Fynda dina julklappar i barnprylhörnan !
PÄR JOHANSSON, GLADA HUDIK:
”Att hänga med Ida är som balsam för själen”
MATILDA AMBRÉ
SJUNGER I SPIRAS
MUSIKAL EFTER SJUKDOMEN
Så står den på köksbordet igen
Så står den på köksbordet igen. Adventsljusstaken vi köpte i Lunds domkyrka för väldigt många år sedan. Den har sin givna plats. Och varje morgon när det fortfarande är mörkt har det med åren blivit min uppgift att smyga ner i köket och tända ”rätt” antal ljus. På liknande sätt med elektriska ljusstakar och adventsstjärnor. Med tiden har de hittat sina respektive fönster. De platser där de hör hemma.
Att upprepa och göra på det sätt som vi ”alltid” har gjort ger just vila och en igenkännandets glädje.
Vila är temat för det här numret av Amos. Vilan kommer i olika former. Traditioner erbjuder vila. Att upprepa och göra på det sätt som vi ”alltid” har gjort är bekvämt, ger just vila och en igenkännandets glädje.
DET FINNS DEFINITIVT en ”tipping point” när igenkännandets glädje börjar väga över och traditionerna blir tunga att bära, i synnerhet om de som bär blir för få. Men i grunden mår vi väl av den förutsägbarhet som traditioner ger, givet att det finns en viss formbarhet och ett fönster mot andra och förnyade ordningar.
Få helger är laddade med så många givna mönster och bruk som advent och jul. Så är det också i kyrkan. Texterna vi läser, psalmerna vi sjunger och sångerna
Med tiden har ljusstakar och adventsstjärnor hittat de platser där de hör hemma.
vi älskar. Traditionerna ger vila och kraft. Ger kraft att gå både djupare in och vidare ut.
Välkommen till kyrkan i advent och i jul. Du kommer att känna igen dig!
Och du kommer att få den kraft du behöver för att ta nästa steg, vilket det steget än är.
Ann Aldén Kyrkoherde
Foto:
Innehåll
Din församling
4 Notiser
6 Jönköpingsporträttet Matilda Ambré, musikalartist
30 Familjerådgivningen finns för dig
32 Barnprylhörnan en mötesplats
Tema vila
9 Kan vi nå en punkt där vi kan finna ro i sorgen?
18 Nyfiken på Vad hände med vilodagen?
20 Tankar om tro Vila i tron
Mötet
16 Ida och Pär Johansson, Glada Hudik
Övrigt
31 Korsord
bli medlem !
... i Svenska kyrkan!
◗ Verksamheten i Svenska kyrkan Jönköping är möjlig tack vare alla medlemmar. Välkommen att kontakta oss!
Webb: svenska kyrkan.se/ medlem
Telefon: 036–303550 Mejl: jonkopings. forsamling@ svenskakyrkan. se
QR-kod:
gäng som regnbågsfikar.
Martina Saldner tar över
som Pridesamordnare
◗ – Jesus umgicks med alla. Med min Gudstro och bibelsyn tycker jag att det är konstigt att inte alla kyrkor välkomnar HBTQ-personer, säger Martina Saldner.
Hon är sedan i somras anställd som församlingsassistent med bas i Råslätts kyrka. Nu tar hon också över som Svenska kyrkan i Jönköpings Pridesamordnare.
– Jag hoppas att arbetet ska prägla kyrkan under hela året, inte bara vid Qom ut-veckan.
Martina, som är 39, har hunnit med mycket. Volontärarbete på barnhem i Indien under sammanlagt ett år. Arbetat som biolog – det är hon är utbildad till. För att bara nämna något. Just naturen är viktig för henne; där upplever hon Gud.
– Jag skulle vilja bli ”skogspastor”, säger hon.
Men noterar samtidigt skrattande att det ju är ett jobb som inte finns.
Under hösten har det startats en grupp i Jönköping för kristna homo-, bi-, trans- och queer-
REDAKTION
VARSÅGOD!
◗ Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.
◗ Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se Telefon: 036–30 35 00, växel
personer och deras vänner. En gång i månaden träffas man i Immanuelskyrkan. De som är med kommer från skilda kyrkliga traditioner.
Initiativet till gruppen togs av Kristna regnbågsrörelsen under Qom ut-festivalen i augusti. Gruppen Regnbågsfika Jönköping EKHO sydöst nås via Messenger, på Facebook eller via hemsidan www.ekho.se, där man kan kolla under ”kalender”.
Erik Lindfelt
Lokalredaktion: Mikael Bergström, Erik Lindfelt, Bengt Olsson, Gunilla Renöfält.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2024. Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Anna Hållams
Glatt
Församlingsassistent Martina Saldner. Foto: ALEX MURESAN
missa inte +
Nyhetsbrev om Svenska kyrkan Jönköping
◗ Visst vill du veta mer om allt som händer i Jönköpings församling! I början av 2025 planerar vi att starta ett nyhetsbrev. Skicka din mejladress så att du inte missar något! jonkoping. kom@svenska kyrkan.se
Häng på – nu
växer
Epic
◗ Epic är ungdomsgruppen som träffas i Gräshagskyrkan varje fredag 18.00–22.00 och hittar på roliga saker tillsammans. Nu byter man namn till Epic Fellowship och välkomnar också både svenska och utländska studenter från 18 år och uppåt. De fick under november en inbjudan via studentappen Westudent.
– Vi hänger tillsammans, lagar mat, samtalar om livet, läser Bibeln och har aktiviteter som biljard och pingis. Vi har också föreläsningar, läger, åker på resor tillsammans och massa annat skoj! Så om du är 18 år eller äldre, häng med nästa fredag – det blir kul, hälsar församlingsassistent Theodore Bobbert, som nås på 036-31 35 95.
saker tillsammans.
Foto: ALEX MURESAN
Dags att bilda nomineringsgrupper till kyrkovalet
7 grupper
◗ ... har kyrkofullmäktige i Jönköpings församling bestått av den senaste mandatperioden. Grupperna är: Samling för kyrkan, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK), Borgerligt alternativ, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokrater i Svenska kyrkan samt Frimodig kyrka.
◗ I september 2025 är det dags för Kyrkovalet, val på tre nivåer för att utse de förtroendevalda som ska styra Svenska kyrkan under nästa mandatperiod.
Nu är det dags att börja fundera för den som vill skapa en nomineringsgrupp, alltså ett parti eller grupp av partier.
I dagsläget finns det sju grupper i Jönköpings församlings högsta beslutande organ, kyrkofullmäktige. Hur det ser ut efter valet nästa år är förstås ett oskrivet blad. För de nya partier eller grupper som vill kandidera till kyrkovalet 2025 finns ett antal kriterier att uppfylla. Den nomineringsgrupp som vill ställa upp i valet till kyrkofullmäktige behöver bland annat tio så kallade stödpersoner, alltså personer som med sin namnteckning visar att de stödjer gruppen inför valet. Dessutom förstås kandidater som är valbara. Ansökan om att bilda nomineringsgrupp
Jönköpings församlings valnämnd förbereder för kyrkovalet i september nästa år. Foto MIKAEL BERGSTRÖM
ska stiftsstyrelsen ha in senast den 15 april 2025.
DEN NOMINERINGSGRUPP som vill kandidera till stiftsfullmäktige behöver minst 100 stödpersoner, eller till Kyrkomötet, 300 stödpersoner.
Jönköpings församlings valnämnd har många detaljfrågor inför valet att administrera, allt mer intensivt ju närmare valet kommer.
– För mig är det viktigt att valet
sköts med ordning och reda. Här får vi ett gott administrativt stöd från kyrkokansliet, säger Lennart Fransson, ordförande i valnämnden.
Förra gången, 2021, röstade 17,75 procent av de röstberättigade i Jönköpings församling. I valnämndens uppdrag ingår bland annat att stimulera församlingsmedlemmarna till att gå och rösta.
Vad är ditt bästa argument? – Om man vill vara med och utveckla kyrkans verksamhet ska man rösta för att vara delaktig och bidra till att staka ut kyrkans framtid, säger Lennart Fransson.
Mikael Bergström
LÄS MER
Alla detaljer om kyrkovalet 21 september 2025 hittar du här.
Epic träffas varje fredagskväll och hittar på roliga
Fler minnesstenar sätts upp
◗ En anhörigs gravplats kan ibland vara långt bort, i en annan del av Sverige eller i ett annat land. Då kan man i stället besöka en minnessten för att tända ett ljus eller sätta ner en blomma. I Jönköpings församling sätter kyrkogårdsförvaltningen upp fler minnesstenar innan året är slut.
”Till minne av den som vilar på annan plats” står det på minnesstenen på Skogskyrkogården, ofta fylld med ljus och blommor framför.
– Vi har märkt att det finns ett behov. I dag är det många som har sina anhöriga begravda långt ifrån där de själva bor. Därför satte vi upp vår första minnessten i samband med att vi byggde om minneslunden på Skogskyrkogår
den för tre år sedan. Nu planerar vi för att också sätta minnesstenar på Dunkehalla kyrkogård och på Slottskyrkogården. Det är viktigt att de placeras rätt, på de nya platserna i minneslunden respektive på väg in i den, säger kyrkogårdstekniker Benny Andersson. Han konstaterar att minnesstenar ännu inte är så vanligt på kyrkogårdar. Stenen på Skogskyrkogården var också ett test, som fallit mycket väl ut.
– Här kan man sätta ljus och blommor för att minnas en anhörig eller vän. Vid Allhelgona brukar det vara minst 150 ljus vid stenen, säger han.
Mikael Bergström
Skogskyrkogårdens välbesökta minnessten.
Biskop Fredrik Modéus är först ut i en föreläsningsserie under våren 2025 och talar på temat ”Det finns en kyrka som bär”.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Föreläsningar om grundbudskapet i kyrkan
3 laddstationer
◗ Det finns en kyrka som bär. Det finns en Gud värd att tro på. Din kamp är inte förgäves. Detta är Svenska kyrkan Jönköpings grundbudskap, och också rubrikerna på fyra föreläsningar i Kristine kyrka och Sofiakyrkan under våren 2025, öppna för alla och utan kostnad.
– Vi vill sätta ljuset på våra tre grundbudskap och inspirera församlingens olika delar, medarbetare, ideella och invånare, säger Henrik Lööv, arbetsledande komminister.
