Är det som händer i Kina bra eller dåligt för oss i Sverige?

Text av Staffan Zetterström

Jag roar mig med att följa en del kanaler som analyserar världens näst största ekonomiska stormakt, Kina, och det är en intressant situation just nu. Många är frågetecknen kring hur det går och hur Kinas ekonomi utvecklas, så det är en spännande tid att följa detta. Nu ska man veta att jag har typ 5 högskolepoäng i ekonomi och då var det knappast nationalekonomi som stod på schemat, men jag kompenserar min bristande formella utbildning med att lyssna på folk som faktiskt har som jobb att granska Kinas ekonomi. Så vad säger då de? Jo, att det finns en hel del indikationer på att det går trögt, riktigt trögt, i Kina. Några av de mer allvarliga sakerna är bland annat: över 20 % arbetslöshet bland unga människor, det vill säga. de som just har kommit ut från sina utbildningar. Nativiteten sjunker, endast 8 miljoner barn föddes, och det är faktiskt hälften av vad som brukar födas. Många regioner som slutade amortera sina lån till centralregeringen har nu även problem med att betala sina räntor. Den totala skuldbördan är 9 000 miljarder dollar, en imponerande siffra.

Men det största problemet är nog fastighetsmarknaden, som verkar ha det riktigt tufft, samtidigt som den utgör 22–25 % av den totala kinesiska ekonomin. Vi ser nu tecken på att det går åt fel håll med sjunkande priser, 400 större fastighetsbolag med kapitalproblem, 60 miljoner lägenheter står tomma, och en stor del av befolkningen har spekulerat i fastigheter som ännu inte byggts, vilket kan ge en rejäl smäll om säljaren går i konkurs. En rätt skakig situation som kan utvecklas snabbt till ett elände och faktiskt bli en källa till social oro.

Så om det nu är så att Kina bromsar upp rejält, vilket det verkar som, hur påverkar då detta oss? Här kan vi ju bara spekulera, och mina tankar går lite så här:

De outtömliga reserverna för statliga stöd till industrin i Kina får en begränsning. Detta skulle slå rätt hårt på exportpriserna, som nu nog är rätt dopade av olika former av stöd. Kina blir då inte alltid billigare, och de behöver då konkurrera på kvalitet och service. Det borde ge att konkurrenter spelar mer under samma villkor.

Handelskriget skärps. Redan idag ser vi ökade tullar på import av aluminiumkomponenter, och det mest troliga är att detta blir ett race där olika åtgärder används mellan kontinenterna, vilket jag tror driver fram mer regional sourcing och fler investeringar från leverantörer som vill komma innanför olika tullmurar. Etableringarna sker inom samma lagar och regler, så troligen börjar vi spela lite mer efter samma regler. Men var beredda på nya regler och tullar för att anpassa sig till utfallet och verkligheten.

Den nationella köpkraften i Kina minskar, varför exportmarknaden blir alltmer lockande för stora bolag. Antalet beställda Ro-Ro-fartyg har skjutit i höjden, och det är nog smart tänkt för den som vill exportera stora volymer bilar. Men problemet är att det pågår ett handelskrig som tvingar bolagen att etablera sin produktion närmare köparna, så frågan kvarstår om den nya konkurrensen. Vi har redan sett bolagens intåg via börsen och ägande, men också Geely och BYD som satsar på sammansättningsfabriker i Europa. Mer jobb och mer lokal sammansättning borde det bli.

Kinesiska gjuterier börjar ha problem med att sälja sin kapacitet, lite som i Europa. Vi ser troligen dels företag som erbjuder kapacitet mycket billigt, vilket är dåligt, dels konkurrenter som börjar känna av minskade marginaler och därför börjar uppträda mer försiktigt, vilket troligen bromsar beslut om investeringar. Många har sett industrin som en bra kassako, varför man hittar väldigt många bolag på börsen i Kina. Inget fel i att vara ett börsbolag, men att hålla uppe kursen och göra aktieägarna glada är nog svårt om man har ett gjuteri när bilindustrin viker. Det finns ju inte så mycket man kan göra än att spara. Men för den som kan, vet och vågar, kan det ju komma en hel del lönsamma möjligheter kring konkurser i dessa börsföretag, där man kan plocka upp kunder och utrustning till mycket låga priser.

Så vad blir sammanfattningen av allt detta då? Jag lutar åt att det mesta som sker är positivt, men frågan är om vi i Europa är i skick att ta vara på chanserna när de kommer eller om vi står utan sked när mannan regnar från himlen? Dessutom handlar ju denna krönika om Kina, så frågan är hur Europas regeringar tänker och agerar? Men det är en senare fråga för en annan krönika.