Brukarmakt/Empowerment Brukarmakt kommer från engelska empowerment som står för såväl egenmakt som brukarmakt och delaktighet i vid mening. Det är ett begrepp med olika tolkningar beroende på betraktarens teoretiska hemvist. Det handlar ofta om makt och kontroll över den egna situationen. Forskare har studerat fenomenet i decennier, bland annat med viktiga bidrag från den franske filosofen Michel Foucault. Per Enarsson pekar i sin avhandling på att de som pratar sig samman om ett personalgemensamt förhållningssätt också är de som har mest makt; det vill säga inflytande över patienten, men även makt över kollegor, då det är deras tolkning av vården som gäller.
Handlar psykvården om vårdarens makt och patientens vanmakt? Per Enarsson anser det. Hans avhandling blottlägger en regelstyrd psykvård som kränker patienter utsatta för det ”personalgemensamma förhållningssättet”. TEXT OCH BILD: BJÖRN LENNESTIG
Vården i allmänhet och psykvården i synnerhet är till stor del en fråga om makt och maktutövning. Per Enarsson erkänner utan omsvep att hans avhandling slaktar heliga kor när han nu vänder upp och ner på etablerade arbetssätt inom psykvården. Den vetenskapliga studien pekar på en vård
+9% /66 9b5/'(1 15 ²
som ibland ”straffar” patienterna genom att inte tala med brukaren eller lämna den i social isolering. En del känner sig rädda eller kränkta eller har skamkänslor när personalen blir besviken på patienten då denne inte lyckas leva upp till personalens förväntningar. – Ju längre vårdtid och ju mer nedsatt autonomi för patienten, desto större är risken för att bli utsatt av ett personalgemensamt förhållningssätt, säger Per Enarsson, som försvarade sin avhandling, Mellan frihet och trygghet – personalgemensamt förhållningssätt i psykiatrisk omvårdnad, vid Umeå universitet sommaren 2012.
Patienten i andra hand Per Enarsson förklarar vårdarnas beteende med att personalen vill att vården ska vara för-
utsägbar, kontrollerbar och trygg. Vårdarna tror att de gör detta för patientens skull, men avhandlingen och liknande studier pekar mot att personalen gör det för sin egen skull, inte för patienten. Per Enarsson är inte förvånad över slutsatserna i avhandlingen. Han har själv en gång tillhört de vårdare som tyckte det skulle vara ordning och reda. Tidigt i yrkeslivet var han mentalskötare, för att senare bli sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatri. I dag är han vård- och omsorgschef i Katrineholms kommun samt utreder evidensbaserad vård inom funktionshinderområdet för SKL. Som ung mentalskötare fick han lära sig att alla vårdare ska jobba på samma sätt – att bemöta patienten lika. Lärdomen var att detta gör patienten trygg. På forskarspråk kallar han det