re-presentation: en undersökning av det säljande narrativet by Anna Hulda Bergman

re-presentation En undersökning av det säljande narrativet i byggd miljö Handledare: Kathrine Winkelhorn Examinator: Karin Westerberg Kurs: BY212B AVK Självständigt arbete Program: Arkitektur, visualisering & kommunikation Lärosäte: Malmö Högskola TACK TILL Kathrine Winkelhorn, Sabina Jallow, Eva Dalman, Karin Westerberg, Martin Nordstedt & Angelica Mårtensson, samt alla ni andra som orkat lyssna, tycka till och kommentera. Kontakta mig: bergman.annahulda@gmail.com 0707984413

det var omöjligt dimmiga dagar fanns inte ens en horisont många grät ville gå hem många bet ihop och lät det grå pulsera in och ut ur pupillerna alltmedan käkarna spändes och sprack de hämtade sig aldrig riktigt Sanna Hartnor, Hamnen

En representation kan beskrivas som att den alltid är något annat än den egentligen är. Det är en framställning, avbildning eller föreställning. Ofta försöker ett underliggande budskap återges. Att representera något är att framhäva ett visst budskap och skapa mening genom representationsakten. En presentation syftar till att berätta om något som det är och innefattar ofta ett handlande där ett förslag eller ett erbjudande överlämnas muntligt eller skriftligt. Budskapet är tydligt. (Källa: Svenska Akademins Ordlista online)

I SKRIVANDE STUND Under mina tre år på kandidatprogrammet Arkitektur, Visualisering och Kommunikation (AVK) på Malmö Högskola har jag introducerats till ämnen som berör gestaltningsprocesser, urban form, arkitekturteori, visuell kultur samt deltagandeprocesser och strategisk kommunikation inom stadsutveckling. Trots ett processinriktat fokus på utbildningen har jag ändå producerat visuellt material som ofta representerar ideala scenarion, alla gånger utan att ens fundera över varför eller hur. Dessa representationer berättar sällan om de kvaliteter och styrkor projekten bär, utan lockar istället betraktarens uppmärksamhet genom att förföra denna in i en förtrollad värld av sol, fjärilar och ballonger. Jag har förblindats av mina egna ideal och vill nu avsluta mina studier med att ifrågasätta både mig själv och de professioner inom fältet som ofta kommunicerar ouppnåeliga ideal istället för hållbara, pågående processer. Detta genom en bildstudie som både visuellt och teoretiskt undersöker hur det säljande narrativet i urban utveckling förhåller sig till den byggda miljön som helhet. Anna Bergman, AVK-student

INNEHÅLL LÄSANVISNINGAR

s.15

ABSTRACT

s.16

ARKITEKTUR SOM GLOBAL HANDELSVARA

s.18

Platsvarumärke och visuella bilder

s.19

EN INTRODUKTION TILL MIN STUDIE

s.22

En kort teoretisk introduktion De tre platserna

s.22 s.24

EN TEORETISK INBLICK I HUR BETYDELSE SKAPAS GENOM REPRESENTATION

s.28

Olika sätt att beskriva arkitektur på Arkitektur och tid

s.30 s.30

FÖRSTA DELEN: BO01

s.32

Arkitekturfotografiet Kajplats o1: utsikter och insikter Föreställningen om arkitektur Föreställningen om Kajplats 01 Från arkitektoniskt objekt till upplevelse Bild, dikt, massmedia, upplevelse: olika sätt att beskriva samma byggnad Sammanfattning av bildstudie: Bo01

s.33 s.34 s.38 s.40 s.44 s.50 s.52

s.54

ANDRA DELEN: LOMMA STRANDSTAD Semesterkänsla hela året Att bo i semesterkänsla hela året Känsla hela året Ikoniska bilder Vad kommunicerar bilderna inte? Sammanfattning av bildstudie: Lomma Strandstad

s.55 s.56 s.60 s.66 s.70 s.71

TREDJE DELEN: BELLAKVARTER

s.74

Atmosfär Visionsbilden Idé och verklighet i arkitekturbilden Normativa bilder och berättleser Den globala visionen om staden Staden som scen Sammanfattning av bildstudie: Bellakvarter

s.75 s.78 s.79 s.92 s.96 s.96 s.98

KRITIK AV MIN STUDIE

s.100

TILLBAKA TILL FRÅGAN

s.101

Den byggda miljöns utmaningar

s.102

REFERENSLISTA

s.105

BILDSTUDIENS UPPSLAGSFÖRTECKNING FÖRSTA DELEN: BO01 Fördragna gardier Fuktskadan Inga apor i bur

s.36 s.42 s.47

ANDRA DELEN: LOMMA STRANDSTAD Sand i trappuppgången Semesterkänsla hela året möter känsla hela året Två balkonger, två representationer

s.58 s.62 s.68

TREDJE DELEN: BELLAKVARTER s.82 s.88 s.93

Processen och den ofärdiga platsen Visionen möter måndag morgon i november En undersökning av vithet

LÄSANVISNINGAR Studien varvar teori med undersökning och analys. Första delen ger en kort introduktion till ämnet samt bakgrund till studien följt av ett avsnitt som redogör för tillvägagångssätt och analysmetod. Efter det följer en del som syftar till att djupare introducera de två teoretiska fälten, visuell kultur och arkitekturteori, som ämnar att fläta samman undersökningen. Här ges en beskrivning av begrepp och teorier som utvecklas i och appliceras på undersökningens kommande delar.

Till varje del hör också en bildstudie som presenteras löpande i texten på heluppslag. Den första/vänstra bilden representerar den ursprungliga säljbilden med eventuell text från avsändaren. Den högra bilden representerar mina alternativa bilder och eventuella textudrag i upplevelseform, massmedia eller poesi.

Första delen fokuserar på arkitekturen i förhållande till tid, arkitekturfotografiet och arkitekten som avsändare med Bo01 i Västra Hamnen, Malmö som case. Andra delen undersöker reklambilden och projektutvecklaren som avsändare med Lomma Strandstad i Lomma som case. Tredje delen analyserar ett rikt branding-material från Bellakvarter i Köpenhamn där visionsbilden står i fokus och där avsändaren inte bara är en aktör, utan flera.

ABSTRACT The purpose of the study is to problematize the gap between architecture as object and architecture as built environment by examining how architectural representations and its selling narratives relates to the built environment as a whole. Visual representations from three different places, situated in three different stages of time and communicated via three different forms of visual communication will be analysed and compared to alternative representations that are either documented photographyâ&#x20AC;&#x2122;s or manipulated images from the same areas. The places and communication forms represented are:1) Bo01 Western Harbour, MalmĂś and the architectural photography 2) Lomma Strandstad, Lomma and the advertising image 3) Bella Neighbourhood, Copenhagen and the visionary image. The study is built up around two theoretical fields, architectural theory, mainly focusing on architecture and time and visual culture focusing on ideal, ideology, denotative and connotative meanings, globalization and the act of representation.

representations symbolize ideology, social structures and the actors behind the projects rather than representing a context of lived time where city development is considered as an ongoing, constantly evolving process. They give a very biased image of what actually creates living and sustainable city life. Conversely, these images represent the challenges within built environment. New built areas deal with a lot of dilemmas where invested money needs to show some kind of result and where this result is in a constant battle with the argument that cities takes time. The conclusion aims towards a direction where a question is raised: is it a need for a new profession that can link all the actors involved within urban planning to work out new strategies focusing on the built environment as a process rather than aiming towards an ideal, unattainable and fixed goal? What would representations of these strategies look like and is AVK one step towards this direction?

The conclusion of the study is that architectural representations tend to be very idealistic where the

SAMMANFATTNING Syftet med studien är att problematisera gapet mellan arkitektur som objekt och arkitektur som byggd miljö genom att undersöka hur representationer av arkitektur och dess säljande narrativ förhåller sig till den byggda miljön som helhet. Visuella representationer från tre olika platser, i tre olika stadier av tid, kommunicerade via tre olika visuella kommunikationsformer analyseras och jämförs med alternativa representationer från samma plats genom dokumenterande fotografier och/eller manipulerade säljbilder. Platserna och kommunikationsformerna är 1) Bo01 Västra Hamnen, Malmö och arkitekturfotografiet 2) Lomma Strandstad, Lomma och reklambilden 3) Bellakvarter, Köpenhamn och visionsbilden. Studien är uppbyggd kring de två teoretiska fälten arkitekturteori med fokus på akritketur och tid samt visuell kultur med fokus på ideal, ideologi, denotativ och konnotativ mening, globalisering och representationsakten.

utveckling ses som en pågående, ständigt utvecklande process. De ger en väldigt ensidig bild av vad som faktiskt skapar levande och hållbart stadsliv. Omvänt kan bilderna i studien sägas representera den byggda miljöns utmaningar. Nybyggda områden omsluts alltid av en mängd dilemman. Investerade pengar bör ge resultat samtidigt som detta resultat brottas mot argumentet att städer tar tid. Slutligen lyfts frågan: finns det ett behov för en ny profession som kan sammanföra de olika aktörerna i stadsutvecklingen för att arbeta mer processinriktat istället för målinriktat? Hur skulle representationer av dessa strategier se ut och kan AVK vara ett steg i rätt riktning mot den saknade länken i de komplexa och pågående processer som hela tiden utmanar den byggda miljön?

Studien resulterar i att representationerna i undersökningen är ideala där de symboliserar ideologi, sociala strukturer och aktörerna bakom projekten istället för att representera en kontext av levd tid där urban

ARKITEKTUR SOM GLOBAL HANDELSVARA Vi lever i en global värld där varor, politik och ideal sprids och omtolkas. Tack vare teknologiska framsteg kan information spridas på sekunder från en del av världen till en annan. Spridning av visuell kultur i en global kontext är inget undantag och mer närvarande än någonsin. Visuell kultur representerar inte bara händelser, människor och saker, utan ännu mer ideal, kultur och ideologi. Inom arkitekturvärlden är visuell kommunikation ett effektivt medium för representation, spridning av idéer och tolkning. Arkitekturfotografiet är det främsta verktyget genom vilket arkitektur bedöms, förfinas, förmedlas och säljs, både lokalt och globalt. Arkitektur har liksom många andra ting i det moderna samhället blivit en handelsvara. Syftet med många samtida representationer av arkitektur är att sälja och att få mottagaren att inte bara konsumera den fysiska byggnaden utan också konsumera erkännande och berömmelse. Arkitektur representerad visuellt säljer ideal, tillhörighet, platser och till och med hela städer. Detta har medfört att representation av arkitektur i många sammanhang har gått från att berätta om vad arkitekturen har och gör till vem du är och hur du känner i relation till arkitekturen.

Många representationer av arkitektur kan sägas beskriva något annat än själva arkitekturen i sig. Arkitektur har blivit reklam. Bilderna kommunicerar ofta fulländade, ideala och färdiga ögonblick tagna ur tid, frigjorda från den pågående process arkitekturen som byggd miljö verkar inom. Här presenteras en studie vars syfte är att undersöka och avkoda säljande bildnarrativ av urbana platser för att problematisera detta glapp. Jag diskuterar spänningarna mellan den meningsbärande bilden, arkitekturen som objekt och arkitekturen som byggd miljö under ständig förändring. Vad händer om bilderna berättar om en annan årstid eller tid på dygnet, ett annat scenario eller ett nytt perspektiv? Hur hade de sett ut då? Vad är det egentligen bilderna säljer och säger? Utvecklat syftar jag till att problematisera gapet mellan arkitektur som objekt och byggd miljö som levd tid genom att undersöka visuellt material från tre platser vars bildmaterials främsta syfte är att sälja något. Utifrån detta visuella material syftar jag sedermera till att föra diskussion kring vad bilderna säger i förhållande till levd tid och den byggda miljöns komplexitet. Detta genom att analysera kommersiella bilder från Bo01 i

i Västra Hamnen i Malmö, Lomma Strandstad i Lomma och Bellakvarter i Köpenhamn. Diskussion förs då bilderna sätts i relation till hur platsen ser ut, eller hur den potentiellt kan se ut när pågående tid, händelser och förändring representeras i bilderna.

medborgare, stadens ambassadörer. Varumärket kan därför inte heller kontrolleras av varumärkets aktörer, utan är ett resultat av invånarnas samlade uppfattningar och upplevelser (2011:15). Trots detta, skriver Korkiakoski, vill aktörerna gärna kontrollera genom att kommunicera varumärket på olika sätt, vilket ofta leder till att varumärke och upplevelse inte är samma sak.

PLATSVARUMÄRKE OCH VISUELLA BILDER Jag kommer här ge en kort introduktion till plats i förhållande till plats som varumärke då det i varumärkesbyggandet produceras en rad bilder som sällan stämmer överens med upplevelsen av platsen vilket är det frö som fått undersökningen att gro.

Orvar Löfgren, professor i etnologi, diskuterar i sin artikel Urban atmospheres as landscapes and lived experiences spänningen mellan och svårigheterna i att översätta ett platsvarumärke till en levd upplevelse (2014). I artikeln följer han bland annat upp utvecklingen av Ørestad i Köpenhamn som då det togs i bruk i början av 2000-talet fick utstå hård kritik som ofta handlade om att ingenting blev som lovats. Platsvarumärket Ørestad däremot beskrivs genom visuella bilder som ett vibrerande, livligt och innovativt framtidens Köpenhamn. Vad bilderna däremot inte berättar är om de år av buller från byggarbete som ska efterfölja, eller om hur många av byggnaderna kommer bli attraktion för turister som vill beskåda storslagen arkitektur och hur dessa turister vidare kommer inkräkta på de boendes

I uppsatsen Malmös Nya Identitetsmarkör – en analys av stadsdelen Västra Hamnen diskuterar Julia Korkiakoski hur Malmö Stad aktivt arbetar med varumärkesbyggande, där staden ska gå från industristad till kunskapsstad för att framställas i god dager både nationellt och internationellt. Viktigt att poängtera dock, menar hon, är att det som skiljer ett stadsvarumärke från ett företagsvarumärke är kontroll och ägarbild. Varumärket Malmö Stad ägs inte bara av kommunen eller investerare som aktörer, utan av alla Malmös

mest privata liv, deras hem. Bilderna kommunicerar inte de övergivna grönytorna eller den bruna ton de kommer anta en blåsig dag i november. Mellan raderna frågar sig Löfgren hur det kommer sig att bilden av evig sommar fortfarande är idealet för att sälja arkitektur i Skandinavien (2014:261). Och det gör jag också.

upplevelsen av samma byggnad och plats (2014:264). Det är detta dilemma som jag i studien ser närmare på.

En av Ørestads mest kända och lovordade byggnader är arkitektkontoret BIG’s 8 House som stod klart 2010. Byggnadens design har hämtat inspiration från livet i en spansk by högt uppe bland bergen. Här skapades en berättelse kring varumärket och mängder med initiativ togs för att försöka få de boende att leva varumärkets atmosfär som till stor del kommunicerats visuellt. En dag började taket plötsligt läcka och en av de boende ska ha sagt att det är väl så här det är att leva i en bergby och suckande placerat en hink på golvet (Löfgren 2014:263). Här skriver Löfgren att det arkitekten får pris och utmärkelser för, det som kan beskrivas som framgångsrik utveckling, samtidigt blir fokus för urbana forskare och deras studier av gapet som uppstår mellan byggnaden som objekt och den levda

2. Visionsbild 8 House

Ett annat exempel på arkitektur som objekt i förhållande till upplevelse är unhappyhipsters.com – it’s lonely in the modern world. Hemsidan är en blogg som på ett satiriskt

och humoristiskt sätt adderar bildtexter till bilder tagna ur inredningsmagasin och arkitekturtidskrifter, bloggar och andra liknande forum (Link 1: unhappyhipsters. com/2016-04-10). Med unhappyhipsters.com vill jag exemplifiera komplexiteten i och spänningarna mellan den meningsbärande bilden, arkitekturen som objekt och arkitekturen som något under ständig förändring. Bilderna och dess bildtexter visar på hur ord och bild tillsammans utsätter de befintliga representationerna för nya kontextuella och kulturella tolkningar.

