Page 1


MANUS

NICK ROCHE & JAMES ROBERTS SKISS

NICK ROCHE & GUIDO GUIDI TUSCH

NICK ROCHE, JOHN WYCOUGH, GUIDO GUIDI, ANDREW GRIFFITH FÄRGLÄGGNING

JOSH BURCHAM & JOANA LAFUENTE ÖVERSÄTTNING OCH TEXTNING JOHAN BOSTRÖM RETUSCHERING ANDREAS ERIKSSON REDAKTÖRER ANDREAS ERIKSSON & JOHAN BOSTRÖM OMSLAG – TREVOR HUTCHISON ORIGINALREDAKTÖRER – ANDY SCHMIDT & DENTON J. TIPTON ORIGINALREDAKTÖR FÖR SAMLINGSUTGÅVAN – JUSTIN EISINGER & ALONZO SIMON DESIGN AV SAMLINGSUTGÅVAN – CHRIS MOWRY TACK TILL MARIA BOSTRÖM CARS, LARS ERIKSSON, THOMAS SJÖSTRÖM OCH JEFF WEBBER

ga loggan ärfullt duglig, WRECKERS SISTA STRID, ursprungligen publicerad som THE TRANSFORMERS: LAST STAND OF THE WRECKERS #1–5 (2010) och jag kunde TRANSFORMERS: lösainbundna det påsamlingsutgåvan annat sätt. LAST STAND OF THE WRECKERS (2012). Tryck: L&C PRINTING GROUP, 2018. Första upplagan, första tryckningen. den ISBN 978-91-88131-23-2. Utgiven av ADES MEDIA • www.adesmedia.se • info@adesmedia.se

HASBRO and its logo, TRANSFORMERS, and all related characters are trademarks of Hasbro and are used with permission. © Hasbro. Published in the U.S by IDW Publishing, a division of Idea and Design Works, LLC. For the Ades Media edition: © 2018. All Rights Reserved.


. . FANGANSTALT GARRUS-9: TRE AR TIDIGARE.

KAPITEL 1

”DET HÄR LUKTAR iNSiDERJOBB, FORTRESS MAXiMUS…”

…RAPPORTERNA iNDiKERAR ATT VARENDA AUTOBOTBAS i GALAXEN HAR FALLit i DECEPTiCONHÄNDER.

DET HÄR ÄR iNTE ViLKEN AUTOBOTBAS SOM HELST, KiCK-OFF. DET HÄR ÄR G-9. MED TANKE PÅ HUR MÅNGA ’CONS SOM PLANERAR ATT BRYTA SiG UT iKVÄLL ÄR DET TUR ATT JAG äR DEN ENDE SOM HAR SÄKERHETSKODERNA.

MOBiLiSERA KRiSHANTERiNGSTEAMET. iGEN.

NÄR Vi VET VEM SOM FÖRRÅDDE OSS ViLL JAG ATT DE SLÄPAS HiT SKRiKANDES.

DECEPTiCONS, SEGERN ÄR iNOM RÄCKHÅLL!

NÄR Vi HAR TAGiT ÖVER ANSTALTEN SÅ KOMMER MEGATRON ATT BELÖNA OSS.

WOW. AMBiTiÖST.


VEM… …BESTÄMMER HÄR?

DET HÄR HÄNDER iNTE. DET HÄR HÄNDER iNTE. SKROT. SKROT.

SKiiiT. OVERLORD. ÖH, JAG HAR ANSVARET HÄR. PREDATORGENERAL SKYQUAKE, SiR!

JO, DU PRATAR SOM NÅN SOM BESTÄMMER. SOM DU SÄKERT FÖRSTÅR SÅ ÄNDRAS REGLERNA.

NU.


FRÅN OCH MED NU TAR JAG ÖVER BEFÄLET. TiLL SKiLLNAD FRÅN MEGATRON HAR JAG EN PLAN FÖR DET HÄR STÄLLET.

DU KAN iNTE GÖRA SÅ HÄR, OVERLORD. DET HÄR ANFALLET ÄR EN HÖRNSTEN i MEGATRONS STORA RENSNiNG. HiSTORiA KOMMER SKRiVAS HÄR.

DET HÅLLER JAG MED OM.

KOM iGEN, SKYQUAKE. LÅT MiG HJÄLPA DiG ATT, FÖR EN GÅNGS SKULL, VARA FANTASTiSK.

Vi FORTSÄTTER MED ANFALLET ENLiGT MEGATRONS ORDER.

ÅH, SKYQUAKE. JAG FÖRSöKTE… JAG HAR ANSVARET HÄR, FATTAR DU? DET SiSTA Vi BEHÖVER ÄR ATT DU VALSAR iN OCH TAR ÖVER MiTT TEAM FÖR ETT AV DiNA BiSARRA VÄRV.

