Artilleri & Luftvärn nr 4 2001

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Nr 4 • 2001

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 4 • 2001

Årgång 130

BETALA MEDLEMSAVGIFTEN FÖR 2002 ................................................... 3 Redaktören Den förlamande lojaliteten .................................................................................. 4 Dan Hagman Markmålsbekämpning – ett funktionsbegrepp .................................................... 6 Stefan Bratt Projekt SGG 120 har sjösatts ............................................................................ 13 Stefan Bratt Leasade utländska pjäser till artdemoprojektet .................................................. 15 Göran Wahlqvist Luftvärnet på väg mot en kunskapsorganisation ............................................... 20 Nils-Ove Gustafsson Kompetensutveckling inom artilleriet ............................................................... 25 Karl G Hjerpe Si vis pacem para bellum ................................................................................... 29

Omslagsbild: Pjäserna till Artdemoprojektet togs emot vid en förevisningsskjutning på Väddö. Bofors 15,5 cm haub 77 BD visade en MRSI-skjutning – se artikel sid 15 ff och bild sida 27.

Foto: Stefan Bratt

Form och layout: Marie Thelander

ISSN 004 – 3788

1

Med Saab Bofors Dynamics in i framtiden Saab Bofors Dynamics AB utvecklar och producerar avancerade försvarssystem på teknikens framkant, från högflygande autonoma robotar till djupgående fjärrstyrda undervattensfarkoster.

Om Du är intresserad av en utmaning med ett spännande arbetsinnehåll kan Saab Bofors Dynamics erbjuda ett stort urval av arbetsuppgifter med bred teknisk spännvidd.

Personalen är vår största tillgång och vi behöver alltid duktiga medarbetare. Hos oss får Du användning för dina kunskaper och kan utvecklas i en högteknologisk kreativ arbetsmiljö.

Vill Du veta mer om vårt företag eller en eventuell anställning, besök då vår hemsida www.saab.se/dynamics/ eller ring/skriv till:

Tommy Laurell, 013 -186042, tommy.laurell@dynamics.saab.se (Linköping, Göteborg, Järfälla) Annika Franzén, 0141 - 224540, annika.franzen@dynamics.saab.se (Motala, Landskrona, Järfälla) Annika Fröberg - Skeppstedt, 0586 - 823 24, annika.froberg-skeppstedt@dynamics.saab.se (Karlskoga, Eskilstuna)

S A A B B O F O R S DY N A M I C S www.saab.se

2

Artilleri & Luftvärn

Gamla och nya medlemmar i Artilleriklubben Artilleriklubben bereder sig på en anpassning till Artilleriets och Luftvärnets nya förhållanden. Nya stadgar antogs för andra gången vid höstmötet 01-11-29. Stadgarna innebär bl a • Att årsmöte som tidigare hålls i april-maj, kommande år i Luftvärnsregementets regi, • Att bokslut för föregående år och budget för kommande kommer att klubbas vid detta tillfälle samt • Att övriga möten i allmänhet kommer att hållas i form av seminarier över aktuella ämnen.

Klubbens viktigaste och en av tidskriftens viktiga inkomstkällor är era medlemsavgifter och prenumerationer. I november 2001 hade omkring 100 medlemmar ännu inte betalat sin medlemsavgift för 2001. Styrelsen vädjar till alla medlemmar att nu betala för 2002 (och i förekommande fall för 2001).

För 2002 kommer att undersökas möjligheterna att genomföra tre möten under hösten: ett i Kristinehamn, ett i Halmstad och ett i Boden. Framöver kan det utvecklas så att mötena kommer att alternera mellan Stockholm Halmstad, Kristinehamn och Boden.

Klubben hälsar även nya medlemmar välkomna och vi vänder oss särskilt till alla reservofficerare. Vi behöver ert intresse och ert stöd. Och vi tror att ni har nytta och glädje av att få vår tidskrift och gärna även delta i klubbens möten – vilka annonseras i denna tidskrift.

Som tidigare ingår naturligtvis också Artilleri-Tidskrift i medlemsavgiften.

Välkomna som medlemmar i Artilleriklubben!

Medlemsavgiften är fr o m 2002 höjd till 125 kr per år. Avgiften för ständigt medlemskap är oförändrad 1000 kr. Artilleriklubben vill även komplettera medlemsregistret med e-postadresser, meddela din e-postadress till ekonomichefen.

5 47 3 1 -5 BBEN 2002 P I ARTILLERIKLU MEDLEMSSKA KR ÅRSAVGIFT:ME12DL5EMSSKAP: 1000 KR STÄNDIGT RESS: E-POSTAD MMER: (FRIVILLIGT) PERSONNU

ARTILLERIKLUBBEN

3

Redaktören

Lave Malmgren

Överstelöjtnant Lave Malmgren är tidskriftens redaktör.

Den förlamande lojaliteten Där alla tänker som chefen – där blir inte mycket tänkt.

bajonetter, varefter förbandet går ut och möter den oundvikliga massakern.

Som militär har man fått lära sig att ”gilla läget” och att göra det bästa möjliga av den uppgift man har fått med de resurser som man har tilldelats. Otaliga är de exempel ur krigshistorien, som beskriver fullständigt vettlöst hjältemod, när chefer försöker lösa uppgifter utan att ha tilldelats ens de anständigaste resurser.

Den omutliga lojaliteten finns även i fred – även om konsekvenserna inte behöver bli så ödesdigra. När jag som nytillträdd redaktör introducerade en artikelserie om konsekvenserna av försvarsbeslutet 1996, hade jag förväntat mig en rad arga utrop från förfördelade ambitiösa officerare. Vad jag fick var en serie väluppfostrade redogörelser för positiv utveckling resp välorganiserad avveckling från plikttrogna regementschefer. Den argaste kommentaren var väl att ”vi föll med flaggan i topp”.

Någon gång på 60-talet gick det en TV-serie, jag vill minnas att den hette Krigets vanvett och att den hade hämtat sitt motiv från det rysk-japanska kriget 1904-05 eller möjligen från första världskriget. Bl a skildras hur en ung japansk officer beordras ut på ett stridsuppdrag med en trupp utan gevär men med bajonetter. Sedan hans protester förklingat ohörda låter han truppen förse sig med bambustavar, på vilka de får binda sina 4

Inte mycket kritik av några politiska beslut där inte!

Men jag fick också en tankeställare när jag i Tidskrift för Kustartilleriet (TIKA) läste en av de nedlagda kustartillerichefernas litania

Artilleri & Luftvärn över myglande handläggning av nedläggningsbeslut. Det gav ingen god eftersmak.

Faktiskt då bättre att gömma (eventuell) bitterhet i en anda av lojalitet.

Så var finns den rätta balansgången mellan kverulans och konstruktivitet? Hur skall artilleriregementschefen uttrycka sig för att få beslutsfattarna att inse att 48 artilleripjäser inte är mer än ett spott i havet? Hur skall luftvärnsregementschefen kunna övertyga någon – inklusive sina egna officerare – om att huvudstadens luftförsvar sköts bättre från Norrtälje än från Halmstad?

Det senaste exemplet på obrottslig lojalitet som jag har upplevt var generalinspektören Alf Sandqvists föredrag för föreningen Göteborgs försvar. Det ägde rum i Skövde och hade rubriken Armén – Försvarsmaktens framtid.

Generalen inledde med att meddela att han inte tänkte uppehålla sig vid att gråta över spilld mjölk, utan att han fastmer tänkte peka på alla de goda förutsättningar som nu finns för Arméns utveckling. Sedan hamnade han i det ena svarta hålet efter det andra. Svartast var det när han kom till artilleriet. Ty detta var rent oefterrättligt.

Och dessutom befarade man att de pengar som var avsedda för utveckling och anskaffning via Artdemoprojektet skulle behöva användas till att beväpna JAS-planen – både de som behövs och de andra.

Men sannolikt finns det mer att gråta över.