It was a difficult conversation, but he tried his best to explain that, since the remodel, toy breeds no longer fit the family’s aesthetic.

It was the architect’s supercilious idea, but the family had agreed: in lieu of a flatscreen, they’d just watch the world go by. In reality, no one sat in the living room anymore. 3-4. Exempel från unhappyhipsters.com

EN INTRODUKTION TILL MIN STUDIE och konnotativa meningarna i bilderna som analyseras i förhållande till det meningsbärande i de bilder jag själv adderar. Undersökningen stöds av teori där teori även prövas gentemot det som undersökningen av bild och plats visar.

Hur representeras urbana platser visuellt i förhållande till den byggda miljön som helhet? För att diskutera denna forskningsfråga gör jag en kvalitativ innehållsanalys (Bryman 2002:505) av de tre platsernas visuella material. Studien rör ej arkitekturbilder generellt men skulle kunna upprepas på andra platser med andra bilder. Jämsides med innehållsanalysen adderar jag nya bilder som jag skapar själv genom fotografering och/eller manipulering av de ursprungliga bilderna. Syftet med att skapa egna representationer är att använda dessa som analysverktyg. På så sätt kan jag undersöka andra verkligheter, händelser och upplevelser av samma representation. De alternativa bilderna hjälper till i förståelsen av hur platserna förändras av årstider, väder och användande, samtidigt som det blir tydligt vad de säljande bilderna inte berättar. Metoden hjälper mig på så sätt att föra diskussion kring den fråga jag ämnar att problematisera.

EN KORT TEORETISK INTRODUKTION Resonemang, analys av bilder och diskussion grundar sig i relevant teori inom ämnena arkitekturfotografi, arkitektur i förhållande till pågående tid, arkitekturbeskrivning och visuell kultur där ideologi, ikonicitet, kontext, denotativ/konnotativ läsning av bilder, reklambilder och producent/mottagare beskrivs. Litteratur och annan data som finns samlad om de tre utvalda platserna presenteras också för att beskriva platserna ur ett tidsperspektiv. Här ges en kort introduktion till studiens huvudsakliga författare och teorier. Studien introducerar arkitekturteori med fokus på arkitektur som levd tid, beskrivning av arkitektur och arkitekturfotografiet. Jeremy Till skriver att många bilder som kommuniceras inom arkitektur och stadsplanering

Min analys bygger på teorier om arkitektur och tid men också på teorier om visuell kultur där det är de denotativa

representerar tidlöshet i form av rena gator, evig sommar och lyckliga människor utan större kontext. I sin bok Architecture depends argumenterar han för hur arkitektur alltid måste skapas med en förståelse för eventualiteter (2009:1). Det vill säga det oförutsägbara.

century och beskriver de narrativ som dominerade fotografier av arkitektur under modernismen och som än idag präglar arkitekturfotografiet. Narrativen fokuserar på form och inte på liv (2014:10). Hon ger ett historiskt perspektiv av arkitekturfotografiet som är viktigt i förståelsen av samtida representationer av byggd miljö.

Mats Hultman, lektor vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö vid Lunds Universitet, argumenterar i sin licentiatuppsats Mellan människa och material – om att beskriva arkitektur och arkitektonisk kvalitet för hur en beskrivning av arkitektur är något annat och något större än en ren byggnadsbeskrivning (1998:17). En beskrivning av arkitektur innehåller allt från hur du berättar för en annan människa om hur arkitekturen är, både i tal och skrift, till beskrivningar genom ritningar, modeller, fotografier och andra visuella representationer. Olika beskrivningar besitter ändå samma grad av verklighet, de berättar bara olika saker. Arkitektur kan därför delvis beskrivas som att den både blir till och omformas i sin beskrivning (Hultman 1998:18).

Arkitekturfotografen Johan Fowelin skriver i sin artikel 4x5=20 Tankar om arkitektur från tidskriften Kritik att arkitekturbilder och arkitekturfotografi inte är något annat än ren reklam (2009:64). Dess huvudsakliga syfte är att just sälja. Vidare diskuteras problemet med att arkitekturfotografiet alltid exkluderar allt förutom den ideala byggnaden (2009:65). I How buildings learn – what happens after they’re built argumenterar Stuart Brand för samma sak som de ovan nämnda och menar att en stor bov till gapet mellan arkitektur och idén om arkitektur är just arkitekturfotografiet då det är genom detta en arkitekt vinner priser och bygger en karriär. Ett arkitektkontor får ofta uppdrag tack vare att de syns eller vinner utmärkelser, ett system som bygger på fotografier

Fotografisk arkitektur introduceras av Claire Zimmerman i Photographic architecure in the twentieth

av en byggnad tagna innan människor börjar använda byggnaden (1994:55).

saker endast kan förstås på liknande sätt av människor som delar samma kultur och bär på liknande konceptuella kartor (2013:4). Dessa kartor består av olika koncept vilka vi sätter i relation till specifika koder som skriftliga ord, talade ljud eller visuella bilder. På så sätt skapas mening i representationsakten och förändras över tid beroende på kontext (2013:7).

I Practices of looking – an introduction to visual culture ger Lisa Cartwright och Martha Sturken en omfattande introduktion till hur vår värld idag präglas av och på många sätt påverkas av visuell kultur, studiens andra teoretiska fält. De redogör för komplexiteten i det faktum att ingen bild kan representera en sanning då allting är relativt och beroende av kontext och diskuterar betydelsen av globalisering och visuell kulur (Sturken & Cartwright 2009:25). De beskriver Roland Barths begrepp denotativa och konnotativa meningar i bilder. Det denotativa är det uppenbara i bilden, som ett hus med en gräsmatta. Det konnotativa är det som antyds i bilden, exempelvis ett exklusivt hus för en övre samhällsklass. Här produceras olika nivåer av mening på samma gång som således förändras beroende på den kontext betraktaren avkodar bilden i (2009:20).

DE TRE PLATSERNA Platserna i studien är valda för att de befinner sig i tre skilda stadier av utveckling. Bo01 i Västra Hamnen har använts och brukats i snart 15 år. Lomma Strandstad är delvis under användning och delvis under uppbyggnad. I Bellakvarter har människorna som representeras i det visuella materialet ännu ej flyttat in. Däremot beskriver detta visuella material från Bellakvarter om hur platsen förväntas bli när den står klar. De tre platserna representerar även tre olika typer av visuell kommunikation. I undersökningen av Bo01 ligger fokus på arkitekturfotografiet med Wingårdhs Kajplats 01 som undersökningsobjekt. Här studeras byggnadens utveckling över tid i relation till de fotografier

Stuart Hall beskriver i Representation: Second Edition hur representation är något som förenar menig och språk med kultur (2013:1). Representationer av olika

5. Diagram som visar val av platser i fĂśrhĂĽllande till tid och typ av visuell kommunikation

som representerar byggnaden som objekt på arkitektkontorets hemsida. I Lomma Strandstad studeras reklambilden där JM’s kampanj Semesterkänsla hela året sätts i relation till känsla hela året. Slutligen är fokus i undersökningen av Bellakvarter visionsbilden och hur denna presenteras tillsammans med ett rikt brandingmaterial i tidningen Magasin Bellakvarter, en blandning av fotografi, vision och text. Fokus ligger på att undersöka tid, väder och det situerade sammanhanget i relation till de visualiseringar och berättelser som finns representerade i tidningen.

• •

De visuella objekten, dvs. fotografier, reklambilder, visionsbilder och visualiseringar, är de dokument jag använder som datakälla i undersökningen (Bryman 2005: 493). För att förstå det visuella material jag undersöker måste jag först ta reda på:

Avsnitten om varje plats kommer avslutas med en sammanfattning rörande denna undersökning för att hjälpa både läsaren och mig själv i analys och reflektion.

• • • •

Hur är de komponerade? Vilket är det denotativa budskapet och vilket är det konnotativa?

För att sedan förstå det alternativa visuella material jag skapat undersöker jag: • • •

Vad säger de ursprungliga representationerna inte? I vilket sammanhang skapar jag mitt eget material? Hur komponerar jag mitt eget material i förhållande till de ursprungliga representationerna?

För undersökningens kontextuella trovärdighet och för att få en större förståelse för de plaster som representeras i studien har ett flertal besök varit nödvändiga. Det är genom denna närvaro jag skapat de bilder som omprövar de existerande bilderna mot ett sammanhang av något pågående och föränderligt och det är här jag kan undersöka vad som händer mellan idé och

Vad säger bilderna? Vad ämnar bilderna att säga? Vad vill de att mottagaren ska förstå? I vilket sammanhang är bilderna skapade? Vem är avsändare och vem är mottagare?

aktörer.

upplevelse. I undersökningen av Bo01 har jag rört mig i området ofta och vid olika årstider, tid på dygnet och skilda veckodagar i varierande väder. I undersökningen av Lomma Strandstad har jag bott i Semesterkänsla hela året många gånger under studiens gång. Detta har gett mig en personlig och bredare upplevelse av området som kan sättas i relation till det liv JM’s kampanj beskriver. Här har jag också samtalat med dem jag bott hos där deras upplevelse av Lomma blir en alternativ berättelse. I studien Bellakvarter har jag besökt området två gånger för att få en övergripande förståelse av den kontext platsen planeras byggas i. I denna komplexa värld av visuella upplevelser och levda upplevelser, olika aktörer och intressenter, koder och meningsbärande tecken ska jag nu försöka bena ut hur allt hänger ihop genom att presentera en studie av arkitekturfotografi, reklam och visionsbild i förhållande till plats över tid. Här analyseras globala flöden av kultur, kapital och visuell kultur, samt huruvida representationerna av områdena fokuserar på en pågående process eller en färdig drömvärld som huvudsakligen företräder ideologi, ideal, mål och

EN TEORETISK INBLICK I HUR I HUR BETYDELSE SKAPAS GENOM REPRESENTATION med hjälp av olika karaktärsdrag som färg, nyans, ljusspel och kontrast (Kress & van Leeuwen 2006:46). Representationerna blir därmed meningsbärande.

Innan jag går närmare in i min granskning måste flera av de förhållanden som påverkar undersökningen förklaras. Det finns en mängd teoretiker inom ämnet visuell kultur men jag har valt att främst fokusera Lisa Cartwight och Martha Sturkens samt Stuart Halls beskrivningar av representation, tolkning av bilder och bilders betydelse.

En bild kan i sin komposition säga en sak, men genom att kombinera den med ord adderas ytterligare en betydelse. På så sätt blir två typer av representation av samma objekt tydliga, precis som i exemplet med unhappyhipsters.com. Där är säljbilden inte den samma som den köpta verkligheten. Denna aspekt av bildspråk kommer i undersökningen av de tre platsernas visuella material att analyseras. På så sätt kan jag undersöka huruvida mening skapas i själva kompositionen och inte alltid i objektet i sig.

Cartwright och Sturken redogör i sin bok Practices of looking – an introduction to visual culture för hur ett visst språk har en viss uppsättning regler som bestämmer hur mening skapas och uttrycks. Det samma gäller för de visuella system av representation som återfinns i fotografi och visualiseringar. Dessa system är inte språk i den bemärkelsen att de talas och skrivs, men kan ses som en annan typ av språk. Systemen som bygger dessa visuella representationer kan därför analyseras med metoder lånade från semiotiken och lingvistiken (2009:12). I Reading images – the grammar of visual design förklarar Gunther Kress och Theo van Leeuwen att där en text använder sig av verb använder sig bilder av objekt för att beskriva en form av händelse. Vad som i språk förstås av prepositioner begripliggörs visuellt

En annan aspekt är den hur representation, beskrivet av Hall i Representation: second edition förenar mening och språk med kultur (2013:1). Kultur är en viktig del i den process där mening produceras och förmedlas mellan människor inom en särskild kultur. Representationer av olika saker endast kan förstås på liknande sätt av människor som bär på liknande konceptuella kartor (2013:4). Dessa kartor består av olika koncept vilka

publik som delar samma konceptuella karta och i den också samma drömmar och ideal. Platsvarumärket kan med hjälp av visuella koder och tecken appellera på känslor och image genom att bygga en identitet som många inom samma kultur förväntas eftersträva.

vi sätter i relation till specifika koder som skriftliga ord, talade ljud eller visuella bilder (2013:7). Här introduceras den formalistiska teorin av representation vilken kort syftar till hur mening skapas i och genom olika former av språk, så som bildspråk, tal- och skriftspråk. Att representera något är att konceptualisera detta något. Om jag tänker på ordet stol så kan jag beskriva detta genom konceptet stol, inte genom den faktiska stolen. Här refererar Hall till ett populärt citat språkforskare gärna använder: Hundar skäller. Men konceptet ”hund” kan varken skälla eller bita (2013:3). På samma sätt kan vi inte prata med stolen, men vi kan prata med hjälp av ordet stol som i det svenska språket beskriver en sak vi kan sitta på. På samma sätt kan vi inte heller prata med en ideal plats men vi kan förstå den genom ett tydligt bildspråk. Ett platsvarumärke kan därför kommunicera olika koncept som kan förstås av betraktaren som om de vore verkliga. Visuell representation som riktar sig till specifika målgrupper blir på så sätt ett effektivt verktyg inom branding och platsvarumärkesbyggande. Här samlas olika tecken och symboler som tillsammans kan förstås av en bredare

Genom att titta på bilder av byggd miljö kan vi beroende på tidigare upplevelser och erfarenheter urskilja olika nivåer av mening och på så sätt relatera till bilderna på olika sätt. Cartwright och Sturken redogör för hur den franska teoretikern Roland Barths använder begreppen denotativ och konnotativ mening för att beskriva dessa olika nivåer av betydelse som produceras samtidigt, för samma beskådare av samma visuella bild (2009:20). Den denotativa meningen återberättar det uppenbara i bilden medan den konnotativa meningen är det som antyds i bilden, det som är mindre uppenbart och kopplat till kulturellt specifika associationer och betydelser, så som politiska eller känslomässiga budskap. Uppdelningen i vad bilden denoterar och vad den antyder, alltså konnoterar, är ofta mångtydig, där den konnotativa betydelsen kan förändras över tid, beroende på dess sociala kontext (Cartwright & Sturken

2009:20).

Denna distinktion är grundläggande för hur bilderna i studien tolkas, omtolkas och representeras men också för den förståelse de är ämnade att läsas i.

Hall beskriver hur dessa tecken står för och representerar de koncept och konceptuella relationer som vi bär runt på och som tillsammans skapar system av mening inom vår kultur (2013:4). Varje ljud, ord, bild eller objekt fungerar som ett tecken och organiseras med andra tecken i ett system som uttrycker mening och kan beskrivas som ett språk (Hall 2013:5). På så sätt kan en bild av arkitektur förstås av dem som talar det bildspråk som arkitekturbilden beskriver. Detta förklarar hur en människa inom arkitekturkulturen kan se på en bild och genom den se arkitektoniska kvaliteter och särdrag medan en människa från en annan kulturell kontext kanske bara ser en byggnad i betong med raka linjer och stora fönster som upplevs stel och steril. På så sätt är inte en beskrivning det samma som den beskriver. Båda beskrivningarna, säger Hultman, besitter ändå samma grad av verklighet. De beskriver bara olika saker (1998:17).

