M I Sydafrika är allt vilt mycket svårare att jaga. Djuren har så många naturliga fiender att de har alla sinnen på helspänn.
ölles storviltjägare heter Lennart Svensson, Möllebo sedan födseln. Lennart har varit brevbärare i Mölle efter far och farfar, och liksom de
har han också varit deltidsfiskare. Intresset för naturen väcktes tidigt och det märker man inte minst när man kommer in i Lennarts hem, gamla Posten i Mölle. Uppstoppade fåglar och smådjur, jakttroféer av hjort, älg, vildsvin, antiloper och annat har förvandlat delar av hans hem till ett naturmuseum. − Är allt detta sådant som du själv har jagat? − Inte fåglarna, förutom de jaktbara som tjäder, orre och fasan. De andra har jag hittat döda och tagit hand om. Liksom för många andra Möllebarn var naturen Lennarts stora intresse – och är så fortfarande. Jaktintresset fick han från sin morfar som hade en kennel i nordöstra Skåne där han födde upp hamiltonstövare, drever och tax. När Lennart var där och samlade fjärilar tog morfadern honom med sig på jakt. Det var så det började. Lennarts första gevär var en hagelbössa för småvilt som hare, fasan och rådjur. Några år senare skaffade han ett kulgevär klass 1 för att kunna jaga större klövvilt: älg, hjort och vildsvin. Lennart arrenderar tillsammans med tio andra jägare ettusen hektar jaktmark utanför Målilla i Småland, och där jagar han bland annat rådjur, vildsvin och älg. Ett 30-tal jaktlag i trakten har slagit sig samman och bildat ett älgskötselområde om 32 000 hektar. Jakt är också viltvård och man månar om att ha en livskraftig älgstam. Älgjakten under hösten är jaktsäsongens höjdpunkt då man träffas för att jaga, utbyta erfarenheter och umgås. För många är älgjaktsstarten helig, särskilt för dem som återvänder till sina hembyar för
Möllekuriren 3 • 2014
att få vara med om jakten. Jaktsäsongen inleds alltid med en inventering av antalet älgar inom området. Antalet rapporteras in centralt, så att myndigheterna kan följa hur den svenska älgstammen utvecklas. Statistiken ligger till grund för de jaktkvoter som tilldelas varje jaktlag inför nästa års älgjakt. − Som jägare träffar man många likasinnade och man blir bjuden till andras jaktmarker över hela Sverige. Jag har jagat hare här på Kullahalvön, ripa på fjället, älg i Jämtland och Härjedalen och bäver i Värmland. − Vad tycker du bäst om? − Att gå uppe på fjället med den storslagna naturen och jaga ripa är en fantastisk upplevelse. – Att jaga bäver är en utmaning, eftersom bävern har otroligt bra syn och hörsel. Markägarna är inte så glada över bävern. Den fäller en massa träd och bygger fördämningar, så att stora områden kan översvämmas. Man måste hålla stammen i schack. − Det är också spännande att jaga vildsvin om natten. Man sitter på pass i månskenet och väntar. Men man får aldrig skjuta en kultingförande sugga, och det gäller för övrigt alla hondjur med ungar. Vildsvinsjakt kan vara nog så farlig. En skadskjuten vildsvinsgalt är livsfarlig! − När man jagar i skymningen eller gryningen kan man få syn på saker som man inte ser annars. Det kan vara en räv som tar en sork eller en grävling som kommer lunkande. Vi kommer in på det kontroversiella ämnet utfodring av vilt. Lennart menar att man måste hjälpa viltet att överleva stränga vintrar. Speciellt när det är djupsnö eller skare och djuren inte kommer åt något att äta. Man kan jämföra det med att lägga ut mat till fåglarna under vintern. Att stammen av till exempel älg och rådjur 11