Spaning

Ekotillräcklighet ska styra oss bort från onödig konsumtion

Säg att du får en årlig koldioxidbudget – du kan själv välja att göra en kortare flgresa eller att fortsätta äta kött. Skulle du acceptera det?

Forskaren Tina Nyfors sätter med begreppet ekotillräcklighet planetens gränser i fokus. Hon ser minskad konsumtion som helt nödvändig för att bevara planeten.

Text: Marika Sivertsson

Tina Nyfors »På middagsbordet landar entrecote, bottentrålad fisk oc halloumi. Och på semestern? Vi tänker att ingenting förändras av att just jag av alla avstår min långflygning (och man kan allti klimatkompensera). Vi lever mitt i en brinnande klimatkris, och vi vet vad vi gör för fel. Men planen går ändå fullbokade om inte en pandemi tvingar dem kvar på marken.

Tina Nyfors, som forskar om ekotillräcklighet (den engelska termen lyder ecological suffic cy) vid Helsingfors Universitet, konstaterar att vår frihet att konsumera hotar planeten.

Vi har alltför svårt att själva avstå onödig konsumtion, och när vi fortsätter med den sätter vi också ribban för andra människors aspirationer. – Vi vet ju att flyet i sig utgör en mycket liten del av de totala globala utsläppen, men på individnivå är flygandt en stor del av det personliga koldioxidavtrycket. Vi i de rika länderna har en livsstil som eftersträvas av många. Det vore en total katastrof om alla flö lika mycket som vi gör.

I hennes perspektiv behöver vår förmåga att konsumera begränsas. Medan många av oss – politiker inte minst – räknar med att ny teknik kommer att minska utsläppen till rimliga nivåer och tillåta att vi fortsätter med vår livsstil, har Tina Nyfors för länge sedan sett en annan lösning. I en rapport för den finländska klimatpanelen har ho tillsammans med andra forskare pekat på olika politiska styrmedel för att styra bort oss från onödig och klimatfientlig onsumtion. – Vi samlade konkreta policyinstrument för att styra konsumtionen från sådant som har hög miljö- och klimatpåverkan. Olika regleringar, lagstiftning och ekonomiska instrument – skatter och subventioner. Vi föreslog också information, nudging samt olika former av delningstjänster, berättar hon.

”I Sverige och Finland har vi bland de högsta koldioxidavtrycken per person i världen. Det är en myt att vi skulle vara gröna.

TANKEN ÄR ATT skapa en lösningsmodell som kan användas på olika nivåer, från individnivå till den politiska nivån. Tina Nyfors konstaterar att det finns fråor att besvara omkring modellen men att det står helt klart att vi behöver bredda per-

spektivet: från fokus på produktion till fokus även på konsumtion. Efter medverkan i klimatpanelens rapport har hon gjort frågan om ekotillräcklighet till ämne för den egna doktorsavhandlingen. – Det vanliga politiska svaret på miljö- och klimatproblem är att öka effetiviteten, satsa på tekniska lösningar och fokusera på produktionen. Det har visat sig inte vara tillräckligt. De nationella utsläppen, som inte inkluderar konsumtionen av sådant som producerats i andra länder, har minskat till exempel i Sverige. Men de konsumtionsbaserade utsläppen totalt minskar inte. Nu behöver vi tala om gränser. Planetens gränser och våra egna, säger hon.

För Tina Nyfors är det helt okontroversiellt; detta är läget. Men det påverkar den ekonomiska tillväxten och det innebär att till viss del styra människors val. Här finns få möjlighter att fatta populära politiska beslut, och ännu finns inte frågan om eotillräcklighet i den politiska debatten. Den är oerhört känslig i våra rika västerländska samhällen. – Man upplever att man inte vinner val med dessa frågor. Det är en utmaning. Men se vad vi har kunnat göra för att bekämpa pandemin, de åtgärder som plötsligt var möjliga. Flygplanen som stannade kvar på marken och som fortfarande gör det. Före pandemin var det omöjligt som en klimatåtgärd. Vi vet att det skulle behövas. Men att se det hända – ingen tippade detta. VAD ÄR DÅ förutsättningen för de begränsningar hon vill se? Jo, vi kan bestämma oss för att nå Parisavtalets mål om att understiga 1,5 grads eller 2 graders uppvärmning, och vi vet hur stora klimatutsläpp vi kan göra utan att överträda den gränsen. Sedan dividerar vi det med antalet människor på jorden. Då ser vi hur stora konsumtionsutsläpp var och en av oss kan göra: forskning visar att det blir i storleksklassen 2,5 ton per person för år 2030.