OLIKA SÄTT ATT BESKRIVA ARKITEKTUR PÅ Mats Hultman vill med sin text Mellan människa och material – om att beskriva arkitektur och arkitektonisk kvalitet beskriva och ge en bild av vilka principiella möjligheter och begränsningar olika sorters beskrivningar och representationer av arkitektur har. Först vill han beskriva vad just beskrivning av arkitektur står för. Hur det är något annat och något större än en ren byggnadsbeskrivning ur ett byggperspektiv. Enligt Hultman berättar man för en annan person, både i tal och skrift om vad arkitektur är, men också genom ritningar, modeller, fotografier och andra visuella representationer (1998:17). För Hultman är en beskrivning av arkitektur aldrig den samma som en byggnadsbeskrivning eller ett fotografi men de båda är en del av den totala beskrivningen. En beskrivning är samtidigt inte det samma som den beskriver, utan endast ett tecken för något annat.

ARKITEKTUR OCH TID Till argumenterar för hur glappet mellan arkitektur som den beskrivs och arkitektur som den existerar och upplevs i tid ofta bygger på hur vi misstar arkitektur

som metafor, alltså ett tecken för något annat, för att vara verklighet (2009:42). Syftet med diskussionen är inte att avfärda sätten arkitektur generellt beskrivs på utan att försöka bryta upp den ordnade ytan för att skapa alternativ. Faran ligger inte i själva metaforen i sig, den som beskriver en ideal värld, utan i när skaparna av metaforen, i detta fall arkitekten, tror så mycket på det metaforen står för att den blir en slags verklighet och en sanning (2009:44). Till introduceras begreppet eventualiteter som beskriver det oförutsägbara, det eventuella och det oväntade, det som drabbar byggnaden då liv, pågående tid och användande flyttar in. Kort kan begreppet beskrivas som att det eventuella är det faktum att allt kan vara på något annat sätt än det är. Ingen eller inget kan någonsin isolera sig helt från utomstående krafter (Till 2009:45). Arkitektur kan, både utifrån Hultman och Till, beskrivas som ett event, något som ständigt pågår, upplevs, omformas och blir till i sitt varande.

2001 invigdes den omtalade bomässan Bo01 i Västra Hamnen, Malmö. Visionen för området var att från industriområde omvandlas till en ny, grön och hållbar stadsdel. Ledorden morgondagens stad satte Västra Hamnen på kartan både i Sverige och internationellt, mycket tack vare den ikoniska arkitekturen och de miljömässiga satsningarna.

ARKITEKTURFOTOGRAFIET Till beskriver vad han benämner arkitektens självständighet och hur det innebär att arkitekten tror sig kunna verka utanför de system som påverkas av tid och förändring. Fenomenet grundar sig i det Till beskriver som den svarta lådan, alltså den skyddade värld inom vilken arkitekter arbetar och förstår varandra men inte alltid förstår sin omvärld. Det är inom den svarta lådan som arkitektur förfinas och reproduceras genom att fotograferas för att sedan referera tillbaka till sig själv (2009:33).

Det finns mycket skrivet och sagt om området men jag har trots det valt att främst ta utgångspunkt i ett samtal jag hade med Eva Dalman den nionde mars 2016. Hon arbetar idag som projekterade för utvecklingen av Brunnshög i Lund men var tidigare anställd som arkitekt vid Bo01. I och med att hon var med under hela processen i utvecklingen av Bo01 besitter hon en ovärderlig kunskap kring platsen. Hon har även skrivit avsnitt i boken Västra Hamnen – lärdomar och erfarenheter och har därför ett brett perspektiv och en bred kunskap kring området som löper över tid. Men innan jag går vidare med undersökningen av Bo01 vill jag ge en djupare introduktion till arkitekturfotografiet som är huvudtemat i denna del.

I boken Photographic Architecture in the Twentieth Century beskriver Claire Zimmerman hur den moderna arkitekturen utvecklades i rasande fart tack vare fotografiet som spred och reproducerade arkitektoniska idéer snabbare än någonsin. Byggnader som objekt besitter egenskapen av att vara statiska och blev idealiska att fotografera då de gav kameran den långa slutartid den behövde för att ta ett skarpt och tydligt fotografi (2014:7). Historiskt sett blev fotografiet det huvudsakliga mediet genom vilket information om byggnadsverk spreds.

Modernismen som arkitektur är en rörelse som vuxit ur den moderna världen och modernismens idéer om att lösa problem och radera smuts och oförutsägbarheter från agendan. Här har arkitekturfotografiet spelat en stor roll i denna utveckling (Till 2009:84). Tid som något pågående är inte närvarande inom modernismen, utan idéerna fokuserar på här och nu, ett ögonblick som representerar total färskhet och renlighet (Till 2009:85). Med modernismens symptom beskriver Till ett fenomen och en konsekvens av den moderna världen. Det är inte arkitekternas behov av självuppfyllelse som styrt utvecklingen av arkitekturen, utan snarare de uppfattningar som styrs av de ideologier som ligger till grund för politisk utveckling. Modernistiska arkitekter som Le Corbusier och hans verk är därför inte skapare av modernismen och modernistisk arkitektur, utan snarare en konsekvens av dess ideologi (Till 2009:33). Fotografierna av Le Corbusiers byggnadsverk kan därför sägas representera något annat än själva byggnaden i sig, nämligen den världsbild och den ideologi inom vilken Le Corbusier verkade. Det komplicerade med bilder av arkitektur är att de, enligt Zimmermann ofta döljer lika mycket som de avslöjar. Hon introducerar

fotografisk arkitektur, ett begrepp som beskriver hur de narrativ som dominerade den modernistiska arkitekturerans fotografier och än idag är de narrativ som präglar arkitekturfotografi, fokuserar på form, inte liv. Det var byggnaderna som stod i fokus och det var byggnaderna som form som började cirkulera, representerade i den fotografiska bilden (2014:10). Detta historiska perspektiv är viktigt för förståelsen av dagens representation av arkitekturbilder. KAJPLATS 01: UTSIKTER OCH INSIKTER Jag promenerar ofta längs Sundspromenaden i Västra Hamnen. Här möts jag av storslagen arkitektur. Omtalad arkitektur. Stora fönster som möter havet, Öresund och horisonten. Men också stora fönster som möter de människor som rör sig utanför. Fönster som möter halvnakna badare och nyfikna besökare som inte kan låta bli att titta. Titta på, titta upp, titta in. Nästan längst ner i söder på promenaden reser sig Gert Wingårdhs prisbelönta Kajplats 01. På wingardhs.se beskrivs det hur allt som pågår inuti byggnaden relaterar till havet. Hur fönstren öppnar upp till elementen utanför. Bilderna av byggnaden representerar raka linjer, vacker sten,

stora fönster. Ett statiskt objekt i sin fulla arkitektoniska prakt. Kajplats 01 beskrivs vidare som ett hus med utsikter. När jag promenerar förbi reflekterar jag ofta över hur det lika mycket är ett hus med insikter. Sikt rätt in i vardagsrum. In i vardagen. Hos dem som använder byggnadens rum. När jag passerar funderar jag över hur en lutar sig tillbaka i soffan efter en lång dag på jobbet. Hur en petar sig i näsan och hur en går naken från sovrummet till badrummet. Jag funderar också på hur det går till när en bråkar i öppna fönster. Hur ett bråk möter elementen utanför. Hur ett bråk blir till ett skådespeleri på storbild. Och så slår det mig, att jag kanske aldrig kommer få ett svar. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet jag rör mig längs promenaden. Allt som pågår i byggnaden relaterar inte längre till havet så fort rummet innanför tagits i bruk. Någon fick nog och kom till insikt. Fönsterna öppnar inte längre upp sig mot elementen utanför. De är täckta. Förskräckta. Förtäckta. Av gardiner. Persienner. Jalusier.

FĂ&#x2013;RDRAGNA GARDINER

Everything that goes on in this building relates to the sea. Living 20 metres from the sea with a dramatic mood swings makes for a full life - one of give and take for both people and buildings. Big windows open up the rooms to the elements outside.

wingardhs.se

6. Kajplats 01, arkitekturfotografi: wingardhs.se

havet såg inte på havet såg inget alls de boende märkte det gick och la sig tidigare än nödvändigt

Sanna Hartnor, Hamnen

7-8. Kajplats 01, dokumenterande fotografi: Anna Bergman

Sanna Hartnor är poet som 2014 debuterade med boken Hamnen. I en artikel i Sydsvenskan (26:e januari 2014) inleds texten: Under en novemberpromenad såg hon en kvinna sticka ut huvudet genom fönstret för att kalla in två pojkar på skateboard – det skulle ju snart bli mörkt. Och där försvann de absolut enda personer som just då rörde sig i området (Link2: sydsvenskan.se/201605-03). Det var här hon fick inspiration till sina texter. Under lång tid vistades hon i området, tittade, granskade och försökte förstå och ser själv ser boken som ett försök att avkoda den retorik som finns i byggd miljö. Hon vill granska arkitekternas och stadsplanerarnas sätt att förklara verkligheten i förhållande till den verklighet som tar form. Hon menar, att tittar man noga på livet, så ser man också ofta det absurda i livet.

(Link3: https://www.arkitekt.se/bostadspriset/ 2016-0415). Byggnaden fick alltså ta emot ett pris bland annat

för boendekvalitet redan innan den togs i bruk.

Stuart Brand börjar sin bok How buildings learn – What happens after they’re built med att beskriva gapet mellan arkitektur och idéen om arkitektur (1994:2). Han säger att vi ofta föreställer oss att arkitektur är permanent, men att detta inte är annat än en illusion. En stor bov i det hela är arkitekturfotografiet (1994:55). Arkitektkontor ofta får uppdrag tack vare att de syns eller vinner utmärkelser. Ett system som är byggt på fotografier, bilder tagna innan människor börjar använda byggnaden, och inte användande och kontext. Detta blir tydligt i fallet Kajplats 01. Förbannelsen över arkitekturfotografiet, som alltid handlar om den perfekta kompositionen är den att det är utifrån fotografiet en arkitekt vinner priser och bygger en karriär på. Alla dessa vackra men oförmögna stillbilder har kramat livet ur arkitekturen mer än någon annan faktor, skriver Brand (1994:56).

FÖRESTÄLLNINGEN OM ARKITEKTUR 2001 vann Kajplats 01 Sveriges Arkitekters Bostadspris vilket belönar ett nyligen färdigställt bostadshus eller bostadskomplex av hög arkitektonisk klass. Juryn ska särskilt beakta boendekvaliteter, en god genomförandeprocess, tradition och internationella influenser samt hur tekniska innovationer gestaltas

Här är det intressant att arkitekturfotografen Johan

Fowelin inleder sin artikel 4x5 Tankar om arkitektur från tidskriften Kritik med att slå fast att arkitekturfotografi är reklamfotografi (2009:64). Fotografiet av arkitektur, så som det ser ut idag, ska inte bara vara kraftfullt utan mer kraftfullt än i verkligheten. Det ska sälja antingen inredning, byggnaden som estetiskt objekt eller arkitekten. Alla tecken på liv så som smuts, känslor eller politik raderas och bilderna saknar därför helt kontext. Det farliga med detta är att arkitekturfotografi spelar en viktig roll i utvecklingen av samtida arkitektur. Där arkitektur och fotografi är i symbios med varandra försvåras möjligheterna av analys, förståelse och förnyelse av arkitekturen som byggd miljö (Fowelin 2009:68). Fotografiet blir inte bara en plats för reproduktion av arkitektur utan också en plats för skapande av arkitektur. Precis som Fowelin och Brand, skriver också Till att många byggnader skapas med grund i att de ska se snygga ut i specifika vinklar då de fotograferas. Fotografiet blir då den huvudsakliga referenspunkten för arkitektur, inte platsen och det sammanhang som byggnaden verkar inom. Något som tydligt visas i hur Kajplats 01 framställs fotografiskt i förhållande till det pågående och föränderliga.

Arkitektur och konst klumpas ofta ihop där en effekt av detta blir att arkitekter ofta ser sig själva som konstnärer och att arkitekten på så sätt blir ett hinder för byggnadens anpassningsbarhet. Problemet med arkitektur som konst är att konst i all sin stolthet är ofunktionell och opraktisk samt att arkitektur som konst ofta är något som säljs på distans där det största mediet för detta är via fotografi, alltså det Zimmermann beskriver som fotografisk arkitektur. Här gör Brand en distinktion mellan konst och hantverk. Konst är något där nöje dominerar medan hantverk är något där funktion är det dominerande. Hantverk är något användbart skapat med eftertanke och stor omsorg för detaljer (1994:54). På samma sätt borde arkitektur ses som ett hantverk anpassat till sina användare och inte som experimentell konst. Ett nytt tak med dramatiskt utseende må vara vackert och hänförande att se på, det säljer arkitekturtidningar och reproduceras genom fotografier världen över. Då det börjar läcka däremot, är det inte längre lika spännande. FÖRESTÄLLNINGEN OM KAJPLATS 01 Liksom BIG’s 8 House började så småningom också det

prisbelönta Kajplats 01 att släppa in vädret. I en artikel i Sydsvenskan (8e augusti 2008) går det att läsa hur en 208 kvadratmeter stor lägenhet med åtta balkonger, två terrasser, egen hiss och havsutsikt stått tom sedan 2006. Anledningen är fuktskada. Ända sedan bomässan 2001 har det regnat in. MKB Fastigheter som äger byggnaden menar att det är kvalitetsproblem och pressade byggtider under Bo01 som orsakat fukten, något de fortfarande lider av 7 år senare (Link4: sydsvenskan.se/2016-0415). Enligt en artikel från Byggvärlden (28e april 2009) står lägenheten fortfarande tom och den renovering av huset som snart ska ske uppskattas till 6 miljoner kronor (Link5: byggvarlden.se/2016-04-15).

prakt. I bilderna beskrivs varken levd tid i form av användande eller indikationer på att byggnaden förändrats sedan den stod klar och fick ta emot sitt ärofyllda pris 2001. En slående representation av Kajplats 01 som fotografisk arkitektur vars syfte är att sälja Wingårdh som arkitekt där det är arkitekturen som idé som vunnit pris, inte arkitekturen som en upplevd helhet. Byggnaden beskrivs som en succé ur Sveriges Arkitekters perspektiv men för de boende är inte Kajplats 01 en fullträff och genom att presentera dessa ytterligheter synliggörs det gap som uppstår mellan byggnaden som objekt och den levda upplevelsen av samma byggnad och plats.

Fotografier hjälper oss både att minnas sådant som var men också att glömma sådant som inte finns representerat i bilden (Cartwright & Sturken 2009:18). På så sätt fryser fotografiet tid samtidigt som det involverar en form av etik och moral då det ofta döljer lika mycket som det visar. Enligt artikeln i Sydsvenskan slutade processen mot entreprenören Skanska i förlikning. Arkitekt Gert Wingårdh bar inget ansvar för det som skedde. På hemsidan representeras Kajplats 01 än idag i sin fulla

Historiskt sett har fotografi associerats med realism och kanske är det också därför fotografier av arkitektur fått sådan genomslagskraft. Kameran ansågs länge vara ett vetenskapligt verktyg som kunde registrera verkligheten bättre än människans subjektiva öga och hand vilka återgav världen genom skiss och ord. Skapandet av en bild genom kamerans lins är alltid till viss del en viss del en subjektiv avvägning som grundar sig på urval, utformning och personliga preferenser hos den

som konstruerar bilden, dvs. fotografen (Cartwright & Sturken 2009:16). Enligt Roland Barthes besitter ett fotografi till skillnad från en ritning kraften att förena vad som är här nu, alltså bilden, och vad som var där då, alltså objektet eller platsen, på ett oöverträffat sätt då denna förening bygger på myten om fotografiets sanning. Samtidigt som en bild kan sägas bevisa något, en sanning, kan en och samma bild berätta olika typer av sanningar. Ett fotografi taget ur sin kontext kan inte förstås ur ett händelseförlopp, utan endast som ett fryst ögonblick. Barths refererade till fotografiets sanning som myt då sanning alltid färgas av kultur och kontextuella faktorer. Utanför dessa kulturella sammanhang och ideologier finns inte endast en sanning (Cartwright & Sturken 2009:18). När bilderna på Kajplats 01 sätts i relation till andra bilder och upplevelser kan de också tolkas annorlunda. Bilderna på wingardhs.se är skapade inom en särskild kulturell kontext, den som Till beskriver som den svarta lådan, det vill säga arkitekturkulturen. I denna kontext representerar bilderna arkitektoniska kvaliteter, materialval och estetik. Syftet med bilderna är inte att sälja ett pågående liv utan att sälja byggnaden som ett estetiskt verk och framförallt sälja arkitekten

bakom, Gert Wingårdh. Modern arkitektur som fångas i denna typ av bilder fryser byggnaden i ett idealiserat ögonblick, det innan tid tar vid och förstör den perfekta scenen (Till 2009:77).