I samma andetag som våra politiker nu vill akademisera officersutbildningen tycks man villa göra den kortare. Förenklat (och elakt) skulle man kunna sammanfatta det:

Så mycket som möjligt av civila och så litet som möjligt av militära kunskaper.

Nej, det begriper jag också att det är inte detta man är ute efter. Men kvar står ju att inom en given (krympande?) tidsram kommer det att rymmas mindre krigskonst och militär teknik om man skall få rum med mera språkkunskaper och pedagogik.

När man förstår, att svenska officerare bör utbildas för konflikter av Bosnien-typ snarare än av Gulfkrigssnitt inger den ovan aviserade prioriteringen en viss oro. Regelboken för avvärjningsstrid, anfall och fördröjningsstrid är kanske inte inaktuell, men behöver i varje fall kompletteras med regler för strid mot en undflyende och ogripbar fiende, där kravet på att undvika civila förluster är lika stort som behovet av humanitära insatser.

Ingen skall tro att förmågan till ”kirurgiska ingrepp” kommer att skona civilbefolkningen. För detta krävs det även en ”kirurgisk” underrättelsetjänst som kan både lokalisera och identifiera de militära målen.

Och det krävs rent spel från fienden, ett spel som det inte alls är säkert att han vill delta i.

Så medan vi väntar på den 49:de artilleripjäsen bör vi verka för att våra officerare får en adekvat utbildning för krig – tillsammans med den kompetensutveckling som krävs för fredsuppgiften. Låt inte lojaliteten mot fattade (eller förväntade) beslut hindra oss från att kräva att våra officerare ges en ärlig chans att verka i den miljö, där det är tänkt att de skall kunna lösa sina uppgifter.

5

Markmålsbekämpning

Dan Hagman

Major Dan Hagman tillhör Norrlands artilleribataljon och arbetar f n på högkvarterets strategiledning, inriktningsavdelningen

Markmålsbekämpning – ett funktionsbegrepp Denna artikel är ett inlägg i debatten kring funktionen markmålsbekämpning och ett försök att ge ett diskussionsunderlag med utgångspunkt i manövertänkande. Som underlag för resonemangen har • den amerikanska ”targeting process”, • den norska ”metodiska målbekämpningsprocessen” och • den svenska bekämpningsprocessen granskats inom områdena organisation, metod och operativa system. Avslutningsvis lämnas ett förslag på definition av begreppet bekämpning.

Bakgrund Grunden för Försvarsmaktens existens är förmågan till väpnad strid. I den framtida Försvarsmakten kommer bekämpning att vara en grundläggande funktion. Integrerade insatser på alla nivåer, såväl nationellt som internationellt, och förmåga att med de operativa insatsförbanden agera innanför motståndarens beslutscykel är viktiga faktorer för 6

detta. Manövertänkande betonas som konceptuell idé och har som yttersta syfte att bryta motståndarens vilja.

För att lyckas med detta måste motståndarens kritiska sårbarhet först definieras och sedan angripas. En av de bärande idéerna i manövertänkandet är att agera snabbare än motståndaren i beslutscykeln, vilket innebär att motståndaren tvingas parera, efterhand förlorar kontroll över situationen och slutligen ger upp.

Bekämpning innebär bl a att en serie beslut måste fattas i realtid där vart och ett är beroende av de föregående – så kallat dynamiskt beslutsfattande. Dessa beslutsserier finns på olika nivåer i dimensionerna mark, sjö och luft. Beslutscykler på lägre nivå ingår i de på högre nivå. Samtliga dessa beslutscykler interagerar och då uppstår ofta friktioner som kan beskrivas som mänskliga faktorer, osäker information och icke-linjäritet. Friktionerna förlänger beslutscyklerna negativt

Artilleri & Luftvärn Exempel på relativa beslutscykeltider

Exempel på relativa insatstider

➤

Militärstrategisk nivå

➤ Operativ nivå Taktisk nivå

Platslagd

Flygstrids

Indirekta

minering

krafter

eldsystem

Exempel på relativa exponeringstider för mål

Rörliga led-

Uthållighet och

ningsplatser

kommunikationer

Infrastruktur

Exempel på olika tidscykler vid bekämpning. eller gör att de inte kan fullföljas. En utveckling av organisation, metod och operativa system för bekämpning måste ta hänsyn till och kunna hantera såväl dessa beslutsserier som friktioner för att kunna bekämpa mål.

Dagens markmålsbekämpning Planeringsmodellen i US Army bygger på centraliserad planering och styrning tillsammans med decentraliserat genomförande.

Targeting-processen sker på alla nivåer och utförs av samtliga stridskrafter som har förmåga att angripa mål med dödliga och ickedödliga vapen. Targeting-processen är på kår- och divisionsnivå indelad i fyra delar – decide, detect, deliver och assess – och sker integrerat med övrig planering. Targetingprocessen övervakas av stabschefen och utförs av ett targeting team från stabens olika delar. Samordning mellan stridskrafterna sker genom omfattande åtgärder som innefattar bl a samordningslinjer och samord-

ningsområden. US Army disponerar resursstarka staber och omfattande resurser, såväl egna som övriga försvarsgrenars, avseende operativa system för markmålsbekämpning.

Det norska nationella konceptet grundas på Norges militärstrategiska läge och medlemskapet i NATO. Den metodiska målbekämpningsprocessen är starkt knuten till divisionens strid på djupet i Nordnorge och utgår från targeting-processen. Den metodiska målbekämpningen kommer i framtiden att samordnas av ”operationer på djupet av regementet” där flygstridskrafter och raketartilleri är viktiga operativa system.

I den svenska försvarsmaktens organisation finns för närvarande ingen integrerad bekämpningsfunktion mellan nivåer och vapenslag. Vår metod bygger till stor del på targeting-processen och drivs för tillfället främst inom armédivisionen. Inflytelserna 7

Markmålsbekämpning Mänskliga faktorer

Friktioner

Osäker information Icke-linjäritet

Bekämpningsinsats

Upptäckt och identifiering

Beslutstid

Erforderlig insatstid

Målets exponeringstid

Exempel på friktioner under en bekämpningsinsats.

från targeting-processen märks i process, mallar och begrepp. Bekämpning på divisionsnivå genomförs av samtliga i staben ingående delar och leds av divisionens bekämpningschef. Försvarsmaktens operativa system för markmålsbekämpning är få och vissa system saknas för närvarande helt.

• För det första en alltför långt driven specialisering med indelning i mindre grupper med risk för revirtänkande, brist på helhetssyn och byråkratisering, • för det andra en risk för detaljstyrning av underställda förband och förmågor, • för det tredje, en alltför personalkrävande organisation.

Påståenden och diskussion Två tydliga organisationsalternativ – ett centraliserat och ett decentraliserat – kan urskiljas för den framtida försvarsmakten.

En centraliserad organisation kräver stora materiella och personella resurser. Jämfört med en mindre stab har man utökad förmåga till bl a informationsbearbetning, detaljstyrning/samordning och genomförandeplanering vilka är bärande element i kommandostyrning (vilket inte alltid är negativt). Genom att organisera (alltför) stora staber med överdriven redundans och förmåga att lösa både generella och speciella uppgifter fjärmar man sig från manövertänkandets idé med snabba beslutscykler.

Stora staber kan inom minst tre områden ha inneboende svagheter: 8

Metodens, eller planeringsmodellens, uppgift är trefaldig – att fungera som checklista, samordningsverktyg och hjälpmedel för bättre problemlösning. Två huvudalternativ till metod finns. En internationellt vedertagen metod som bygger på targeting-processen och en svensk nationell metod som bygger på decentraliserade uppdrag. Värderingen av dessa måste ske mot bakgrund av de nationella förutsättningar som bl a omfattar den svenska kulturen, mentaliteten och synen på människan.

