Apartheid i Sydafrika av Eddie Ingebretsen Östergren

Apartheid

Av Eddie Ingebretsen Östergren

Apartheid var ett system i Sydafrika och Sydvästafrika, dåvarande Namibia, där människor segregerades utifrån deras hudfärg genom lag och varade 1948–1994. Ordet kommer från afrikaans och betyd er “åtskildhet”. I praktiken hamnade människor i en hierarki där vita var längst upp, svarta längst ned och resten såsom asiater och färgade i mitten. Människor av olika ras fick inte gifta sig, sitta på samma bänk eller gå i samma skola. Syftet med apartheid var därmed att behålla de vitas dominans, och i synnerhet afrikandernas. Detta kallade man för baasskap, vilket på afrikaans ungefär betyder “dominans”.

Kvinna sitter på bänk reserverad för vita.

Bakgrund

Apartheid blev lagstiftat 1948 efter att Nationalistpartiet, mest populärt hos afrikander, vunnit valet mot United Party som hade starkast stöd bland engelsktalande vita. 15

Skylt från apartheidtiden på engelska och afrikaans.

År 1950 infördes Population Registration Act där människor officiellt indelades i fyra grupper: vita, svarta, asiater (som oftast syftade på indier) och färgade, som betyder någon av blandad härkomst. Vilken grupp man blev tilldelad kunde dock ofta vara godtyckligt då man exempelvis använde sig av ”penntestet” för att ta reda på vilken ras någon tillhörde. Testet gick ut på att om en penna inte föll ur håret efter den placerats där så skulle den personen inte anses vara vit.

Också bildades så kallade bantustans där de svarta skulle bo. Fastän de i teorin var avsedda att ge de svarta självständighet och autonomi, var bantustans i praktiken helt maktlösa och saknade representation i parlamentet. Inte heller blev de internationellt erkända som stater.

Bantustans var designerade varsin stam eller etniska grupp, exempelvis Ciskei åt Xhosafolket och KwaZulu åt Zulufolket. Bantustans fungerade mer eller mindre som sydafrikanska marionettstater. De som blev medborgare i något bantustan förlorade sitt sydafrikanska medborgarskap och därmed också de få rättigheter de redan hade.

Bantustans var i praktiken något av ett svepskäl att frånta de svarta deras redan begränsade rättigheter. Sydafrikas ekonomi var dock i stort sett fortfarande beroende av arbetskraft från bantustans. Ungefär hälften av alla bantustans låg i Sydvästafrika, dock var de flesta svarta där inte bantu utan khoisanfolk.

Apartheid har dock sina rötter långt innan det lagstiftades. Sydafrika var redan innan apartheid ett väldigt segregerat land där de svarta hade få rättigheter. Samtidigt kände afrikanderna sig hotade av britterna och den svarta befolkningen. Afrikanderna och britterna hade redan haft flera blodiga konflikter kända som boerkrigen. Efter det

16 Bild från ett township.

andra boerkriget 1899–1902 blev boerrepublikerna Oranjefristaten och den sydafrikanska republiken assimilerade in i brittiska Sydafrika. Afrikanderna kände då att britterna bestämde för mycket och bildade därmed Nationalistpartiet. De krävde att Sydafrika skulle vara självständigt från Storbritannien, att afrikaans skulle få en starkare ställning och att segregationen mellan svarta och vita skulle vara större.

Tiden under apartheid

Den institutionaliserade rasismen som apartheid med förde genomsyrade i princip alla delar av samhället, alltifrån rösträtt till vilken bänk man fick sitta på. I skolor lärde man ut att det var de vita som skulle styra samhället då de svarta ansågs intellektuellt olämpliga. Icke-vita var tvungna att bo i så kallade townships, eller slumstäder, där det ofta inte fanns rinnande vatten, infrastrukturen var undermålig och brottsligheten hög. Många svarta tvångsförflyttades antingen till townships eller till sina designerade bantustans.

Om en svart person ville vistas i ett vitdesignerat område var han eller hon tvungen att ha med sig ett speciellt pass eller intyg.