FUKTSKADAN Att ett hus kan stå i tusen år var en av tankarna som Gert Wingårdh hade i huvudet när han ritade Kajplats 01. Materialvalet med rostfritt stål, glas och sten gör att huset med sin minimalistiska och klassiska form kanske fortfarande står där när datumet visar på år 3001. Miljöförvaltningen, Malmö Stad

9. Kajplats 01, interiör: wingardhs.se

Här kan vem som helst se att huset är sjukt. På golvplankorna finns svarta mögelsamlingar. I trappan har putsen på väggen släppt. Allt sedan bomässan har det regnat in. Sydsvenskan 15-08-08

10. Kajplats 01, montage och illustration: Anna Bergman

Tid är omedelbar. Tid är alltid närvarande, multipel och kraftfull. Tid kan därför aldrig undkommas (Till 2009:95). Tid upplevs både linjärt och cykliskt, såväl som personligt och direkt närvarande. Denna beskrivning introducerar Tills begrepp tät tid (2009:95). Arkitektur bör ses som ett ramverk inom vilket tät tid kan närvara, utveckla och förändra arkitekturen, snarare än en barriär som försöker stänga ute tid. Denna avsaknad av tät tid blir tydlig i visuella representationer av byggd miljö och i synnerhet i arkitekturfotografiet. Till för diskussion kring hur tid skall vara närvarande i plats och rum och att tid på så sätt bör vara den huvudsakliga kontext inom vilken arkitektur skapas och kommuniceras. Genom att göra så blir arkitektur i stadsrummet till aktiva, sociala platser och frigörs från sin statiska form. I verkligheten måste byggnader förstås i olika tidskalor som hela tiden påverkar byggnaden. Bilder och idéer måste därför tydligt stötta förändring. Arkitekturfotografiet som det används idag motverkar denna utveckling och står i motsats till tät tid som referenspunkt (2009:96).

FRÅN ARKITEKTONISKT OBJEKT TILL UPPLEVELSE Den nionde mars 2016 sitter Eva Dalman och jag i ett samtal för att prata om just Bo01 och Västra Hamnen i Malmö. Om vad som hände och om vad som blev. Hon berättar om ambitionerna för utvecklingen av området och om varför området hamnade just där. Det var viktigt att få ett starkt offentligt rum vid havet och att den första etappen, Bo01, hamnade just där den hamnade beror på dess läge mot väst och kvällssolen. Det var till och med värt att det låg där det låg, utslängt och på den tiden helt frikopplat från staden. Idéen bygger på tankar om hur hav kan möta urban miljö, berättar Dalman och hur det skapar ett direkt möte och en direkt koppling utan gräs och ytor dem emellan. Måttet gjordes så tight som möjligt för att få ett så dramatiskt möte med havet som möjligt. Tanken var att stråket även skulle stötta biltrafik men med tiden insåg man att det inte fick plats. Den plats som skulle öppna upp sig mot havet och låta det på utsidan bli en del av insidan i de exklusiva bostäderna visade sig efter ett tag bli något helt annat. I Bo01 Framtidsstaden – Lärdomar och erfarenheter

(redaktör Bengt Persson) beskrivs hur mässområdet är ett av de största och mest omfattande utvecklingsprojekt i Europa då det kommer till miljömässigt hållbart samhällsbyggande där projektet fått stor betydelse för Malmö som attraktiv och hållbar stad även internationellt (Persson 2005:5). Planeringen och byggandet av Bo01 leddes av starka intressenter med stort intresse för att skapa ett exempel på hållbar stadsutveckling. Redan tidigt fick projektet utstå hård kritik där mestadels handlade om andra frågor än just hållbarhetsaspekten som var projektets huvudidé (Persson 2005:7). Bland kritiken fanns ett motstånd kring val av plats, det stora kommunala stödet, lönekonflikter, pressade byggtider och höga hyror. Då Bo01 invigdes kom människor från hela Sverige och delar av världen för att beskåda modern och storslagen arkitektur som både var estetiskt tilltalande men samtidigt mötte många krav på miljömässig hållbarhet. Bomässan var en attraktion och ett utflyktsmål. Människor vallfärdade till Malmö för att titta på den nya staden. Området såldes in som en plats för de rika och i en intervju i Sveriges Radio (6e maj 2005) riktar fastighetsmäklaren Håkan Sköld stark kritik mot denna marknadsföring. Det skapades en slags

fascination och en exklusivitet för området, men det stötte också bort många av Malmöborna som inte kände sig välkomna (Link7: sverigesradio.se/2016-04-26). Tiden kom och de boende flyttade in. Men människor fortsatte att besöka Bo01 för att titta. De var nyfikna och imponerade av exklusiviteten. Både av platsen och arkitekturen, men också av människorna som bodde där. Trots att området Bo01 inte skapade förutsättningar för bosättning av en bred samhällsklass skapades något annat och helt oväntat i området. Sundspromenaden överträffade allt som planeringen hade kunnat föreställa sig. Soliga och varma dagar vallfärdar omkring 20.000 malmöbor till platsen för att umgås, bada, njuta av havet och fika och det uppstod en slags badkultur som aldrig skådats (Persson 2013:163). Plötsligt blev det exklusiva Västra Hamnen en plats för alla socioekonomiska grupper i Malmö. Dalman berättar i vårt samtal att tanken med lägenheterna på bottenplan var att marken utanför skulle bli till privata uteplatser. Hur de som flyttade in skulle kunna flytta ut sina utemöbler, göra promenaden till sin och sundet till sin trädgård. Byggnadernas och promenadens drastiska

möte med havet var det som skulle skapa denna möjlighet. Vad som dock hände med de uteplatser som de boende på bottenplan förställt sig att bruka till sommaren var att de blev till ett enda stort offentligt rum. Nyfikenheten hos besökarna gjorde att gränsen för privat och offentligt inte respekterades, där det inte var ovanligt att se människor undrande försöka titta in i lägenheterna genom fönstren. För de boende blev det inga uteplatser och Dalman berättar om hur klagomål från de boende gick så långt att de till och med handlade om hur jobbigt det var att behöva se halvnakna människor lapa sol på bryggan nedanför sin balkong. Här är ett bevis på hur de i designprocessen helt misslyckades med gränsen mellan privat och offentligt, säger hon. Omsättningen av hyresgäster och ägare har varit stor där det i perioder varit svårt att få full beläggning av bostäderna. En av anledningarna är de generellt höga priserna, men en annan, säger Dalman, kan också vara den offentliga utsattheten. Det kräver en viss typ av sinne för att vilja bo så utsatt, både vädermässigt och ur det offentliga perspektivet.

renovering och förändring. Dalman berättar om hörnlägenheten på bottenplan som idag tillhör frisörkedjan Larsson & Lange. De som bodde i den från början kände sig efter bomässan så utsatta och kränkta att de började bygga upp barriärer utanför för att hålla folk på avstånd. Till slut satte de upp arga lappar där det bland annat stod LÄMNA OSS I FRED och VI ÄR INGA APOR I BUR. När det inte hjälpte flyttade de ut. Lägenheten stod tom och var svår att hyra ut. För kommersiell verksamhet fungerar den dock utmärkt och har nu huserat frisörverksamhet i många år istället. Här är både ett bevis på hur förståelsen mellan det privata och offentliga var ett uppenbart misslyckande, men också ett bevis på hur byggnaden har anpassat sig till något annat, från början otänkbart, men för den sakens skull inte sämre.

Kajplats 01 har under åren fått utså både fuktskada,

INGA APOR I BUR No balconies punctuate the wall. The design is based on a limited - but clear - number of approaches. A play between the formal and the informal has been striven for at all levels, from the town plan to details.

wingardhs.se

11. Kajplats 01, arkitekturfotografi: wingardhs.se

arkitektens planer hade varit storslagna platsens egenskaper skulle flytta in i de boende i samma stund som den iakttogs hur de frĂĽn sina respektive horisonter fĂśrstod varandra Sanna Hartnor, Hamnen

12. Kajplats 01, illustration av Eva Dalmans berĂ¤ttelse: Anna Bergman

det vilda i brukstagandet det är något vi inte kan kontrollera sa arkitekten men vi kan förekomma ibruktagandet rikta rummen programmera dem ge dem namn master bedroom arkitekten litade på de boendes fåfänga ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle ställa dubbelsängen någon annanstans Sanna Hartnor, Hamnen

13. Hörnlägenheten Kajplats 01 idag, dokumenterande fotografi: Anna Bergman

känneteckna en klassisk beskrivning är hur den skildrar saker utifrån ett klassifikationssystem som glömmer iakttagaren vilket leder till en objektifiering av föremålet för beskrivning. Denna form av beskrivning fungerar bra för att beskriva delar i en helhet men kan inte fånga essensen eller upplevelsen av helheten, något den romantiska beskrivningen klarar bättre. Den romantiska beskrivningen är däremot ytlig och ger därför sämre vägledning i hur exempelvis en vision ska genomföras eller hur ett problem kan lösas (1998:22). De olika beskrivningarna fyller därför olika behov.

BILD, DIKT, MASSMEDIA, UPPLEVELSE: OLIKA SÄTT ATT BESKRIVA ARKITEKTUR Här beskrivs Kajplats01 utifrån min egen upplevelse och mina egna bilder, av Sanna Hartnor, Sydsvenskan, Eva Dalman och Gert Wingårdh. Beskrivningarna skiljer sig markant från varandra men det betyder inte att den ena bilden är mer sann än den andra, de fokuserar bara på olika saker. Wingårdhs säger aldrig att byggnaden inte utsatts för förändring, de väljer bara att inte kommentera det i sin egen beskrivning vilket gör att beskrivningen inte blir fulländad. Beskrivningar

Arkitektur är ett bruksföremål genom att det är rumsskapande, det stöttar sociala processer såväl som estetik och teknik. Komplexiteten i det hela gör arkitektur svår att beskriva och därför innefattar en beskrivning av arkitektur allt från byggnadsritning, materialval, fotografi, modell, diagram, skiss, visionsbild och personlig upplevelse där både den romatiska och den konstruktiva beskrivningen får betydelse (Hultman 1998:23). Arkitektur kan därför sägas delvis bli till i beskrivningen och inte i objektet i sig där arkitektens beskrivning bara är en liten del av en stor helhet.

är

alltid en kommunikationsakt De görs för att någon ska kunna ta del av någon annans idé, koncept eller tankar. De två vanligaste typerna av beskrivning är den klassiska och den romantiska (Hultman 1998:21). Den klassiska beskrivningen följer förnuft och lagar, där bakomliggande beteendeformer kan utläsas. Den romantiska formen av beskrivning fokuserar däremot på det yttre, det är som är inspirationellt, fantasifullt, skapande och intuitivt. Den romantiska beskrivningen baseras på känslor snarare än fakta. Det som brukar (Hultman 1998:18).

objekt. I fallet Kajplats 01 och problemen med läckage var det pressade byggtider och påtryckningar från investerare av Bo01 som tvingade fram ett dåligt utfört arbete av byggnaden. Detta var något Wingårdh inte kunde kontrollera och kanske är det delvis därför byggnadens liv över tid inte nämns.

Fasaden är beklädd med gotländsk kalksten i kalkbruk, tanken var just att använda beständiga och naturliga material. De stora fönstren ger mycket ljusinsläpp och reducerar behovet av särskild belysning inomhus. Rummen i huset är influerade av sekelskiftets ideal, högt i tak och nära nog kvadratiska rum. Planlösningen i rummen är påverkad av öppenheten ut mot sundet med de stora fönsterytorna. Att arkitekturen är uppskattad syns inte minst på de utmärkelser huset fått, bland annat Svenska Arkitekters Riksförbunds Bostadspris 2001.

Brand diskuterar i sin bok hur priser och utmärkelser aldrig reflekterar över funktionalitet. Viktigt att poängtera dock, är att begreppet boendekvaliteter i en kontext som den från Sveriges Arkitekter eller Miljöförvalningen syftar till andra kvaliteter än det som användaren av byggnaden kanske bedömer som kvaliteter. Sveriges Arkitekter menar att boendekvalitet är att kunna sitta i sin soffa och blicka ut genom fönstret som sträcker sig från golv till tak och på så sätt möta hela havet, låta det på utsidan bli en del av upplevelsen på insidan. För en användare av arkitekturen kan detta istället vara en kvalitet som för med sig negativa konsekvenser på grund av det sammanhang byggnaden är en del av, något som blir tydligt i undersökningen av Bo01 som ofta visar förtäckta fönster. Det betyder dock inte att de som bor där inte trivs, men att vad som rent

Miljöförvaltningen

Miljöförvaltning (Link8: http://malmo.se/download/20 16-04-15) väljer att inte heller kommentera den kritik och de fuktproblem som byggnaden utsatts för och som blivit kostsamma både i tid, material och pengar. Bakom varje succé finns nio misslyckanden (Brand 1994:64). Arkitekten måste få tid att åtgärda problemen, men detta kostar för mycket pengar. Istället för att betala arkitekten ytterligare ett stort arvode går processen vidare. Arkitekten har på så sätt inte så mycket makt trots allt, och kanske är det en av anledningarna till att arkitekten lägger fokus på byggnaden som estetiskt

estetiskt är en kvalitet inte alltid är samma kvalitet ur ett användarperspektiv. Jag anser denna distinktion viktig just av den anledning att allt vi avkodar avkodas i en särskild kontext. Detta underbygger hela komplexiteten i representationsteorin. De två synsätten beskriver två olika typer av verkligheter.

SAMMANFATTNING AV BILDSTUDIEN: BO01 Bilderna från Wingårdhs berättar om arkitektoniska uttryck. Färg- och materialval och arkitektoniska kvaliteter där stora fönster och vågräta linjer skapar ett kontrastrikt uttryck. Bilderna ämnar sälja byggnaden Kajplats 01 som ett estetiskt objekt. De säljer även arkitekten Gert Wingårdh och hans varumärke. De syftar inte att sälja bostäder utan snarare förmedla kontoret Wingårdhs och vad de är kapabla till rent professionellt. Samtidigt säljer de också Västra Hamnen som område och Malmö som en innovativ stad i ett globalt perspektiv både för turister, företag, forskare och investerare.

Det är inte bara arkitekten som ignorerar tid och förändring utan något som också blir tydligt i miljöförvaltningens beskrivning av byggnaden. Alla inblandade har incitament och intressen att försvara, påtryckningar och förväntningar att agera gentemot. Här är en process som involverar önskemål från arkitekten, miljöförvaltningen, investerare, Malmö Stad, byggherrar och brukare som på ett eller annat sätt ska försöka sammanfalla i ett större process pådriven av globalisering samt ekonomiska mål och vinstintressen. Här blir komplexiteten i att beskriva arkitektur extra tydlig där olika typer av beskrivningar beskriver olika saker av samma objekt. Bara tillsammans kan de utgöra en dynamisk, föränderlig och komplex helhetsbeskrivning.

Producent av bilderna är lika mycket Wingårdhs som fotografen. Lika mycket som bilderna representerar byggnaden och arkitekten representerar de också fotografen och dennes urval. Mottagaren är de som kan använda bilderna som referens för att våga satsa på ett nytt projekt som genererar inkomst för arkitekten. Mottagaren kan också vara någon som vill konsumera arkitekturen som ett estetiskt objekt genom bilderna.

