisystemet.

Verksamheten är både bred och djup. Inom Elforsk finns för närvarande 800 platser i grupper som programråd och programstyrelser. Där finns högt kompetenta personer från energiföretagen, det allmänna och akademien. Grupperna skapar nya program efter behov, ser till att medel används efter relevans, följer upp resultaten och bidrar till tillämpningen. Denna modell har varit framgångsrik för forskningssamarbete inom energiområdet sedan årtionden.

Idag diskuteras ett framtida Energiforsk, ett koncept som syftar till en starkare branschgemensam organisation för forskning och utveckling. Utredaren, Tomas Wall, tidigare forsknings- och utvecklingschef vid Fortum, har under sommaren presenterat ett förslag på en sammanhållen organisation: ”Förutsättningar för en sammanhållen branschforskning om energi”. Utredningen leder honom till slutsatsen att ett sammanslaget gemensamt FoU-bolag skapar bäst förutsättningar för energibranschen att driva en positiv utvecklingsagenda genom ökad samverkan. Detta skulle innebära att Elforsk, Fjärrsyn1, Svenskt Gastekniskt Center, SGC, och Värmeforsk slås ihop i ett gemensamt FoU-bolag. De gemensamma frågorna som styrmedel och beroenden mellan energibärare kan få en starkare grund i ett samlat bolag. Ambitionen är även att en samlad organisation ska få mer resurser för att framgångsrikt medverka i EU-projekt. Elforsks styrelse har rekommenderat ett

fortsatt arbete med förutsättningarna för ett Energiforsk. Frågan behandlas för närvarande i styrelserna för Svensk Energi, Energigas Sverige, Svensk Fjärrvärme och Värmeforsk.

Oavsett bildandet av Energiforsk är det viktigt att förstå och utveckla det samarbete som skapats genom Elforsk. Flera stora energiföretag upplever en tid av konsolidering. Då är förmodligen nyttan med samarbete som störst.

Genom att lösa gemensamma frågor kan effektiviteten öka. Det har länge präglat bilindustrin som använt gemensamma bottenplattor som sedan var och en byggt vidare på. Samarbetet mellan staten och näringslivet är särskilt värdefullt. Det beror dels på att medel förmeras, men även att idéer uppstår i mötet mellan medarbetare från näringslivet och det allmänna.

Det samarbetet är särskilt viktigt att värna och utveckla.

OKLART regelverk Dessvärre finns för närvarande regelmässiga oklarheter vad gäller Energimyndighetens medverkan i gemensamma ramprogram. Detta enligt den modell som fungerat under decennier – en modell med ramprogram som löpande utvärderats med gott resultat. Oklarheter i förhållande till regelverken innebär att nya program inte kunnat starta hittills i år. Däribland SolEl-programmet, där övriga intressenter sedan årsskiftet står färdiga att satsa.

En fortsatt medverkan från staten är viktig. Frågan måste därför klaras ut så snart som möjligt för att bibehålla effektiviteten i forskningssamarbetet.

ELFORSK – 20 år, en återblick

|5

Elföretagens forskning och forskningssamarbeten före Elforsk Det svenska elsystemet har utvecklats under drygt hundra år2. Dess framväxt baseras bland annat på forskning och utveckling inom en mängd områden såsom vattenkraft, fossilkraft, kärnkraft och så småningom vindkraft och biobränslebaserad kraft- och värmeproduktion.

Vidare på överförings- och distributionsteknik, miljöteknik samt på teknik för elanvändning för uppvärmning, industriprocesser och transporter.

Kraftproduktionen har hela tiden ägts av staten, kommunerna och industrin i varierande proportioner och konstellationer. Stamnätet ägs av staten och distributionsnäten av kommunala nätbolag och av kraftproducenterna.

Strukturen har särskilt de senaste tjugo åren gått mot allt större och färre företag, både inom både elproduktion och eldistribution samt mot en ökad internationalisering.

Samarbete har varit och är ett starkt inslag i det svenska elsystemets utveckling, även efter avregleringen av elmarknaden år 1996. Det har kunnat anpassas till olika yttre och inre förändringar och nya frågeställningar. Samarbetet är inte minst viktigt inom forskning, utveckling och demonstration, där staten, forskarvärlden, elföretagen och utrustningstillverkarna, särskilt ASEA, numera ABB, samarbetar i olika former sedan länge.

Kraftföretagens och särskilt Vattenfalls utvecklingssamarbete med ASEA/ABB, har lett till stora svenska framgångar på världsmarknaden inom tekniken för kraftöverföring med högspänd växelström (HVAC) och likström (HVDC) samt kraftsystemstyrning3.

Den svenska kärnkraften bygger delvis på utvecklingssamarbete med ASEA-Atom. Staten satsade stort på kärnkraftsforskning redan på 1950-talet. AB Atomenergi, senare Studsvik, var en stor forskningsorganisation.

Kraftföretagen bedriver även forskning i egen regi, varav Vattenfall i egna laboratorier

6

| ELFORSK – 20 år, en återblick

i Älvkarleby. De kommun- och industriägda kraftproducenterna i Svenska Vattenkraftföreningen, senare Kraftverksföreningen, startade år 1957 Vattenkraftföreningens stiftelse för Tekniskt Utvecklingsarbete, VAST,4 med uppgifter först inom vattenkraft och elteknik. I början av 1980-talet utvidgat med värmekraft och miljöfrågor. VAST bestod fram till år 1992 då Elforsk bildades5. Fram till 1970-talets början var dock kraftföretagens budgetar för forskning tämligen blygsamma i förhållande till företagens omsättningar.

Oljekriserna åren 1974 och 1979 ledde till många förändringar. Ett statligt energiforskningsprogram startade år 1976 och har pågått sedan dess med en rad samarbeten med elföretagen. Tidiga stora projekt från år 1979 var vindkraftprototyperna i Maglarp och Näsudden i samarbete med Vattenfall och Sydkraft, E.ON. Elföretagens satsningar på forskning, utveckling och demonstration har ökat successivt. När man började överväga att bilda Elforsk 1991/1992 satsades i Sverige totalt cirka 2,5 miljarder kronor årligen på energiteknisk forskning, utveckling och demonstration fördelat med nästan lika stora delar på staten genom sina energiforskningsmyndigheter6, kraftföretagen, inklusive statligt ägda Vattenfall, och övrig industri.

Kärnkraft – politik och forskning I Sverige sammanföll oljekriserna tidsmässigt med starten av kärnkraftsdebatten som präglat svensk energipolitik och energiforskning sedan dess. Oljeersättning och kärnkraftsavveckling var delvis motstridiga mål. Vidare spelade försurningsdebatten en stor roll. Den tog fart i och med FN:s miljökonferens i Stockholm år 1972.

Miljöfrågorna har varit viktiga för energiforskning sedan dess. Från mitten av 1980-talet blev klimatfrågorna successivt allt viktigare. Vatten-

Oskarshamnsverket. Foto: genom OKG AB

fall startade år 1979 projektet Kol-Hälsa-Miljö, KHM, och år 1982 startades KVM, Kraft- och Värmeindustrins Samarbetskommitté för miljöfrågor, av Vattenfall, VAST och Värmeverksföreningen. KVM uppgick år 1992 i Elforsk.

Ett stort och mångvetenskapligt forskningssamarbete om kärnbränslesäkerhet, KBS 1, pågick åren 1976–1978 och drevs av Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, som ägs av kärnkraftsföretagen. Projektet startades för att visa att kärnkraftsföretagen kunde leva upp till villkorslagens krav. Lagen krävde att kärnkraftsföretagen skulle visa hur det använda kärnbränslet kunde hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt, för att de sex sista reaktorerna i kärnkraftsprogrammet skulle få tas i drift. I projektet medverkade cirka 450 forskare från ett stort antal discipliner. Den första omgången av projektet KBS 1 genomfördes på ett och ett halvt år och remissbehandlades även internationellt. Som mångvetenskapligt projekt bör det vara ett av de största, om inte det största, som bedrivits i Sverige hittills.7 Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl år 1986 ledde till en omfattande politisk aktivitet och utredningsverksamhet i Sverige med drygt 20 utredningar under några år, bland annat om energiforskning. Ett statligt utredningsförslag om att inrätta ”Kraftindustrins förnyelsefonder”, för att bland annat finansiera demonstra-

tionsanläggningar, väckte starka reaktioner hos elföretagen och andra branscher. I stället nåddes en överenskommelse med staten om att år 1987 bilda Svensk Energiutveckling AB, SEU, ägt av kraft- och fjärrvärmeindustrierna. SEU:s uppgift var att finansiera utveckling, provning och marknadsintroduktion av ny energiteknik.

Generaldirektören i dåvarande Statens energiverk utsågs till styrelseordförande. SEU blev år 1992 dotterbolag till Elforsk.

Kraftindustrins Vindkraft AB bildades år 1986 efter en uppgörelse mellan regeringen och kraftindustrin. Ägare var Vattenfall, Sydkraft och Kraftverksföreningen. Bolaget skulle, på basis av erfarenheterna från vindkraftsaggregaten i Maglarp och Näsudden, genomföra en så kallad konceptstudie med vars hjälp huvuddragen i nästa stora vindkraftsaggregat skulle konstrueras. Bolaget skulle vidare låta upphandla ett medelstort aggregat i 1 MW-klassen, (se näringsutskottet 1986/87 NU 33). Bolaget blev år 1992 dotterbolag till Elforsk.

Forskningssamarbetet har även innefattat andra branscher. I Stiftelsen för Värmeteknisk forskning, Värmeforsk, som startade år 1968, samverkar fortfarande elföretagen, fjärrvärmeföretagen, energiintensiv industri och tillverkningsindustri med staten. VASTs och Vattenfalls tidigare huvudmannaskap i Värmeforsk överfördes till Elforsk år 1992.

ELFORSK – 20 år, en återblick

|7

En ny organisation för gemensam forskning Detta avsnitt är baserat dels på officiella dokument, dels på författarnas minnesbilder. Ingen av dem deltog i utredningsarbetet. Harald Haegermark var vd i VAST, som var ett av föremålen för utredningen och Lennart Billfalk kom in i arbetet under senare delen av år 1992.

Under åren 1991–1992 pågick eller förestod ett antal större förändringar för elföretagen.

En energipolitisk uppgörelse träffades i januari 1991 mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet. Ett tidigare riksdagsbeslut från år 1988, att starta avvecklingen av kärnkraften under de närmaste åren om så var möjligt, senarelades. Nya statliga finansieringsmöjligheter för demonstrationsanläggningar tillkom. En proposition om energiforskning skulle läggas fram i början av år 1993.

Den svenska elmarknaden skulle avregleras i produktions- och försäljningsleden från den första januari 1996. Som ett led i detta bildades år 1992 Affärsverket Svenska Kraftnät som övertog ansvaret för stamnätet från Vattenfall.

Samma år ombildades Vattenfall från affärsverk till statligt ägt aktiebolag.

Sverige kom närmare EU. Inträde i EES8 förbereddes. Sverige kom in i i januari 1994 och blev sedan medlemsstat i EU år 1995.

En borgerlig regering tillträdde efter valet i september 1991. En ny myndighet, NUTEK, Verket för Näringslivsutveckling, bildades genom sammanslagning av flera myndigheter, däribland Statens Energiverk. Dit överfördes även ansvaret för det statliga energiforskningsprogrammet.

Konsekvenserna av dessa förändringar för elföretagens gemensamma forskning började diskuteras inom Kraftverksföreningens medlemsföretag under senare delen av år 1991.

Eftersom kärnkraftsavvecklingen senarelades, fanns inte samma behov av SEU:s verksam-

8

| ELFORSK – 20 år, en återblick

het som när bolaget startades. Kraftindustrins Vindkraft AB hade nästan gjort sin tjänst.

Eftersom Vattenfall blev ett aktiebolag som andra företag i branschen kunde forskningssamarbetet breddas. Å andra sidan fanns frågetecken om hur långt elföretagen kunde och ville samarbeta i den nya konkurrenssituationen efter den kommande avregleringen och anslutningen till EU via EES. Det var inte heller tydligt hur stora gemensamma intressen det fanns mellan produktions- och nätbolag och mellan företag av olika storlekar.

Finansieringsmodellerna hade varit olika i organisationerna. I VAST antog till exempel styrelsen ett årsprogram som finansierades i förväg genom avgifter. SEU:s konsortialavtal talade om en årlig budget på 100 miljoner kronor för de första fem åren och en ökande budget därefter. Även Vattenfall och Sydkraft, E.ON, genomförde stora förändringar i sina interna forskningsorganisationer under år 1992.

Elforsk bildas I januari 1992 beslöt Kraftverksföreningens styrelse: ”Styrelsen beslöt att tillsammans med Svenska Elverksföreningen och Vattenfall AB tillsätta en arbetsgrupp för att utreda den gemensamma forskningen och utvecklingen inom elbranschen. Arbetsgruppen ska föreslå ny organisation, bedöma omfattningen av gemensamma forsknings- och utvecklingsinsatser samt särskilt belysa möjligheten att finansiera verksamheten i form av projekt där uppdragsgivarna själva står för kostnaderna.

Till sammankallande i arbetsgruppen utsågs VAST:s ordförande Sven Törnkvist.”

Utredningen redovisade ett principförslag för intressenterna i augusti. Svenska Kraftnät

tillkom som intressent och Sven Törnkvist fick i uppdrag att gå vidare med förslag till bolagsbildning under arbetsnamnet Elforsk. Han redovisade sitt förslag i oktober9. I förslaget angavs två typer av program, högskoleprogram, kollektivforskningsprogram enligt dåvarande nomenklatur, och branschprogram.

I första hand skulle högskoleprogrammen vara samfinansierade med staten, men även branschprogrammen, skulle vara öppna för sådan finansiering.

Efter några turer i namnfrågan kom bolaget att heta: Svenska Elföretagens Forskningsoch Utvecklings- Elforsk – Aktiebolag.

Den 17 december år 1992 hölls extra bolagsstämma i bolaget med aktieägarna, det

vill säga Svenska Kraftverksföreningens Service AB, Vattenfall AB, Svenska Elverksföreningens Service AB samt Affärsverket svenska kraftnät. Till styrelseordförande utsågs direktör Bo Källstrand, Graningeverken, och till vice ordförande direktör Bengt Söderström, Göteborg Energi. Vd i bolaget blev direktör Lennart Billfalk från Vattenfall Utveckling AB. Samma dag, den 17 december, undertecknade parterna konsortialavtal och bolagsordning för Elforsk. I konsortialavtalet sägs det om Elforsks uppgifter: Området för och inriktningen av Elforsks verksamhet skall vara att främja forskning och utveckling inom områden av betydelse for produktion, överföring, distribution och använd-

ELFORSK – 20 år, en återblick

|9

ning av elektricitet. Syftet är därvid att Elforsk skall verka såsom en samlad branschorganisation samt med stöd av personella och finansiella resurser hos branschföretag och andra intressenter skapa sådana långsiktiga kunskaper inom för branschen relevanta tekniska och icke tekniska områden som branschen bedömer sig ha nytta av och som kommer intressenterna tillgodo samt därmed är till gagn för samhället i övrigt.

Vidare sägs att Elforsk inom sitt verksamhetsområde ska:

föreslå utvecklingsprogram baserade på kostnads/­nyttobedömningar skapa nödvändiga ekonomiska förutsättningar för utvecklingsprogrammen genom förhandlingar med företag, statliga myndigheter och andra tänkbara finansiella intressenter driva beslutade utvecklingsprogram i huvudsak genom externa resurser och på affärsmässiga villkor på beställning driva uppdrag på affärsmässiga villkor

bevaka för branschen gemensamma frågor utgöra remissorgan för branschgemensamma frågor företräda branschen, såväl nationellt som internationellt administrera branschgemensamma resurser till högskolor och andra yttre forskningsorgan analysera branschens behov av gemensamma utvecklingssatsningar

Arbetsuppgifterna skall fullgöras genom att Elforsk planerar, leder och följer upp verksamheten men normalt ej utfor de operativa uppgifterna med egen personal. Dessa senare uppgifter är i stället avsedda att i rimlig omfattning utföras av branschföretag och andra intressenter. Elforsk skall verka för att arbetsuppgifterna verkställs och redovisas i Elforsks namn även i de delar utomstående resurser anlitas.

