Judas

ASTRID HOLLEEDER

JUDAS En familjekrönika

Översättning av Anna Rosenqvist

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 3

2018-03-07 11:36

Originalets titel: Judas: een familiekroniek Bokförlaget Polaris, Stockholm © Astrid Holleeder 2016 Published by agreement with Overamstel Uitgevers B.V. Omslag av Eric Thunfors Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook AB Printed in Sweden 2018 ISBN: 978-91-88647-53-5 www.bokforlagetpolaris.se

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 4

2018-03-07 11:36

Den här boken tillägnas min mor. Jag har skrivit den till min dotter och barnbarnen.

Ett särskilt tack vill jag rikta till Peter R. de Vries. Han var den förste som vi – min syster och jag, men också resten av familjen – anförtrodde oss åt och som vi berättade hela vår historia för. Han har aldrig svikit det förtroendet. Från den stund Cor dog fanns han där för oss, och han har stöttat oss hela vägen fram till dess att våra vittnesmål blev offentliga. Peter, tack för din vänskap, din pålitlighet, din uppriktighet, ditt stöd och ditt mod. Jag framför det även å min mors och alla barnens vägnar.

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 5

2018-03-07 11:36

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 6

2018-03-07 11:36

innehåll

Prolog : Det första mordförsöket på Cor (1996)

11

Del I : Familjeangelägenheter (1970–1983)

21

Mamma (2013/1970) Cor & Sonja (1977) Kidnappningen av Heineken (1983) I mitt hjärta (tre positiva minnen) Jaap Witzenhausen (1983)

Del II : Ett slag ur tomma intet (2012–2013) Frigivningen (2012) Peter (2013) Döden I (2013) Mötet (2013) Advokat (1995) Francis & Wim (2013/1983) Tjallare (2013) Möten med Betty (2013) Rädslans fångar : metoden Utpressningen av Sonja (2013) Richie (2013/2003) Avläggandet av vittnesmålet (2013) Hotet mot Peter (2013) Wim i arresten (2013)

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 7

23 50 52 64 70

89 91 98 108 110 118 123 132 147 151 160 164 167 174 184

2018-03-07 11:36

Del III : Heinekens förbannelse (1990–2007) Min fars död (1990) Amstelveen (1997) Livet efter attentatet (1996/1997) Det andra mordförsöket på Cor (2000) Det tredje mordförsöket på Cor (2003) Efter Cors död (2003) Sonjas förtvivlan (2003) Guldhjärtat (2003)

187 189 193 198 206 215 224 227 229

Del IV : Lösensumman

233

Rallbeckasin (2007)

235

Del V : Ett vittnes dagbok (2014)

247

Uppdraget är utdelat (2014) Gropen (2014) Motattacken (2014) Vi vill annullera våra vittnesmål (2014) Jag mördar honom Sandra och kvinnorna (2014) Wim vill flytta in hos mamma (2014) Fred Ros (2014) Sandras första samtal med CIE (2014) Attentatet i Amstelveen (2014) Wim blir anhållen efter att Ros vittnat (2014)

249 256 261 265 267 272 285 288 294 296 301

Del VI : Kvinnor golvar Holleeder (2015–2016)

303

Robert ter Haak (2015) Mammas välsignelse (2015) Användningen av de konfidentiella vittnesmålen (2015) Kvinnor golvar Holleeder (2015) Följderna av att vittna (2015) Biltvätten (2015) Självmord (2015)

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 8

305 314 319 321 323 325 329

2018-03-07 11:36

Wim åtalas för mordet på Cor (2015) Skjutlektion (2015) Gerard vill inte vittna (2015) Döden II (2015) Farväl till arbetet (2015) Wim hör oss vittna (2015) Säkerhetsfängelset (2016) Wim vill mörda oss (2016) Fort Knox (2016) Konfrontationen (2016) Trött (2016) Wim blir arresterad i cellen (2016) NLS (2016) En skoterincident (2016) Vi firar Cors födelsedag (2016)

Epilog Där går herr Heineken (1985/1973)

Efterord

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 9

330 331 335 336 340 347 349 351 353 360 365 369 371 375 379

381 383

385

2018-03-07 11:36

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 10

2018-03-07 11:36

PROLOG Det fรถrsta mordfรถrsรถket pรฅ Cor (1996)

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 11

2018-03-07 11:36

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 12

2018-03-07 11:36

den 27 mars 1996 hämtade min syster Sonja och hennes man Cor tillsammans sin son Richie från förskolan. Cor parkerade bilen utanför dörren till deras hus men de blev sittande, eftersom de inte kunde låta bli att skratta åt Richie som stod i baksätet mellan de två framsätena och sjöng med till sin älsklingssång Funiculì Funiculà av Andrea Bocelli.