Kameravinklarna är noga utvalda och ofta tagna underifrån. Detta ger byggnaden ett pampigt uttryck. Det är få människor i bilderna och de är inte skapade för att visa ett sammanhang. Färgerna är kontrastrika och skärpan klar. De interiöra bilderna är dova med romantiskt och mjukt ljus. De visar ljusinsläpp och skuggspel, material och rumslig estetik men inte pågående, levd tid.

Mitt eget material är skapat i ett granskande syfte där jag vill ifrågasätta de ursprungliga representationerna genom att sätta dem i kontrast till andra upplevelser som beskriver byggnaden och platsen över tid. Jag har ett redan ett förutbestämt kritiskt förhållningssätt till de bilder som finns vilket gör att jag letar efter ytterligheter som kan sättas i kontrast till dessa. Jag vill berätta om något annat än den ideala byggnaden. Fokus ligger på det som är mer personligt och pågående och som blir dynamiskt just för att det är föränderligt. Mina bilder handlar om livet över tid och inte om byggnaden som estetiskt objekt. De nya bilderna är till skillnad från Wingårdhs representationer, tagna en iPhone och inte med en avancerad kamera. De är inte efterbehandlade och försöker inte förföra genom sin komposition. Här är det objekten i bilderna som vill berätta något.

Det denotativa i bilderna berättar att det står ett hus på en kaj, samt om färg- och materialval, väder och tid på dygnet. Det konnotativa är exempelvis upplevelsen av arkitektonisk kvalitet, hur de lodräta fönsterna möter de vågräta och på så sätt skapar ett kontrastrikt uttryck. Bilderna konnoterar en arkitekt och den stil denna arkitekt är skapare av. Det finns även en konnotation av exklusivitet som säger att det inte är vem som helst som bor här. På så sätt befäster konnotationen social klass och normer men också yrkesstatus för arkitekten. Bilderna berättar inte om byggnaden över tid eller det sammanhang den befinner sig i. De talar inte om hur byggnaden har använts och förändrats, de problem den brottats med eller om de människor som bor där.

Som denna första del kommer fram till är det fler än arkitekten som är involverad i representationer av den byggda miljön. Istället för den ideala byggnaden fokuserar nästa del på det ideala livet där projektutvecklarna är de som producerar och kommunicerar drömmar.

Cirka tio kilometer upp längs kusten norr om Malmö uppdagar sig Lomma, ett litet samhälle under expansion, alldeles intill stranden. Visionen för Lomma Hamn är liksom den för Västra Hamnen, att omvandla ett industriområde och en industrihamn till en attraktiv stadsdel nära havet med inslag av butiker, kontor och rekreation. Så beskrivs satsningarna för den pågående utvecklingen av Lomma Strandstad på projektutvecklarna JM’s hemsida (Link8: jm.se/16-05-05). Lomma Strandstad började byggas 2004 och är fortfarande under expansion. Ledorden för kampanjen av området är Semesterkänsla hela året och här erbjuds en levande gatumiljö med närhet till den vitaste sanden, salt hav och hamn.

Där detta liv utövas finns närhet till caféer, restauranger och presentbutiker, turister rör sig i området och olika event arrangeras. Det här livet blomstrar under sommarmånaderna och syftar till avkopplande stimulans, något utöver det vardagliga. Att ha semester innebär att vara ledig och semesterlivet går därför stick i stäv med den vardag som pågår i Strandstaden varje dag. Förortslivet däremot kännetecknas av monokultur där bostadsområdet dominerar men med viss närhet till service av olika slag. Gator och butiker befolkas oftast på morgon och kväll då de boende rör sig till och från skola, jobb och hem. Under dagtid är det stilla och tyst (Persson 2013, 164). I Lomma Strandstad dominerar förortslivet men med inslag av semesterlivet under sommarhalvåret. (Persson 2013, 164).

För att ha råd att bo i området dock krävs ett relativt välbetalt jobb i likhet med Västra Hamnen. Välbetalda jobb tenderar att ta upp en stor del av människors liv och den levande gatumiljön som så fint beskrivs är på sin höjd närvarande soliga helgdagar och gör sig ibland påmind under sena eftermiddagar då vädret tillåter.

SEMESTERKÄNSLA HELA ÅRET För att sätta arkitektur och arkitektur som affärsdrivande verksamhet i ett större och mer komplext perspektiv vill jag återkoppla till Brand. Han säger att samtida arkitektur, istället för att drivas av stabil utveckling domineras av två ögonblick i tid (1994:63). Det första är då de snygga och ideala renderingarna av byggnaden

Just semesterlivet definieras utifrån rekreativa ändamål

får investerarna och byggherren att säga kör. Det andra ögonblicket är det då byggnaden ska överlämnas till sina användare, då användaren köper det perfekta ögonblicket. För att komma dit måste bostäder säljas och det måste då finnas en vilja att köpa. Då handlar det inte bara om att köpa ett hem utan en hel livsstil. Att konsumera en produkt bygger också på tron om att vi i konsumtionsakten inte bara får en produkt utan i tillägg social status och legitimitet gentemot andra (Sturken & Cartwright 2009:265). Bostäder har i detta sammanhang blivit en konsumtionsvara. Människor som investerar i Lomma, liksom i Västra Hamnen, bor antagligen redan någonstans och de har framförallt råd med ett hem. Att köpa en bostad i Semesterkänsla hela året handlar därför inte bara om att tillgodose ett grundläggande behov. Semesterkänsla hela året säljer förutom bostäder också en livsstil och ett ideal. Bilderna kommunicerar inte till dem som redan bor i Lomma utan till dem som potentiellt ska flytta dit. Till dem som ska investera pengar och liv i platsen.

ska sälja snabbt. För att det ska vara möjligt måste marknadsföringen vara tydlig och nå ut till rätt målgrupp. Varje bild i kommunikationen har på ett eller annat sätt en producent, men just termen producent kan vara svårdefinierad då allt från en enskild konstnär till ett varumärke kan ses som producent (Cartwright & Sturken 2009:52). I Semesterkänsla hela året är både producent och avsändare av bilderna JM, men det kan också vara kommunen som i det långa loppet har vissa incitament de vill tillgodose. Ett exempel på detta är hur de vill få välbetalda människor till kommunen som betalar mycket skatt. Därför är det viktigt att bilderna kommunicerar mot en särskild publik som kan uppfylla detta. Arkitekten nämns inte i kommunikationen och det är inte fokus på arkitektoniska kvaliteter utan största fokus ligger på området och känslan som råder där. ATT BO I SEMESTERKÄNSLA HELA ÅRET Jag har två vänner som bor i Semesterkänsla hela året. De köpte sin lägenhet i augusti 2015 och ett av de starkaste säljargumenten var de 50 meter det är till stranden och en balkong i söderläge med vacker utsikt över ett parkområde som sträcker sig hela vägen till

De som investerar i och utvecklar projekten är måna om att de ska bli klara i tid, under utsatt budget och att de

hamnen. Eftersom de flyttade in i oktober har de fortfarande inte använt balkongen, trots att den är inglasad. Sedan solen börjat titta fram under våren har de vågat sig ut, men att öppna upp skjutdörrarna har ännu inte varit ett alternativ, vinden är allt för påtaglig och riktigt blåsiga dagar är det en fysisk svårighet att ens få upp dörrarna. Fönstren är alltid saltkyssta och på grund av närheten till stranden och sanden krånglar deras lås i ytterdörren och det är alltid med viss spänning de låser upp. Närheten till stranden ger också närvaro av den vita sanden. Den är med överallt. På gatan, i trappuppgången, i vardagsrummet och i sängen. Trots att samtliga boende i deras trappuppgång frivilligt köpt ett hem så nära stranden handlar den största och kanske mest infekterade diskussionen just nu om vem som inte borstar av skorna ordentligt från sand. Det står ju en skoborste utanför dörren!

vi nya bostäder med inbyggda mögelfällor? Mötet beskrivs i en artikel från Sydsvenskan publicerad den 31 maj 2008. Här möts de oroade konsumenterna, en jurist och JM. JM menar att detta är en välfungerande teknik att använda sig av men att det är tråkigt när det går fel. Tvisten slutar med att JM står för kostnader av renovering samt förlänger garantin med 10 år. Efter år 2020 är eventuella fuktproblem återigen de boendes ensak (Link10: sydsvenskan.se/16-05-05).

De som bott i huset lite längre har innan åsikterna rörande sanden också varit i strid med JM. Husen är byggda med enstegstätade fasader och många av dem har drabbats av fuktproblem. 2008 hålls ett möte i ett fullsatt Folkets Hus i Lomma under rubriken Äger

SAND I TRAPPUPPGÅNGEN

14. Lomma, dokumenterande fotografi över JM’s reklambanner i Semesterkänsla hela året: Anna Bergman

15-17. Trappuppgång i Semesterkänsla hela året, dokumenterande fotografi: Anna Bergman

så sätt styra vilket sätt betraktaren tolkar budskapet i bilden. Sloganen Semesterkänsla hela året tillsammans med bilden av ett lyckligt par på en kritvit strand får oss direkt att tänka på det vi i Sverige längtar efter mest större delen av året, de få dagar av perfekt sommar. Därför vill bilderna få betraktaren att minnas härliga stunder och ögonblick, vilket framkallar starka, positiva känslor. Produkten Lomma Strandstad blir på så sätt associerad med dessa känslor. Texten i reklamkampanjen är det verktyg som används för att rama in budskapet och begränsa bildens betydelse.

KÄNSLA HELA ÅRET Trots att vi idag är väl medvetna om hur lätt det är att både manipulera och arrangera ett fotografi, särskilt med hjälp av digital teknologi, är mycket av den makt fotografiet besitter just den att det finns en delad uppfattning kring att fotografier är objektiva eller sanningsbärande dokumentationer av händelser. Barths tolkning av den fotografiska myten är den att myten i sig består av gömda uppsättningar av regler och konventioner genom vilka mening skapas och ses som universella och givna för ett helt samhälle. Sommar finns och semester finns, det är önskvärda situationer och eftersom reklambilderna är fotografier från Lomma ligger det en viss sanning i dem. Om denna sanningen relaterar till några dagar om året eller hela året som kampanjens budskap vill rama in är vad som befästs i myten. I reklamsammanhang används oftast fotografiet då de konnotativa meningarna i detta bär på den makt som beskrivs i myten om fotografiets sanning, samtidigt som det är en huvudsaklig källa för fantasi. På så sätt skapar fotografiet dubbla betydelser i reklamkampanjer (Cartwright & Sturken 2009, 33). Reklambilder använder både text och bild för att skapa mening och kan på

Fotografier är alltså något som involverar och spelar på känslor. Bilderna som representerar Semesterkänsla hela året appellerar på varma känslor om sommaren och hjälper oss att minnas ljumma kvällar, långa dagar på stranden och middagar på balkongen. Samtidigt hjälper dem oss att glömma höst, vinter och vår, med kyla, väder, vind och mörker. De framkallar känslor och får på så sätt en kulturell status som sanningsbärande. De underhåller och förför, samtidigt som de kan ses som dokument från verkligheten och det är just denna kombination som gör reklamfotografi så kraftfullt

(Cartwright & Sturken 2009:18).

Men precis som diskuterats tidigare representerar fotografier bara en av flera sanningar och kontrasterna blir tydliga då Semesterkänsla hela året sätts mot Känsla hela året.

relation mellan det som säljs, i det här fallet exklusiva bostäder, och dess symboliska betydelse, i det här fallet något utöver det vanliga, för att inte bara sälja produkten utan också de konnotationer vi inkluderar i produkten (Cartwright & Sturken 2009, 276). Att bo i Lomma Strandstad ska vara något unikt och efterlängtat. Här får du något du inte får på andra platser. Kommunikationen av Lomma Strandstad i Semesterkänsla hela året appellerar på tidsbrist och saknad av semester och fritid – här får köparen allt i ett i ett färdigpacketerat, perfekt litet paket: tillhörighet, semester och exklusivitet. Reklamannonser etablerar ofta normer genom att demonstrera sådant som är annorlunda från normen (Cartwright & Sturken 2009:276). Normen är semester fem veckor om året, inte hela året. Här befäster kampanjen hur det medför något utöver det vanliga att bo i Lomma Strandstad. Samtidigt handlar kommunikationen om individen i Lomma och inte samhället Lomma. Hur du som individ med din närmsta familj når en form av självuppfyllelse genom att investera tid och pengar i Semesterkänsla hela året.

Vem som helst som befunnit sig i Lomma andra dagar än de soliga och varma sommardagarna kan skratta åt kampanjen. Många samtida reklamannonser leker ofta med just förståelsen av att betraktaren förstår att de lovar mer än de kan hålla. Trots detta är reklamannonsers främsta syfte är att ge löften. Om inte löften om att produkten ska uppfylla vad den lovar, så löften om en bättre självbild, ett bättre utseende, högre status, ett mer prestigefullt liv eller en känsla av uppfylldhet (Cartwright & Sturken 2009:265). Bilderna leker med vår förståelse av att de representerar en ideal värld samtidigt som de besitter kraften att trigga vår fantasi och appellera på våra känslor. Även om betraktaren förstår att bilderna visar ett ideal finns där ett underliggande, dolt budskap som talar om för betraktaren att livet blir bättre här. Reklam vill inte direkt få oss att konsumera en produkt, utan snarare de värden som är associerade med denna produkt. Reklamannonser skapar en

SEMESTERKÄNSLA HELA ÅRET MÖTER KÄNSLA HELA ÅRET

18. Reklamfotografi, Semesterkänsla hela året: JM

19-21. Lomma Strand, dokumenterande fotografi KĂ¤nsla hela ĂĽret, de tre icke-representerade ĂĽrstiderna: Anna Bergman

22. Reklamfotografi, SemesterkĂ¤nsla hela ĂĽret: JM

23. Lomma Strand, dokumenterande fotografi KĂ¤nsla hela ĂĽret: Anna Bergman

så sätt kan reproducera en uppfattning av verkligheten betyder också att de som beskrivet kan framkalla en mängd förprogrammerade känslor. Men bilders förmåga att trolla fram verkliga, optiska upplevelser har också att göra med hur de presenteras. Ikoniciteten i visuella bilder ligger inte bara i själva innehållet (Messaris 1997:15). Även om uppenbarelsen av människor och platser i bilden är de mest uppenbara ikoniska elementen kan också bildens stilistiska drag, så som perspektiv, färgsättning och ljus, bära ikonisk betydelse i hur vår verklighet upplevs genom bilder. Detta blir tydligt i bilderna på nästa uppslag. De berättar båda om hur det är att vistas på en balkong i Semesterkänsla hela året men är komponerade på helt olika sätt.