Den första föreläsningen genomförs torsdag den 20 februari i med biskop Fredrik Modéus.
Torsdag 20 februari
Sofiakyrkan
Dopminne
döpta
Nytt dopminne till alla
”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.”
◗ Texten ur Psaltaren inleder de nya dopminnen som Svenska kyrkan Jönköping tagit fram.
När ditt barn döps i Jönköpings församling får du ett dopbevis där den aktuella kyrkan återges i en akvarellmålning av Monica Haglund, tillsammans med uppgifter om datum, ditt barns namn och doppräst.
◗ Östra kyrkogården, Skogskyrkogården och Järstorps kyrkogård ska inom kort förses med laddstolpar för elbilar. Detta för att möta det lagkrav som gäller från 1 januari 2025. I början kommer de bara att vara avsedda för församlingens egna bilar, men när det finns beslut om en betallösning ska sedan vem som helst kunna ladda där.
18.00 Det finns en kyrka som bär Med biskop Fredrik Modéus. Vad har kyrkan med mig att göra? Vi ser Sveriges kyrkobyggnader dagligen och många har firat stunder av glädje och sorg i dess vackra rum. Men vad har kyrkan med resten av livet att göra och hur kan den förbli en kyrka värd namnet?
Torsdag 20 mars
Kristine kyrka
18.00 Det finns en Gud värd att tro på Med Patrik Hagman.
Torsdag 24 april
Kristine kyrka
18.00 Din kamp är inte förgäves Med Marcus Birro.
Torsdag 8 maj
Sofiakyrkan
18.00 Det finns en kyrka som bär Med Carl Sjögren.
LÄS MER svenskakyrkan.se/jonkoping
MATILDA
AMBRÉ är tillbaka på musikalscenen efter cancer och hjärtoperation, i rollen som Gabriella i Så som i himmelen
Förtröstan blev ett ord som jag bar med mig
TEXT: Erik Lindfelt FOTO: Anna Hållams
◗ Den 20 september nästa år är det premiär för musikalen Så som i himmelen. Då står Matilda Ambré på scen. Igen. Som Gabriella.
– Det är väldigt stort, jag känner stor ödmjukhet att få gestalta den rollen, säger hon när vi ses i Spiras ljusa foajé under Ingegerd Råmans pampiga jättearmaturer.
– Jag kan på något vis känna igen mig i Gabriellagestalten.
Mer om detta strax.
Filmen Så som i himmelen av Kay Pollak hade premiär 2004. Det blev en dundersuccé. Historien om den världsberömde dirigenten som återvänder till hembyn och tar sin an den inte helt tonsäkra kyrkokören. Historien är både mörk och hjärtevärmande; kärlek blandas med våld och förtryck. Svenska kyrkan framstår inte i helt positiv dager.
En låt i filmen, Gabriellas sång med Helen Sjöholm, blev en superhit. Den är självklart med i musikalen som kom 2018. Nu skall
Matilda sjunga den. – Hjärtslagen i låten knyter an till mig på ett särskilt sätt, säger hon.
MATILDA GJORDE audition med ett stort antal sökande och efter det fick hon rollen. Hon har för övrigt redan varit påtänkt för andra musikalroller på Spira, något som omständig heter satt stopp för. Dessutom har hon sjungit Kristina i Kristina från Duvemåla i Helsingfors. Efter den kände hon sig ganska trött på det kringflackande och osäkra livet som musikalartist. Det blev några år i Stockholm med mer vanliga jobb. Sedan hemstaden Jönköping igen. En snygg HVspelare (sedan ett och ett halvt år hennes make) lockade… Det blev
Matilda finner likheter mellan sig själv och rollkaraktären Gabriella, som hon spelar i musikalen Så som i himmelen.
”Hjärtslagen i låten knyter an till mig på ett särskilt sätt.”
jobb på Jordbruksverket. Nu sluts cirkeln på sätt och vis: musikal igen.
VAD VAR DET då för igenkänning i Gabriellagestalten? Definitivt ingen fysisk misshandel. Men väl ett annat helvete och det faktum att på riktigt vara rädd för sitt liv: våren 2021 upptäcktes äggstockscancer. Hennes son var då ett halvt år gammal. Samtidigt hade pappa Oscar råkat ut för en svår olycka på isen. Den orsakade en elak hjärnskakning (han är ännu inte helt återställd). Livet vändes upp och ner.
– Det är en dimmig tid, jag förstår inte hur vi löste det. Cancerbehandlingen var kort och intensiv. Nu skulle hon kunna se framåt. Så blev det inte. Något var vajsing med hennes hjärta. En stor öppen hjärtoperation i Linköping stundade: Tillståndet var
+ JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET
kort om
Matilda Ambré Ålder: 38 år.
Bor: På Mariebo.
Familj: Gift med Oscar Sundh, tidigare HV-spelare.
Arbetar nu för laget som utvecklare för yngre spelare. En son och ett andra barn på väg.
Gör: Arbetar som producent på Spira, Smålands musik och teater. Utbildad musikalartist.
Intressen: Gillar att bygga om och renovera; göra saker med händerna.
Aktuell: Medverkar i lokala julskivan Julharmonier från Småland
”Det som jag gick igenom har gjort att jag är snällare mot mig själv, känner ett större lugn. Problem som jag tidigare tyckte var stora känns i dag ganska små”
ovanligt och utgången oviss. Skulle hon vakna upp? Jo, det gjorde hon alltså. En stor blodpropp visade det sig. Men bara för att se fram emot en lång konvalescens. Under flera månader fick hon inte bära sin son till exempel. Men hon överlevde.
– Förtröstan blev ett ord som jag bar med mig. Att våga tro att det skall gå bra.
– Samtidigt undrar jag förstås: varför skulle just jag som nybliven mamma drabbas?
Av en bekant fick hon med sig ett träkors i olivträ.
– Lent och skönt att hålla när oron och ovissheten smög sig på.
DÄRMED ÄR VI inne på tro. Matilda är uppvuxen i det som i dag heter Equmeniakyrkan.
I Immanuelskyrkan i Jönköping
lade hon sin musikaliska grund i barnkören.
– Jag tillbringade mycket tid i kyrkan, i diverse körer och i scouterna.
Uppåt tonåren kände hon att kyrkan inte var riktigt för henne. Hela familjen omvärderade det man tidigare bara gjort litet för att det förväntades. I dag beskriver sig inte Matilda som kristen, men tror – liksom många andra svenskar –på något slags andlighet.
– Det finns något mer, riktig vad vet jag inte.
Förtröstan igen.
Tre år efter skräcksommaren är hon cancerfri, men ännu inte friskförklarad. Det måste gå fem år.
– Det som jag gick igenom har gjort att jag är snällare mot mig själv, känner ett större lugn. Pro-
Matilda har tidigare sjungit i Kristina från Duvemåla i Helsingfors. Nu står hon snart på Spiras scen.
blem som jag tidigare tyckte var stora känns i dag ganska små.
Sedan i höstas arbetar hon heltid.
DET HÄR ÄR inte första gången som Matilda Ambrés dramatiska sjukdomshistoria berättas. Det finns en ytterligare anledning till att den blivit publik: på sin födelsedag våren 2021 bad hon om stöd till Cancerfonden på sin Facebooksida.
– Klockan var väl åtta på kvällen och jag tänkte att kanske har det kommit in 10 000 kronor imorgon. När hon vaknade var summan 300 000. I dag närmar sig hennes insamling en halv miljon.
Den fiktiva Gabriella må ha varit utsatt för annat elände än den verkliga Matilda. Men erfarenheten av utsatthet tar hon med sig upp på scen.
vila
Kan vi nå en punkt där vi kan finna ro i sorgen?
TEXT & ILLUSTRATION: Sophie Ekman
högtider som julen brukar vara glädjefyllda, men de kan också påminna oss om det som saknas. Den tomma platsen vid pepparkaksbaket, eller så är det första julen utan barnen efter en skilsmässa.
– Sorg är en förlust av något, och det handlar inte alltid om att förlora någon närstående.
Den kan också handla om andra förluster i livet, som förlorade drömmar, en förändrad livssituation eller en barndom som inte blev som man hade hoppats. Sorg är stort och komplext, och vi bär ofta på mer än vi tror, säger Åsa Tomczyk, samtalsterapeut, lärare och föreläsare inom sorg.
Hon träffar ofta människor som inte själva är medvetna om sin sorg.
– Många är rädda för att möta sina känslor och flyr hellre ifrån dem, förklarar Åsa. Vissa går in i undvikande och låtsas som att allt är bra, vilket ger en tillfällig lättnad. Andra kan reagera med ilska, få
När vi tillåter oss att känna alla känslor kan läkningen börja. Åsa Tomczyk, samtalsterapeut
vredesutbrott eller börja agera på sätt de inte känner igen sig själva i. Förändrade matvanor, sömnproblem eller självstraffande beteenden kan vara tecken på att sorgen finns där, även om vi inte alltid förstår det.
För ja, sorgen får oss ofta att stänga av eller fly från känslorna, men en viktig del av att må bättre i sorgen är att acceptera den, och ge den utrymme.
– Att sopa sorgen under mattan kanske fungerar för stunden, men förr eller senare kommer den ikapp. När vi vågar möta sorgen blir den oftast lättare att bära.
Det gör vi genom att prata om sorgen. Hur den känns – i både kroppen och i huvudet.
– Sorgen är inte farlig, den är inte bara mörker och förtvivlan. Den kan också ge oss insikter om oss själva och våra känslor. När vi lär känna sorgen blir den inte lika hotfull, säger Åsa, och betonar vikten av att låta känslorna komma, även om det kan vara läskigt.
Hon berättar om sina egna upplevelser efter att ha förlorat sina föräldrar, som hon stod mycket nära.
– Jag kunde bryta ihop plötsligt, helt utan förvarning. Men det är okej att vara ledsen och gråta, det betyder att det vi sörjer är viktigt för oss. Att acceptera det är en del av läkandet.
Ofta klarar man ett sorgearbete själv, men ibland kan man fastna och då finns hjälp.
– Det finns verktyg som gör skillnad. Det finaste i mitt arbete som terapeut är när jag ser någon börja förstå sig själv och sin sorg, och pratar om den på ett
”Julen är en extra tuff tid eftersom den är så starkt förknippad med familj, traditioner och gemenskap”, säger Åsa Tomczyk.
nytt sätt. Det gör att mitt arbete känns så värdefullt, säger Åsa. Kan man vila i sin sorg?