Det ser inte så bra ut för oss i Europa, i ett sådant perspektiv. Svensken producerar enligt Naturvårdsverket åtta ton konsumtionsbaserade växthusgaser per person och år – främst offentli konsumtion, investeringar, transporter, boende, och livsmedel. Hela samhället behöver ställas om. Hur ska det kunna ske? – Just jag har inte forskat specifit om hur samhället bör se ut, det finns andra som ör. Men i Sverige och Finland har vi bland de högsta koldioxidavtrycken per person i världen. Det är en myt att vi skulle vara gröna. Helt klart lever vi så

”Se vad vi har kunnat göra för att bekämpa pandemin, de åtgärder som plötsligt var möjliga. Flygplanen som stannade kvar på marken och som fortfarande gör det. Före pandemin var det omöjligt som en klimatåtgärd”, säger Tina Nyfors.

Foto: FRANK AND HELENA/ GETTY IMAGES

”Det är oerhört viktigt att enskilda människor lever klimatvänligt, att de går före och visar att det finns stöd för politiska åtgärder.

5

TIPS

otroligt högt över våra tillgångar just nu att små ändringar och korrigeringar inte kommer att räcka.

Den finländska klimatpanelen rapport tog fasta på professor Ian Goughs (universitetet i Bath) idé om att dela in färden mot det klimatneutrala samhället i tre faser. Den fasen vi är i nu handlar om att öka ekoeffetiviteten, med fokus på produktion och tekniska lösningar. I fas två fokuserar vi på konsumtion och att styra konsumtionen, i den tredje fasen handlar det om att minska konsumtionen absolut sett. Och då behöver samhället fungera annorlunda. Vi behöver dela mer, ha fler offentliga tjä ter och mindre privat konsumtion. Och semesterresan till Thailand får vi defintiv glömma.

FRÅGAN KVARSTÅR: Hur kommer vi dit? – Följer vi tankegångarna i klimatpanelens rapport kommer det att innebära att politiken går in på områden där människor inte är vana vid att bli styrda och begränsade. Det kan väcka motstånd. Därför är det oerhört viktigt att enskilda människor lever klimatvänligt, att de går före och visar att det finns töd för politiska åtgärder. Det är helt nödvändigt. När många förändrar sitt beteende så förändras också samhället, säger Tina Nyfors.

I varje konsumtionskategori de tittat på – boende, trafik,livsmedel, produkter och tjänster – har de listat ”hot spots”, områdena med högst utsläpp. Det handlar om bekanta klimatbovar som privatbilism, flyg och ött. Råden är de klassiska: begränsa semesterresor med flyg, res ollektivt, cykla och gå. Ät vegetariskt eller veganskt.

Många skulle kunna uppleva sig berövade, konstaterar Tina Nyfors. Men perspektivet har fått sig en oväntad puff v pandemin. Vi har ställt upp på stundtals svåra begränsningar, och det har varit lika för alla. Vi har också fått möjlighet att fundera över vad i livet som är viktigt – det finns ott om vittnesmål i medierna om hur många av oss har prioriterat om. Från konsumtion och resande till att vara tillsammans med våra nära. Få dela en bit mat med vänner. Eller ta en tur med familjen i något naturreservat. – Vi måste inte bara prata om att vi ska minska på saker som är dåligt för klimatet. Ekotillräcklighet handlar om att leva ett gott liv inom planetens gränser, och då bör vi svänga det så: hur får vi mer kvalitet i livet? Pandemin har nog säkert fått många att hitta alternativ. Semestrandet hemma har ökat, till exempel. Det kanske inte är så förfärligt att byta din Thailandsresa mot en vandring?

