Artilleri & Luftvärn nr 3 2001

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson

BIRC, världens första QWIPbaserade militära IR-sikte är nu i serieproduktion för det svenska försvaret. Här monterat på ett Rbs56 BILLsystem

FLIR Systems Inc. är ett världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi övervakning, helikoptermonterad spaningsutrustning och nu även militära IR-sikten.

LIRC, en kompakt 3:e generationens IR-kamera för siktestillämpningar i stridsfordon m.m.

FLIR Systems AB, Optronics · SE-181 84 Lidingö · Sweden Tel +46 8 731 60 00 · Fax +46 8 731 05 30 E-mail stig.enander@flir.se · www.flir.com

FTI, en handhållen 3:e generationens IRkamera ingår i ett eldledarinstrument som utvecklas i samarbete med Simrad Optronics och Leica.

Tema Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv

Fram till 1:a juli i år var vi Optronikdivisionen vid SaabTech Electronics AB. Nu heter vi FLIR Systems AB, Optronics, och ingår i FLIR Systems Inc., en av världens största tillverkare av IR-kameror. Vår personal och våra produkter förblir desamma, samtidigt som vi får tillgång till ett bredare spektrum av produkter hos FLIR. Vi fortsätter att fokusera på IR-kameror för applikationer med höga krav på siktlinjestabilitet och hantering i militär miljö. Genom FLIR har vi också ett starkt stöd för vår utveckling av sikten och kameror baserade på tredje generationens IR-teknologi och vi ser fram emot att fortsätta att betjäna både våra gamla och nya kunder. Till årsskiftet finns vi kvar i våra gamla lokaler på Lidingö men flyttar sedan tillsammans med FLIR Systems AB (f.d. Agema) i Danderyd.

Artilleri-Tidskrift Nr 3 • 2001

Från Saab till FLIR

Artilleri & Luftvärn

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN

Tema Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv

Artilleri-Tidskrift Nr 3 • 2001

RO Defence - providing total systems capability.

RO Defence provide Training, Test and Support Facilities and a complete range of logistic services to armed forces worldwide

RO Defence South Mead Road Building 281, Filton Bristol BS34 7RP United Kingdom Telephone: +44 (0) 117 317 3702 Facsimile: +44 (0) 117 317 3708 in collaboration with BS Dynamics Consulting KB Telephone 08 630 1135 Ammunition 5.56mm - 155mm Self Propelled Artillery 155mm 39/52 Calibre Towed Artillery 105mm, 155mm Tank Guns 105mm, 120mm Mortar Systems 51mm, 81mm, 120mm Military Vehicles Naval Systems Rocket Launchers, Motors and Warheads Small Arms

MS033-01

Unrivalled Capability

www.baesystems.com

Artilleri & Luftvärn

Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte 3 • 2001 Redaktören Materiel- och kompetensförsörjning i demonstratorernas tidevarv ............... 4 Percurt Green Svensk försvarsindustri i förändring – och i takt .......................................... 7 Stig Schyldt Upphandling av demonstratorer ....... 11 Roland Jostrup Demonstratorer – en av flera vägar till kompetensutveckling av luftvärnet .... 15 Ulf Berg BAE Systems – en partner i det svenska försvaret ....................... 23 Thorbjörn Wennersten Bofors Defence – 2000-talets arvtagare till ett traditionsrikt företag............... 28 Svante Berg Ericsson Microwave Systems – ger kunden informationsövertag .... 33

Årgång 130 Anders GM Dahlberg FLIR Systems AB, Optronik ............. 37 Johan Persson Giat Industries – en företagspresentation .................. 41 Rainer H. Huth och Michael Kerwin KMW – en företagspresentation ....... 46 Vesa Toivonen Patria Vammas – 70 år på höjden av vapentillverkning ......... 50 Harry Ollinen Patria Hägglunds – ett litet företag med unik produkt .. 54 Lennart Ljungfelt Saab Bofors Dynamics – gör det med precision..................... 57 Artilleriklubbens höstmöte ................ 63

Omslagsbild: ÖB Johan Hederstedt spanade efter artilleriet och luftvärnets framtid? Nej, faktiskt enklare än så, Malte Saltin, chef för affärsenhet Air Defence Missiles, förevisar RSB 23 BAMSE. Foto Bofors Defence.

Form och layout: Marie Thelander

ISSN 004 – 3788

1

Morgondagens artillerisystem heter APS 07

APS 07 är ett eldrörsartillerisystem med eldkraft som raketartilleri och som dessutom medger träff i en enskild byggnad med alla skott – på 60 kilometers skjutavstånd.

LCC, Life Cycle Cost, är avsevärt lägre än för motsvarande system på marknaden. Den låga kostnaden baserar sig främst på att APS 07 är installerad på ett civilt standardchassi.

MRSI, Multiple Round Simultaneous Impact, är exceptionellt stort för APS 07. Mer än 10 skott från samma pjäs kan slå ner i målet samtidigt.

APS 07 har mycket högt skydd tack vare många samverkande egenskaper: - Gun-and-Run-förmåga - Stealth-utformning - Pansrat och minskyddat personalutrymme

2

SE-691 80 Karlskoga, Sweden Tel: +46 586 815 00 Telefax: +46 586 850 30 Internet: www.boforsdefence.se E-mail: info@boforsdefence.se

Artilleri & Luftvärn

Med Saab Bofors Dynamics in i framtiden Saab Bofors Dynamics AB utvecklar och producerar avancerade försvarssystem på teknikens framkant, från högflygande autonoma robotar till djupgående fjärrstyrda undervattensfarkoster.

Om Du är intresserad av en utmaning med ett spännande arbetsinnehåll kan Saab Bofors Dynamics erbjuda ett stort urval av arbetsuppgifter med bred teknisk spännvidd.

Personalen är vår största tillgång och vi behöver alltid duktiga medarbetare. Hos oss får Du användning för dina kunskaper och kan utvecklas i en högteknologisk kreativ arbetsmiljö.

Vill Du veta mer om vårt företag eller en eventuell anställning, besök då vår hemsida www.saab.se/dynamics/ eller ring/skriv till:

Tommy Laurell, 013 -186042, tommy.laurell@dynamics.saab.se (Linköping, Göteborg, Järfälla) Annika Franzén, 0141 - 224540, annika.franzen@dynamics.saab.se (Motala, Landskrona, Järfälla) Annika Fröberg - Skeppstedt, 0586 - 823 24, annika.frobergskeppstedt@dynamics.saab.se (Karlskoga, Eskilstuna)

S A A B B O F O R S DY N A M I C S www.saab.se

3

Redaktören

Lave Malmgren

Överstelöjtnant Lave Malmgren är tidskriftens redaktör.

Materiel- och kompetensförsörjning i demonstratorernas tidevarv När det regnar manna från himlen har den fattige ingen korg att samla upp den i.

– Detta gamla talesätt kan illustrera något av Försvarsmaktens situation idag. Fast egentligen precis tvärtom…

Efter alla omstruktureringsvåndor står nu försvarets förband med en produktionsapparat färdig att tas i bruk. Och med ett skriande behov av att täppa till alla de kompetenshål, som omflyttningen av personal och institutioner har medfört. Och ivrigt påhejad av statsmakt och politiker att akademisera utbildningen.

Men utan ekonomiska resurser att göra just mycket mer än att förvara de värnpliktiga.

Det blir litet av ”Bron över floden Kwai”anda över det hela: Göra det bästa möjliga av en omöjlig situation för att upprätthålla anda och disciplin. (Vilket jag från mitt perspektiv uppfattar att man tycks lyckas med ganska väl.)

4

Även våra reservofficerare är lidande av situationen. Jag vet att regementscheferna har en klar ambition att ta hand om denna viktiga resurs, men att ekonomin sätter gränser. I skrivande stund när jag en förhoppning om att förbanden skall kunna distribuera detta nummer till alla våra reservofficerare, men säkert är det inte. Så om du som är reservofficer vill ha denna kontakt med ditt truppslag – bli medlem i Artilleriklubben! Se sida 64!

Mitt i alla ekonomiska bekymmer vill Artilleriklubben och dess tidskrift ta fasta på det offensiva i Försvarsmaktens situation.

Omstruktureringsbeslutet var ju en signal till förnyelse av materiel, metoder och därmed även organisation.

I detta nummer presenterar vi tankar, idéer och resurser för försvarets förnyelse och anpassning till en radikalt förändrad omvärldssituation. För försvaret är det numera viktigare att ligga på framkant i den tekniska utvecklingen och kunna göra internationella

Artilleri & Luftvärn insatser än att samla i ladorna och ha hög mobiliseringsberedskap.

Demonstratorer har blivit ett nyckelbegrepp i kompetensutvecklingen. Nya materielsystem prövas och jämförs i tillfälligt sammansatta organisationer.

Dessa tjänar också ett syfte att utveckla personalens kompetens och anpassa metoder till nya tekniska förutsättningar.

Konsekvenserna för försvarsmaterielindustrin är att man måste satsa på hög teknologisk kompetens och utvecklingskapacitet utan några garantier för långa serieleveranser. Även det internationella perspektivet sätter sina spår. För Sverige som medlem i den Europeiska unionen och med en tydligt uttalad värdegemenskap med flera internationella sammanslutningar blir försvarsindustrin inte längre samma nationella angelägenhet som den har varit. Omstrukturering och företagsfusioner sker inte bara inom landet utan även över gränserna. Både inom Europa och över Atlanten.

Den nya situationen beskrivs från olika utgångspunkter i olika artiklar i detta nummer. Percurt Green ger ett övergripande perspektiv från sin position i Sveriges Försvarsindustriförening. Stig Schyldt beskiver hur man arbetar inom Försvarets Materielverk.

Roland Jostrup ger en inblick i hur situationen tacklas inom luftvärnet. Och några av artilleriets och luftvärnets viktigaste försvarsindustrier beskriver sin situation.

Temat för detta nummer är så omfattande att alla aspekter inte ryms på 64 sidor.

Utbildarperspektiven från ArtSS och LvSS får stå över till nästa nummer. Så redaktö-

ren kan alltså utlova en spännande fortsättning på temat.

Och kanske även du har någon synpunkt som väntar på att komma till uttryck i Artilleri-Tidskrift. I så fall är du hjärtligt välkommen med ditt (debatt)inlägg!

För egen del är jag snart bättre uppdaterad på Artilleriet under slutet av 1800-talet än på dagens situation. Jag arbetar nämligen med att göra ett ”bibliotekssystem” för Artilleri-Tidskrifts artiklar från tillblivelsen 1872 till dags dato. Syftet är att tidskriftens material skall göras lättare tillgängligt för forskning och information till enskilda.

Situationen på 1880-talet, där jag är just nu, är naturligtvis helt annorlunda. Men omständigheterna är ofta förvånansvärt lika.

Det finns dock några slående olikheter.

• Författarna synes vara mera oförvägna att föra fram egna (och kontroversiella) uppfattningar. Men på ett mycket belevat och välformulerat sätt.

• Tidskriften tycks ha varit en guldgruva för den som ville följa artilleriutvecklingen utomlands – t ex med årligen återkommande beskrivningar av försök och försöksresultat i bl a Österrike.

• Vetenskapliga artiklar är mycket frekventa, ofta med matematisk text, som jag inte vet ens hur vi skulle bära oss åt för att trycka idag.

Det skall bli mig ett nöje att framöver få presentera resultatet av detta arbete. Det är min förhoppning att det också skall bli till nytta för någon som vill gräva i artilleri- eller luftvärnsutveckling genom åren.

5

6

Artilleri & Luftvärn

Percurt Green

Generallöjtnant Percurt Green har varit vid chef för FMV-A, departementsråd i Försvarsdepartementet, ställföreträdande ÖB och militärbefälhavare. Han är ledamot i Kungl. Krigsvetenskapsakademin och efter pension VD för Sveriges Försvarsindustriförening.

