1.
Skolflickan
A
nna stod framför badrumsspegeln i en av de gamla pampiga lägenheterna på Östermalm. Den hade polerat parkettgolv, kakelugnar och stora fönster som vette mot gården, trafikbruset befann sig runt hörnet och duvor knackade mot plåttaket. Hon gjorde sig i ordning inför skolan. Stor flicka, tänkte hon och nickade åt spegelbilden. Tonåring. Hon kammade håret bakåt i en snedbena och fäste det i nacken med ett spänne. Niondeklassare − och hon började förstå hur en vuxen människa skulle vara, tyckte hon. Ibland förstod hon det i alla fall, det kom som en vild melodi och lyfte henne, att hon skulle bli en egen människa som själv valde sina vägar. Men inför saker som politikerdebatter på TV, att betala räkningar och köra bil var hon ännu ett barn och en turist i de vuxnas värld. Hon var blyg − känslig också, hade mamma sagt. Det var inte Lotta − hon var praktiskt lagd och fick saker gjorda. Det skilde bara tretton månader mellan dem och Anna var äldst men Lotta hade vuxit om henne på längden redan i mellanstadiet. Därefter hade hon fortsatt att växa rakt medan Anna slirade omkring bland kurvorna. Just nu hade hon sitt liv på Östermalm i Stockholm, men hon hade bott på många olika ställen under sin nu avtonande barndom. Alltifrån skånska landsbygden till New York. Alla dessa flyttar hade varit ett äventyr för Anna och Lotta. Det var roligt att få se nya delar av världen och uppleva nya gator, ny natur och nya dofter men det var även smärtsamt att lämna kompisar och skola och börja om som en främling 15