Elforsks förste vd Lennart Billfalk minns den första tiden:

Den 1 januari 1993 startade bolagets operativa verksamhet. Vi delade kontor med Kraftverksföreningen i OKG:s vackra sekelskiftesbyggnad på Birger Jarlsgatan 41. Det blev långa arbetsdagar och mycket diskussioner, inte minst med min då ende medarbetare, Harald Haegermark. Administrativa rutiner skulle etableras och de olika verksamheter som skulle avvecklas eller integreras i Elforsk var inledningsvis ganska arbetskrävande.

I det konsortialavtal, som ligger till grund för Elforsks bildande, står att bolaget ska ”planera, leda och följa upp verksamheten men normalt inte utföra de operativa uppgifterna”.

Det står vidare att verksamheten ska bedrivas på affärsmässig grund. Med detta som utgångspunkt etablerades den affärsmodell som skulle

På sommaren 1992 hade jag varit vd för Vattenfall Utveckling AB sedan det bildades år 1990 med säte i Älvkarleby. Vattenfall bolagiserade de ingenjörs- och entreprenadresurser som fram till dess var integrerade i huvudavdelningarna i affärsverket Statens Vattenfallsverk. Vd-uppdraget inom Vattenfalls utvecklingsbolag var intressant. Efter en del funderande tackade jag dock ja till erbjudandet att bli vd för det nybildade bolaget Elforsk. Under hösten 1992 deltog jag i förberedelserna för starten av bolagets operativa verksamhet parallellt med uppdraget som vd för Vattenfall Utveckling.

10

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Konsortialavtalet innehåller även bestämmelser om avveckling av verksamheterna i VAST, SEU, Kraftindustrins Vindkraft AB, Svenska Elverksföreningens Service AB, (SEFs Tekniska råd) samt KVM och hur deras uppgifter i tillämpliga delar skulle överföras till Elforsk samt hur övertalighet i personal skulle hanteras. Vidare finns bestämmelser om hur Vattenfalls aktieinnehav skulle hanteras vid dess eventuella inträde i Kraftverksföreningen.

(Vattenfall övergick från affärsverk till aktiebolag vid årsskiftet 1992 och inträdde i Kraftverksföreningen våren 1993).

Elforsk ska ha programråd för sina olika verksamheter. Programråden är rådgivande till vd och tillsätts av styrelsen.

I samband med bildandet presenterade Elforsk en budget för det första verksamhetsåret 1993 på 110 miljoner kronor, vilket ungefär motsvarade SEU:s planerade budget.

Elforsk hade dock inga tillgångar vid starten vilket löstes genom vissa transfereringar samt att Elforsk fick ett uppdrag av ägarna om

remisser och internationella kontakter. Detta uppdrag har fortsatt sedan dess genom Elforsks årliga uppdrag, ”Externkontakter”.

Starten och det första året Vid starten hade Elforsk två anställda: vd Lennart Billfalk och Harald Haegermark samt något senare Kerstin Karlsson, sekreterare. Elforsk hade ingen basfinansiering och ytterligare rekrytering fick anstå tills uppdragsvolymen tillät. Detta ledde till en ”höna-ägg” situation; att ta fram förslag till uppdrag krävde personella resurser, medan ekonomin inte tillät detta från början. Befintliga pengar inom VAST kunde utnyttjas för att fortsätta dess verksamhet i avvaktan att delar av den skulle kunna fortsätta inom Elforsk. Elforsk kunde för detta använda tidigare VAST-personal, som då var anställd i Kraftverksföreningens Service AB, under en övergångstid. Liknande förhållanden rådde för SEU:s personal.

Elforsk fick två uppdrag av ägarna, ett för remisser och internationella kontakter och

komma att tillämpas inom Elforsk. Modellen bygger på att bolaget utformar projekt som offereras inom Elforsks ägarkrets och till andra intressenter, bland annat statliga forskningsfinansiärer. Av offerten framgår vem som ska utföra arbetet, vilket kan vara en högskoleavdelning eller en konsultfirma. När finansieringen är säkrad läggs en beställning på utföraren. Under projektets gång svarar Elforsk för uppföljning och kvalitetskontroll samt distribution av resultat när projektet är avslutat.

Rutinerna för detta arbetssätt, som utvecklades under det första verksamhetsåret, tillämpas i allt väsentligt även idag.

I samband med att Vattenfall bolagiserades gjordes en utredning om affärsverkets tidigare ansvar för den så kallade sektorforskningen

inom elkraftteknik. Ett förslag till en högskolesatsning hade utarbetats och jag blev omgående indragen i diskussionerna om lämplig huvudman för en sådan satsning. Elforsk fick efter en tid i uppdrag att etablera en sådan satsning, vilket blev starten på det högskoleprogram som döptes till Elektra, med Elforsk, ABB och NUTEK som finansiärer (se sidan 24, Överföring och distribution för mer detaljer).

För att skapa ett ramverk för Elforsks projektverksamhet utarbetades bolagets första forskningsprogram. Programmet, som hade tagits fram i samråd med företrädare för branschen, presenterades för Elforsks intressenter under hösten som underlag för bolagens budgetarbete för kommande år. Projekt inom detta program började offereras i slutet av år 1993.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 11

ett för etablering av verksamheten och programarbete vilket skedde genom ägartillskott.

Dessa två uppdrag ledde till Elforsks uppdrag för ”Basservice” som senare kom att kallas Externkontakter och har varit ett årligt uppdrag sedan dess. Ett liknande uppdrag av samma karaktär gällde medel för förstudier som också blivit återkommande.

I backspegeln kan man konstatera att skeendena vid Elforsks tillkomst ägde rum på hög nivå i ägarkretsen medan kännedomen om bolagets syfte och arbetssätt inte hade trängt ut så väl i ägarkretsens företag.

Våren 1993 blev hektisk. Elforsk ”sålde in” nya uppdrag, tidigare gemensamma forskningsinsatser granskades, och många skulle fortsätta inom Elforsk, ibland efter modifieringar. Insatser, som tidigare finansierats av Vattenfall, VAST och i vissa fall av SEF var för sig skulle bli uppdrag till Elforsk. Fler detaljer om detta återfinns under beskrivningarna av varje programråd. Många praktiska frågor löstes såsom fördelning av projekt- och programkostnader på beställande företag samt Elforsks allmänna villkor, inklusive rättigheter till resultat och andra immateriella rättighetsfrågor. I takt med att Elforsk blev mera känt kom spontana projektförslag in från olika håll och av varierande kvalitet De första interimistiska programråden för Vattenkraft, Överföring och distribution, Användning, samt Miljö bildades medan programrådet för Omvärld och system dröjde till årsskiftet 1994/95. Däremot bildades en särskild grupp för att arbeta med scenarier och strategier för olika ändamål såsom internationellt samarbete och högskolesamverkan.

Elforsks första offerter för samtliga områden gick ut i slutet av mars och innehöll även planer för år 1993, så långt dessa förelåg.

Dessa offerter och planer ställdes till ägarna, Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftnät. De accepterades i

12

| ELFORSK – 20 år, en återblick

huvudsak. Offerter för de planerade projekten, och i vissa fall modifierade tidigare offerter, gick successivt ut under året i den takt de blev färdiga.

Gunnar Hovsenius, Sten Bergman och Lars Hammar rekryterades i tur och ordning som ansvariga för programområdena Miljö, Överföring och distribution samt Vattenkraft.

Harald Haegermark ansvarade interimistiskt för övriga programområden: Värmekraft och Ny elproduktion, Användning och det blivande programområdet Omvärld och system samt för allmänna frågor. Lars Wrangensten rekryterades för att bistå i programområde Värmekraft och Ny elproduktion.

I början av året kom en proposition om att använda löntagarfondsmedel för att bilda forskningsstiftelser för olika ändamål. NUTEK inviterade till förslag om så kallade kompetenscentra vid högskolorna som skulle samfinansieras av staten, högskolorna själva och näringslivet, varav några kom att ligga inom energiområdet och passade in i Elforsks mönster.

Arbetet med Elforsks program för år 1994 pågick under andra halvåret i kansli och programråd. Förslaget omfattade även insatser inom Omvärld och system, som ännu inte hade något programråd. Styrelsen ville ha ”bantningar” och ”buntningar” det vill säga minska ned och slå ihop projekt till större program.

Programmet presenterades för vissa företag i ägarkretsen och ett nytt förslag godkändes av styrelsen i slutet av november.

SEU och KVAB drevs som dotterbolag till Elforsk fram till årsskiftet 1993/94 då de avvecklades.

Programområden och FoU-program Elforsk hade under år 1993 bildat, eller börjat bilda, fem programområden: Vattenkraft Värmekraft numera El- och värmeproduktion Överföring och distribution Användning Omvärld och system Från början fanns även ett särskilt programområde för miljö, men Elforsk fann det snart mera ändamålsenligt att hantera miljöfrågor i det programråd som de närmast hörde hemma. Övergripande miljöfrågor lades i Omvärld och system.

Denna huvudstruktur har bestått med til�lägget att ett programråd för kärnkraftsfrågor inrättades år 2009.

FoU-programmen Det första genomarbetade FoU-programmet avsåg verksamhet under år 1994. Det presenterades på hösten 1993 och arbetades fram i samråd med företrädare för branschen. Följande fyra prioriterade områden angavs. För varje programområde angavs projekt/program inom dessa områden.

Effektivisering av drift och underhåll samt förnyelse av befintliga produktionsoch distributionsanläggningar Utveckling av produkten el samt nya användningsområden för el Framtidens elsystem Miljö och säkerhet

I FoU-programmet för år 1995 tillkom ett par nyckelfrågor. Det strukturerades programområdesvis under sex huvudrubriker: Kunder, marknad, produkten el Miljö och säkerhet Kunskap och kompetens Kostnadseffektivitet och kapitalrationalisering Teknisk utveckling och nya teknologier Omvärldsbevakning Denna struktur följdes till och med FoU-programmet för år 1998. Därefter fick varje programområde sin egen struktur: Från programtexten: Branschmål och Elforsk-strategier har etablerats för de sex nyckelområdena och programinnehåll har utformats med utgångspunkt från dessa. Elforsks arbetssätt leder sedan till ytterligare kundanpassning. Våra FoU-satsningar är helt beroende av den acceptans våra offerter får hos elföretagen och andra finansiärer. Resultatet är dagens verksamhet inom de olika programområdena. I dessa framträder nyckelområdena mer eller mindre tydligt.

I 1999 års FoU-plan lyfter vi därför inte fram de sex nyckelområdena i samma grad som tidigare. Varje programområde har sin egen struktur dock med tydliga gemensamma nämnare såsom miljöfrågor, kompetensuppbyggnad, teknikutveckling och omvärldsbevakning.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 13

Vattenkraft

Foto: Stefan Sjödin, Fortum

Verksamheten inom programområdet har från starten år 1993 präglats av att vattenkraft är en väl utvecklad teknik med begränsade möjligheter för nybyggnation. De äldsta vattenkraftverken byggdes redan i början av förra seklet, med dåtidens krav på miljöhänsyn, och med den kunskap som då fanns om till exempel hydrologiska förhållanden. Kraven på miljöhänsyn har sedan blivit allt starkare och Elforsks vattenkraftsprogram har från början haft ett betydande inslag av projekt kopplade till vattenkraftens miljöfrågor. Flera projekt har genomförts i samarbete med Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Energimyndigheten och kraftbolagen med syfte att ta fram underlag för kriterier och modeller varmed vattenkraftens miljöpåverkan ska kunna värderas på vetenskapliga grunder.

I samarbete med myndigheterna och kraftindustrin formulerades följande mål: ”Vattenkraft ska kunna bedrivas effektivt och anpassat till nationella, regionala och lokala program för vattenkvalitet, fiske, biologisk mångfald och genetisk variation”. Under åren 2000–2010 genomfördes forskningsprogrammet ”Vattenkraftens miljöeffekter, åtgärder och kostnader i nu reglerade vattendrag.” Slutredovisning av den sista treårsetappen, som finansierades av vattenkraftsföretagen, Energimyndigheten, Fiskeriverket och Naturvårdsverket, utkom år 2010.

Ytterligare exempel på konkreta insatser som gjorts på miljöområdet, är att utveckla

14

| ELFORSK – 20 år, en återblick

åtgärdsmetoder för att öka reproduktion och överlevnad av vandringsfisk i reglerade vattendrag. Som en fortsättning på det framgångsrika samarbetet mellan vattenkraftsföretagen, miljömyndigheter och Energimyndigheten, planeras i skrivande stund programmet ”KLIV – Kraft och liv i vatten.” Drivkraften bakom programmet är främst EU:s ramdirektiv för vatten samt förnybarhetsdirektivet. Programmet KLIV syftar till att vattenkraftsföretagen och myndigheter i samverkan ska ta fram den kunskap och de metoder som krävs för att nå programmets vision, ”Mera kraft och liv i våra vatten”.

För att stärka den vetenskapliga kompetensen inom området vattenkraft och miljö etablerades år 2010 en professur i ”Miljöekonomi och vattenkraft” vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Professuren, som finansieras av vattenkraftsföretagen via Elforsk under fyra år, inriktas mot värdering av vatten och vattenkraft samt avvägning mellan kostnad och nytta.

Dammsäkerhet – ett prioriterat område Under 1970-talet visade nya hydrologiska metoder att de svenska dammarna generellt sett inte hade tillfredställande säkerhet mot höga vattenflöden. Nya riktlinjer för dimensionerande flöden togs fram och i branschgemensamma projekt studerades vilka belastningar dammarna kan utsättas för till följd av höga vattenföringar. Inledningsvis finansierades den hydrologiska forskningen huvud-

Foto: Manuel Ribeiro

sakligen genom VASO, Vattenregleringsföretagens Samarbetsorgan. Flera program har handlat om att förbättra metoderna för snötaxering och flödesprognoser. VASOs verksamhet införlivades i Elforsk år 1998. Elforsks FoU-arbete inom hydrologiområdet styrs av den så kallade ”HUVA-gruppen”, Hydrologiskt utvecklingsarbete.

Gruppen, som har bred kompetens från vattenkraftsföretagen, är bas för samverkan med SMHI och länkar till kompetensuppbyggnaden inom hydrologi vid KTH och Luleå tekniska universitet.

Dammsäkerhet har varit ett prioriterat område i Elforsks vattenkraftsprogram. Flera projekt har rört utveckling av metoder för övervakning och kontroll kopplade till dammars

åldrande. Omfattande insatser har också gjorts avseende metoder för oförstörande provning och reparation av tunga betongkonstruktioner.

När det gäller forskning och utveckling inom bergteknik, har Elforsk alltsedan år 1993 varit en av huvudmännen i stiftelsen Bergteknisk Forskning, BeFo, på uppdrag av ett tiotal vattenkraftsföretag. För dessa företag är det primära intresset att det drivs FoU avseende förvaltning och underhåll av berganläggningar, som samlat representerar ett stor värde för vattenkraftsföretagen.

Under åren 1997–1999 genomfördes ett mycket intressant samarbete med BC Hydro kring dammsäkerhet, som bland annat syftade till förbättrad diagnostik och ökad förståelse för inre erosion av fyllnadsdammar. Studien

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 15

VATTENKRAFT

genomfördes på Bennetdammen, där man år 1996 upptäckte flera så kallade sjunkhål i dammkroppen. Ett annat exempel på ett framgångsrikt utvecklingsarbete inom dammsäkerhetsområdet är det så kallade ”pilotprojekt Ljusnan”. Där utvecklades en förebild och ett förslag till arbetsmodell för den samordnade beredskapsplanering för dammbrott som nu genomförs i alla de större vattenkraftsälvarna.

Arbetet sker i samverkan mellan dammägare, kommuner och länsstyrelser.

