Amanda Malmberg: ”Jag kunde ha varit en av dem”

Ålder: 28 år

Aktuell med:

– Spelar Johanna i långfilmen

Sockerexperimentet

– Föreläser om hur det är att leva med Downs syndrom, psykisk ohälsa och insatser inom LSS.

– Har skrivit boken Mitt unga fartfyllda liv –genom svårigheterna mot stjärnorna (Vaktel förlag, 2018), med uppföljare på gång.

Filmen som både skildrar och skapar funkishistoria visas i en otillgänglig biosalong.

Bredvid branta trappor och en ensam plats för en enda rullator sitter publiken utspridd i en halvfull salong. Alla som ville kunde sannolikt inte komma in i lokalen.

Det är premiärdag för Sockerexperimentet och det vi ska få se är en filmatisering av ett av de grövsta övergreppen som staten utfört på minoritetsgrupper i Sverige. Men också en film med ambitionen att inom filmbranschen flytta fram positionerna för personer med egen erfarenhet av att bryta mot den funktionsmaktordning som filmens handling – och biosalongens trappor – vittnar om.

– Det borde vara mer inkludering inom film. Vi är många som har funktionsvariationer. Man borde putta fram oss lite mer i den branschen, säger huvudrollsinnehavaren Amanda Malmberg.

Några dagar efter premiären träffar jag Amanda för en digital intervju. När det inledande teknikstrulet löst sig är hennes första ord: Det är bara att tuta och köra! Amanda Malmberg är vid det här laget van att bli intervjuad. Hon har sedan länge talat öppet om sina egna erfarenheter av Downs syndrom och psykisk ohälsa. Hon har bloggat, föreläst och skrivit en bok. Sockerexperimentet är hennes första långfilm.

Amanda spelar Johanna , en av alla inlåsta människor på Vipeholms statliga anstalt för personer med det som i dag kallas IF (intellektuell funktionsnedsättning) som utan samtycke utsattes för ett medicinskt experiment.

Filmen är ett resultat av stödpengar från Allmänna arvsfonden – precis som föregångarna till allmän förskola, färd- tjänst och personlig assistans var. Och alla intäkter från filmen går oavkortat in i en filmfond som ska stödja nya filmprojekt, av, med och för personer med funktionsnedsättning.

Baserad P Verkliga H Ndelser

Sockerexperimentet är baserad på de experiment som aldrig skulle godkännas enligt någon medicin-etik, men som under 1940- och 1950-talen utfördes av Medicinalstyrelsen (senare Socialstyrelsen). För eftervärlden blev kända de som Vipeholmsexperimenten.

Bakgrunden var befolkningens usla tandhälsa och syftet med experimenten var att undersöka sambandet mellan karies och kolhydrater. Hundratals människor matades under kontrollerade former och lång tid med ”försökskost” bestående av bland annat stora mängder socker i form av extra klibbig kola.

”Kosten” provocerade effektivt fram karies, tandröta och stort mänskligt lidande, alltihop utan försökspersonernas medgivande. Tidigare hade liknande försök i världen genomförts på fångar och barnhemsbarn, men de försöken ansågs vara för kortvariga.

De intagna på Vipeholm, som var den 95:e anstalten av sitt slag i Sverige, hade extra stora vårdbehov och levde i samma miljö under lång tid tillsammans med många anställda, som även de deltog i försöken.

Själva experimenten var inte hemliga. De hade pågått under flera år när sommarvikarien Lennart Berggren, som kanske blev landets första visselblåsare, 1953 vittnade till Arbetaren om vanvården på Vipeholm. Arbetaren blev den första tidningen att uppmärksamma de övergrepp som pågick på personer med funktionsnedsättning.

Avslöjandet kom att leda till granskningar och debatter och så småningom förändringar i den svenska mentalvården. Sedan Sveriges radio gjorde en dokumentär 2010 och en dokumentärserie 2020 om Vipeholmsexperimenten har detta mörka kapitel ur den svenska historien blivit mer känt för en bredare allmänhet.

Undersökning av en intagen i filmen.