Svensk försvarsindustri i förändring – och i takt Försvarsindustri sedan 1500-talet Försvarsindustrin i Sverige har varit en säkerhetspolitisk tillgång under mycket lång tid. Av olika skäl. Vår industri har anor som sträcker sig flera sekel bort, mer än 400 år.

Några exempel: Åkers krutbruk startade sin verksamhet under 1500-talet, Carl Gustafs Gevärsfaktori 1643; Bofors har tillverkat vapen under mer än 350 år och Karlskronavarvet har försett svenska flottan med olika typer av krigsfartyg i mer än 320 år.

Vi har i allt väsentligt varit självförsörjande – och har haft behov av det av flera skäl.

Tidigt därför att vi var en regional stormakt nästan ständigt i krig och därför med ett behov av en inhemsk industri. Senare – under 1900-talet – beroende på vår neutralitetsoch alliansfrihetspolitik.

Det var under det andra världskriget som vår moderna försvarsindustri byggdes upp. Det var då vi fann att vi var ensamma. Vi kunde inte förse våra

stridskrafter med moderna vapen, därför att ingen ville sälja: de länder som vi tidigare köpt från hade egna behov.

Det var då vi byggde upp vår kapacitet att producera stridsflygplan, vilket har resulterat i att vi idag har i produktion ett av världens mest moderna stridsflygplan, Gripen.

Hägglunds började utveckla och producera stridsfordon, en tradition som idag visar sig i form av stora exportframgångar av stridsfordon 90 och bandvagnar. Kockums och Karlskronavarven accelererade under denna tid sin produktion av både ubåtar och övervattensfartyg och producerar idag Visbykorvetter och studerar i ett internationellt samarbete nästa generations ubåtar. Bofors blev en betydande leverantör av inte bara fältartilleripjäser utan också luftvärn, kustartilleri, fartygs- och stridsfordonspjäser samt ammunition; en verksamhet som fortsatt in i våra dagar.

7

Försvarsindustri Vi lyckades att under pågående krig så småningom utrusta våra stridskrafter med modern materiel och i och med den fortsatta neutralitetspolitiken efter andra världskrigets slut var det nödvändigt att behålla och vidareutveckla den omfattande nationella försvarsindustrin. De materiella behoven förändrades över tiden och en betydande robotindustri byggdes upp tillsammans med en omfattande elektronikindustri. Resultatet har blivit en försvarsindustri med en imponerande bredd och med utvecklingsoch produktionskapacitet från fjärde generationens stridsflygplan till uniformer och nästan allt däremellan.

Ny säkerhetspolitisk situation Men som vi alla vet ”föll muren” 1989 och vår säkerhetspolitiska situation förbättrades avsevärt med känt resultat; minskat och förändrat hot, ökade utvecklingskostnader och minskande försvarsbudgetar har tvingat alla, industrin såväl som myndigheter och statsmakter, att acceptera förändringar. Förändringar i form av omstruktureringar, neddragningar, sammanslagningar, samarbeten och joint ventures m m.

Förändringar blev en nödvändighet även för svensk försvarsindustri. Först såg vi förändringarna i elektronikindustrin. Den senaste stora nationella förändringen var då Saab AB förvärvade Celsius AB under år 2000.

Samarbete över gränser Men den nationella struktureringen har inte varit tillräcklig. Förändringar i form av utländskt ägande var en väg, nödvändig för att säkerställa att viktiga delar av försvarsindustrin i Sverige skulle kunna bibehållas.

Dessa förändringar har bl a medfört att 8

Hägglunds Vehicle numera ägs av engelska Alvis Plc, Kockums av tyska HDW, Bofors Defence av amerikanska United Defence och engelska BAE Systems har ett 35%-igt ägande i Saab AB. Andra exempel på förändringar är sammanslagningen av huvuddelen av den nordiska ammunitionsindustrin i NAMMO, som har svenska, norska och finska ägare. Vidare har sprängämnesindustrierna i Finland och Sverige samlats i ett gemensamt företag, NEXPLO. Man kan fundera över om detta är början till slutet för svensk försvarsindustri, men min bedömning är att dessa förändringar skapar ökade möjligheter att bibehålla viktiga delar av industrin inom landet. Svensk kompetens, gemensamma projekt, ökade marknader är viktiga förutsättningar för industrins överlevnad.

Det finns anledning att peka på att dessa förändringar inte bara har accepterats av statsmakterna utan också uppmuntrats.

I försvarsbesluten 1999 och 2000 gavs ett klart budskap och en klar inriktning; vi kan inte och vi behöver inte vara självförsörjande, så gå ut i världen och sök partners; vår nya policy är att finna vägar att säkerställa tillförsel av materiel till våra stridskrafter genom samarbete, därmed skapande ömsesidiga beroenden. Och som framgår av det ovanstående har svensk industri lyssnat på budskapet och agerat därefter.

Samarbete är inte något nytt, men har av förklarliga skäl varit relativt begränsat, bl a

Artilleri & Luftvärn beroende på vår alliansfria politik och att Sverige har haft en sådan omfattande försvarsindustri och en ”trogen” kund, det svenska försvaret.

Men några exempel på samarbete kan nämnas: • Artillerigranaten BONUS, ett samarbete med Frankrike, • artillerilokaliseringsradarn ARTHUR tillsammans med Norge, • IR-roboten IRIS-T; ett europeiskt samarbetsprojekt med ytterligare fem länder; • ubåtsprojektet VIKING med Norge och Danmark.

ERIEYE, TAURUS, och AMOS är ytterligare exempel på gemensamma projekt. Men vi måste gå vidare.

Sverige och svensk försvarsindustri har enligt min mening hittills lyckats att positionera sig internationellt på ett bra sätt. Som framgår ovan har vi varit med i och är med i ett antal viktiga samarbetsprojekt. Det finns två huvudsakliga skäl till detta. Vi har som tidigare nämnts en bra struktur vad gäller kompetens och förmågor inom ett stort antal områden vilket gjort oss intressanta som samarbetspartners såväl inom materielprojekt som inom försvarsforskningen.

Vi har vidare i Sverige byggt upp ett bra samarbete mellan regering, myndigheter, forskningsinstitut och industrin.

Utvecklat samarbete krävs Det är bl a dessa utgångspunkter vi har när vi nu skall gå vidare.

Andra utgångspunkter är de regerings- och myndighetssamarbeten i vilka Sverige är delaktig. Sverige deltar i det s k sexnationssamarbetet (LOI) mellan Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Syftet med detta är att underlätta omstruktureringen av försvarsindustrin i Europa. Efter ratificering av avtalet som nu skett av samtliga länder utom Spanien pågår implementeringsarbetet. En viktig del av avtalet är åtgärder för att säkerställa tillgång på materiel i krissituationer.

Sverige blev, efter att ha haft observatörsstatus under ett antal år, medlem i Western European Armaments Group (WEAG) i november år 2000. Organisationens mål är att skapa förutsättningar för materielsamarbete genom gemensamma studier för att om möjligt kunna harmonisera de militära kraven. Det är numera nitton nationer som deltar i arbetet och alla beslut tas i konsensus. Därmed är svårigheterna att nå resultat betydande, men WEAG måste ändå bedömas vara ett viktigt forum för information.

Det finns anledning att tro att WEAG får en större betydelse och ett större inflytande på utvecklingen då WEU nu integreras i EU. Interoperabilitetskraven på den EU-styrka om 60 000 man som beslutats för s k Petersbergsuppgifter kommer att medföra ett ökat behov av samarbete inom materielområdet.

OCCAR (Organisme Conjoint de Cooperation en Matiére d´Armement) är ett materielsamarbete som sedan 1996 bedrivits mellan Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland. Syftet med organisationen, som fick legal status i början på 2001 sedan samt9

Försvarsindustri liga stater ratificerat avtalet, är att genomföra konkreta materielprojekt. FMV har sedan 1998 regeringens uppdrag att förhandla om ett samarbetsavtal med OCCAR. Kravet för deltagande är att ansökarlandet är berett att delta i ett eller flera materielprojekt.

Diskussioner mellan FMV och OCCAR har påbörjats, men något konkret projekt har ännu inte hittats.

På industrisidan deltar svensk försvarsindustri i ett antal samarbetsfora. European Defence Industry Group (EDIG) och European Association of Aerospace Industries (AECMA) är de viktigaste. Syftet med dessa organisationer är att påverka såväl myndigheter som regeringar och organisationer som EU, EC, WEAG och OCCAR.

Transatlantiskt samarbete Ett mycket viktigt område är de transatlantiska relationerna. Även om mycket är inriktat på Europa så är det svensk-amerikanska samarbetet av oerhört stor betydelse.

Vi har ett samarbetsavtal med USA sedan 1986 och detta har nu förstärkts sedan Sverige har fått löfte att ingå i den s k DTSIgruppen. ”Defence Trade Security Initiative” beslutades av USA i maj år 2000 och syftade till att underlätta samarbete, export, teknologiöverföring m m mellan USA och NATO-länderna, Australien och Japan. Efter ett intensivt arbete från den svenska regeringen har nu Sverige tagits in i gruppen.

10

Detta kommer att få en stor betydelse för det fortsatta samarbetet med USA. Som framgår ovan har det skett stora förändringar inom den svenska försvarsindustrin, eller numera mer korrekt uttryckt, försvarsindustri verksam i Sverige.

Svensk industri har utvecklats och förändrats i takt med den tekniska utvecklingen, den säkerhetspolitiska situationen och de ekonomiska förutsättningarna. Detta arbete måste gå vidare för att vi även i fortsättningen i olika säkerhetspolitiska situationer skall kunna förse våra stridskrafter med erforderliga system. Detta är möjligt om vi kan utveckla och etablera nya samarbetsformer, roller och ansvarsfördelning mellan aktörerna, d v s regeringen, myndigheterna och industrin. Vidare att våra nationella regelsystem utvecklas så att internationellt samarbete underlättas.

Det måste skapas förutsättningar för att kunna vidmakthålla och utveckla viktiga kompetenser som fortsatt gör oss till intressanta samarbetspartners. Det samarbete som idag genomförs inom ramen för LOI, WEAG, DTSI, EDIG, AECMA m fl måste fortsätta och vidareutvecklas. Det är genom att dessa åtgärder prövas och utvecklas som försvarsindustrin kan fortsätta att vara en viktig säkerhetspolitisk tillgång för Sverige.

Artilleri & Luftvärn

Stig Schyldt

Översten av första graden Stig Schyldt är teknisk chef för markstridssystem vid FMV. I hans arbetsuppgifter ingår bl a anskaffningsplanering för system till markstidsförbanden.

Upphandling av demonstratorer Vad är en demonstrator?

Demonstrator har blivit modeord i den svenska försvarsterminologin. Vad är då detta ”nya” fenomen? Som vanligt är det kanske inte så mycket nytt under solen.

Begreppet började användas av FMV då principerna för materielanskaffningen sågs över efter försvarsbeslutet 1996 (FB 96). Vid detta beslut stod det klart att vårt sätt att anskaffa krigsmateriel till försvarsmakten behövde förnyas. FMV genomförde en översyn av alternativa metoder för framtiden och redovisade en modell som benämndes ”Evolotionär anskaffning”. Inom detta förslag presenterades s k demonstratorer.

Demonstrator redovisades inom denna metodik som en anskaffning i syfte att utveckla ett system, eller en version av ett system, för att vidmakthålla en kompetens främst vid försvarsindustrin, och åstadkomma en förnyelse som inte självklart skulle tillföras krigsorganisationen. I denna funktion var det en ny företeelse.

Sedan denna metodik presenterades har begreppet demonstrator breddats och används nu som benämning för flera olika saker. Det har kommit att stå för alla typer av materiel som anskaffas med annat syfte än att ingå i krigsorganisationen. Vad vi tidigare har kallat ”försöksmateriel” blir nu oftast benämnt demonstrator. Även materiel till krigsorganisationen kallas ibland för demonstratorer.

Förnyelse av materielfösörjningen till svenska försvaret Behovet att förnya vår metod för materielanskaffning blev allt tydligare under nittiotalet. De ständigt minskade försvarsanslagen och senare de s k svarta hålen tvingade fram en helt ny syn.