Omvärlden var ofta starkt kritisk mot apartheidregimen och på många håll i västvärld en bojkottades Sydafrika. I Sverige arbetade bland annat ISAK (Isolera Sydafrikakommittén) med bojkotter, solidaritetsaktioner och opinionsbildning mot apartheid . Landet blev alltmer isolerat och uteslutet från flera olika organisationer. Detta hade så klart då också stora konsekvenser för landets ekonomi. Sydafrika valde 1961 att lämna Samväldet och förklara sig som självständig republik. Också förbjöds ANC och andra regimkritiska organisationer.

Sharpevillemassakern 1960 där 69 människor dödades och 180 skadades kan anses vara startpunkten för Sydafrikas progressiva isolering från omvärlden. Massakern ledde till stora protester och upplopp, och stark kritik från FN. Den var dock bara en av flera massakrer under apartheid tiden. Den dödligaste av dem var Sowetoupproret 1972 i Soweto, en förort till Johannesburg.

12-årige döende Hector Pieterson förs bort efter att ha blivit skjuten av polisen i Soweto. Sharpevillemassakern

I Soweto dödades hundratals svarta ungdomar och studenter i en protest mot införandet av afrikaans som det språk de skulle undervisas på. Tusentals fler skadades.

På 1980-talet började splittringen öka inom Nationalistpartiet. Många ville att färgade och asiater skulle få ökade rättigheter. Den ökade möjligheten för icke-vita att rösta ledde då också till att Nationalistpartiet tappade alltmer stöd i riksdagen. Apartheidsystemet blev också alltmer impopulärt även bland vita. Samtidigt ökade sanktionerna mot Sydafrika från bland annat USA och Storbritannien och detta ledde då till att många företag vägrade göra affärer där. Fastän Sydafrika fått stark kritik redan på 1960-talet var det inte förrän nu som ekonomin på riktigt började stagnera. Detta var dock inte helt okontroversiellt då många hävdade att det var de svarta i Sydafrika som es värst av sanktionerna. Oroligheterna i landet trappades upp betydligt och censuren blev alltmer sträng.

17

African National Congress (ANC), som till en början försökte använda sig av ickevåld i protesterna mot regimen, började alltmer bruka våld som motstånd efter att protesterna slogs ned kraftigt av regimen. Terrorism riktades främst mot statliga institutioner och inte civila, men ändå blev många skadade. Bombningen av Church Street i Pretoria var den död ligaste av dem. Den paramilitära delen av ANC, vilka var de ansvariga, kallades för uMkhonto we Sizwe och grundades av bland annat Nelson Mandela.

ANC:s officiella logga och flagga. År 1962 blev Mandela fängslad för sin kamp mot regimen och satt i fängelse i 27 år innan han slutligen släpptes fri år 1990. Mandela var under sin tid en kontroversiell man, och var terroriststämplad i Sydafrika men även i bland annat USA. Han var dock noga med att se till att våld alltid skulle riktas mot regimen och inte mot civila, och ville inte ha något krig mellan svarta och vita.

Slutet på apartheid

I början av 1990-talet var Sydafrika i en svår kris: ekonomin hade stagnerat totalt och landet hade få allierade utomlands. Många var oroliga för att Sydafrika skulle brista ut i ett inbördeskrig och regimen hade svårt att finna någon sympati hos oppositionen. Landets president var nu F.W. d e Klerk som lät förhandlingar ske mellan regimen och ANC. Likaså fortsatte han att genomföra reformer såsom att åter legalisera oppositionspartier och befria politiska fångar, bland annat också Nelson Mandela. År 1992 hölls en folkomröstning för Sydafrikas vita om huruvida de ville fortsätta avvecklingen av apartheid , varav 63% svarade ja. Året därefter blev både Mandela och de Klerk tilldelade Nobels fredspris. År 1994 hölls det första allmänna presidentvalet i Sydafrika. Nelson Mandela valdes till president med 62% av rösterna och blev därmed landets första svarta president. ANC blev också det ledande partiet i regeringen och är det fortfarande. Nationalistpartiet presterade illa i följande val och bröts upp 1997.