Aktivist Med Filmdr Mmar

Amanda Malmberg fick aldrig lära sig om Vipeholmsexperimenten under skoltiden. Men efter att som vuxen besökt en föreläsning om Vipeholm ville hon veta mer. På eget initiativ och utifrån sitt intresse för funktionsrättsfrågor och aktivism, googlade hon och läste på om experimenten.

– Jag äcklades verkligen. Jag började reflektera och resonera. Jag kunde ha varit en av dem. Det är omänskligt att se att det här har hänt på riktigt mot personer med funktionsnedsättning. Det är omänskligt delux.

När hon fick rollen som Johanna gjorde hon ytterligare research.

– Jag kände att jag verkligen behövde veta det här för att kunna göra detta och sätta mig in i rollen.

Amanda har alltid tyckt om film, teater och kultur. Hon har spelat teater i en teatergrupp och medverkat i tv-serien Bron. Till huvudrollen i Sockerexperimentet hit- tade hon genom ett tips från en lärare på Komvux.

– Jag har alltid drömt om att vara med i en film, framför kamera. Jag blev kallad för linslus nummer ett av min mamma. Jag är väldigt glad för att jag fick rollen som Johanna.

Med Johanna känner Amanda Malmberg en viss samhörighet, berättar hon, och det hjälpte henne att närma sig rollen.

– Med tanke på att jag har den här känsligheten. Johanna och jag är liksom likasinnade på det sättet.

I filmen frågar Johanna: Vad är ett experiment? Hon får svaret: Det är inget du behöver bry dig om. Men precis som Amanda Malmberg inte är den som drar sig för att säga ifrån mot orättvisor, är Johanna en person som ser sanningen genom lögner och står upp mot maktmissbruk.

MÖRKER OCH MOTSTÅND

Hela filmen utspelar sig inom anstaltens väggar och fotot gör sitt för att skildra den kliniska och klaustrofobiska miljön. Sce - nernas färgskalor är dova toner i kontrast mot vita. Vita är väggarna som omger och stänger in de människor som när experimenten inleds börjar kallas för ”material”. Vita är vårdarnas, läkarnas och forskarnas rockar. Vita är de symboliska råttorna i buren i ledningens rum. Vitt är också ljuset som strömmar från världen utanför, genom stängda fönster.

Rött och klart lyser endast hjärtat som förälskade Johanna ritar till sin Vilgot, och läppstiftet på hennes medmotståndares läppar, den samvetsgranna vårdarens och den ansvarsutkrävande forskarens. Utifrån sina olika förutsättningar protesterar de alla mot experimentet som skapar ett kaos av tandvärk, utdragna tänder, trötthet, näringsbrist, nattlig gråt, sjukdom och död.

Det är tur att vi i den annars kalla världen av avhumanisering och övergrepp också får små skimrande ögonblick av motstånd, omsorg, kärlek och lust, ja till och med en sexscen à la Pretty Woman. Den ömsinthet och kemi som finns mellan Johanna och Vilgot, som också utsätts för experimentet, är välspelade och välbehövliga avbrott.

På frågan om vad som var roligast med att skådespela i filmen svarar Amanda snabbt.

– Kärleksscenen. Och att skälla ut folk.

– Kärleksscenen var inga bekymmer att göra med tanke på att Isak (som spelar Vilgot) var en nära vän till mig. Det var nog det bästa. Jag skulle inte kunna tänka mig att göra det med någon annan. Jag har varit med om en del övergrepp innan vilket påverkat min psykiska hälsa. Det vill jag att du skriver ner. Jag vill att det ska vara med.

Aktuell Utsatthet

Personer med funktionsnedsättning lever även i dag med ökad risk att utsättas för våld. Och det sexuella våldet är ett särskilt stort problem. Mer än hälften av alla personer med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar har någon gång utsatts för sexuella övergrepp, enligt rapporten ”Vill du ligga med mig då?” som tagits fram av Funktionsrätt Sverige och RFSU 2021.

Rapporten tar upp att det behövs kunskapshöjande insatser och tydligare riktlinjer för att LSS-verksamheter som gruppbostäder, dagliga verksamheter och assistansbolag ska kunna stärka tillgången till sexuella och reproduktiva rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt är nedskärningarna inom LSS en högaktuell fråga, som både skapar lidande och väcker protester.

