Årets Alumn 2023

FOLKLORIST OCH TEOLOG

Årets Alumn, Åbo stifts biskop Mari Leppänen, gillar att lyssna på människor

Text Antti Kivimäki

Biskopen vid Åbo stift Mari Leppänen började studera folkloristik vid Helsingfors univer-

sitet 1998. – I min barndomsfamilj var det kanske det val som krävde minst fantasi, skrattar hon.

Leppänens föräldrar är båda meriterade forskare i religion och kultur. Teolog Elina Pentikäinen har framför allt studerat kristna väckelserörelser. Emeritusprofessor Juha Pentikäinen är för sin del en pionjär inom religionsvetenskap både i Finland och utomlands.

Sjubarnsfamiljen bodde i Kottby i Helsingfors. Vardagen präglades förutom av gammellæstadianism också av nyfikenhet gentemot omvärlden. Framför allt Juha Pentikäinen gjorde många fältarbetsresor, och ibland fick barnen följa med. – Pappa har alltid varit intresserad av människor, och snabbt knäppte han på bandspelaren. Pappa var inte intresserad av religionen som institution, religion med stort R, utan av folks upplevelser, berättar Leppänen.

I tonåren skidade hon till exempel med sin pappa i Lappland och letade efter sejtestenar samt intervjuade runosångaren Stepanie Kemova i Vienakarelen. – Pappa lät mig intervjua Kemova och koncentrerade sig själv på inspelningen. Dikten om världens födelse sjöng Kemova, som sig bör, gråtande, och jag började

också gråta. Då beordrade pappa mig att ställa mig bakom kameran och tog själv ansvar för intervjun.

I Helsingfors är gammellæstadianerna i minoritet, och inom den gammellæstadianska rörelsen är etnografiska religionsforskare i minoritet, men Mari Leppänen såg som barn inte något konstigt med sitt liv. – Barnet tar sin omgivning för given.

Till hemmet kom både predikanter och forskare på besök. Syskonen fick av sina föräldrar en världsbild som färgades av såväl ett intresse för olika kulturer och religioner som arbete och öppenhet.

Vid sidan av folkloristik studerade Leppänen etnologi, kulturantropologi, religionsvetenskap, konsthistoria, finsk litteratur och kommunikation. Vardagen cirkulerade kring de mest monumentala platserna kring Domkyrkan: universitetets huvudbyggnad, Finska Litteratursällskapets arkiv, undervisningsutrymmena på Mariagatan… – Det kändes som ett privilegium att kunna kolla i studieguiden att det här och det här kan jag välja. Det var under 20 personer på vår årskurs, och man lärde känna lärarna. Det var såväl massföreläsningar som mindre föreläsningar och självstudier. Man fick i lugn och ro skapa sin världsbild i förhållande till lärarna och till andra studerande. Kompisarna i Otnäs himlade med ögonen och frågade att vad behövs nu kulturantropologer eller folklorister till egentligen, berättar Leppänen. – Jag undrar om studierna är

lika fria idag som då? Av alla fria val skapades ändå en bra

helhet. Och visst är det viktigt i samhället att känna till olika kulturer, i själva verket är det nödvändigt.

Kring millennieskiftet rådde en optimistisk stämning. 1990-talets depression förbyttes till ett långt uppsving, Finland integrerade sig som en del av Europeiska unionen, och världen tycktes utvecklas i fredlig riktning.

I början av studierna hade Leppänen ännu en studiebok i papper. Först senare inleddes digitaliseringen, och de första ADB-klasserna, dit man kunde gå och kolla sin e-post, öppnades.

Sin fritid tillbringade Leppänen med sina studiekompisar. Hon blev välbekant med ämnesföreningen Nefta och dess tidning. Vid sidan av kärngänget bland studiekamraterna höll Leppänen också tät kontakt med sina barndomsvänner. Hon gav sig inte in i studiepolitiken, eftersom hon på den tiden såg sig själv som en opolitisk människa. Senare representerade hon ändå Centern i kommunalpolitiken i Lundo.

I sin gradu i folkloristik undersökte Leppänen en reumatisk kvinnas skriftliga biografiska material. Hon hade som 45-åring för sista gången gått ensam till affären. Leppänen var speciellt intresserad av vad kvinnan i sin skriftliga kvarlåtenskap hade

MARI LEPPÄNEN

• Mari Leppänen (f. Pentikäinen) föddes i Kottby i Helsingfors 1978.

• Biskop för Åbo ärkestift sedan 2021

• Magister i filosofi och teologi. Studerade folkloristik vid Helsingfors universitet 1998–2005 och teologi 2008–2011.

• Gift med kyrkoherden i Lundo församling, Risto

Leppänen. Paret har tre barn.

• Leppänens och forskaren Johanna

Hurtigs bok kirja

Maijan tarina – lapsen seksuaalinen hyväksikäyttö yksilön ja yhteisön traumana valdes till årets kristna bok 2012.

• Sysslar med ikonmåleri, pilgrimsfärder och tystnadsyoga. Bor vid stranden av Littois träsk och simmar eller vinterbadar nästan varje kväll. skrivit om kvinnlighet, sjukdom och religion.