I samma stund började en man i mörk jacka närma sig deras bil. Sonja tittade på Cor och fick syn på mannen, hon trodde först att han kanske skulle fråga om vägen men hans målmedvetenhet gav henne en obehaglig känsla. Han närmade sig hennes mans fönster.

Sonja såg honom rakt i ansiktet. Det finns nog för alltid ingraverat i hennes minne, ett gulbrunt ansikte med många rynkor. ”Cor, vad vill han ? !” ropade hon.

Cor tittade till vänster.

Mannen riktade ett vapen mot honom och innan han hann svara Sonja började mannen skjuta. I samma stund dök Cor instinktivt ner över sin fru för att skydda henne.

Sonja började skrika. Richie satt där bak i bilen. Var han träffad ? Hon öppnade bildörren och rullade ut ur bilen. För att undvika att bli träffad kröp hon på knäna mot bakdörren, öppnade den och drog ut Richie ur bilen. Med Rich i armarna sprang hon in i huset.

Cor träffades flera gånger. Han klev ur och försökte följa efter skytten, men han var så desorienterad av sina skador att han sprang i motsatt riktning. Efter ett par hundra meter fångade grannarna in honom och förde honom tillbaka hem.

Omtöcknad och kraftigt blödande satte han sig i trapphuset till nummer 22 tills ambulansen kom.

13

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 13

2018-03-07 11:36

Jag var på mitt kontor när mobilen ringde. Det var min mamma.

Hon skrek i telefonen att någon skjutit mot Cor, Sonja och Richie.

Jag kände hur knäna vek sig under mig. Jag vågade knappt ställa frågan som direkt dök upp i huvudet : levde de ? ”Ja, de lever men Cor är träffad. Kom hit direkt !”

Jag frågade med darr på rösten om det var allvarligt. ”Jag vet inte, Cor har hämtats med ambulans.”

I full panik låste jag kontoret och körde hem till min syster.

Sonja satt redan och väntade på mig, hon föll mig om halsen och sade gråtande : ”Assie, någon sköt mot oss. Cor är träffad överallt.” ”Var ?” frågade jag. ”Var är han träffad ? Överlever han ?” ”Ja, de har tagit honom till sjukhuset. Han är träffad i armen, skuldran och ryggen och en kula har krossat hans käke. Men han kommer överleva, han opereras nu.” ”Och Richie ? Är allt okej med Richie ?” undrade jag oroligt. ”Ja”, sade hon, ”han är där uppe. Han träffades inte. Han förstår som tur var inte vad som hände. Du måste bete dig så normalt som möjligt.”

Jag höll om henne ännu hårdare och frågade hur det var med henne.

Hon hade svårt att få fram svaret, det var något fel med hennes andning. Till slut insåg jag att hon hyperventilerade, men hon försäkrade mig ändå att hon mådde bra.

Vi gick upp till Richie, där han satt med mamma och lekte. ”Hej, älskling”, sade jag till honom. ”Håller du på och leker ?”

Han tittade upp och ropade rakt ut när han såg mig : ”Assie, Assie, eld, eld !”

Jag tog upp honom och förde händerna över hans lilla kropp för att se att han verkligen inte var träffad. ”Han är okej, som tur är”, sade Sonja. Hon bad mig hämta hennes dotter Francis i skolan. Det var viktigt att samla familjen, och hon måste få veta vad som hänt hennes pappa. ”Det går bra. Jag sticker direkt.”