I FB 96 fastlade statsmakterna att det fanns en ”strategisk paus” inom säkerhetspolitiken.

Vårt behov att anskaffa stora serier av krigsmateriel för att hålla förrådsställda i beredskap bortföll. Inom FMV genomfördes en studie av nya metoder för materielanskaffning. En s k evolotionär metod rekommenderades.

11

Demonstratorer Metodens huvudprincip är att i stället för att anskaffa långa serier av krigsmateriel, där en stor del avses för mobförrådsställning, anskaffas enbart vad som erfordras för utbildning mm.

De medel som tidigare planerades för den fortsatta anskaffningen föreslogs nu användas för att omgående påbörja vidareutveckling av förbättrade versioner. Genom sådan kontinuerlig utveckling skulle kompetens kunna bibehållas inom försvarsindustrin.

Den allt snabbare teknikutvecklingen skulle kunna tillgodogöras fortare i utbildningsarbetet och därmed i utvecklingen av stridskrafterna.

Det förutsågs att inte varje version skulle föras ut för utbildning på bredd. Någon version skulle kunna användas enbart för metodutveckling t ex vid skolförband. Det var från början tidiga versioner och dessa ”mellanversioner” som kom att benämnas ”demonstratorer”.

Under 1997-98 genomförde armén en studie för att belysa konsekvenserna av den föreslagna metoden och pröva dess genomförbarhet. Slutsatsen blev att metoden bedömdes användbar. I studien ingick en s k ”fallstudie” av konsekvenser om metodiken hade tillämpats vid den genomförda luftvärnsrobotanskaffningen.

RBS1 70 anskaffades under 70-talet.

Leveranser pågick under stor del av 80talet, samtidigt som RBS 90 utvecklades.

90-systemet levererades under tidiga 90talet då RBS 23 påbörjade sin utveckling.

1

RBS: Robotsystem.

12

Med den nya evolotionära metoden skulle utveckling av RBS 90 ha påbörjats tidigt 80-tal, reducerad anskaffning vara slutförd före –90. RBS 23 skulle vara påbörjad sent 80-tal och nu serielevererad. Utveckling av en ”nästa version”, t ex för mekförband, skulle pågå, kanske i sitt slutskede.

Idag bedömer vi självklart detta som effektivare anskaffning. Men vi måste hålla i minnet att priset för denna effekthöjning hade varit, att endast ett fåtal förband skulle ha funnits förrådsställda under 70- och 80-talen. – Vem hade då kunnat fatta ett sådant beslut?

Framtida modell för upphandling Under perioden från –98 till nu har utredningar av materielförsörjningen pågått ständigt. Inför FB 00 redovisade FMV ett särskilt underlag till regeringen avseende behovet av demonstratorer för att säkerställa kompetensen i försvarsindustrin. Denna tillgodosågs inte av den Materielförsörjningsplan som Försvarsmakten inlämnade.

Regeringen har tillsatt flera utredningar som berör materielanskaffningen och som redovisats i perioden. Bl a materielförsörjningsutredningen, som lämnat slutbetänkande ”Försvarsmateriel på nya villkor” (SOU 2001:21), och översynen av forskning och utveckling inom totalförsvaret med sitt betänkande ”Forskning och utveckling för totalförsvaret” (SOU 2001:22).

Parallellt med dessa har Försvarsmakten tagit fram en strategi för sin materielanskaffning. Gemensamt för utredningarna och strategin är att de bejakar en satsning

Artilleri & Luftvärn på studier och utveckling även i de fall, då detta inte leder till att ny materiel självklart tillförs krigsorganisationen. Härmed torde demonstratorer kunna anses vara ett vedertaget begrepp för framtiden.

Det återstår nu att planera materielanskaffningen efter denna metodik. Som ovan redovisats bedömde FMV den planering som ingick i underlaget inför FB 00 som inte tillfredsställande. Även om en ny strategi sedan dess lagts fast under 2000 har denna inte fått genomslag i materielplanen.

Detta nya sätt att se på materielanskaffningen har inte heller fått genomslag på bredden och i djupet av Försvarsmakten. De allra flesta officerare vill tala om ”sina krigsförband” som utrustade enheter med ”grejer i ladorna”. Kanske kan denna artikel bidra till en förståelse för den förnyelse som erfordras.

Genom att utnyttja demonstratorer kan vi tillgodogöra oss den snabba tekniska utvecklingen. Idag är livslängden för programvara 1-1 1/2 år, för datorkomponenter c:a tre år.

Självklart kan vi inte förnya krigsmaterielen på bredd i organisationen med sådana omloppstider. Även materiel med lång livslängd påverkas av de snabba tekniska förändringarna. Ett exempel kan vara stridsfordon 90. Detta system är anskaffat för c:a 30 års livslängd.

Redan under de åtta år som leveranserna nu pågått har tre tekniska nivåer producerats, A- resp B-versionerna samt nu en 90 I för internationell tjänst. Dessa versionsutvecklingar kommer att fortsätta utan att vi försöker uppgradera alla vagnar till senaste modell. Även versioner kan tillkomma som

inte förs ut på stor bredd i organisationen, t ex SAT/VMS-version. (SAT = Signaturanpassningsteknologi; VMS = varnare, motmedel, skydd).

Som grund för metodiken ligger en plan att vid beredskapshöjning kunna komplettera anskaffningar och modifiera äldre versioner till den senaste tekniknivån för den beredskapsorganisation som då erfordras. Detta är ett s k ominriktningsbeslut som skall kunna fattas.

Demonstratorer i praktiken I vår materielplanering finns nu demonstratorer med, oftast med den breddade definitionen ovan.

Artilleriet genomför nu under några år försök med nya (och gamla) artillerisystem med syfte att utveckla artilleriets kompetens för att kunna kravställa ett framtida system.

Härvid lånas två moderna bandgående artillerisystem, ”Panzerhaubitz 2000” och AS 90 ”Braveheart” samt utnyttjas hjulgående dumpersystemen ”Karelin” och ”77BDI”. Detta kan sägas vara ett demonstratorprogram för att utveckla ny metodik och stridsteknik. Med ursprunglig betydelse är det egentligen bara ”Karelin” som är en demonstrator. Denna togs fram med kompetensutveckling som syfte.

För luftvärnet planeras tillförsel av en mycket begränsad serie av RBS 23. Den är idag inte fulltalig för att kunna utgöra ett krigsförband. Motivet är att kunna tillföra modern teknologi och följa med i den tekniska utvecklingen i avvaktan på att långsiktig teknikutveckling för luftvärnet kan läggas fast.

I denna mening blir även RBS 23 en ”Demonstrator”.

13

14

Artilleri & Luftvärn

Roland Jostrup

Överstelöjtnant Roland Jostrup är chef för Luftvärnsutvecklingsenheten på Luftvärnsregementet.

Demonstratorer – en av flera vägar till kompetensutveckling av luftvärnet.

Konsekvenserna av det senaste försvarsbeslutet har inneburet nedläggningar av förband och förlust av ett stort antal kompetenta officerare, vilket inte minst har drabbat luftvärnet, där vakanser för närvarande tynger organisationen. Förmågan att behålla önskvärd kompetens och att utveckla personalen i en liten organisation med krympande övningstillfällen är en utmaning av stora mått.

vapenlaster samt även ballistiska missiler, på NATO-språk sammanförda under samlingsnamnet Theater Missiles.

Samtidigt upplevs behovet av ett adekvat luftförsvar som stort, trots den radikala avspänningen i vårt närområde, då lufthotet blivit alltmer mångfacetterat med en hotbild förflyttad från tunga politiska militärallianser till skurkstater och aktioner av terroristkaraktär. Den tekniska utvecklingen gör att även mindre resursstarka aktörer kan agera, då lufthotet, från att ha dominerats av dyra bemannade luftfarkoster, nu verkar gå mot ett kraftigt ökande antal kryssningsrobotar, obemannade farkoster (UAV),

Detta innebär att svenska luftförsvarets utnötningstaktik, att efterhand ta tull på motståndarens flygplan, inte längre gäller.

En kryssningsrobot är gjord för att användas en gång och den tekniska utvecklingen gör att sannolikheten för målträff är mycket hög. Detta förhållande ställer krav på delvis helt andra förmågor för luftvärnet.

Mättnadsscenarier med kryssningsrobotar och andra typer av vapenlaster synes i framtiden vara den förhärskande hotbilden för luftvärnet, men även en viss förmåga torde erfordras att med långräckviddiga system hålla sensorer och vapenbärare på avstånd.

Nya krav – krympande resurser Försvarsmakten har som helhet dessutom fått en tydlig internationell inriktning, där 15

Demonstratorer oroshärdar skall kunna stillas utanför svenskt territorium. Att på olika sätt svänga in mot denna för luftvärnet nya bana torde vara en förutsättning för utveckling på sikt.

Luftvärnet är idag till stora delar uppbyggt kring äldre system, som visserligen modifieras, men som får svårt att hävda sig om vi blickar framåt. Mängdluftvärnet RBS1 70 saknar småmåls-, mörker- och allväderskapacitet samt förmåga att verka i splittertät miljö. RBS 90 har mörkerkapacitet men har i övrigt samma brister som RBS 70. RBS 77 Hawk som modifieras till RBS 97 finns endast i begränsat antal. Det saknas också lämpliga luftvärnsförband, förutom luftvärnskanonvagnssystemet, för att understödja manövrerande förband.

Till internationella insatser kan luftvärnet inom kort bidra med en luftvärnskanonvagnspluton (lvkvplut) att vid behov nyttjas som bataljonsluftvärn. Lvkv är ett utmärkt system mot helikopterhot och för att erhålla information om luftläget i närområdet. Övriga luftvärnssystem fyller i dagsläget inte de skyddskrav som i regel krävs internationellt.

Det system, som skulle råda bot på en stor del av luftvärnets inskränkningar och vara luftvärnets brygga in i nästa decennium, 1

Följande förkortningar används i texten utan förklaring: RBS: robotsystem, UndE: underrättelseenhet, PC-DART: persondator med datarapporteringsterminal, LvUndC: luftvärnsunderrättelsecentral, STANAG: Standard NATO Agreement Pbv: pansarbandvagn.

16

RBS 23 BAMSE, har begränsats. Den tydliga satsningen på detta system har uteblivit och anskaffningen har reducerats till en demonstrator bestående av ett fåtal eldenheter.

Konsekvenserna av detta är att vi idag har svårt att utveckla luftvärnsförband mot hotbilden med små snabba mål (kryssningsrobotar och vapenlaster). Den mycket begränsade anskaffningen av RBS 23 omintetgör även möjligheterna att ur denna RBS 23-generation utveckla ett nytt brigadluftvärn som ju skall kunna understödja manöverförband.

Luftvärnet står idag inför frågan: Hur skall vi med begränsade ekonomiska resurser bygga upp luftvärnssystem, som möjliggör en kontinuerlig utveckling av materiel, personal, taktik och stridsteknik för både nationella och internationella åtaganden mot den framtida lufthotbilden?

I artikeln behandlas först behovet av kortare utvecklingsvägar mellan nyttjarna och industrin, därefter behovet av anpassning mot internationell verksamhet (interoperabilitet) och slutligen behovet av ett antal olika kompetenssystem eller demonstratorer som deltar i utvecklings- och övningsverksamheten.

Förkortade utvecklingsvägar För att skapa den kompetensorganisation som Försvarsmakten nu håller på att inriktas mot krävs ett nytt sätt att bygga upp kompetens. En metod kan vara att ständigt nyutveckla materiel utan att det alltid skall leda till seriebeställningar och att materielen skall ingå i krigsförband.