…VARFÖR KUNDE iNTE DU?

EFTER MiG, DECEPTiCONS!

JAG ViSAR VÄGEN!


SOM OM DET HADE KUNNAT SLUTA ANNORLUNDA…


VAR DET ALLA?

MYCKET BRA… NEJ, OVERLORD. DET ÄR EN DEL SOM VÄNTAR PÅ GNiSTREiNTEGRERiNG.

JAG ERBJUDER ER FRiHET, DECEPTiCONS – i ORDETS FULLA BEMÄRKELSE! VARFÖR BUGA FÖR MEGATRONS TRÅNGSYNTA BEHOV NÄR G-9 HAR SÅ MYCKET ATT EBJUDA? Ni SKA STANNA HÄR MED MiG.

i GENGÄLD SKA JAG BESKYDDA ER OCH BELÖNA ER.

OCH UNDERHÅLLA ER.

LÅT MiG ViSA… Vi LEKER EN LEK. JAG GER FORTRESS MAXiMUS TiLL ER.

Ni FÖRSÖKER ATT iNTE HA iHJÄL HONOM.

FÅNGA.

JAG KOMMER ATT GiLLA DET HÄR STÄLLET.


K UL O R av James Roberts

(Större delen av följande text utspelar sig cirka 9 månader före Wreckers uppdrag på Garrus-9)

Planeten Pova; och Wreckers var i en riktig knipa. Stridspositionerna hade intagits, strategin stakats ut; på ett eller annat sätt var detta slutet på den långa fejden mellan Autoboternas specialförband och deras ärkefiender i Skvadron X. När Impactor höjde rösten kunde alla i hans krigshärjade förband höra ödesmättnaden i hans ord. ”Vi är vid vägs ände,” sa han sammanbitet. ”Skvadron X kan endast beskrivas som ren och skär ondska och det är upp till oss att sätta stopp för deras skräckvälde.” Springer pekade mot en missbildad siluett som tornade upp sig framför Povas måne. ”Där är dom,” sa han allvarligt. ”Dom verkar ha lagat Den Bleka Lågan.” Det stora decepticonskeppet hängde stilla i luften, som en rovfågel som väntar på att anfalla sitt intet ont anande byte. ”Inse faktum, Impactor,” sa Rack ’n’ Ruin unisont. ”Den här gången har vi tagit oss vatten över huvudet! Åtta mot ett helt krigsskepp? Låt oss fly medan vi fortfarande har chansen.” ”Det är det som skiljer er från mig,” grymtade Impactor. ”Jag slåss hellre och kanske dör, än lever med vetskapen att jag flydde från en strid.” Resten av Wreckers lät sitt bifall ringa ut i ett vrål. ”Då är det beslutat,” sa Impactor allvarsamt. ”Och om det här verkligen skulle vara vår sista strid så är det nåt jag måste säga. Sanningen är att jag --” First Aid kände att någon närmade sig bakifrån och slutade läsa. Han tryckte på en knapp på tangentbordet och Fisitrons datalogg 113 – Wreckers: Sammandrabbningen på Pova – ersattes av en bild av en bruten armbågsled. Egentligen skulle han ta hand om patienterna på nedervåningen just nu, energonförstärkarna och propexförbanden behövde bytas ut, men han hade fastnat framför datorterminalen. Nu var det i alla fall något sjukvårdsrelaterat som syntes på skärmen och inte Fisitrons beskrivning av hur Impactor och hans vindbitna krigare hade tagit hand om Skvadron X en gång för alla. Han rynkade ögonbrynen för att se upptagen ut när Pharma kom fram mot honom med bestämda kliv.

”Jaså, Fisitron har börjat skriva journaler om Wreckers armbågar nu?” sa Delphis överläkare. ” Kom igen, First Aid – börja jobba. Det är en patient som håller på att dö på nedervåningen.” Han höll fram tummen och pekfingret och förde dem sakta mot varandra. ” Han är så här nära att stryka med.” ” Jag tar hand om det”. First Aids liv på Delphi – ett militärsjukhus på planeten Messatine i utkanten av det cybertroniska galaktiska slagfältet – var högst oregelbundet. Från och till hade detta varit hans arbetsplats de senaste tio åren, men han såg det fortfarande inte som hemma. Medan han fortsatte mot nedervåningen tänkte han på Pova, på kulor och skyttegravar och på smärtreceptorer. Han kunde inte förneka det: han älskade datalogg 113.

