Tre kvinnliga spioner i andra världskrigets Stockholm …
DENISE RUDBERG
Året är 1940. Samtidigt som hotet från Nazi-Tyskland växer sig starkare möts tre kvinnor. Signe flyttar från landet till storstaden, Elisabeth säger upp sig från sitt jobb under dramatiska omständigheter och Iris flyr från Estland med sina två söner. Mitt under brinnande krig, bland spioner och fiender, bildar de en hemlig allians ... Iris doppar trasan i det granbarrsdoftande såpvattnet. Hennes tankar vandrar till pojkarna som fortfarande sover i sina sängar på flyktingförläggningen. Hon hoppas att hennes nya jobb som städerska i den militära byggnaden ska leda till att de får stanna i Sverige. Men hon saknar sitt gamla liv i Estland och framför allt pojkarnas pappa, hennes man som försvann under flykten. Med darrande hand torkar hon av ett skrivbord som står under en stor griffeltavla. Blicken faller på några papper och nyfikenheten vinner plötsligt över rädslan. Papperna verkar innehålla avancerade matematiska ekvationer. De flesta har ganska självklara svar i Iris ögon, men två av dem får hennes hjärna att gå igång. Utan att tänka greppar hon en tavelkrita och börjar lösa ekvationerna. Just som hon skrivit upp svaren på tavlan hörs steg i korridoren … 4
Elisabeth har blivit inkallad till överstens tjänsterum. Hon får höra att en av ingenjörerna på Försvarsstaben har svårt att koncentrera sig på sitt arbete på grund av hennes iögonfallande långa röda hår. När översten ber henne att klippa av det, för allas bästa, spänner hon ögonen i honom och säger att hans önskemål är idiotiskt trams, och att hon inte vill arbeta på en plats där sådant förekommer. Dessutom har hon upptäckt systematiska felaktigheter i ingenjörens analyser, vilket hon tänker rapportera om. Signe har tagit hand om lille Erik som om han var hennes egen sedan systern dog i barnsäng. Eriks far Stig har friat till henne, men hur mycket hon än älskar Erik så kan hon inte tänka sig ett giftermål med sin systers änkling. Hon tar Eriks hand i sin och viskar mjukt att