3.1
Termoplaster
Plaster som är uppbyggda av linjära eller förgrenade kedjemolekyler kallas termoplaster. Den sammanhållande kraften mellan molekylerna är svaga sekundära bindningar, s.k Van der Waals-bindningar 27. Vid uppvärmning så släpper bindningarna och molekylerna får en ökad rörlighet och materialet börjar smälta. En termoplast kan smältas om ett obegränsat antal gånger, dock med en viss kemisk nedbrytning. Termoplaster kan bearbetas med de vanligaste bearbetningsmetoder såsom formsprutning, formblåsning, extrudering och rotationsgjutning 28. Polymerer som är delkristallina innebär att de består av symmetriskt uppbyggda kedjor se figur 8b). Polymerer som inte har en ordnad struktur kallas för amorfa, och deras kedjor är helt oregelbundna se figur 8a) 29 .
Figur 8: A) Amorf struktur B) Delkristallin struktur Källa: Plastnet [1]
Tabell 1: Fördelar och nackdelar för Delkristallina respektive Amorfa plaster Källa: C. Klason & J. Kubát, Plaster - Materialval och materialdata, sid 18
Delkristallina plaster
Amorfa plaster
Fördelar: Utmattningshållfasthet Kemikalieresistens Hög formbeständighet Goda flytegenskaper hos smältan
Fördelar: Formstabilitet, låg formkrymp
Nackdelar: Kryptendens över !! Temperaturberoende styvhet Hög formkrymp Opakt material
Nackdelar: Begränsad kemikalieresistens Risk för spänningssprickbildning
27 28 29
C. Klason & J. Kubát, Plaster - Materialval och materialdata, sid 15 Plastnet [1] C. Klason & J. Kubát, Plaster - Materialval och materialdata, sid 16
18