IKONISKA BILDER Visuella tecken beskrivs som ikoniska tecken (Hall 2013:7). Detta för att de i sin form bär på en likhet med objektet, personen eller händelsen som de refererar till. Ett fotografi av en byggnad exempelvis, reproducerar några av de tillstånd som upplevs i den visuella perceptionen. Ordet byggnad däremot, har ingen tydlig relation till visuell perception utan består endast av bokstäver som överhuvudtaget inte liknar byggnaden. På så sätt blir visuella tecken ikoner för den visuella perceptionen och kan förklaras som ikoniska. Bilder har förmågan att, till skillnad från text, tala till oss direkt. Detta gör bilder kraftfulla, särskilt i reklamsammanhang. I Visual Persuation, the Role of Images in Advertising beskriver Paul Messaris hur ikonicitet är ett begrepp som används för att beskriva det visuella objektets betydelse (1997:13). När vi ser oss omkring registreras de saker vi ser som värdebärande. Varje visuellt inslag, allt från ett ansiktsuttryck till helheten av en plats, registreras ofta med en mängd känslomässiga associationer, som bygger på varje individs tidigare erfarenheter. Det faktum att bilder på

Den säljande bilden från JM är uppbyggd av en bildretorik som genom ljusa färger, kontrastrik efterbehandling och två leende människor som blickar ut mot något härligt, konnoterar sommar, semester, kärlek och lycka. Kortfattat ett tilltalande liv enligt bildens producent. Bilden är tagen ur ett grodperspektiv där betraktaren ser upp på det härliga liv det lyckliga paret tycks leva. Förhoppningsvis börjar betraktaren längta

efter den ideala helhet som erbjuds i Semesterkänsla hela året. Den bild jag sätter i kontrast till säljbilden är mörk i förgrunden men överexponerad i bakgrunden. Den är inte efterbehandlad och dessutom tagen ur den vinkel där jag sitter på balkongen och blickar ut över Semesterkänsla hela året. Det finns inga polerade ytor eller leende människor i bilden, utan endast en trött hund som vilar huvudet på bordet. Trots liknelser som den blå himlen utanför och en balkong med vacker utsikt konnoterar inte bilderna samma ideala liv. Detta exemplifierar hur komposition är medskapare av ikonicitet och hur ikoniciteten har förmågan att framkalla olika känslor hos betraktaren samtidigt som den också befäster normer och social tillhörighet. De två bildernas denotativa betydelse liknar varandra men de konnotativa antydningarna skiljer sig markant.

TVÅ BALKONGER, TVÅ REPRESENTATIONER

24. Reklamfotografi, Semesterkänsla hela året: JM

25. Balkong i SemesterkĂ¤nsla hela ĂĽret, dokumenterande fotografi: Anna Bergman

det också viktigt att locka en denna tänkta publik på ett enkelt sätt. Reklam säljer en tillhörighet samtidigt som den etablerar de koder som särskiljer olika grupper av människor från andra för att karaktärisera produkten. För publiken är de vita modellerna den omarkerade och icke-ifrågasatta normen och vitheten i bilderna bör inte ens noteras av den vita publiken (Cartwright & Sturken 2009:277). De ska inte ens behöva ifrågasätta sin plats i Lomma Strandstad. För den andra delen av befolkningen dock, den som av olika anledningar inte tycker sig passa in i mallen som kommuniceras, blir de den markerade normen och ifrågasätter på så sätt sin plats i annonsen och i slutändan sin plats i Lomma.

Att utforska bilders betydelse är att förstå hur de är skapade inom en kontext som styrs av social makt och ideologi. Ideologi manifesteras genom sociala antaganden som både säger hur saker och ting är, men också hur de borde vara (Cartwright & Sturken 2009:23). I dessa bilder är det lätt att tolka in vilka JM föreställer sig och föredrar ska bli en del av produkten Semesterkänsla hela året. Representation i bilder är ett sätt att både engagera och få andra att dela uppfattning men också ett sätt att befästa särskilda värderingar. Bilder är en stor del av samtida reklam och konsumtionskultur genom vilken uppfattningar kring mode, behov och sociala värderingar både konstrueras och fortlever. Visuella bilder bär på så sätt på en social makt. Reklam säljer en form av tillhörighet till en specifik gemenskap eller social grupp. Den sociala makten manifesteras delvis i bilderna från Semesterkänsla hela året genom att bekräfta den norm som råder i de nordeuropeiska samhällena. Det här är en plats för den välställda, vita kärnfamiljen. Kanske är ett av incitamenten för Lomma Strandstad att locka en kapitalstark publik som i det långa loppet gynnar kommunen ekonomiskt genom skatteintäkter. Då är

VAD KOMMUNICERAR INTE BILDERNA? Bilderna representerar ett ideal. En svensk dröm om sommaren. De berättar inte skifte i tid, årstid eller väder. Inte heller om dagar av vind. Eller dagar av olika humör. Kontrasterna blir därför extra tydliga då verkligheten inte möter det bilderna berättar. På så sätt befästs en slags makt i den ideala bilden där kraften i den ikoniska bilden ofta får oss att känna innan vi hinner tänka. Men även i Semesterkänsla hela året ingår

ett föränderligt och pågående liv med allt som hör till detta. Känslor, politik, hämtning och lämning på dagis, stress och glädje. Här ingår fuktskada, sand, smutsiga fönster, väder, vind och rusk. En stark närvaro av väder. Trots detta älskar mina vänner sin lägenhet, sitt hem och Lomma. Men av helt andra anledningar och helt andra kvaliteter som inte kommuniceras i kampanjen för Semesterkänsla hela året. De har lärt sig uppskatta sanden som tränger sig in överallt, eftersom den påminner dem om att de bor vid havet med vinden, vädret och naturen. Känslan av att gå utanför dörren, oavsett väder, och bara få vara närvarande i detta är vad de uppskattar. Tystnaden, lugnet och friheten. De vill kunna leva med naturen och vindarna i en ständig närvaro av det oslipade och oförutsägbara utan att för den delen behöva bosätta sig långt ifrån de bekvämligheter urbana platser tillgodoser. De gör aktiviteter utefter vad vädret ger och Lomma Strandstad är en lekplats för den äventyrslystna. Stiltje är är sällan skådat. Det blåser alltid i Lomma. I kommunikationen missar de det allra bästa med Lomma, menar dem: Det i hur naturen alltid är närvarande på ett djupare plan samtidigt som Malmö bara ligger ett stenkast bort.

SAMMANFATTNING AV BILDSTUDIE: LOMMA STRANDSTAD Bilderna som studerats i denna del berättar om ett ideal och ett problemfritt liv fyllt av semesterkänsla hela året. De talar om för betraktaren att det är den vita, välställda svensken som bor i Lomma och att kärnfamiljen är normen. De beskriver också hur du får något utöver det vanliga om du väljer att bo just här. Bilderna vill sälja en livsstil som endast kan uppnås i Lomma Strandstad. De vill att mottagaren ska köpa en bostad i ett område som genererar denna identitet och livsstil. De är skapade i ett reklamsammanhang som vill sälja en drömvärld. JM är måna om en tydlig kampanj för att locka rätt krets till området. Avsändaren av bilderna är JM men kanske också i det långa loppet Lomma Kommun. Mottagaren är den som kan tänkas köpa en bostad i Lomma. Kampanjen riktar sig inte mot de som redan bor där. Bilderna är iscensatta, ljusa och färgstarka, kontrastrika och rena. Många av dem är tagna ur ett lätt grodperspektiv där betraktaren ser upp till dem som lever det problemfria livet.

De denotativa meningarna är de som visar en man och en kvinna på en balkong, en familj på en strand och en jämn könsfördelning. Konnotationen däremot antyder en plats för den vita kärnfamiljer i ett område med semesterkänsla hela året. Den befäster normer och vill förmedla exklusivitet.

närvaro av väder en konsekvens av att bo vid stranden. Således dessa bilder är skapade ur ett kritiskt förhållningssätt där jag vill sätta något i relation till idealet. Svårigheten blir där att förhålla mig objektiv till de bilder jag tar och inte lägga för stor personlig värdering i det alternativa material som jag skapar.

Reklambilderna berättar inte heller, i likhet med arkitekturfotografiet om tid eller förändring. Trots att det är människor i dessa bilder är de ändå tidlösa. De berättar inte om en vardag eller om hur denna vardag stöttas av den byggda miljön. Återigen är det fokus på ett ideal, men istället för byggnaden som ideal, är det här livet som ideal som representeras.

Mina egna bilder är återigen tagna med en iPhone. De är inte efterbehandlade eller iscensatta utan endast observationer. De är mörkare och inte lika kontrastrika samt syftar inte till att förföra en betraktare. Bilderna i denna del leker med att vara identitetsskapande där du dom individ uppnår något utöver det vanlig genom att bo i Lomma Strandstad. Nästa objekt i undersökningen vill flytta fokus från individen till den större gruppen och skapa en plats för möten, där fokus ligger på det gemensamma stadslivet.

De bilder jag själv skapat är producerade i ett sammanhang av levd tid och representerar min upplevelse i Semesterkänsla hela året. De är dokumentära ur den bemärkelsen att de inte är arrangerade som reklamfotografiet. De vill inte sälja något utan bara berätta om händelser och skiftningar i årstider. Jag vill med mina bilder undersöka vad man förutom semesterkänsla hela året får på köpet. Här är sanden och

Jag står med Magasin Bellakvarter i handen och tittar ut över en byggarbetsplats. Jag omgärdas av höga hus i Ørestad, öppna fält vid Royal Golf Club och ett pampigt Bellacenter. Precis här bland grus och damm ska snart en destination i världsklass resas. Någonstans mittemellan reklambilden och arkitekturfotografiet finns en annan typ av visuell representation, den imaginära visionsbilden. Bilderna i tidningen beskriver en prefabricerad värld som det bara är att öppna dörren till och kliva rätt in i. Den är solig, varm, normativ, ren, perfekt och lycklig. Reklamannonser kan ibland leka med att vara något annat än just reklam genom att istället framställas som konst, ett kulturevenemang eller annan underhållning (Cartwright & Sturken 2009, 265). Magasin Bellakvarter är här reklam paketerad i ett annat format, en tidning, som berättar om hur du kan bli en del av denna framtida upplevelse. I tidningen presenteras arkitekterna bakom, investerare och samarbetspartners. Här presenteras Köpenhamn och vad som är så unikt med just denna stad. Köpenhamnsborna ger sin bild av staden och berättar om hur de vill bo (Magasin Bellakvarter 2015:3). Det lokala möter det internationella. Boende, arbete och besök flätas samman

unisont. Det är lika mycket en plats att bo på som en plats att besöka. Tidningen säljer personerna och företagen bakom projektet lika mycket som den säljer den framtida platsen. Sammanfattningsvis beskriver tidningen en framgångssaga som ännu inte finns. ATMOSFÄR I Magasin Bellakvarter beskrivs hur det köpenhamnska är något unikt och eftertraktat världen över, där Köpenhamn år efter år toppar listorna över the most livable cities i världen. Köpenhamnsk karaktär är det samma som att en plats betyder något. Det handlar både om arkitektonisk kvalitet men lika mycket om sättet man möter varandra på i staden. Bella Center har länge varit en mötesplats för hela världen och nu är tanken att istället för de parkeringsplatser som omringar mässområdet, ska ett nytt och mångfaldigt bostadsområde göra det. Här ska en lokal stadsdel med stark karaktär och internationell dragningskraft resas ur parkeringsplatsens damm. Essensen av Bellakvarter kan beskrivas som 1) hur det blir en ny stadsdel med köpenhamnsk karaktär, 2) en internationell attraktion i lokal stadsmiljö, 3) en mångfaldig stadsdel där

människor möts, 4) en riktig stad där naturen är närvarande, samt 5) en stadsdel som är nära både Rådhusplatsen och Kastrup Flygplats (Magasin Bellakvarter 2015:5). Färgstarka och ikoniskt laddade fotografier blandas med slående visionsbilder samt beskrivande och säljande text. Beskrivningarna är romantiska och går aldrig in i detalj på hur denna omvandling faktiskt ska gå till. De förför och får läsaren att direkt vilja kliva rätt in i denna framgångssaga.

26-28. Exempel från Magasin Bellakvarter

Löfgren beskriver i sin artikel att svårigheten i hur människor blir del av en projicerad atmosfär ligger i att det aldrig går att förutse hur människor kommer använda en plats över tid (Löfgren 2014:257). Att addera en dimension av atmosfär i varumärket kan ibland bara vara en quick-fix. För vem gillar inte en atmosfär full av liv, energi och kreativitet som aktiverar alla dina sinnen? Skapandet av arkitektur, menar han, har gått från vad arkitekturen har och vad arkitekturen gör till vad du känner och vem du är i förhållande till den kommunicerade bilden av arkitekturen. Det handlar om individen, upplevelsen och identiteten och inte så mycket om hur platsen rent praktiskt stöttar ett vardagligt liv över tid. I fallet Ørestad blev resultatet mer dött än levande och då har inte det välarbetade, romantiska visuella materialet så mycket att säga till om när de fysiska lösningarna inte genererar den imaginära bilden. Så vad är det då som säger att Bellakvarter inte kommer möta samma öde som Ørestad? Det ligger trots allt bara på andra sidan gatan, i samma område och är redan en del av samma spöklika atmosfär.

intressant projekt som tillskillnad från både Västra Hamnen och Lomma fokuserar på det sociala livet, det som ska hända mellan husen och mellan människorna utanför individens och familjens gränser. Utvecklingen av Bellakvarter involverar inte bara arkitekter utan också kulturdesigners. Christian Pagh, grundare av byrån Urgent.Agency, specialiserade på sociala och kulturella aspekter av stadsutveckling, intervjuas under rubriken Hur får en plats en atmosfär? (Magasin Bellakvarter 2015:59). Han berättar att fokus ligger på att skapa ett sammanhang mellan rum och människor där människors vardag och behov är det centrala och poängterar att en välutvecklad plan och vision inte skapar en plats av sig själv. En plats handlar lika mycket om människor och atmosfär, sådant som tar tid. Här handlar det om att skapa samlingspunkter i området redan i ett tidigt utvecklingsskede. Fokus ska ligga på att värdesätta små start-ups samt skapa levande gator med hjälp av caféer, restauranger och andra mötesplatser. Kulturdesign fokuserar på den mjuka infrastrukturen, den som beskriver var och hur människor träffas, de aktiviteter som skapar karaktär samt hur stadsutvecklare kan arbeta för lokalt stadsliv i en global helhet. Det

Egentligen är projektet Bellakvarter ett spännande och

gäller att arbeta strategisk för att skapa goda nätverk inom vilka ett socialt liv och en atmosfär kan uppstå. Bellakvarter är intressant, säger Pagh, för att området redan attraherar människor från hela världen. Det är en stor utmaning de har framför sig, men också en stor möjlighet att faktiskt skapa en socialt hållbar plats. Det handlar om att se tid som en ingrediens i stadsutvecklingen där den blir en strategisk möjlighet till att utveckla kultur, avslutar han (Magasin Bellakvarter 2015:60).

helt distanserade från tid och fysisk form (Till 2009:87). Peter Bosselmann beskriver i boken Representaion of places: Reality and Realism in City Design hur dessa bilder tillåter betraktaren att referera till dem på samma sätt som om det vore i verkligheten (1998:167). I en undersökning gjord där respondenterna fick titta på en rad datorgenererade bilder av ett bostadsområde reagerade nästan samtliga på renligheten, det perfekta i bilderna. Oavsett om de gillade eller ogillade detta så förstod de att det inte kommer upplevas på samma sätt i verkligheten. Material åldras och smuts, väder, vind, årstider, tid och användande kommer prägla upplevelsen av området (Bosselmann 1998:196). I en datorgenererad bild är fasaderna fläckfria, skarpa, exakta och hårda. Gatorna ser helt nya ut och färgerna upplevs ibland som artificiella. Problemet är att det är svårt att lägga till fel och brister som kan tänkas finnas då alla linjer och prickar i en digital bild skapas av nummerföljder och algoritmer (Bosselmann 1998:192). Redan 1998 skriver Bosselmann att det återstår att se om nya applikationer för representation av arkitektur och byggd miljö kommer hjälpa designers att närma sig verkligheten eller komma längre ifrån den mot en värld

VISIONSBILDEN Till berättelsen om framtidens Bellakvarter hör ett rikt visuellt material. Tidningen är full av rena, varma och soliga visionsbilder som bara väntar på att få börja leva. Till beskriver hur visionsbilden blivit ett än mer kraftfullt verktyg än fotografiet (2009:86). Datorgenererade bilder återskapar illusionen av fotografiet trots att det som representeras ännu inte finns. Kraften i dessa bilder lurar betraktaren in i att vad du ser är vad du får trots att det som representeras ännu inte finns i fysisk form. Genom 3d-renderieng och tekniska program som Photoshop kan byggnader skapas och kommuniceras

byggd på myten där designade saker är skapade för att imponera. Design som skapar en idealiserad värld där vi skulle föredra att leva, men som är långt bort från verkligheten. 2016 är detta dilemma huvudtemat på min uppsats.