Sveriges tvångssteriliseringar av bland andra personer med funktionsnedsättning, som kort skildras i Sockerexperimentet, tillhör historien. Men arbetet för att stärka sociala, sexuella och reproduktiva rättigheter för gruppen är långt ifrån färdigt. För Amanda Malmberg är detta arbete hennes vardag.

Apropå att skälla ut folk. Finns det någon eller något som du vill skälla ut i dag, som gör livet jobbigare för personer med funktionsnedsättning?

– Alla politiker. Jag vill skälla ut sjukvården, alla skolor, psykvården, alla poliser faktiskt. Nu är det nog. Vakna, vill jag verkligen säga. Det finns hur många som helst man vill skälla ut.

Ja, det var många.

Amanda skrattar.

– Jag vill säga väldigt mycket. Det borde finnas nolltolerans mot diskriminering och mobbning. För mig handlar det om att se till att vi har ett människovärde vi med. Vi med funktionsnedsättningar borde synas och höras och jobba med vad vi vill utan att bli diskriminerade.

FRAMTID OCH HOPP

Amanda Malmberg hoppas att filmen kan skapa medvetenhet om historien och samtidigt bidra till en förbättrad människosyn.

– Mitt drömsamhälle är mer fredligt, med mer kärlek, omtanke och respekt oavsett vilken människa man möter. Jag hade sett till så att all mobbning och allt hat försvinner. Det är ingen som blir gladare av det. Vad hoppas du att personer som ser filmen känner när de lämnar biosalongen?

– Jag tycker att de ska känna att det ändå finns kärlek. Att det ändå finns hopp i det här mörka. Det finns genuin kärlek och det finns hopp om att inte ge upp hoppet för mänskligheten.

Amanda Malmberg

Ny bok blott lägger exploateringen av migrant arbetare

Stockholms LS och byggfacket

Solidariska byggare har de senaste tre åren arbetat med facklig verksamhet med fokus migrant arbetare. Nu släpper de boken Något har hänt – 100 berättelser från den nya arbetsmarknaden som redovisar hur migrantgrupper exploateras av arbetsköpare.

Byggfacket Solidariska byggare har de senaste åren genomfört flera blockader. Bilden är tagen förra våren.

När Stockholms LS och Solidariska byggare redogör för tre års facklig verksamhet, är det arbetarna som står i centrum. Tillsammans säger deras berättelser något väsentligt om den arbetsmarknad på vilken de uppstått.

Den flerfaldigt publicerade författaren och fackliga aktivisten Pelle Sunvisson är nu aktuell som redaktör för boken

Något har hänt – 100 berättelser från den nya arbetsmarknaden . Boken lyfter exploatering av migrantarbetare på den svenska arbetsmarknaden genom personliga berättelser. Han har tidigare släppt romanerna Svenska palmen och Svarta bär, i vilka han både wallraffat som papperslös arbetare, men också jobbat under tagen identitet med ukrainska bärplockare.

Boken kan ses som en redogörelse för Stockholms LS och Solidariska byggares tre år långa projekt av facklig verksamhet riktad mot migrantarbetare.

– Genom detta har jag fått insyn i en värld som kanske inte är tillgänglig för många, och det är viktigt att få en insyn i hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Stommen i boken är migrantarbetarnas berättelser om arbetsrättsliga ärenden, säger han och fortsätter:

– Alla migrantarbetare har i stort sett blivit exploaterade, antingen generellt inom kapitalismen men framförallt av arbetsköpare. Det är mängden öden som tillsammans ger en god skildring av villkoren och ska ses som en helhet.

Han berättar om en utveckling på den svenska arbetsmarknaden där godtyckliga löneavdrag, försenade löner och omfattande rättslöshet blivit normaliserat bland arbetsköpare.

– Det är inte normalt att ha flera måna- ders innestående lön och det är enbart någon enstaka procent av medlemmarna som inte blivit lurade på lön. Arbetet har också summerats i siffror som underbygger migranters berättelser.

