9 minute read
Intervju
Herden har hittat hem
7
favoritkyrkor …
»… har Åsa Ström Broman: Capella Ecumenica på en ö i St Annas skärgård, Middle Collegiate Church i New York, Igreja Escandinava i São Paulo, Svenska kyrkan i Buenos Aires och nu förstås Sankt Andreas, Sankta Anna och Sankta Maria kyrka i Helsingborg. Från Sydamerika till Helsingborg. Från journalist till präst. Alltid med människan och samtal i centrum. Och att Gud är med i både sorg och glädje. Möt Åsa Ström Broman, ny församlingsherde i Maria församling.
Text och foto: Josefine Sjöqvist
»Åsa Ström Broman har varit på plats i Maria församling sedan den 1 september. Hon är ny på jobbet, ny i Helsingborg och det stora arbetsrummet ekar fortfarande lite tomt. – Jag funderar på en matta här och kanske att skafa lite andra möbler, begagnade i så fall, säger hon och slår sig ner i en blå fåtölj med högt, inneslutande ryggstöd. Den gråregniga tillvaron utanför fönstret påminner om de tre gånger Åsa besökte Helsingborg under rekryteringsprocessen. Men trots att Sundets pärla kanske inte visade sig från sin allra bästa sida just då föll hon för staden direkt. – Vi hyr ett hus nu medan vi funderar på var vi ska bo. Jag trivs här. Tänk att få bo i en stad med tre kallbadhus! Jag älskar att bada. Och teatern, kulturhuset, närheten till Louisiana som är ett av Nordens finaste muséer. Människor från hela världen. Det finns en internationell stämning här i Helsingborg. Det är roligt, säger hon.
INTERNATIONELL stämning är hon van vid. 2016 fick maken Pether jobb som kyrkoherde i New York. Åsa, som då var kyrkoherde i Söderköping, skafade sig ett jobb med respektabel pendling. Från det nya hemmet på Manhattan till olika platser i Sydamerika.
Som mobil präst gjorde hon runt sex resor per år, tre veckor åt gången. Gudstjänst- och församlingsliv utövades på olika sätt i Brasilien och Argentina och även i Chile och Peru var hon för att ha gudstjänster, samtal, vigslar, dop och fängelsebesök.
Också innan tiden som mobil präst sökte Åsa sig till internationella sammanhang inom Svenska kyrkan i utlandet och som del i krishanteringen efter tsunamin i Thailand. – Det här att jag arbetat en del i kriser och katastrofer och i ovissa sammanhang som till exempel att köra en hyrbil långt ut i vildmarken i Brasilien för att leta upp en kille som sitter i fängelse, har gjort mig hyfsat lugn inför sådant som kan uppstå, säger hon. – Jag har nog ganska långt till paniken.
”Jag har nog ganska långt till paniken.
KYRKOR OCH KOLLEGOR var det ont om under tiden som mobil präst. På två ställen i Sydamerika hade Åsa tillgång till en kyrka att fira gudstjänst i och det fanns nätverk av ideella som skötte olika arbetsuppgifter. I övrigt gällde det
Åsa Ström Broman är ny församlingsherde i Maria församling. Hon lär nu känna både församlingen, medarbetarna, kyrkorna och staden Helsingborg.
att samverka med ambassader och föreningar för att nå ut till svenskarna i området.
Men Åsa gillar att gå utanför kyrkmurarna och det var en av anledningarna till att hon sökte tjänsten som församlingsherde i Maria församling i Svenska kyrkan Helsingborg. – Jag såg annonsen i Kyrkans Tidning och tyckte att tjänsten lät väldigt spännande. En engagerad kyrka full av liv och musik i samverkan med andra delar av samhället som kulturlivet, socialförvaltningen, skolor och organisationer – i en sådan församling vill jag gärna arbeta. Och H22 är ett jättespännande projekt. – För mig är kyrkan ett sammanhang dit jag kan komma med allt det som är jag och hämta ny kraft. Påminnas om att jag, du, vi är älskade, att Gud är med i oro och stormar, i sorg och glädje och att ljuset är starkare än mörkret.
