ett minne av en upplevelse; av hästen, berget, naturen och känslan av att rida fram i tölt längs en mjuk skogsstig. Många återvänder året efter och vill då helst ha samma häst igen, för de upplevde att just den hästen gav det där lilla extra just för dem. Hästarna på Kullabergs Islandshästar är pigga, starka och välridna. De tas väl omhand och deras välbefinnande sätts alltid i centrum. Det är en förutsättning för att de skall kunna arbeta som de gör, med nya ryttare med olika stor ridvana och kapacitet varje dag.
Under lunchuppehållet på Krukmakeriet står hästarna oftast snällt och väntar.
UNDER RITTEN TILL Mölle hinner Kristine, eller den av
hennes anställda som för dagen är ridledare, prata en stund med varje kund. De pratar om hästen, om ryttarens känsla och hur ryttaren skall kunna plocka fram det bästa ur just den hästen som hen sitter på för dagen. Det bär av kors och tvärs över Kullaberg och ibland stannar gruppen och turledaren berättar lite om platsen eller kanske att där, bortom kröken
”Många återvänder året efter och vill då helst ha samma häst igen, för de upplevde att just den hästen gav det där lilla extra just för dem.”
finns en backe, och den skall det galopperas uppför.
telefon var det är och någon timma senare kommer
Det finns nästan alltid någon i en grupp som inte vill
renhållningspatrullen, en bil försedd med skyffel och
galoppera och det är naturligtvis inget måste. Oftast
hink, hämtar upp högen och tar med den tillbaka till
vågar de flesta prova ändå och kommer upp för backen
gödselstacken där den hör hemma.
med ett lyckligt leende över hela ansiktet, stolt och glad över att hen litade på sin lilla starka modiga häst. Islandshästen är väldigt stadig på foten, snäll och
Fuxen Sólfagur skrapar och börjar gå framåt i stallgången. Kristine förmanar den återigen och ställer tillbaka honom på den plats där han stod innan. Det är
tar sig fram överallt vilket gör den väl lämpad för tur
viktigt att unghästar lär sig tidigt vad som gäller. En
ridning på Kullabergs steniga stigar. Just islandshästen
häst är så otroligt mycket starkare än sin ryttare och
har, förutom de tre vanliga gångarterna skritt, trav och
skulle med lätthet kunna dra iväg och lämna ryttaren
galopp, ytterligare två som kallas tölt och flygande pass.
långt bakom sig om den vill.
Tölten är en gångart som kan ridas otroligt långsamt
Genom träning och tillitsövningar skapas ett band
och väldigt fort; det är ryttaren som styr hastigheten.
mellan häst och ryttare som gör det säkert för dem båda
Det är en mycket bekväm gångart, lite som att sitta i
två att utöva ridsporten. Alla ryttare är väl medvetna om
en länstol som flyter fram genom landskapet. Flygande
att sporten de utövar är farlig och att risken för skada på
pass är en gångart som inte alla islandshästar kan lära
både häst och ryttare är stor. Trots detta finns det över
sig. Därmed har inte alla islandsryttare upplevt känslan
en halv miljon ryttare i Sverige, i alla åldrar och sam-
av att rusa fram i flygande pass, som precis som namnet
hällsklasser. Ridsporten är den enda olympiska gren där
antyder är en oerhört snabb gångart, där hästen för
män och kvinnor i olika åldrar tävlar på samma villkor.
fram både fram och bakben på samma sida samtidigt.
Efter lunchturen till Mölle blir det mat och vila
Under en turridning kan man som ryttare förvänta
för hästarna. Några är klara för dagen, medan andra
sig att få prova på tölt, medans pass är en gångart som
skall gå lektion på kvällen. Kristine har flera ridskole
sällan används annat än vid tävlingssammanhang.
grupper. Hon berättar med värme om gruppen med äldre damer som kommer och rider, goda ryttare med
VÄL FRAMME I Mölle väntar lunch och välbehövlig vila
vana, känsliga händer, trygga och med stor kärlek till
för både ryttare och hästar. Hästarna binds vid den för
hästen och ridningen. Medan vi pratar har jag slutat
dem uppsatta stången och sedan står de, oftast, snällt
klappa den lille svarte Galsi med fluffluggen och han
och väntar tills lunchen är över och det är dags att
visar nu med all tydlighet vad han anser om det. Han
bege sig hemåt. Kristine berättar skrattande att hon
buffar mig på armen och fnyser högt och tydligt ut sitt
har en utbrytarkung som lugnt och stilla brukar knyta
missnöje, men när jag börjar klia under käken är allt
upp knuten på sitt grimskaft med tänderna, sedan går
förlåtet och han står stilla och njuter.
han över till andra sidan av Postvägen och ställer sig och betar av det saftiga gräset i vägkanten. Ibland händer det att en häst lämnar ett ”visitkort” inne i Mölle. Då brukar turledaren skriva upp på sin
Sólfagur får nu äntligen följa med Kristine ut och han skrittar nöjt iväg med henne på ryggen medans jag står kvar på stallbacken och njuter av den bästa parfymen som finns: den underbara doften av häst. g MÖLLEKURIREN NUMMER 3 2021 | 31