Artilleri & Luftvärn Syftet med detta är att snabbt kunna prova vilka nya möjligheter och krav teknikutvecklingen ställer på luftvärnets taktik och stridsteknik. För detta krävs en mer försöksorienterad organisation än den som finns idag samt ett närmare samarbete med industrin. I dagsläget sker produktutvecklingen alltför statiskt. Det tar lång tid att sekventiellt gå igenom alla stegen från idé via målsättningsarbete, beställning av prototyp och serieproduktion till färdigt system vid förbandet. Detta är idag en process som ofta tar 10-15 år. En mer dynamisk produktutveckling måste skapas så att utvecklingen sker parallellt och i ett nära samarbete mellan industrin och luftvärnet för att korta utvecklingstiden, bygga kompetens och optimera produkten.

Materielen bör från början konstrueras så att den ständigt kan förändras. Under hela systemets livslängd måste det finnas tillgång till kompetens, helst även på lokal nivå, för att snabbt kunna göra förändringar så att materielen kan anpassas till ny teknik och taktik.

För att prova stridsteknik/taktik kan försökskompani/pluton upprättas vid GU-bataljonen. Där skulle det vara möjligt att med ett begränsat inslag av värnpliktiga utveckla och utvärdera olika materielslag och system med huvudsyftet att utveckla kompetens så att luftvärnsofficeren kan ställa relevanta kravspecifikationer till FMV och industrin.

Snabbare informationsspridning Luftvärnet är i idag beroende av aktiva radarsensorer. I en nära framtid har luftvärnet, med avseende på den hotbild som redan nu finns för aktiva sensorer, för avsikt

att förbättra sin kompetens beträffande olika typer av passiva sensorer. Av särskilt intresse är erfarenheter från varnar- och motmedelssystem som idag utnyttjas på bl a marinens fartyg.

Luftvärnets radarsensorer har hitintills inte kunnat förmedla sitt luftläge till mer än luftvärnets egna eldenheter. Flera radarstationer har inte kunnat fusionera sin information med varandra och det har inte heller varit möjligt att utbyta information med t ex flygvapnets sensorer. Just nu pågår arbetet med UndE 23 vilken kan fusionera data från flera radarstationer för att skapa och förmedla ett gemensamt luftläge.

Den civila IT-utvecklingen har visat vilka stora fördelar som nätverkssystem ger. I dessa system kan i princip alla ta del av all information. Detta kan leda till att enheterna agerar snabbare och att många verksamheter kan bli självkoordinerande.

För att ta fram metoder för hur planering, ledning och uppföljning av striden skall genomföras, har Luftvärnsregementet tagit fram en funktionsmodell för underrättelseinhämtningssystem – UNIS, som utgörs av ett nätverksbaserat system för att integrera ett stort antal sensorer från luftvärnet, amfibieförbanden och flygvapnet. Systemet kan automatiskt ta emot och grafiskt presentera rapporter och meddelanden som sänts via PC-DART. UNIS • uppfyller alla grundkraven i DBA/RMAkonceptet (Dominant Battlespace Awareness/Revolution in Military Affairs), • stödjer olika typer av ledningsstrukturer, såväl hierarkisk som decentraliserad led17

Demonstratorer ning av striden, samt • medger även att varje eldenhenhet får del av all luftlägesinformation.

Med hjälp av UNIS har luftvärnet en möjlighet att snabbt kunna prova hur ett framtida ledningssystem kan vara utformat. Systemet har provats under FOCUS-övningar och under Lv 6 slutövning 2001. De erfarenheter som dessa prov har givit kommer bl a att utnyttjas vid framtagningen av kravspecifikationen till LvUndC. En vidareutveckling av funktionsmodell UNIS i samarbete med industrin kan ge varje eldenhet och radarstation hela luftlägesinformationen. Det ger möjlighet att prova fjärrstyrning av radarstationer och att integrera passiva sensorer i nätverket.

luftvärnsradar eller någon form av passiv sensor, kan också vara ett önskemål i en internationell hotbild. Att i den senare delen av nästa PARP-period (Planning and Review Process), omfattande 2003-2008, kunna erbjuda ett luftvärnsförband – eller färdiga paket ur luftvärnsförband – är en målsättning som luftvärnet för närvarande arbetar efter.

För att detta skall kunna realiseras krävs ökade satsningar nu. Personellt krävs utbildning och en avsevärd kompetenshöjning av luftvärnsofficerarnas förmåga att förstå och verka i internationell miljö. Förutom deltagande i seminarier och studiebesök utomlands erfordras även att (åtminstone inledningsvis) smärre luftvärnsförband får öva regelmässigt i internationell miljö.

Interoperabilitet Den för Försvarsmakten allt större fokuseringen mot internationell verksamhet påverkar naturligtvis även luftvärnet. I de Partnership Goals (samarbete med NATO inom ramen för Partnerskap för fred) som antogs av regeringen våren 2000, omfattande perioden 2001-2006, finns tydlig inriktning om ökad luftförsvarsförmåga för våra internationella bataljoner.

Först i tur står pågående anpassning av lvkv, där en pluton skall vara insatsklar 2003 och vid behov kunna ingå i den internationella stridsfordon 90-bataljonen. För att på sikt kunna skapa handlingsfrihet och beredskap att kunna möta andra typer av hot, än de som lvkv klarar av, erfordras någon form av luftvärn med något längre räckvidd. Förstärkning med sensorer, i detta fallet främst 18

Materiellt krävs sannolikt någon form av anpassning, men i vilken omfattning har inte studerats än. Partnership Goals inflytande i form av ingående STANAG´s är en arbetsuppgift som inom luftvärnet väntar på att komma igång. En utmaning kan vara att överföra en digital luftlägesbild mellan olika nationers system.

En väg att snabbt och relativt enkelt komma i gång med luftvärnets interoperabilitetsarbete kan vara att utveckla det av Högkvarteret beordrade och av luftvärnet redan etablerade norsk-svenska materielsamarbetet.

Möjliga kompetenssystem Kompetensutvecklingen kräver demonstratorer, som kan tjäna som plattformar där

Artilleri & Luftvärn

ASRAD – RBS 90 på splitterskyddat chassi. vi kan utveckla vår tekniska och taktiska förmåga.

Kort till medellång sikt2: Pbv 401 (MTLB) modifieras under 2001/ 02 i syfte att transportera RBS 70 vilket ger ett transportfordon som medger förflyttning i splittertät miljö. De nackdelar som kvarstår är att eldenheterna måste gruppera i stridsställning utanför vagnen samt att tiden för omgruppering är för lång vilket medför svårigheter att följa manöverbataljonernas rörelser. Pbv 401 ger dock luftvärnet en möjlighet till kompetensuppbyggnad avseende ledning och logistik i samverkan med mekaniserade förband.

RBS 23 BAMSE tillförs i ett mindre antal och kommer att fungera som kompetens2

I artikeln nyttjas tidsbegreppen kort sikt t o m 2004, medellång sikt 2005 t o m 2010 och lång sikt 2011 t o m 2020.

uppbyggare, främst som ett system med kort/medellång räckvidd och med småmålskapacitet. Systemet har flera mycket intressanta tekniska lösningar. Möjligheterna att bekämpa små mål med hög hastighet tillför luftförsvaret en komponent som hittills saknats.

RBS 23 P är en utveckling av RBS 23 med digitalgruppantenn (målsökare med elektriskt styrd antenn). Systemet kommer att avhandlas i en studie som luftvärnet startar inom kort. Studien avser ett nytt mekaniserat brigadluftvärn, där enheterna uppfyller moderna krav på eld, rörelse och skydd.

Demonstrator kan vara vid luftvärnet tidigast 2010.

ASRAD är idag en utveckling av RBS 90 i ett splitterskyddat chassi, där stridsfordon 90 och pansarterrängbil PASI är möjliga alternativ. Befintliga komponenter kan an19

Demonstratorer

Teknikdemonstrator till ABRAHAM, ett vapensystem för 2010-talets lufthotbild. vändas såsom lokalspaningsradar PS 91, TV-kamera samt eldenhet i form av Mk II robotar. Förbättringarna ger genom en nyutvecklad robot benämnd BOLIDE ökad förmåga mot små mål samt längre räckvidd, men även en funktion med automatisk fångning och följning av mål samt med chassivalet ökad rörlighet och skydd.

En anskaffning av ASRAD i begränsad omfattning skulle kunna innebära möjligheten att dels ställa kvalificerade luftvärnsförband till förfogande för internationell tjänst före 2010, dels skapa ett brigadluftvärnssystem som fyller gapet mellan Pbv 401 och RBS 23 P. Genom adekvat kompetensuppbyggnad skapas även förutsättningar för en god utveckling av RBS 23 P. 20

Demonstratorer på lång sikt: I underlagsrapporten FoRMA-Luftvärn mot främst kryssningsrobotar3 genomförs ett spel ”Väpnat angrepp mot Sverige” där luftvärnets förmåga beträffande aktivt försvar och insatser mot kryssningsrobotar behandlas. Några av slutsatserna i rapporten för luftvärnssystem är att det behövs luftvärn av olika typer och med olika räckvidder: • Ett fåtal långräckviddiga luftvärnssystem med uppgift att framför allt hålla undan vapenbärare och flygande sensorer på hög höjd och på långa avstånd, främst i långa beredskapslägen.

• Medellångräckviddiga system med uppgift att komplettera de långräckviddiga 3

FOI, Maj-Britt Hansson, juni 2001, ISSN 16501942, FoRMA-Luftvärn mot främst kryssningrobotar.

systemen mot höghöjdsmål och vid mättnadsscenarier, att skapa utrymme för vår verksamhet på marken samt att skydda större ytmål.

• Många korträckviddiga system med uppgiften att vid högre konfliktnivåer skydda punktmål mot mättnadsattacker med kryssningsrobotar och andra typer av vapenlaster.

ABRAHAM är ett teknikdemonstratorprojekt som skall kunna avvärja mättnadsattacker med kryssningsrobotar och andra typer av vapenlaster. Konceptet, som bygger på eldenheter som kan samarbeta med varandra i så kallade ”kluster”, har mycket hög eldhastighet och småmålskapacitet.

Funktionen kan liknas vid luftmålsraketer och är att betrakta som korträckviddigt. (Se även Bofors Defence sid 30.)

Lvsystem med medellång räckvidd behövs efter 2012 då den beräknade livslängden för Hawk-systemet (RBS 97) utgår. RBS 97 har en räckvidd på 40 km och systemet som ersätter RBS 97 bör ha minst motsvarande räckvidd, naturligtvis småmålskapacitet samt dessutom troligen även förbättrad skyddsnivå.

Artilleri & Luftvärn Sammanfattning Den förändrade hotbilden för luftförsvaret och den mycket begränsade serieproduktion av luftvärnssystem (åtminstone under detta decennium) samt ökade krav på att kunna bekämpa mättnadsanfall bestående av Theater Missiles, ställer krav på nya förmågor för luftvärnsförbanden och nya sätt att utveckla kompetens och luftvärnssystem.

Behov finns att i nära samarbete mellan industrin och nyttjarna utveckla demonstratorer eller kompetenssystem för att möjliggöra utveckling av kompetens att ställa relevanta tekniska och taktiska krav på framtida luftvärnssystem och för att nedbringa utvecklingstiderna.

Luftvärnets internationella kompetensuppbyggnad med Partnership Goals som grund torde inledningsvis enklast kunna utvecklas inom ramen för det redan etablerade norsksvenska försvarssamarbetet.

Lvsystem med lång räckvidd saknas idag helt i det svenska luftförsvaret. Ett långräckviddigt luftvärnssystem bör ha en räckvidd på minst 100 km med tanke på fällningsavstånd för små kryssningsrobotar med målsökare för rörliga mål, och att ett sådant system skall kunna försvara flera skyddsobjekt.

Utländska system finns med räckvidder på över 300 km samt med begränsad förmåga mot ballistiska missiler.

21

ARTHUR Information Superiority by Ericsson Informationsövertag är grundstenen i kraftfullt försvar. Bättre information leder till bättre beslut och förmåga att genomföra en precisionsinsats.

De två viktigaste förutsättningarna för Informationsövertag är sensorer – mänskliga såväl som tekniska – och kommunikation.