Jag körde till Francis skola och berättade för vaktmästaren 14

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 14

2018-03-07 11:36

att jag var hennes moster och att jag kommit för att hämta henne eftersom hennes pappa varit med om en olycka. Francis såg mig från klassrummet och anade direkt oråd. ”Kom, älskling”, sade jag. Vi gick genom korridoren. ”Jag måste berätta något för dig. Någon har skjutit pappa, och mamma och Rich var också i bilen.”

Hon stod stilla och höll fast mig, hennes ansikte bleknade. ”Är han död, Assie ?” frågade hon med darrande röst. ”Nej”, sade jag, ”men han är allvarligt skadad. Han är på sjukhuset. Mamma och Richie är oskadda. Kom, så åker vi hem.”

Det dröjde inte länge innan Sonja fick ett samtal från sjukhuset. Operationen var klar.

Vi gick mot bilen men halvvägs började hon darra, och när jag satte mig stod Sonja kvar utanför. ”Kom nu”, sade jag. ”Jag kan inte.”

Jag klev ur och gick fram till henne. ”Vad är det ?” ”Jag vågar inte. Jag vågar inte sätta mig i en bil igen. Jag ser det fortfarande framför mig, hur han går fram emot oss, ljudet av glas som krossas, skotten. Jag ser Cor helt blodig. Jag sätter mig inte i en bil igen”, sade hon bestämt, nästan gråtfärdig. ”Kom igen, Sonja, du måste. Det är bättre att du kör själv direkt, annars kommer du aldrig att göra det. Kom igen, inget trams !”

Jag öppnade dörren och gestikulerade åt henne att kliva in. I några sekunder stod vi orörliga och betraktade varandra. ”Du har rätt”, sade hon till slut, ”jag måste väl.”

Cor hade precis kommit ner från operationen och utanför hans dörr stod polisbevakning. Kulorna var utplockade och hans underkäke hade de fixerat. ”Hur känns det ?” frågade jag bekymrat.

Cor smålog och stack upp tummen. Att prata gick inte så tätt inpå käkoperationen och det var ändå uteslutet att säga något, för utanför dörren stod snuten.

15

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 15

2018-03-07 11:36

Och lillkillen ? gestikulerade han. ”Allt är bra med Rich”, sade Sonja lugnande. ”Det är ett under att han inte blev träffad. Se nu först till att du kommer härifrån.”

Cors ögon blixtrade av ilska. Han gjorde en pistolrörelse, han ville hämnas. Vi ville veta om han hade någon idé om varför det här hade hänt, så vi kunde vidta åtgärder. Sonja och jag ställde oss på varsin sida av sängen. Vi höjde axlarna och tittade på honom frågande.

Cor såg på oss i tur och ordning och skakade flera gånger på huvudet. Han hade inte heller någon aning om varför. ”Bäst att vi inte sover hemma framöver ?” frågade Sonja.

Cor skakade på huvudet igen. ”Okej”, sade Sonja.

Utanför gick vi först en sväng för att kunna prata i lugn och ro. ”Tror du att Cor verkligen inte har någon aning om vem som ligger bakom ? Eller vill han inte berätta för oss ?” frågade jag Sonja, väl medveten om att kvinnor aldrig fick veta något. ”Nej”, svarade hon. ”I det här fallet skulle det vara för farligt. Han vet verkligen inte, annars skulle han säga vad vi ska passa oss för.” ”Har inte du heller någon idé ?” frågade jag. ”Nej, jag har ingen aning, men jag har en känsla.”

Jag tittade på henne med höjda ögonbryn. ”Strunt i det. Jag kan inte säga det om jag inte vet säkert.” ”Men du kan väl säga allt till mig ?” frågade jag, lite förolämpad. ”Nej, jag kan inte beskylla någon bara så där. Vi pratar om något annat, okej ?”

Jag lät det vara. ”Men jag åker inte hem mer. Det vågar jag inte. De kan lika gärna komma tillbaka”, sade Sonja. ”Kan jag och barnen bo hos dig så länge ?”

Jag nickade och gav henne en kram.

16

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 16

2018-03-07 11:36

Hemma satt jag bredvid Sonja i soffan och tittade på hennes jacka. Jag såg ett litet hål, stoppade in fingret, drog ut något hårt och höll till min förvåning en kula i handen. ”Det verkar som om du ändå blev träffad”, sade jag. ”Åh, titta, ser du, jag som hela tiden haft så ont i ryggen.”