– När vi tillåter oss att kän na alla känslor, kan läkningen börja. Då kan vi nå en plats där vi kan minnas och känna glädje, och där saknaden inte längre hindrar oss från att leva vidare. Det är en plats där vi kan vila i sorgen, förklarar Åsa.
Gbehöver tid.
– Sorg är den långsammaste av alla känslor. Om man blir arg går det över ganska snabbt, eller om man skrattar åt något.
Men du kan inte trösta någon snabbt.
Sorgen läker i sin egen takt och behöver sin egen omsorg. Den viktigaste omsorgen är tid.
Han liknar sorgen vid ett sår som läker.
öran Larsson, präst och psykoterapeut, har också arbetat med människor i kris på olika sätt och under många år. Hans egen sorg efter att ha förlorat sin yngste son, Isak, som tog sitt liv, har haft en djup inverkan på honom.
– Den akuta, sönderslitande sorgen är som en varg som river runt, en oerhörd smärta. Den kan vara så sönderslitande att det nästan inte går att sörja. Det är svårt att hitta någon vila där. Men så småningom tror jag det går att komma till en vila i sorgen, säger Göran.
Liksom Åsa, betonar Göran vikten av att möta alla känslor. Han ogillar begrepp som ”sorgebearbetning” eller ”att hantera känslor”.
– För mig handlar det om att tillåta känslor, snarare än att försöka hantera dem. Det är inte de känslor vi uttrycker som gör oss sjuka, utan de vi gömmer inom oss, förklarar han.
Göran delar Åsas syn på att sorg är en process som
– Du kan inte skynda på läkningsprocessen, men du kan se till att såret är rent och luftigt, ge de bästa förutsättningarna för att läka. Samma gäller för ett sorgesår.
En sorg kan läka ut, men saknaden kan bestå.
Göran berättar hur han ibland överväldigas av saknaden efter sin son Isak, trots att det gått många år.
– Saknaden triggas ibland av små saker, som att jag ser några unga killar i fotbollströjor från hans klubb. Då måste jag stanna bilen och bara gråta. Men även om saknaden aldrig helt försvinner, är den något annat än den första, sönderslitande sorgen.
När hans mamma nyligen gick bort vid 97 års ålder, var sorgen annorlunda.
– Det var mer som ett lugnt vemod. När jag tänker på henne känner jag att vi båda är omslutna av något större, och det ger mig en känsla av vila i sorgen, säger han.
Åsa Tomczyk
Ålder: 49 år.
Familj: Man och två barn.
Gör: Certifierad handledare i sorgbearbetning, samtalsterapeut (ACT) och lärare i sorg.
kortom
Göran Larsson
Ålder: 71 år.
Familj: Fyra barn, tre på jorden och ett i himlen.
Gör: Präst och psykoterapeut.
En osörjd sorg kan leda till depression om man fastnar i den och inte kommer vidare.
Göran Larsson, präst
Göran vill påpeka att sorg i sig självt inte är samma sak som depression, men liksom Åsa menar han att det finns tillfällen när man kan behöva ta professionell hjälp.
– En osörjd sorg kan leda till depression om man fastnar i den och inte kommer vidare. Det är viktigt att hålla ett öga på sina känslor och söka stöd om man upplever det som att man inte kan sörja på ett sätt som för en framåt.
Både Åsa och Göran betonar vikten av att inte bära sorgen ensam. Att dela sina känslor med andra är en viktig del av sorgeprocessen.
– Sorg är väldigt tungt att bära ensam, säger Åsa. Om du har vänner omkring dig, våga prata med dem. Och om du inte har det, finns det andra du kan vända dig till, som terapeuter eller stödgrupper.
Göran instämmer:
– Vi är inte gjorda för att bära svåra förluster på egen hand. För att kunna vila i sorgen, behöver du minst en annan människa att vila tillsammans med.
Han berättar om hur ovärderligt det var att ha en vän som ringde honom en gång i veckan efter Isaks död.
– Ibland sa jag att jag inte orkade prata mer för dagen, och då sa han bara: ”Okej, jag ringer nästa vecka”.
Kan högtider som julen förstärka känslan av sorg och saknad?
– Julen är en extra tuff tid eftersom den är så starkt förknippad med familj, traditioner och gemenskap, säger Åsa. Det kan hjälpa att förbereda sig mentalt inför högtiden och tänka på hur man kan ta hand om sig själv.
Göran berättar hur hans familj hanterade julen efter Isaks död.
– Vi firade inte jul alls ett år, vi reste bort i stället. Det tog tid innan vi kunde återuppta traditionerna igen, men när vi gjorde det skapade vi en minnesstund för Isak, vilket hjälpte oss att finna vila i sorgen även under högtiden.
Han tillägger:
– Ibland behöver man också få vila från sorgen. Att göra något helt annat, resa bort eller fokusera på något som ger glädje, kan vara nödvändigt för att orka möta nästa sorgevåg.
Kan tro vara en tröst i sorgen?
– Tro kan vara både ett stöd och en börda under sorg. När Isak dog kunde jag inte längre vara präst. Jag hade inget att säga om Gud eller Jesus längre. Men paradoxalt nog har jag aldrig känt mig så nära Gud som just då. Det var som att vara buren och omsluten, trots att jag inte kunde predika längre. Jag tror inte på Gud som något ”där ute’”, utan mer som en verklighet vi alla är en del av, något som omsluter både mig och Isak. Jag tror i Gud, inte på.
Åsa, som inte definierar sin tro, finner också tröst i något större.
– Jag går ofta till kyrkogården och sitter vid minneslunden där mina föräldrar är begravda. Där känner jag en starkare närvaro som ger mig ro.
Trots att sorg ofta känns överväldigande, tror både Åsa och Göran att den kan leda till personlig utveckling.
– Ju mer du lär känna din sorg och smärta, desto bättre lär du känna dig själv. Du blir starkare i dig själv och vågar uttrycka vad du behöver, säger Åsa.
– Sorgen kan ge oss en djupare förankring i oss själva. Vi blir lite starkare, lite lugnare och lite klokare av det vi går igenom, om vi får möjlighet att bearbeta det på ett läkande sätt, säger Göran.
Att finna vila i sorgen är en personlig resa som kräver tid, acceptans och medkänsla med sig själv. Genom att tillåta alla känslor att finnas, söka stöd hos andra och ge sig själv tid att läka, går det så småningom att hitta en plats där sorgen inte längre dominerar ens liv.
– Sorgen är en del av livet, och även om den kan kännas övermäktig, finns det vägar att hitta vila och ro mitt i det smärtsamma. Det handlar om att vara snäll mot sig själv och våga känna det man känner, säger Åsa.
– Man kanske inte kan skapa vilan, men man kan underlätta för den och ge förutsättningar för att den ska infinna sig. Genom att acceptera sorgen kan man så småningom finna ro, och kanske till och med tacksamhet för det man haft, avslutar Göran.
... sätt att ta hand om din sorg
1 Tillåt dig att sörja
Det är lätt att vilja undvika smärtan, men för att läka behöver vi våga känna sorgen. Det är okej att vara ledsen.
3 Ge sorgen tid
Sorg har ingen tidsram. Den tar den tid den tar. Försök att inte stressa fram läkningen, utan låt den komma i sin egen takt.
2 Prata med någon
Att dela din sorg med någon annan kan vara en stor lättnad, och hjälpa dig att förstå dina känslor.
4 Var snäll mot dig själv I sorgen kan vi ibland vara hårda mot oss själva och känna att vi ”borde” må bättre eller komma vidare snabbare. Kom ihåg att ge dig själv den omsorg du behöver – små, enkla saker kan göra stor skillnad.
... sätt att stötta en vän i sorg
1 Lyssna utan att lösa
Var närvarande och låt din vän sätta ord på sina känslor. Försök inte komma med lösningar eller säga att ”allt blir bra”.
3
Undvik att säga ”nu är det väl bättre!” Alla sörjer olika. Istället för att anta något, låt din vän känna det hen behöver känna.
2 Våga fråga ”hur mår du?” Fråga hur din vän känner och var redo att lyssna. Att visa att du bryr dig betyder mycket.
4 Erbjud hjälp i vardagen
Enkla saker som att laga mat eller bara vara där kan göra stor skillnad när allt känns tungt.
IDA JOHANSSON OCH PÄR JOHANSSON SKÅDESPELARE I GLADA HUDIK-TEATERN
”Vi vill visa att alla är olika och att vi bör ta vara på det”
Det började med en dans på en regnig parkeringsplats. Sedan kom genombrottet med Catwalk och nu syns Pär och Ida på vita duken igen. När livet snurrar på, finner de lugn i varandra.
TEXT: Anna-Maria Stawreberg FOTO: Magnus Glans
I höstas gick
Det kunde ha varit vi upp på biograferna.
◗ Säters nedlagda mentalsjukhus. Ida Johansson storgråter och känner ångest. Hon har precis besökt Rasbiologiska institutet i Uppsala, och sett outhärdliga bilder. Nu sitter hon i en tom sjukhussal och ringer hem till sin pappa i Mölndal. Frågar det oerhörda. Tanken som hon knappt orkat snudda vid: – Hade ni tänkt lämna bort mig? När jag föddes. På ett typ sjukhus eller barnhem eller något?
Sådana tankar har han aldrig haft, försäkrar han. Förstås.
Men egentligen är det inte så självklart. För hade Ida, som har Downs syndrom, fötts för 60 år sedan hade hennes liv säkerligen sett annorlunda ut.
BÅDE PÄR JOHANSSON och Ida Johansson har varit igång sedan i ottan. Pär har kört 30 mil från Hudiks
Jag är väl medveten om att det jag
utsatte Ida för under filminspelningen
var extremt tufft.
Pär Johansson
vall och Ida har rest ännu längre, 40 mil från Göteborg. Trots det ser de båda nästan oförskämt pigga och utvilade ut när vi träffas på Glada Hudikteaterns stamhotell i Stockholm.
Det har gått några månader sedan inspelningen av deras nya film Det kunde ha varit vi. För Ida var inspelningen känslomässigt tung. Filmen tar upp ett mörkt kapitel i Sveriges historia, då funktionshindrade människor sågs som mindre värda, gömdes undan på institutioner och till och med användes i experiment.