Ericsson erbjuder en unik kombination av avancerade och mångsidiga kommunikationssystem, sensorer och förmåga att integrera dessa för att uppnå Informationsövertag under 2000-talet.

defenseinfo@emw.ericsson.se www.ericsson.com/microwave

22

Artilleri & Luftvärn

Ulf Berg

Denna artikel från RO Defence har bearbetats och översatts av major Ulf Berg, BAE Systems´ representant i Sverige, tidigare Bergslagsartillerist.

BAE SYSTEMS – en partner i det svenska försvaret BAE SYSTEMS, som är en av världens ledande tillverkare av försvarsmateriel, bildades i november 1999 genom fusion av Marconi Electronic Systems och British Aerospace. Företaget är huvudleverantör och systemsammanhållande för kontrakt inom marknaderna armé, marin och flyg. Med bas i Storbritannien och lokaliserade på 60 platser i och 39 utanför landet och med en hemmamarknad i nio länder är BAE SYSTEMS Storbritanniens största exportföretag, Europas största flyg- och försvarsmaterieltillverkare och näst störst i världen i denna kategori.

BAE SYSTEMS har över 120 000 anställda av vilka 70 000 finns i Storbritannien.

Vid slutet av förra året hade bolaget en orderbok på 41 miljarder pund, en omsättning på 9,6 miljarder och kunder i 80 länder.

BAE SYSTEMS har en stark industriell närvaro i Sverige, SAAB-BAE Gripen AB

är hälftenägt med SAAB för att tillverka, marknadsföra och underhålla JAS 39 Gripen internationellt. Detta är ett av de största försvarskonsortierna i Europa med över 3 000 anställda i Sverige.

RO Defence är en affärsområdesenhet inom BAE SYSTEMS, bildad i januari 2000 genom samgående av Royal Ordnance och Marconi Land & Naval Systems. RO Defence är unikt bland försvarstillverkare genom att man i samverkan med det ”bredare” BAE SYSTEMS kan erbjuda alla delar av ett artillerisystem genom en rad olika pjäser inkl raketartilleri, kompatibel ammunition, målinmätningssystem och C4I. Detta understöds av långtgående erfarenheter inom artilleristudier, modellbyggnad och systemintegrering vilket gör att man kan förse kunden med skräddarsydda lösningar med integrerat underhåll för att möta hans krav.

Företaget har fyra huvudsakliga specialom23

BAE SYSTEMS

råden: vapen, ammunition, raketmotorer och finkalibervapen. Man finns på 17 platser i Storbritannien, USA, Tyskland och Nederländerna och har mer än 3 500 anställda. I nuläget har man en orderbok på över 800 miljoner pund.

RO Defence designar, utvecklar och tillverkar: Ammunition • Explosivämnen • Pyroteknik • Artilleriammunition • Granatkastarammunition • Finkaliberammunition • Verkansdelar Armémateriel • Draget och fordonsburet artilleri • Granatkastarsystem • Raketartillerisystem 24

• Stridsvagns- och artillerimateriel • Integrering av elektroniksystem Marinmateriel • Marina vapenbärare • Marina pjäslavettage Finkalibervapen • Gevär • Automatvapen • Granatsprutor Raketmotorer • MLRS (RRPR Reduced RangePractise Rocket) • MAVD (Missile Aim Verification Device)

RO Defence affärsprincip är nära samarbete (partnerskap) regionalt vilket ska göra att bolaget bättre kan förstå kundens exakta krav. Lika viktigt är att ge kunden en bättre förståelse för hur industrin mö-

Artilleri & Luftvärn ter dessa krav genom värdering av risker, budget, resurser och de kompromisser som ger bäst valuta för pengarna.

RO Defence portfölj av produkter inom artilleriområdet har en historia av design, nyheter och tillförlitlighet utan like i västvärlden om man undantar M109 och dess lätt åldrade efterföljare.

105 mm Light Gun är den mest framgångsrika artilleripjäsen med den kalibern under de senaste 25 åren med export till 17 länder. Samtidigt har UFH/XM777 (Ultralightweight Field Howitzer) delvis skrivit om historieböckerna och kommer att bli en dragen standardpjäs för snabbinsatsstyrkorna inom NATO och över världen. Mognaden och flexibiliteten hos UFH har medgett utveckling av ytterligare koncept som LWSP (Light Weight Self Propelled) howitzer, vilken kommer att kunna utnyttja de testade komponen-

ter som finns vid övergången till nästa generation artillerisystem.

AS90 BRAVEHEART är British Army´s senaste självgående155 mm haubits med 52-kalibers eldrör. Omnämnd som ”NATO:s slägga” under Kosovo-konflikten är AS90 troligen världens mest avancerade 155 mm haubits i tjänst i världen idag. Under de senaste åren har brittiska regeringen investerat runt 6 millioner pund för att utveckla ett vapen med 52kalibers eldrör tillsammans med ett modularladdningssystem. RO Defence genomför nu ett program för införande av Braveheart i British Army (värde ca 75 millioner pund). Förra året gjordes försök med pjäsen i Finland under vinterförhållanden ner till minus 25 grader med framgångsrikt resultat.

Programmet har sådana kvaliteter att Bravehearts torn har valts av polska för-

155 mm haubits AS 90 Braveheart har framgångsrikt deltagit i vinterförsök i Finland.

25

BAE SYSTEMS svaret och integrerats i ett där inhemskt chassi som ett första steg mot att göra landets styrkor och materiel kompatibla med NATO:s. RO Defence och HSW (Huta Stalowa Wola) har samarbetat i detta projekt och tagit fram den nya KRAB SP Howitzer som visades offentligt i juni i år.

Trots sin avancerade teknik karaktäriseras Braveheart av enkelhet och tillförlitlighet.

Det är enligt pjäsbesättningarna i Bosnien och Kosovo en ”Gunner´s Gun”. Eldröret på 52 kaliber ger pjäsen en skottvidd på över 40 km med NATO-kompatibel ammunition. Navigeringssystemet, den digitala skjutelementberäkningen och det automatiska sättet att gruppera gör pjäsen helt autonom. På 30 sekunder kan den stanna från hög hastighet, riktas in mot ett mål, skjuta tre skott och lämna grupperingen. Sådana prestanda tillförsäkrar en överlevnad hos systemet som ytterligare ökas genom hastigheten, rörligheten och tillförlitligheten i all slags terräng. Detta har betonats på Balkan där den relativt lätta AS90 har möjliggjort ett smidigt eldun-

derstöd till de fredsbevarande styrkorna i all deras verksamhet. Andra system har ansetts vara för tunga för att utnyttjas till dessa uppgifter och i den terrängen.

AS90 Braveheart konstruerades från början för att ge bästa militära förmåga till ett överkomligt pris eftersom den militära budgeten tenderar att bli mindre. Som exempel kan nämnas att brittiska armén genomförde en mycket noggrann process vid val av modularladdning till Braveheart. Man uteslöts ett antal ammunitionssystem på ett tidigt stadium primärt beroende på att laddningarna visade sig vara ytterst erosiva, vilket hade kunnat medföra dyra investeringar i slitstarkare eldrör. Braveheart har nu ett eldrör av stål med en livslängd motsvarande en användning av över 2500 skott med högsta laddning, vilket är avsevärt mer än något annat långskjutande system idag.

Braveheart kommer att leasas till svenska artilleriet för en period av två år för deltagande i ArtDemoprogrammet. Detta ger XM777 – en lättviktig 155 mm haubits.

26

Artilleri & Luftvärn möjlighet för RO Defence att stödja artilleriets strävanden genom nära kontakter mellan Storbritannien och svenskt försvar och industri.

XM777, Lightweight 155 mm Howitzer, är konstruerad för snabbinsatsstyrkor med en vikt på hälften av en konventionell dragen pjäs. Den är tillverkad av nytt material som titan och aluminium.

Pjäsen valdes av US Marine Corps, efter en kvalificerad ”shoot-off ” 1996/97 och är nu inne i en EMD-fas (Engineering Manufacturing & Development) i det amerikanska programmet – till ett värde av 40 millioner dollar.

Efter att ha konstruerats och utvecklats internt inom brittisk industri har nu pjäsen förbättrats genom kontinuerliga tester och insatser från användarsidan.

Den nuvarande ”förproduktionsutformningen” innefattar 10 år av utveckling av designen och innehåller dessutom över 500 modifieringar av det vapen som gjorde så bra ifrån sig vid 1996 års utvärdering.

Den första EMD-pjäsen har genomfört tabellskjutningar för både laddningssystemet M3/M4 och det nya M231/M232 Modular Artillery Charge System. En Human Factors Evaluation genomfördes nyligen vid Yuma Proving Ground för att utvärdera pjäsbesättningens uppgifter och fastställa förmågan att möta operativa krav på att gå i och ur gruppering mm. De följande sju EMD-pjäserna kommer att genomgå en serie av tester inkl arktiska prov i Alaska.

EMD-fasen är utformad för att få fram den produktionsteknik som krävs för serieproduktionen vilken ska starta sent 2002. En kostnadseffektiv tillverkningsmetod skall minimera riskerna för både tillverkare och kund, vilket är av synnerlig vikt, eftersom BAE SYSTEMS har bundit sig för en amerikansk andel av produktionen på 70 % av pjäsens värde. Förra året begränsade RO Defence antalet inblandade till 11 amerikanska företag med dokumenterad förmåga att tillhandahålla högkvalificerade tekniska lösningar och produkter till amerikanska försvarsdepartementet, NASA och andra internationella kunder.

Med nuvarande krav på över 900 pjäser för US Marine Corps och den amerikanska, brittiska och italienska armén, har M777/ UFH blivit flaggskeppet i amerikansk och brittisk industri.

LWSP är den senaste typen hjulgående pjäs – designad för understöd av snabba rörelser samt för strategiska förflyttningar med flyg. Pjäsen är byggd på LAV-seriens stridsfordon. Med skjutande delar från UFH och med en vikt på 20 ton kan systemet transporteras av flygplan C130. Pjäsen har tre mans besättning, är helautomatisk, medför 42 granater ombord och har en eldhastighet på tre skott på under 12 sek.

LWSP-programmet är i ett tidigt stadium av utveckling där olika koncept formuleras och analyseras. Det finns planer på att bygga en prototyp till 2004/05 vilket också innefattar en utveckling av samarbetet med tillverkare av militära fordon.

27

Bofors Defence

Torbjörn Wennersten

Torbjörn Wennersten är informatör på Bofors Defence.

Bofors Defence – 2000-talets arvtagare till ett traditionsrikt företag Historik I november 1883 mottog Bofors sin allra första beställning från det svenska försvaret.

Det var 84 mm kustartilleripjäser som skulle levereras till kustfästningarna i Waxholm och Karlskrona. På 1930-talet utvecklade Bofors ingenjörer den kanon som skulle komma att spela en avgörande roll i andra världskriget – Bofors 40 mm luftvärnskanon.

Bofors-namnet hör till världens mest kända varumärken inom branschen, vilket lett till att nuvarande Bofors Defence produkter är respekterade världen över för sin höga kvalitet, säkerhet och tillförlitlighet.

SAAB köpte år 2000 Celsius-koncernen, där dåvarande Bofors Weapon Systems AB ingick. Produktsortimentet i det nya SAAB inriktades mera mot plattformar, robotar och ledningssystem, varför Weapon Systems såldes till det amerikanska företaget United Defense, som har ett produktprogram med artilleri- och marinpjäser 28

samt stridsfordon liknande vad Bofors Weapon System har.

United Defense har dock ingen egen utveckling eller produktion av ammunition till sina pjäs- och stridsfordonssystem.

Detta är ett av de främsta skälen till att United Defense köpte Bofors Weapon Systems, som efter köpet valde namnet ”Bofors Defence AB” som företagsnamn.