Jag drog upp hennes tröja. Tvärs över ryggen löpte ett skrapsår från ett snuddskott. ”Jag förstår att du har haft ont”, sade jag, ”du är träffad.

Men det är bara huden, så det är inget farligt.”

Sonja hade verkligen haft en osannolik tur. Hennes räddning var att Cor dykt ner över henne och ändrat kulans riktning. Den hade först gått igenom hans kropp och sedan fortsatt sin väg längs hennes rygg, för att sluta i högerärmen på hennes jacka. ”Assie, jag hade kunnat vara död”, sade Sonja och blev om möjligt ännu blekare.

Jag kände ilskan växa fram i mig. Vad var det för idiot som gjort det här ? Vad var det för en fegis som sköt mot en kvinna och ett litet barn ?

Cor återhämtade sig, under ett vakande öga från polisen i korridoren. Det var deras plikt att skydda alla medborgare men de hade inte väntat sig att få skydda den här mannen, en kriminell, en av Heinekenkidnapparna till på köpet, som utan tvivel dragit på sig det här själv. Cor å sin sida förväntade sig inget beskydd från människorna som annars brukade jaga honom.

Så snart det gick lämnade han sjukhuset och försvann med Sonja, Richie och Francis till Frankrike. Min bror Wim och hans flickvän Maike gjorde dem sällskap.

Tillsammans gick de två männen hundratals gånger igenom vem som kunnat beordra attentatet. Läget var spänt mellan dem och flera gånger slutade det med bråk. Till slut drog Wim och Maike tillbaka till Amsterdam för att ta reda på vad som var på gång, och snart kom Wim tillbaka med beskedet att det var Sam Klepper och John Mieremet som låg bakom attentatet.

Klepper och Mieremet, två tunga namn med flera likvideringar på sina samveten.

17

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 17

2018-03-07 11:36

Cor hade svårt att tänka sig det. Varför ville de komma åt honom ? Han hade inget otalt med dem. Men enligt Wim var det så. Han berättade att Klepper och Mieremet hade utdömt böter på totalt en miljon gulden. Bara genom att betala den summan kunde konflikten lösas.

Faran var alltså inte över. Och faran skulle heller inte försvinna för Cor sade direkt till Wim att han inte tänkte betala en cent. Han lät sig inte utpressas. Min bror blev arg, berättade att han var hårt pressad av sin krets i Amsterdam. Han måste ombesörja betalningen eller så skulle det som hänt Cor också hända honom. Wim ökade trycket genom att förklara för Cor att han genom att inte betala skulle orsaka ett krig som skulle sluta i ett blodbad. Våra familjer skulle utraderas utan pardon, bara för att han inte ville betala, bara för att han ville ha krig. ”Jag låter mig inte utpressas”, sade Cor ytterligare en gång och Wim åkte hem full av ilska.

Ett par dagar senare tog jag flyget till Sonja och Cor för att hämta Francis, hon måste tillbaka till skolan. Sonja hämtade mig på flygplatsen. Hon såg tunnare ut, som att hon hade gått ner flera kilo i vikt. ”Är du trött ?” frågade jag. ”Hurså ? Ser jag ut så ?” ”Lite”, sade jag försiktigt.

Hon suckade och sade att hon inte var förvånad. ”Cor och Wim har haft ett storbråk. Wim kom för att berätta vem som låg bakom attentatet och att de måste betala en miljon. Wim vill betala. Cor tänker inte göra det. Wim säger att det kommer bli krig. Det var det de bråkade om. Jag har inte fått en blund i ögonen. Jag är rädd för att de ska komma tillbaka. ” ”Det förstår jag”, sade jag och kände hur vreden växte mot dessa män som orsakat min syster så mycket lidande. ”Vem är det som ligger bakom, då ?” ”Klepper och Mieremet”, sade hon, ”det är två galningar. De har redan orsakat en hel del, de båda.”

Jag frågade om Cor var rädd för dem.