Nysatsning på kompetens Då den svenska vattenkraften byggdes ut fanns vid de tekniska högskolorna starka kompetenscentra för vattenbyggnad och andra för vattenkraften viktiga discipliner. Efter att nybyggnationen upphörde under 1980-talet avvecklade successivt flertalet vattenbyggnadsinstitutioner sin kompetens inom vattenkraft. Viktiga leverantörer, som de svenska turbintillverkarna, lade ned sin tillverkning och under 1990-talet var kompetensförsörjningen för svensk vattenkraftsindustri allvarligt hotad. Hösten 1995 planerades därför ett högskoleprogram inom vattenturbinteknik, som tillsammans med programmet för vattenkraft och tung anläggningsteknik vid KTH, skulle förbättra branschens kompetensförsörjning i vattenkraftsteknik. För att säkerställa en mera långsiktig lösning diskuterades dock i början av 2000-talet ett samlat grepp på kompetensförsörjningen inom vattenkraftsteknik. På initiativ av kraftbolagen och Svenska Kraftnät bildades år 2005 Svenskt Vattenkraftcentrum, SVC, tillsammans med Energimyndigheten, Luleå tekniska universitet,

16

| ELFORSK – 20 år, en återblick

KTH, Uppsala universitet och Chalmers tekniska högskola. Verksamheten är organiserad inom områdena vattenbyggnad samt vattenturbiner och generatorer med syfte att stärka forskning och utbildning inom dessa områden.

SVC har utvärderats två gånger, senast under år 2012. Den internationella utvärderingsgruppens slutsatser var, att det tack vare SVC:s bildande nu finns starka kompetenscentra inom vattenkraftsområdet vid svenska universitet och högskolor och att svensk kraftindustris kompetensförsörjning stärkts på ett väsentligt sätt.

Redan under Elforsks första verksamhetsår initierades projekt med det långsiktiga målet att väsentligt reducera kostnaderna för drift och underhåll inom vattenkraftsområdet. En rad sådana projekt har också genomförts därefter. Flera har också genomförts med syftet att finna metoder och teknik för att öka produktionen i befintliga kraftverk. Under åren 2006–2010 deltog svenska vattenkraftsproducenter via Elforsk i ett samarbete med Energi Norge och SINTEF Energiforskning inriktat på underhåll i programmet, ”Verdiskapende vedlikehold innen kraftprodusjon”. I programmet ingick bland annat att demonstrera ”best practice” för underhåll samt att ta fram metoder för livslängdsbedömning av kritiska komponenter. Efter tjugo års verksamhet i Elforsk kan nu konstateras att vattenkraftsföretagen har haft lätt att samverka kring forskning och utbildningsfrågor. Det internationella samarbetet har också ökat, framför allt inom området dammsäkerhet.

Matfors kraftstation. Foto: Cristian Andersson

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 17

El- och värmeproduktion

Vid Elforsks start, var Vattenfall, VAST och Värmeverksföreningen, numera Svensk Fjärrvärme, engagerade i gemensam forskning i Värmeforsk och via KVM vid Svenska Miljöinstitutet, IVL, dåvarande Institutet för Vattenoch Luftvårdsforskning. I det senare fallet huvudsakligen motiverat av miljöfrågor vid förbränning. Personal från Vattenfall, VAST och elföretagen medverkade i styrelser för programmen, i flera fall på ordförandeposter, och i forskningsgrupper eller motsvarande.

Båda forskningsprogrammen stod inför nya flerårsprogram från mitten av år 1993. Miljöforskning hade varit föremål för en statlig utredning. En internutredning gjordes också om elföretagens miljöforskning.

Elforsk bildade ett programråd för Värmekraft och ny elproduktion under våren 1993.

Samtidigt avvecklades VASTs forskningsråd för Värmekraft och miljöfrågor. Efter omfattande diskussioner övertog Elforsk i mitten av år 1993 Vattenfalls och VASTs huvudmannaskap i Värmeforsk. Elforsk offererade medverkan i IVL:s program under våren, samt i Unipedes, numera Eurelectrics, internationella samarbete om värmekraftens miljöfrågor. KVM avvecklades formellt i maj 1993 och Elforsk övertog vissa kvarstående uppgifter, bland annat att färdigställa och vidareutveckla projektet, ”Energibranschens Miljöbok”.

Kraftindustrins Vindkraft AB, som ägdes av KVF och Vattenfall, avvecklades vid årsskiftet 1993/1994 och kvarvarande verksamhet över-

18

| ELFORSK – 20 år, en återblick

fördes till Elforsks programområde Värmekraft och ny elproduktion. Verksamheterna i SEU överfördes också successivt till Elforsk programområden för Värmekraft och ny Elproduktion samt Användning. Tjänster för dessa ändamål köptes av tidigare medarbetare i SEU. I Elforsks FoU-program för år 1994 togs två huvudfrågor upp som står sig ganska väl fortfarande, även om innehållet givetvis ändrats successivt: 1. Effektivisering av befintliga värmekraftanläggningar.

2. Forsknings- och utvecklingsfrågor kring ny elproduktionsteknik Några behov av ny storskalig elproduktion på medellång sikt förutsågs inte år 1993, men vindkraftsproduktionen antogs öka liksom biobränsleeldad kraftvärme. Båda produktionssätten har också ökat kraftigt under de gångna tjugo åren.

Vissa projekt, program och teman i Elforsks första program blev långvariga, till exempel ”Avancerade cykler och gasturbinkopplingar”, ”Framtida biobränsleteknik” och ”Bevakning av utvecklingen av bränsleceller”.

Andra exempel är Vindkraft, Solceller samt engagemang i Chalmers kompetenscentrum för Högtemperaturkorrosion, HTC10, som startade år 1996 och fortfarande finns kvar.

HTC samverkar med Konsortium Materialteknik för demonstration och utveckling av ter-

miska energiprocesser, KME, som startade år 199711. Flertalet program samfinansieras med Energimyndigheten och i vissa fall med företag utanför elbranschen. Programmen bedrivs ofta i flerårsetapper och utvärderas regelbundet i samband med etappskiften.

Bioenergi Under åren 1994–1996 deltog Elforsk i ett projekt inom EU:s forskningsprogram som gällde kartläggning av erfarenheter och pågående aktiviteter kring användning av bioenergi inom kraft- och värmeindustrin i de dåvarande EGländerna samt i Sverige. Även framtida FoUbehov identifierades.

En förstudie om biobränslens klimatneutralitet och klimatpåverkan genomfördes

2006/2007. Etapp två av projektet påbörjades år 2008 och avslutades år 2011. Det projektet, som delvis genomförs som ett doktorandarbete, innefattade bevakning av forskningsläget samt utvärdering av relationen mellan emissioner av växthusgaser från biobränslen och motsvarande upptag samt hur mycket klimatsystemet tål. Fortsatt arbete är igång och gäller ett förslag om hållbarhetskriterier för biobränslen.

Elforsk deltar från år 2007 till år 2014 i programmet, ”Effektivare skogsbränslesystem”.

Målet med programmet, är att utveckla effektivare produktionssystem och organisationer för skogsbränsleförsörjning. Detta för att, utifrån olika användares behov, långsiktigt och uthålligt söka tillvarata en större del av skogsbränsle-

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 19

EL- OCH VÄRMEPRODUKTION

potentialen och därmed bidra ytterligare till bränsleförsörjningen i olika delar av energisektorn. Programmet hålls samman av Skogforsk.

Elforsk medverkar i programmets styrelse och programreferensgrupp.

Under år 2010 påbörjades en systemstudie, där fördelar och möjligheter med att torka biobränslen för kraftvärmeproduktion studerades och jämfördes med olika referensfall baserade på fuktiga biobränslen. Alternativ med extern pelletsproduktion, och därmed möjligheter till längre utnyttjningstid för kraftvärmeanläggningen, ingick bland beräkningsfallen. Studien slutrapporterades år 2011 och fortsättningar planeras för år 2012.

Elforsk arbetar med förslag till ett eventuellt EU-projekt om demonstration av en fullskalig biobränsleeldad kraftvärmeanläggning med betydlig högre elverkningsgrad än dagens anläggningar samt med ett projekt om effektivisering av kraftvärmeverk.

Gasturbiner Projekt EvG, Evaporativ Gasturbin, startade år 1995 med att bygga upp en 600 kW gasturbinanläggning i evaporativt utförande vid LTH. Anläggningen färdigställdes hösten 1998. Prov och utvärdering genomfördes under åren 1999 och 2000. Resultatet för prestanda och ekonomi var lovande. Detta gäller även de teoretiska processtudier som genomförts parallellt.

Projektet väckte ett betydande internationellt intresse från bland andra Electric Power Research Institute, EPRI, i USA. En ny treårig etapp, nr fyra, startade i juli år 2000 med medverkan från Alstom Power, KTH, LTH, Energy E2, energiföretagen/ Elforsk samt Energimyndigheten. Målet var att ta fram det underlag som behövs för att kunna fatta beslut om en demonstrationsanläggning i full skala (5-10 MWe). Denna kom dock inte till stånd. Däremot deltog Elforsk genom Sydkraft och LTH i ett EPRI-projekt som gällde

20

| ELFORSK – 20 år, en återblick

sammanställning av erfarenheter av stora gasturbiner med mycket hög verkningsgrad. Ett liknande projekt, men med tonvikt på svenska gasturbinanläggningar, genomfördes i en första etapp åren 2005–2007 och i en andra etapp åren 2009–2012.

Elforsk har fortlöpande redovisat utvecklingsläget för gasturbiner i bevakningsrapporter.

Medverkan påbörjas i en europeisk studie om möjligheterna med det framtida gasturbinkonceptet ”Top Cycle”. Konceptet har mycket intressanta egenskaper med betydligt lägre investeringskostnader och högre verkningsgrader än motsvarande ”Combined Cycle”.

Gasturbincykeln skulle också kunna integreras med en trycksatt förgasningsanläggning för biobränslen och uppges då få 55 procents elverkningsgrad.

Förgasning Elforsk deltar sedan år 2007 i Svenskt Gastekniskt Centrums, SGC, projekt om bevakning av utvecklingen på förgasningsområdet och i slutet av 1990-talet i ett utvärderingsprojekt kring Sydkrafts förgasningsanläggning i Värnamo.

Vindkraft Vindkraft svarar för en stor andel av programområdets rapportproduktion. Efter en översyn av svensk vindkraftsforskning, som Energimyndigheten gjorde 2000/2001, bedrivs forskningen sedan år 2002 i etapper av programmet. Vindforsk är ett samfinansierat program för både grundläggande och tillämpad vindkraftsforskning. Energimyndigheten har varit den största finansiären och i de två första etapperna helt finansierat en grundläggande del av programmen. Energiföretag, och andra industriföretag med anknytning till vindkraft, har totalt finansierat 23, 36 och 50 procent av de tre etapper i vilka programmet bedrivits. Nuvarande etapp, som startade i januari 2009 ska slutredovisas 1 april 2013.

Foto: Vestas

Den har en total omslutning på cirka 80 miljoner kronor. Nytt för programperioden är att man arbetar i sammanhållna projektpaket med samverkan mellan olika aktörer inom såväl högskola/universitet som industri.

Elforsk startade redan år 1993 med teknikbevakning nationellt och internationellt av vindkraft och övertog successivt verksamheter som tidigare bedrivits av Kraftindustrins Vindkraft AB och SEU, båda dotterbolag till Elforsk under de första åren. Deras insatser hade huvudsakligen gällt aggregat i storleksklassen 400-1000 kW. Insatserna skulle följas upp och utvärderas. Verksamheten finansierades de första åren helt av Elforsks ägarkrets i ettåriga program, men senare av Energimyndigheten med 50 procent. Integration av vindkraft i elnäten

observerades tidigt som en viktig fråga, liksom krav på säkerhetsavstånd för vindkraftsaggregat. Integration av vindkraft i elnät behandlades också i projekt inom programområdena Överföring och distribution samt Omvärld och system.

Havsbaserad vindkraft har fått ökad prioritet.

Solceller Programmet Solel startade år 1995. Den senaste etappen gäller tiden 2008–2011. Programmet har administrerats av Elforsk, från början inom programområde El- och värmeproduktion, och de senaste åren inom programområde Användning (se avsnittet Användning). Elforsk hade dock teknikbevakning av solceller med i El och värmeproduktion från det första FoUprogrammet för år 1994.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 21

EL- OCH VÄRMEPRODUKTION • KÄRNKRAFT

Bränsleceller Elforsk hade från år 1996 ett projekt om utvecklingen av bränsleceller. Från 1998–1999 startades två program, ett högskoleprogram och ett industriellt program, som samfinansierades med Energimyndigheten som stod för 100 procent av högskoleprogrammets och 50 procent av industriprogrammets kostnader.

Syftet var bland annat att se på förutsättningarna för en mindre demonstrationsanläggning i Sverige. Programmen löpte till år 2005. Det fanns tankar på en fortsättning med en mera svensk profil, men den kom inte till stånd. Från 2006/2007 bedrivs ett årligt teknikbevakningsprojekt bland annat om Internationella energirådets, IEA, program. Teknikbevakningen finansieras av Energimyndigheten och kraftföretagen medverkar med naturainsatser, det vill säga att företagen, i princip, får räkna kostnader för eget arbete beräknade enligt vissa regler, som finansiering av projektet.

El från nya anläggningar Elforsk gör återkommande översikter av teknik- och kostnadsutveckling i projekten, ”El från nya anläggningar”. Den första rapporten kom år 2000 med uppdateringar åren 2003, 2007 och 2011. En ny upplaga planeras till år 2015.

En mer långsiktig systemstudie i tidsperspektivet 2020/2030 på formen inventering av olika produktionstekniker rapporterades i en syntesrapport och ett antal delrapporter för olika områden mellan åren 2007 och 2009.

En förstudie om kraftvärmens effektvärde gjordes åren 2006–2007 i samarbete med Kraftvärmecentrum.

CCS Koldioxidavskiljning och lagring (CCS – Carbon Sequestration and Storage), ökade i intresse i programmet från 2000-talets början och har lett till flera projekt och rapporter.

22

| ELFORSK – 20 år, en återblick

År 2002, och tre år framåt, lämnade Elforsk två statusrapporter om IEA:s forskning om CCS, (IEA Greenhouse Gas R&D Program).

Elforsk genomförde också ett projekt om rangordning av åtgärder för att minska koldioxidemissioner efter kostnader och potential samt studerade förutsättningarna att lagra koldioxid i Sverige. Ytterligare statusrapporter följde. Åren 2009 till 2011 pågick ett branschöverskridande program inom CCS-området med cement- och kalkindustrin, petrokemiindustrin samt järn- och stålindustrin som intressenter, förutom kraftindustrin, genom Elforsk. Programmet slutrapporterades våren 2011. Elforsk svarade för koordinering och administration av programmet som finansierades till 40 procent av Energimyndigheten.

En systemstudie har genomförts för att studera förutsättningarna för att bygga upp en struktur där fler länder är inblandade. Studien omfattade avskiljning vid olika typer av industri och energikällor och med transport av koldioxid för lagring på alternativa platser, inklusive eventuellt botten av Östersjön. En fortsatt programetapp planeras starta under år 2012.

Kärnkraft Elforsk har först på senare år bedrivit någon större verksamhet om kärnkraft och startade år 2009 ett eget programråd för kärnkraft. Skälet till att det dröjt, är den välkända politiska situationen om kärnkraft i Sverige. De lagändringar som alliansregeringen genomfört gör det nu möjligt, att med vissa förutsättningar, överväga ny kärnkraft i Sverige. Pågående och planerade projekt inom kärnkraftsområdet behandlar bevakning av kärnkraftens utveckling, livslängd för betongkonstruktioner, miljöeffekter av kylvatten och utnyttjande av kylvattenvärme. Även översikter av tillståndsprocesser, lastföljningsbehov i kärnkraftverk, åldring av elutrustning och digitala styrsystem samt utökad säkerhet i kärnkraftverk ingår i projektplaneringen.

Miljöprojekt Till en början hade Elforsk ett särskilt programområde och ett eget programråd för miljö. Detta befanns dock inte så praktiskt, utan verksamheterna överfördes till övriga programråd.