Samarbete över Atlanten United Defense och Bofors Defence har redan börjat samarbeta i utvecklingsprojekt, främst avseende intelligent ammunition, för den amerikanska marknaden. Detta förhållande gör att Sverige framledes lättare kan få tillgång till avancerade teknologier/produkter som utvecklats för den amerikanska marknaden.

Det faktum att USA gav Sverige en speciell status som kallas för DTSI (Defense Trade Security Initiative) underlättar själv-

Artilleri & Luftvärn På det moderna stridsfältet kan artilleriet snabbt bekämpa mål som lokaliseras av snabba och effektiva spaningssystem. Trajectory Correctable Munition, TCM, som styr projektilen direkt på mål och ger träff med stor precision redan med första skottet. På skottvidder upp till 60 km.

klart möjligheterna att utveckla nya produkter gemensamt samtidigt som förbindelserna med våra nuvarande och kommande samarbetspartners på andra sidan Atlanten förstärks.

Bofors Defence AB omfattar idag ca 500 personer varav mer än hälften arbetar med utvecklingsprojekt. Bofors Defence tillverkar själv inga komponenter för pjäser och ammunition, utan dessa köps från underleverantörer varav flera har tillhört den tidigare Boforskoncernen. Montage och slutkontroll av pjäser utförs dock av Bofors Defence montageverkstad. Bofors Defence affärsidé är att utveckla och sälja smarta vapensystem, främst intelligent ammunition.

Världsledande inom intelligent ammunition Det började med zonrören på 1950-talet till artilleripjäser och fortsatte därefter med zonrör till luftvärnspjäser och marinpjäser. Strixprojektet var nästa steg där Bofors tillsammans med SAAB utvecklade den första slutfasstyrda granatkastarprojektilen i världen.

Den omfattande verksamheten bakom

Strix gav Bofors och FMV nyttiga erfarenheter i samarbete mellan kund och industri, som i sin tur kunde vidareutvecklas i Bonus-projektet till ett internationellt samarbetsprojekt med Frankrike, som genomförts framgångsrikt mellan FMV och DGA (Franska motsvarigheten till FMV) på kundsidan och Bofors och Giat Industries på leverantörssidan. Detta förde Bofors till en globalt dominerande ställning vad gäller kanonutskjuten intelligent ammunition, något som inte passerade obemärkt på den amerikanska kontinenten.

Intelligent ammunition ser ut att gå mot en prioriterad verksamhet i USA.

TCM revolutionerar striden på det moderna stridsfältet TCM, som skjuts från en 155 mm artilleripjäs, styr projektilen direkt på mål och ger träff redan med första skottet. I projektilen lagras före avfyring en referensbana från pjäsen till målet. I projektilen finns dels ett navigationssystem, som vet var projektilen i varje ögonblick befinner sig, dels ett 29

Bofors Defence styrsystem, som med hjälp av fenor i projektilens nos styr granaten till referensbanan.

Navigationssystemet får information om projektilens positionen med hjälp av GPS samt från ett radarbaserat projektilinmätningssystem. För att uppdatera målets position under flygtiden finns en kommunikationslänk mellan projektilinmätningsradarn och granaten.

En ca 30% större skottvidd erhålls genom att projektilen, som är rollstabiliserad i nedåtgående grenen av banan, ”glidflyger” med hjälp av fenorna.

TCM-projektilen är modulärt uppbyggd och kan förses med olika typer av stridsdelar.

TCM kan bära • två Bonus-substridsdelar mot pansrade mål, • inträngnings-verkansdelar för olika måltyper inom flottan och armén eller • bomblets för ytmålsbekämpning.

TCM passar väl in i förnyelsen av den svenska försvaret där ”precision engagement” på stora avstånd är ett av nyckelbegreppen.

Säkerhetsavståndet kan minskas kraftigt samtidigt som risken för vådabeskjutning av egna trupper kan reduceras. TCM kommer att kunna träffa och slå ut både punkt- och ytmål på avstånd upp till 60 kilometer med första skottet och därmed revolutionera uppgörelserna på det moderna stridsfältet.

Systemet kan också komma väl till an30

vändning för internationella fredsstyrkor, eftersom man med hög precision kan träffa mål även om de är grupperade i känsliga områden. Exempel: Under oroligheterna på Balkan satte de lokala styrkorna i system att gruppera artilleripjäser och granatkastare intill skolor och sjukhus för att undvika/försvåra bekämpning mht risken för vådabeskjutning med internationella medias fördömanden som följd. TCM ger möjligheten att göra ”kirurgiska ingrepp” mot denna typ av mål utan att riskera vådabeskjutning.

TCM kan skjutas i vanliga 155 mm artilleripjäser, som naturligtvis även kan skjuta dagens standardammunition. Inga nya dyrbara förband med raketer/missiler behöver anskaffas enbart för att erhålla precisionsbekämpningsförmåga. Utvecklingspotentialen inom detta område är mycket stor. USA’s flotta överväger ”155 mm TCM-ammunition” med skottvidden 100 nautiska mil (185 km) till sin nya generation jagare.

TCM drivs på myndighetssidan av FMV och det amerikanska försvaret (armén, flottan och marinkåren) och på industrisidan av Bofors Defence med sin USA-baserade partner i projektet, Science and Applied Technology, Inc.(SAT) som är baserad i Los Angeles.

TCM beräknas bli operativt från 2007.

Abraham skyddar luftrummet Effektiv, reaktionssnabb och uthållig: Där har ni ingredienserna som gör det korträckviddiga luftvärnssystemet Abraham till ett av Bofors Defence verkligt intressanta kommande utvecklingsprojekt. (Jfr bild sid 20)

Artilleri & Luftvärn

Abraham-systemet är väldigt effektivt. Räckvidden på Zonröret är 50-90 meter beroende på måltyp. M a o så behöver inte Abraham en direktträff för att kunna förstöra sitt mål.

I framtiden kommer vi troligen att få se luftanfall där fienden använder sig av ett flertal olika precisionsstyrda vapen som till exempel kryssningsmissiler eller UAV:er.

skjuta, när den skall skjuta, målposition och predikterad framförpunkt. Den taktiska räckvidden är ca 3 km och banhastigheten cirka en kilometer i sekunden.

Det kommer att behövas stor momentan eldkraft för att klara lufthoten. Abrahamsystemet är ett sätt att hantera svåra mättnadssituationer. I Abrahamsystemet ingår en lokal insatsoptimerare (LIO) som är ett nätverk där datorer och sensorer kopplats samman. Systemet eller klustret om man så vill sköter sig själv efter att ha fått eldtillstånd.

Ett nätverk där ett flertal ”Abrahamlaunchers” ingår gör det möjligt att försvara sig mot mättnadsanfall av olika lufthot.

Zonrörets räckvidd är 50-90 m beroende på måltyp, i kombination med en riktad verkan innebär detta att Abraham kan bekämpa sitt mål även med relativt stora bomavstånd. Att systemet medger stort bomavstånd innebär att systemet får en extremt kort reaktionstid. Dessa egenskaper hos Abrahamsystemet gör även att systemet är mycket väl lämpat att integreras i ett nätverk där vapenplattformar och sikten kan distribueras. Med andra ord så behöver inte Abraham en direkträff för att kunna förstöra projektiler.

När nätverkets sensorer upptäcker inkommande mål räknar LIO:n på bråkdelen av en sekund ut vilken enhet som skall

Abraham kommer också att kunna anpassas för att komplettera andra system som till exempel Stridsfordon 90.

31

Bofors Defence Rörlig och extremt kraftfull artilleripjäs FH77 BD L45 är i sitt gun-and-run-utförande en exceptionellt rörlig och eldkraftig artilleripjäs. Grupperingstid är endast 30 sekunder och följande klaras av på mindre än tre minuter: • Gruppera, • skjuta 8 skott, • omgruppera och • förflytta sig 500 meter.

Tester där syftet varit att utföra MRSI (Multiple Rounds Simultaneous Impact) har genomförts ett antal gånger med lyckade resultat. Med MRSI menas att samma pjäs kan skjuta ett stort antal skott som slår ner i målområdet mot ett eller flera mål samtidigt. På så sätt kan en modern pjäs momentant ”ersätta” ett antal pjäser av äldre typ, en egenskap särskilt eftertraktad av länder med ett litet antal pjäser i sin organisation.

Pjäsen kan skjuta upp till 40 km med standardammunition och har en momentan eldhastighet av tre skott inom 13 sekunder Med den intelligenta ammunitionen TCM kommer skottvidden att öka till 60 km.

Elduthålligheten är mycket stor eftersom pjäsen har ett eldrörskylningssystem.

FH77 BD L45 är integrerad med ett sexhjuligt terränggående fordon 32

och har en topphastighet på väg av 65 km/ tim. Besättningen, 5 man, arbetar i den pansrade hytten som har samma skyddsnivå som stridsfordon 90. Under skjutning är tre laddare utanför hytten.

Pjäsen har ett eget landnavigationssystem, som eliminerar behovet av fältmätning och parallellställning, och en pjäsdator, som utför skjutelementberäkning samt därefter automatiskt riktar in pjäsen mot målet(en).

Som bärare valdes Volvos dumperchassi av två huvudsakliga anledningar: Dels är den redan anpassad för den terräng/miljö som pjäsen kommer att verka i, dels har den ett förmånligt pris. Dumperchassit har mycket låga livslängdskostnader jämfört med bandgående chassin till artillerpjäser.

FH77 BD testas för närvarande av det svenska artilleriet inom ramen för det så kallade artilleridemonstratorprojektet.

FH 77 BD L45 är en extremt uthållig, eldkrafig och mycket rörlig artilleripjäs, som kan skjuta mot ett eller flera mål samtidigt på mycket långa skjutavstånd.

Artilleri & Luftvärn

Svante Bergh

Generalmajor Svante Bergh är marknadsdirektör vid Ericsson Microwave Systems. Han har varit chef vid Lv 6 och I 15. Som generalmajor har han bl a varit departementsråd vid Försvarsdepartementet. Han är ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademin.

Ericsson Microwave Systems – ger kunden informationsövertag Sensorer och Informationsnät är namnet på Ericssons försvarsverksamhet i Mölndal.

Vi organiserades här för nära 45 år sedan för att underhålla flygvapnets radarstationer. Sedan dess har vi utvecklat egna radarstationer med tonvikt vid flygplansradar. Vi har utvecklat radarn till Draken, Lansen, Viggen och Gripen.

Vi tillhör nu en liten skara om 3-4 företag i världen som kan utveckla ett avancerat radarsystem för stridsflygplan.

Denna kunskap har vi använt till att utveckla nya moderna radarsystem: • PS 05 radarn till GRIPEN • ERIEYE (PS 890) flygburna radar • GIRAFFE AMB med tredimensionell förmåga. Denna finns såväl för luftvärn som för marint bruk.

• Artillerilokaliseringsradar ARTHUR.

Vi utvecklar produkter för den svenska försvarsmakten. Dessa saluför vi sedan till av ISP (Inspektionen för Strategiska Produkter) godkända länder. Detta har vi lyckats väl med och har idag exportordrar på alla våra produkter. I våras beställde franska flygvapnet som ex ett antal GIRAFFE AMB. Detta är en mycket prestigefylld order, då konkurrenten var halvstatliga franska THALES. Vi har gott stöd av såväl den politiska nivån som FM och FMV vid våra försäljningar.

Detta är idag en del av deras uppdrag och det löser man i allmänhet mycket väl.

Vad gör vi då med betydelse för luftvärn, artilleri och armén?

Luftvärnsradar GIRAFFE AMB är byggd för att stödja 33

Ericsson Microwave för varje puls ger mycket god motståndsförmåga mot störning.

GIRAFFE AMB har sålts till Sverige för uppgradering av HAWK-systemet. Den är också aktuellt som Underättelseenhet vid utvecklingen av BAMSE-konceptet samt i marin version på VISBY-klassen.

GIRAFFE AMB.

Artillerilokaliseringsradar

såväl kort- som medelräckviddigt luftvärn.

Systemet innehåller integrerade ledningsoch kommunikationssystem så att det kan fungera som en självständig taktisk ledningscentral för luftvärnet.

