Om Den perfekte vännen (2009): ”Språket sitter som en smäck. På många håll underfundigt roligt, på andra bara mjukt och följsamt, sådär naturligt att man inte tänker på det.” Expressen
Om Det andra målet (2007): ”Jonas Karlsson har skapat en genuint lätt prosaform som man läser med ett leende på läpparna.” Dagens Nyheter ”Karlsson kliver över från skådespelandet till skrivandet med samma självklarhet som andra kliver över gatan. Grym närvarokänsla, särskilt när det blir pinsamt. Det blir det ofta.” Expressen
Hur blev du författare? Jag har skrivit sedan jag var liten, allt från obegripliga dik ter till långa, ambitiösa epos, dagböcker och anteckningar, men det var först för sju år sedan som jag tog tjänstledigt från teatern och satte mig ner för att pröva att skriva på all var. Det blev en pjäs som heter Nattpromenad. Sedan dess har jag nog sett mig själv åtminstone som deltidsförfattare. Steget från dramatik till skönlitteratur var inte heller så stort som jag trodde.
”Jag är lite tagen av tonträffen i Jonas Karlssons andra novellsamling Den perfekte vännen. Trots att de nio novellerna rör sig mellan parodi, mer konventionell realism och ett slags absurdistisk magi är språket lika självklart och exakt följsamt hela boken igenom.” Sydsvenskan
S
får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Han tror att det är ett skämt tills påminnelseavin kommer och det inte är lika roligt längre. När han förtvivlad ringer telefonnumret som står längst ner på fakturan och frågar vad den ofantliga summan betyder får han svaret: ”Det kostar, förstår du, att ha haft ett bra liv.” Nästa dag dyker det upp en mer specificerad räkning. En annan novell handlar om skådespelaren i puffbyxor som blir lynchad av pu bliken när han plötsligt tappar sina repliker. Puffbyxorna blir ett minne blott. Men allra värst är det kanske för mannen som blir värddjur för en oönskad ryggdunkande bekantskap. Det är när han vilar upp sig på landet som det börjar klia och något verkar växa under huden på ryggen. Sådana här saker skulle förstås ald rig kunna hända. Eller …? Jonas skriver själv i boken: ”Det finns små mellanrum i existensen. Sprickor i tillvaron som en människa när som helst kan halka till och ramla ner i. Verkligheten växlar in på ett annat spår.” Det är omöjligt att inte fascineras av Jonas Karlsson som har en otroligt framgångsrik skådespelarkarriär där han svingar sig mel lan teveserien Solsidan och stora scenen på Dramaten och sedan, till synes fjäderlätt, skriver kritikerhyllade, publikälskade böcker. Det är till och med så att man kan bli lite avundsjuk. Men avund sjuka leder som bekant ingenstans så läs istället Spelreglerna och gläds åt det exakta språket, den flödande fantasin, de kluriga de taljerna och en synnerligen rik läsupplevelse. Av Åsa Selling, litterär chef på Wahlström & Widstrand
o m ny b l i v e n ä g a r e t i l l e n s k r i va r l y a f å r Jonas Karlsson en alldeles särskild glöd i blicken när man dis kuterar hans författarskap. Och jag förstår att han tar lika allvarligt på skrivandet som på sin skådespelarkarriär. Han fnissar när vi på förlaget ifrågasätter otydliga referenser och associationer (för jo, de kan vara ganska vilda) och det är tyd ligt att Jonas Karlsson ägnar sig åt något han verkligen gillar. Han har tidigare skrivit två novellsamlingar, Det andra målet (2007) och Den perfekte vännen (2009). Båda har fått mycket uppmärk samhet och blivit stora framgångar hos både läsare och kritiker. Han har vunnit läsarpriser och två av hans noveller, Skummmisar och Presenten, har blivit nominerade till Sveriges Radios novell pris. Det är välförtjänt, för Jonas är skicklig på att avtäcka våra mellanmänskliga relationer och beteenden. Riktigt skicklig. To nen i hans dialoger är alltid pricksäker och personer, händelser och detaljer beskrivs på kornet. Jag skrattar högt åt gestalternas osäkra tankar, felaktiga självbilder och kontrasten mellan deras inre och den yttre verkligheten. Jonas Karlsson är helt enkelt en mästare på psykologi och våra många mänskliga och rätt rörande tillkortakommanden. Det gör honom till en insiktsfull, rolig, un derfundig och mycket begåvad författare. En lustig och genom gående detalj i hans noveller är att de är sammanlänkade med blinkningar och referenspunkter som är riktigt kluriga. Du kom mer behöva bläddra lite fram och tillbaka i boken när du inser att det finns detaljer som återkommer och mönster som inte är helt lätta att upptäcka. Spelreglerna är Jonas Karlssons tredje bok och den innehål ler elva oförglömliga, drastiska, ibland skrämmande men också mycket humoristiska historier. Till exempel mannen som en dag
4
w w w. g o n d ol . se
Var skriver du? För det mesta på mitt lilla ”kontor” på Södermalm. Och oftast mellan 9.00 och 15.00.
© k alle assbring
”Lekfullt, finurligt, begåvat!” Eskilstuna-Kuriren
Hur får du dina idéer? På alla möjliga sätt. Oftast börjar det med någon enkel hän delse, ett replikskifte, en tanke, någonting som skulle kunna ha hänt. Sen skriver jag och ser vad som händer. Ibland hän der det ingenting. Ibland händer någonting helt annat än jag hade tänkt. Då kan det bli en novell.
IN TERV J U JONA S K A R LSSON Ålder: 40 Familj: Fru och tre barn Jobb: Skådespelare och författare Bor: Stockholm Lästips: Torsten Ekboms Bildstorm
Hur varvar du skrivande med skådespelaryrket? Jag tycker det är svårt att till exempel skriva på dagarna och spela föreställningar på kvällarna så oftast brukar jag försöka ordna lite planerad skrivtid. Ett par månaders tjänstledighet eller i en spelledig lucka. För det mesta mår historierna sedan bara bra av att ligga till sig under nästa repetitionsperiod eller inspelning. Så tar jag en ny period några månader senare. Vilka är fördelarna med att ägna sig åt båda? Det är roligt och omväxlande. Oftast väldigt skönt att få sitta i lugn och ro och skriva utan att någon annan lägger sig i vad jag gör. Efter ett tag brukar jag emellertid längta tillbaka till alla människor på teatern. Jag brukar längta efter samta len, konflikterna, att någon lägger sig i. Sen tror jag som sagt att tiden i sig är välgörande för historierna. Hur har det varit att bli recenserad? Kanske ändå inte så farligt som jag trodde. När man blir recenserad på teatern måste man ju oftast ställa sig på scen redan samma kväll igen. Det slipper man ju som författare. Det är klart att det är nervöst. Men det ska det vara, annars vore det ju tråkigt. Vilka författare eller andra inspirerar dig i ditt skrivande? Väldigt många. Tove Jansson, Etgar Keret, Paul Auster, Franz Kafka, Harold Pinter, Alice Munro, Ian McEwan, Haruki Murakami, Lydia Davies. Och jag är svag för de stora amerikanska novellisterna: Raymond Carver, Richard Ford, Hemingway, Updike, John Cheever m fl.