Under det första året övertog Elforsks programområde El- och värmeproduktion elföretagens del av finansieringsansvaret för IVL:s delkollektiva och branschspecifika forskningsprogram, som till stor del gällde miljöeffekter av förbränning såsom växthusgaser, försurande ämnen, marknära ozon och metaller. Elforsks engagemang i IVL-forskning fortsatte till och med år 1998. Därefter fortsatte delar av forskningen i ett samarbete med den Miljöstrategiska Stiftelsen MISTRA och Naturvårdsverket.

Till bilden hör att Elforsks ansvarige för miljöfrågor fram till år 2004, Gunnar Hovsenius, hade ett stort nätverk inom området.

Han fick därigenom tillfälle att medverka i ett antal projektstyrelser, vilket gav Elforsk god insyn och påverkansmöjlighet i forskningsprogram till måttliga kostnader. Vad gäller programområde El- och värmeproduktion gällde detta Unipedes och senare Eurelectrics miljögrupper, projektstyrelser eller liknande för ASTA-projektet, den Miljöstrategiska Stiftelsens MISTRA, projekt om ”Åtgärdsstrategier för Gränsöverskridande Luftföroreningar”.

ASTA-programmet pågick i en första etapp till och med år 2002 och i en andra till och med år 2006. Under den andra etappen överfördes verksamheten till programområde Omvärld och system.

Vidare gjordes arbeten också om emissionsdatabaser, askåterföring vid biobränsleeldning, kemikaliefrågor, partiklar och livscykelanalyser (LCA). Gunnar Hovsenius har haft vissa konsultuppdrag efter sin pensionering år 2004.

Vätgas För år 1995 föreslogs ett program för vätgasteknik och energilagring först som teknikbevakning. En omfattande förstudie genomfördes 1997/98 (Elforsk rapport 98:19). Inom programområde Omvärld och system rapporterades en studie år 2005 om väte i det svenska energisystemet, (Rapport 05:18).

Vågkraft Ett bevakningsprojekt genomfördes i en första etapp 2010/2011. En upprepning vartannat år föreslogs.

Fusionsenergi I FoU-programmet för år 1994 fanns vissa projekt om fusionsenergi, däribland ett om den blivande försöksanläggningen ITER, som efter många och långa turer nu är under byggnad i Cadarache i Frankrike i internationellt samarbete mellan EU, Japan, Ryssland, Kina, USA, Sydkorea och Indien. ITER planeras stå färdig år 2018. Elforsk medverkade redan hösten 1993 i en utredning om att förlägga ITER till Sverige, vilket alltså inte blev fallet12.

Standardisering Elforsk håller sedan starten samman energiföretagens branschgemensamma standardiseringsverksamhet inom SIS och SEK det vill säga inom värmekraftområdet respektive elkraftsområdet.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 23

Överföring och distribution

Foto: Christian Tille

Programområdet Överföring och distribution har, sedan Elforsks start, haft en stor spännvidd från akademisk forskning i högskoleprogrammen Elektra och EKC, till tekniska utvecklingsprogram och ”vardagsteknik”.

I Elforsks första FoU-program för programområdet fanns en struktur med kollektivforskningsprogram, särskilt högskoleprogram, som staten delfinansierade och branschprogram, som finansierades av företagen själva. Högskoleverksamheten inom programområdet har sedan dess drivits som fleråriga program. Branschprogrammen blev dock mera av enskilda, och ibland ganska kortvariga, projekt. Utvecklingen de senaste drygt tio åren har dock gått mot att även dessa verksamheter läggs i ramprogram13. Stormen Gudrun satte en viss prägel på programmet från år 2006.

Under åren 1995–1996 genomförde Elforsk projektet, ”Vision 21”, om det framtida överförings- och distributionssystemet. Projektet finansierades av elföretagen genom Elforsk, ABB och NUTEK. Metodiken var att ställa upp ett antal ambitiösa mål i perspektivet 2020– 2030, i vissa fall kanske ouppnåeliga, och med dessa som utgångspunkt generera projektidéer.

Ett hundratal idéer kom fram, av vilka projektets referensgrupp valde ut 25 och bad förslagsställarna utveckla dessa i närmare detalj. Dessa förslag satte sedan spår i Elforsks program under de följande åren. Intelligens i nät fanns

24

| ELFORSK – 20 år, en återblick

tidigt med som forskningsområde och finns idag som ett ramprogram för ”Smart Grids”.

Supraledning fanns också med och ledde till att Elforsk, tillsammans med 15 andra nationer, deltog i IEA:s forskning om högtemperatursupraledning åren 1995–2010.14 Varaktiga program Ett antal program inom området har varit med nästan från början och pågår fortfarande. Det gäller särskilt högskoleforskning.

Utredningar om elkraftteknisk forskning Elkraftteknisk forskning i Sverige utreddes i omgångar under 1980-talet. På uppdrag av dåvarande Universitets- och Högskoleämbetet, UHÄ, genomförde Gunnar Engström, som då var teknisk direktör i ASEA, en utredning som påpekade stora brister. Utredningen ledde till att ASEA, Vattenfall och Styrelsen för Teknisk Utveckling, STU, beslöt om en kraftig och uthållig satsning på högskoleforskning vid KTH. Satsningen, som hade ett tioårsperspektiv, ledde bland annat till nya professurer på KTH och att ett första EKC, Elkrafttekniskt centrum, bildades vid KTH. Regeringen gav år 1987 Vattenfall i uppdrag att ha ett så kallat sektorsansvar för elkraftteknisk forskning. Vattenfall redovisade sitt uppdrag i utredningen, ”Elkraft 91”, i slutet av år 1991. Svenska Kraftnät bildades år 1992 och blev ny part i denna forskning.

Högskoleprogrammen Elektra och EKC Medan tillkomsten av Elforsk utreddes under år 1992 fördes diskussioner mellan elföretagen och dåvarande NUTEK om ett kollektivforskningsprogram om elkraftteknisk forskning. Programmet skulle finansieras till 40 procent av NUTEK och 60 procent av elföretagen och ABB, vilket var en hög andel för näringslivet i ett väsentligen högskoleinriktat program. En nyckelfråga blev forskares medverkan i styrningen. Frågorna löstes efter en lång process under våren 1993. Allan Lundberg, teknisk direktör i Svenska Kraftnät, blev programstyrelsens förste ordförande och Elforsk fick i uppdrag att administrera programmet. Första mötet med programstyrelsen hölls första april 1993. Under pro-

cessens gång utformades avtal, dels mellan NUTEK och Elforsk, dels mellan Elforsk och ABB samt projektavtal, och så kallade forskaravtal, som reglerade rätt till resultat och immaterialrättsliga frågor. Huvudavtalen undertecknades av NUTEK, Elforsk och ABB i mitten av år 1993. NUTEK krävde en internationell utvärdering av programmet redan år 1994, då ganska få resultat från programmet kunde väntas vara klara, men utvärderingen var ett krav för beslut om en nästa etapp och hade fokus på uppbyggnaden av forskningsmiljöerna. Elforsk fick beställning på sina tjänster i programmet av KVF, SEF, och Svenska Kraftnät. Det omfattande arbetet med avtal på olika nivåer bör Elforsk ha kunnat tillgodogöra sig i liknande situationer och relationer med

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 25

ÖVERFÖRING OCH DISTRIBUTION

NUTEK. I september år 1994 beslöt NUTEK om en tvåårig fortsättning av programmet.

Detta var födelsen av programmet ”Elektra”, som bestått sedan dess med återkommande utvärderingar och beslut om nya etapper.

Innevarande etapp, den sjunde, avser tiden 2009–2012 och planering av en ny etapp från år 2013 pågår. Programmet finansieras idag av Energimyndigheten, ABB, Trafikverket samt Svenska Kraftnät och medlemsföretag i Svensk Energi genom Elforsk. Årsbudgeten ligger totalt på 16,25 miljoner kronor.

Elektra omfattar för närvarande ett 30-tal pågående projekt. Det har genererat 74 doktorsexamina och 109 licentiatexamina mellan år 1994 och april 2012.

Som framgått av avsnittet, ”Starten och det första året”, pågick diskussioner om att använda medel från de så kallade löntagarfonderna för forskning och NUTEK drev tankar om kompetenscentra vid högskolorna. NUTEK fick totalt in 300 förslag till sådana centra av vilka 30 valdes ut efter en granskningsprocess som pågick i två steg. Kompetenscentra skulle ha en långsiktig finansiering för en tioårsperiod, men bedrivas etappvis i treårsprogram, med likaledes treåriga utvärderingar. NUTEK, och senare energimyndigheten, satte en norm för sin del av finansieringen med 6 miljoner kronor per år och kompetenscentrum.

KTH drev och fick stöd av Elforsk att under år 1995 ombilda det dåvarande EKC till ett sådant kompetenscentrum. Elforsk betonade i sina synpunkter att centret borde ge utrymme för elkraftteknisk forskning även vid Chalmers och Lunds tekniska högskolor.

NUTEK hade dock en huvudprincip att kompetenscentra skulle ligga på en enda högskola.

Man krävde också, till skillnad mot i Elektra, att avtal skulle tecknas med företag, inte med branschorgan såsom Elforsk. Så skedde också i det första avtalet om EKC. Elforsk, har dock än i dag uppdrag från de medverkande el-

26

| ELFORSK – 20 år, en återblick

företagen om administration med mera av programmet.

EKC och EKC2 har pågått i etapper sedan år 1995. Det senaste programmet från år 2006 hade från början en åttaårig horisont, men har kortats och löper ut i slutet av år 2012.

EKC har finansierats med en tredjedel vardera av högskolan, Energimyndigheten och näringslivet. I detta fall genom elföretagen och ett successivt ökande antal industriföretag.

Programmen har haft en årlig budget på 18-20 miljoner kronor.

KTH EKC är idag en nod i en så kallad KIC, (Knowledge & Innovation Community), under namnet KIC InnoEnergy som är ett europeiskt samarbete via European Institute of Innovation and Technology, EIT. Elforsk samverkar med KIC InnoEnergy.

Elföretagens medverkan i InnoEnergy ska bidra till innovationer och entreprenörskap för ett resurseffektivt och miljöriktigt elektriskt energisystem.

1. Elforsk medverkar i KIC InnoEnergy som associerad partner med en inledande avtalsperiod om två år räknat från inledningen av år 2012.

2. Elforsk ska verka för att de passande möjligheter till innovationer och kommersialisering som framkommer inom Elforsks projekt och program görs tillgängliga för verksamheten inom KIC InnoEnergy.

Elforsk ska även verka för att möjligheter till innovationer och kommersialisering inom elföretagen tas tillvara och att bli del av verksamheten inom KIC InnoEnergy när så befinns lämpligt.

3. Elforsk ska medverka i forum på uppdrag från de svenska elföretagen och i övrigt främja utvecklingen av KIC InnoEnergy.

4. Elforsk ska mot ersättning bidra i ledning och administration av program och andra passande aktiviteter inom KIC InnoEnergy.

Foto: Andreas Gradin

5. Så snart det svenska bolaget inom KIC InnoEnergy är bildat så ingår Elforsk och KIC InnoEnergy de avtal som behövs för Elforsks medverkan som associerad partner i KIC InnoEnergy.

Elbyggnadsrationalisering, EBR EBR, är en verksamhet om rationellt byggande och underhåll av elnät som pågått sedan slutet av 1960-talet i samarbete mellan Vattenfall, KVF (VAST) och SEF. EBR har en stor publikations- och utbildningsverksamhet. När Elforsk startades överfördes den operativa delen och kanslipersonalen i VAST till SEF, men finansieringen gick via Elforsk. Den person som var programområdesansvarig för Överföring och distribution, var under en period ordförande i

EBR:s styrgrupp. Från slutet av år 1996 övertogs hela ansvaret av SEF och idag ligger verksamheten hos Svensk Energi.

Underhåll och förnyelse av kraftnät Underhåll och förnyelse av kraftnät har varit ett centralt tema i Elforsks verksamhet sedan starten med delar som diagnostisk mätteknik, livslängdsuppskattning och informationsteknik. Sedan år 2005 drivs verksamheten i etapper av två ramprogram för riskanalys och underhåll.

Elektromagnetiska fält Dåvarande Statens Energiverk, Vattenfall, VAST och SEF samfinansierade från mitten av 1980-talet ett forskningsprogram om hälso-

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 27

ÖVERFÖRING OCH DISTRIBUTION

verkningar av elektromagnetiska fält. En startpunkt var en amerikansk forskarrapport år 1979 som påvisade ett samband mellan barnleukemier och boende nära kraftledningar.

Studien fick många efterföljare under de följande 10-15 åren, däribland svenska studier.

Ansvaret för elföretagens medverkan i programmet överfördes till Elforsk år 1993. Elforsk satsade från början 2–3 miljoner kronor per år på ett ramprogram som innehåller omvärldsbevakning, biologiska studier kring elektromagnetiska fält, EMF och cancer, exponeringskarakteristik samt tekniska åtgärder för att minska fälten. Inriktningen kom därefter att förändras på ett sätt som innebar att den biologiska forskningen och exponeringskarakteristiken minskade i omfattning. Bakgrunden var dels avsaknaden av hypotes om hur EMF skulle kunna orsaka cancer, dels att de biologiska studier, som visat på ett samband, inte hade kunnat upprepas. Programmet kom därmed att inriktas mot omvärldsbevakning och tillämpningar av den så kallade försiktighetsprincipen med bland annat åtgärder för fältreduktion. Efter mer än 20 års intensiv forskning kring eventuella hälsoeffekter av kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält börjar nu hälsoriskfrågan återgå till högfrekvensområdet, speciellt till mobiltelefonfrekvenserna.

Programmen har länge varit ettåriga med en budget på 1,7 till 2,0 miljoner kronor, men nu övervägs 2-3-års program. Huvudinnehållet i programmet är idag:

28

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Omvärldsbevakning av pågående forskning, myndighetsbedömningar med mera kring hälsoeffekter av exponering för elektriska och magnetiska fält samt teknik för att reducera dessa.

Mätningar och bedömningar av elektriska och magnetiska fält i publika miljöer och vid yrkesmässig exponering med hänsyn till nationella och internationella regelverk som är under ändring.

Tekniska lösningar syftande till att utveckla teknik och metoder, arbetsrutiner med mera för reduktion av exponering för elektriska och magnetiska fält.

Tydliggöra de vetenskapliga förutsättningarna för riskbedömningar kring EMF och utveckla principer för riskkommunikation.

Följa och påverka svensk och internationell standard inom EMF-området Gemensamma organ SEK och Cigré Medverkan i standardiseringsverksamheten i SEK, Svenska Elektriska Kommissionen, hade före Elforsks tillkomst skötts av Vattenfall, VAST och SEF. Detta innebar finansiering av SEKs centrala verksamhet och medverkan av experter från elföretagen i ett stort antal arbetsgrupper, vilkas medverkan finansierades av de medverkandes företag. I den nya situationen i början av 1990-talet blev detta inte lika möjligt, eftersom många av experterna nu arbetade i elföretagens konsultbolag och måste

ha betalt för sina tjänster. Diskussioner pågick åren 1993–1995. Till bilden hör att svensk standardiseringsverksamhet, inklusive SEKs samtidigt var under omorganisation. De fasta utgifterna för SEK finansierades av de tidigare huvudmännen, Vattenfall, Kraftverksföreningen och SEF. Elforsk, däremot, hade ett program för finansieringen av experternas medverkan i arbetsgrupper med mera, särskilt ordförande och sekreterare. Elforsk hade en intern grupp för uppföljning och bemanning av SEKs kommittéer. Från år 1995 finns ett särskilt uppdrag från ägarkretsen att administrera verksamheten. Elforsk gav ut årliga översikter av verksamheten till och med år 2010.

