Intervjun: Tareq Taylor

Tareq Taylor:

”Jag blev sjuk av skräpmat”

Varken mobbningen i barndomen, för mycket skräpmat eller en bruten nacke har kunnat stoppa Tareq Taylor från att leva sin dröm – att vara ”njutningsleverantör”, som han själv kallar kockyrket. Hans önskan är att beröra i allt han gör och få folk att må bra. Men han vill se en ny definition av begreppet hälsa.

Av Carolina Chreisti Eriksson Foto Peter Carlsson

Det är ingen överdrift att säga att han har många järn i elden, Tareq Taylor – en av våra mest folkkära kockar och matprofiler. Vi hörs på telefon mitt i en av hans fulltecknade dagar efter sommaren och Tareqs höst har rivstartat, i vanlig ordning. Förutom jobbet med den egna restaurangen Kockeriet i Malmö, har han varit ansiktet utåt för både stiftelsen Friends och kampanjen Kavla upp. Han har lagat mat åt stjärnorna i årets upplaga av ”Stjärnorna på slottet”, sommarpratat i P1 och spelat in höstens nya mattävlingsprogram: ”Bäst i köket”. Dessutom har han även synts i ”Trädgårdstider” och inte minst i serien ”Tareq Taylors matresa” på SVT, som hyllats av både tittare och kritiker. Nyligen fick Tareq ta emot inte mindre än två prestigefyllda Kristallenpris för serien, som årets livsstilsprogram och som årets tv-personlighet.

Uppvuxen med tre kulturer Tareq har översköljts av meddelanden och brev från tittare som blivit berörda av serien, där han åkte till Mellanöstern tillsammans med sin bror Zafer och pappa Seif, som äntligen fick visa sönerna sina rötter i Jerusalem och den matkultur han växt upp med. Många berördes av serien och Tareq har sina egna tankar om varför: – Jag tror det var för att det var ärligt, nära och naket. Även om vi befann oss i en region som är präglad av Israel och Palestina-konflikten som man sällan får se på det här mer positiva sättet, så handlade det mycket om relationerna i vår familj. Och det har folk knutit an till. Resan blev helande för oss, berättar Tareq på sin mjuka skånska.

Tareq Taylors uppväxt i Malmö präglades av tre olika kulturer; den svenska, den palestinska och den brittiska, genom hans mamma Annie. Tareq och hans bror bodde hos mamman efter att föräldrarna skilt sig när pojkarna bara var några år gamla. – Mamma var hippie ut i fingerspetsarna, allt var tillåtet. Och hon hade den underbara superkraften att kunna skapa en trygg miljö, var vi än var någonstans.

Men mamman fick jobba hårt för att få ihop vardagen och försörjningen, med många parallella jobb. – Hon var undersköterska, dagmamma, tidningsutdelare, taxichaufför, bussförare... Hon sjöng opera på Malmö stadsteater, studerade på Komvux och blev till slut lärare. Hon gjorde tusen olika saker för att hålla oss hela, rena, torra, älskade och trygga – och det lyckades hon väl med. Hon är allkonstnär och helt orädd, förklarar Tareq med värme och stolthet i rösten.

Och kanske är det från sin mamma som han själv har fått sin oräddhet, och en förmåga att syssla med flera saker samtidigt; kokböcker, tv-program, driva restaurang och släppa både egna köksredskap och färdigrätter lagade från grunden. Tareq verkar helt klart befinna sig på en bra plats både i yrkeslivet och i livet i stort idag.

Köket blev en fristad Men även om hans liv och karriär på många sätt framstår som en framgångssaga, så är det en saga som startade mörkt. I sitt sommarprat 2021 berättade han gripande om hur skoltiden inte blev som han hade hoppats på. I hela åtta år var han utsatt för glåpord, trakasserier, utfrysning och påhopp. Det var hemma i sitt kök, bland bunkar, slevar och kakformar, som Tareq hittade sin fristad. Efter en tuff skoldag ställde han sig och bakade och lät de jobbiga känslorna och upplevelserna omvandlas till den ena kreativa skapelsen efter den andra.