Som prenumerant på Wreckers: Hemligstämplat hade datalogg 113 skickats direkt till hans hjärnmodul i utgivningsögonblicket och han hade kunnat ta in allt i loggen på en och samma gång. För att verkligen dra ut på innehållet läste han den dock ofta på det traditionella sättet istället. Och vilket innehåll det var sen! Broadsides desperata vågspel med de psykiska bomberna; Rack ’n’ Ruin som äntligen berättade för Impactor om sin tragiska prognos; Roadbuster som sköt ner Den Bleka Lågan med ett enda skott. Men det bästa var när Springer och Impactor satt fast i skyttegraven. Precis som Fisitron skriver i sina sidokommentarer har deras ömsesidiga respekt för varandra aldrig varit mer uppenbar, aldrig så anmärkningsvärd, som när Springer – utan att tveka – insisterade på att Impactor skulle skjuta genom honom för att båda skulle ha en chans att överleva. First Aid kunde faktiskt skryta med att ha en koppling till Wreckers – eller till Springer åtminstone. För fem år sedan hade Wreckers orädde ledare konfronterat honom under en läkarkonferens på Kimia, rymdstationen som även fungerade som en vapenforskningsanläggning. ”Jag behöver din hjälp,” hade Springer sagt med ett leende på läpparna. First Aid mindes Springers kropp mer än något annat. Med en bringa stor nog att hålla tio Matrixer och axlar som hade fått Metroplex att skämmas – hela hans kropp skrek om kraften som fanns inombords. First Aids blick hade stannat kvar vid Springers ökända magparti aningen för länge (det syntes inget ärr, ingen souvenir från Pova) innan han hade svarat. ”Vad kan jag hjälpa till med? Rätta till din doftsensorenhet? Uppgradera dina smärtreceptorer? Du kanske har bekymmer med tyngdpunkt kontra stödyta? För mycket vikt i övre delen av kroppen?” ”Jag är inte ute efter den sortens assistans. Jag letar efter bundsförvanter. Framtidens sjukvårdare som har det där lilla extra, precis som du.” Under en kort men skräckslagen sekund hade First Aid trott att Springer bad honom att gå med i Wreckers. Paniken hade fått hans röstsyntetisator att hänga sig och bara producera det första ordet i varje mening: ”Men – men – jag – jag – varför – ” ”Ta’t lugnt, jag letar inte efter nya rekryter. Tror du att jag skulle kunna hitta nästa Roadbuster bland alla Ratchets här? Nej, det här handlar om att Wreckers behöver extra ögon och öron.” Springer hade gett honom en tunn rektangulär metallbit, ena sidan var graverad med en ensam bokstav. ”Vad står M:et för?” hade First Aid frågat. ”Du håller den upp och ner... Lyssna, First Aid – det är väl ditt namn, va? På andra sidan av det där visitkortet har du mitt privata nummer. Ring mig nån dag så kan vi prata lite mer.” Det mötet kändes nu väldigt avlägset. First Aid nådde fram till patientavdelningen och började gå från brits till brits. Alla patienter hade försatts i energisparläge, vilket betydde att alla icke livsuppehållande funktioner, som rörelseförmåga och tal, var avstängda i väntan på en förbättring av allmäntillståndet. Den totala tystnaden skrämde honom, ibland kunde han inte hindra tanken att de egentligen alla skrek. Deras käkar var kanske stängda, deras leder stela och deras ögon glansiga, men på insidan vrålade de allt vad de kunde.


VARENDA ETT AV MiNA PROGNOS- OCH ANALYSPROGRAM FÖRUTSADE MED 98% SÄKERHET…

VAR ÄR KUP?

…ATT HAN SKULLE REAGERA SÅ HÄR.


SPRiNGER HADE PRECiS GJORT ETT AV SiNA ÅTERKOMMANDE BESÖK PÅ VETENSKAPSSKEpPET ARK-17 FÖR ATT KONTROLLERA HUR DET gick MED, DEN FÖR TiLLFÄLLET FÖRLAMADE, KUPS ÅTERHÄMTNiNG…

…SOM LEDARE FÖR KOMMANDOTEAMET WRECKERS VAR DET ÅRATAL SEDAN HANS HÄNDER OCH SAMVETE VAR RENA.

DET VAR ÄVEN PERCEPTOR.

TA DET LUGNT, SPRiNGER…

…MEN HAN VAR FÖRSVUNNEN.

VARFÖR FÖRLiTAR Vi AUTOBOTER OSS PÅ DEN SiSTA FÖRSVARSLiNJEN? Vi BORDE SE TiLL ATT DEN FÖRSTA GÖR SKiLLNAD iSTÄLLET.

OCH VAR ÄR PERCEPTOR?

SPRiNGER…

HUR STOR CHANS HAR Vi ATT ViNNA OM Vi FORTSÄTTER ATT SE UPP TiLL FOLK SOM SKJUTER FÖRST?

