Vad innebär Nordic Battle Group?

Lennart Gustafsson

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson är tidskriftens redaktör.

Vad innebär Nordic Battle Group?

Försvarsmaktens ominriktning är den största förändring på många hundra år som vi står inför, istället för att försvara vårt territorium blir huvuduppgiften att tillsammans med andra nationer skapa säkerhet i världen genom att dämpa konflikter. I detta sammanhang spelar EU:s stridsgrupper, EU Battle Group, en stor roll.

Detta nummer av tidskriften har som tema Nordic Battle Group, NBG. Alla läsare kanske inte har möjlighet att via ”Försvarets Forum”, ”Insats & Försvar”, ”Officerstidningen” med flera tidskrifter inhämta alla kunskaper om NBG varför en inledande presentation kanske kan vara på sin plats.

Hur började det?

I Helsingfors 1999 beslutade EU:s stats- och regeringschefer om militära kris-hanteringsmålsättningar, Helsinki Headline Goal (HHG) vilket innebar att ett militärt samarbete inom unionen kunde påbörjas. EU utvärderade i slutet av 2003 om målsättningarna för HHG var uppfyllda och konstaterade att så var fallet, men avsevärda brister i tillgängliga resurser kvarstod, huvudsakligen strategiska resurser som lednings-, underrättelse- och transportfunktioner.

2003/2004 stod EU i begrepp att ta ett nytt beslut i frågan om det framtida säkerhetsoch försvarspolitiska samarbetet. Det var i detta sammanhang som förslag om stridsgrupper avsedda för snabba och korta insatser presenterades. Efter invecklade och turbulenta politiska turer presenterades också ett förslag till nya militära krishanteringsmålsättningar där stridsgrupper fick en framträdande roll, Headline Goal 2010.

Frankrike presenterade ett förslag om stridsgrupper, EU Battle Group, vilket gillades av Storbritannien och Tyskland. Snabbinsatsstyrkan ska snabbt kunna vara på plats i konfliktområden och bidra till att skapa

stabilitet. En av de styrkor som EU sätter upp inom ramen för Headline Goal 2010 är Nordic Battle Group för vilken Sverige är så kallad ”framework nation”. Vårt land kommer också att stå för huvuddelen av personalen i styrkan som ska stå i beredskap under första halvåret 2008. Uppgifter

Styrkan ska kunna delta i EU:s krishanteringssituationer i den inledande och ofta mest komplexa fasen. Under begränsad tid ska den kunna lösa uppgifter i hela konfliktskalan, från humanitära insatser till väpnad strid.

Nordic Battle Group

Den 23 maj 2005, vid ett försvarsministermöte i Bryssel, undertecknade försvarsminister Leni Björklund och försvarsministrarna från Finland, Norge och Estland en överenskommelse om att Sverige ska leda en nordisk snabbinsatsstyrka inom EU:s ram. Beredskap

Från den 1 januari 2008 ska den första Nordic Battle Group stå klar för att innehålla beredskap under sex månader. Den ska kunna lösa sina uppgifter i konfliktområdet inom tio dagar efter beslut om insats. En planeringsförutsättning är att insatsradien ska kunna vara 600 mil från Bryssel. Uthållighetstiden är 30 dagar, men den ska kunna utsträckas till 120 dagar.

Planeringen är i full gång i Högkvarteret och ansvarig är överste Karl Engelbrektson som också måste samordna planeringen med kollegorna i Norge, Finland och Estland. Produktionen av förbandet kommer att på många sätt inverka på förbandens ordinarie verksamhet. En annan viktig fråga är personaltjänsten, avtal för officerare, anställningsförhållanden för soldaterna mm. Organisation

Organisationen kännetecknas av flexibilitet, den kan anpassas beroende på uppdragets art. Den hårda kärnan i stridsgruppen består av en mekaniserad skyttebataljon för vilken Sverige har ansvaret. Finland kommer att bidra med granatkastarenheter, geografiskt stöd och NBC. Norges uppgifter blir främst logistiska, Estland kommer att ha ansvar för bevaknings- och livvaktsfunktioner.

Totalt kommer styrkan att bestå av cirka 1.500 soldater varav Sverige bidrar med 1.100, Finland med 200, Norge med 150 och Estland med 50 soldater.

Stridsfordon 9040 C, anpassad till internationella uppgifter, blir huvudfordon i NBG.

Luftvärnskanonvagn 90 C

Beroende på typ av uppdrag kan bataljonen stödjas av moduler som kan kugga in i kärnorganisationen, till exempel förband för indirekt bekämpning, luftvärn och olika typer av sensorer och underrättelseenheter. Bland annat kommer en ISTAR-enhet att ingå (se artikel sidan 13).

ARCHER under eldgivning.

Principuppbyggnad av Nordic Battle Group Artilleri och luftvärn?

För artilleriets del är väl tanken att någon artilleriradardel ska ingå i ISTAR-enheten. För övrigt torde förmodligen, på sikt, ARCHER med ammunitionsportfölj anpassad till precisionsbekämpning, det vill säga BONUS och Excalibur, försvara sin plats vid internationella insatser. Hur är det med luftvärnsenheter? Här har jag begränsade kunskaper men någon enhet borde kunna delta internationellt, till exempel förband utrustade med luftvärnskanonvagn 90 C, anpassad för internationella uppdrag. Vad säger luftvärnsskribenterna?

Källor: Göran Gronberg, övestelöjtnant och strategilärare vid FHS, artikel ”EU Battle Group”, Försvarsmaktens hemsida, Officerstidningen, Insats o Försvar.