Under skolåren väntade Tareq bara på att få börja arbeta, på att få stå i ett restaurangkök och skapa med sina händer, som han älskade. Redan under sin utbildning fick han jobb på en enklare krog, och kände för första gången att ”jag klarar av saker, jag kanske är någon man kan välja, som duger”. I yrkeslivet har Tareq efter det i alla år fortsatt att göra det han brinner för och visa att han

TAREQ TAYLOR

Ålder: 52 år. Gör: Kock, krögare, entreprenör, programledare i tv, kokboksförfattare. Driver i dag restaurangerna Kockeriet i Malmö och Paul Taylor Lanthandel i Stockholm med Paul Svensson. Bakgrund: Kock sedan mer än 30 år. Känd från tv-program som Trädgårdstider, Go’kväll och Lyckomaten i SVT, Tareq Taylor´s Nordic Cookery (BBC/TV4) och Kockarnas kamp, 2017, i TV4. Lagade mat i ”Stjärnorna på slottet” 2018, 2019 och 2021. Plus en rad kokböcker. Aktuell: Med ”Bäst i köket”, nytt tvprogram hösten 2021 där familjer tävlar i matlagning. I höst kommer kokboken ”Middag i en gryta” (Bonnier fakta). Har en egen serie köksredskap under namnet ”By Tareq Taylor” och serien”Maten é klar”, färska färdigrätter lagade från grunden. Samt ”en stor dröm som är på väg att uppfyllas nu – där välmående verkligen är i fokus”. Så mår jag bra: Mat lagad från grunden som utgångspunkt. På vintern kan det vara svårt att få i sig tillräckligt med grönt, då gör jag en grönsakssmoothie på morgonen. Det ger skön energi. Jag använder inga mejeriprodukter eller juice, det blir för sött. Jag tar bara äpple, citron, grönkål, broccoli, spenat, spirulina och kokosvatten. En vitaminbomb för kroppen!

Manshälsa TEMA:

– Det som är så bra med mitt yrke är att få föra människor samman. Min önskan är att kunna beröra människor på något sätt i allt jag gör. Att göra dem glada och skänka en stund som tar dem bort från vardagen, säger Tareq Taylor.

”Man kan komma långt genom att vara snäll.”

duger, minst sagt. Hans medverkan i tvprogrammet ”Kockarnas kamp” 2017, som han gick vinnande ur, gav honom en skön känsla av upprättelse, ja kanske av revansch. – Det var på liv och död i varje tävling, skrattar Tareq.

Dålig på att mingla Men i privatlivet kan de tunga skolåren än idag göra sig påminda för Tareq, som tycker att sociala sammanhang ofta är utmanande. – Jag ska inte direkt säga att jag är folkskygg. Men mingla…. Oh my god vad jag behöver hjälp där, säger Tareq med avväpnande självironi.

När han kommer till en fest där han inte känner så många söker han sig därför alltid till köket för att se om han kan hjälpa till. För när han gör något med händerna blir han också avslappnad och har lättare att prata. – Ibland är det nästan så att jag funderat på att spilla ut ett fat med mat med flit, bara för att ha något att göra, säger Tareq och skrattar hjärtligt igen, ett av hans många karaktäristiska skratt under samtalet – spontana, smittande och ljusa. För han har nära till skratt hela tiden, precis som han har befriande nära till tårar, något som vi sett på tv i olika sammanhang.

Surfingen gav självkänsla Men det obehag och rädsla han känner inför att mingla är som bortblåst på en annan – och för de flesta betydligt mer skrämmande plats – på en surfingbräda!

Tareq började vindsurfa under ett sommarlov på högstadiet och älskade den känsla av frihet och sinnesro som havet gav honom, och han växte av att bemästra den krävande sporten. – Det var en så pass intensiv sport att det

Fem saker som får mig att må bra!

1MUSIK. – Jag är verkligen allätare som älskar att både lyssna, spela och sjunga bra musik.

2ATT LAGA MAT. – Matlagning för mig är upptäckande, skapande och kreativitet med någon annan i åtanke. Att leverera något som det ska njutas av. Så är man kock, då är man ”njutningsleverantör”. Men själva maten är den samlande kraften, måltiden är en anledning till att träffas, sitta ner och umgås.

3ATT BJUDA. – På mat eller vad som helst, jag älskar att bjuda helt enkelt.

4SURFA. – Jag skulle gärna åka till Peru, surfingen ska vara helt fantastisk där!

5SKRATTA – Jag tycker om att fåna mig, det är kul att göra andra glada.

Tv-serien ”Tareq Taylors matresa” blev en både kulinarisk och helande resa för Tareq, hans bror Zafer och pappa Seif. Här lagar de en campingpizza i öknen – och Seif döpte pizzan efter sin barndoms gata i Jerusalem.

inte gick att tänka på något annat och dessutom frisätts en massa endorfiner av intensiv träning.

På brädan kunde han släppa det jobbiga som hände i skolan och alla tunga känslor för en stund. – Genom att surfa upptäckte jag att jag kan ha känslor, men jag behöver inte nödvändigtvis bli dem, förklarar Tareq.