Då manöverkrigföring ytterst är en kamp mellan mänskliga viljor som i högsta grad är beroende av hur situationen tolkas på alla nivåer måste en chefscentrerad och decentraliserad metodik förordas.

Artilleri & Luftvärn När chefer styrs med uppdrag i stället för detaljorder, när de (stödda av en stab) agerar djärvt och oförutsägbart, finns förutsättningar att passera snabbare i beslutscykeln än vid motsvarande centraliserad metod. En centraliserad metod torde innebära mer friktioner och längre ledtider i olika beslutscykler.

Om det på grund av internationella insatser är nödvändigt att hantera en annan metod t ex targeting-processen, med långsammare beslutscykler, blir det troligen ett mindre problem än det omvända. Att centraliserad planering och styrning tillsammans med decentraliserat genomförande verkligen innebär manöverkrigföring kan ifrågasättas.

Det är tveksamt om beslut som inte tas på genomförandenivån verkligen kan minska beslutscykeltider och reducera friktioner och på så sätt bidra till att uppkomna situationer snabbt kan utnyttjas till egen fördel.

För att få effekt på stridsfältet torde en decentraliserad och funktionsinriktad metod vara att föredra. Metoden behöver inte vara lika, eller tillämpas på samma sätt, på de olika nivåerna, men måste medge kommunikation mellan nivåerna. Metoden på respektive nivå bör anpassas till vilka beslutscykeltider som hanteras. En viktig del i metoden är att känna igen ”tillräcklig” och ”rätt” information och på så sätt skapa sig möjligheter, att hitta balansen mellan information och behovet av att agera. Detta torde komma att accentueras i en framtida nätverksbaserad försvarsmakt.

De operativa systemen för bekämpning bör utformas så att samordnade system verkar mot motståndaren på för denne oför-

delaktiga villkor. Ett antagande är att de mål som skall bekämpas kommer att vara små, rörliga och mer utspridda än idag. Skillnaden mellan militära och civila mål kommer att minska och de militära målen kommer att uppträda i civila miljöer.

Den tekniska utvecklingen går mot allt dyrare och färre operativa system.

Risken att förlora eller inte nå verkan med dessa exklusiva system kan innebära att beslutstiderna för insats kommer att öka till följd av ett ökat behov av information före insats. Om systemen blir exklusivare och samtidigt målen blir fler uppstår ett motsatsförhållande. Vapensystemen och stridsdelarna blir så få att varje insats måste lyckas och måste ske mot ett mål som är värdigt vapensystemet eller stridsdelen varför beslutstiderna kan komma att öka. Om då motståndaren inte har operativa system på samma tekniska nivå kan det innebära oförutsedda problem med grund i teknisk assymetri.

Räckvidder och insatstider måste anpassas till de relativa beslutscykeltider, som finns på de olika nivåerna, och vilken förmåga att agera på stridsfältet och att angripa mål som de olika nivåerna har. Då en av den operativa nivåns uppgifter är att skapa förutsättningar för den taktiska nivån att bl a med bekämpning avgöra på stridsfältet, innebär det att operativa system måste finnas på åtminstone dessa bägge nivåer.

På operativ nivå bör systemen ha förmåga att verka i samtliga nivåer och kunna kraftsamlas. En viktig fråga är hur de operativa systemen skall fördelas mellan mark, sjö och luft och hur de effektivt skall samordnas.

9

Markmålsbekämpning Samordningen kan dels ske som samverkan mot mål i tid och rum eller som separation mot olika mål i tid och rum. Avgörande för insatsen är den egna och motståndarens beslutscykeltider.

En stor del av dagens resonemang i denna fråga har sin utgångspunkt i USA:s erfarenheter från bl a Gulfkriget. Till del grundas dessa erfarenheter på felaktiga slutsatser som varit starkt påverkade av olika särintressen och som övervärderat de egna vapensystemens effektivitet.

Frågan om de operativa systemens fördelning avgörs till stor del av vilka mål som skall bekämpas och hur synergieffekter kan nås mellan mark-, sjö- och luftstridskrafter.

En större flyginsats mot markmål kräver troligen relativt lång tid från beslut till insats.

En standardlast för både mark och luftmål vid ”close air support” innebär en effektförlust i jämförelse med om markstridskrafterna själva kan bekämpa dessa mål. Effekten av close air support som funktion kan ifrågasättas i förhållande till hela operationens effekt, bl a med hänsyn till friktioner och beslutscykler, och måste noggrant övervägas i ett nationellt sammanhang. Insatser med flygstridskrafter mot markmål ger troligen störst operativ effekt om de utförs som insatser på större djup, avsedda att fördröja, störa eller förstöra motståndarens operativa förmåga över tiden.

Markmålsbekämpning i en manövertänkande försvarsmakt • Funktionen bekämpning bör finnas på militärstrategisk, operativ och taktisk nivå,

Ät Din lunch på Militärsällskapet.

Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet (servering kl 11 30 – 13 30). Är Du reservare kan Du mot avgift bli medlem och inta Din lunch. Medlemmar har dessutom möjlighet att disponera lokalerna för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Ett konferensrum är iordningställt för sammanträden.

Adress: Kommendörsgatan 9 1 trappa Tel 08-662 62 53 eller 08-662 62 54

10

Artilleri & Luftvärn

• •

•

•

•

•

•

där den operativa nivån bör vara tyngdpunkt för samordningen då markmålsbekämpning ingår.

Metoden bör vara chefscentrerad för att reducera beslutscykeltider.

En nationell metod med decentralisering och uppdrag med tyngdpunkt på genomförande är att föredra ur ett perspektiv grundat på manövertänkande.

Metoden kan utnyttjas olika på olika nivåer och inom mark, sjö och luft, med olika beslutscykeltider men måste kommunicera mellan nivåerna och dimensionerna.

Uppgiften att bekämpa markmål bör ställas som uppdrag till chef. På systemnivå kan detaljeringsgraden ökas.

För de operativa systemen måste det råda en balans mellan tekniknivåer och mellan exklusivare specialsystem och enklare mängdsystem så att synergieffekter kan skapas. Systemens räckvidder och insatstider bör vara sådana att de överensstämmer med och kan hanteras inom beslutscykeltider på de olika nivåerna.

Systemens fördelning mellan stridskrafterna skall grundas på rimliga slutsatser av tidigare konflikter och den operativa effekt man vill uppnå.

Tekniska lösningar skall utformas och användas med utgångspunkt i människan och hennes begränsningar. Ny teknik bör prövas i fältorganiserade förband för att få en realistisk bild av beslutscykeltider och friktioner.

Avslutning Då en metod såsom targeting-processen i grunden bygger på ett industriellt

synsätt på krigföring där säkerhet i genomförandet genom bl a resursidentifiering och riskreducering är överordnat snabbhet i planering, är den sannolikt bra för den överlägsne.

För den resurssvagare, som ser ett snabbt agerande i olika beslutscykler/ serier med medvetna risktagningar som en framgångsfaktor, torde metoden vara sämre.

I en nätverksbaserad försvarsmakt, med ett starkare sammanhang mellan de militärstrategiska, operativa och taktiska nivåerna, har den indirekta elden sin fortsatt givna roll. Utmaningen ligger i att fullfölja det svenska artilleriets utveckling från tidigare århundraden och utveckla organisation, metod och operativa system för modern krigföring samtidigt som tidigare kunskaper bibehålls.

Förslag till definition av begreppet bekämpning Bekämpning är en metod där olika former av verkan samlas mot ett avgränsat och tydligt mål. Ytterst syftar de totala bekämpningsinsatserna till att bryta motståndarens vilja. Bekämpning omfattar insatser på militärstrategisk, operativ och taktisk nivå med mark-, sjöoch luftstridskrafter. Ambition och syfte avgörs av chefen. Insatserna genomförs med egna resurser eller genom uppdrag till underställda chefer. Bekämpning över ytan och på stort djup reducerar motståndarens kapacitet och förmåga samtidigt som den leder till egen framgång.