– Jag är väl medveten om att jag utsatte både Ida och Emma Örtlund, Idas motspelerska, för något tungt och tufft. För precis som filmens titel antyder, det kunde ha varit de som utsattes, om de levt i en annan tid, säger Pär och tittar på Ida.
– Ja, i slutet ville jag inte fortsätta. Jag mådde psykiskt dåligt, säger Ida.
Men Ida härdade ut och genomförde inspelningen. Så är hon proffs också. Ida har spelat teater sedan barnsben. Redan när hon var i förskoleåldern framförde hon stycken som Djungelboken och Klas Klättermus.
– Jag tycker om att spela teater, eftersom jag tycker om att överdriva mina känslor, förklarar Ida.
»
Ida har spelat teater sedan hon var sju år. Pär började med teater som 26-åring. I dag är de båda välkända ansikten för den svenska publiken.
Pär påpekar att Ida ibland kanske är för bra på att uttrycka känslor.
– Du kan leva dig in så starkt i olika situationer att det blir jobbigt för dig, säger Pär.
Ida tystnar en stund. Klappar Pär tålmodigt på axeln och suckar djupt, nästan lite teatraliskt, innan hon svarar.
– Ja, jag är bra på att uttrycka kärlek. Du är också bra på det, Pär, men inte lika bra.
DE KÄNNER VARANDRA väl. Faktum är att de varit vänner i 14 år. En vänskap som resulterat i filmer som Catwalk, där Ida och de andra i Glada Hudikgänget drog till New York, men också i föreställningar som Trollkarlen från Oz, en föreställning som dragit fulla hus runt om i Sverige.
– Jag glömmer aldrig första gången jag träffade Ida. Vi hade spelat föreställningen Elvis på Lorensbergsteatern i Göteborg, berättar Pär.
Kort
Den då 20-åriga Ida hade suttit i publiken. Fylld av drömmar om att få dansa, spela teater och sjunga inför en publik. Hon var väl förberedd. Och hon hade en djärv plan.
– Hon väntade utanför teatern, och när jag kom stoppade hon mig och framförde en liten dans och ett teaterstycke. Jag kände direkt: ”Henne ska vi ha!”, säger Pär och skrattar.
Ida ser nöjd ut. För så blev det. Och sedan dess har Ida gjort stor succé såväl med sin dans och sin sång som med sitt skådespeleri. För att inte tala om hennes enorma talang som komedienne.
– Hon är en komisk drottning, säger Pär.
om
Ida
Johansson
Ålder: 34 år.
Familj: Pojkvän, syskon och föräldrar.
Bor: I Mölndal.
Gör: Skådespelare och jobbar i daglig verksamhet.
Dansen är mitt liv. Då känner jag mig fri från allt annat. Då känner jag hur magiskt och underbart det är.
Ida Johansson
Den som sett henne programleda serien Idas träningsskola på Youtube kan bara instämma. Likt en svensk Bridget Jones visar hon övning efter övning. Och även om det inte alltid går perfekt, är hon ständigt lika värdig. Ett stoneface som slutför uppgiften, kosta vad det kosta vill.
FÖR PÄR KOM genombrottet på ett annat sätt. Det har gått nästan 30 år sedan den då arbetslösa Pär öppnade dörren till dagcentret i Hudiksvall. I bagaget hade han en kraschad fotbollskarriär. Han hade delat lägenhet med Tomas Brolin och framtiden såg ljus ut. Men han höll inte hela vägen. Och nu var han alltså 26 år och tvingad att ta ett ALU-jobb på ett dagcenter. Pär hade en vag aning om att han var intresserad av teater. Han visste också att han definitivt inte var intresserad av att låta ett gäng ungdomar med funktionsvariation sitta och träna på att knyta skorna hela dagarna. Den som har sett filmen Hur många lingon finns det i världen? vet hur det gick.
För Pär tog med sig gänget till närmaste köpcentrum, köpte skor med kardborreband och i stället började de spela teater. Det blev succé.
– I dag har vi 14 utvecklingsstörda skådisar och sex normalstörda. Och vi har auditions precis som alla andra teatrar. De som är med måste ha någon form av talang, säger Pär.
Förutom att Glada Hudikteatern är en viktig del av Kultursverige, finns det ett underliggande budskap i allt de gör.
– Vi vill få hela världen att ändra sitt sätt att se på utvecklingsstörda, och sedan vi började har det hänt massor. Se bara på ICA-Jerry, som jobbar hos oss och blev en stor karaktär i ICA:s reklamfilmer. I dag har ICA anställt 1 750 personer med någon form av utvecklingsstörning, säger Pär.
Sedan genombrottet har det gått i ett för Pär. Under de senaste åren har han rest runt både i Sverige och utomlands för att hålla föredrag om Glada Hudik-teatern och arbetet med integration.
– Vi vill visa att alla är olika, och att vi ska värdesätta och ta vara på de där olikheterna i stället för att se dem som ett hinder, säger Per.
Det är extra viktigt i dag, när det blåser snåla vindar, dras in på bidrag och talas allt mer om ekonomisk effektivitet. Lägg därtill att fosterdiagnostistiken som blivit allt mer utvecklad gör att det föds färre och färre barn med Downs syndrom.
OCKSÅ IDA HAR haft fullt upp. Ibland har det till och med snurrat lite för fort, erkänner hon.
– Det är underbart att vara känd. Men ibland känner jag ”hur ska jag orka bära runt på allt det här jag måste göra”, säger hon.
Då laddar hon om genom att lyssna på musik, bowla och umgås med människor hon tycker om, som sin pojkvän.
Och du, Pär, hur orkar du?
Kort
om
Pär
– Jag omger mig med väldigt bra personer. Dessutom har jag ett andningshål hemma i Hudiksvall. Och att bara hänga med Ida, som i dag, är som balsam för själen, säger han.
Johansson
Ålder: 54 år.
Familj: Två vuxna barn, sambo och hunden Nellie.
Bor: I Hudiksvall och i Stockholm. Gör: Verksamhetsledare, manusförfattare, teaterproducent och regissör. Grundade Glada Hudik.
Pär trivs med sitt jobb, är något av en arbetsnarkoman och konstaterar att arbetslivet ibland känns enklare än privatlivet. Hemma i Hudiksvall finns barnen Hannes, 24, och Elsa, 20 år. Efter skilsmässan från barnens mamma, i efterdyningarna av sonens återfall i leukemi, levde Pär ensam i många år.
Men inte längre. Han har träffat en ny kvinna och pendlar nu mellan huset i Hudiksvall och lägenheten i Stockholm. Med i boet har även den vita japanska spetstiken Nellie flyttat in.
Nellie, som är med under intervjun, låter sig villigt klappas av Ida. ”Hon är duktig på hundar”, säger Ida, medan Nellie blundar njutningsfullt.
Själv har Ida ingen hund, men eftersom hon älskar djur har hon börjat rida och anmält sig till dansskola. Även om hon redan är en naturbegåvning när det kommer till dans, vill hon ändå utveckla sin ytterligare. – Dansen är mitt liv. Då känner jag mig fri från allt
annat. Då känner jag hur magiskt och underbart det är. Och det viktigaste av allt: kärlek.
BÅDE IDA OCH Pär har lyckats med långt mer än vad de någonsin vågat drömma om. Men än finns det många drömmar kvar att uppfylla. Åtminstone för Idas del.
– Om fem år gör jag ännu mer musik än vad jag gör nu. Men jag vill också jobba mer som komiker.
Pär däremot duckar frågan. Kanske beror det på att han är mer fatalistisk.
– Jag tror att långsiktiga mål kan hindra en från att se möjligheterna här och nu. Därför sätter jag aldrig några framtidsplaner.
När Ida blir ombedd att beskriva sig själv svarar hon blixtsnabbt:
– Jag är glad, positiv, kärleksfull, romantisk och omtänksam. Jag är lite av en drömmare och har två dåliga sidor. Jag kan inte joddla och jag är dålig på att jonglera.
”Att bara hänga med Ida, som i dag, är som balsam för själen”, säger
Pär Johansson.
Pär är inte lika snabb på att beskriva sina egenskaper, men efter en stunds fundering säger han:
– Jag är energisk och målmedveten. Envis och pratar i halva meningar. Och så är jag snäll …
Ida håller med. Drar efter andan som för att säga något.
– Okej, nu kommer det, säger Pär nästan lite ängsligt.
Han behöver inte vara orolig.
– Pär är bra på att säga kloka ord och på att ge oss nya upplevelser. Han gör mig glad, och faktiskt kan ingen ersätta dig, Pär.
Pär ser genuint lycklig ut över att höra Idas ord.
– Jag vet att jag utsatte Ida för mycket under inspelningen av Det kunde ha varit vi. Men hon är en otroligt stark kvinna. Och utan hennes och Emmas insatser hade det inte blivit någon film. Därför är jag otroligt tacksam.
Vad hände med vilodagen?
I en tid där prestation och effektivitet styr vår vardag har vilodagen hamnat i skymundan. Men det finns en oväntad kraft i att stanna upp ibland. Prästen Olle Liljefors reflekterar över vila och hur stillheten kan vara vår mest radikala handling i dag.
TEXT: Karin Cedronius FOTO: Maria Wiig, Roberth Björk
Hej Olle Liljefors, präst i Maria Magdalena församling i Stockholm. Varför har vilodagen tappat sin betydelse för så många?
– Det är en bra fråga. Som trebarnspappa är jag själv en del av denna stressiga samtid. Men det är intressant att se hur vila har blivit något av det mest radikala du kan göra i dagens prestationssamhälle.
Är det skärmarnas och teknikens fel?
– Ja, delvis. Teknikens löfte var ju att underlätta för oss, men vi är mer stressade än någonsin. Jag tror dock det är de existentiella frågorna som stressar oss på djupet. Den stressen kan inte motas genom att vi stänger av skärmarna, sätter oss i soffan och tittar rakt fram. Vi behöver sammanhang där våra funderingar tas på allvar. Kyrkan är ett sådant ställe och det är så spännande att se att fler och fler hittar tillbaka hit.
Borde vi återinföra vilodagen?
för övriga dagar, jag tror mer på att skapa små vilostunder varje dag, så vi kan hitta balans i livet.