Och mycket tack vare vindsurfingen nådde han plötsligt en vändpunkt efter alla år av utsatthet: han blev oantastlig, onåbar för sina plågoandar.

Än idag håller Tareq på med både vindsurfing, vågsurfring och kitesurfing. Men hans stora passion för havet och surfing ledde också till en dramatisk händelse.

Stelopererades före Atlantfärd Sommaren 2019 bröt han nämligen nacken när han kitesurfade på en strand i Skåne, han fick ett ”felskär” i luften och störtdök huvudstupa ner i det grunda vattnet. Hade fallet varit bara lite hårdare så hade han blivit förlamad från halsen och nedåt – eller dött. Tareq stelopererades och en lång rehab-tid följde.

Men mot alla odds genomförde han bara några månader senare den strapatsfyllda båtfärden från Europa till Karibien, som en av deltagarna i programmet ”Över Atlanten”.

”Mamma var orädd och allkonstnär.”

Tareq Taylor har varit kock i över 30 år. Idag driver han Kockeriet i Malmö och Paul Taylor, med Paul Svensson, i Stockholm. 2017 vann han Kockarnas kamp i TV4.

Och väl framme på ön St Martin gjorde han rekordsnabb comeback på surfingbrädan. – Det var fantastiskt! Lite nervöst den första dagen bara, men det var bara att ta sig förbi hjärnspökena.

Har du några råd till andra som varit med om en olycka eller sjukdom och är rädda för att röra sig och utföra en älskad hobby igen efteråt?

– Först: kontakta en duktig sjukgymnast som ger dig ett bra träningsprogram. Det andra är: lita på att din kropp styr dig. Jag upptäckte tidigt att de allmänna rörelseråd man får på sjukhuset är just allmänna. Och eftersom jag var ivrig att komma i gång så tränade jag mer än de sa att jag skulle göra.

Skippade tabletterna Tareqs väg framåt var att slänga värktabletterna. När han åt dem tränade han bara en gång om dagen – men tog då i för mycket för att han inte kände smärtan. Sedan kunde han bli sängliggande i tre dagar. – Jag säger inte att man ska slänga medicinen helt, men att man ska hitta en nivå av medicinering som smärtan är uthärdlig på – och utifrån det börja träna. Så att man känner att ”hit går det bra”. För mig var det mycket bättre att hålla i gång i kortare omgångar, tre gånger per dag. Utan att bli utmattad, men så att jag fick blodcirkulation som påskyndade läkningen. Men jag vet att jag har haft väldig tur, långt ifrån alla klarar av att skippa värktabletterna, tillägger Tareq.

Hans grundråd är ändå att lyssna på kroppen så mycket som möjligt. Och lyssna på den ”så ren som möjligt”. Utan smärtstillande eller andra droger i kroppen, så mycket du klarar av. – Men det tar det tid. Även om jag hade en fantastisk sjukgymnast och tränade så tog det över ett och ett halvt år innan jag blev smärtfri. Men med lite uthållighet och pomaten, och hållit mig frisk. Och forskare har ju kommit fram till att det finns ett tydligt samband mellan skräpmat och både psykisk och fysisk ohälsa. Vi är supermoderna på många sätt men våra kroppar är stenålders; de är inte byggda för hårt processad industriell mat.

Men samtidigt tror han att förbud inom mat också kan vara kontraproduktivt. Det hörs att detta är ett ämne som engagerar Tareq, som talar med inlevelse och emfas om att han ogillar dieter och det dummaste man kan göra är att sammankoppla hälsa med vikt och utseende. Han vill hellre prata om välmående och balans i livet. Och hans enga-

sitivt sinnelag så kommer man längre än man tror.

Idag känner inte Tareq av sin skada längre, men tränar han inte alls så tar det bara tre-fyra veckor och så får han ont igen. Så rörelsen är nödvändig för att han ska vara smärtfri. Han tränar utefter ett program som stärker nacke, skuldror, bål och rygg, enkel styrketräning med gummiband och kroppsvikt.

Sjuk av skräpmat En annan, lite mindre dramatisk men ändå allvarlig hälsosvacka som alla kanske inte känner till är att han, en av landets främsta kockar och matprofiler, för ett antal år sedan mådde riktigt dåligt just på grund av mat – utan att förstå det. Han var trött och slö, mådde dåligt psykiskt och hade ont. – Jag kunde inte hålla i kniven ordentligt när jag jobbade; handen krampade och jag hade ledvärk som var symmetrisk i kroppen, berättar Tareq, som tog blodprover för att utreda om det rörde sig om reumatism, vilket det inte var.