11

Artilleri & Luftvärn

1

Artilleri & Luftvärn

Stefan Bratt

Stefan Bratt är informatör vid Artilleriregementet.

Projekt SSG 120 har sjösatts Nu är projektet Splitterskyddad 120 mm granatkastare (SSG 120) i full verksamhet.

I mitten av oktober undertecknades dokumentet som innebär att SSG 120 är en realitet. Projektet leds av Artilleriregementets ställföreträdande chef, överste Mats Klintäng. Han menar, att det verkligen är bra att projektet nu kommer igång på allvar, och att en projektgrupp inom Försvarsmakten säkerställer kontinuerlig och kompetent arbetskraft inom detta viktiga projekt.

Projektet drivs i samarbete med den finska försvarsmakten och kommer att pågå fram till dess att det nya granatkastarsystemet tas i operativt bruk, vilket beräknas ske 2008.

Projektgruppen kommer att ha sin hemvist vid Markstridsskolans (MSS) i Kvarn utanför Borensberg. MSS har också huvudansvar att stötta projektet med officerare och andra erforderliga resurser.

Korta beslutsvägar Projektorganisationen skapas av flera skäl.

Ett skäl är att beslutssvägar måste finns direkt mellan Högkvarterets Krigsförbands-

ledning och projektgruppen för att säkerställa samordningen mellan svensk och finsk verksamhet. Ett annat är att samverkanskanalerna till FMV skall bli korta och snabba.

Projektet organiseras enligt traditionell projektledningsmetod med projektgrupp, styrgrupp samt referensgrupp. Projektet får formell rätt att arbeta direkt mot FMV:s berörda medarbetare, och de personer som kommer att arbeta deltid med projektet kommer att kunna ledas av projektledaren.

Projektet måste också kunna garanteras personalförstärkning i de skeden på projektet går in i mera intensiva skeden. Överste Klintäng sammanfattar fördelarna med projektorganisationen: När vi nu går in i en avgörande materieloch försöksperiod kommer integrationen mellan Försvarsmakten och FMV att öka och då är det utmärkt att projektgruppen lyder direkt under Högkvarteret, vilket möjliggör snabba beslut då så krävs.

13

Morgondagens artillerisystem heter APS 07

APS 07 är ett eldrörsartillerisystem med eldkraft som raketartilleri och som dessutom medger träff i en enskild byggnad med alla skott – på 60 kilometers skjutavstånd.

LCC, Life Cycle Cost, är avsevärt lägre än för motsvarande system på marknaden. Den låga kostnaden baserar sig främst på att APS 07 är installerad på ett civilt standardchassi.

MRSI, Multiple Round Simultaneous Impact, är exceptionellt stort för APS 07. Mer än 10 skott från samma pjäs kan slå ner i målet samtidigt.

APS 07 har mycket högt skydd tack vare många samverkande egenskaper: - Gun-and-Run-förmåga - Stealth-utformning - Pansrat och minskyddat personalutrymme

14

SE-691 80 Karlskoga, Sweden Tel: +46 586 815 00 Telefax: +46 586 850 30 Internet: www.boforsdefence.se E-mail: info@boforsdefence.se

Artilleri & Luftvärn

Stefan Bratt

Stefan Bratt är informatör vid Artilleriregementet.

Leasade utländska pjäser till artdemoprojektet Med dubbel svensk lösen hälsades ungefär 150 inbjudna gäster och massmedia välkomna till nystarten för det svenska artilleriet. En nystart som innebär att sedan den 25 oktober förfogar Försvarsmakten över två moderna, utländska artilleripjäser för arbetet med att ta fram ett framtida system för indirekt eld.

De två pjäserna togs emot av Försvarsmakten i samband med en ceremoni på Väddö skjutfält i Roslagen. Ceremonin inleddes med att brigadgeneral Christer Lidström, ställföreträdande chef för Systemledningen vid FMV, överlämnade två symboliska nyckelknippor till generalmajor Björn Hedskog, ställföreträdande chef för Försvarsmaktens Krigsförbandsledning.

Det är viktigt att betona att lånet av de två utländska artillerisystem inte är början på någon tävling eller utvärderingsprocess mellan de två aktuella pjäserna. Istället är det början på den kompetensutveckling som

följer med hänsyn till vår nya kompetensorganisation. En process som ska leda till att Försvarsmakten och företrädare för den indirekta eldfunktionen om några år skall kunna ställa rätta krav på framtidens artillerisystem.

Det är två av världens mest moderna artilleripjäser, tyska Panzerhaubitz 2000 och engelska AS 90 Braveheart som har leasats under en period av två år. Pjäserna kommer att ingå i Artilleridemonstratorprojektet, berättar överstelöjtnant Peter Wennersten, tillförordnad projektledare.

Pjäser med avancerade förmågor Efter den formella ceremonin följde en förevisning, som visade vilka förmågor som kan innehållas av det framtida artillerisystem som nu börjat studeras av företrädare för Artilleridemonstratorprojektet.

Morgondagens krig kommer att utkämpas på distans, i nära realtid och med krav på 15

Artdemo Den svensktillverkade haubits 77 BD/L 45 deltog i förevisning med s k MRSI-skjutning, vilket innebär att flera granater avfyras för att landa samtidigt i målterrängen.

Två av världens modernaste artilleripjäser, tyska Panzarhaubitz 2000 (bilden nedan) och engelska AS 90 Braveheart, har Försvarets Materielverk leasat för att under en period av två år ingå i Artilleridemonstratorprojektet.

AS 90 Braveheart (nedan) bekämpar ett fingerat rörligt sjömål. Kravet på bekämpning av rörliga mål ingår inte i de två utländska pjäsernas originalkoncept utan är ett krav som ställts av Försvarsmakten.

16

Artilleri & Luftvärn Polska artilleriet beslutade för en tid sedan att köpa den modernaste varianten av AS 90 Braveheart.

Polen kommer att montera Bravehearttornet på ett eget moderniserat chassi.

Med blicken mot en framtid som inspirerar. Löjtnant Jörgen Blomqvist är en av de unga officerare som nu utbildas till förare av AS 90 Braveherat.

Brigadgeneral Christer Lidström, ställföreträdande chef för Systemledningen vid Försvarets Materielverk, överlämnade i samband med en ceremoni två symboliska nyckelknippor till Försvarsmaktens företrädare, generalmajor Björn Hedskog (längs till höger), ställföreträdande chef för Krigsförbandsledningen.

17

Artdemo hög precision. Därför är det viktigt att redan nu starta utveckling av de förmågor framtidens artilleri kräver, konstaterade överste Anders Carell, chef för Artilleriregementet.

terrängen i samband med BD:ns avslutande MRSI-skjutning.

Efter att 77 BD/L 45 skjutit den första MRSI-salvan var det dags för dagens huvudattraktion att göra entré.

Viktig del av det nya Försvaret Projektet är en del i ominriktningen av Försvarsmakten. De studier och försök som genomförs ska ligga till grund för att utforma en kravspecifikation för ett nytt system för indirekt eld. Artdemoprojektet involverar bl a personal från Artilleriregementet, Norrlands Artilleribataljon, Skaraborgs Regemente (P 4) och Vaxholms Amfibieregemente (Amf 1).

Skjutförevisningen var uppdelade i tre olika moment. Först ut var den Boforstillverkade haubits 77 B monterad på ett terränggående chassi, haubits 77 BD/L 45. Pjäschefen, kapten Jan Silvander visade tillsammans med sin servis hur pjäsen kan skjuta fyra skott inom loppet av 30 sekunder med ett samtidigt nedslag i målet (MRSI ) och lämna grupperingsplatsen 20 sekunder efter sista skottet. Skjutmetoden kallas ”multipel round simultaneous impact” och innebär att granaterna skjuts med minskande elevation och ökad utgångshastighet, så att de träffar målet med mindre än fem sekunders tidsmellanrum (se även bild sida 27).