Leppänen studerade i snabb takt och gradun stod i praktiken klar redan i slutet av 2001, det vill säga efter tre och ett halvt års studier. 2002 födde hon ändå sin förstfödda, och hade då ännu kvar några kurser med närvaroplikt. Hon fick till slut sina magisterspapper i filosofi år 2005.

Leppänen höll kurser i självbiografiskt skrivande och drömde om en karriär som forskare eller kulturjournalist. Familjen flyttade till Egentliga Finland då maken Risto Leppänen valdes till präst i Lundo församling. Mari hade aldrig själv övervägt en karriär inom kyrkan, men 2005 öppnades en position som informatör i Lundo församling. Mari Leppänen sökte och fick jobbet. – Jag hade ju läst kommunikation och hade rätt kompetens. Jag gillade arbetet väldigt mycket. Församlingen i Lundo var positivt inställd till kommunikation, och på samma gång öppnades mina ögon för hur mångsidigt kyrkan gör gott i samhället.

Församlingen hade många praktikanter och Leppänen bevittnade många prästvigningar. Hon blev

bekant och vän med de unga teologerna och märkte att hon själv började överväga prästyr

ket. År 2008 sökte hon och kom in till Helsingfors universitets teologiska fakultet. – Den studietiden var rätt annorlunda än då jag tog min första examen. Vi bodde i Åbo och mina tre barn var ännu ganska små. Jag kunde inte ge mig hän i studievärlden som tidigare, men jag njöt ofantligt av att studera.

Eftersom hon redan avlagt en magistersexamen, kunde Leppänen söka direkt till magistersprogrammet, vilket försnabbade studierna avsevärt. Leppänen höll studieledigt ett och ett halvt år, och resten av tiden studerade hon vid sidan av jobbet. Teologie magister blev hon 2011.

I sin gradu behandlade hon diskussionen om kvinnoprästskap inom den gammellæstadianska rörelsen. Leppänen intervjuade 25 gammellæstadianska kvinnor som hade studerat teologi under 1970–2000-talen.

Enligt Leppänen befästes gammellæstadianismens motstånd mot kvinnoprästerskap på 1970-talet, då rörelsen reagerade kraftigt på sekulariseringen inom kyrkan. Av de kvinnliga teologer som Leppänen intervjuade, stödde de flesta tanken på kvinnliga präster, eller var åtminstone villiga att diskutera frågan, men rörelsens hållning bestämdes av de manliga ledarna.

Under arbetet med gradun blev Leppänen gradvis övertygad i sitt kall. Tankarna förde henne på kollisionskurs med sin gammellæstadianska bakgrund. Väckelserörelsen accepterade inte kvinnliga präster.

Ärkebiskop Kari Mäkinen prästvigde Leppänen i mars 2012. Hon blev den första kvinnliga prästen som hörde till den gammellæstadianska fredsföreningen. Leppänen fjärmades från sin barndoms väckelserörelse. – Det var en tung period. Att bli utstött från ett religiöst samfund är en traumatisk upplevelse. Jag hade litat på att det skulle gå att diskutera saker och ting, men så var det inte. Senare lärde jag mig att se på det skedda som en normal andlig utvecklingsberättelse. Människan tar avstånd till det gamla och tar sikte på det nya med hjälp av sitt eget tänkande, säger Leppänen.

ÅRETS ALUMN

• Helsingfors universitets alumnförening har till Årets Alumn 2023 valt Åbo ärkestifts biskop, teologie magister och filosofie magister

Mari Leppänen.

• Årets Alumn är en positiv ambassadör för

Helsingfors universitet.

Till uppgiften utses årligen en person som med sin verksamhet har stött principerna vid Helsingfors universitet, främjat uppskattningen av akademisk utbildning samt lyft den akademiska

Helsingfors andan.

• Leppänen utmärks framför allt av hennes aktiva och orädda deltagande i den samhälleliga debatten, och att hon ofta lyfter fram nya synvinklar och svåra ämnen.

Frågan väckte nationell uppmärksamhet. Leppänen och Fredsföreningen intervjuades mycket i medierna, och frågan debatterades på diskussionsforum på nätet. Samtidigt inledde Leppänen själv arbetet som pastor i Lundo församling. – Lyckligtvis var församlingen bekant från förut, så jag blev inte definierad av den offentliga diskussionen.

Det Leppänen framför allt uppskattade med de kyrkliga förrättningarna var att de gav henne tillfälle att träffa människor. – Jag älskade att möta männis

kor. Som biografiforskare föll det

sig naturligt för mig. Jag var oerhört intresserad av folks berättelser och andliga levnadshistorier.

Klyftan till gammellæstadianismen drev ändå Leppänen till att återuppbygga sin egen andliga identitet. Det religiösa språket var starkt i læstadianismen. Nu tvingades Leppänen lära sig ett nytt språk. År 2003 började hon arbeta på Kyrkostyrelsen med att sköta församlingsvalets kommunikation. – Det var befriande att få jobba med att tala om kyrkolagen och den kyrkliga ordningen. På samma gång fick jag fritt bygga upp min andliga identitet igen.

