Därför är jag alumn

De nya medlemmarna i Alumnföreningens styrelse och delegation presenterar sig. Den nya styrelsemedlemmen Asko Mäkelä och de nya delegationsmedlemmarna Tarja Kohila och Mika Salminen har redan presenterats i medlemstidningen under tidigare år.

INKA HETEMÄKI Medlem i Alumnföreningens styrelse Humanistiska fakulteten

”JAG INLEDDE min universitetsresa med studier i franska i 1980-talets början, men blev så intresserad av utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter, att jag gjorde min gradu vid institutionen för allmän litteraturvetenskap. Gradun behandlade Afrikas franskspråkiga koloniers litteratur och kolonialism. Infallsvinkeln var egentligen ganska statsvetenskaplig.

Bildning frodas inte i en silo. Av alumnförening-

ens verksamhet förväntar jag mig samma ämnesöverskridande samverkan som jag vande mig vid

under min egen studietid. Nyfikenhet håller sinnet skärpt och samarbete för saker och ting framåt.

Under min studietid arbetade jag två år som studentkårens sekreterare för internationella frågor. Det vidgade vyerna mot samhället och skapade också min arbetskarriär. Jag satt som studentkårens representant i Flyktinghjälpens styrelse och senare jobbade jag för föreningen i många år.

Jag har nu arbetat på Unicef som chef för program och påverkansarbete i över 20 år. Jag försö-

ker bygga en bättre värld, och där har utbildning

en central roll. Utbildning och bildning bygger fred och välfärd.”  ■

RALF SUNELL Medlem i Alumnföreningens styrelse Juridiska fakulteten

”JAG STUDERADE juridik på 1980-talet och utexaminerades 1986. Efter ett år med fortsatta studier i handelsrätt i Tyskland och två år på KansallisOsake-Pankki inledde jag 1989 mitt nuvarande jobb som ombudsman med ansvar för kapitalförvaltning på Suomen Kulttuurirahasto.

Kulturfonden stöder vetenskap och konst. På så sätt ligger den vetenskapliga forskningen i centrum för mitt arbete. Genom bidragsansökningar och kontaktnät följer jag flitigt med vad

som händer inom universitetet och det finländska forskningsfältet.

På grund av min bakgrund inom ekonomi har jag samlat på mig många förtroendeuppdrag i akademiska organisationer, som Stiftelsen för Kalevalasällskapet och Stiftelsen för Eteläsuomalaiset ylioppilaat, samt medlemskap i olika placeringskommittéer. Också i Helsingfors universitets vetenskapsstiftelse har jag haft förtroendeuppdrag i över tio år.

Universitetsväsendet producerar och upprätt-

håller spetskunnandet i Finland. Det är en garanti för förutsättningarna för Finlands framgång.

Av alumnföreningen förväntar jag mig vid sidan av styrelsearbetet intressanta föreläsningar och resor.”   ■

KATRI MAKKONEN Medlem i Alumnföreningens delegation Statsvetenskapliga fakulteten

”I SLUTET AV 1990-talet studerade jag statsvetenskap, internationell politik, politisk historia och u-landsforskning. Sedermera har jag bland annat arbetat som tv-reporter, korrespondent, kommunikationschef för republikens president och nu som statssekreterare på finansministeriet. Den röda tråden har varit en djup samhällelighet. Mina studier gav en utmärkt grund för det.

Jag levde inte något särdeles vilt studieliv, eftersom jag redan under mitt andra studieår blev journalist på Yle. Inom föreningslivet hann jag vara såpass aktiv att jag var ordförande för ämnesföreningen för u-landsforskning.

När alumnverksamheten är som bäst erbjuder

den nya synvinklar. De nuvarande studerande ser de tusentals möjliga stigarna som ligger framför dem, och vi alumner bekantar oss med människor ur andra miljöer. När personer med olika bakgrund korsar varandra, kan det uppstå något större än summan av individerna.

Universitetet har en enorm samhällelig betydelse. Finlands framgång bygger på kunniga människor. Universitetsåren är en avgörande tid

för de unga, och vi borde kunna verka så att de

får ut all möjlig nytta och glädje från den tiden.” ■

JUHANI MERIMAA Medlem i Alumnföreningens delegation Matematisknaturvetenskapliga fakulteten

”FÖR DET MESTA brukar man associera mig med klubben Tavastia och rockfestivaler, framför allt Ruisrock. Jag studerade ändå matematik i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Jag tog kandidatexamen i naturvetenskaper och undervisade till och med i matematik på universitetet en kort tid.

Studentföreningarnas klubbar var en viktig språngbräda för den gryende rockmusiken. Förebilderna för Tavastia fanns i Uppsala, där nationerna organiserade klubbkulturen. Många av

de musikpromotorkolleger jag mött runt världen inledde också sina karriärer på studentfester.

Universitetsstudier är bra att ha i bagaget oberoende av vad man sysslar med. Eller åtminstone är de inte till last. Rockpromotorsyrket är ett hantverkaryrke där man måste agera kreativt i föränderliga situationer.

Universitetet är mer än vetenskap, forskning och undervisning. Universiteten, och framför allt Helsingfors universitet, genererar ett brett föreningsfält kring sig och ett mångsidigt kulturutbud. Det här anser jag att är en viktig del av univer-

sitetslivet. I alumnföreningen torde jag representera just det här ’övriga’”. ■