Cigré Cigré, eller på franska, Conférence Internationale des Grand Réseaux Electriques a haute tension – Cigré, bildades år 1921. Dess syfte är att främja internationell utveckling och informationsutbyte inom området generering och överföring av högspänd elektrisk energi. Cigré, som har sitt generalsekretariat i Paris, har konferens i Paris vartannat år och ett stort antal studiekommittéer. Sedan år 2000 är det officiella namnet, International Council on Large Electric Systems.

Svenska Nationalkommittén är svensk lokal organisation för Cigré med uppgift att bland annat förbereda svensk medverkan i kongresserna i Paris, föreslå svenska ledamöter i Cigrés studiekommittéer samt välja och föreslå svenska tekniska rapporter till ovanstående kongresser.

Elforsk övertog sekretariatet för den svenska nationalkommittén från Vattenfall år 1994.

Ledamöterna i Svenska Nationalkommittén utses så, att Elforsk får utse fyra ledamöter, varav en är sekreterare i kommittén, ABB två ledamöter och CTH och KTH vardera en ledamot. Nationalkommittén äger rätt att utse ytterligare en ledamot utanför denna krets.

Övriga projekt Under år 2007 startades tre ramprojekt inom områdena elkvalitet, mätning och kommunikation samt nätutveckling. Samtliga områden hade bearbetats i enskilda projekt tidigare.

Elforsk hade till exempel deltagit i ett nordiskt projekt, ”OPAL”, som leddes av SINTEF och som gällde framtagning av ett gemensamt nordiskt standardförslag för registrering av fel och driftstörningar i distributionsnät. Projektet avslutades år 2006. Ramprojekten pågick ytterligare tre år. Elforsk började då arbeta med ”smarta nät” vilket ledde till det nu pågående ramprogrammet om ”Smart Grids”.

Elforsk deltog åren 1993-1995 i ett internationellt samarbete om FACTS, Flexible AC Transmission Systems, med EPRI, Electric Power Research Institute, i USA. År l995 påbörjades en mer generell studie kring UPEG, Unified Power Flow Controllers. I detta projekt samverkade ABB, EPRI, Elforsk samt norska Statnett.

Utöver EMF har programområdet haft projekt om miljöfrågor i elnäten, till exempel projektet, ”Flamsäker plastisolation”.

Elforsk planerar nu projektaktiviteter om miljöfrågor för elektroteknisk utrustning, samt särskilda material och kemikalier, (PVC, isolatoroljor med mera). Exempel är metoder för kartläggning och återvinning Programområde Överföring och Distribution övertog år 2006 ansvaret för elföretagens medverkan i Brandforsk.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 29

Användning

Vid Elforsks start hade Vattenfall avslutat sitt stora regeringsuppdrag, ”Uppdrag 2000” (1986–1992) om energieffektivisering och elbesparingar15. VAST hade haft en arbetsgrupp för energieffektivisering och elanvändning men hade avvecklat den. SEU hade drivit ett antal projekt inom området. VAST och SEF drev ett projekt om eldrivna transporter som överfördes till Elforsks programområde Omvärld och system.

Elforsk sammankallade ett provisoriskt programråd för Användning i februari 1993.

Programmet fick en ganska långsam start föranlett av flera inbyggda svårigheter. Elföretag har inte naturligen drivkrafter att minska sin elförsäljning. Det finns däremot drivkrafter för energieffektivisering som leder till ökad elförbrukning i till exempel värmepumpar, industriprocesser och elfordon. Ett annat skäl är att projekt om energieffektivisering ibland är på kollisionskurs med elföretagens affärsintressen, vilket gör att de inte har intresse av att samverka. VAST lade ned sin verksamhet inom området därför att det visade sig vara svårt att hitta projekt som på en gång var både viktiga och av gemensamt intresse.

Det första programrådet ansåg vidare att det var statens uppgift, inte elföretagens, att finansiera forskning, trots de framsteg som Elforsk gjorde under år 1993, särskilt om kollektivforskning för elkraftteknisk forskning. Programrådet var mest intresserat av

30

| ELFORSK – 20 år, en återblick

konkreta kortsiktiga projekt med snabba til�lämpningsmöjligheter. Det fanns akademisk verksamhet om energihushållning, men inte mycket sådan om ny teknik för elanvändning.

Det första EKC på KTH hade under en kort period en sådan professur som var inriktad mest på plasmateknik.

Det fanns vidare gränsdragningsfrågor med andra programområden, särskilt Överföring och distribution, om till exempel kundkommunikation och hälsoverkningar av elektromagnetiska fält. Sammantaget är programområdet mer svårarbetat än andra.

Trots svårigheterna har flera större satsningar kunnat genomföras inom programområdet, vilka bland annat lett till att forskningsmiljöer har kunnat byggas upp för nya områden. En översyn av programmet har gjorts under år 2012.

En större satsning är nu under uppbyggnad inom programmet Användning i form av ett sammanhållet systemprogram, ”Kunskapsplattform för en hållbar energianvändning – HEAVEN”, som syftar till att öka kunskapen om hållbar energianvändning i perspektivet åren 2020–2030 med utblickar mot år 2050.

Kunskapsplattformen ska vara en neutral mötesplats för forskare, energiföretag, energianvändare och myndigheter för dialog om den framtida energianvändningen.

Därtill föreslås en ny etapp av SolElprogrammet för perioden 2012–2015 samt

Energieffektiv villa med solel och solvärme. Foto: Bengt Stridh

ett beteendeinriktat program under namnet ”LEVA”. Vidare ett angränsande förslag till en publik mötesplats under namnet ElecTriCity.

Omvärldsbevakningen föreslås fortsätta. ”Market Design”, forskningsprogrammet kring elmarknaden, är nu i full gång med ett flertal projekt.

Större projekt ELAB och EFFEKTIV Den ena av Elforsks två första offerter inom området gällde den så kallade ”testvillan” som Vattenfall hade i Älvkarleby. Den blev sedermera ”ELAB” och gällde tester av elapparater i villamiljö. Projektet startades av SEU. ELAB

pågick i två etapper fram till år 1999. Projektet samfinansierades från början med Byggforskningsrådet, BFR. År 1999 bildades Centrum för Effektiv Energianvändning av SP Energiteknik, (Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut), Chalmers Tekniska Högskola och Chalmers Industriteknik. Där startades programmet ”EFFEKTIV”, som pågick till och med år 2002. Programmet hade en budget på cirka 4 miljoner kronor per år och finansierades av bland andra företag i Elforsks ägarkrets samt Energimyndigheten och Formas. Elforsk koordinerade programmet. En fortsättning diskuterades, men blev inte av.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 31

ANVÄNDNING

ELAN I början av år 1998 inleddes ett tvärvetenskapligt forskningsprogram med finansiering från Elforsks ägarkrets och Energimyndigheten.

Syftet var att bidra till elföretagens kunskapsoch kompetensförsörjning inom området elanvändning/elapplikationer i byggnader. Programmet vände sig till tekniska, ekonomiska och samhälls- och beteendevetenskapliga institutioner vid de svenska högskolorna och universiteten. Programmet fick så småningom namnet ”ELAN”.

Det tog tid att starta programmet men år 2001 hade tre unika tvärvetenskapliga forskningsmiljöer med samverkan mellan teknikoch beteendevetenskap byggts upp.

Programmet pågick i tre etapper med mellanliggande utvärderingar till och med år 2009 och hade en total budget på cirka 5 miljoner kronor per år. Programmet blev successivt mer framgångsrikt. Det gäller framför allt den tredje etappen som fick fram en mängd spännande resultat vilka spreds på ett innovativt sätt.

En fortsättning, ELAN IV, diskuterades.

Den fick arbetsnamnet ”LEVA”, Långsiktiga EnergiVAnor.

Det beteendeinriktade forskningsprogrammet LEVA diskuteras för närvarande (år 2012) med Energimyndigheten för ett nytt beteendeinriktat forskningsprogram under namnet LEVA. Till skillnad från ELAN-programmet ska LEVA omfatta energiområdet i stort och alltså inte bara elanvändning. Fler branscher än energisektorn är tilltänkta partners i programmet.

Inom LEVA ska forskning bedrivas kring samspelet mellan (ny) teknik och innovationer och människan. Programmet syftar till tvärvetenskapliga forsknings-, och utvecklingsprojekt om människors energianvändning.

Forskningen bör vara systeminriktad och praktiknära och därmed förstärka kunskapsbasen

32

| ELFORSK – 20 år, en återblick

och kompetensen som byggts upp när det gäller beteenderelaterade energianvändningsfrågor. Resultaten ska även bearbetas i bland annat synteser så att programmets kunder och andra mottagare kan ta till sig resultaten på ett enkelt sätt.

Det kan bli aktuellt att samordna LEVA med en annan satsning, ”ElecTriCity”. Det primära syftet med ElecTriCity är att skapa en bred publik mötesplats med ett inspirerande tekniskt innehåll som kan utgöra en bas i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö för att intressera, informera och engagera allmänhet och företag i övergången till hållbara, huvudsakligen elbaserade, transporter och användningen av smarta elnät samt för energieffektivisering i vid mening.

Värmepumpar och köldmedel Första diskussionerna fördes med NUTEK redan under år 1993 och 1996/1997 genomförde Elforsk en förstudie som resulterade i förslag att starta ett forskningsprogram. Programmet, ”Effektiva kylmaskiner och värmepumpar”, startade i slutet av år 1997 med en treårsetapp fram till slutet av år 2000. Elforsk medverkade från år 1998. Programmet hade en total budget på 53 miljoner kronor under 3,5 år och finansierades med 40 procent av staten via Energimyndigheten och med 60 procent från näringslivet. Från näringslivet deltog, förutom Elforsk, tillverkare av värmepumpar, kylmaskiner och värmeväxlare samt användare och SP. En ny etapp pågick åren 2001–2004. Elforsk deltog i delar av etappen som fick namnet ”Effsys”, (inte att förväxla med Elforsks projekt om underhållsmanagement med samma namn inom Omvärld och system). Elforsk deltog åren 2007-2009 i utvalda projekt genom det egna programmet, även det kallat, ”Effektiva kylmaskiner och värmepumpar” – ett mer systeminriktat program.

Market Design ”Market Design” behandlar utformningen av de regelverk som direkt eller indirekt påverkar elmarknadens funktion. Det handlar också om utformningen av de myndigheter och andra institutioner som agerar på marknaden. Ett programförslag om dithörande forskning arbetades fram under år 2000. Verksamheten indelades i tre grupper: 1. Effektiv reglering 2. Effektiva marknader 3. Effektiva systemtjänster och nättjänster Verksamheten avsågs omfatta dels projekt som är lämpade för doktorandforskning, dels pro-

jekt som är mer lämpade för uppdragsforskning av erfarna forskare. I programmet ingår också projekt av ren utredningskaraktär, men som syftar till att definiera intressanta forskningsuppgifter. Strategin var att inledningsvis satsa mer på uppdragsforskning och utredningar för att därigenom successivt kunna bygga upp kompetensen inom området. I ett senare skede skulle en större andel kunna satsas på doktorandforskning.

Programmet har bedrivits i etapper från år 2000. Den senaste pågår under tiden 2010–2013. Programmet finansieras av elföretagen, Svenska Kraftnät och ABB, och hålls samman av Elforsk. Innevarande etapp har en total budget på drygt tio miljoner kro-

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 33

ANVÄNDNING

Foto: Per Westergård

nor. Programmet har fokus på den nordiska elmarknaden, men tar även upp inverkan av elmarknaden inom EU. Under varje etapp har ett femtontal projekt bedrivits parallellt.

Programmet har drivits i samarbete med projekten ”Nordleden 2”, ”NEP” och ”NEPP” i programområde Omvärld och system. Market Design arrangerar återkommande internationella konferenser inom sitt område.

SolEl programmet Programmet har pågått i etapper sedan år 1995. Från början inom Elforsks programområde El- och värmeproduktion och är samfinansierat med Energimyndigheten. Program-

34

| ELFORSK – 20 år, en återblick

område Användning har haft ansvaret för tre etapper mellan åren 2003 och 2011. Ett nytt fyraårsprogram har offererats. ”Solel”, är ett tillämpat forsknings- och utvecklingsprogram fokuserat på solcellsfrågor.

Som ett resultat av den tekniska utvecklingen växer marknaden för nätanslutna, byggnadsintegrerade system snabbt i Europa. En fortsatt expansion kräver dock att många, både tekniska och icke tekniska frågeställningar, bearbetas med ett svenskt perspektiv.

PLC och elnätskommunikation Elforsk drev under tiden 1997–2005 ett projekt om kunskapsuppbyggnad för kommu-

Foto: Siemens

nikation via elnät, ”PLC”, inom först programområde Överföring och distribution och senare inom Användning. Praktiska försök av ett nätföretag ingick. Projektet finansierades av Elforsks ägarföretag med en årlig budget på 2,5-3 miljoner kronor. Etableringen av PLC-tekniken i Sverige gick dock långsamt, bland annat beroende på en osäkerhet om teknikens mognadsgrad.

Elforsk drev 2004–2005 projektet, ”Vita certifikat”, tillsammans med Energimyndigheten, elföretagen, Svensk Fjärrvärme och Svenskt Gastekniskt Center. Projektet innefattade även IEA-samarbete.

Vita certifikat Vita certifikat är ett marknadsbaserat styrmedel som syftar till att minska energiförbrukning samt reducera koldioxidutsläpp genom energieffektivisering.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 35

Omvärld och system

Foto: Martin Herve

Vid Elforsks start, den första januari 1993, förlades övergripande frågor till programområdet med många diskussioner om programmets innehåll och om rollfördelningen mellan ett kommande programråd och styrelsen.

Andra frågor gällde programmets identitet och gränser mot andra program och vilka kunder det kunde finnas för dess aktiviteter. Något ”riktigt” programråd bildades inte förrän i maj 1995, men det fanns ad-hocgrupper med liknande uppgifter dessförinnan. Liksom för andra programområden var det viktigt att Elforsk snabbt skulle komma fram till projektförslag till ägarkretsen, vilket visade sig svårare och mera tidskrävande än för andra programområden.

En grupp arbetade under våren 1993 med frågor om scenarier och strategier. Det visade sig att styrelsen ville ha färdiga förslag att ta ställning till, men inte själv föra allmänna diskussioner i dessa frågor. Vidare pågick ett projekt mellan VAST och SEF om eldrivna transporter som avslutades under våren och blev den första rapporten i Elforsks rapportserie.

Ett programförslag för Omvärld och system för år 1994 arbetades fram efter långa diskussioner och innehöll bland annat ett förslag om ett scenarioprojekt.16 En planeringskonferens om Elforsks hela program hölls i april 1994 med syfte att identifiera så kallade ”Key Business Drivers”.

36

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Framtidsstudier och forskningsplanering Projektet, ”Framtidsscenarier”, offererades i mitten av år 1994. Projektet innehöll fyra seminarier med några veckors mellanrum med externa föredragshållare inom vitt skilda områden såsom IT, finanssektorn, Östeuropa samt värderingsfrågor. Extern expertis utnyttjades för processledning. Själva scenarioarbetet gjordes i en arbetsgrupp av personer från Elforsks ägarkrets. I backspegeln är det intressant att notera att begreppet ”ett resurssnålt samhälle” var uppe tidigt. Det har på de senast åren fått stor vikt genom EU:s ”Flaggskeppsprojekt. Ett resurseffektivt Europa” EU-frågorna började bli viktiga i och med Sveriges inträde i EES17 från 1 januari 1994.

Sverige fick därigenom tillträde till EU:s forskningsprogram. Sverige blev medlem i EU år 1995. Elforsk fick genom Harald Haegermark ha en representant i EU:s forskningskommitté för icke-nukleär energi från sommaren 1995, vilket har fortsatt sedan dess.

Föranlett av arbetet i en dåvarande statlig energikommission, fick Elforsk på hösten 1995 i uppdrag av KVF att ta fram en vision för ett uthålligt elsystem för Sverige år 2050, där bland annat resultaten från projekten, ”Framtidsscenarier” och ”Vision 21”, kunde utnyttjas. Visionen blev klar i april 1996. Den byggde bland annat på att ett antal tekniska utvecklingar inom förnybar energi och energilagring

Foto: A Mordenfeld

skulle bli framgångsrika fram till år 2050. Det är intressant att se att åtskilliga grundläggande tankar fortfarande står sig.

