Varför gör vi så?

Brödsbrytelsen

När nattvarden firas finns ett moment då diakonen lyfter nattvardsbrödet och bryter det samtidigt som diakonen säger: ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.” Församlingen svarar: ”Så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”. Denna liturgiska handling är utgångspunkten för kyrkans diakonala arbete i församlingen.

Därför är det naturligt att det är diakonen som bryter brödet. Ett brutet bröd är ett tecken på solidaritet och delande människor emellan. Många har velat dela med sig när de krigsdrabbade från Ukraina kommit till Sverige. Brödet bryts och delas ut. Diakonin handlar om delande och omsorg på Kristi uppdrag. Det börjar vid altaret och sträcker sig ut i vardagsmötet med människor. En kyrka utan diakoner saknar något grundläggande. En kyrka som inte delar sitt bröd med sin nästa är inte mycket till kyrka. En kyrka utan omsorg förstår inte sin uppgift. Därför är nattvarden viktig liksom brödsbrytandet. Det är ett tecken på kyrkans diakonala identitet. Allt kyrkligt arbete ska ha en diakonal grundton.

Kristus utgav sig själv för människorna. Han är det brutna brödet på altaret. Uppgiften är att dela det vidare i världen. Vår övertygelse är att delande och omsorg smittar och nattvard handlar om omsorg.