Karriären som tjänsteman fortsatte. År 2015 började Leppänen jobba som Åbo biskops specialmedarbetare vid domkapitlet i ärkestiftet. År 2018 mottog hon ett vikariat som stiftsdekanus och

TIMO JAKONEN

2019 blev tjänsten fast. Leppänen ansvarade för stiftets utbildnings- och utvecklingsprojekt och höll tät kontakt med biskoparna och kyrkoherdarna.

År 2021 valdes Leppänen till biskop i Åbo. Sett i backspegeln kan karriärsvägen från präst till biskopsämbetet se noga utstuderad ut. – Det kan det, trots att det egentligen handlade om att jag drev åt det hållet. Jag var visserligen både präst och kommunikatör och passade således bra för arbetet med församlingsvalets kommunikation, men orsaken till att jag lämnade jobbet som präst hade nog med smärta att göra. Domkapitlet öppnade sig som en ny möjlighet då vi återvände till Åbo, säger Leppänen.

Leppänen blev biskop mitt under coronatiden. Under biskopsvigningen i Åbo domkyrka predikade hon för en tom kyrkosal, några hedersgäster och sin egen familj. Ett år senare attackerade Ryssland Ukraina. Kyrkan började hjälpa flyktingar, kanaliserade hjälp till Ukraina och stödde människor på olika sätt under kriserna.

Enligt Leppänen befinner sig kyrkan i en brytningstid. Kyrkans medlemsantal sjunker, vilket även syns i kassaskrinet. Samtidigt är församlingarnas verksamhet och även andligheten i förvandling. – Även om kyrkans roll förändras, förekommer det mycket andligt sökande i vår tid. Kyrkans framtid är säkert annorlunda, men den har alla chanser att vara framgångsrik. Jag ser kyrkans betydelse, och den accentueras i kristider. Vi har kunniga, utbildade arbetstagare och goda resurser, säger Leppänen.

Som Årets Alumn vill Leppänen lyfta fram sambandet mellan vetenskapens värld och kyrkan. Hon ser vetenskapen som en viktig spegel för kyrkan. – Den evangelisklutherska

kyrkan har alltid varit positivt inställd till vetenskapen. När den vetenskapliga förståelsen av världen har vuxit, har det också

påverkat kyrkans trostolkning, säger Leppänen.

Nu diskuteras i kyrkan rätten för personer av samma kön att gifta sig. – Vår förståelse av sexualiteten har ökat enormt. Den allt bredare kunskapen om människan och människans sexualitet har påverkat kyrkan, dess bibeltolkning, dess lära, samt församlingarnas verksamhet, säger Leppänen. – Förändringar i världsbilden har också tidigare skakat om kyrkan och styrt dess lära mot det centrala. Utan dialog med den senaste forskningen riskerar religionstolkningen inte bara att förfelas, utan också att distanseras från människors vardag och verklighet. ■

2023 Biskopen för Åbo ärkestift, TM, FM Mari Leppänen 2022 Förbundskapten för Finlands herrfotbollslandslag, PM Markku Kanerva 2021 Avdelningsdirektör för hälsosäkerhet vid THL, FD, docent Mika Salminen 2020 Styrelseordförande, Cargotec, FD Ilkka Herlin 2019 Utrikeskorrespondent, pol. stud. Heikki Aittokoski 2018 Grundare och teknisk chef, Gold& Green Foods, LVD Reetta Kivelä 2017 Domare för Europeiska människorättsdomstolen, JD, h.c. Pauliine Koskelo 2016 Rockmusiker, JK Hannu Nurmio 2015 YLE:s korrespondent, PM Marja Manninen 2014 Överdirektör för Statens ekonomiska forskningscentral, PD Juhana Vartiainen 2013 Professor, FD Laura Kolbe 2012 Överdirektör, FD Petteri Taalas 2011 Kommissionär, PM Olli Rehn 2010 Professor, Ph.D., FK Bengt Holmström 2009 Författare, psykolog, ML Claes Andersson 2007 Professor, FD Pekka Himanen 2005 JL, JD h.c. Jacob Söderman 2004 OD, professor, rättsodontolog Helena Ranta 2003 Biskop, TD Eero Huovinen 2002 Författare, FK Kaari Utrio 2001 Arkiater, MKD Risto Pelkonen 2000 Republikens president, JK, FD h.c., JD h.c. Tarja Halonen 1999 EU kommissionär, PM Erkki Liikanen 1998 VD, PM, DI, MSc. Jorma Ollila 1997 VD, FD, docent Jorma Kaimio 1996 FK fru Eeva Ahtisaari 1995 Statsråd, FL Riitta Uosukainen 1994 President för högsta förvaltningsdomstolen, JD, PD, docent Pekka Hallberg 1993 Styrelseordförande i SOL, PeD Liisa Joronen 1992 Bergsråd, AFD Yrjö Pessi 1991 Kanslichef, JD Hannele Pokka