Som följder av projektet Framtidsscenarier genomförde Elforsk ett antal projekt under åren 1996–2000 om IT-samhällets påverkan på elföretagen (1996–1997), en stor studie av distribuerad elproduktion, sedd i aktörsperspektiv, (1996–1997)18 samt en studie av tekniker för ellagring och hur dessa kunde utnyttjas i elsystemet. Den sistnämnda genomfördes genom Elforsks medverkan i två omgångar av ett IEA-projekt, åren 1996 till 1999 – den senare samfinansierad med Energimyndigheten. Sedan dess har inte några principiellt nya tekniker för ellagring tillkommit, inte heller så stora eller nya tillämpningar i elsystemen. Frågorna

är emellertid viktiga i nuvarande forskningsprogram i EU-program, särskilt när det gäller frågor om integration av förnybar energi i näten och Smart Grids, vilka idag hanteras inom El- och värmeproduktion och Överföring och distribution.

Vidare genomfördes projekt om teknikutvecklingen inom energisektorn samt om högskolesamverkan och elföretagens kompetensförsörjning – till att börja med i ett samarbete med Kraftindustrins Utbildningsråd, UR.19 En rapport om branschens behov av högutbildad personal kom ut år 1996.

Elforsk har fortsatt att driva projekt om strategiska frågor som bas för forskningsplanering.

Projektet, ”Energimarknad i förändring –

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 37

OMVÄRLD OCH SYSTEM

Framtidsbilder”, pågick under åren 2004–2005 och hade föregåtts av förstudier och förslag om ett projekt kring trendanalys, vilket aldrig kom till stånd. I projektet sammanfattades ett antal internationella och nationella framtidsstudier av en arbetsgrupp med både seniora och juniora medarbetare i elföretagen, som sedan drog slutsatser om forskningsbehov. En specialstudie rapporterades år 2005 om väte i det svenska energisystemet.

Projektet, ”Roadmap för elsystemets utveckling”, hade en lång förberedelsetid och resulterade i början av år 2010 i dels en broschyr med en förkortad version, dels slutrapporten: ”Framtidsbilder och forskningsbehov för elsystemet – Sett ur ett systemperspektiv”. Elforsk medverkade samtidigt i IVAs projekt, ”Vägval Energi”.

Information byttes mellan projekten till ömsesidig nytta. Samverkan skedde också med NEP. Under år 2008 avslutades Elforsks projekt, ”BIOKONK”, Konsekvenser för energi- och skogssektorn av förändrad efterfrågan på biomassa.

Sedan år 2011 pågår projektet, ”Framtidsfrågor – Ett analysprojekt”, inom Elforsks Programråd för Omvärld och system. En utgångspunkt är EU:s ”Flaggskeppsprojekt. Ett resurseffektivt Europa”.

Nordleden, NEP och NEPP Dessa projekt startade redan år 1993 med preliminära projektförslag från Chalmers Energisystemteknik. Ett av dem utvecklades från år 1995 under arbetsnamnet, ”Nordisk elhandel till Nordleden”, som diskuterades under 1995/96 och pågick som projekt med flera seminarier fram till år 2000 då det rapporterades och även resulterade i en licentiatavhandling. Projektet hade nordiska deltagare och deltagare från andra branscher i Sverige, men med huvudsaklig finansiering från svenska elföretag, NUTEK, senare från Energimyndigheten, samt Naturvårdsverket.

38

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Erfarenheterna blev goda och på basis av detta förebereddes en bredare och flervetenskaplig andra etapp med forskare från flera discipliner, huvudsakligen från Sverige men även Norge. Denna finansierades av Energimyndigheten och svenska energibranschföreningar.

Etapp två rapporterades i bokform i oktober 2003. ”Nordleden 2” krävde, genom sin flervetenskapliga karaktär, nya former för styrning och daglig projektledning samt inte minst för resultatens ”paketering”. För den dagliga ledningen och rapporteringen svarade Profu AB med rötter i Chalmers Energisystemteknik.

Projektstyrelsen bestod av representanter för finansiärerna och leddes av Energimyndighetens dåvarande generaldirektör Thomas Korsfeldt.

Ett nytt projekt med liknande uppläggning, mångvetenskapligt och med nordiskt deltagande och nu med utgångspunkt i EU:s energioch klimatpolitik, pågick under namnet ”Nordic Energy Perspectives”, NEP, i två faser åren 2005–2010, då det slutrapporterades i bokform samt ett antal projektrapporter.

Projektet finansierades av 20 departement, myndigheter, företag och organisationer samt forskare från fyra nordiska länder, däribland av Nordiska Ministerrådet. Thomas Korsfeldt var ordförande i styrgruppen. Profu svarade för den dagliga ledningen.

Utvecklingen av elanvändningen i Norden i ett tioårsperspektiv studerades i ett separat projekt från årsskiftet 2004/2005 till början av år 2006.

Konsekvenserna för elföretagen av beständigt höga oljepriser studerades 2006/2007.

Projektet genomfördes som ett seminarium med ett brett deltagande av expertis.

Sedan år 2011 pågår ”North European Power Perspectives”, NEPP, som bland annat innebär en geografisk utvidgning. Det leds av en styrgrupp från finansiärerna. För projektledningen svarar Profu.

”Fossiloberoende”. Foto: A Mordenfeld

Medverkan i gemensamma organ Elforsks programområde Omvärld och system fick år 1993 beställning av ett projekt som gällde medverkan i gemensamma forskningsorgan: Korrosionsinstitutet, Brandforsk, Internationella Elvärmeunionen, UIE och Underhållstekniskt Centrum, UTC. Senare tillkom Institutet för Tillämpad Matematik, ITM, samt standardiseringsverksamhet i SIS om energivarubalanser. Samtliga innebar planering, styrning samt forskningsfinansiering tillsammans med andra branscher och, i de flesta fall med statliga organ, vilket gav hög uppväxling av elföretagens finansiering. Elföretagen hade tidigare deltagit i flera av verksamheterna genom Vattenfall och VAST. Ansvaret överfördes senare till andra programråd och har upphört för vissa av dem20.

Medverkan i gemensam forskning Inom Elforsks alla programområden finns forskningsprogram som finansieras av staten, vanligen Energimyndigheten, och elföretagen genom Elforsk samt ibland även av andra branscher. Programmen utvärderas regelbundet av parterna. Elforsk lät göra en särskild utvärdering av värdet för elföretagen av sådan medverkan. Den genomfördes år 2004 och gav gott betyg.

Elfordon Elforsk har sedan år 2007 drivit program om eldrivna transporter under olika namn, plugin hybrider och senare Elfordon. Programmet är starkt kopplat till riksdagens mål om en fossiloberoende transportsektor till år

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 39

OMVÄRLD OCH SYSTEM

2030. Elforsk samverkar med Svensk Energi i dessa frågor. Programmet samfinansieras med Energimyndigheten.

Elmarknadens ekonomi Elforsk stöder sedan år 2008 nationalekonomisk forskning om elmarknadens ekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning, IFN, tillsammans med Energimyndigheten.

Sedan år 2011 driver Elforsk ett projekt om ”Framtidens slutkundsmarknad”.

Omvärldsbevakning Harald Haegermark har, först som programområdesansvarig och sedan år 2001 som konsult, lämnat regelbundna rapporter om energi- och forskningspolitik till programrådet. Bevakningen baserades bland annat på att han sedan år 1995 är expert i EU:s forskningskommitté för energiforskning och att han under åren 1992–2006 ingick i Energimyndighetens, (och tidigare NUTEKs), Energiutvecklingsnämnd som beslutar om större forskningsanslag samt under åren 1999–2006 var ordförande i dess programråd för Allmänna energisystemstudier. Harald Haegermark var år 2002 expert i en statlig utredning om det långsiktiga energipolitiska programmet det vill säga energiforskning, den så kallade LångEn utredningen.

Stiftelsen Sveriges Tekniska Attachéer, STATT, hade under tiden 1993–2002 i uppdrag att leverera regelbundna rapporter från sina stationeringsorter i världen. Rapporterna bearbetades av Elforsks kansli, tillsammans med en teknisk journalist, till en nyhetstidning som utkom med tre till fyra nummer per år. STATT lades ned år 2001. Exportrådet övertog bevakningen för de sista numren. Elforsk har under senare år delvis ersatt denna rapportering med tidningen, ”Elforsk Perspektiv”. Elforsk driver också särskilda teknikbevakningsprojekt inom flera delområden.

40

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Elforsk stöder sedan år 2006, tillsammans med flera andra parter, däribland Energimyndigheten, verksamheten i Kungliga Vetenskapsakademins, KVA, Energiutskott, som publicerar översikter och bedömningar av olika energifrågor samt arrangerar seminarier, ofta med internationellt deltagande.

Miljöforskning i programområdet Under senare delen av år 1993 och fram till mitten av år 1994 fanns ett särskilt programråd för miljö, men Elforsk fann snart mera lämpligt att miljö blev en egen delfråga för alla övriga programråd. Det första forskningsprogrammet för år 1994 innehöll till exempel fortsatta insatser på IVL:s forskningsprogram med tyngdpunkt i frågor om värmekraft, som KVM hanterat tidigare, samt på forskning om hälsoverkningar av elektromagnetiska fält som närmast hörde till Överföring och distribution.

Insatserna på miljöfrågor inom Omvärld och system har varierat med åren. Från början avslutades det pågående projektet, ”Energibranschens miljöbok”, (KVF, Värmeverksföreningen, numera Svensk Fjärvärme, VAST och möjligen SEF). Viss uppdatering av boken gjordes senare.

Vidare fanns redan tidigt uppdrag att företräda elföretagen i Unipedes, och senare Eurelectrics miljökommittéer, vilka fortsatte under flera år.

Bland större miljöprojekt inom programområdet Omvärld och system kan nämnas: Miljöfrågorna är centrala i alla framtidsstudier med mera inom programområdet, (se ovan).

En inventering av styrmedelsforskning i Sverige har gjorts.

Projektet SAME bedrevs åren 1997–1999 i samarbete mellan Elforsk, Fjärrvärmeföreningen, numera Svensk Fjärrvärme, NUTEK, senare Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Projektet syftade till att uppnå en samsyn om mål för ett långsik-

Foto: A Mordenfeld

tigt hållbart energisystem samt om medel för att nå detta. Elforsks vision om ett uthålligt elsystem för Sverige var en av utgångspunkterna.

Under åren 2005–2007 genomfördes projektet: ”Tänkbara konsekvenser för energisektorn av klimatförändringar. Effekter, sårbarhet och anpassning”, som samfinansierades av Elforskföretag, Energimyndigheten och Naturvårdsverket.

Elforsk har sedan år 2010 förberett ett programförslag om ett samlat övergripande miljöprogram, ”Framtidens miljöfrågor”, för att genomföra projekt inom miljöområdet som inkluderar frågor från flera programområden.

Bättre former för systemforskning Elforsk genomförde år 2009 en förstudie: ”Framtida systemorienterad forskning för elföretagens/Elforsks behov”. Pågående energisystemforskning i Sverige inventerades och resulterade i förslag om organisation.

Tillståndsprocesser, acceptans- och livsstilsfrågor Allmänhetens acceptans är en väsentlig fråga vid utbyggnad av elsystemets anläggningar och tillmäts därför stor vikt av elföretagen.

Efter projektet, ”Framtidsscenarier”, försökte Elforsk länge få till stånd forskningsprogram om dessa frågor. Området är flervetenskapligt.

Elforsk inventerade pågående forskning vid högskolorna och försökte identifiera forsk-

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 41

OMVÄRLD OCH SYSTEM

ningsbara frågor inom acceptans och inverkan av livsstilar. En förstudie gjordes år 1999 för att åstadkomma programförslag, men det ledde inte till beställningar. Ett seminarium hölls under hösten 2000. Nordleden och NEP kom dock att innehålla viss forskning om acceptans.

Senare har acceptansfrågor belysts i studier av deponering av koldioxid, CCS. Projektet, ”Dialogos”, genomfördes åren 2000–2006 och syftade till att förbättra dialogprocesser mellan politiker, allmänhet och myndigheter. Utgångspunkten var goda erfarenheter från den process som tillämpades i Oskarshamn om att bli mottagningsort för ett lager för kärnavfall och hur den då använda modellen, ”Riscom”, skulle kunna tillämpas i andra sammanhang. En förstudie genomfördes under 2005–2006. Elforsk lanserade år 2007 ett projektförslag om effektivare tillståndsprocesser som dock inte kom till utförande Risk- och säkerhetsforskning För att bidra till en god utförarkompetens på högskolan inom risk- och säkerhetsforskning, medverkade Elforsk, tillsammans med andra branscher, under åren 1997–2001 i två etapper av ett projekt i Centrum för Säkerhetsforskning vid KTH. Detta var organiserat som ett litet kansli med en föreståndare. Kansliet höll samman forskningsprojekt inom risk- och säkerhetsforskning, vilka drevs på olika institutioner på KTH. Till följd av omorganisationer på KTH, och att nyckelpersoner i Centrum pensionerades, eller bytte arbete, samt att en professur inte återbesattes, beslöt KTH att lägga ned Centrum i slutet av år 2001. Ett uppdrag gavs att föreslå nya former för verksamheten. Uppdraget gick till professor SvenÅke Hansson KTH. Detta har dock inte lett till något samarbete med Elforsk.

Under åren 2008–2010 initierades och genomfördes en förstudie på temat, ”Innovation och säkerhet”.

42

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Underhåll Elforsk arbetade från år 1997 med att få till stånd ett forskningsprogram om underhåll, särskilt underhållsmanagement. Dithörande forskning inventerades i en förstudie 1997/98.

Forskningen bedrevs på några högskolor, oftast som en mindre del av verksamheten, på några institutioner. Ett förslag till högskoleprogram togs fram tillsammans med skogsindustrin, Mitthögskolan, KTH och Luleå tekniska universitet. En ansökan ställdes till Stiftelsen för Kunskap och kompetens, KK-stiftelsen, under år 1998 men avslogs. Efter en ny och godkänd ansökan och beställning från Elforsks ägarföretag kunde arbetet starta i slutet av år 2000 med en tvåårsetapp. Fram till år 2005 pågick en ny och utvidgad etapp under namnet ”EFFSYS”, Effektivt systemutnyttjande i elkraft och skogsindustrin, med medfinansiering även av Energimyndigheten. En utvärdering gjordes år 2005. Forskningen om underhåll i EFFSYS inlemmades sedan i andra forskningsprogram om underhåll inom Vattenkraft, Eloch värmeproduktion samt Överföring och distribution.

Millennieproblemet Elföretagen och Svenska kraftnät samarbetade åren 1998–1999 för att åtgärda det så kallade år 2000-problemet i elföretagens IT-system.

Elforsk hade i uppdrag att svara för projektledning, uppbyggnad och drift av informationssystemet samt sekretariatsfunktioner för arbetsgrupper, regelbunden rapportering till myndigheter med mera.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 43

Ekonomisk utveckling Elforsks affärsmodell bygger på att bolaget identifierar angelägna forsknings- och utvecklingsmöjligheter för företagen i ägarkretsen och andra intressenter. Uppslag till sådana satsningar kan komma från Elforsk, från energiföretagen eller dess leverantörer samt från högskolor och universitet. Projektidéerna utvecklas av Elforsk i samråd med programråden och bolaget utformar sedan programoch projektförslag som offereras till Elforsks ägarkrets och andra intressenter. Energimyndigheten, tidigare NUTEK, har varit en mycket viktig partner och medfinansiär till många stora satsningar alltsedan starten av Elforsk. Bland övriga samarbetspartners och medfinansiärer kan speciellt ABB nämnas. Energiföretagen, Svenska Kraftnät, ABB och Energimyndigheten har, under hela Elforsks verksamhetstid, samfinansierat flera viktiga högskoleprogram, bland annat inom elkraftsområdet.