I stället började han äta medicin mot artros – men när han funderade över hur hans liv såg ut den perioden så insåg han en sak: han åt alldeles för mycket skräpmat. Så han beslutade sig för att testa en kostomläggning – antingen skulle han laga maten själv eller så skulle den åtminstone vara lagad från grunden av någon annan. – Och då gick det ju inte längre att trycka i sig fyra korvar på Statoil, liksom, säger Tareq ironiskt.

Det gick sex veckor med den egenlagade maten – sedan vaknade han en morgon utan värk. – Jag ringde sjukvården för att fråga om det kunde finnas något samband mellan den kost jag hade stoppat i mig och hur jag blev värkfri när jag lade om kosten. Men de sa bara att det inte finns några vetenskapliga bevis för att det kunde ha något med saken att göra.

Sagt och gjort, som ett självpåtaget empiriskt test började Tareq äta ”jättemycket skräpmat” igen – och vips så var all värk tillbaka bara två veckor senare. – Så då slutade jag tvärt igen, och bara ett par veckor senare var värken borta igen. Sedan dess har jag hållit mig borta från snabbTareq om…. … sin syn på hälsa – Jag föredrar ordet välmående och är trött på viktfokus. Det handlar om att hitta en känsla av välbefinnande, och balans i tillvaron, så man känner att det är kul att leva. Och då går det inte att enbart tala om kost, motion eller den psykiska delen – allt måste vävas samman. Om de där extra kilona inte gör att du lider av dem rent fysiskt, så är det något annat du behöver komma åt. Det finns många som har fixat den så kallade ”drömkroppen”, men brottas med knoppen hela tiden. … hållbar mat – Tänk ”i säsong”, det är första steget. Undvik mat som färdats långt med stora tunga transporter. Se runt omkring dig, vad finns i närheten? Varje gång vi köper närproducerat så hjälper vi en lokal aktör som ofta kämpar. Eko är jättebra, men det finns eko från Tanzania, och eko från Vetlanda. Ibland hör man att det lilla vi gör själva inte har betydelse. Men det är inte sant. När vi konsumenter styr om våra beteenden kollektivt, då styr också de som förser oss med varor om till att producera det vi vill ha. Det är inte lönt att sälja något som inte lämnar hyllan. …om att bli tårögd av en maträtt – Det handlar inte om själva rätten egentligen, utan om allt det som den innehåller. Innan jag smakade den där hummusen i Jerusalem så hade mannen som lagat den berättat om hur han sedan 13 års ålder hade börjat klockan fem varje morgon. Då ställde han sig och kokade kikärtor och rörde hummus genom en metod som gått i arv i generationer. Han var också en knutpunkt i samhället, som tog hand om folk och gav dem mat om de behövde. När jag åt den där tuggan så var det som att den innehöll allt detta. 

Tareqs matfilosofi går ut på att äta mat som är lagad från grunden och att undvika skräpmat. Och från den basen är det okej att någon gång”synda”.

”Tävlingarna var på liv och död.”

gemang inom området har tidigare speglats i både en kokbok: ”Det goda livet – maten som gör skillnad för din hälsa”, ihop med dietisten Sara Ask och i tv-programmet ”Lyckomaten”. – Min utgångspunkt är fortfarande att äta mat som är lagad från grunden. Men om jag inte lyckas någon enstaka gång så är det ok, för jag vet att jag har en bra bas att stå på. Och från den basen kan jag synda lite grann. Eller synda vilt, det gör ingenting, det är bara bra, säger Tareq skämtsamt.

Kommit långt på att vara snäll I sitt sommarprat pratade Tareq mycket om vilka avtryck vi gör i omvärlden.

Vilket avtryck önskar du själv lämna efter dig?

– Jag skulle önska att folk efter min död säger att ”han visade att man komma långt genom att vara snäll. Det är tufft att vara snäll”, säger han med ännu ett klingande skratt.

Men tillägger sedan att han vill ha bidragit med lite nytta, lämnat något minnesvärt efter sig och att folk ska tänka på honom som en generös person som ville många väl.

Och den önskan låter fullt rimlig och passande för en person vars sommarprat recenserades i Göteborgsposten med orden: ”Är Tareq Taylor den mest sympatiska människa vi har?”.

Och vi måste ju bara få veta, vad svarar du själv på den frågan?

Tareq skrattar återigen, denna gång aningen generat. – Det kan inte jag svara på, det får andra göra. Jag skulle bli mycket förvånad om det var så. Men det var väldigt fint skrivet, man blir rörd av att höra det.