ÅSA HAR ALLTID haft intresse för att prata med människor. Men präst var inte fokus från början, även om hon kommer från en släkt med många präster. Präst blev hon 2003 när hon var 38 år. Innan dess arbetade Åsa som journalist på Östgöta Correspondenten i Linköping och studerade samtidigt religionsvetenskap. Före det hade hon gått på kulturvetarlinjen och en tid arbetat på en förlossningsavdelning. Beslutet att ta steget och bli präst kom successivt. – När jag sökte jobb på kvinnokliniken sa den som gjorde anställningsintervjun att jag kanske borde bli präst. Det var på 1980-talet och något litet frö såddes nog där. Och så har jag studerat mycket om vad människor tycker och tänker, men vad tror de på? Jag har haft många samtal som journalist, men samtidigt så blev det mest nyheter där. Nu när jag träfar människor känns det som att vi kan gå djupare och närmare i samtalen.
Åsa skrattar till. – Det är lätt att det blir många och pretentiösa ord, men… ord är ju aldrig tillräckliga för att beskriva kärlek, frihet eller Gud.
VARDAGEN i Helsingborg är annorlunda än den i Sydamerika. Just nu lär hon känna de administrativa datorsystemen (inte så svårt) och Maria församlings cirka 40 medarbetare (fantastiskt att få sitta ner och prata med var och en och se hur mycket varje människa är). Att få vara en del i ett stort arbetslag är berikande tycker Åsa. – Jag är så glad att här finns fina medarbetare, så kompetenta och kloka och fina med varandra. Jag upplever ett stort engagemang för det uppdrag vi har, varje kör, varje konfirmandgrupp och alla andra vi möter, säger hon. – Svenska kyrkan här i Helsingborg är full av kreativitet, öppenhet och samverkan. Jag är glad över att få vara en del av det.
KORT OM...
Åsa Ström Broman
Familj: Maken Pether Ström Broman, fyra egna barn, fyra bonusbarn och tre bonusbarnbarn, tre syskon, mamma och pappa. Född: Utanför Stockholm. Senaste jobb: Mobil präst iSydamerika. Gud eller Jesus: Båda! De hör liksom ihop. Lyssnar på: Keith Jarret, Bach, Aretha Franklin, Tingsek, Söndagsintervjun i P1, Läsarpodden. Favoritmat: Just nu onsdagsfrukostarna med arbetslaget och Olssons skafferi’s fiskgryta. Senast lästa bok: Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård.
Du tror inte att du kommer att längta tillbaka till ditt internationella liv och vilja ge dig i väg igen?
– Nej, jag tror inte det. Att få vara här och lära känna människorna kommer att vara en resa i sig. Det känns verkligen som att jag har landat här på ett sätt som nästan överraskar mig själv. Det är en fantastisk församling och en härlig stad att leva i.
VAD?
Tävla om att bli publicerad i Helsingborgarnas psalmer!
Foto: ADOBE STOCK
SKRIV DIN EGEN PSALM
»Kyrkans gemensamma sångbok, Den svenska psalmboken, är en fantastisk skapelse med en historia på över 3000 år. Den är en kombination av sångsamling, bönbok, andaktshjälp, lärobok och kulturdokument och har många gånger varit mer spridd och älskad än självaste Bibeln, åtminstone i Sverige.
Många artister har tolkat psalmer, eller till och med skrivit egna, som till exempel Benjamin och Bianca Ingrosso med Blomstertid, Oskar Lindros Psalm för skolgårdar eller Jonathan Johanssons Psalm noll noll.
TÄVLINGEN ÄR EN möjlighet för dig som är helsingborgare och som skriver text och musik, eller vill prova på att skriva, att skicka in en egengjord psalm till Svenska kyrkan Helsingborg.
En jury med musiker och teologer kommer under våren att plocka ut cirka åtta av psalmerna som sedan kommer att arrangeras och framföras på en konsert i början av sommaren. Efter sommaren kommer de utvalda psalmerna publiceras och presenteras i häftet Helsingborgarnas psalmer.
OM TÄVLINGEN
»Kriterierna för en psalm till Helsingborgarnas psalmer är att den går att sjunga tillsammans, och att text och musik tar tillvara den mänskliga erfarenheten av tillvaron och relationen till Gud som skapare, Jesus Kristus eller anden. Eller medmänniskan och/eller Guds skapelse. »Psalmen kan vara ett uttryck för den enskildes andaktsliv, ha en pedagogisk funktion eller fungera som kulturbärare.