Medverkan i Elforskprojekt ger god uppväxling på satsade pengar I diagram 1 redovisas Elforsks ekonomiska utveckling i medel från dels ägarföretagen (energiföretagen samt Svenska Kraftnät), dels den totala årliga faktureringen inkluderande övriga finansiärer och rekvirering från myndigheter.

I diagram 2 redovisas hur de årliga projektkostnaderna (fakturering samt rekvirering) per programområden utvecklats sedan Elforsk började sin verksamhet fram till och med år 2011.

Diagrammen visar att Elforsks omsättning ökat successivt sedan bolaget bildades med en viss utplaning de senaste åren. Diagrammen illustrerar också indirekt att enskilda företag får del av forsknings- och utvecklingsinsatser till ett betydande värde för relativt sett låga kostnader genom samfinansiering med andra företag och myndigheter.

Diagram 1. Årlig fakturering och rekvirering från Elforsk under åren 1994 till 2011.

44

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Foto: Corbis

Diagram 2. Årliga projektkostnader (Elforsks fakturering och rekvirering) per programområde.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 45

13 år på Elforsk – några reflektioner Morgan Andersson, vd åren 1998–2011 Hösten 1997 i Råcksta blev jag uppkallad till Stig Göthe, utvecklingsdirektör på Vattenfall och medlem i Elforsks styrelse. Något överraskande undrade Stig om jag var intresserad av att ta över som vd för Elforsk efter Lennart Billfalk, som skulle kallas hem till ”fadershuset” igen.

Naturligtvis var jag intresserad, vd för Elforsk såg jag som ett hedersuppdrag i elbranschen.

FoU och samarbete, det var en kombination som passade mig. Efter en intervju med Elforsks styrelseordförande Christer Sjölin, från Stora Kraft, fick jag ett konkret erbjudande och i början av år 1998 var jag på plats på Olof Palmes gata i Lennarts gamla vd-stol.

Det hör till historien att jag var något tveksam till ”Elforskkonceptet” när bolaget bildades och jag, och flera med mig, hade vissa tvivel om att upplägget skulle fungera. Hade någon hört talas om en forskningsorganisation som fungerade som ett konsultföretag och inte ens hade pengarna till personalens löner säkrade? Efter att ha arbetat med FoU på Vattenfall i många år var jag van vid en annan situation. Dessutom innebar avregleringen av elmarknaden år 1996 att konkurrensen skärptes mellan elbolagen.

Kunde det vara en bra grogrund för samarbete?

Nu visade det sig att mina farhågor kom på skam och som medlem i programrådet för Användning kunde jag se en betydande verksamhet byggas upp inom Elforsk. Rätt skött fungerade tydligen konceptet och det var med glädje och tillförsikt jag tog mig an uppgiften att förvalta och utveckla det vidare. Det blev till slut 13 mycket innehållsrika och givande år.

Det Elforsk som byggdes upp efter den ”Törnkvistska” utredningen visade sig bli en tämligen unik företeelse i forskningsvärlden och, det får man nog säga, dessutom en fram-

46

| ELFORSK – 20 år, en återblick

gångsrik sådan. Några personliga iakttagelser kring vad som skapat den framgången får bli mitt bidrag till den här minnesskriften. Iakttagelser som kan vara till nytta i ett eventuellt framtida Energiforsk.

Jag skulle vilja sammanfatta på det här sättet: Helt efterfrågestyrd verksamhet Mycket stor delaktighet från elbolagen Kostnadsdelning Samarbete med högskolorna Kunnig personal Principen att arbeta helt efterfrågestyrt och utan en grundläggande basfinansiering är det som kanske mest utmärker Elforsks arbetssätt. Varje program och/eller projekt finansieras separat genom att de tilltänkta deltagarna erbjuds deltagande i FoU-satsningen. Utan tillräcklig acceptans startas inte programmet och inga pengar kommer in för att försörja personal och kontorsdrift. Det här skapar naturligtvis en stark drivkraft för att ta fram väl förankrade programförslag som med stor sannolikhet får acceptans. Slutresultatet blir att ingen verksamhet, som inte är efterfrågad, bedrivs inom Elforsk, en situation som borgar för att resultaten kommer till användning. Möjligheten att svara upp mot elbolagens önskningar underlättas dessutom av Elforsks ”mäklarroll”. Genomförandet av projekt/program upphandlas från högskolor, forskningsinstitut, elbolag med flera.

Elforsk har alltså inte en fast forskarstab utan kan ge uppdragen till de för ändamålet bäst lämpade organisationerna. Det här skapar en flexibilitet i verksamheten som är till gagn för elbolagen.

I det här sammanhanget finns, enligt min mening, en möjlig förbättring av elforskkonceptet. Det har hänt några gånger under åren

att viktiga projekt inte genomförts då de inte fått full finansiering, projekt som, visade det sig senare, kunde ha varit av stort värde. I ett sådant läge hade en mindre fond, till exempel under styrelsens direkta förvaltning, kunnat bidra till projektets genomförande. Grunddraget av efterfrågestyrd verksamhet skulle ändå kunna behållas.

De projekt och program som utförts i Elforsks regi har alla i något skede granskats, bearbetats och slutligen godkänts för offerering av de olika programrådena inom Elforsk, råd som befolkas av elbolagens personal. Rådens arbete är en förutsättning för att skapa verkligt efterfrågestyrda projekt och utan det arbetet skulle acceptansen för de offererade projekten inte vara så hög som den är. Uppställningen för Elforsk från elbolagen har alltid varit glädjande stor, inte bara i programråden, utan även i de många styr-, arbets- och referensgrupperna i de mer än 100-tal projekt och program som Elforsk löpande hanterar. De här grupperna har också uppenbarligen erbjudit uppskattade möjligheter till kontakter och erfarenhetsutbyte för elbolagens personal.

Kostnadsdelningen mellan de olika finansiärerna är en av grundstenarna inom Elforsk.

Genom att alla som är intresserade att delta är välkomna, får de olika elbolag, andra industrier och myndigheter som är med, en ansenlig ekonomisk uppväxling av sitt bidrag, ända upp till 10 gånger för de större intressenterna och kanske 100 gånger för någon av de mindre finansiärerna.

Alla äger gemensamt resultaten och kan sedan individuellt skapa konkurrensfördelar genom att använda och vidareutveckla dem. Samarbete i FoU-konkurrens i utnyttjandet av resultaten!

I många av de större forskningsprogrammen inom Elforsk sker ett naturligt och fruktbart samarbete mellan elbolagen, myndigheter, framför allt Energimyndigheten, och högskolorna – ett ”triple helix” i verkligheten. De här programmen stöder mer än 100 forskarstuderande i deras forskning och utbildning – en framtida kvalificerad resurs för elbolagen!

Till sist vill jag betona betydelsen av alla kvalificerade människor, i och kring Elforsk, som jag haft glädjen att möta under min tid på företaget, allt från företagets styrelse till medarbetarna och det administrativa stödet från

Svensk Energis personal. Elforsk har under sin verksamhet haft förmånen att attrahera kvalificerad personal som dessutom stannat kvar i företaget. Det har varit av stor betydelse då Elforsks tämligen omfattande verksamhet hanteras av en liten personalstab där varje personbyte skapar problem. Att Elforsk har varit ett eget bolag innebär att företagets styrelse kunnat ägna sig helt och hållet åt forskningsfrågor, speciellt som ekonomin i stort sett utan undantag varit i god ordning. Styrelsemötena har därigenom oftast varit rena nöjet, då sakfrågorna kring verksamheten stått i centrum!

Med de här orden vill jag tacka för de 13 åren på Elforsk och önska företaget och dess personal lycka till i framtiden!

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 47

Lärdomar En stor del av Elforsks verksamhet i alla programområden drivs i form av program som ofta är fleråriga och pågår i flera etapper. Verksamheten i alla programråd har successivt koncentrerats till ett måttligt antal fokusområden, vars innehåll förändras över tid. Kärnkraft och CCS har till exempel tillkommit som områden.

En del program är flervetenskapliga. Några har varit sätt att etablera forskningsmiljöer inom nya områden, ibland tillsammans med andra branscher, och nästan alltid i samarbete med statliga forskningsorgan, särskilt Energimyndigheten. En del av programmen grundlades redan under Elforsks första år och har fortsatt sedan dess med successiva modifieringar.

Programmen är av dessa skäl ofta mer komplexa än forskningsprojekt/program i allmänhet. Det programvisa arbetssättet är tidskrävande och fordrar stora insatser av planering, diskussioner, och ”insäljning” i startfasen. Arbetssättet kräver också finansiell och annan stadga, vanligen över flera år.

Programmen kräver ofta särskilda styrningsformer och projektledning. Det gäller inte minst de flervetenskapliga. Elforsk svarar vanligen för projektledningen, men det finns också fall där externa organ har det ansvaret.

I program som samfinansieras med Energimyndigheten ingår dess representanter i styrelsen/ styrgruppen. Såväl koncentrationen av verksamhet till program och Elforsks roll som programansvarigt organ var viktiga grundtankar vid Elforsks tillkomst.

Elforsk arbetar också med formen ramprogram som innebär att programmet offereras och beställs utan att alla detaljer är klara vid

48

| ELFORSK – 20 år, en återblick

beställningstillfället. Styrelsen/styrgruppen för sådana ramprogram har uppdraget att styra programmets inriktning inom givna ramar.

När förarbetet väl är gjort, ger arbetssättet med programformer många fördelar i administrativt hänseende när det gäller hantering av offerter, beställningar och ekonomiadministration i övrigt.

Elföretagens forskningsmässiga frågeställningar har inte alltid så omedelbar koppling till högskolans verksamheter och ämnesområden.

Programmen kan därför behöva organiseras i flervetenskapliga forskningsnätverk, till exempel Underhåll, Nordleden, NEP, och NEPP. Till detta kan också sägas att tillgången på utförare och projektledare inte är så stor, men de få som finns, är i gengäld mycket kompetenta.

Särskilt inom programområdet Omvärld och system, O&S, men även inom andra PO bedrivs, och har bedrivits, ett antal scenarioprojekt. Programrådet O&S, med dess sammansättning av personer med nära anknytning till företagens forskning och strategifunktioner och på senare tid med anknytning även till Elforsks styrelse, har varit till stor hjälp. Även långsiktiga framtidsstudier är en ”färskvara”. Förutsättningar ändras och det kan kräva nya projekt.

Ett aktivt deltagande från företagens personal, genom eget arbete och deltagande i seminarier och workshops, är centralt i sådana projekt för att ge verklighetsanknytning och, inte minst, för att deltagarna ska känna delaktighet i resultaten och för att bidra till yngre medarbetares yrkesmässiga utveckling.

Informationsverksamhet och resultatgivning Webbplatsen: www.elforsk.se Elforsks webbplats uppdateras fortlöpande och innehåller information om Elforsks hela verksamhet, aktuella seminarier och konferenser samt länkar till rapporter och trycksaker med mera.

Många projektområden inom Elforsks verksamhet har egna webbplatser och internetkanaler.

Elforsk lägger också ut information och nyheter på Facebook.

Planer, förvaltningsberättelser och redovisningar Elforsk redovisar varje år planer för sin FoUverksamhet för påföljande år tillsammans med en ekonomisk förvaltningsberättelse för det gångna året. Förvaltningsberättelsen är ett utdrag ur den formella årsredovisningen som styrelsen lämnar till den årliga bolagsstämman.

Teknisk information Lättillgänglig och översiktlig information lämnas i tidskriften Elforsk Perspektiv, som har utkommit med två nummer per år de senaste åren. Denna skrift hade länge en föregångare i Elforsk Teknikbevakning som gavs ut med hjälp av först dåvarande Sveriges Tekniska Attachéer stationerade ute i världen och senare Exportrådet. Rapporteringen upphörde när Sveriges Tekniska Attachéer avvecklades.

Som framgått på andra ställen i denna skrift publicerar Elforsk nyhetsbrev, teknikbevakningsrapporter och omvärldsanalyser inom många områden.

Forskningsrapporter Elforsk producerar årligen 80-100 forskningsrapporter i sin egen rapportserie. Storleken

på rapporterna varierar från 30-50 sidor till böcker på flera hundra sidor, i enstaka fall.

Resultat av forskningsprojekt som Elforsk delfinansierar på forskningsinstitut och högskolor, särskilt akademiska avhandlingar, publiceras vanligen i dessas rapportserier.

Elforsks stipendier Sedan år 1994 har Elforsk varje vår delat ut stipendier. Ändamålen har växlat, men nästan genomgående har syftet varit att belöna själva presentationen i licentiat- och doktorsavhandlingar, där forskningsarbetet varit hel-, eller vanligen, delfinansierat av Elforsk. Avhandlingarna har bedömts av en jury som bestått av personer i Elforsks styrelse, särskilt dess ordförande. Professor Lennart Thörnqvist, Lunds Tekniska Högskola, har därutöver varit rådgivande till juryn även sedan han lämnade styrelsen. Elforsk har markerat på olika sätt att juryn varken har haft uppgiften eller sammansättningen att bedöma avhandlingarnas vetenskapliga kvalitet. Den görs av lärosätena när avhandlingarna läggs fram och försvaras.

Från början var ”avhandlingsstipendiet” begränsat till elkraftteknisk forskning, men från år 1999 vidgades det till att omfatta alla forskningsprogram där Elforsk är delfinansiär.

När juryn har funnit avhandlingar likvärdiga ur presentationssynpunkt, har den ofta beslutat att dela på stipendiet.

Elforsk har också försökt att genom ett stipendium stärka forskning om underhåll. Några år har sådana stipendier delats ut, men det har också hänt att inga ansökningar kommit in eller endast ansökningar av för låg kvalitet.

Något stipendium för underhåll har inte utlysts sedan år 2009.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 49

Seminarier, hearings och workshops Elforsk anordnar varje år ett stort antal seminarier, hearings och workshops. Dessa kan vara både sätt att presentera resultatet av ett genomfört forskningsprojekt/program och ett av sätten att genomföra ett projekt. I några fall har ett förberett seminarium varit själva projektet. Projektdeltagarna själva kan vara föredragande och/eller inbjuds externa experter.

Elforsks konferenser och seminarier finns samlade i ett kalendarium på webbplatsen.

Elforskdagen är ett årligt evenemang som syftar till att ge en helhetsbild av verksam-heten i något tematiskt perspektiv. Tidigare genomfördes Elforskdagen med parallella sessioner för varje programområde, men idag hålls många ämnesspecifika seminarier och konferenser, vilket har talat för ett mera integrerat grepp på Elforskdagen.

Innovationer och kommersialisering Elforsk har samarbetat med Teknikbrostiftelsen och Industrifonden i dessa frågor. Idag finns ett samarbete med InnoEnergy på KTH. Inom samarbetet ska Elforsk bland annat verka för

50

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Foto: A Mordenfeld

att de passande möjligheter till innovationer och kommersialisering som framkommer inom Elforsks projekt och program görs tillgängliga för verksamheten inom KIC InnoEnergy.

Elforsks stipendier 1994–2012 Bästa redovisning av licentiat- eller doktorsarbete inom projekt med finansiellt stöd av Elforsk.

2012 Stipendiet delades mellan: Tekn. dr. Magnus Perninge KTH för avhandlingen: ”A Stochastic Control Approach to Include Transfer Limits in Power Systems Operation”.

Tekn. dr. Pontus P Jonsson Luleå tekniska universitet för avhandlingen: ”Flow and Pressure Measurements in Low-Head Hydraulic Turbines”.

2011 Tekn. lic. Daniel Leidermark, Linköpings universitet, för hans licentiatavhandling: ”Modelling of constitutive and fatigue behaviour of a single-crystal nickel-base superalloy”.

2010 Tekn. lic. Tomas Sandström, Luleå tekniska universitet för licentiatavhandlingen: ”Durability of Concrete Hydropower Structures when Repaired with Concrete Overlays”.

2009 Stipendiet delades mellan: Tekn. dr Elianne Lindmark, Luleå tekniska universitet för doktorsavhandlingen: ”Flow Design for Migrating Fish”.

