Reportage
Bailain nummer 2
Krönika
Drömmen om Borås
Ända sedan jag var liten har jag fantiserat om hur det ska se ut i mitt hus när jag blir stor. Jag har gjort flera egna ritningar till mitt drömhus. Nu är jag ”stor” och kan förverkliga mina drömmar.
Jag går här på Ljud & Bildskolan men bor i Gnosjö, åtta mil härifrån. Varje dag åker jag 50 minuter tåg till skolan och 50 minuter hem. När jag ska åka hem så har jag inte så många alternativ att välja mellan. Antingen åker jag hem med ett-tåget, fem-tåget eller sju-tåget. Som många av er säkert redan har hört så har SJ inte den bästa standarden. De är mer regel än undantag att tåget kommer för sent och jag börjar tröttna. Om jag hade haft en egen lägenhet här i Borås så skulle jag slippa komma 15 minuter för sent till skolan varje dag. Jag skulle inte
behöva stå ute mellan klockan sju och tio på morgonen i 20 minusgrader på vintern. Jag skulle inte komma hem klockan tio på kvällen när tåget bestämmer sig för att inte fungera. Jag skulle helt enkelt haft mer effektiv tid om jag bodde i lägenhet. Och vi ska inte glömma alla sovmorgnar jag missar och att sluta tidigt blir jag inte heller överlycklig av att göra för det betyder att jag måste vänta ännu längre.
Och lägenheten! Min lägenhet kommer vara så fin om jag får inreda den hur jag vill (och har fri tillgång till pengar). Jag har allt planerat och färdigt i mitt huvud. Och ”skitmat” är ingenting för mig. Eller... Jag har en vision om att jag ska laga ”riktig” mat varje dag och att det hela tiden ska vara fint och städat. Men om jag känner mig själv rätt så kommer det inte att vara så, men jag kan i alla fall ha det som ett mål. Jag skulle gärna flytta, men jag förstår inte hur jag ska ha råd.
Lägenheter i Villastaden, Borås.
Studiebidraget och inackorderingsbidrag räcker knappt till hyran och utöver det så ska jag ha råd med mat, internet och så vill jag göra massa annat kul också. Jag har ett extrajobb men eftersom det är i Gnosjö så måste jag åka hem för att kunna jobba och så kan man nästan säga att halva lönen går åt att åka fram och till-
baka till jobbet. Det går helt enkelt inte för min del. Så jag får fortsätta att drömma ett tag till tills jag hittar ett fast jobb.
Lisa Sköld
Krönika
När det inte blir som tänkt Det var dagen som man hade längtat efter i flera år. Det kändes som om man hade packat ner sitt liv redan månader innan själva flytten. Allting var nytt och spännande både skola samt vänner och den helt nya miljön från vad jag är van vid.
spendera tidiga morgnar eller sena eftermiddagar på en buss. Men det var egentligen ingenting att fundera på, för mig var det en självklarhet att jag skulle flytta hemifrån. Kanske berodde det på det långa avståndet från mamma och pappa till skolan eller så var det för att min storasyster hade flyttat hemifrån när hon var i min ålder. Hur som helst så var det ingenting att grunna över, det var bara att leta efter den lägenhet som skulle bli min.
Jag kommer från en väldigt liten ort vid namn Ambjörnarp som ligger ungefär fem mil utanför Borås. Buss förbindelserna är ingenting att hurra för, och jag är inte den som har lust att
När man bor själv så har man mer ansvar för sig än vad man tror, det förstod min syster när hon hade blivit nedslagen och rånad i sin dåvarande lägenhet. Efter många om och men så bestämde vi oss för att flytta
26
ihop, jag och min syster flyttade in i Villastaden någon vecka efter min första dag på gymnasiet Ljud & Bildskolan. Under ett års tid så levde man livet, det var skönt att slippa alla busstider och sega morgnar. Men efter en nerförsbacke så brukar det oftast komma en uppförsbacke på köpet. När min syster tog studenten och började på folkhögskola så blev jag själv kvar i Villastaden. Under sommarlovet var det inga problem att vara själv, då var jag ändå för det mesta hemma hos mamma och pappa. Men även sommarlov tar slut och när jag skulle tillbaka till lägenheten och skolan så var det till en början inga större problem att vara själv, det hade jag då börjat vänja mig vid. Men med tiden, när
man kom hem efter skolan och var själv i princip varje dag, då ville jag bara flytta hem. För på skoldagar är det högar med läxor, nära och kära går också i skolan eller så bor de i en annan kommun. När man bor hemma med mamma och pappa så kan man vara själv om man vill men även social om man hellre skulle vilja det. Men här i Villastaden så kan jag inte välja, det är antagligen bara att vänja sig och hålla ut. Jag kan utan tvivel säga att jag skulle vilja flytta hem till mamma och pappa igen, då kan man dra sig undan om man vill men man har även någon att umgås med hela tiden. Men det får vänta ett år till, hellre bo själv än att åka buss i evigheter varenda dag. Moa Lorentzson