Hur kan det fungera i praktiken?
– Jag önskar att det vore så enkelt att vi kunde ha en dag helt utan måsten. För en del kanske det funkar – då är det fantastiskt. Men för egen del, som förälder till tre barn med massor av aktiviteter, skulle det vara svårt att ägna en hel dag enbart åt vila.
– Vilodagen känns lite missvisande för mig. Jag tror inte på en dag för att ta igen all stress vi utsätts
Olle Liljefors
Ålder: 41 år.
Gör: Präst i Maria Magdalena församling i Stockholm, föreläser om kristen mystik och skriver en bok om ämnet.
”Vi måste få tillåta oss själva att bara ligga på soffan och äta skumtomtar ibland.”
– Precis som med träning är det bättre att ha vardagsmotion än att köra på hårt en gång i veckan och sen vila resten av tiden. Samma gäller för vila, små stunder av stillhet och eftertanke varje dag gör stor skillnad. Kanske en kort bön under tandborstningen eller några minuter meditation före läggdags eller på bussen. Boka in en skogspromenad med dig själv eller en kaffe med en vän – före alla måsten. Så försöker jag göra för att få en stunds eftertanke i min vardag. Det handlar om att medvetet skapa utrymme för kontemplation. Det påminner om hur det varit traditionellt i kyrkan och kloster: man hade bestämda tider för bön och lade in arbetet utifrån det, inte tvärtom.
Lever du själv som du lär?
– Inte alltid, men jag har blivit bättre. Jag stänger av telefonen varje kväll, läser inte jobbrelaterad litteratur i sängen och kollar inte mejlen när jag är ledig. Jag tror att denna vila gör mig till en bättre människa och präst.
Julen är snart här. Hur kan vi hitta frid mitt i alla måsten?
– Vi måste få tillåta oss själva att bara ligga på soffan och äta skumtomtar ibland. Vila ger oss inte bara inre lugn, den är också en plats där vi samlar kraft för att sedan gå ut med ljuset i en alltför ofta väldigt mörk värld. Vila föder både kontemplation och aktion.
VILA I TRON. Att lägga sina bekymmer i Guds händer och lita på att allt kommer att ordna sig. Det är inte alltid så lätt. Vad innebär det att vila i tron och hur kan vi göra det? Hur kan tron ge oss styrka och trygghet? Vi lät tre unga, nyblivna präster dela med sig.
Hanna Pierre Nilsson, präst:
”Jag
har bara mina händer – resten får Gud fixa”
◗ Som tioåring ifrågasatte hon hela idén med Gud. Hur kan en gud finnas med tanke på allt elände i världen? I dag förtröstar prästen Hanna Pierre Nilsson på att Gud har koll och hon tycker det är helt okej – till och med viktigt – att tillåta sig att tvivla. Och att få bli arg på Gud.
– Jag var sex år när jag fick en barnbibel av församlingen hemma i Norra Nöbbelövs församling i Lund. Jag och mamma läste högt ur den om kvällarna varpå jag började ställa en massa frågor som varken hon eller pappa kunde svara på. Då tänkte mamma att henne skickar vi till kyrkans Miniorerna, ”de kanske kan reda ut det”.
Hur visste du att du ville bli präst?
– Mycket hände under och efter konfirmandåret. Jag började engagera mig mer i kyrkan och startade bland annat upp söndagsskolan. När jag sedan insåg att man som präst både får jobba med människor och sin egen tro var det en pollett som trillade ner. Att få möta Gud på jobbet – vad fantastiskt!
Hur möter du Gud på jobbet?
– I möten med människor. Det är svårt att förklara men vissa möten är utöver det vanliga. Något klickar och jag kan känna gudsnärvaro. Det finns ju ett spår av Gud i oss alla.
Att vila i sin tro, vad innebär det för dig?
– För mig handlar det om att lägga allt i Guds
händer. Många saker går bortom mitt förstånd som människa, då är det en tacksamhet att förtrösta på att Gud har koll.
– Jag arbetar i en församling i ett socialt utsatt område där barnfattigdomen är väldigt hög. Jag vill hjälpa dem som kämpar men har bara mina händer, resten får Gud fixa. Det är en form av förtröstan.
Har du ifrågasatt tron?
– Ja verkligen. När jag var tio år började jag ifrågasätta hela idén med Gud. ”Om Gud finns, varför finns det då så mycket elände i världen?” Det är inte alla tioåringar som dealar med teodicéproblemet men jag gjorde det. Senare, i konfirmationsgruppen, pratade vi om Gud på ett annat sätt som jag kunde ta till mig.
– Sedan tror jag – å andra sidan – att det är viktigt att tvivla ibland, att få bli arg på Gud.
Varför det?
– All världens jävligheter kan vara svårdefinierade. Det kan vara skönt att ha någon att frustrerat fråga varför.
Hur kan du som präst och medvandrare hjälpa andra att vila i sin tro?
– Än så länge är jag ny i min roll, att bygga relationer tar tid. Men jag tror att det handlar om att vara närvarande. Jag kanske inte alltid kan komma med råd men jag kan alltid lyssna.
Hanna Pierre Nilsson är pastorsadjunkt i Perstorps församling i Lund. Foto: LISA WIKSTRAND
Julia Insulander, pastorsadjunkt i Torshälla församling i Eskilstuna:
”Jag vandrar aldrig ensam, Gud är med”
◗ Det är i mötet med församlingsborna som det blir extra tydligt, att Gud finns nära och att han bär. Där och då får prästen Julia Insulander en glimt av Gud.
– För mig var konfirmationstiden viktig. Det betydde mycket att få samtala kring och utforska kyrkan, tron och Gud och vem jag själv var i allt det här. Efter konfirmationen fortsatte jag som ung ledare och insåg rätt snart att det var mitt kall, att bli präst.
Vad innebär det för dig att vila i tron?
– Jag kommer ofta tillbaka till löftet i dopet, löftet om att Gud är med oss alla dagar. Det är verkligen något att vila i. Att jag aldrig vandrar ensam, det finns en gud som är med oss.
Vad gör det med dig, den vissheten?
– Det ger en trygghet att kunna luta sig mot Guds kraft och jag tycker det blir extra tydligt i mässan. Där får vi ta emot kraft i nattvarden, musiken och gemenskapen. Gudnärvaron blir för mig väldigt tydlig i mötet med andra människor.
På vilket sätt?
– Som präst möter jag många församlingsbor och i samtalen kan jag ibland få en tydlig känsla av att något förde oss samman. Det kan handla om små ord som jag märker landar helt rätt och jag får en gudsglimt. Sen hamnar jag i olika situationer där jag efteråt känner att jag inte fixade det själv utan att Gud bar och tog vid där jag som människa inte räckte till. Varför är det viktigt att få känna sig buren?
– I en tid när vi ska klara oss själva, prestera och visa upp saker och ting behöver vi bli påminda om vad som är viktigt på riktigt. Få återkomma till Guds kärlek och överlämna, släppa allt, lägga dagen i Guds händer och lita på att han är där.
– Återigen, jag återkommer till löftet i dopet och vetskapen om att någon har älskat mig först. Det ger mig styrka att ta mig an världen utanför.
Lucas Fornander Rosell, pastorsadjunkt i Kolmårdens församling i Norrköping:
”Aha! Det är
Gud jag har pratat med”
◗ Lucas Fornander Rosell var säker på att bli ingenjör, men livet tog en annan väg – han blev präst. Tron för honom handlar om att våga bli berörd och överraskad, vilket kan vara utmanande.
– Det var så självklart att jag skulle bli ingenjör. Jag hade betygen och fixade ämnena. Men så insåg jag hur otroligt tråkigt det var och tänkte, vad är motsatsen till matematik? Jag provar teologi i stället. Hur kom du i kontakt med kyrkan?
– Jag halkade med mina kompisar på konfirmationen och kände direkt att kyrkan bekräftade min syn på livet. Dessutom har jag alltid bett. Det har inte alltid varit riktade böner, men jag har alltid längtat och sökt efter något mer. Under konfirmationen blev det som ett aha, det är Gud jag har pratat med! Allt stämde. Att vila i sin tro, vad innebär det för dig?
– För mig handlar det om att hålla mina händer öppna. Att låta mig beröras och överraskas. Och det kan vara utmanande. Jag, som många andra, vill gärna beräkna och förstå livet, kunna kontrollera det. Det gäller att inte bygga upp en vägg mot det som kan överraska mig.
På vilket sätt vilar du i din tro i dag?
– Nu, i mitt nya jobb, berörs jag av möten med människor på ett sätt jag inte hade kunnat föreställa mig. Ofta uppstår en magisk känsla, det är Kristus själv som sitter med oss i rummet. Det vet jag, annars skulle vi inte kunna nå varandra på det sättet vi gör, gång på gång. Då känner jag att jag vilar i tron.
När brottas du med tron?
– Rätt ofta. Jag kan brottas mycket med Gud, med att saker är oförståeliga. Då kan det bli en irritation rent av. Samtidigt, under mina bästa dagar, är det exakt det som är min källa till tro. Att saker är oförståeliga visar på att livet är mer än vad vi ser och förstår och det är ju något stort att vila i.
himmelskt goda
Saffransstjärnor med vit choklad
Saffran, vit choklad och apelsin är fantastiskt fina kompisar. Det är svårt att sluta äta dessa söta, spröda saffranskakor.
RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén
30 kakor
Ingredienser:
½ g saffran
4½ dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
200 g smör, rumsvarmt
100 g vit choklad
1 apelsin, rivet skal
Gör så här:
◗ Mortla saffran med 1 tsk strösocker.
◗ Blanda mjöl, strösocker och vaniljsocker i en bunke. Häll i smör och saffran, arbeta samman till en deg. Låt vila i kylen 30 minuter.
◗ Sätt ugnen på 175 grader.
◗ Kavla ut degen cirka 5 mm
tjock. Tryck ut stjärnor med mått. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper. Strö på pärlsocker.
◗ Grädda i mitten av ugnen, 8-10 minuter.
◗ Smält vit choklad i vattenbad. Ringla över stjärnorna. Strö över rivet apelsinskal.
5 boktips för en vilsam jul
Böcker som kan hjälpa oss att hitta vila och tröst, oavsett om det handlar om att bearbeta sorg, ta en paus från vardagsstressen eller finna ro i julens stillhet.
