åsikten
Skicka ditt inlägg till Vägverkstidningen, Vägverket, 781 87 Borlänge, eller e-post: vagverkstidningen@vv.se. Du får skriva under signatur. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera bidrag.
I ns än d a r e
Förändringar till en bättre miljö kan ske på olika sätt, till exempel genom att påverka de stora aktö rerna. Men också genom att påverka grannar och människor runt om kring. Hur gör man det bäst? Om det skriver Per Schillander på Sam hälle i sin insändare.
Hemma på min gata i stan … … finns alla sorters trafikanter. En granne lämnar och hämtar sin tio åring vid skolan två kvarter bort. Därefter fortsätter han sin bil tre kilometer till jobbet, parallellt med kollektivtrafiken. En annan gran ne kör omkring i en törstig skåpbil från sent 80-tal. Ett stycke bort har Per Schillander. vi familjen vars pojkar provkör sina Foto: LISA ÖRBERG minimotorcyklar runt kvarteren. Undersköterskan mitt emot har slutat cykla och tar nu sin bil till jobbet fyra kilometer bort. Natur ligtvis kör de flesta snällt och ordentligt i hyfsat nya bilar, men mycket skulle kunna bli bättre. Alla skulle kunna bidra till ett mer hållbart transport system. Jag tänker ofta att min gata är en god illustra tion på utmaningen i vårt sektorsarbete. Vi har ett ramverk med lagar och regler, som efterföljs ganska väl, och skatter som styr i önskvärd riktning. Vi har också långsamma förändringar i bilparken som för in bättre lösningar för trafiksäkerhet och miljö. Till det har vi en liten, liten ström av offentlig informa tion om hållbart resande. Sist men inte minst har vi en bångstyrig mängd trafikanter, som alla har sin bild av hur samspelet på vår gata ska se ut. Vad som är viktigt för mig är en struntsak för grannen. Samhällets mål är ambitiösa, men alls inte svåra att uppnå. Jag skulle kunna ropa på in tensiv polisövervakning, offensiva trängselskatter och besinransonering. Men alla de förändringar som vi eftersträvar kan jag se enkla lösningar på, hemma på min gata i stan.
Foto: Jesper Molin
Här bor jag mitt i ett flöde av barnvagnar, cyklande studenter, trimmade mopeder, sopbilar och arbets pendlare. Jag har en kunskap om trafik som, i detta avseende, ligger något över genomsnittet. Men på vilket sätt skulle jag kunna förbättra trafiken på min gata? Jag kanske ska gå runt och fästa små klämkäcka lappar på bilarna om att ”inte köra på tomgång”, ”byta till en snålare modell”, ”inte parke ra på trottoaren”, ”gå med barnen till skolan” och så vidare? Det kanske går att diskutera krockvåld och bullernivåer med mopedynglen? Jag kan riktigt se framför mig vårt flyttlass framåt våren. Nej, vi arbetar inte så på Vägverket. Vi identifie rar de mest effektiva arbetssätten, budskapen och V Ä G V E RKS TI D N I N G E N
17
N R 7 N O V E M BE R 2009
kanalerna och vänder oss som regel till stora or ganisationer. Med hjälp av argument kring ekono mi, arbetsgivaransvar, varumärkesvård och kvali tetssäkring förändrar vi strukturer och målbilder hos de stora aktörerna. Med stöd i olika styrmedel vrider vi sakta men säkert utvecklingen åt det mer hållbara hållet. Jag får nog ligga lågt och tåla trafikkulturen på min gata. Det är trots allt inte så illa och de flesta kör snällt och ordentligt i hyfsat nya bilar. Jag får hoppas att Vägverkets och kommunens tålmodiga arbete så småningom kommer att visa resultat – även hemma på min gata i stan. Per Schillander, Samhälle, Göteborg