ARTHUR – ARTillery HUnting Radar – är ett vapenlokaliseringssystem för artilleribekämpning vid brigad eller fördelning. Den samarbetar med de egna främsta enheterna och ger ett utmärkt stöd i dagens manöverbetonade strid.

Radarn finns i en 6 m ISO monterad hydda som monterats på en terränggående lastbil.

Detta ger hög terrängrörlighet, en grupperingstid på bara 10 och en brytningstid på ca 3 minuter. Hyddan är splitterskyddad och har ett integrerat NBC-skydd.

Två eller tre ARTHUR uppträder tillsammans i ett stridsområde. Därigenom kan en vara grupperad; en göra förberedelser och en vara under förflyttning. Detta gör att man kan nyttja såväl radarns stora rörlighet som korta grupperingstid.

AMB har en unik teknologi i form av att sända en mycket bred signal men sedan ta emot ekona i ett stort antal elektroniskt formade smala strålar som ligger ovanpå varandra. Detta ger tredimensionell effekt då även målets elevation avspanas. Denna teknik ger inte bara överlägsen höjdtäckning utan framförallt en mycket kort uppdateringstid – ca en gång per sekund – jämfört med annan tredimensionell teknik.

ARTHUR lokaliserar motståndarens eldenheter och registrerar egen eld samtidigt. Vid lokalisering söker den just ovanför horisonten och följer omedelbart en projektil som

Alla mål inom räckvidden utvärderas med monopuls-teknik vilket ger tredimensionella data med hög precision. Den sammanhållna pulsen ger hög klotterundertryckning i svåra väderförhållanden. Sidoloberna är mycket små, vilket tillsammans med frekvenshopp 34

ARTHUR.

Artilleri & Luftvärn dyker upp och kalkylerar dess bana. Sedan nyttjar systemet lokaliseringen av motståndarens eldenheter för att besluta om prioritering för eget artilleri och utformar underlag för omedelbar motverkan.

Systemet följer egna projektiler och kalkylerar och mäter in nedslagspunkter. Det är sedan enkelt att nyttja detta för en träffpunktsförflyttning.

ARTHUR ger samma höga prestanda mot såväl artilleriraketer, granatkastare som artilleri. Den är ett framgångsrikt exempel på norsk/svensk samverkan. Beställningar föreligger i ett antal länder.

CARABAS monteras idag på flygplan men kan bli aktuell för montering på UAV.

CARABAS måste därför kombineras med andra sensorer, ofta på andra bärare, som kan detaljstudera de platser som CARABAS pekat ut.

CARABAS-teknologin är framtagen vid FOI men överförs nu till Sensorer och Informationssystem.

Erfarenheter från Kosovo pekar tydligt mot ett behov av att upptäcka mål på marken.

Inte ens USA kunde hålla reda på var eller hur många de serbiska stridsvagnarna var i Kosovo. Med stöd av CARABAS hade det varit möjligt.

Sverige har nu ett program för CARABAS som kommer att leda till en prototyp ca 2006. Ett sådant system kommer att påverka striden på marken och uppträdande vid internationella uppdrag på ett starkt positivt sätt. CARABAS monteras idag på flygplan men kan vara aktuellt för montering på UAV, när vi får lite större sådana.

Nätverksbaserat försvar

CARABAS är en VHF-radar som ser igenom skog och maskeringsnät genom att den är långvågig, 1-3 m. Så långa radiovågor reflekteras inte av små löv eller liknande utan passerar förbi. Däremot reflekteras de av föremål av en bils eller artilleripjäs storlek.

Försvarsmakten tar efterhand till sig den moderna IT-teknologin. En viktig komponent är modern kommunikationsteknologi. När 3 G-tekniken införs kommer den enskilde att kunna få mobilt internet direkt i sin medförda terminal. Detta öppnar för stora förändringar.

Genom en teknik som kallas change detection kan man jämföra den bild man får av ett terrängavsnitt vid ett tillfälle med bilden från ett annat. Genom att subtrahera dessa från varandra får man fram skillnaden, så att förändringar visas med stor tydlighet.

Man vet däremot inte vad man ser.

Man får möjligheter att koppla ihop alla militära användare i sammanhängande nätverk och med samma standard. Information mm kan omvandlas till tjänster på nätet.

Tjänsterna kan sättas samman i nya kreativa kombinationer. Det innebär att en mängd tjänster kommer att finnas tillgäng-

Att se dolda mål i skogen

35

Ericsson Microwave

Framtidens sensorer liga för den som har behörighet. Behörighet tilldelas i förtroendekedjor och till sådana som har en viss roll i systemet. Den enskilde har sökprogram som på nätet tar fram den information han önskar och har rätt till. Han kan sedan skapa egna tjänster genom att sätta samman denna information.

Den moderna tekniken har inbyggd säkerhet. 3G har t ex ett krypto och s k stark autenticering. Det innebär att man identifierar sig dels som individ, t ex med rösten, dels som rollinnehavare, t ex med ett kort.

Mottagaren eller nätet kommer också att avkrävas autenticering av Dig. Detta sker automatiskt.

Det militära nätverket kommer att vara slutet med starka brandväggar utåt. Man kan ha ett sådant intranät och fortfarande hyra ledningar av civila operatörer och utnyttja civil teknologi. Det ger flera fördelar. Dels blir det billigare, dels blir det möjligt att följa med i den tekniska utvecklingen. Men det innebär också att det blir lättare att samarbeta med t ex civila och andra länders nätverk. Har vi samma standards blir det lätt att utbyta tjänster och koppla in eller koppla ur sig ur ett internationellt samarbete.

36

Vi arbetar med att få fram små sändar/mottagarmoduler som vi kan bygga samman i s k aktiva antenner. Vid FMV kallar man detta DGA – Digitala Grupp Antenner. Vi har här exvis ett långsiktigt program att ta fram sådana antenner inom X-bandet för nästa generation JAS-radar. Dessa fungerar nästan som fasettögat på en insekt, då radarelementen samverkar elektriskt för att skapa en bild.

Tekniken kommer efterhand att ge mångfunktionalitet. Samma antenn kan arbeta • aktivt som en radar, • passivt för att lyssna, • som störsändare mot annan radar samt • för att kommunicera på stor bandbredd.

Detta kan den göra samtidigt så att delar av antennen samarbetar för olika ändamål, en förmåga som bidrar till att ge informationsövertag till den svenska försvarsmakten runt 2010.

De närmaste åren är EMW beroende av att lyckas väl på exportmarknaden. Först om några år kommer försvarsmakten att veta vilka konkreta produkter den beskrivna tekniken skall användas till, så att FMV kan lägga ut beställningar. Strävan kommer då att vara att ta fram dessa i europeisk samverkan.

Artilleri & Luftvärn

Anders GM Dahlberg

Anders GM Dahlberg är civilingenjör, anställd vid FLIR Systems AB där han främst arbetar med teknisk marknadsföring av IR-system.

FLIR Systems AB, Optronik Sedan den 1 juli 2001 tillhör optronikdivisionen vid SaabTech Electronics AB bolaget FLIR Systems AB, och bildar där en egen enhet, FLIR Systems AB, Optronik. I och med övergången till FLIR Systems ingår f.d. division Optronik i ett världsledande företag inom IR-området. Härmed stärks vår förmåga som leverantör av kvalificerade optiska system till nuvarande och nya kunder.

För FLIR Systems innebär förvärvet en strategisk breddning av produktutbudet och nya betydelsefulla kanaler inom försvarsområdet.

Historik FLIR Systems optiktillverkning på Lidingö har sina rötter dels i Agas tillverkning av fyrlinser som startade i början av 1900-talet, dels i optikdelen av Svenska Ackumulator AB Jungner. I samband med krigsutbrottet 1939 inleddes tillverkning av militär optik på såväl Aga som Jungner. I slutet av 70talet slogs Jungner Instrument AB samman med Agas optikverksamhet på Lidingö i samband med att denna förvärvades av Bo-

fors AB och bildade bolaget Bofors Aerotronics AB. Verksamheten har sedan bedrivits under olika ägare och olika namn såsom NobelTech, CelsiusTech och senast SaabTech Electronics AB. I och med övergången till FLIR Systems AB sluts också en cirkel, eftersom detta bolag tidigare hette Agema och dessförinnan Aga Infrared och alltså också har sin härstamning från samma rötter på Lidingö. Till årsskiftet flyttar verksamheten från Lidingö ut till lokaler i Danderyd, granne med fd Agema, och återföreningen är därmed ett faktum.

Produktsortiment Företagets produkter har sedan starten varit koncentrerade på optiska sikten för militära tillämpningar, såsom sikten för stridsfordon, artilleri och robotsystem. På fordonssidan kan nämnas sikte till infanterikanonvagn 91, det första i världen med oberoende siktlinje, sikte till stridsvagn 103 och senast siktet till 37

FLIR Systems kraven på dygnet-runt-kapacitet på robotsystemen. Ett nattsikte till BILL kom att bli den första IR-produkten som baserade sig på principen att använda ett påhängssikte med förstoringen 1:1, där bilden från nattsiktet speglas in i dagsiktet och betraktas genom det ordinarie okularet. Härmed undviks många av de problem som uppstår när annars två sikten skall monteras bredvid varandra och parallellställas regelbundet.

Siktet BILL TI används dygnet runt och ökar möjligheterna att avslöja även maskerade mål. stridsfordon 90. Detta sikte marknadsförs numera av SaabTech Systems division Vetronics.

På artillerisidan kan nämnas raksikte, kollimator och panoramakikare till kustartilleriet och även Haubits 77.

En nyckelpunkt i företagets tillkomst var när Bofors köpte verksamheten hos Aga och Jungner för att säkerställa framtagningen av zoomoptiken till lasersändaren i robotsystem 70. Denna zoomoptik, som krävde det yttersta inom alla kompetensområden för att klara kraven i systemet, har under många år varit ryggraden i tillverkningen och tillverkas än idag, efter ett uppehåll på några år.

Denna produkt blev också startskottet för siktesutvecklingen till Bofors robotsystem.

Dagsiktet till robotsystem 56 BILL blev nästa produkt, liksom zoomoptiken och TVkameran till robotsystem 90.

Under 80-talet påbörjades en utveckling av IR-tillsatser för att möta de internationella 38

Nattsiktet till BILL kom att exporteras till Österrike och Brasilien och vidareutvecklades sedan till den svenska armén under benämningen BILL TI, Thermal Imager, eftersom erfarenheten visat att benämningen nattsikte var missvisande. Siktet används dygnet runt eftersom IR-tekniken ökar möjligheterna till upptäckt av mål, särskilt kamouflerade mål, även dagtid. Med samma princip utvecklades ett påhängssikte till robotsystem 70, kallat COND, som har sålts i stort antal till bland annat Norge och Australien.

I slutet av 90-talet konstaterade Bofors att nya krav ställdes på IR-siktet till BILL. Tidigare hade kunderna varit tillfreds med att kunna upptäcka, följa och skjuta på mål ut till robotens maximala räckvidd. Efter Gulf-kriget kom plötsligt kravet att kunna identifiera målet på samma räckvidd för att undvika beskjutning av vänliga mål. För att möta detta krav krävdes ny teknologi och ett brett studium startade för att finna möjliga lösningar. Ett beslut togs slutligen att hoppa över en generation i utvecklingen och gå direkt från den första till den tredje generationen av IR-detektorer, medan konkurrenterna fortfarande var upptagna med att

Artilleri & Luftvärn föra ut produkter baserade på andra generationen.

Begreppen första, andra och tredje generationen hänför sig till antalet detektorelement i detektorn och framförallt det sätt på vilket bilden byggs upp av dessa. I första generationen har man ett litet antal detektorer som sveps, skannas, över den betraktade scenen både horisontellt och vertikalt för att bygga upp en bild, på ett liknande sätt som en TV-bild sveps upp av en elektronstråle. I andra generationen har man ett större antal detektorelement som i huvudsak endast sveps horisontellt och där varje linje i bilden motsvaras av ett detektorelement. Tredje generationen slutligen har en detektor med ett mycket stort antal element, anordnade som en matris, så att varje element skapar en bildpunkt och detektorn inte behöver svepas alls. Därmed undviks komplicerade skanningmekanismer som kan ge upphov till en randig bild och dessutom ökas känsligheten genom att varje element får en längre exponeringstid.