18

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 18

2018-03-07 11:36

”Nej”, sade Sonja, ”om det ändå vore så. Han säger att det inte är någon mening med att betala, det är redan krig. Han låter inte sin fru och sitt barn bli beskjutna. Wim är arg på honom.

Han säger att allt är Cors fel, eftersom han är full så ofta.” ”Och vad säger Cor ?” frågade jag. ”Han tycker att Wim borde backa upp honom och inte böja sig som en fegis för de där två. Så de bråkar på riktigt.”

Vi satt tysta ett tag. Sedan konstaterade jag torrt att problemen vad det verkade bara hade börjat. ”Jag tänker det. Men vad tycker du då ?” frågade Sonja. ”Jag tror att Cor har rätt. Tror du att det slutar om man betalar ? De kommer tro att han bara väntar på chansen att få ge igen och det kommer de inte att finns sig i. De vill i alla fall komma åt Cor.” ”Det säger Cor också”, sade Sonja trött. ”Han förstår inte Wim.” Vi körde till hamnen i Le Lavandou, där Cor satt med en öl. ”Kul att se dig, Cor. Käken ser mycket bättre ut”, sade jag och hörde hur konstlad min röst lät. ”Kom och sätt dig, Assie. Ta något att äta. Vi har redan beställt.”

Efter lite skämtsamheter om sina skador ville Cor prata med mig i enrum. Han såg plågad ut. ”Har du redan hört det av Sonja ?” ”Ja, vilka det är och att du bråkar med Wim.” ”Vad säger du om det ?” frågade han. ”Jag tycker du har rätt. Ska du låta dig bli beskjuten och sedan också betala för det ? Vad menar de med det ? Jag förstår mig inte på Wim. Han brukar normalt inte finna sig i sådant.” ”Ja, han sprang snabbt över till andra sidan. Se efter Francis, när ni kommer tillbaka. Håll henne borta från Wim.” Jag tyckte om Cor. Han var helt annorlunda än Wim, mot oss och omgivningen. Cor var varm och hjärtlig. Wim var kall och hjärtlös. Jag var chockad över att han så lätt kapitulerade inför fienden. Det var ju vår familj det gällde.

Nästa dag flög jag tillbaka till Nederländerna med Francis 19

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 19

2018-03-07 11:36

och höll henne borta från Wim. Cor flyttade till en liten fransk bondgård som låg gömd i skogen och som hyrdes ut som semesterhus. Inredningen, som kallades ”autentiskt fransk”, var gammaldags och allt var skitigt. Den enda anledningen till att huset kunde kallas semesterhus var utomhuspoolen. Det var inte något ställe Cor i normala fall skulle ha åkt till på semester men i det här fallet var just det en fördel. Ingen fick veta att han var där.

Och med ”ingen”, menade han Wim. Cor räknade med möjligheten att han inte skulle överleva konflikten och när hon var hos honom försökte Sonja på sitt sätt att tona ner det. Kanske hade Wim rätt och att det var bättre att Cor betalade, föreslog hon försiktigt. Men Cor såg kommentaren som förräderi : ”Ska du också förråda mig, precis som han ? Den där judas ! Men om du tycker det kan du gå till din bror, då behöver jag aldrig se dig mer !” skrek han.

Sonja var inklämd mellan sin mans ståndpunkt och sin brors, och båda lät lika logiska som farliga. Det enda hon kunde komma fram till var att det var bättre om hon inte lade sig i. Cor hade alltid bestämt vad som var bäst för henne och hon skulle överlämna det här till honom också.

Från den franska bondgården ordnade Cor med en ny käke och en ny uppsättning tänder. Sonja reste fortfarande fram och tillbaka, men situationen var ohållbar med tanke på barnen som måste till skolan.

Wim stod fortfarande vid Sonjas dörr varje gång hon kom hem, alltid med samma fråga.

Var gömde sig Cor ?

Men Sonja, som hade Cors uppmaning om att ingen fick veta ständigt ringande i bakhuvudet, försäkrade honom att hon inget visste.

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 20

2018-03-07 11:36

DEL I Familjeangelägenheter (1970–1983)

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 21

2018-03-07 11:36

18-22 Polaris Judas, 6 mars.indd 22

2018-03-07 11:36