HANS STANDARDLÄGE ÄR ATT ÖVERREAGERA. MED SiN HÖGERKROK PERSONiFiERAR HAN DEN OKONTROLLERBARA KÄNSLA AV ÖVERMOD SOM GENOMSYRAR AUTOBOTARMÉN.

DET JAG HAR STARTAT HÄR – iDAG… KOMMER ATT Bli VÄNDPUNKTEN.

…HAN ÄR HEL iGEN.

KUP ÄR HEL.

DET ÄR… iNTE MÖJLiGT…


Initierar AUTOPEDIA PERSONALINFORMATION... Säkerhetsnivå B... Åtkomst medges

Namn: Rotorstorm

Grupptillhörighet: Autobot Undergrupp: Wreckers

Funktion: Luftstridsstrateg

Status: Obekräftad, troligen aktiv

Nuvarande verksamhetsplats: [HEMLIGT]

Psykologisk utvärdering inför kommande uppdrag, utförd av Rung – Autobot Psyops. Detta var mitt första möte med Rotorstorm och jag inser nu att ryktena om honom som uppmärksamhetstörstande stämmer väldigt bra. Innan han ens hade hunnit sätta sig ned så var han i full färd med att berätta för mig att han under en längre tid hade förväntat sig att bli inbjuden till Wreckers; detta på grund av sin makalösa flygförmåga, sin enastående strategiska förståelse för strider i luftrummet och sin karisma – som var så fantastisk att han hade varit tvungen att tacka nej till ledarpositioner så att robotarna under hans befäl inte skulle bli lamslagna av mindervärdeskomplex, eller ännu värre, offra sig själva så fort hans liv var i fara. Jag kan inte förneka att han är charmig och kvicktänkt, men han är en individ som behöver vara den roligaste roboten i rummet och fyller varje tyst stund i en konversation med ett skämt eller med en kränkande kommentar om [HEMLIGT]. Hans beteende förändrades när jag bad honom att berätta om sina upplevelser under Simanzimassakern – han slutade skämta och hade problem att se mig i ögonen. Jag misstänker att jag fram till dess hade pratat med ”Rotorstorm”, en överdriven roll som den riktiga Rotorstorm känner ett behov av att spela. Troligtvis har roboten bakom masken väldigt dålig självkänsla och känner kanske sig nedtyngd av den myt han skapat om sig själv.

Slutsats: Godkänd för tjänstgöring. Historia (utdrag från den obligatoriska biografiska uppladdningen):

Strax efter att han aktiverades skrev Rotorstorm in sig på den Iaconiska flygakademin, där han snabbt identifierades som en duktig flygförmåga. Han posterades på den Polyhexianska gränsen, ökänd för sina skärmytslingar i luften. Han var sedan med vid Simanzimassakern och räddade livet på den nionde bataljonen, för vilket han blev tilldelad Novicmedaljen. Efter ett flera år långt uppdrag i den Bereniciska stjärnhopen ansökte han om medlemskap i Wreckers. Han drog dock tillbaka sin ansökan utan att ange varför och började istället undervisa på den Iaconiska flygakademin. Så småningom återvände han till frontlinjen där han på egen hand pressade tillbaka ett luftanfall vid Åskmolnspasset. Han blev därigenom, ovetandes, klassad som en reserv-Wrecker av HK.

ROTORSTORM

Text: James Roberts | Illustration: Nick Roche | Färgläggning: Josh Burcham


TRANSFORMERS © 2018 HASBRO

NYTT TRANSFORMERS-SERIEALBUM PÅ SVENSKA! 224 SIDOR INBUNDET FÄRGALBUM SPÄCKAT MED BONUSMATERIAL BEGRÄNSAD UPPLAGA – SAMLAROBJEKT!

PREMIÄRPRIS 300 KR!

TVÅ SIGNERINGSTILLFÄLLEN!

med tecknaren NICK ROCHE och författaren JAMES ROBERTS 1/6 2018: RUM FÖR SERIER, MALMÖ 2/6 2018: RETCON, HELSINGBORG FÖRSÄKRA DIG OM ETT EXEMPLAR – FÖRHANDSBESTÄLL NU OCH BETALA PÅ PLATS!

MAILA TILL INFO@ADESMEDIA.SE

DU KAN OCKSÅ FÅ ETT ALBUM SIGNERAT AV NICK OCH JAMES HEM I BREVLÅDAN! FRAKTKOSTNAD 70 KR – MAILA BESTÄLLNING TILL OVANSTÅENDE ADRESS


Transformers: Wreckers sista strid  

Efter att ha blivit förrådda av en av sina egna ligger Autobotarmén i spillror. Många av deras baser runt om i galaxen har antingen totalför...

Transformers: Wreckers sista strid  

Efter att ha blivit förrådda av en av sina egna ligger Autobotarmén i spillror. Många av deras baser runt om i galaxen har antingen totalför...

Advertisement