Från en skogsglänta snett bakom åskådarna dundrade pjäschef, kapten Marcus Eliasson, fram mot skjutterrängen med sin AS 90 och pjäschef Åke Palm med sin Panzerhaubitz 2000. Tysktillverkade PZH 2000 och engelsktillverkade AS 90 Braveheart hyrs av Försvarets Materielverk (FMV) från KraussMaffei Wegmann resp engelska BAE Systems.

Gästerna fick se prov på både bekämpning av sjömål, fingerat rörligt sjömål samt bekämpning av markmål med målväxling.

Först sköts tre plus tre skott mot markmålen innan pjäserna omgrupperade längre ut på udden och genomförde skjutningen mot det bogserade sjömålet. Eldledningen av målen gjordes av amfibiekårens sensorer, lasermätstationen ArtE 740 och radarmätstationen ArtE 727 som betjänades av personal från Vaxholm amfibieregemente.

Förmågan att skjuta mot rörliga mål ingår inte i de utländska systemens originalkoncept utan är krav som Sverige har ställt.

Totalt sköts 34 skott under loppet av knappt 20 minuter.

Krav på rörlig mål-förmåga Gästerna kunde också se att de fyra vattenkaskaderna ungefär nio kilometer ut till havs uppstod i stort sett samtidigt. Än tydligare blev de samtida nedslagen i mål-

18

Förevisningen bekräftade att det svenska artilleri nu tagit sin rättmätiga plats inom utvecklingen av det Nya Försvaret.

Artilleri & Luftvärn

19

Lv-kompetens

Göran Wahlqvist

Överstelöjtnant Göran Wahlqvist är chef för LvSS vid Luftvärnsregementet.

Luftvärnet på väg mot en kunskapsorganisation –ett utbildarperspektiv Läget nu Att beskriva hur luftvärnet intar en kunskapsorganisation är i mångt och mycket att beskriva en tankevärld där hittills enbart små delar förverkligats. Mycket finns bara som tankar, på väg att omsättas i planer för att i ett senare skede förverkligas. Försvarsmaktens omstrukturering har för luftvärnet inneburit inte bara avveckling av huvuddelen, utan också att truppslagets utbildnings- och utvecklingsorganisation LvSS, flyttats och omorganiserats. I dag återfinns det ”gamla LvSS” funktioner på Luftvärnsregementets LvSS (Kursavdelningen) och Luftvärnsutvecklingsenhet, LvUtvE, (bl a Taktik- och Utvecklingsavdelningarna).

Denna artikel speglar bara utbildningsaspekter. Andra områden såsom arbetet med organisations- och metodförsök liksom utvecklingen av demonstratorer ingår självklart i begreppet kunskapsorganisation, men behandlas inte i denna artikel.

20

Flytten av LvSS har lett till stora personaloch därmed kompetensförluster. För de verksamheter som prioriterats högst, det taktiska programmet (TaP) och yrkesofficersprogrammet (YOP), har situationen kunnat hanteras med ingen eller ringa tempoförlust. För andra verksamheter, exempelvis studieverksamheten och de ”nya” delarna i utbildningssystemet såsom fackprogram och fortsatt befattningsutbildning, måste ny kompetens skapas med tempoförlust på ett till flera år. Det är angeläget att vi internt i luftvärnet lyckas prioritera dessa verksamheter tillräckligt de närmsta åren då de är essentiella för en omstöpning till en kunskapsorganisation.

TOEM och dess giltighet Försvarsmakten ändrar fokus, från att ha övat och förberett ett invasionsförsvar till att bli en kunskapsorganisation. Detta innebär, bland mycket annat, att vi måste skaffa oss en ny och vidare syn på TOEM1 och dess giltighet som likare för varje

Artilleri & Luftvärn utbildningsårs resultat. Vår uppgift förskjuts från att ha producerat färdighetsmässigt väl definierade förband att ingå i en krigsorganisation, till att successivt spräcka TOEM gränser och utveckla vår förmåga att möta framtidens hotbild. Eftersom grundutbildningstiden (handen på hjärtat) egentligen aldrig räckt till för att ge förbandet färdighet motsvarande TOEM, räcker tiden ännu mindre nu med ökade krav på komplex utbildning.

Utveckling Utbår VPL-lagen och ped.förmåga sätter gränser

TOEM

Utbildningstidens längd, utbildningshjälpmedlen och vår pedagogiska förmåga sätter gränserna för att uppfylla TOEM´s krav.

Detta ”problem” har vi under invasionsförsvarets tid löst genom att prioritera förbandets förstahandsuppgift, ett synsätt som inte längre är giltigt. Alla förband skall kunna lösa alla typförbandets uppgifter?

Dessutom ligger i kompetensorganisationen att vi skall fokusera, inte mot morgondagens hotbild utan mot en som ligger 5, 10 eller kanske 20 år bort i tiden.

Detta ställer stora krav på utveckling. I bilden ovan tenderar kravrutan att växa, bli allt större och få ett allt mera komplext innehåll. Även om vän av ordning kan invända att en hel del ”gamla” förmågor kan ”städas ut”, håller nog de flesta med om att morgondagens förband blir mer 1

Taktisk-organisatorisk ekonomisk målsättning (för krigsförband).

kunskapsintensiva, komplexa och resurskrävande att utbilda.

Att nu, när den allmänna värnplikten urholkas, hävda att värnpliktstidens längd måste ökas, är knappast en framkomlig väg.

Andra lösningar måste sökas.

Utbildningens ingående delar Under 90-talet genomfördes försök med förkortad grundutbildning. Försöken var upplagda så att man delat in grundutbildningen i de tre faserna: • Grundläggande soldatutbildning GSU, • Befattningsutbildning BU och • Förbandsutbildning FU. De olika ingående försöksförbanden fick uppgifter att lägga olika ambitionsnivå på de olika utbildningsdelarna. Försökets syfte var att se om de ”överhoppade” utbildningsdelarna skulle vara möjliga att ”vänta med” till en återtagning. Stora delar av försöken lades ned innan de ens påbörjats. Mycket av resultat kan man därför inte tala om, men vi kan av denna försöksverksamhet ha inspirerats eller frestats till att ta genvägar i GSU och BU för att tjäna utbildningstid till den allt komplexare förbandsutbildningen.

Mina slutsatser av denna försöksverksamhet och allt utnyttjande av genvägar är att det är bara är pedagogiskt möjligt att bygga kunskapen nedifrån och upp. Förbandsutbildningen måste vila på en gedigen grund av väl genomförd soldatutbildning.

Något som ytterligare accentuerar detta krav är divisionschefens prioritering av 21

Lv-kompetens soldatutbildningen. Denna prioritering är ett resultat av bl a det ökande kravet på välutbildade soldater till internationell tjänst. Luftvärnet har ännu inget eget ansvar för internationella förband, men de soldater vi utbildar skall kunna ingå i dessa förband med de kunskaper och färdigheter som en soldat i internationell tjänst måste ha.

Vi summerar resonemanget så här långt.

• Ett enskilt utbildningsår räcker inte att till fullo uppnå de krav som TOEM ställer. Uppgifterna tenderar att bli mer komplexa samtidigt som våra allt färre förband måste göras mer allsidiga.

• TOEM-kraven tenderar att växa.

• Förbandsutbildningen måste utgå från en gedigen soldat- och befattningsutbildning.

Ett möjligt alternativ För att komma till rätta med bristen vad avser utbildningstid kan en möjlighet vara att blicka över mer än ett utbildningsår.

Om t ex fyra utbildningsår utnyttjas för att hantera TOEM alla krav kan man tänka sig följande principiella uppläggning.

