Energisituationen styr allt

Energisituationen styr allt

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Vi kan konstatera att kriget i Ukraina nu har pågått i drygt hundra dagar, och att inte mycket är sig likt vare sig där eller på våra metallmarknader. Oljepriserna åker jojo fram och tillbaks och de dagliga svängningarna i Brent och WTI noteringarna är ofta kring 10 % eller i runda slängar 10 dollar per fat. Det sägs råda brist på olja, men även det är en sanning med modifikation då oljeproduktionen i sig inte gått ner mer än marginellt. Vad som i stället sker är en gigantisk logistikövning där olja från Afrika och Mellanöstern omdirigeras till Europa samtidigt som rysk olja dirigeras bort från Europa till Asien för att ersätta den olja som nu går till Europa. Det något vanskliga är att delar av den olja som tidigare gick till Europa via ledning nu måste nå Asien sjövägen. Något som innebär att stora volymer nu lastas om på vattnet vilket inte är det miljömässigt bästa alternativet. Risken för miljökatastrofer ökar samtidigt som skeppningstiderna förlängs. Den ryske utrikesministern Lavrov påstår att pengarna flödar in som aldrig förr, men med tanke på att rabatterna på den ryska oljan nu ligger på 35-40 USD/bbl så bör ryssarna få mindre betalt för oljan nu än innan kriget startade. Dom som är gladast här är nog indierna som passar på att med väst goda minne fylla tankar. Andra som vädrar morgonluft är venezuelanerna som nu ser chansen att åter få komma in i finrummen. I Venezuela är de första hysch hysch lasterna redan på gång och USA har godkänt viss olja mot skuldnedskrivningsaffärer.

Nästa sak med stor påverkan är sedan de nya utbrotten av Covid i Kina, där stora områden satts i karantän under långa perioder. För ovanlighetens skull står Kina som en motvikt och något som ”stabiliserar”, inte som konsumtionsmotor. I Kina är vintern över och mindre energi behövs för uppvärmning. När sedan Covid-nedstängningar slår till minskar behoven snabbt för många råvaror. Helt plötsligt så kan Kina kompensera för de produktionsnedskärningar som sker i Väst på grund av det höga kostnadsläget på energi. Europeiska smältverk går på knäna och drar ner produktionen (-13 % mot april 2021). Olja, gas eller el, alla smältverk behöver någon av dessa energikällor, och alla dessa noteras nu till priser som är långt ifrån vad vi är vana vid. Går inte produktionen att räkna hem blir neddragningar ett måste. Vi har sett många metallverk i Europa som de senaste månaderna minskat på kostymen. På den fysiska marknaden ligger premierna på rekordnivåer, över 600 USD/mt, och även om baspriserna nu har justerats ned så är det näst intill rekorddyrt att få metall till produktion.

Ironiskt nog så har ”räddningen” fram till nu varit att Rusal inte har belagts med sanktioner. Även om gamle gode Oleg på det privata planet är sanktionerad så kan Rusal fortsätta att sälja metall till både Europa och USA. Min farhåga från tidigare har därför turligt nog inte besannats vilket är en av huvudanledningarna till att metallen justerats ned 25 procent sedan krigets början. Att Rusal kan fortsätta som vanligt kan tyckas konstigt, men man får anta att den turbulens som var kring Rusal och Oleg Deripaskas ägande 2018 fortfarande sitter kvar i många beslutsfattares minne. Kanske är det även så att man anser en sanktionering av Rusal skulle få så stora konsekvenser för både den europeiska och amerikanska industrin att det vore självmord att gå en sådan väg när industrin redan drabbats så hårt av det nuvarande höga energipriserna. Trots allt är även politiker människor, och många av dem tycks ha en väldigt stor strävan efter att sitta kvar på sina maktpositioner.

Tidigare rekommendationer om att se till att ha metall i ladorna står kvar. Med dagens situation ligger risken fortsatt kraftigt på uppsidan, och även om vi alla vill se ett snart slut på den uppkomna situationen så är det tyvärr att ses som ett önsketänkande. Titta bara på när du tankar bilen, trots att det mesta av priset är drivmedelsskatt så slår det flera kronor per liter mellan gångerna du tankar.