Metallbulletiner

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Mycket för fort

Om man fick möjligheten att prata med kinesiska beslutsfattare så skulle åtminstone jag vilja ta upp ämnet om orsak och verkan, för det tycks dom där borta inte riktigt ha klart för sig. Å ena sidan så vill man ta krafttag mot miljöförstöringen och utsläppen från industrin och å andra sidan så vill man främja konsumtionen och satsa på nya infrastrukturlösningar. Problemet här blir ju då att man riskerar att skapa en modell där det ena sätter käppar i hjulen för det andra. Något som just nu händer är att man från politiskt håll har tvingat smältverk i Xinjiang regionen att minska produktionen för att på så sätt få bukt på energikonsumtionen och minska utsläppen. En ädel insats som tyvärr fått mycket stor påverkan på aluminiummarknaden. Timingen kunde inte ha varit sämre. Hittills i år har Kina importerat 1,5 Mton aluminium, och det i en global marknad som normalt förlitar sig på att Kina ska täcka upp med de volymer som saknas i andra länder. Aluminiummarknaden som skulle vara i överskott på 0,6-1,0 Mton i år verkar nu snarare landa på ett underskott om nästan lika mycket. Att hjulen i väst snurrar på lite bättre än tidigare beräknat hjälper till, men den riktiga dolkstöten är Kinas import av metall. För att minska på underskottet av metall har kineserna nu börjat sälja ut delar av sina strategiska lager, men det är för lite och för sent. Skadan är redan skedd och att då som i förra veckan dutta ut 70 tton gör inte stor skillnad. Metallpriserna är på tio års högsta och med premierna är det samma sak. I juni när förra numret av denna förnämliga tidskrift skrevs låg aluminiumpriset på 2 400 med en premie på 235 USD till Europa och 585 USD till USA, nu balanserar vi på 2 700 USD/mt och premierna landar på 360 USD till Europa och 760 USD till USA. Det innebär ett pris på nästan 3 500 USD/mt för US midwest och det riskerar att bli värre innan det vänder. Industrin som använder sig av metall sitter i en rejäl rävsax och har ingen chans att parera, det är bara bita i det sura äpplet.

Som extra lök på laxen har sedan Putin kommit på den briljanta lösningen att Ryssland ska införa en tillfällig exportskatt på 15 procent (eller minst 254 USD/mt) under perioden aug-dec. Vi riskerar därför att exporten från Ryssland minskar under resterande del av året och att möjligheterna till lägre priser med det minskar. Det kanske låter som en riktig domedagsprofetia, men det finns nog trots allt ett litet ljus i tunneln för som Robert Gustavsson säger ”efter regn kommer sol”. Solen i detta fall skulle då vara de dolda lager som jag annars har skällt så mycket på. Med priser på över 3 000 USD/mt borde aktörer som Glencore och Trafigura vara skapligt sugna på att lätta lite grann på lagerbördan och cash in på priserna/premierna. Kanske att man väntar för att se effekterna av de nya ryska skatterna innan man håvar in, men det borde inte vara allt för långt borta.

Det finns ytterligare en anledning att hoppas på ett ökat inflöde av metall, och det som en effekt av att det inte längre är lika fördelaktigt att finansiera lager. Den contango som man tidigare kunde räkna med som relativt säker försvann under försommaren och därefter har marknaden pendlat fram och tillbaks mellan contango och backwardation. Det här är en effekt av den synbara bristen på metall men det innebär att den som vill fortsätta att hålla dolda lager får se upp med timingen och passa på när marknaden går över i contango. På Kalle Kula AB som jag skrev om i förra numret är det allt annat än glada miner. Budgetpriser från förra hösten kring 2 150-2 200 USD och nuvarande priser nästan tusen dollar högre gör att man ständigt förlorar på metallen. Men inte nog med det, det börjar närma sig budgettider igen. Aluminium som normalt sett är ganska trögrörlig visar nu på en volatilitet av sällan skådat slag. Så hur ska man då sätta budgetpriserna?