att designen kommer leva ett eget liv då de släpper den fri och kanske finns det mycket att lära ifrån dem. Den holländska landskapsarkitekten Noel van Dooren inleder sin forkningsplan Drawing Time med att beskriva sin fascination för hur koreografer, i motsats till arkitekter, använder olika system för att representera något. Här blir representationen ett samspel av hur kroppen hos dansaren rör sig, hur den relaterar till musiken, musiken i sig och var i rummet kroppen är vid en given tidpunkt (2011:5). Dansaren är alltid närvarande och i samspel med sin omgivning. Dansaren måste alltid vara öppen för det oväntade, ett snedsteg i koreografin, att tappa en takt och improvisera då det behövs. En koreografi är alltid ett samspel alla faktorer emellan. Representation av arkitektur och landskap däremot, säger han, relaterar bara till ett ögonblick och en plats fryst i tid. Trots detta har arkitektur och i synnerhet landskapsarkitektur ett mycket starkt förhållande till tid. Medvetenhet om tid borde istället belysas i representationen, som en styrka och ett bevis på den dynamik arkitektur och landskapsarkitektur omgärdas av. Precis som många av författarna som nämnts säger

IDÉ OCH VERKLIGHET I ARKITEKTURBILDEN Dagen kommer då platsen ska tas i bruk och arkitekterna, investerarna och byggherrarna avsäger sig sitt ansvar (Brand 1994:64). Användarna bör vandra rätt in i byggnaderna. Rätt in i visionsbilden och använda sitt nya hem precis som det är: färdigt, definitivt, idealt och statiskt. Här beskriver Brand, precis som Till, avsaknaden av tid inom arkitektur. Han menar att alla discipliner som sysslar med byggd miljö borde lära av biologin och Darwins evolutionsteori och på så sätt skapa en kropp av organisk och föränderlig kunskap (1994:210). Byggnader har egna liv i tid som är nära kopplade till de liv som levs av dess användare. De förändras och växer tillsammans. Här har landskapsarkitekter ett helt annat förhållningssätt till tid och användande (Brand 1994:210). De vet

att arkitektur bara kan förstås över tid, säger också van Dooren att en full förståelse för arkitektur och landskapsarkitektur endast kan fås genom att uppleva denna i olika förutsättningar och tillstånd (2011:9). Dessa olika tänkbara tillstånd borde därför representeras således i det visuella materialet. Hur platserna succesivt blir grönare, hur de förändras och hur användarna blir en del av platsen genom en process och inte genom att de bara släpps ner i en färdigpolerad och perfekt värd.

området runt om denna kommer vara en byggarbetsplats eller hur platserna succesivt växer fram i takt med att de tas i bruk. Allt är redan grönt, prunkande, polerat och klart. Den kulturdesign som beskrivs av Pagh representeras inte, och därför inte heller hur denna kulturdesign kommer att implementeras. Essensenen av intervjun med Pagh försvinner i den säljande helheten. Platsen i visionsbilden är redan färdig. Arkitekturen som objekt är något som i sig självt är statiskt. Landskapet däremot är dynamiskt och föränderligt, det växer och frodas, dör och fortlever av sig självt. Arkitektur blir dynamiskt och föränderligt när den tas i bruk av användare. Byggd miljö kan ses som en komplex kombination av ovanstående beskrivet. Byggd miljö är därför under ständig förändring, både naturligt och på inverkan av sina användare. Användarna blir på så sätt medskapare av den byggda miljön och kanske att representation av byggd miljö därför borde göras lite friare. I bilderna på nästa uppslag visas både en färdig bild som det bara är att kliva rätt in i och en motsats, den ofärdiga platsen som representeras i min version. Denna representation talar inte bara om att området kommer

Bilderna från Magasin Bellakvarter konnoterar en vision och en dröm. Ett ideal. De berättar inte om årstider eller skiften i tid. Eller om trötta människor som kommer hem efter en lång dag på jobbet. Hur de njuter av att lägga sig i soffan i sitt hem eller påta i sin trädgård. De visar inte på de processer över tid som hela tiden påverkar livet i den byggda miljön. De representerar energiska människor som lever upp till idealet av det problemfria livet. Bilder tagna på människor vid olika tidpunkt i en helt annan kontext, ihopklippta till en läsbar bild. De talar inte de år som följer den första etappen. Hur

vara en byggarbetsplats över tid, utan den visar också på hur du själv som betraktare kan fantisera fritt kring hur trädgårdarna som ännu ej är färdiga kan tänkas se ut. De visar ett perspektiv av tid och en möjlighet, inte ett ideal. Byggd miljö utvecklas dynamiskt över tid tillsammans med de människor, känslor, händelser, politiska situationer och det väder som råder.

PROCESSEN OCH DEN OFÃ&#x201E;RDIGA PLATSEN

29. Visionsbild Bellakvarter: Magasin Bellakvarter

30. Alternativ illustration Bellakvarter: Anna Bergman

31. Visionsbild Bellakvarter: Magasin Bellakvarter

32. Alternativ illustration Bellakvarter: Anna Bergman

Le temps är franska och betyder både tid och väder (Till 2009:93). Språkligt visar detta tydligt det samband som bygger tid. Väder och tid är samma sak. Väder är något kontinuerligt bestående av regelbundna cykler vilka plötsligt avbryts av det oväntade, så som en plötslig regnskur, starka vindar eller extrem värme. Tid är även den således cyklisk med dag, natt, månader år, samtidigt som den följer ett linjärt mönster. Adderat på detta finns den mänskliga dimensionen av tid. Den som både är personlig i form av minnen och förväntningar men också delad i form historia och framtid. Att beskriva arkitektur är därför delvis att försöka beskriva ett eventualiteter och allt vad det innebär av liv, smuts, pågående tid, väder, känslor och förändring.

mer genomarbetad fastän den inte är det och blir därför mer effektiv i ett säljande syfte. En visionsbild förför medan en ritning förhåller sig väldigt saklig till samma objekt. Oavsett vem arkitekturbeskrivningen kommunicerar till bör den kommunicera olika aspekter av arkitekturen. Är syftet med beskrivningen att skildra en miljö som används och upplevs av olika människor, måste denna beskrivning bestå av flera olika delar som förmedlar flera olika perspektiv, syften och upplevelser (Hultman 1998:34). I mitt samtal med Dalman kommer vi också in på visionsbilden och platsvarumärket. Här menar hon dock att dessa ideala bilder är nödvändiga då de bidrar till kreativitet. Skulle vi bara representera en grå verklighet hade ingen velat investera i projekteten och kreativiteten hade antagligen strypts av realismens bittra sanning. När de används i säljsyfte däremot kan det dock få negativa konsekvenser då de befäster normer och politiska ideal, och med det välkomnar vissa grupper av människor men trycker bort andra. Eventualiteter är något nära förknippat med frihet. Det eventuella ger oss friheten att göra vissa val inom ett bestämt ramverk.

Ingen bild av arkitektur kan beskriva allt och i skapandet av bilden måste därför ett urval göras (Hultman 1998:32). Visar en visionsbild glada människor, vackert väder och lekande barn beskriver detta att det är trevligt att bo här. Att förutsätta att platser kommer befolkas på detta sätt är att ge en missvisande bild. Att presentera en visionsbild istället för en ritning kan av mottagaren upplevas som att platsen, idéen och konceptet är mycket

Borde inte då det eventuella få ta större plats i kommunikationen av byggd miljö att för låta betraktaren fritt få fantisera om sin plats i platsen?

VISIONEN MÖTER MÅNDAG MORGON I NOVEMBER

33. Visionsbild Bellakvarter: Magasin Bellakvarter

34. Alternativ illustration Bellakvarter: Anna Bergman

35. Visionsbild Bellakvarter: Magasin Bellakvarter

36. Alternativ illustration Bellakvarter: Anna Bergman

understöder teorin om teckens betydelse i visuell representation. Precis som två plankor hopspikade till ett kors bara är två plankor men samtidigt står som symbol för en hel religions idéer, är här den muslimska symbolen slöjan och den etniska rasen som representeras i bilderna symboler för ett annat samhälle byggt på andra normer, koder och konventioner. Här syftar jag till att reflektera över de symbolvärden som finns gömda i bilderna om Bellakvarter som i sin kulturella kontext är så självklara att de upplevs som denotativa. Plötsligt blir bildens komposition laddad då den representerar andra symboler som i en större kontext underbygger andra ideologier. Detta visar tydligt på vem/vilka kommunikationen om Bellakvarter riktar sig till.

NORMATIVA BILDER OCH BERÄTTELSER Som beskrivits i delen om Lomma Strandstad befästs ofta normer genom att använda den omarkerade, vita modellen. Samma sak gäller i visionsbilderna för Bellakvarter men med inslag av en markerad ras. Cartwright och Sturken säger att markering av ras eller etniskt ursprung används inom reklam för att demonstrera den sociala rasmedvetenheten och på så sätt blir produkten också kulturellt sofistikerad (2009:278). Här kan konnotationen delvis vara den att skaparna av Bellakvarter vill visa på en social medvetenhet och multikulturell förståelse samtidigt som de talar om att platsen är hipp nog för att klara rasskillnader och mångfald. Av min studie att erfara, är det ungefär en person i varje bild som representerar en annan etnisk ras och den vita normen bekräftas på så sätt ännu mer. Detta visar på hur bilder inte bara representerar ett scenario utan samtidigt befäster normer som styrs av ideologi och kulturell kontext. Bilden på nästa uppslag där muslimsk kultur är överrepresenterad blir, tillskillnad från originalversionen, plötsligt väldigt politiskt laddad. Detta

EN UNDERSÖKNING AV VITHET

37. Undersökning av vithet i visionsbilder från Bellakvarter Magasin. Röd pil mot den markerade rasen.

38. Visionsbild Bellakvarter: Magasin Bellakvarter

39. Alternativ illustration av symbolvĂ¤rden i Bellakvarter: Anna Bergman

som kulturella (2011:2). Global cirkulation av kulturella varor så som massmedia, konst och arkitektur skapar nya mottagare och nya typer av konsumtionsroller. Arkitektur, exempelvis, kan konsumeras genom bilder, genom upplevelser och genom erkännande. En stor del kan konsumeras online, långt bort från objektens fysiska ursprung. På så sätt prövas de kulturella varorna i nya kontexter och kan därmed få nya betydelser. Arkitektur skapas för lokala ändamål, men sprids och får global betydelse (Kocur 2011:83). Detta är syftet med Magasin Bellakvarter och slutligen målet för det lokal-globala Bellakvarter.

DEN GLOBALA VISIONEN OM STADEN Jag bläddrar vidare i tidningen och plötsligt dyker en stor bild på Barack Obama upp. Sociala kontexter, politiska kontexter och kulturella kontexter har i dagens snabba teknikutveckling och globalisering blivit allt mer flytande. Information, politik och idéer sprider sig snabbt genom en cirkulerande globalisering. Människor flyr krig, emigrerar, immigrerar, företag arbetar internationellt och nya kommunikationstekniker gynnar snabb spridning av information, kulturutbyten och ideologier (Cartwright & Sturken 2009:404). Världen har både krympt och blivit mer komplex på samma gång. En och samma bild kan i och med denna spridning tjäna en mängd olika syften, dyka upp i vitt skilda sammanhang och på så sätt betyda olika saker för olika människor. I och med globalisering av bilder sprids också ideal och ideologi, idéer tas ur sina kontextuella sammanhang och prövas i nya (Cartwright & Sturken 2009:9). I Global Visual Culture – an anthology beskriver Soya Kocur hur vi genom global spridning av exempelvis visuell kultur begripliggör oss själva och förstår oss själva. Globalisering förenar komplexa parametrar av såväl ekonomiska, socio-politiska krafter

STADEN SOM SCEN I boken Byen som scene beskriver Dorte Skot-Hansen hur konkurrensen mellan städer har blivit allt skapare i en tid allt mer styrd och påverkad av globalisering. Det handlar idag om att som stad synas för att locka turister, viktiga företag och andra verksamheter som ger städer både kulturellt och ekonomiskt kapital (2007:35). Platser och städer planeras och kommuniceras därför på sätt som hoppas påverka användarna på bestämda sätt. Detta genom att skapa tydliga varumärken genom

platsmarknadsföring men också genom att iscensätta staden på olika sätt, exempelvis genom den kulturdesign som präglar utveckling av Bellakvarter. Stadsrummet kan på så sätt definieras som ett upplevelselandskap. Men det handlar inte bara om platserna ska bidra till nöje och avslappning, menar hon. Dessa upplevelserum är lika mycket en spelplan där det lokala och globala flätas samman och olika maktrelationer prövas. Det är platser där politiska intressen kan materialiseras, kulturella identiteter prövas mot varandra och drömmar byggas på nytt.

på 1970-talet (Skot-Hansen 2007:71). Det tog dock helt annan vändning än det som beskrivits av Pagh och istället för att satsa på livet mellan människor handlade det om att skapa ikonografisk arkitektur. Arkitektur som i sig kan sägas representera önskningar om ekonomisk stadsutveckling och platsmarknadsföring i syfte att locka turister och skapa en internationell image. På samma sätt användes begreppet i utvecklingen av Västra Hamnen. Här beskriver Skot-Hansen exemplet Glasgow. 1990 ansågs staden som europeisk kulturstad men 2007 är den en av de städer i Europa med störst klyftor mellan rika och fattiga i samhället (2007:72). Denna socio-ekonomiska utveckling är ett av många problem som europeiska städer kämpar med, säger hon. Då fokus ligger på att kommunicera ideal och ikoner skapar detta istället ofta sociala problem i staden då platserna riktar sig mot kapitalstarka turister framför den gemen medborgaren.

Skot-Hansen redogör för hur vi befinner oss i ett stadie där det inte längre handlar om överlevnad. Därför har fokus flyttats mot upplevelser. Men ska städer och platser fortsätta att utvecklas som upplevelselandskap och fungera som ett ramverk för det stads- och kulturliv som utvecklar sig måste fokus ligga på att värna om och bidra till en utveckling av mångfaldiga och inkluderande platser (2007:72), och precis som Pagh säger, handlar det om processer och inte idéen om platsen.

Bellakvarter kan beskrivas som en scen och en spelplan. Här ska det lokala prövas mot det globala och olika politiska intressen och ekonomiska incitament från den privata sektorn gynnas. Här handlar det om att skapa en

Kulturdesign är inget nytt begrepp utan myntades redan

destination i världsklass så att alla de som investerat i projektet kan skörda frukterna från det länge. Det kommunikativa materialet beskriver inte hur ett socialt hållbart liv kommer bli till, utan förmedlar en färdig plats. Bellakvarter är inte bara en plats för dem som ska bo där, utan lika mycket en plats för dem som ska besöka området och konsumera en utomstående upplevelse ur en global kontext. Visionsbilderna kommunicerar inte bara en ideal värld. De representerar också ett större sammanhang som styr utvecklingen på avstånd, det vill säga den privata sektorn i ett globalt kapitalistiskt system.

SAMMANFATTNING AV BILDSTUDIE: BELLAKVARTER Bilderna av Bellakvarter beskriver en framgångssaga, samt en ideal och välfungerande plats i den vita danskens liv. De är skapade för att locka människor till platsen, både för att investera i bostäder men också för besöka den. Bilderna vill berätta om den lokal-globala platsen där arbete, besök och bostäder blandas i ett, men misslyckas med detta. Ingenting i bilderna berättar det unika med projektet eller vilken större kontext de är en del av. Här finns inget platsspecifikt och de skulle lika gärna kunna representera en annan plats i ett annat säljmaterial. De är skapade i en säljande kontext där projektets alla aktörer indirekt representeras. Avsändare är således arkitekter, investerare och byggherrar där mottagaren är både de köpenhamnsbor som kan tänka sig flytta till Bellakvarter men också de besökare och internationella gäster som rör sig i området eller de som har ett resande liv där närhet till både centrum och Kastrup är en stor kvalitet.