Valet 1994 markerade slutet på apartheid och början på demokrati för alla oavsett om man var vit, svart eller färgad . Sydafrika fick förutom engelska och afrikaans ett flertal nya officiella språk, bland annat xhosa, zulu och tswana. Totalt har Sydafrika idag 11 officiella språk. Nelson Mandela svärs in som president

18

Sydafrikas flagga 1928-1994.

Sydafrikas flagga sedan 1994

Det fanns fortfarand e mycket oroligheter under valet. I mars 1994 påbörjades en skottlossning utanför ett av ANC:s huvudkontor; medlemmar av Inkatha Freed om Party (IFP) marscherade i protest mot det kommande valet när de besköts av säkerhetsvakter. Ett dussintal människor dödades. Det förekom också många sprängdåd mot både ANC och Nationalistpartiet.

Efter apartheid

Sydafrika är idag en demokrati där man är anses lika mycket värd oavsett ens hudfärg och etnicitet. Trots detta är Sydafrika ett mycket ojämlikt land där spåren av apartheid Ojämlika villkor i Johannesburg fortfarande sitter kvar. En stor del av Sydafrikas politiska och ekonomiska makt sitter i den vita minoritetens händer och brottsligheten är hög. Skolor i primärt svarta områd en är ofta underfinansierade och betydligt mindre utrustade än skolor i vita områd en. HIV är också vanligt framförallt bland landets svarta befolkning.

Engelska och afrikaans är fortfarande de dominanta språken inom exempelvis högre utbildning och politik, dock har bantuspråken fått allt högre status sed an apartheids slut. Engelska är det språk som används som mest inom media, och anses av många vara mer kosmopolitiskt än afrikaans som av många associeras med apartheidregimen. Afrikaans är dock fortfarande det mest talade språket bland Sydafrikas vita liksom färgade befolkning.

Ett av de största problemen i Sydafrika idag är korruptionen. Bland annat upptäcktes att landets tidigare president, Jacob Zuma, hade spenderat miljontals av statens kronor på privat egendom, och detta var bara en bland många korruptionsanklagelser mot honom. En stor del av befolkningen lever i allvarlig fattigdom. Ekonomin har ofta problem att växa på grund av korruptionen och den instabila politiken.

Oroligheter mellan land ets olika etniska grupper är allvarligt problem, inte bara mellan svarta och vita utan också mellan de olika undergrupperna.

Främlingsfientlighet är vanligt framförallt mot invandrare från exempelvis Zimbabwe och Kongo, och ett flertal dödliga attacker har skett. 2008 dödades ett dussintal människor i kravaller riktade mot invandrare, hundratals fler skadades och tusentals drevs från sina hem. Attacker mot gårdar förekommer relativt ofta, dock huruvida de är motiverade av specifikt rasism mot vita eller om vita är mer drabbade än svarta är omstritt.

Trots alla de problem Sydafrika fortfarande plågas av har brottsligheten minskat relativt mycket sedan 90-talet och icke-vita har idag en möjlighet att ta sig ur fattigdom och bli en del av medelklassen, om än inte utan hinder.

Källor: bland andra Wikipedia-artiklar, www.sahistory.org.za /article/history-apartheidsouth-africa, Apartheid Timeline- Lina Cress | Tim etoa st tim elines, www.nationalgeographic.com/culture/2019/03/visualize-inequality-by-viewingcities-from-above/

SYDAFRIKA

Huvudstäder: Kapstaden (legislativ), Pretoria (administrativ), Bloemfontein (juridisk)

Folkmängd: omkring 59 600 000 (2019)

Officiella språk: engelska, afrikaans, zulu, xhosa, ndebele, swazi, tswana, nord sotho, syd sotho, tsonga, venda

Statsskick: republik

President: Cyril Ramaphosa

Naturtillgångar: guld , diamant, kol, platina, järnmalm, krom, naturgas.

Sydafrika har en mycket rik flora och fauna. Här plockar elefanten en frukt från Marulaträdet (även kallat Amarula).

20