Mannen, myten, legenden: en intervju med mytomspunna Fredrik

//Sauron kommer, ringer ambulansen

En klassiker inom SF-klubben är att sitta på koppitur eller tentkaffe med sin 14:e kopp kaffe för dagen och samtala med andra SF-are om kapitalisering av mänskliga rättigheter och allt möjligt annat suspekt medan händerna skakar av en koffeinöverdos. Ibland på dessa sammankomster träffar man en och annan gamyl (<3) som ofta har alla möjliga historier på lager om man bara frågar. Jag har haft glädjen att höra en och annan av dessa, ofta väldigt oklara, historier om diverse SF:are.

En av dessa oklara historier som jag fascinerats över, är en händelse som skildras i en snapsvisa som vi brukar sjunga. Jag, och min lite kortare andra halva Eva-Li, passade på att inkorporera denna händelse då vi sångledde Baklängessitzen förra årsfestveckan (drick om du tänkte på Håkan Hellström). Hur som haver ställde vi oss den tankeväckande frågan då vi ville sjunga “Liten Jumbo”, -vem fan är egentligen Fredrik?

”Nukanskevissaaverundrarvadjag hartagitförillegalasubstanserföratt förväntamigattniallaskavetavemjag talaromutgåendefrånendastett förnamn”

Nu kanske vissa av er undrar vad jag har tagit för illegala substanser för att förvänta mig att ni alla ska veta vem jag talar om utgående från endast ett förnamn, men jag tror att majoriteten av er som läser detta har sjungit om honom någon gång. Det är alltså Fredrik vi sjunger om någonstans i vers 8143942 i “Liten jumbo”! För er som kanske ännu anser att jag är på knark, är detta versen jag syftar på:

Stackars Fredrik, dricker aldrig mer// TYKS TYKS TYKS VI KAN LITA PÅ DIG”.

Då det gick upp för mig vem jag diskuterade med, var min första instinkt att be om en bild. I efterhand är jag väldigt nöjd med mig själv för att ha stått emot frestelsen, eftersom det skulle varit något pinsamt. Om ni, som liksom jag, har grubblat över denna vers i timtal, behöver ni inte spekulera mer, här kommer svaren om denna mytiska karaktär! Läs och njut mina vänner!

Hur känns det att ha en vers i en snapslåt som handlar om sig själv?

-*djup suck*

*lååång tystnad* (Red.anm. Vi talar här om en tystnad lika lång som SF-klubbens Decembermöten)

*mycket funderande*

-Känns ändå någonstans fint att de gamla minnena lever än

(Red.anm. härlit ändå att höra att man kanske i framtiden kan se tillbaka på funkkisminnen med annat än en brutal morkkis! I väntan på det hörni!) Skulle du säga bilden av händelsen som versen ger är sanningsenlig?

“Liten Fredrik skulle på funkkis, Liten Fredrik dricker sig för full,

-Tekniskt sätt håller den.

(Red.anm. Här framkommer det dock att det antagligen finns en lucka i händelseförloppet, men Fredrik kan inte minnas vad som hände, och inte hans vän heller som står bredvid oss, som även han var närvarande under denna kväll. Verkar som att funkkisar alltid gått till på samma sätt!)

Finns det något du önskar att folk visste om den kvällen?

-Jo, men att jag ställde upp för en kompis som inte ville dricka en flaska Salmari, så om det inte skulle ha varit jag, skulle det ha varit en tidigare klubbis.

(Red.anm. Väldigt ridderligt måste man ju ändå säga! Lite smått oklart om personalen på TYKS håller med dock...?)

Skulle du säga att det var bättre förr?

-Jag vet inte hur det är idag, så det är svårt att säga!

(I mitt huvud hör jag en viss rådist bestämt säga att det NOG var bättre förr, men personligen anser jag att vi har det ganska bra, vi hade ju faktiskt en Twilight-filmkväll förra året!)

Så här i efterhand skulle säkert en smart fråga varit om denna funkkis faktiskt var sista gången Fredrik drack, jag skyller denna väldigt osaliga tabbe på att intervjun tog plats någon gång mellan klockan 3 och 4 på morgonen. Med tanke på hur många gånger man själv sagt att man aldrig ska dricka igen för att ändå dyka upp nästa kväll på någon fest, är svaret antagligen att detta inte var sista gången han drack. Jag lovar att utreda saken om chansen skulle uppstå.

/Astrid Nurmi