Ett enskilt utbildningsår: Bilden t v visar utbildningens ingående huvuddelar sett över ”Lägsta förtillgänglig utbildband” ningstid. Genom att bygga en homogen GSU grund av soldatutbildning och förbandsutbildning upp till ”minsta byggklots”, alltså upp till stridsteknik för grupp och tropp, Taktik

22

skapas inte tillräcklig tid att i ett ettårsperspektiv uppfylla TOEM alla krav. Detta är huvudorsaken till att de grundläggande delarna av utbildningen, kanske främst i specialtruppslagen, givits en allt mer styvmoderlig behandling under de senaste åren.

Här finns en hel del utbildarkunskap att återta.

Med flera utbildningsår till förfogande: Bilden nedan symboliserar fyra efter varandra kommande utbildningsår. Här har också lagts in TOEM krav för att åskådliggöra hur dessa förhåller sig till vad som är möjligt att få ut av ett utbildningsår. Genom att öva olika stridsuppgifter på förbandsnivån skapas möjligheter att hantera alla TOEM krav. År 1

År 2

TOEM krav

TOEM krav

Taktik

Taktik

”Lägsta förband”

”Lägsta förband”

GSU

GSU

År 3

År 4

TOEM krav

Taktik

Taktik

”Lägsta förband”

”Lägsta förband”

GSU

GSU

Artilleri & Luftvärn Det synsätt på utbildningen som här redovisats bygger på att de kaderorganiserade krigsförbanden måste underordna sig den övergripande styrning och systematik som funktionsutvecklingen kräver. Det är också självklart att ett enskilt utbildningsår inte ger ett färdigt krigsförband, därför att den värnpliktiga personalen bara har den kompetens som det aktuella utbildningsåret gav.

Om man däremot hanterar officerarnas kompetensutveckling på ett genomtänkt sätt kan stora delar av kompetensbehovet på sikt ändå tillföras krigsförbandet.

Vad är ”rätt kunskap”?

Kommen så här lång i resonemanget är det naturligtvis intressant att fråga sig vilken kunskap organisationen skall besitta och hur skall man gå tillväga för att med någon säkerhet kunna påstå att detta är rätt kunskap?

För att få svar på den frågan arbetar vi i Utveckla internationell förmåga med syfte att 2002 anmäla lvförband till PARP

luftvärnet med en ”målbild”, som för närvarande kan visualiseras enligt bilden här nedan.

Målbilden bygger på antaganden om vår och en tänkt angripares tekniska och taktiska förmåga i olika tidssnitt.

Antaganden bygger på rön från tillgängliga källor (MUST m fl) och på rön från egna studier. Bl a därför är tempoförlusten i inledningen beklaglig.

För att tydliggöra kopplingen mellan det vi gör idag och målbilden kan följande processbeskrivning användas. Det är, särskilt nu när kopplingen till krigsuppgifter blir allt otydligare, viktigt att förklara för officerare och värnpliktiga varför man övar på det sätt man gör och hur de olika utbildningsåren är beroende av varandra för att skapa en helhet.

Målbilden bygger på antaganden om vår och en tänkt angripares tekniska och taktiska förmåga i olika tidssnitt.

DGA-BASERAT LV-SYSTEM

SPLITTERSKYDDAT FOCUS X-rb LV-SYSTEM typ 1 Utveckla förmåga att inom luftförsvaret bekämpa X-robotar typ 2 bl a inom NYA LV-SYSTEM ▼ ramen för FOCUS övningar Utveckla förmåga inom luftförsvaret att bekämpa Xrobotar typ 1 med de system BAMSEUtveckla förmåga mot som disponeras idag ”DEMO” ”ballistiska missiler”

PARP

▼ RMA, DBA och TELEKRIG 2000

2004 2010 2015 Utveckling av ledning luftvärn såväl i luftförsvars- som understödsroll Utveckling av internationell förmåga med luftvärn

23

Lv-kompetens Vision 23P Studier

LvMR Målbild

Lvint

C Lv 6 BIS C Lv 6 BIS

Övningsserien 2001 2002 2003 2004

C Lv 6 Beslut i stort ger prioriteringar för de kommande årens verksamhet och anger på detta sätt vägen mot målbilden. Studieverksamheten, vilken bör drivas med bred representation, syftar till att successivt förtydliga/förändra målbilden och göra den mer detaljerad. Övningsseriernas innehåll har valts så att de ingående övningarna bär mot målet enligt de riktlinjer som återfinns i beslutet i stort.

Om målbildstänkande är gammalt så ligger innovationen i tekniken att med övningsserien välja övningar, styra innehåll och omfattning på ingående övningar på ett sådant sätt att den årsvis återkommande verksamheten successivt styr mot målbilden. På samma sätt måste funktionens officerare matchas under övningsserien så att deras förmåga bildar en helhet som svarar upp mot kravnivån i TOEM(+).

Kompetensutveckling Vi upplever att vi har hittat några väsentliga steg på vägen i officerarnas kompetensutveckling.

24

1 En genomtänkt plan för vilka befattningar/arbetsuppgifter officerare i olika nivåer skall bestrida under övningsserien.

Alltså, hur årets ledningsorganisation i fält skall se ut och hur ansvaret fördelas när det gäller att leda de olika delarna av verksamheten. Här ger vi förtur åt officerare under nivåhöjande utbildning: YOP 2, FB 6, TaP, FB 5 och FB 42. Men dessa täcker inte på långt när hela behovet. – Under rubriken innovation kan möjligen också nämnas hur vi avser genomföra FB 4 och FB 5. Dessa utbildningar blir för luftvärnets officerare3 inte någon ny kurs i traditionell bemärkelse, utan en styrning till rätt befattning eller rätt arbetsuppgift under övningsserien.

2 Bemanningen av de truppförande befattningarna för övningsserien är hela luftvärnets angelägenhet. Strävan är att minst 30% av individerna skall överlappa i bataljons- eller kompaniledning till nästa utbildningsår.

Att påstå att detta en universallösning på officerarnas kompetensutveckling vore naturligtvis förmätet. Men det är ändå viktiga steg för att anpassa utbildning och utveckling till den nya verklighet som vi lever i.

2

FB står för Fortsatt Befattningsutbildning och siffran 4, 5 resp 6 står för nivån i officerskarriären.

FB 4 är truppslagets fortsättning på Stabsprogrammet (SP) och inriktad mot bataljonsledning. FB 5 är på motsvarande sätt en fortsättning av det Taktiska programmet och inriktad mot kompaniledningsnivå.

3

Således också de som genomfört sin nivåhöjande del av utbildningen, (TaP resp SP) i annan funktion.

Artilleri & Luftvärn

Nils-Ove Gustafsson

Överstelöjtnant Nils-Ove Gustafsson har varit kurschef på TaP Art och tjänsteförrättande skolchef på ArtSS. Sedan 01-07-01 tjänstgör han vid Högkvarteret som produktionsledare på Krigsförbandsledningen.

Kompetensutveckling inom artilleriet Artilleriet – med där det händer Efter det senaste årets hårda nedskärningar inom Försvarsmakten i allmänhet och Artilleriet i synnerhet, kan många tro att kompetensutvecklingen för Artilleriets vidkommande är i fara.

av artilleristers engagemang. Bekämpningskompetens efterfrågas till alla övningar där systemet indirekt eld har en funktion.

Visst är det så att organisationen krympt till ett minimum och visst är det så att Försvarsmakten tappat – och fortfarande tappar – ett stort antal mycket kompetenta artillerister. Och visst är det så att materielanskaffning, övningar och verksamheter ställs in p g a underskott i kassan. Målsättningar sänks för varje nytt krav på besparing. Snart har vi kanske inte ens medel för att förvara personal i kasernerna. Det ser mörkt ut.

Det är faktiskt så att artilleriet i några fall har tvingats avböja inbjudan om deltagande p g a att vi är för få. Samtidigt som det erbjuds mycket fina övningstillfällen ska vi • driva utbildning av grundutbildningsbataljonerna (Kristinehamn och Boden), • genomföra skolverksamhet vid Artilleriets Stridsskola, • genomföra organisations- och metodförsök och utvecklingsprojekt vid Artilleriutvecklingsenheten samt • genomföra demonstratorprojekt.

