Livsstil

SKOGENS SUS ÄR HANS MUSIK

Följ med till Pålsjö skog med Nils Tykesson, kyrkomusiker och organist i Maria församling.

»

Fortsättning: Skogens sus är hans musik.

Text och foto: Linda Gustafsson

Vi parkerar på en vändgata vid Pålsjö skog och promenerar en bit in på stigen. Fågelkvitter, trädens sus, en och annan bullrande maskin hörs på avstånd. Ju mer vi går desto mer hör vi bäckens porlande och desto mer försvinner stadens brus.

Jag har fått följa med Nils Tykesson, organist och musiker i Maria församling, till en av de platser där han ofta startar sin dag. En plats där naturens ljud både får inspirera, ge energi till dagen och skapa lugn. – Det är fascinerande med ljud, att det är i våra huvuden det skapas, susen i träden, vattnet som porlar är ljudvågor som blir till ljud och bilder för oss, säger Nils medan vi går nedför en av stigarna in i Pålsjö skog.

Plötsligt kommer en ekorre och avbryter vårt samtal genom sitt smackande. Vi stannar upp och tittar tyst en stund på den smackande ekorren som också tycks stanna upp för att vänta in att vi ska passera.

NÄR VI FORTSÄTTER på stigen berättar Nils att han nästan har lite svårt att prata samtidigt eftersom det finns så många ljud att lyssna på. – Och våra steg på stigen tycker jag egentligen stör, men vi måste ju ta oss dit vi ska, säger han och skrattar lite.

Efter en bro viker vi av från stigen en bit in i skogen. Jag kommer på mig själv att lyssna väldigt mycket mer på vilka ljud jag faktiskt hör när vi går där, mina steg först mot grus, sen den blöta jorden som pressas under mina skor, och de torra högarna av löv och kvistar jag måste kliva på.

Efter en stund kommer vi fram till en plats längst med bäcken där en al formar ett v av sina två stammar. Här stannar vi och Nils sätter sig med benen i kors intill det gigantiska trädet. – Här sitter jag och mediterar stort sett varje morgon när jag är i Helsingborg, berättar Nils. När jag är här tänker jag hela tiden på ljuden som hörs. Naturljud är så mycket mer spännande och avkopplande än andra ljud.

Nils förklarar att det är för att naturljuden inte är exakta, aldrig riktigt förutsägbara. – Ett brus från träden låter aldrig likadant. Och den porlande bäcken varierar hela tiden. Ett litet ljud av ett löv som faller, något djur som rör sig eller en rödhake eller gärdsmyg som kvittrar, fortsätter Nils och blundar.

RAVINEN VI SITTER i låter verkligen naturens ljud ta plats. Bäckens porlande är väldigt påtagligt och Nils berättar att ljud från vatten fascinerar honom mycket.

– I brusen från en fors finns alla toner och all möjlig musik. Sen får man ju ta del av livets kretslopp från regnets droppar, vattnet som rinner här i bäcken, som tar sig vidare ut mot hav och sjöar. Ur kranen i köket till morgonkafet.

Nils pappa var präst, och Nils har spelat orgel sedan han var nio år gammal. Via omvägar som pianist, tonsättare och gurkodlare, kom hann till slut att jobba som kyrkomusiker.

Naturens ljud har Nils i stort sett alltid med sig i sitt arbete som kyrkomusiker och i sitt spelande. – Det mystiska med musik och med naturens ljud kopplar jag starkt ihop, och det är mycket av det som jag försöker förmedla i min musik. Men det handlar inte om att härma, mer förmedla en känsla av mystik. Det kan handla om ett ljud från en fors, en fågels kvitter eller vindens sus från träden.

Under Nils konserter är det ofta naturen eller olika landskap i naturen som får inspirera. – Det har hänt att någon efter en konsert kommit fram och sagt att de riktigt kunde känna dofterna från myrarna i skogen. Det tyckte jag var en riktigt trevlig feedback att få, berättar Nils.

”Det mystiska med musik och med naturens ljud kopplar jag starkt ihop.

IBLAND ÄR KONSERTERNA rena improvisationer men även när han framför olika verk och musikstycken är den personliga tolkningen och känslan viktig. Nils menar att alla musiker på något sätt ger sina nyanser och personliga avvikelser till ett musikstycke, en slags improvisation utifrån den musikerns anslag, tolkning och känsla även när man spelar efter noter. – Att lyssna till levande musik ger den här variationen. En orgel med alla sina olika pipor och alla sina små nyanser gör att det faktiskt inte blir exakt utan levande

och intressant. En digital orgel är inte alls lika spännande.

FÖR TILLFÄLLET SKRIVER inte Nils så mycket musik, vilket han har gjort mer tidigare. – Nej, jag har inget behov just nu att manifestera något eller prestera något, utan för mig handlar mitt musicerande mycket om att vara närvarande i ögonblicket. Det finns så många mer möjligheter i improvisationen.

Nils har spelat orgel sedan han var barn och naturens ljud tar han med sig i sitt arbete som kyrkomusiker.

Vatten som porlar, träd som susar och fåglar som kvittrar. Det är ljud som inspirerar Nils Tykesson i Påljö skog.

Nils beskriver det som att han inte vill låsa in musiken utan i stället ge den frihet, och att vara lite mer här och nu. Musik behöver inte bli perfekt eller fånga det absolut bästa utan i stället ge en upplevelse där och då. – Det bästa är när musiken får dig att försvinna i tid och rum, när du upplever att du är någon annanstans.

Vi pratar lite om det här med andra dimensioner och att få kontakt med något annat utanför ditt eget medvetande, en dimension utanför kroppen. Det kan vara kontakt med Gud, eller för någon annan, något helt annat. – Min förhoppning är att jag genom musiken kan förmedla något av den upplevelse och känsla jag får i meditationen. Av det stora, djupa, vackra, ogripbara. Av det ofattbara. Av den mystiska världen bortom ord och logik.