Metallbulletiner

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Ryssland- Det nya Venezuela eller Nordkorea?

I förra numret skrev jag ” För inte ska vi väl få ett krig i närområdet också att förhålla oss till” och det var den 17 januari. Bara en dryg månad senare så var de ryska trupperna i full gång med att försöka erövra Ukraina. Så att något var på gång kunde man ana, men därifrån till att Putin skulle vara så dum att han med full militär kraft skulle angripa ett grannland. Man upphör aldrig att förvånas. Att våra tankar går till Ukrainas folk är självklart, och jag ska inte här gå in mer på detta vansinne som nu pågår när detta skrivs.

Däremot tänkte jag orda lite om effekterna på aluminiummarknaden. Att vi har nya all time highs på dryga 4 000 USD/mt på LME är väl inte så konstigt med tanke på hur tight marknaden var redan innan. Men det är inte det som är mitt primära intresse utan snarare hur omvärldens sanktioner nu framöver kan drabba marknaden. I Ukraina finns ett Alumina raffinaderi med en kapacitet på 1,1-1,5 miljoner ton Alumina i Mykolaiv i södra Ukraina och sedan finns också ZALK smältverket i närheten av Zaphoriza där man beroende av eltillgången kan producera ca 110 tton. Båda dessa kontrolleras av Rusal. Återigen stöter vi på vår gamle (o)vän Oleg Deripaska, han som officiellt inte längre kontrollerar Rusal eftersom hans ägande nu ligger under 50 %, men nu är det andra tider än förra gången Rusal fick sanktionsproblem. Nu går stora delar av världen samma mot en gemensam fiende och det blir svårare om man inte är på rätt sida. Rusal har förutom i Ryssland Alumina raffinaderier i som tidigare nämnt Ukraina men också i Guinea, Australien, Italien, Jamaica och på Irland. Smältverk har Rusal förutom i Ryssland bara i Nigeria och i Sundsvall. Om det blir en långvarig sanktionstid kommer det således bli en mycket prekär situation för Rusal. Å ena sidan får man svårt att få tag i råvara till smältverken, men samtidigt så kan man heller inte sälja metallen till större delen av världen. Ja, fast det sistnämnda är väl inte helt korrekt, för folkmängdsmässigt finns det ju rätt många kineser.

Vi hade en tight metallmarknad redan innan detta elände satte igång, men nu ser det ut som att det hela faktiskt kan bli ännu värre. Detta antagande bygger dock på att övriga världen inte går in i recession. Att Ryssland med stormsteg är på väg in i recession framstår som uppenbart och det ryska folket har redan fått se sin Rubel falla med åtskilliga tiotals procent. Det som är intressant är att västvärldens handel med Ryssland räknat i pengar är så liten, och att det förhållandet även gäller handeln Kina-Ryssland jämfört med handeln Kina-Väst. Visst, Kina köper energi och spannmål från Ryssland, men de kan knappast sälja något tillbaks. Tittar vi på global BNP så står Ryssland bara för 1,7 % att jämföras med Kinas 17,3 % och G7 länderna på 45,8 %. Varken Kina eller Väst kan blunda för att ryska råvaror behövs, men Ryssland är det land som sitter i rävsaxen i det långa loppet för även om det är bra att ha råvaror så är det än bättre att kunna sälja dem.

Att göra sig ovän med större delen av världen har aldrig varit ett framgångskoncept, titta bara på Kuba, Nordkorea eller Venezuela. Länder som alla har ett gemensamt, de hamnade på fel sida av linjen. Vad de också har (eller har haft) är en ekonomi i ständigt förfall och ett folk som lider under ett härskarförtryck. Fortsätter nuvarande utveckling vidare så riskerar 140 miljoner ryssar att hamna i en sådan situation.

Råvarupriserna kommer att vara extremt volatila så länge detta pågår, titta bara på nickel som gick från 30 000 USD/mt till över 100 000 USD/ mt på ett dygn innan LME hann stänga marknaden, förklara 8 mars som en ogiltig handelsdag för nickel och annullerade alla transaktioner den dagen. Det viktiga här är att ta lärdom och inte göra som kinesiska Tsingshan som satt kort i nickelmarknaden nu i mars. Så se till att ha råmaterial hemma, även om det kostar, för att hamna fel i nuvarande marknad kan bli än kostsammare.

Lycka till!