VILKA FÅR SKICKA IN?
»Du som är helsingborgare (bor, lever eller definierar dig som helsingborgare) och är över 18 år. Ni kan vara en eller fler upphovspersoner till psalmen/psalmerna som skickas in. »Senast den 28 februari 2022 ska du lämna in ditt bidrag.
SÅ HÄR GÖR DU FÖR ATT VARA MED
»Först och främst, gå in på sidan svenskakyrkan.se/helsingborg/ helsingborgarnaspsalmer och läs igenom tävlingsreglerna. »Skriv en psalm med både text och musik. »Fyll i formuläret på tävlingssidan och bifoga sedan text (i word- eller pdf-format) och musik (som mp3fil eller som word- eller pdf-format om du har notskrift eller arrangemang till).
DET HÄR HÄNDER SEN
»Juryn kommer att titta och lyssna på de inskickade bidragen. Det görs anonymt, alltså att juryn inte kommer veta vem som har skrivit vilket bidrag. »Under april månad kommer de utvalda bidragens upphovspersoner att bli kontaktade för att planera för konserten i juni. Musiker från Svenska kyrkan Helsingborg kommer att vara behjälpliga för att arrangera och öva in psalmerna med körer alternativt solister till konserten i juni.
”Det är fint att ha ett sådant här jobb”, säger Steve Sjöquist.
Foto: MARCUS GUSTAFSSON
KORT OM...
Steve Sjöquist
Ålder: 65 år Familj: Man och många kära vänner Bor: Stockholm Aktuell med: Kyrkokalendern 2021–2022 (Verbum)
STEVE SJÖQUIST
Sjukhusdiakonen som vill vara en röst för andra
»Hans engagemang till livet och till andra människor började redan vid konfirmationen. Han var ett tänkande barn och den vänliga konfirmationsprästen lyssnade till hans frågor, och tron växte. Steve Sjöquist blev själv konfirmandledare och senare församlingsassistent. Som 25-åring flyttade han till Göteborg, där han fick ett arbete på habiliteringen och började jobba med barn med fysiska handikapp. –Jag har alltid varit en röst för dem som inte kan prata för sig själva, säger Steve.
DET VAR 80-TAL och i Göteborg mötte Steve en kyrklighet som han tidigare inte hade stött på. Där fanns ett motstånd till kvinnliga präster och till homosexualitet. Men Steve hade aldrig känt att han hade behövt dölja den han var eller tiga för sin existens. Han stod upp för sig själv och för andra. –Jag har varit trygg i mig själv och det har i grunden med min kristna tro att göra. Ingenting som är mänskligt är farligt. Jag brukar säga ”Vad skulle Jesus ha gjort? Jo, han skulle protestera mot oförrätterna”. Så för att överleva måste jag engagera mig.
Och engagera sig har han alltid gjort. Under Pride 2021 fick Steve Sjöquist ett pris. Nomineringen handlade om att han ”varit en röst för andra” under sitt mångåriga engagemang i hiv-frågor.
När hiv och aids härjade som mest, på 80-talet, så visste Steve att han måste testa sig. Han drog sig in i det längsta och bestämde sig för att göra hiv-testet i Stockholm, där ingen inom vården kände honom. Så en novemberdag fick han vad som då var att se som en dödsdom. –Jag hade varit så nervös innan, men när jag fick beskedet så blev jag lättad. Då visste jag vad som skulle hända, säger han.
Många av Steve Sjöquists vänner överlevde inte sjukdomen, han förlorade många de åren. Han själv tog sig igenom några riktigt kämpiga år med sjudomen.
I DAG JOBBAR han som diakon på Sjukhuskyrkan på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Också här har han med sig den tillit och den kristna människosyn som har präglat honom i livet. –Mycket av mitt jobb handlar om att bara komma, lyssna och vara närvarande. Och även om vi lever i ett sekulariserat samhälle så betyder min krage något. Patienterna vet att de kan säga vad som helst till mig, utan att det hamnar i någon journal. Det är fint att ha ett sådant jobb, tycker jag.