Men är det verkligen så illa? Visserligen har vi inte samma situation som tidigare, där grundutbildningsbataljonerna övade flitigt, och där officerarna drog ut på krigsförbandsövningar. Det är nya tider, men det är trots allt inte helt hopplöst. Trots att brigaderna ställer in flertalet av sina övningar genomförs fortfarande några där det finns behov

Så visst finns det många tillfällen för kompetensutveckling för den enskilde artilleristen.

Men alla tillfällen kan alltså inte utnyttjas.

Och själva tvingas vi också – av besparingskrav – att avstå från vissa övningar. Eftersom utbildningsrytmen för värnpliktiga är den samma för oss och alla de förband som vi ska understödja räcker vi inte heller till 25

Art-kompetens för alla de slutövningar, där det ställs krav på vår medverkan.

Prioriteringar Vad gör vi åt problemet? Inom artilleriet ser vi ”bara möjligheter” genom att prioritera.

På vissa övningar deltar artilleriet endast med spelgrupper och artillerichefer i syfte att den indirekta eldfunktionen ska finnas med som ett medel i striden och att chefer och stridsledare på divisions-, brigad- och bataljonsnivå ska tvingas att tänka och agera inom ramen för bekämpning. Exempel på en sådan övning är brigadstridsövningen som Markstridsskolan genomför under februari månad på Skaraborgsslätten.

Andra övningar deltar vi i med större, mera kompletta artilleristaber på regements- och bataljonsnivå i syfte att kompetensutveckla organisationen och även systemet, t ex vårens stabs- och sambandsövning (som är Försvarshögskolans ”examensövning”) på S1 område.

Därtill deltar Artilleriförband, staber, bataljoner och även demonstratorförband, i större samövningar (nu senast Snöstorm) där hela Artilleriet och bekämpningsfunktionen övas och prövas. Det genomförs dessutom övningar helt och hållet i Artilleriregementets regi både vad avser understöds- och förbandsledning, t ex brigadunderstödsövning.

Till dessa övningar inbjuds chefer och stridsledare från brigaderna.

Universitetspedagpogik Årligen erbjuds utbildningar på ArtSS för kompetensutveckling – skjutledarkurs, eldlednings- och sensorkurser m fl.

26

I och med införandet av nytt utbildningssystem – som i korthet innebär en civil högskoleanpassning – ska lärare vid ArtSS genomgå universitetspedagogisk grundkurs vid något av våra universitet.

Syftet med utbildningen är att utveckla utbildningsmetodiken och ge lärarna behörighet att examinera studenterna vid våra militära skolor.

Kaptensutbildning – nivåhöjande kompetensutveckling Jag har nämnt bekämpning ett antal gånger.

Med bekämpning avses ett system som innehåller sensor-, lednings-, indirekt eld- och underhållskompetens (med allt vad det innebär: ammunitionsförsörjning, transporter, sjukvårdstjänst mm, jfr Hagman sida 6 ff ).

Officer som ska genomföra nivåhöjande utbildning för att kunna befordras till kapten kan kompetensutvecklas inom en speciell funktion. Detta visar inte minst den nya officersutbildningen som hålls vid ArtSS. Till det Taktiska Programmet för Artilleriet, TaP Art – kaptensutbildningen – söker idag många officerare utanför Artilleriet. Anledningen till detta är att de vill arbeta med bekämpning vid sina hemförband. Det kan bl a vara som chef för eldledningspluton, granatkastarpluton eller som bekämpningschef i bataljonsstab.

Artilleriet medverkar på detta sätt till kompetensutveckling av ”bekämpning” över gränserna. Vi får vara med att forma våra ambassadörer inom andra truppslag – detta är bra.

På samma sätt får artillerister genomföra sin kaptensutbildning vid andra truppslags-

Artilleri & Luftvärn

Ny teknik och nya metoder parat med förmåga att tjänstgöra i internationella missioner ställer efterhand nya och större krav på våra officerare. skolor än ArtSS. T ex har vi artillerister som vill utveckla sig inom underhållstjänsten vid TaP Uh i Halmstad och officerare som vill utveckla sig inom ledning vid TaP Sign i Enköping.

En kapten som utbildats på TaP Art kan titulera sig ”bekämpningsofficer” – oavsett vad som anges på kragspegeln. Det händer mycket spännande inom utbildningsväsendet.

Modernisera nu Även om det påstås att Artilleriet är väl försett med officerare så är numerären för liten för att kunna delta i all den verksamhet som erbjuds. Vi tvingas ibland till prioriteringar och att avstå från att delta i vissa verksamheter för att personalen ska kunna hämta krafter.

Jag tror att för att uppleva sin egen utveckling måste det finnas möjlighet att göra ett bra jobb, få tid till att reflektera och inventera sina egna utbildningsbehov. Det är först då man kan ta till sig all den kompetensutveckling som erbjuds.

Jag är också övertygad om att när vi får balans i vår ekonomi och nytt artillerisystem levereras kommer stämningen att stiga.

Artilleriet behöver nya fräscha system som känns rätta i tiden. Att utveckla ”artillerikompetens” (artilleriskjutning) med gammal materiel och gamla metoder blandat med nya system för ledning och manöverkrigföring är inte stimulerande. Nya flygande obemannade sensorsystem, nya autonoma pjässystem, ny smart långräckviddig ammunition och nya ledningsfordon är några av de saker som står högt på önskelistan – inte minst för att det Svenska 27

Art-kompetens Artilleriet ska kunna bli världsledande inom funktionen bekämpning.

Internationell tjänst I och med att Försvarsmakten ökat sitt internationella engagemang har många artilleriofficerare utvecklat sin kompetens att arbeta i internationella staber. Kravet på att kunna verka inom bekämpningsområdet har ökat. Svenska officerare ska kunna leda flygunderstöd och indirekt eld med såväl eget som annan nations artillerisystem.

Svenska metoder är inte längre till fyllest, vi måste lära oss att hantera metoder som är kompatibla med andra nationers.

Årligen låter vi svenska artilleriofficerare utbilda sig i Norge, Danmark och USA för att ge organisationen kompetens som är användbar i internationella sammanhang, men det måste till avsevärt fler för att täcka behovet för våra internationella styrkor.

Kanhända vi – om det internationella engagemanget ökar ännu mera – ska fundera på att byta ut våra metoder mot mera internationellt anpassade. Jag tror det är dags att anpassa den lilla försvarsmakt som är kvar och helt gå över till en ny standard. Nya metoder kommer i så fall att generera ett helt nytt behov av kompetensutveckling för Artilleriet och dess personal. – Vi är där, snabbare än vi anar.

Sammanfattning Efter flera års tjänstgöring i olika befattningar på ArtSS under en synnerligen turbulent tid skulle jag kunna formulera ”Chefens ArtSS syn på kompetensutvecklingen 28

inom Artilleriet”. Jag vågar påstå att artilleriet har mycket goda förutsättningar för att kunna genomföra adekvat kompetensutveckling för officerarna. Jag anser också att det finns mycket goda möjligheter att kunna kompetensutveckla organisationen (men det kräver att vi får det nya artillerisystemet snart).

Det nya utbildningssystemet medger att den enskilde officeren kan välja vilken specialkompetens han/hon vill uppnå. Vi deltar i utvecklingen av bekämpningsofficerare vid förband utanför Artilleriet genom att välkomna officerare med intresse för indirekt eld till vår TaP. Vi är med i utvecklingen av nya system för bekämpning.

Kompetensutvecklingen pågår ständigt inom artilleriet. Artilleriofficerare deltar i allt större utsträckning i de förband, som Sverige beordrar ut i internationella uppdrag. Så långt resurserna medger deltar artilleriet i verksamheter där vi inbjuds att öva, med både förband, skjutande enheter och staber.

Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tror på framtiden och med den kompetensutvecklingen inom artilleriet. Artilleriet satt inte med armarna i kors när beslutet om ominriktningen kom, vi var faktiskt väl förberedda och jag vet att vi har en bra och konkret vision om det framtida artilleriet – vi kan agera och vi agerar.

Organisationen måste dock göra det möjligt för artilleriofficeren att göra medvetna val för egen kompetensutveckling – då kompetensutvecklas också artilleriet.

Artilleri & Luftvärn

Karl G Hjerpe

Civilingenjör Karl G Hjerpe är f d luftvärnsofficer och kapten i Fälttygkårens reserv.

Si vis pacem para bellum Rubriken är hämtad från en romersk lärobok i krigskonst från 400-talet: Om du vill fred bered dig för krig!

Terroristangreppen på USA klargör inte bara en allmän osäkerhet – de pekar också på det civila samhällets skrämmande sårbarhet (elförsörjning, telekommunikationer mm).

Ett betydande antal oroshärdar ligger nära rektangeln Kazakstan – Arabien, där 2/3 av världens oljereserver finns. Möjligheten till allianser mellan stater, som har en negativ grundinställning till den dominans som USA och Västeuropa etablerat, är en osäkerhetsfaktor, som man inte kan blunda för.

Den senast tidens många vapentekniska genombrott är både oroande och imponerande (t ex den ryska ubåtstorpeden/ undervattensmissilen ”Shkval” med marschfart över 100 m/sek – idag världsledande).

Att USA och Storbritannien denna höst placerat militärhistoriens största order någon-

sin för utveckling och leveranser av nästa generation stridsflygplan (värd mer än 2000 miljarder kronor) betyder att dessa länder beslutsamt bereder sig för en oviss framtid.

Och lika fullt – framtidsanalyser tycks vara minst lika svåra som tidigare. ”Att veta att man intet vet är vishetens begynnelse” sade Sokrates.

En av hörnstenarna i försvarsbesluten 200001 är att försvaret skall kunna anpassas inför en ökad riskexponering eller alarmerande hotbild. Den snabba utvecklingen av vapentekniken och annan utrustning i teknikens frontlinje – ett av de nödvändiga villkoren för framgång – medför ett motsvarande krav på kvalificerad personal med rejäl teknisk kompetens och specialutbildning – en annan och bredare professionalism än tidigare.

Vid en anpassning gäller detta naturligen även för reservofficerare och åtskillig annan personal – liksom inom civilförsvaret. Dessutom fordras att anpassningen går snabbare och effektivare än under 1900-talet, vilket 29

Debatt innebär krav på en tillräckligt stor personalreserv.

Ett sätt att etablera den nödvändiga tillgången till reservofficerare och d:o ingenjörer vore att återinföra och utvidga s k varvad utbildning, där en årlig kvot av civilingenjörer vid tekniska högskolor erbjuds att under studiegångens sommaruppehåll genomgå en parallell utbildning till reservofficerare eller ingenjörer vid sitt truppslag resp civilförsvaret. 3-4 sådana perioder skulle kunna erbjudas dem, som har kvalificerat sig under sin värnpliktsutbildning. Liknande system finns bl a i Schweiz och Österrike – och har funnits i Sverige för mariningenjörer, militärläkare m fl.

För att fylla kvoten fordras förvisso att denna frivilliga insats görs ekonomiskt rejält attraktiv. Men vid en kommande anpassning ger denna investering i brett utbildad personal säkerligen ”highest return on investment” – än mera så vid mobilisering och krig.

Och detta ligger ju faktiskt också i linje med höstens försvarsproposition!

Lästips: Zbigniew Brzezinski: The Grand Chessboard (10/1998 Basic Books).

En geostrategisk framåtblick över nästa kvartssekel – med fokus på den euroasiatiska kontinenten mm.

Kursgård Lvbyn Väddö Öppen 15/4-15/10 Naturskönt belägen vid Ålands hav

Tel. 0176-542 19 alt. 0708-99 06 32 Ring för information eller offert!

30

Artilleri & Luftvärn

31

Artilleriklubben Artilleri-Tidskrift Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS, 681 82 KRISTINEHAMN, tel 0550-355 03, E-post: lennart.gustafsson@artreg.mil.se Ekonomichef både i klubben och tidskriften*: Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef, sekreterare samt representanter för Art överste Anders Carell, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och Lv överstelöjtnant Roland Jostrup, Lv 6, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till ekonomichefen enligt ovan.

Adress: c/o Bo Arvidsson Bjurtjärnsgatan 7 681 33 KRISTINEHAMN Ordförande: Överste Anders Carell, Artreg, 681 82 KRISTINEHAMN Tel: 0550–350 14 Sekreterare Överstelöjtnant Sören Möller, Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE Tel: 0176–145 09.

E-post: soren.moller@swipnet.se Medlemsavgifter: Årsavgift Ständigt medlemskap

postgiro 19 09 19-1 bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser: Inom Sverige Inom Norden Utom Norden

150 kr per år 175 kr per år 200 kr per år

Lösnummerpriser: Enkelnummer

70 kr

vid köp av minst 10 ex 50 kr Dubbel-/Temanummer 90 kr

125 kr 1 000 kr

Medlemsavgifter betalas till Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 ©2001 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

32

Artilleri-Tidskrift

vid köp av minst 10 ex 70 kr

* meddela din e-postadress till ekonomichefen

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2001

Artilleriklubben

RO Defence - providing total systems capability.

RO Defence provide Training, Test and Support Facilities and a complete range of logistic services to armed forces worldwide

RO Defence South Mead Road Building 281, Filton Bristol BS34 7RP United Kingdom Telephone: +44 (0) 117 317 3702 Facsimile: +44 (0) 117 317 3708 in collaboration with BS Dnyamics Consulting KB Telephone 08 630 1135 Ammunition 5.56mm - 155mm Self Propelled Artillery 155mm 39/52 Calibre Towed Artillery 105mm, 155mm Tank Guns 105mm, 120mm Mortar Systems 51mm, 81mm, 120mm Military Vehicles Naval Systems Rocket Launchers, Motors and Warheads Small Arms

MS033-01

Unrivalled Capability

www.baesystems.com

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN

Från Saab till FLIR Fram till 1:a juli i år var vi Optronikdivisionen vid SaabTech Electronics AB. Nu heter vi FLIR Systems AB, Optronics, och ingår i FLIR Systems Inc., en av världens största tillverkare av IR-kameror. Vår personal och våra produkter förblir desamma, samtidigt som vi får tillgång till ett bredare spektrum av produkter hos FLIR. Vi fortsätter att fokusera på IR-kameror för applikationer med höga krav på siktlinjestabilitet och hantering i militär miljö. Genom FLIR har vi också ett starkt stöd för vår utveckling av sikten och kameror baserade på tredje generationens IR-teknologi och vi ser fram emot att fortsätta att betjäna både våra gamla och nya kunder. Till årsskiftet finns vi kvar i våra gamla lokaler på Lidingö men flyttar sedan tillsammans med FLIR Systems AB (f.d. Agema) i Danderyd.

BIRC, världens första QWIPbaserade militära IR-sikte är nu i serieproduktion för det svenska försvaret. Här monterat på ett Rbs56 BILLsystem

FLIR Systems Inc. är ett världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi övervakning, helikoptermonterad spaningsutrustning och nu även militära IR-sikten.

LIRC, en kompakt 3:e generationens IR-kamera för siktestillämpningar i stridsfordon m.m.

FLIR Systems AB, Optronics · SE-181 84 Lidingö · Sweden Tel +46 8 731 60 00 · Fax +46 8 731 05 30 E-mail stig.enander@flir.se · www.flir.com

FTI, en handhållen 3:e generationens IRkamera ingår i ett eldledarinstrument som utvecklas i samarbete med Simrad Optronics och Leica.