DEN SOM PRATAR om ekotillräcklighet talar om ett helt annat slags liv. Att vi arbetar så mycket som vi gör är grundläggande för hur livet i dag levs – vi får pengar vi vill göra av med, men vi förlorar den tid som skulle kunna ge oss ökad livskvalitet. I tillväxt- och produkionsperspektivet ska vi fortsätta så. Det behöver fler ifr gasätta, anser Tina Nyfors, som ser att vi lever i en tid med motstridiga budskap, en brytningstid: å ena

... för att hjälpa planeten på traven:

»Äta vegetariskt eller veganskt och närodlat. »Bara konsumera saker du verkligen behöver. »Resa med tåg i stället för flyg. »Måla köksluckorna i stället för att sätta in ett nytt kök. »Handla kläder och husgeråd i second hand.

sidan ska vi konsumera för ekonomin, å andra sidan ska vi låta bli för klimatet och miljön. – Det handlar om den berättelse vi har om oss själva. Det har varit centralt att vi får mer – konstant utveckling och tillväxt. Men vad står vi med nu? Klimatförändringarna blir mer synliga även här hos oss, och vi är samtidigt inne i den sjätte massutrotningen. De här sakerna hörde inte till vår berättelse. Berättelsen håller inte. Vad ska vi ersätta den med?

Motstridigheterna i budskapen om vad vi ska göra speglar en kamp om världsbilden, som Tina Nyfors ser det. Och förändringarna kan gå snabbt. Allt fler se hur klimatet förändras, vi märker att vi får långa regniga höstar. Att vintern drar sig undan. Att vi får skogsbränder och torka även i Sverige. – Jag vill tro att det påverkar människor i en riktning där man är beredd att kollektivt göra förändringar. Pandemin har visat hur snabbt det kan gå, för bara ett och ett halvt år sedan var ett förslag om distansmöte radikalt. I dag är det normalt. Människor ser varför vi behöver ändra våra vanor. De accepterar det. Och det blir normalt.

Att handla kläder och husgeråd begagnat i stället för nytt är ett bra sätt att hjälpa miljön på traven. Att agera idag för att uppnå något du själv aldrig kommer att få nytta av – det är vad klimatomställningen handlar om. Där kan kyrkans budskap om kärlek till vår nästa få en viktig roll.

Foto: DEAN MITCHELL/ GETTY IMAGES

Henrik Grape

Foto: JOHANNES FRANDSEN/WCC

Kyrkans budskap kan hjälpa oss att ställa om

Religionerna i världen kan ha betydelse för hur mänskligheten klarar att hantera klimatförändringarna. Det anser Henrik Grape, som leder Kyrkornas världsråds klimatgrupp. –Det handlar om att lyfta blicken – att handla i dag för att uppnå något du själv aldrig kommer att få nytta av, säger han.

»Henrik Grape instämmer med Tina Nyfors i att nödläget vi befi ner oss i kräver helt andra lösningar än de vi talar om i Sverige i dag. – En liten ändring i nuvarande system räcker inte, hela det globala samhället behöver transformeras. Det är de som är rikast, och som har en livsstil som utsätter planeten för ett stort tryck, som är problemet.

I KLIMATGRUPPEN I Kyrkornas världsråd har likheterna mellan pandemin och klimatförändringarna diskuterats. Båda har varit väntade. Ändå har strukturer för att möta dem saknats.

I fråga om pandemin klarade de rikare samhällena ändå att vid det första utbrottet snabbt skapa lösningar för att stötta ekonomier och för att minska smittspridning. Människor klarade av att sluta resa, att hålla sig hemma. Vi visade att vi klarar att ändra våra liv och våra vanor för att stoppa en katastrof, och för att skydda de svagare. – Den stora skillnaden är att pandemin är ett direkt hot mot hälsan, medan klimatförändringarna förutsätter att människor ska föreställa sig en annan framtid och handla därefter. Det är ytterligt svårt i ett samhälle som präglas av kortsiktiga vinster och snabba utfall på insatser. OCH DET ÄR här religionen kan ha en roll, menar han. – Avstående kan innebära frigörelse. I våra olika kristna teologiska traditioner behöver vi tala om det i en kontext som möjliggör förändring. Det är inte alltid smärtfritt. Men det är ett narrativ av kärlek till vår nästa som kan lämna utrymme för livet och för skapelsen.

Marika Sivertsson

”Avstående kan innebära frigörelse. I våra kristna teologiska traditioner behöver vi tala om det i en kontext som möjliggör förändring.