STICKAT FRÅN KUST OCH STRAND
Erica Åberg
Bokförlaget Semic
◗ Sticka dig genom vintern med 20 inspirerande projekt. I denna bok guidar Erika Åberg dig genom vackra, värmande plagg som tröjor, västar, strumpor och vantar. Stickningarna är inspirerade av naturen, med motiv som Vintergatan och färger från sillgrisslans ägg. Boken innehåller både enkla och avancerade projekt för alla typer av stickare. Med stämningsfulla bilder och tydliga instruktioner är detta boken för den som vill skapa och vila samtidigt under vinterns lugna stunder.
STILLHET & RÖRELSE
Jonas Parandian Nordstedts
◗ I sin nya bok utforskar Jonas
Parandian hur vi kan uppnå balans i livet genom att kombinera rörelse och stillhet. Med en bakgrund som naprapat guidar han oss att lyssna inåt, lita på kroppens signaler och skapa trygghet i nervsystemet. Han förklarar hur närvaro är lika viktigt för hälsan som fysisk aktivitet, och hur vi kan läka och bli starkare genom små, medvetna förändringar i vardagen. Fin läsning för dig som vill hitta lugn och återhämtning i julstressen – och kanske börja det nya året med både kropp och själ i harmoni.
FYRA KLASSISKA JULNOVELLER II
Elisabeth Beskow, Selma Lagerlöf, Chales Dickens, Johannes V Jensen Novellix
◗ I en vacker julask ligger fyra utvalda noveller, alla med julens tidlösa budskap om medmänsklighet, drömmar och mirakel. I Julgästen av Elisabeth Beskow förmedlas julens kanske viktigaste budskap – att öppna sitt hjärta för andra. Charles Dickens klassiker En julsaga lär oss vikten av generositet och medkänsla. Selma Lagerlöf lyfter med Luciadagens legend fram ljusets och hoppets betydelse genom Lucias uppoffrande handlingar för att sprida värme till de mest behövande. Slutligen påminner Sjusovarna av Johannes V Jensen oss om vikten av vila och drömmar. Denna samling noveller ger både värme och eftertanke i vinter.
Novellen i P1
◗ Novellen i P1 är en ny poddserie från Sveriges Radio Play som presenterar specialskrivna noveller.
Varannan lördag släpps en ny novell, i uppläsning av skådespelare eller författarna själva.
Lyssna här: sverigesradio. se/novellen-i-p1
LILLA FÖRLUSTBOKEN
Christa Mickelsson
Fontana Media
◗ Lilla förlustboken är en personlig och reflekterande bok om livets förluster och hur vi kan möta dem. Christa Mickelsson, som själv drabbades av en allvarlig hjärnblödning som ung vuxen, skriver med insikt och värme om förluster av olika slag – från sjukdom och förlorade förmågor till sorg och död. Genom sin egen resa vill hon inspirera oss alla att bearbeta förluster och hitta lindring i sorgen. Det är en bok för dig som vill sluta fly från sorgen och istället lära dig att hantera den. Här får du en påminnelse om att förlust är en del av livet, men att det går att finna vila i den.
FÖR DIG SOM VILL FINNA RO
Charlotte Frycklund
Verbum
◗ Livet kan ibland kännas långt ifrån harmoniskt, med mycket som händer runt omkring och en överväldigande mängd känslor och tankar. Hur hittar man då lugn och ro? I denna bok delar Charlotte Frycklund med sig av berättelser om personer i Bibeln och vardagen som lyckats ta sig igenom tuffa utmaningar. Texterna är korta och enkla att ta till sig på bara några minuter. De är tänkta att ge en paus från det kaos som kanske just nu dränerar dig på energi och kreativitet.
LÄS MER ◗ Scanna QR-koden för en längre artikel om lokalförsörjningsplanen, samt artiklar om de båda parkerna Sofia kyrkopark och Kristine kyrkopark.
Sofia kyrkopark rustas upp
Nya sittgrupper, upprustade gångstråk och fler perenna växter för att skapa en tydlig parkkänsla.
Det är några av de förslag som verksamhetsråd och landskapsarkitektbyrå jobbat med för att utveckla parken kring Sofiakyrkan.
◗ – Under 2025 ska vi nu arbeta med Sofiaparken, sedan hoppas vi kunna fortsätta med Kristine kyrkopark under 2026, säger Rune Petersson, ledamot av kyrkorådet och sammankallande i styrgruppen för församlingens lokalförsörjningsplan.
De båda parkerna är två av Jönköpings mest centrala och välbesökta parker. Diskussionen om en utveckling har pågått i många år.
Verksamhetråd för respektive kyrka har arbetat fram olika förslag och sedan har landskapsarkitektbyrån Billingham&Flygare genomfört workshop och arbetat vidare med idéerna.
För Sofiaparken var önskemålen bland annat att skapa en
öppen, trygg, vacker och vilsam park, med bänkar, bra belysning och ett tydligt barnperspektiv.
Detta utifrån det stora kulturhistoriska värde som parken har, men samtidigt problem med bland annat bullernivå och nedskräpning.
I JUNI 2024 presenterade de sitt förslag: En oas för naturen och själen. Det innehöll bland annat en lekhörna med får i trä i hörnet
Nygatan/Klostergatan, många sittbänkar, en vattenspegel med fontän på östra sidan av kyrkan mot Trädgårdsgatan, en låg labyrint med bibelord i hörnet
Nygatan/Trädgårdsgatan och olika ”fickor” med bekväma sittmöjligheter. Dessutom en flyttning av dagens parkering.
– Vi behåller alla gångstråk som finns idag, samtidigt som vi vänder alla ytor in mot kyrkan och skapar tydliga linjer och avgränsningar. Man ska känna att man är inne i parken, förklarade designern Ulrika Billingham.
Hur många åtgärder som ryms inom avsatt budget ska nu försam-
lingens fastighetsutskott jobba vidare med.
– Nästa år sätter vi spaden i jorden, så det kommer att hända mycket i parken, säger Rune Petersson.
FÖR SOFIAPARKEN FINNS sedan tidigare ett förslag för förbättrad belysning. Det ska nu ingå i det arbete som görs.
– Det innebär en jämn belysning av hela kyrkan, en belysning som sedan faller ut även i parken. Tornet kommer att synas på ett helt annat sätt i stadsbilden, säger Johannes Ekholtz, fastighetschef för Jönköpings församling.
Mikael Bergström
Gestaltningsförslaget för Sofiaparken presenterades 10 juni. Parken föreslås få en rumsindelning med tydliga gränser, fler sittmöbler, labyrint, lekdel och vattenspegel. Bland annat.
Illustration: BILLINGHAM &FLYGARE
Nästa år kommer Sofiaparken att rustas upp konstaterar Tore Karlsson, präst och områdesansvarig, Göran Winnerdal och Kerstin Kedwall från arbetsgruppen, Mia Hellgren, sammankallande i arbetsgruppen, samt Tom och Ulrika Billingham.
Välkommen i jul och nyår
Tisdag 24 december
Julafton
Bymarkskyrkan
10.00 Samling vid krubban
Sofiakyrkan 10.00 Julspel
Dalvikskyrkan
11.00 Samling vid krubban
Kristine kyrka
11.00 Samling vid krubban
Ljungarums kyrka
11.00 Samling kring krubban
Råslätts kyrka
11.00 Samlings vid krubban
Ekhagskyrkan
17.00 Julbön
Järstorps kyrka
17.00 Julbön
Kristine kyrka
17.00 Julbön
Sofiakyrkan
ladda ner
Kyrkguiden
◗ Upptäck över 3 000 kyrkor och platser. Hitta aktuella gudstjänster och evenemang.
17.00 Julbön
Gräshagskyrkan
23.00 Carrols
Kristine kyrka
23.00 Julnattsmässa
Ljungarums kyrka
23.00 Julnattsmässa
Sofiakyrkan 23.00 Julnattsmässa
Onsdag 25 december
Juldagen
Järstorps kyrka
06.00 Julotta
Dalvikskyrkan
07.00 Julotta
Ekhagskyrkan
07.00 Julotta
Kristine kyrka
07.00 Julotta
Ljungarums kyrka
07.00 Julotta
Råslätts kyrka
11.00 Högmässa
Sofiakyrkan 11.00 Högmässa
Torsdag 26 december
Annandag jul
Kristine kyrka 11.00 Högmässa
Råslätts kyrka 11.00 Mässa till martyrernas minne
Sofiakyrkan 11.00 Högmässa
Lördag 28 december
Kristine kyrka 18.00 Jul-Sing-along
Kom och sjung med i de härliga julsångerna och psalmerna. Alla får vara solister när vi på ett lekfullt sätt tar oss an de juldoftande melodierna.
Söndag 29 december
Ekhagskyrkan
09.30 Gudstjänst
Dalvikskyrkan 10.00 Högmässa
Slottskapellet 11.00 Mässa
Kristine kyrka 11.00 Högmässa
Ljungarums kyrka 11.00 Gudstjänst
Råslätts kyrka 11.00 Högmässa
Gräshagskyrkan
16.00 Gudstjänst Österängskyrkan
16.00 Mässa
Sofiakyrkan
18.00 Julkonsert
Bymarkens kyrkokör, Dalvikkyrkans kyrkokör, Järstorps kyrkokör, Sofia kyrkokör. Henningson & Glans.
Tisdag 31 december
Nyårsafton
Gräshagskyrkan
16.00 Nyårsbön
Järstorps kyrka
16.00 Ekumenisk nyårsbön på västers höjder
Kristine kyrka
17.00 Nyårsbön
Avsluta året med att höra Jills underbara stämma sjunga till Fredriks ackompanjemang.
Sofiakyrkan
17.00 Nyårsbön
Onsdag 1 januari
Nyårsdagen
Sofiakyrkan
17.00 Ekumenisk gudstjänst En gemensam, ekumenisk gudstjänst för Svenska kyrkan och Equmeniaförsamlingarna i Jönköping.
Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
Gospelkören
Adoremus
firar 25 år
◗ Gospelkören Adoremus (efter latinets ”låt oss tillbedja”) startade precis efter millenieskiftet av Karin Edwardsson, då nyanställd kyrkomusiker i Kristine kyrka.
