Vykort från Marinaleda

Marinaleda har drygt 2 600 invånare och ligger i Spaniens sydligaste region Andalusien, historiskt en av Spaniens fattigaste. Foto: Mathias Engwall

Marinaleda – en liten by i Andalusien där nästan alla har arbete och rätt till ett eget hus för 15 euro i månaden. Där Che Guevara pryder sporthallens vägg, gatorna är döpta efter poeter och revolutionärer och borgmästaren kallas för Spaniens Robin Hood. Där de politiska motsättningarna skaver men kampen för en annan värld fortsätter. Vykort från Marinaleda REPORTAGE syndikalistiska och socialistiska idéer har djupa rötter i den torra myllan.

Det är i slutet av september i Marinaleda. Vid första anblicken ser byn ut som de flesta andra små byar på den andalusiska landsbygden. Med sina vita stenhus liknar den på avstånd en liten vit ö i ett ljusgrönt hav av olivfält.

Tittar en närmare ser man vad som gör den speciell. Här har gatorna namn som Calle Che Guevara, Gandhi och Pablo Neruda. På stadshuset hänger en antikrigsbanderoll. Kommersiella skyltar och reklam lyser med sin frånvaro. På murar och hus samsas politiska budskap med utopiska målningar. Byns paroll “Una utopia hacia la paz”, en utopi för fred, står skrivet på allt från brunnslock till parkarbetarnas västar.

– Periodistas! Journalister! ropar barnen på skolgården vi passerar på vägen in i samhället. Detta är inte en by dit turister söker sig. Men desto fler journalister.

1978 blev Juan Manuel Sánchez Gordillo vald till borgmästare i de första demokratiska valen efter den spanska diktatorn Francisco Francos död. Rollen som borgmästare har han haft sedan dess.

Han var historieläraren som skulle bli världskänd som Spaniens Robin Hood, då han under den ekonomiska krisen 2012 ledde stormningar av matbutiker för att folk behövde mat.

I början av 1980-talet började “La lucha”, kampen, med målet att göra Marinaleda till en utopi genom att ge byns arbets- och bostadslösa jobb och ett hem. Det viktigaste slagordet lydde “La tierra para quien la trabaja” – jorden för den som brukar den.

DET HELA BÖRJADE MED att en del av hertigen av Infantados land ockuperades för att odla och skapa mesta möjliga arbete, för flest möjliga människor. Detta skulle göras genom ett kooperativ där alla har samma lön och där mervärdet återinvesteras och fördelas för arbetarnas egna välfärd.

Efter nio slitsamma år av ockupationer, hungerstrejker och protester –hela tiden med fredlig civil olydnad som strategi – fick Marinaleda marken som i dag kallas El Humoso. 1 200 hektar mark som blev hjärtat för byns kooperativ, och byns ekonomiska motor. Några år senare byggdes fabriken El Humar för att förpacka och förädla de odlade grönsakerna.

När vi kliver in är fabriken tom, förutom på kontoret. En kvinna där berättar att sommaren varit extra svår i och med torkan.

– Därför har vi lagt om till att odla bomull i stället för paprika. Snart startar