Göteborgsbostäders Inge Hjertén var övertygad om elementbyggandets fördelar. Som vd för det kommunala bostadsbolaget började han med fältfabrikation, därefter köp av element från olika tillverkare och slutligen elementtillverkning i bolagets egen fabrik. Bilden med skiss är från 1963, under perioden med köpta element och visar smart planlösning av stjärnhus, som grupperats kring tre gårdsbildningar på området Slottsberget i Göteborg. Stombyggnadstekniken var framsynt och innehåller bärande sandwichelement, lägenhetsskiljande- och trapphusväggelement. Slakarmerade hålbjälklag bärs delvis upp av pelare balk för att undvika begränsande väggar inom lägenhetsytan. Arkitekt var Lars Ågren i Göteborg.
aktier i Cementgjuteriet/Skanska, som utvecklades starkt åren efter köpet. UNDER MILJONPROGRAMMETS tio år gav sig också kommunala bostadsföretag in på marknaden för betongelement. De var Göteborgsbostäder med fabrik i Ingebäck på Hisingen och Göteborgs stads Bostadsbolag med fabrik i Angered. Göteborgsbostäder, som nu ingår i Bostads AB Poseidon, började bygga med betongelement mot slutet av 1950-talet. Bolaget leddes av Inge Hjertén. År 1968 stod en ny och egen fabrik om 9 000 kvadratmeter klar. Dess kapacitet uppgavs till 2 000 lägenheter per år. Där tillverkades batteriformsgjutna mellanväggar och bjälklag. Fasadelement göts på bord. Man utgick från typlägenheter
och designade ett fåtal hårt standardiserade elementtyper. Det konkurrerande Bostadsbolaget i Angered valde en metod med volymelement i betong bestående av i fabrik helt färdigställda inredningar och installationer för kök, bad, separat toalett och tvättrum. Elementen vägde 15 ton och begränsade därmed användbarheten till mindre kuperade tomter. Ett annat kommunalt företag som startade elementfabrik var Hyresbostäder i Norrköping i samverkan med Skånska Cementgjuteriet under namnet Norrköpings Byggelement AB. Den kommunala elementproduktionen upphörde mot slutet av 1970-talet. HÄR ANGIVNA
företag är de som tidigt
>>
BOSTÄDER I STRUKTURALISMENS ANDA UNDER 1960-TALET lanserades de strukturalistiska tankegångarna av framtidsorienterade arkitekter. För sina administrationsbyggnader tog Kungliga Byggnadsstyrelsen fram den då mycket omtalade ”Bygglådan”. Den byggde på en filosofi om långsiktig resurshushållning (hållbarhet), där man skiljde på samhällsknutna funktioner såsom infrastruktur med livslängd kring 300 år från byggnadsknutna funktioner såsom stom-
byggnad med livslängd 50 - 150 år och från verksamhetsknutna byggdelar med livslängd 10 – 30 år. Funktioner med kortare livslängd skulle kunna ändras fritt utan att påverka funktioner med längre livslängd. Under miljonprogrammet ritades även många bostadsprojekt med sådan inriktning. Exempel är Västra Orminge och Fittja Gård med arkitekterna Jörgen Curman respektive Höjer & Ljungqvist.
TIDSKRIFTEN BETONG TEKNIK
ra Stockholm och Näsbydal i Täby. Innerväggselementen tillverkades i batteriform vid fältfabrik medan bjälklagen göts på byggplatsen. Elementen och betongen för platsgjutning lyftes med en kran som var monterad i toppen på ett glidformsgjutet trapphus. Ohlsson & Skarnes system blev efterhand åter av tung karaktär. Fältfabrikation övergick alltmer till att bli stationär vid fem förorter kring Stockholm. System S 66 togs fram i mitten av 1960-talet medan Kurt Månsson var vd, och blev det mest utvecklade systemet med influenser från fast industri såsom ASEA (ABB) och Volvo. Såväl innerväggar som bjälklag tillverkades vertikalt i batteriformar med färdiga ytor för minimal efterbehandling på byggplatsen. Man ville bygga förändringsbara lägenheter för framtiden. I system S66 gjordes därför bjälklagen rumsstora med upp till 7,2 meters spännvidd och delvis pelarburna, vilket skapade en generellt användbar stomme med flexibilitet för förändringar av exempelvis rumsindelning. Arkitekten, professor Jörgen Curman, deltog i utvecklingen av S66 och ritade Ormingeprojektet i Nacka. Uppskattningsvis byggdes nära 100 000 lägenheter med Skarnesystemet fram till att sista fabriken, Systembetong i Märsta, stängdes under 1990-talet. Innan dess, 1967, sålde huvudägaren Allan Skarne till Skånska Cementgjuteriet, men Ohlsson & Skarnes bolagsnamn fortsatte att användas under lång tid. Allan Skarne blev så en av Sveriges rikaste beroende på att han ersattes med
53