Kören har genom årens lopp haft kördagar och konserter med många artister som Solala, Sanna Nielsen, Sonja Aldén, Charlotte Ollward, Magnus Carlsson, Ola Magnell, Anki och Magnus Spångberg, med flera. Kören har också gjort ett antal temamässor med musik av bland annat U2, Coldplay och Peter Gabriel.
Adoremus har även åkt på läger och gospeldagar och medverkat i radio- och tv-gudstjänster, skivinspelningar och kanske det viktigaste av allt, i många, många gudstjänster i Kristine kyrka.
De cirka 70 sångarna gav en jubileumskonsert i Kristine kyrka 17 november, en gloriamässa av Tore Aas med musiker, solister och dansare.
Sjätteklassarna Sivakorn Muknin, Adrian Lannsjö och Ida Rasmussen testade mötesplatsens Coronnespel tillsammans med ungdomsledare Daniel Lindgren.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Ny mötesplats för ungdomar på Dalvik
Kören består av cirka 70 sångare som gav jubileumskonsert i Kristine kyrka 17 november.
Ge en julgåva
◗ Det finns många boende inom Jönköpings församling som behöver extra stöd under julhelgen. En gåva kan betyda en julklapp och mat under helgdagarna. Gåvorna fördelas av församlingens diakonimottagning genom en ansökan och ett personligt möte med en diakon.
GE EN GÅVA
◗ via Swish 123 5400932, eller bankgiro 545-6546, märk med ”Julgåvan”.
◗ Söker gåva gör du genom att kontakta diakonimottagningen, 036-303670 eller Jonkoping.diakonimottagning@ svenskakyrkan.se
◗ I september öppnade Mötesplats Dalvik, en helt ny och mycket efterlängtad träffpunkt varje onsdag eftermiddag för barn och unga i området efter skoltid. Satsningen sker genom ett tätt samarbete mellan Jönköpings kommun och civilsamhället, där Svenska kyrkan är en av aktörerna.
– Det är roligt här, för här får man göra det man vill. Vi kan prata, måla, vara i gympasalen eller bara hänga, säger 12-åriga Emma Galbraith.
– Det är kul, hit kan jag gå när jag inte har något speciellt att göra. Jag kan måla, spela eller bara hänga här, säger Ida Rasmussen.
De och de övriga sjätteklassarna kommer direkt från skolan och förklarar att den nya mötesplatsen är ett bra ställe att tillbringa eftermiddagen på. Annars hade de nog bara varit hemma och kanske gjort någon läxa.
Efter diskussioner med olika aktörer kunde Kultur- och fritidsförvaltningen öppna Mötesplats Dalvik i september.
– I de här lokalerna fanns det en fritidsgård för tio år sedan. Nu kallar vi det mötesplats för vi vill komma ifrån det gamla tänket. Vi vill i stället satsa på att skapa olika grupper för olika intressen, som musik, datorer, sporter, med mera, säger Daniel Lindgren ungdoms-
Ulla Svensson testar lite spel med ungdomsledarna Daniel Lindgren och
ledare på Jönköpings kommuns Kultur- och fritidsavdelning.
Utöver grundbemanningen från Kultur- och fritid har de olika aktörerna, bostadsrättsförening, Hyresgästförening, kyrkorna med flera, lovat att bidra med personal till bemanningen.
Svenska kyrkan är en av dem. Linda Sandgren, diakonkandidat i Dalvikskyrkan, kommer att vara på plats regelbundet.
– Vi har ett väldigt bra samarbete med skolan så det var givet att vi skulle vara med här också. Barn och unga ligger oss varmt om hjärtat och det är viktigt att vi engagerar oss i det som finns nära, säger Ulla Svensson, diakon i Dalvikskyrkan.
Mikael Bergström
LÄS MER
◗ Följ qr-koden och läs mer på nätet!
Svenska kyrkan är en av aktörerna. Diakon
Mathias Andrén.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
En allkristen samlingspunkt
TEXT OCH FOTO: Mikael Bergström
◗ – Vad kan vi tacka för i dag, frågar prästen och platsansvarige Kjell
Danfors barnkören under familjegudstjänsten i Österängskyrkan på Tacksägelsedagen. Förslagen droppar in snabbt:
– För familjen, för en clementin, för elen, svarade några av barnen från Sanna förskola.
LÄS MER
◗ Följ qr-koden för att läsa bildreportaget om Österängskyrkan på webben.
Österängskyrkan var fullsatt denna Tacksägelsedag, med många ”ordinarie” gudstjänstbesökare, men också med många barn, vårdnadshavare och medarbetare från Sanna förskola.
– Sanna förskola brukar delta i familjegudstjänst här i kyrkan en gång per termin, förklarar Anna Knutsson, rektor för Jönköpings församlings tre förskolor, medan barn, några föräldrar och personal formerar sig på koret.
till slåtteräng, där bin huserar i kupor och en grupp hönor stortrivs, ägda av Vätterhem och skötta av församlingen.
Till det inre är kyrkan ett rum som används av sex olika församlingar och kyrkotraditioner, inklusive Svenska kyrkan, några regelbundet och några vid särskilda högtider och förrättningar.
– Detta känns väldigt kul och vårt samarbete fungerar smidigt, säger Kjell Danfors.
UNDAN FÖR UNDAN har olika församlingar hört av sig om möjligheten att hyra in sig i kyrkan, vilket gör att kyrkorummet används flitigt.
Eritreansk-ortodoxa församlingen har gudstjänst på lördagsförmiddagen.
En clementin att glädjas åt.
Foto: SEREBRYAKOVA/ GETTY IMAGES
Dessutom besöker förskolebarnen kyrkan en gång i månaden för att lära sig mer om Bibeln och sjunga tillsammans med Kjell Danfors och församlingsassistent Sofie Strålin. Till denna gång hade de också övat in ett litet drama, Händer, som de spelade upp.
TILL DET YTTRE är Österängskyrkan en modern vitkalkad kyrka, invigd 1961, mitt i ett mångkulturellt bostadsområde. På senare år har kyrkan fått en tydlig hållbarhetsprofil, där gräsmattan förvandlats
”Vi kan tacka för familjen, en clementin och elen.”
Barnkören från Sannas förskola
– För en del år sedan bytte vi vår gudstjänsttid på söndagar från 11 till 16, för att skapa utrymme för en gemenskapsmåltid efter gudstjänsten. En del klagade på tiden i början, men det fungerar fint överlag och det har öppnat för andra församlingar. Samtidigt har de också fått anpassa sig till det vi kan erbjuda.
Österängskyrkan finns i ett expanderade område. Men barnoch ungdomsverksamheten är inte så omfattande just nu. I stället finns det inom Svenska kyrkan en rad aktiviteter utöver gudstjänst som café, gemenskapsträffar, stickcafé, tacokvällar och förstås musik med körer.
– Vi har satsat på den diakonala verksamheten utifrån de behov som finns. Vi har många ensamstående i området och en del psykisk ohälsa. Samtidigt är det
Svenska kyrkan har gudstjänst på Tacksägelsedagen. Barnen på Sanna
fullt möjligt att det finns grund för barn och ungdomsverksamhet i framtiden. Vi finns med i Österängens områdesgrupp tillsammans med bland andra Birkagården och konsthallen, och jag tror att alla ser oss som en aktör och känner sig trygga med oss. Gemensamma gudstjänster mellan de olika församlingarna sker inte.
Kyrksalen
fylld
förskola är på besök. De utgör barnkör denna dag och spelar upp ett drama.
– Vi är så ojämna antalsmässigt. Men kanske skulle vi kunna få till någon gemensam bönekväll framöver, säger Kjell Danfors som en tanke.
Utan att kunna de andra församlingarnas liturgi i detalj, tror han att det finns många gemensamma delar i de olika gudstjänsterna.
– Visst skiljer det en del teolo-
Ur verksamhetsplanen för Österängskyrkan
◗ Österängskyrkans diakonala profil avspeglar sig i en öppen kyrka dit människor söker sig för gemenskap och andlig fördjupning. Samverkan med Sanna förskola erbjuder en kontaktyta med barnen och Österängskyrkan blir indirekt ett andligt hem och växtplats för barn med rötter i andra kyrkotraditioner som hyr kyrkan för gudstjänst.
giskt mellan till exempel assyrier och syrianer, men jag tror nog ändå att grunderna är ganska lika i trosbekännelsen och de texter som vi läser. De möten som ändå sker mellan oss församlingar betyder mycket. De känner att vi öppnar upp för dem, vilket också är en form av integration.
VARANNAN LÖRDAGSMORGON är det Eritreansk-ortodoxa Qdus Giorgis Eritreanska Ortodoxa Tewahdo Kyrkan i Jönköping, som låser upp dörrarna sedan något år tillbaka:
– Vi samlas från halv sju på morgonen och gudstjänsten börjar vid åtta eller nio när alla har kommit. Vi är nästan 200 medlemmar som kommer från bland annat Jönköping, Vetlanda, Aneby, Eksjö, Nässjö och Värnamo, och den här kyrkan fungerar bra för oss, säger Filmon Elfu i församlingen.
När Amos hälsar på vid 11-tiden har gudstjänsten pågått några timmar. Kyrksalen är fylld av barn och vuxna som lyssnar på församlingens präster som läser texter på tigrinska. Stämningen är speciell, med vuxna i djup koncentration medan små barn springer runt och leker, alla klädda i vita särkar. En del medlemmar har bott i Sverige i 30-40 år, med barn födda i Sverige, andra har bott här betydligt kortare tid.
– Vi ska lära barnen om Bibeln och alla berättelser i den och hur man uppträder i kyrkan. Det finns en längtan efter att komma hit och höra berättelserna om hur människor kommer till Gud, säger Filmon Elfu.
Mikael Bergström
visste du att
... det 2024 finns sex olika församlingar i Österängskyrkan i varierande frekvens:
◗ Syriskortodoxa kyrkan S:t Abrahams församling Jönköping.
◗ Assyriska kyrkans Ancient church of the east.
◗ MarAde Kaldeiska församling.
◗ Eritreanskortodoxa Qdus Giorgis Eritreanska Ortodoxa Tewahdo Kyrkan i Jönköping.
◗ Armeniska apostoliska kyrkan.
◗ Svenska kyrkan Jönköping.