Under projektets gång har Stockholm LS och Solidariska byggare gett 3 000 personer rådgivning och utbildning i grundläggande rättigheter. 600 personer har fått sina fall lösta, då handlar det främst om uteblivna eller försenade löner men också felaktiga avsked.

– När det finns rättslösa grupper blir exploatering en självklarhet och bolagen som exploaterar tävlar typ med varandra om vem som är bäst på det. Vi har genomfört massa indrivningsblockader och fått 17 miljoner kronor omfördelade som vi krävt av arbetsköpare, säger Pelle Sunvisson.

De flesta arbetare som berättat om sina öden under utformningen av boken är eller har varit verksamma inom bygg-, städ- eller restaurangbranschen.

– Men vi ser också att det finns isolerade grupper som är svåra att komma åt. Ett exempel är lantbruksarbetare, som är svåra att komma åt eftersom de är så knutna till arbetsköparna och bor ofta på arbetsplatsen. Vi vet också att exploatering är vanligt inom nagelbranschen, men den har vi ingen ingång till.

Ett av de huvudsakliga målen är att

Två öden med hjälp av boken nå ut till nya migrantgrupper. Därför ges boken ut på fem olika språk, däribland spanska och ryska.

Alina flyr till Sverige från Ukraina våren 2022. Under sommaren hittar hon ett arbete som städare på ett hotell med spa. Schemat är bra, heltid med ledigt två vardagar i veckan, och anställningen är trygg, en tillsvidareanställning hos en arbetsköpare med kollektivavtal. Hon går med i SAC. När hösten kommer och strömmen av kunder sinar meddelar chefen över telefon att Alina är uppsagd. Eftersom Alina redan kan något litet om sina rättigheter som arbetare i Sverige anar hon att det inte gått rätt till. Hon meddelar Stockholms LS. Fackföreningen kallar till förhandling och förklarar vad det kostar bolaget att göra så som de har gjort. Uppsägningen hävs omgående.

– Men vi har också fackliga mål med den. Vi har sett så många försummade människor som vi har hjälpt trots att de inte är anslutna till oss, och som vi hoppas blir medlemmar efteråt, säger Pelle Sunvisson och avslutar:

– Vi har gått från att några nya perso -

Utkyr kommer till Sverige från Uzbekistan genom ett upplägg där han betalar ett par tusen euro för ett baltiskt arbetsvisum. Väl inom EU:s gränser kan han enkelt ta sig vidare till mer välbetalda arbetsmarknader. I Stockholm får han kontakt med ett svenskt byggbolag. Utkyr upplever chefen som enkel att komma överens med. Ganska snart inser han att misstagit sig. Chefen drar godtyckligt av timmar på hans rapporter och använder honom på samma sätt som så många andra arbetsköpare använder migrantarbetare. När det finns arbete får Utkyr jobba långa dagar och utan paus, när det inte finns får Utkyr sitta hemma och vänta utan lön. När Utkyr

Pelle Sunvisson

< Pelle Sunvisson är tolk och facklig förhandlare i Stockholms LS av SAC. Genom Solidariska byggare har han träffat tusentalet migrantarbetare. .

Foto: Verbal förlag ner söker upp oss i veckan, till att få 2 nya medlemmar om dagen. I februari är det sextio nya medlemmar som anslutit sig till oss och så har vi kontakt med ytterligare ett trettiotal. ställer krav blir han av med både arbetet och slutlönen. Trots att Utkyr arbetat ett decennium i Moskva och Qatar, platser ökända för sina dåliga villkor för migrantarbetare, har han aldrig varit med om något liknande. Ingenstans har han heller varit med om en fackförening som Stockholms LS. När han väl hittar dit blir han snabbt mycket aktiv i det fackliga arbetet. Han sprider ordet bland andra migrantarbetare från Samarkandregionen och engagerar sig i styrelsearbetet i Solidariska byggare. Genom facket får han ett halvår senare ut allt det arbetsköparen är skyldig honom.

Boken ges ut av Federativs förlag.

När 500 aktivister stängdes in på Hvitfeldtska gymnasiet ordnades stormöten i kaoset som uppstod. 459 personer greps sedan på oklara grunder och händelsen har satt djupa spår i många av de som var med. Foto: Nils Petter Löfstedt.