INSÄNDARSIDORNA
Ellens Café i Ransvik – kommunen har ingen rätt att kräva fortsatt caférörelse ÅRET INLEDDES MED EN nyhet som fick stor uppmärksamhet. Ägarna till caféet i Ransvik önskade en ändring i bygglovet som skulle ge dem möjlighet att så småningom få omvandla caféet till privatbostad. Kommunens företrädare, Henrik Ranby, menade att det fanns ett stort allmänintresse för bygden att det även i fortsättningen skulle vara ett café i Ransvik. Ägarna tog senare tillbaka sin ansökan. När vågorna har lagt sig lämnar fallet intressanta frågor efter sig. I en stor dagstidning som Helsingborgs Dagblad finns det tydligen inget utrymme att förmedla den bakgrund som behövs för att skapa ljus över ärendet. När Ellen och Anders Kjellner tog över cafét för omkring tio år sedan var Ransviks Café inte alls ett lika populärt utflyktsmål som det är i dag. Stället var bristfälligt underhållet och caféverksamheten var ordinär. Ellen och Anders förvärvade den friköpta fastigheten, alltså såväl mark som byggnad och rörelse. De har sedan målmedvetet och energiskt rustat upp både byggnad, omgivning och caférörelse. I sitt slag har det blivit något som är sällsynt. Alla besökare bjuds på omtanke. Det är inte bara att bakverk och smörgåsar är av hög klass, utan hela atmosfären andas tillmötesgående. Sockerfritt, glutenfritt och andra önskemål tillgodoses alltid. Dynor och filtar finns till hands om det blir kyligt. Så är Ellens Café.
Min längtan är viktig
Möllekuriren har varit i kontakt med Henrik Ranby, stadsantikvarie i Höganäs kommun. Ägarna till Ransviks café har tagit tillbaka sin ansökan om ändrat ändamål från café till bostad. Därför har byggnadsnämnden inte prövat något ärende. Kommunens allmänna inställning är emellertid att området ska vara till för det rörliga friluftslivet och naturupplevelser. Kommunen arbetar med en ny detaljplan för att säkerställa natur- och kulturmiljön på Kullaberg. Red.
Christina Twengström
MIN BARNDOMS SOMRAR var Vikens Havsbad. Där såg jag ut mot horisonten och mot berget som sträckte ut sig långt där borta. Vid klart väder såg man byn som klättrade upp på berget. Berget och byn låg där som ett löfte. Kullaberg och Mölle. Och jag längtade dit. Nu bor jag här! Allt detta är nu mitt: berget, havet, husen, människorna. Nu längtar jag inte längre, nu är jag här. 46
Det finns ingenting, juridiskt sett, som tvingar ägarna att fortsätta att driva ett café. Ellen och Anders är i sin fulla rätt att sluta arbeta när de vill. De har rätt att låta huset stå tomt. Om de skulle vilja plocka ned byggnaden, skeppa iväg den, och uppföra den någon annanstans har de rätt till det också. Kommunen vill att Ransvik finns kvar som byggnad och café, men det kan bara ses som ett önskemål. Kommunen har ingen rätt att kräva detta. Den omtanke som Ellen och Anders visar sina cafégäster borde, enligt min mening, kommunen också visa Ransviks ägare. Det är lätt att ta för givet att det alltid ska ligga ett café i Ransvik. Men låt oss inte ta något för givet, utan respektera och ha förståelse för båda sidorna. Många med mig vill att Ellen och Anders ska fortsätta att driva sitt café på samma sätt som tidigare. Men ingenting är för evigt. Tomas Svensson
Men när jag långa perioder är borta från Mölle väcks min längtan på nytt. Då tar jag fram mina inre bilder. Jag går på fäladen längs havet, ned till hamnen, upp på berget, och jag stannar och pratar med alla jag känner. Min längtan är viktig. Jag tycker om den.
Den gamla skolan i Fjälastorp I STÄLLET FÖR SYFÖRENINGAR i stationshuset ordnar kapellföreningen numera utfärder och studiebesök. Den 23 januari var vi på en intressant och trevlig utfärd till den gamla skolan i Fjälastorp. Det var som att dra tiden tillbaka, och uppleva sin gamla skoltiden. Skolan upphörde 1940 och är nu ett byggnadsminne. Det är Fjälastorp-Stubbarps byförening som har åstadkommit detta. Den har bevarats för framtiden och används av kommunens tredje-klassare i studiesyfte. Stort tack till Ann-Sofie Hansson som guidade oss och höll förhör med oss, och till Britt-Marie Pettersson som bjöd på hembakade fastlagsbullar och gott kaffe. Tacksam medlem och deltagare Birgit Holmbeck-Tufvesson
Mölles pärlor Av Per Nauclér Melodi: Vintergatan av Jules Sylvain I Vintergatans myriad har Knafve sitt café i Mölle hamn med Systrarna på piren strax brevé Om Jules Sylvain hade levat nu hade han tagit med sin fru och vandrat ner till hamnen längs med Gyllenstiernas allé Men Mölles många pärlor finns ej bara i vår hamn, de finns ju också på en flaska med ett ursvenskt namn. En litet glas O.P. Andersson lockar troligen alltid nån att skåla med sin fru och hålla henne ömt i sin famn Till midsommar vill byföreningen sätta ihop ett häfte med Mölle-snapsvisor. Så fortsätt att skicka in era bidrag.
»» Vi tar gärna emot insändare. Mejla till: redaktion@molle.se Möllekuriren 1 • 2014