Även Råslätt är en allkristen kyrka
Även Råslätts kyrka är en allkristen kyrka med mottot: ett bönens hus för alla folk (Jesaja 56:7, Markus 11:17)
◗ – Kyrkan var från början tänkt att vara en ekumenisk plats där flera kristna församlingar ska kunna verka under samma tak, och så har det också varit sedan tidigt 80-tal, säger Zack Lindahl, präst i Råslätts kyrka.
För närvarande har Svenska kyrkan på Råslätt tre stora hyresgäster: Sankt Dimets syrisk-ortodoxa församling, Råslätts församlingsgemenskap, dubbelansluten till Allianskyrkan/EFK och Sankt Andreas grekisk-ortodoxa församling.
– Dessutom finns en bönegrupp inom Pingstkyrkan och tillfälliga uthyrningar till andra kristna församlingar. Den ekumeniska samvaron oss emellan präglar livet i kyrkan och för medlemmarna är samfundsgränserna inte alltid särskilt tydliga. Under vardagarna fylls kyrkan av våra verksamheter dag- och kvällstid och på en vanlig söndag firas tre gudstjänst från 7.30 på morgonen, där de sista lämnar huset vid 19-tiden, säger Zack Lindahl.
är
med vuxna och barn. Ceremonin pågår fram till lunch.
Foto: TOMMY HVITFELDT
Familjerådgivningen finns här för dig – sök hjälp i tid
◗ Storhelger som julen kan vara svår för många. En ensamhet som blir tung, eller stora förväntningar på familjeliv som inte uppfylls. Hos Jönköping församlings samtalsmottagning och Svenska kyrkans familjerådgivning i södra Vätterbygden finns hjälp att få.
– Sök hjälp när ni upplever att ni behöver det, säger Anna Christersdotter, präst och legitimerad psykoterapeut till yrket.
Hon arbetar i familjerådgivningen tillsammans med socionomen med grundläggande psykoterapiutbildning, Joacim Andersson. Båda två är anställda som familjerådgivare.
– Att söka hjälp i tid är att föredra. Även problem som har satt sig genom åren kan vi arbeta med, säger Joacim.
LÄS MER
Följ qr-koden för att komma till Svenska kyrkans webbplats för samtalsstöd och familjerådgivning.
Behoven och problemen varierar stort hos de som söker familjerådgivningen.
– Det kan handla om familjens ekonomi, synen på arbetet hemma, barnens uppfostran, den sexuella relationen, kontakt med svärföräldrar, otrohet, för mycket alkohol eller spel, säger Anna som några exempel.
DET KAN OCKSÅ vara så att man kommer till samtal för att få hjälp att separera, det är bra att ta hjälp då också, inte minst för barnens skull.
– Det kan vara konflikter och problem med kommunikationen som de inte reder ut själva, säger Joacim.
Anna Christersdotter, Sara Carlsson och Joacim Andersson utgör tre av fyra medarbetare i Svenska kyrkans samtalsmottagning och familjerådgivning i Jönköping. Sök hjälp i tid, är deras tydliga generella råd. Foto
Att ett par tar kontakt är förstås ett viktigt steg. Det visar att viljan finns där att göra något åt situationen. Samtidigt betonar de att parterna kanske inte är på samma våglängd. De kan vilja helt olika saker.
– Människor söker i dag hjälp i större utsträckning, vilket visar att de har tilltro till att förändring kan ske genom att ta hjälp. Unga par söker ofta i förebyggande syfte, men en del söker när det är akut kris. En del har kämpat i flera år men ser att det nu inte går längre. Vi hjälper dem att måla bilden av hur fortsättningen kan se ut. Vi ställer frågorna och försöker balansera samtalet. Det är viktigt i en parrelation att man både får
”Jag tycker att den som firar en familjejul ska fundera på om det finns någon i omgivningen att bjuda in en stund.”
Sara Carlsson, diakon
berätta och lyssna, säger Anna Christersdotter.
VÄGG I VÄGG med familjerådgivningen finns Svenska kyrkans samtalsmottagning. Hit söker sig enskilda personer för samtal. – Julen är också ensamhetens högtid, och det blir synligt att man är ensam. Inför en storhelg kan det uppstå ångest, och efter kan man vara ledsen. Jag tycker att den som firar en familjejul ska fundera på om det finns någon i omgivningen att bjuda in en stund, säger diakon Sara Carlsson som bemannar samtalsmottagningen ihop med prästen Claes Dahlqvist. Mikael Bergström
LÄS MER
Följ qr-koden för att läsa mer om samtalsmottagning/familjerådgivning.
MIKAEL BERGSTRÖM
SAKNAR LIKGILTIG EN SÅDAN VISADE VÄGEN
FÖRSKRÄCKLIG TYP PAR
AVUNDSJUK
TJOCK FÖRR DÅLIG LONDON
KNÄDEL STRÖM MEN INTE STRID
HAR STOR BETYDELSE
SVENSK PRINSESSA MÅR KANSKE SNURRIG
HÖRS PÅ ANDRA SIDAN SUNDET SMÅLÄNDSK SYSTER TIPS
HÅLLER PRATGLAD PASSÉ
PAPPSKALLE RUTMÖNSTER ROSA TIDNING TVÄTTSTÄLL
KORNSMET
FÄRDMEDLET
KAN MAN BYGGA MED HJÄRNPRODUKT
ÖVERRASKANDE INTE IGÅNG
STRÖMDRIVETKLAVIATUR SVUNNEN TID
POSTLAPP SES MED KORV
ÄR RUDOLFS MULE ABSIDMÖBEL
LOCKAR FYNDJÄGARE
GÅR DET MESTA MED TIDEN SKA MAN HELST INTE PÅ KAPITALET
INIFRÅN
I VÅRA SKOGAR SES MED RIKTAD
VILL AKROFOBIKER
Tack till alla som skickade in svar. Vi gratulerar vinnarna i korsord nr 3 2024:
◗ Anton Wernborg
◗ Krister Torkelsson
◗ Kerstin Svensson
EN SANN ÄR GULD VÄRD BÖNESTUND
ROLIG MR OKÄND PERSON
MARIAS MAMMA
UTOM FARA
JÄMTLÄNDSK SKIDORT
INGA NÄR DET GÅR ETT
Vinterkrysset
GÖR SÅ HÄR
◗ Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de färgade rutorna. Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst. Fem vinnare får varsin snygg tygkasse med Svenska kyrkans nya logotype och budskapet ”En kyrka som bär”.
Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@ svenskakyrkan.se
◗ Vi vill ha ditt svar senast 31 januari 2025
Namn:
Adress:
Postadress:
Telefon:
E-post:
◗ Gullan Nygren
◗ Ann-Christine Engkvist
Rätt korsordssvar i förra numret: Bli kvar hos mig
!
läs mer
◗ Vill du besöka barnprylhörnan i Ulfsparregården för att handla kläder och leksaker för en billig penning, eller lämna in det som din familj inte använder längre?
Läs mer på webben om öppettiderna: svenska kyrkan. se/jonkoping/ ideell
Eva arbetar ideellt i prylhörnan
◗ – Engagera dig ideellt om du har tid över och kraft kvar, det ger så mycket! Uppmaningen kommer från Eva Norrby, som sedan januari 2024 arbetar en dag i veckan i Jönköpings församlings barnprylhörna.
Efter ett yrkesliv som arbetsterapeut, inom arbetsrehabilitering och lärare på Hälsohögskolan för blivande arbetsterapeuter, gick hon i pension 2022, några år efter pensionsåldern.
Trots några olika uppdrag kvar på jobbet och flera aktiviteter så kände hon att det blev en del tid över. Så hon började fundera på ett engagemang inom Svenska kyrkan Jönköping.
– Jag har ju alltid varit medlem, men inte engagerad tidigare, säger hon.
En dag gjorde hon slag i saken och frågade vaktmästaren i Kristine kyrka, som slussade henne rätt, till en av kyrkans diakoner.
– Jag tänkte att jag kan hjälpa till på olika sätt, beroende på hur behovet ser ut. Men vill förstås arbeta med människor.
Norrby kände ett behov av att engagera
Det gjorde att hon hamnade i barnprylhörnan, Svenska kyrkans mötesplats för att umgås och skänka och köpa barnkläder och leksaker, som drivs av församlingsassistent Helena Björkbrant. – Hade inte hört talas om den tidigare. Nu är jag här varje torsdag och hjälper till att sortera, plocka fram och prata med besökarna.
Det blir en rejäl arbetsdag och det känns väldigt meningsfullt att kunna hjälpa till så länge jag känner mig pigg och har krafter kvar. Dessutom är det roligt att träffa människor. Att gå hemma och baka är inget för mig, säger hon med ett skratt.
Mikael Bergström
Barnprylhörnan har blivit en mötesplats
LÄS MER
◗ Följ qr-koden och läs mer om Barnprylhörnan på webben.
◗ Här kan man köpa använda kläder och leksaker till låga priser och bidra till såväl hållbarhet som diakoni. Men Jönköping församlings barnprylhörna är också en viktig mötesplats för många föräldrar med barn.
– Varje vecka möter jag besökare som säger att de är glada för att Barnprylhörnan finns, säger församlingsassistent Helena Björkbrant, ansvarig för verksamheten.
De låga priserna hos barnprylhörnan är ett skäl, ett miljömedvetet val av begagnat, ett annat.
Och urvalet är stort. Flera rum i Ulfsparregården på öster i Jönköping är fyllda med kläder, skor och leksaker och omsättningen är stor.
– Många köper födelsedagspresenter och så här års julklappar. Det finns de som kommer varje vecka, andra som kommer då och då.
Sofia Lantz tillhör den senare gruppen:
– Den här verksamheten är toppen, och pengarna går till något bra. Det är så familjärt att komma hit. Man tar en låda och sätter sig och tittar igenom den, säger Sofia Lantz, som kom med dottern Lycke, 6 år, som snabbt fick syn på några färgglada, snygga, tights. Mikael Bergström
Eva
sig ideellt efter pensioneringen. Sedan januari 2024 arbetar hon nu i Svenska kyrkans barnprylhörna med att sortera, plocka fram och prata med besökarna. Foto MIKAEL BERGSTRÖM
Sofia Lantz letar kläder till dottern Lycke, 6 år, och hennes storebror tillsammans med församlingsassistent Helena Björkbrant.