Bilderna är väl komponerade och representerar en välfungerande och helt färdig plats. Färgerna är mjuka där ljuset i bilderna leker med betraktaren på ett förföriskt sätt. Människorna är glada och mitt uppe i livet i det rena och fläckfria Bellakvarter.

flyttar in i den första etappen kommer området att vara en byggarbetsplats fram till år 2020 då byggprocessen beräknas vara färdig. Bilderna är skapade av projektets ursprungliga bilder och där är det svårt att radera det lena och välkomponerade uttrycket. Kompositionerna i sig själva förför tack vare färg och ljusspel, vilket visar tydligt på att komposition kan vara mer meningsbärande än objekten i sig.

De denotativa betydelserna beskriver färg, form och människor. Konnotationen befäster den vita normen och beskriver en lyckad, vibrerande plats. Bilderna konnoterar också social tillhörighet och befäster, liksom bilderna från Lomma Strandstad, den vita normen. De konnoterar i ett större sammanhang också ett lyckat projekt som ger akötrerna bakom yrkesstatus och erkännande. De alternativa bilderna är skapade i syfte att vända upp och ner på de soliga och lyckliga dagarna. De vill ifrågasätta idealet och är också här skapade med ett kritiskt förhållningssätt till originalbilderna. Här vill jag undersöka hur det kan tänkas se ut på platserna som beskrivs om det istället regnar eller om vi befinner oss mitt i vintern. Jag vill också undersöka hur det kan tänkas se ut innan allt är helt klart. Från att människorna

KRITIK AV MIN STUDIE Tillförlitlighet och äkthet (Bryman 2005, 353) sätts i studien i relation till att det är jag själv som gör ett personligt urval i de andra verkligheter jag vill tolka. I detta fall är producenten jag själv. Svårigheten blir att objektivt tolka, manipulera och ta nya bilder av platsen utan personlig värdering. Samtidigt är min personliga upplevelse av platsen lika verklig som någon annans, då varje beskrivning är en del av en större helhet. Komplexiteten i representationsteorin gör studien i sig väldigt komplex. Alla delar skulle aldrig kunna beskrivas men avgränsningen hade eventuellt kunnat breddas något. Studien hade kunnat få en mer dynamisk bredd om den innefattat fler intervjuer och insamling av data från flera olika källor. Resultatet hade på så vis stöttats av fler.

100

TILLBAKA TILL FRÅGAN Stuart Brand frågade sig om representationsteknikerna för byggd miljö skulle komma att bli ett användbart verktyg för designers i skapandeprocessen av byggd miljö eller om de istället kommer fastna i en ideal värld där vi gärna skulle vilja leva men som är långt ifrån verkligheten. Jag frågar mig:

del i den komplexa helhetsbeskrivningen men besitter ändå sådan kraft. De talar till oss direkt, vare sig vi vill det eller inte. Att läsa en text kräver ett aktivt handlande och bilder av arkitektur blir därför överlägsna i hur de når sina mottagare. Till, Brand, Bosselmann och Fowelin skriver att arkitektur måste skapas och kommuniceras med förståelse för tid, det eventuella och det oväntade, det man inte kan planera. Pagh och Skot-Hansen anser att kulturdesign kan vara ett bra försök till utveckling av välintegrerade och mångfaldiga platser, där man aktiverar användarna tidigt. Platser som i sig själva kan generera atmosfär och tillåter handlande där medborgaren är i fokus. Man kan ifrågasätta huruvida de ideala och färdiga bilderna egentligen motverkar en levande stadsdel, men man kan säga att de sällan bidrar till att ge medborgarna en djupare förståelse för vad som skapar levande urbana platser. Det är inte semesterkänsla, fjärilar, estetik eller ljusspel som bidrar till liv och social hållbarhet. Det är bollspel, lek, grannar, trädgårdsarbete, musik, integration, ingenting, möten osv. Tänk om representation av

Hur representeras urbana platser visuellt i förhållande till den byggda miljön som helhet? Som min studie visar representeras urbana platser idealistiskt i förhållande till det pågående, föränderliga och utförutsägbara livet den byggda miljön stöttar. Representationerna förför sin publik på olika sätt. Därför måste de också särskilja sig på en konkurrenskraftig marknad genom att kommunicera en image och ett upplevelselandskap utöver det vanliga. Dilemmat ligger kanske inte i bilderna i sig utan i de förväntningar och uppfattningar de är medskapare av och i de normer de befäster. När metaforen för lyckad stadsutveckling, vad du ser är vad du får, blir så tydlig att den tas för att vara verklig. Bilderna är bara en liten

101

arkitektur även kunde förmedla en bild av ett vardagsliv.

för Varvsstaden i Malmö. Fotografierna på Kajplats 01 hade lika gärna kunnat vara en byggnad i Brasilien. Ingenting i dem vittnar om var de står, vad som pågår där eller vilka kulturella fenomen som omger dem. Om jag jämför visionsbilden för 8 House i Ørestad med visionsbilden för Bellakvarter ser de likadana ut. De är komponerade på samma sätt och använder samma bildretorik. När jag ser på bilderna av Bellakvarter avfärdar jag dem snabbt och hela tidningen känns löjlig. Hur kan alla människor se så glada ut samtidigt? Barn leker väl på alla platser? Människor grillar väl och använder sin balkong bäst de kan utan att det är ett bevis på att de faktiskt är en del av ett väl fungerande socialt stadsrum? Vad är det som är så unikt med just denna plats? Och hur ser processerna ut för att uppnå det stadsliv som Pagh eftersträvar?

Till skillnad från Till vill jag hävda att det inte bara är arkitekten som vill frysa tid. Alla aktörer representerade i studien vill sälja byggnader av något slag. Arkitekten vill att arkitekturen stannar i sin absoluta färskhet och representerar därför sin byggnad som fotografisk arkitektur. Investerarna vill projicera en atmosfär som går att köpa rakt av genom visionsbilden och fastighetsförvaltarna vill sälja lägenheter snabbt och smärtfritt genom tydlig och riktad reklam som leker med identitet och image. Bilderna av dessa platser, som de ser ut idag, ger en endimensionell bild av vad det innebär att skapa en hållbar plats och förblindar både användare och utvecklare. Kan vi finna andra visuella strategier och därigenom utveckla städer som stärker kvaliteterna i den byggda miljön på andra sätt?

Omvänt kan bilderna i studien sägas representera den byggda miljöns utmaningar. För att en stad ska kunna fungera är ekonomiska investeringar nödvändiga. Det är nödvändigt att locka företag som ger möjligheter till arbete som i sin tur skapar en grundläggande trygghet för människorna och samtidigt inbringar ett skatteunderlag

DEN BYGGDA MILJÖNS UTMANINGAR Jag bläddrar i arkitekturmagasin, jag läser visioner förpåtänkta stadsdelar i Malmö, Stockholm och Göteborg. De ser alla likadana ut. Bilder från Bellakvarter i Köpenhamn hade kunnat stoppas in i planprogrammet

102

för staden. Nybyggda områden omsluts alltid av en mängd svårigheter. Investerade pensionspengar bör ge resultat samtidigt som detta resultat brottas mot argumentet att städer tar tid. Här finns ingen atmosfär från början och rädslan för att platsen ska kännas opersonlig resulterar i än mer opersonliga ideal.

utveckling1. Urbanisten Phil Wood säger där:

Ingen av bilderna vittnar om pågående processer som vardag, känslor, klimatförändringar, flyktingströmmar, mångkultur eller ojämlikhet som alla påverkar, formar och omformar den byggda miljön. Ju tydligare bilden är, desto tydligare blir glappet mellan bild och upplevelse då dessa två inte matchar. Är det inte dags att börja lita på att stadens invånare är kapabla till att utveckla den byggda miljön inom ett bestämt ramverk som inte är ett färdigt ideal?

Kan det finnas ett svar att söka i det Wood säger? Och ligger detta svar i så fall i en profession som liknar kulturdesignern? En profession som fokuserar på livet i den byggda miljön redan från början. En profession som kan sammanföra de olika aktörerna i stadsutvecklingen för att arbeta mer processinriktat istället för målinriktat. Där kraften i bilden används för att sammanlänka alla inblandade och där representationsteknikerna även offentligt används som ett undersökande verktyg istället för att kommunicera en färdig plats. Hur skulle representationer av dessa strategier se ut? Och kan AVK vara ett steg i rätt riktning mot den saknade länken i de komplexa och pågående processer som hela tiden utmanar den byggda miljön? Vi är i vart fall på väg.

We are seeing a death in the Rational City and it’s replacement by the Cosmopolitan City - the city of difference. If we are to achieve togetherness in difference the planning profession must respond.

Jag vill avsluta med att nämna konferensen Nordic Urban Laboratory 2016 som mellan den 6-8 april samlade 160 stadsplanerare, konstnärer, akademiker, politiker och aktivister i Göteborg för att diskutera alternativa urbana strategier där stadens medborgare är medskapare till stadsliv och

103

Referat KIT Nordic Laboratory sammanställt av Kathrine Winkelhorn 2016-05-05

104

REFERENSLISTA Bosselmann, Peter. 1998. Representation of Places: Reality and Realism in City Design. Berkeley: University of California Press Brand, Stewart. 1994. How Buildings Learn – What Happens After They’re Built. Penguin Books Bryman, Alan. 2011. Samhälssvetenskapliga Metoder. Upplaga 2:4. Malmö: Liber AB Cartwright, Lisa & Sturken, Marita. 2009. Practices of Looking – An Introduction to Visual Culture. New York: Oxford University Press, Inc. Fowelin, Johan. ”4x5=20, Tankar om arkitekturfotografi”, KRITIK #4-5, mars 2009, s.64. Hämtad 2016-02-15 från www.syntesforlag.se/kritik/4-5.pdf Hall, Stuart. 2013. Representation: Second Edition. SAGE Publications Hartnor, Sanna. 2014. Hamnen. Brombergs Bokförlag Hultman, Mats. 1998. Mellan människa och material – om att beskriva arkitektur och arkitektonisk kvalitet, uppsats för licentiatexamen, Lund. Hämtad: 2016-03-25 från http://www.formlara.lth.se/fileadmin/formlära/AFO225/Lic_3_beskr.pdf Kocur, Zoya. 2011. Global Visual Culture – an anthology. Blackwell Publishing Korkiakoski, Julia. 2011. Malmös nya identitetsmarkör – en analys av stadsdelen Västra Hamnen. Uppsats för kandidatexamen, Stockholm. Hämtad 2016-04-28 från https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:617847/FULLTEXT01.pdf Kress, Gunther & van Leeuwen, Theo. 2006. Reading images – the grammar of visual design. Upplaga 2. Routledge.

105

Löfgren, Orvar. 2014. “Urban atmospheres as brandscapes and lived experiences”. Place Branding and Public Diplomacy. 11 (4): 255-256. doi :10.1057/pb.2014.26 Messaris, Paul. 1997. Visual Persuation – The Role of Images in Advertising. Sage Publications Persson, Bengt. 2013. Västra Hamnen – Lärdomar och Erfarenheter. Arkus Persson, Bengt. 2005. Bo01 Hållbar Framtidsstad – Lärdomar och Erfarenheter. Stockholm: Formas Skot-Hansen, Dorte. 2007. Byen som scene. Bibliotekarformundet Till, Jeremy. 2009. Architecture Depends. The MIT Press Van Dooren, Noel. 2011. Research Plan: Drawing Time. University of Amsterdam Winkelhorn, Kathrine. KIT Nordic Laboratory. 2016-05-05, Referat från Nordic Urban Laboratory 2016. Zimmerman, Claire. 2014. Photographic Architecture in the Twentieth Century. University of Minnesota Press

PERSONLIG KOMMUNIKATION Dalman, Eva; arkitekt vid Lunds kommun, tidigare anställd i utvecklingen av Bo01, Malmö. 2016. Samtal 9 mars. Informant 1; boende i Lomma Strandstad. 2016. En kvinna och en man, löpande samtal mellan 1 mars och 10 maj.

106

LÄNKAR Link 1:

http://www.unhappyhipsters.com/ Hämtad: 2016-04-10

Link 2: Ekström, Anders. 2014. Malmöbo debuterar med bok om hamnen. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/malmobo-debuterar-med-bok-om-hamnen/ Hämtad: 2016-05-03 Link 3: Sveriges Arkitekter. https://www.arkitekt.se/bostadspriset/ Hämtad: 2016-04-15 Link 4: Westerberg, Olof. 2008. Mkb:s dyraste – ett tomt fuskbygge. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/malmo/mkbs-dyraste--ett-tomt-fuskbygge/ Hämtad: 2016-04-15 Link 5: Söderberg, Angelica. 2009. Fuktproblem för miljoner. Byggvärlden. http://www.byggvarlden.se/fuktproblem-for-miljoner-58492/nyhet.html Hämtad: 2016-04-15 Link 6: 2005. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=609949 Hämtad: 2016-04-26 Link 7: Miljöförvaltningen, Malmö Stad. http://malmo.se/download/18.5d8108001222c393c008000142393/fb18_mkbkajplats01_final.pdf Hämtad: 2016-04-15 Link 8: JM. https://www.jm.se/bostader/sok-bostad/skane/lomma/lomma-strandstad/ Hämtad: 16-05-05 Link 9: Håkansson, Sara. 2008. JM inför förlängd garanti. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/sverige/jm-infor-forlangd-garanti Hämtad: 16-05-05 Link 10: 2015. Magasin Bellavarter https://issuu.com/uiwepublications/docs/bella_magasin_final Hämtad: 16-02-25

107

BILDKÄLLOR Bild 1: Anna Bergman Bild 2: http://www.kibisi.com/cms/files/projects/tubechair/8_house.jpg Hämtad: 2016-03-15 Bild 3: http://unhappyhipsters.com/image/6316820588 Hämtad: 2016-03-25 Bild 4: http://unhappyhipsters.com/image/34755418116 Hämtad: 2016-03-25 Bild 5: Anna Bergman Bild 6: http://www.wingardhs.se/projects/m/kajplats-01/ Hämtad: 2016-03-10 Bild 7-8: Anna Bergman Bild 9: http://www.wingardhs.se/projects/m/kajplats-01/ Hämtad: 2016-03-10 Bild 10: Anna Bergman Bild 11: http://www.wingardhs.se/projects/m/kajplats-01/ Hämtad: 2016-03-10 Bild 14: Anna Bergman Bild 15-17: Anna Bergman Bild 18: http://www.jm.se/globalassets/jmse/bostader/skane/lomma/flottiljen/580x435-px/flottiljen_ bilpool_580x435.jpg?preset=main-blocks Hämtad: 2016-04-25 Bild 19-21: Anna Bergman Bild 22: http://www.jm.se/globalassets/jmse/bostader/skane/lomma/masten/bilder/1960x1140/lomma-personer- pa-strand-1960x1140.jpg?preset=project-all-images Hämtad: 2016-04-25 Bild 23: Anna Bergman Bild 24: http://www.jm.se/globalassets/jmse/bostader/skane/lomma/masten/bilder/blocks/masten-penthouse1- 580x435.jpg?preset=project-all-images Hämtad: 2016-04-25 Bild 25: Anna Bergman Bild 26-28: Anna Bergman Bild 29: Magasin Bellakvarter Bild 30: Anna Bergman Bild 31: Magasin Bellakvarter Bild 32: Anna Bergman Bild 33: Magasin Bellakvarter Bild 34: Anna Bergman

108

Bild Bild Bild Bild Bild

35: 36: 37: 38: 39:

Magasin Bellakvarter Anna Bergman Kollage av bilder frĂĽn Magasin Bellakvarter Magasin Bellakvarter Anna Bergman

109

110