Vi sänker ner kåsan i vattnet och provsmakar. Sådär. Har helt klart smakat bättre vatten i fjällen än detta... Daniel är rätt snabb med att få i flytringen i vattnet och beger sig ivrigt ut medans jag tar det lugnare. Men det brukar vara så.
insekter. Dessa drar till sig småfisk som i sin tur lockar predatorerna i sjön. Vi känner alla till dessa ställen och i folkmun kallas dom ”hot-spots”. Efter min rekognoscering är jag övertygad om att det bland gäddorna i sjön huserar stor fiskätande harr!
DANIEL ÄR EN fanatisk flugfiskare och det känns tryggt att ha med någon som kan det fältet i brist på egen kunskap. Själv tar jag med mig ett håvskaft ut och simmar runt i sjön och bekantar mig med den. Gör alltid detta vid nya vatten för att bilda mig en uppfattning. Det jag gör är att jag ”ekolodar” samt känner efter om det är hård eller mjuk botten med håvskaftet, eller som jag vill ha det, någonstans däremellan. På just denna botten som är luftig av växt- och lövrester finns det mycket
DE FÖRSTA två dagarna flyter på utan någon större händelse. Jag ”stakar” mig runt sjön och Daniel kastar fluga som aldrig förr vid den södra delen av sjön. Väl iland på kvällen sitter vi och gör upp eld och fixar till lite käk. Daniel är lite nedstämd eftersom han inte fått någon harr än. Det har vakat mycket och han har haft fina påslag men tyvärr missat fiskarna. Oturen vänder nästföljande morgon av att tältet skakar och jag hör ”Peter,
141