Tekn. lic. Anna Guldbrand, Fortum Distribution (Lunds universitet) för licentiatavhandlingen: ”Earth Faults in Extensive Cable Networks – Electric Distribution Systems”.

2008 Marie Westberg för hennes licentiatavhandling från år 2007 vid Lunds universitet: ”Reliabilitybased Evaluation of Concrete Dams”.

2007 Stipendiet delades mellan: Tekn. dr Christian Bernstone, Vattenfall Research and Development och Lunds tekniska högskola för doktorsavhandlingen: ”Automated Performance Monitoring of Concrete Dams”, utförd inom Elforsks Betongtekniska program.

Tekn. lic. Fredrik Johansson, KTH och SWECO VBB för licentiatavhandlingen: ”Stability Analyses of Large Structures Founded on Rock – An Introductory Study”, utförd inom Dammsäkerhetsprogrammet.

2006 Ett stipendium för bäst presenterade avhandling och ett för forskning om underhåll: Avhandlingsstipendiet delades mellan: Anna Green, Linköpings universitet för doktorsavhandlingen: ”Hållbar energianvändning i svensk stadsplanering”, utförd inom ELAN-programmet.

Pontus Sjödahl, Lunds tekniska högskola för doktorsavhandlingen: ”Resistivity Investigation and monitoring for detection of internal erosion and anomalous seepage in enbankment dams”, uförd inom Dammsäkerhetsprogrammet.

Underhållsstipendiet tilldelades: Hans Edin KTH, som disputerade inom Elektraprogrammet 2001 på avhandlingen: ”Partial Discharges Studied with Variable Frequency of the Applied Voltage”.

Han fortsätter sitt forskningsarbete inom underhållsområdet som biträdande lektor och biträdande handledare inom programmen Elektra och EKC vid KTH.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 51

2005 Två stipendier inom två olika ämnesområden av högskoleforskning som Elforsk stöder.

Thomas Ackermann, KTH, för doktorsavhandlingen (2004): ”Distributed Resources in a Re-Regulated Market Environment”. (EKC).

Det andra stipendiet delades mellan: Andrew Bérubé, Luleå tekniska universitet för doktorsavhandlingen (2004): ”Investigating the Streaming Potential Phenomenon Using Electric Meausurements and Numerical Modelling with Special Reference to Seeping Monitoring in Enbankment Dams”. (Dammsäkerhet).

Kerstin Sernhed, Lunds universitet för licentiatavhandlingen (2004): ”Effekten av effekten – Elanvändning och laststyrning i elvärmda småhus ur kund- och företagsperspektiv”. (ELAN).

2004 Stipendiet om bästa avhandling delades mellan: Tekn dr Tomas Ekström Lunds tekniska högskola för doktorsavhandlingen (2003): ”Leaching of Concrete – The leaching process and its effects”, dvs. kalkurlakning ur betong.

Tekn. lic Gabriel Olguin Chalmers tekniska högskola för licentiatavhandlingen (2003): ”Stochastic Assessment of Voltage Dips Caused

by Faults in Large Transmission System”.

Underhållsstipendiet delades mellan: Tekn. lic. Lars Nordström, Industriella Styrsystem KTH, doktorand i projektet Modern IT för underhållsmanagement vars syfte är att studera hur företag kan integrera affärs- och driftsystem. I projektet ingår bl.a. en undersökning av nätnyttomodellens påverkan på nätbolagens beslutsfattande kring införande av IT-stöd för underhållsarbete.

Tekn. lic Ruslan Papazyan, KTH Elektrotekniska system, doktorand i ett projekt som syftar till att kunna fastställa inte enbart att en kabel är defekt utan även vilka delar som är åldrade. Projektet har bl.a. bidragit till ett svensk-norskt samarbetsprojekt: Nya kriterier för bedömning av till-

52

| ELFORSK – 20 år, en återblick

ståndet i 80-talets PEX-kabel där lokaliseringsmätningar visade vilka delar av kabeln som är äldre, var skarvarna ligger och om det finns problem med deras tillstånd.

2003 Avhandlingsstipendiet delades mellan: Tekn. dr. Torbjörn Lindquist, Lunds tekniska högskola, för avhandlingen: ”Evaluation, Experience and Potential of Gas Turbine Based Cycles with Humidification”.

Tekn. dr. Emmanouil Styvaktakis, Chalmers tekniska högskola, för avhandlingen: ”Automating Power Quality Analysis”.

Juryn beslöt att inte dela ut något stipendium för underhåll.

2002 Avhandlingsstipendiet delades mellan: Enver Salinas, Chalmers tekniska högskola, för doktorsavhandlingen: ”Mitigation of Power-Freqyency Magnetic Fields”.

Erik Thunberg, KTH (senare Svenska Kraftnät) för doktorsavhandlingen: ”On the Benefit of Harmonic Measurements in Power Systems”.

Underhållsstipendiet tilldelades: Fredrik Backlund Luleå tekniska universitet och Vattenfall Vattenkraft för hans pågående forskning om tillgänglighetsstyrt underhåll (Reliability Centered Maintenance, RCM) och hur denna metodik kan införas som nytt arbetssätt i ett kraftföretag.

2001 Elforsk skärpte kravet för underhållsstipendiet så att åberopad forskningsverksamhet skulle vara dokumenterad i en publikation.

Stipendiet för bästa avhandling delades mellan: Tekn. dr. Åke Holmberg, Chalmers tekniska högskola, för doktorsavhandlingen: ”The Power Quality of Wind Turbines”.

Per Holmberg, ABB Corporate Research, för doktorsavhandlingen: ”Modelling the Transient Response of Windings, Laminated Steel Cores and Electromagnetic Power Devices by means of Lumped Circuits” (vid Uppsala universitet).

Underhållsstipendiet tilldelades: Tekn dr Mohsen Assadi LTH som åberopat ett dokumenterat forskningsarbete inom området ANN metoder för diagnostik av kraftverk.

1997 Ett stipendium för forskning om drift/underhåll: Civilingenjör Dan Larsson, Luleå tekniska universitet, för forskning om mätteknik och diagnostik i vattenkraftanläggningar.

2000 Avhandlingsstipendiet delades mellan: Tekn. dr John Bergström, Luleå tekniska universitet, för doktorsavhandlingen: ”Modelling and Numerical Simulation of Hydro Power Flows”.

Tekn dr. Anders Malmquist, KTH, för doktorsavhandlingen: ”Analysis of Gas Turbine Driven Hybrid Drive Systems for Heavy Vehicles”.

”Elektrastipendiet” delades mellan: Tekn. lic. Evert Agneholm, Chalmers, för hans licentiatavhandling om återuppbyggnad av kraftsystemet efter ett större avbrott.

Tekn. dr. Hans Peter Nee, KTH, för hans doktorsavhandling om konstruktion av rotorspår för växelriktade asynkronmotorer.

Stipendiet för underhåll delades mellan: Lina Bertling, KTH, som våren 2000 framlade licentiatavhandlingen: ”On Reliability Assessment of Distribution Systems and Reliability Centered Maintenance” och som fortsatte sin forskarutbildning vid University of Saskatechewan.

Anders Helgesson som avlagt licexamen 1997 vid KTH och fortsatte sina doktorandstudier kring diagnostiska metoder för högspänningsisolation och planerade ett års studier vid MIT med början hösten 2000.

1999 Avhandlingsstipendiet delades mellan: Tekn. dr. Patrik Roseen, KTH, för hans doktorsavhandling om långtidsegenskaper hos polyetylen i högspänningskablar och Tekn. lic. Erik Thunberg, båda KTH, för deras avhandlingar resp. om modellering av distributionssystem med hänsyn till överton.

Ett stipendium för forskning om underhåll utlystes men det kom inga kvalificerade sökande.

1998 Endast ”Elektrastipendiet” utdelades: Tekn. dr. Olof Nilsson, KTH, för hans doktorsavhandling om korttidsplanering av vatten- och värmekraftsystem med vattenkraft som bas.

1996 Ett stipendium för forskning om drift/underhåll: Tekn. lic. Patrik Roseen, KTH, för hans forskning om nedbrytningsmekanismer i polyeten. ”Elektrastipendiet” delades mellan: Tekn. lic. Johan Wernérus, KTH, för hans licentiatavhandling om omreglering av elmarknaden.

Tekn. lic. Wenyan Zhang, KTH, för hans licentiatavhandling om hur man resp. hur man kan undvika störningar från HVDCledningar.

1995 Stipendiet för bästa presentation av elkraftteknisk forskning gick till: Tekn. lic. Stefan Arnborg, KTH, för en avhandling om spänningskollaps.

Stipendiet om elbranschens underhållsteknik delades inte ut.

1994 Två stipendier utlystes. Båda gällde forskning om elbranschens underhållsteknik.

Universitetslektor Ulf Sandberg, KTH, för arbetssätt och utformning av datorstöd för styrning av processkvalitet inom elkraftoch verkstadstekniska processer.

Det andra stipendiet delades mellan: Civilingenjörerna Peter Werelius och Peter Thärning, KTH, för en metod att fastställa isolationstillståndet i kablar.

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 53

Fotnoter per cm. Resultatet borde då totalt bli cirka 3 hyllmeter rapporter vilket visade sig stämma ganska bra med slutresultatet).

1. Gemensamt finansierat forskningsprogram Svensk Fjärrvärme och Energimyndigheten som drivs av Svensk Fjärrvärme.

2. Kort historik om det svenska elsystemets framväxt och några framtidsfrågor. Förstudie för IVA-projektet Vägval Energi.

IVA 2009. Harald Haegermark CHH Consulting. IVA har samtyckt till att texten används i denna skrift.

3. Den teknikhistoriska studien: ”Den gemensamma utvecklingen, Staten storföretaget och samarbetet kring den svenska elkrafttekniken” (Mats Fridlund, Symposion 1999) är en intressant och stundtals spännande läsning.

4. VAST bytte 1982/83 namn till Kraftverksföreningens utvecklingsstiftelse, VAST. 5. Ett skäl för att bilda VAST var ett utredningsförslag att finansiera svensk byggforskning genom en byggforskningsavgift på byggnads- och anläggningsindustrin. Vattenkraftsutbyggnaden med dess anläggningsarbeten pågick. Genom bildandet av VAST tycks detta ”hot” ha undanröjts. Den amerikanska kraftindustrins forskningsorganisation, Electric Power Research, EPRI, bildades år 1972 under liknande ”hot” från amerikanska federala myndigheter.

6. IVAs studie ”Energi för kommande generationer 1992”.

7. Anekdotiskt kan nämnas att när KBSprojektet startades vid en sammankomst på IVA år 1976 konstaterades, att om man satsar 30 miljoner kronor på 1,5 år blir resultatet papper. En gissning visade att vid den tiden kostade en konsulteller forskarrapport cirka 100 000 kronor

54

| ELFORSK – 20 år, en återblick

8.

Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet vilket innebar en association till delar av EU:s program.

9. Vi har på ett sent stadium fått tillgång till detta dokument: Programförslag ”Svenska Elföretagens Forsknings - och Utvecklings - Eforsk- AB - Ny branschorganisation for forskning och utveckling”. Vi kan konstatera att förslaget tämligen oförändrat gått in i grundhandlingar för bolaget såsom konsortialavtal, bemanningsplaner och budget i starten med mera.

10. Elforsk var aktivt vid tillkomsten av flera kompetenscentra inom energiområdet vid tillkomsten i mitten av 1990-talet, men fick inte ansvaret för elföretagens medverkan i HTC förrän år 2004. NUTEK, som var statlig part från början, ville ha avtal med företag direkt och inte med branschorgan.

11. Sedan år 2006 har verksamheterna på materialområdet samordnats mellan Värmeforsk, HTC och KME. Fram till och med år 2009 medverkade Elforsk även i Korrosionsinstitutets program, tillsammans med andra branscher och staten, från början genom programområde Omvärld och system och senare genom Programområde El- och värmeproduktion.

12. Fusionsenergi är en långsiktig fråga i alla sina delar. Som exempel, enbart lokaliseringen av ITER diskuterades internationellt i över tio år. När EU skulle kandidera om lokaliseringen diskuterades under några år om man skulle gå fram med en

eller två platser i Europa. Det blev till slut en plats, Cadarache, som också blev ”vinnaren” internationellt. Där finns, och har funnits, andra kärntekniska försöksanläggningar.

13. Ett ramprogram omfattar ett väldefinierat område där ingående projekt inte är fullständigt specificerade vid offerttillfället. För ramprogram utses en styrgrupp med representanter från finansierande företag med uppdrag, att inom givna ramar, besluta om de ingående projekten.

Ramprogramuppläggningen medför en effektivisering av offert- och beställningsprocessen.

14. Under år 1997 undersökte Elforsk möjligheterna till ett forskningsprogram, SUPRA, om högtemperatursupraledning för krafttillämpningar, finansierat av staten genom Energimyndigheten, ABB och elföretagen genom Elforsk. Programmet skulle samordnas med Strategiska Forskningsstiftelsens forskningsprogram för Högtemperaturmaterial för elkrafttillämpningar. Programmet skulle starta år 1999 men synes inte ha blivit av. Några doktorander i programmet överfördes dock till Elektra.

gångsrikt under 1970-talet oljekriser.

Detta projekt skulle avslutas i april 1994.

Samtidigt pågick ett besläktat arbete inom programområde Överföring och distribution som senare fick namnet ”Vision 21”.

17. Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet vilket innebar en association till delar av EU:s program.

18. Olika frågeställningar om Distribuerad produktion hanteras idag inom programområdena Omvärld och system, (projektet Framtidsfrågor), El och värmeproduktion samt Överföring och distribution.

19. UR har sedermera gått upp i Svensk Energi, Kompetens.

20. Ansvaret för medverkan i Korrosionsinstitutet övergick till El och värmeproduktion och har sedan upphört genom organisationsförändringar.

Brandforsk övergick till Överföring och distribution, UIE till Användning och ITM till Vattenkraft. Medverkan i UTC upphörde sedan staten inte längre ville finansiera.

15. Den siste projektledaren för ”Uppdrag 2000”, Morgan Andersson, efterträdde år 1998 Lennart Billfalk som vd för Elforsk. Då Morgan gick i pension, år 2011, efterträddes han av nuvarande vd, Magnus Olofsson.

16. Till bilden hörde att både Vattenfall och Sydkraft hade gått in i ett sådant internationellt projekt som leddes av Global Business Networks som delvis bemannades av personer från Shells långsiktiga planeringsverksamhet som varit fram-

ELFORSK – 20 år, en återblick

| 55

56

Magnus Olofsson VD 08–677 27 50 magnus.olofsson@ elforsk.se

Monika Adsten Programområdesansvarig Användning 08–677 27 35 monika.adsten@elforsk.se

Cristian Andersson Programområdesansvarig Vattenkraft 08–677 25 34 cristian.andersson@ elforsk.se

Anders Björck Projektansvarig 08–677 27 61 anders.bjorck@elforsk.se

Bengt Hanell Projektansvarig 08–677 27 36 bengt.hanell@elforsk.se

Sven Jansson Programområdesansvarig Överföring & distribution 08–677 27 32 sven.jansson@elforsk.se

Stefan Montin Programområdesansvarig Omvärld & system 08–677 27 59 stefan.montin@elforsk.se

Susanne Olausson Projektansvarig 0705–15 44 03 susanne.olausson@ elforsk.se

Sara Sandberg Projektansvarig 08–677 27 28 sara.sandberg@elforsk.se

Johanna Stensland Linder Assistent/Administratör 08–677 27 55 johanna.stenslandlinder@elforsk.se

Bertil Wahlund Projektansvarig 08–677 27 52 bertil.wahlund@elforsk.se

Lars Wrangensten Programområdesansvarig El- & värmeproduktion, Kärnkraft 08–677 26 77 lars.wrangensten@ elforsk.se

| ELFORSK – 20 år, en återblick

Personalen 2012

ELFORSK

20

elfordon gasturbin

CCS vågkraft

uthållig överföring

vin

och distribution

värmepump kraftnät certifikat politik fusion användning kärnkraft studi teknik biobränsle elsystem solceller market design fossil

ekonomi