Steget till tredje generationen möjliggjordes genom att ett forskningsprojekt pågått några år på Industriellt Mikroelektronikcentrum, IMC, i Kista. Där hade man lyckats utveckla och patentera en teknik som möjliggjorde användandet av en helt ny typ av detektorer, QWIP-detektorer. QWIP är en förkortning för Quantum Well Infrared Photodetectors, på svenska kvantbrunnsdetektorer.

På kort tid tog man fram ett nytt IR-sikte till BILL baserat på denna detektor, först i en demonstrator till finska arméns pv-robotutvärdering i februari 1999. Demonstratorn kom att överträffa förväntningarna och

BIRC är världens första sikte med ”kvantbrunnsdetektorer” i militär seriebeställnng. fungerade felfritt under prov i Rovaniemi i -35° kyla. De lyckade resultaten väckte FMV:s intresse och den pågående produktionen av BILL TI kom att avbrytas för en växling till det nya siktet BIRC. Detta kom därmed att bli världens första militära QWIP-baserade IR-sikte i seriebeställning.

Serieleveranserna till FMV börjar i slutet av året.

Nya produkter Stärkt av denna framgång har utvecklingen fortsatt med andra produkter på samma koncept. En IR-kamera, LIRC, avsedd för integration i fordonssikten och eldledningssystem har utvecklats. Denna är mycket kompakt och har konstruerats för att få plats i såväl befintliga system (såsom UTAAS-siktet i stridsfordon 90) som i nyutvecklade panoramiska sikten. LIRC kan användas i de flesta tillämpningar där en fjärrstyrd IRkamera med hög siktlinjestabilitet och god bildkvalitet efterfrågas.

En handhållen IR-kamera utvecklas också i samarbete med norska Simrad, för att integreras med deras senaste laseravstånds39

FLIR Systems

COND-siktet till Rb 70 kan bytas ut mot ett påhängssikte med QWIP-modulen och därmed reducera vikt och volym till ungefär hälften.

UTAAS-siktet i strf 90 kan uppgraderas med den kompakta IR-kameran LIRC och därmed få betydligt högre känslighet. mätare, LP10, till ett eldledarinstrument som kan hanteras både handhållet och på stativ med goniometer. Detta koncept offereras med Simrad som huvudleverantör till den pågående norsk-svenska upphandlingen av eldledarinstrument. Utmärkande för instrumentet som helhet är en nära integration mellan de olika delsystemen för att maximera användarvänligheten.

Laseravståndsmätaren har inbyggd digital kompass och GPS och kan därmed presentera målets koordinater direkt med bara en knapptryckning. IR-kameran möjliggör användandet av systemet dag som natt, och kan separat även användas för att rekognoscera eldställningar m m.

40

En studie av möjligheterna att göra även ett påhängssikte till robotsystem 70 med QWIP-modulen har genomförts och resultatet är att vikt och volym kan minskas till hälften jämfört med COND. Denna produkt går under arbetsnamnet BORC. Med BORC kan RBS 70 användas dygnet om med bibehållen träffsannolikhet och som erfarenheterna har visat, oftast bättre upptäcktsräckvidd än med enbart dagsystemet.

Under den nya ägaren FLIR Systems AB, kommer utvecklingen av det nya produktsortimentet att fortsätta samtidigt som produktsortimentet breddas med de produkter som FLIR har sedan tidigare. Sammanlagt kommer vi därmed att kunna fortsätta vara en kompetent leverantör av siktes- och IR-system till det svenska försvaret.

Artilleri & Luftvärn

Johan Persson

Översten av första graden Johan Persson har haft ledande befattningar vid FMV och är efter pensionering konsult vid Franscator AB, som representerar Giat i Sverige.

Giat Industries – en företagspresentation Företaget Det franska företaget Giat Industries är genom sin storlek och bredd i produktsortimentet en av de ledande europeiska aktörerna på armématerielområdet. Bilden nedan ger en allmän uppfattning om företagens inbördes storlek.

Giat Industries har liksom t ex brittiska Royal Ordnance (numera ingående i BAE Systems) och förutvarande svenska FFV sin historiska bakgrund i statliga arsenaler och tillverkningsanläggningar.

Bl a i avsikt att öka handlingsfriheten på den internationella marknaden sammanfördes 1990 delar av dessa verksamheter i ett fristående aktiebolag. Samtidigt uppköptes några mindre företag vilkas produkter marknadsförs under sina gamla varumärken bl a Manhurin och Luchair (pyroteknik och specialammunition). Giat Industries är fortfarande helägt av franska staten.

Efter bolagets bildande har omfattande strukturrationaliseringar ägt rum. Sedan 1998 har antalet produktionsplatser mins-

Fotnot: Giat Industries härleder sitt namn från G.I.A.T. (Groupement Industriell des Armaments Terrestres), som före bolagets bildande ingick i den franska motsvarigheten till FMV.

41

GIAT Industries företaget presenterades den 23 mars i Dagens Industri under rubriken ”Volvos senaste modell”.

kat från tretton till nio enligt kartbild ovan och personalstyrkan från drygt 10 000 till knappt 7 000. Huvudkontoret är beläget i Versailles. Av omsättningen hänför sig ca 60 % till export.

Giat Industries representeras i Sverige av Franscator AB.

Flera generationer stridsvagnar med de välbekanta modellinitialerna AMX har utvecklats av Giat. Nu tillverkas stridsvagnen Leclerc. Den skiljer sig från tyska Leopard 2 och amerikanska M 1 främst genom att den har automatisk laddning och endast tre mans besättning. Som en konsekvens av detta är den ca 10 ton lättare i enlighet med gammal fransk tradition, som prioriterar rörlighet. I familjen ingår också bärgare, broläggare och fältarbetsfordon. Leclerc har hittills beställts av Frankrike och Förenade Arabemiraten. I Kosovo har vagnarna under lång tid använts med mycket god tillgänglighet. Till skillnad mot när prototyper provades i Sverige i början av 90-talet är Leclerc nu en mogen produkt.

Stridsfordon och torn Giat har en lång tradition som tillverkare av stridsfordon. Bland de hjulgående är VAB mest känd. Mer än 5 000 VAB-fordon har levererats i ett 10-tal olika versioner. Sedan senaste årsskifte sker utveckling och tillverkning av hjulgående fordon i ett av Giat och Volvo/Renault samägt företag, ”Satory Military Vehicles”.

Tillverkningen av VAB pågår fortfarande, men franska armén har beställt en efterföljare, som i sin huvudversion är försedd med 25 mm automatkanon. Serieleveranser beräknas ske från 2005. Fordonet och det nya 42

Förutom till nämnda fordon tillverkas beväpning till flygplan, helikoptrar och fartyg.

För fartygsbruk levereras 20 mm och 100 mm torn. För stridsflygplan har genom åren mer än 13 000 automatkanoner levererats.

F n tillverkas 30 mm akan till Rafale. En 30 mm akan tillverkas också för den fransktyska stridshelikoptern Tiger liksom 20 mm akan-pods för lätta flygplan och helikoptrar.

Artillerisystem Giat har idag på programmet två 155 mm artillerisystem, AU F2 och CAESAR, samt

Artilleri & Luftvärn ett lätt (1,5 ton) 105 mm system med en skottvidd på mer än 18 km.

AU F2 är en vidareutveckling av AU F1, som introducerades i slutet av 1970-talet.

Dess främsta karakteristika var: • 39 cal eldrör, • automatisk laddning av både granater och laddningar, även om de senare måste färdigställas manuellt före laddning och • enkel påfyllning av ammunition i tornet (se bilden nedan t h).

Systemet består av ett från artilleristisk synpunkt autonomt torn, som lätt kan monteras på ett stridsvagnschassie i 40-tonsklass.

Det enda som erfordras är en mekanisk tornlagring med elektrisk släpring.

Konceptet med ett autonomt torn har för kunder med tillgång till stridsvagnschassier, t ex AMX 30, Leopard eller T 72 uppenbara fördelar i form av väsentligt lägre systempris. Ca 450 AU F1-torn har tillverkats och monterats på AMX 30chassie.

spränggranat ca 40 km.

• 42 granater med modulära laddningar omedelbart tillgängliga i tornet.

• Tornvikt 19 ton. Eldgivning kan ske horisonten runt och oberoende av chassiets riktning.

• Tre mans besättning i tornet (eldgivning kan ske med endast två man).

Utvecklingen av AU F2 är på prototypstadiet och serieleveranser planeras från 2005. Det innebär att det kan vara ett alternativ värt att studera inför en kommande svensk anskaffning av nytt artillerisystem.

Parallellt med AU F2 utvecklas CAESAR, ett lättare hjulgående system. Det kan utan särskilda förberedelser transporteras i Påfyllning av ammunition till 155 mm haubits AU F2.

Utvecklingen till AU F2 (se bild sid 44) innebär framför allt: • 52 cal eldrör med ballistik enl NATOstandard • MRSI-kapacitet (automatisk riktning och fullt automatiserad hantering av modulära laddningar) • allmän modernisering av kringutrustning som navigeringssystem, nordsökande gyro, fire control system etc.

Några viktigare data: • Eldhastighet 10 sk/min.

• Skottvid med BONUS 35 km, med 43

GIAT Industries

Torn till 155 mm haubits AU F2 monterat på AMX 30-chassi.

Hercules. I princip utgörs det av samma 52 kal pjäs och kringutrustning som i AU F2, monterat på ett 6x6 UNIMOG chassie (se bild sid 45). Internationellt finns ett betydande intresse för sådana system.

Några data: • Servis på 6 man (transporteras i fordonet med visst pansarskydd).

• 16 kompletta skott på fordonet.

• Tid för gruppering och uppbröstning mindre än 1 minut.

• Eldhastighet 3 skott/15 sek och 6 skott/1 minut.

• Skottvidd och ballistik som AU F2.

Artilleriammunition Artilleriammunition tillverkas av Giat i samarbete med det statliga explosiväm44

nesföretaget SNPE. Aktuell är tillverkningen av BONUS som utvecklats tillsammans med Bofors. En annan 155 mm granat är OGRE, en base-bleed-försedd substridsdelsgranat innehållande 63 bomblets med autodestruktion. I övrigt spänner Giats ammunitionstillverkning över hela kaliberområdet från 20 mm akanammunition över närpansarvärnsvapen och 120 mm stridsvagnsammunition upp till 155 mm artilleriammunition.

Övriga produktområden Av övriga prudukter kan nämnas avståndsverkande minor samt minröjnings- och mindetekteringssystem. Dessutom har Giat betydande aktiviteter inom två mer civilmilitära områden. Det ena är kompletta mobila fältsjukhus, som består av lastbils-

Artilleri & Luftvärn burna containermoduler. De används av franska och brittiska armén och även för civilt bruk i Brasilien och Ryssland. Det andra är NBC-skydd med utveckling och tillverkning av personell skyddsutrustning, detekteringsinstrument och saneringssystem för personal, fordon och annan materiel.

Giat produkter i Sverige På 1950-talet anskaffades 15,5 cm haubits F. Hälften av pjäserna tillverkades i Frank-

rike, hälften på licens av Bofors. Exempel på ett nutida svensk-franskt industrisamarbete är den redan nämnda BONUS, som tyvärr kommer att anskaffas i små kvantiteter i Sverige. Andra Giatprodukter som är under leverans är närsskyddssystemet GALIX för Leopard 2 och stridsfordon 90, NBC-systemet för stridsfordon 90 samt AP2C, ett detekteringsinstrument för kemiska stridsmedel. Det senare har beställts av såväl Försvarets Materielverk som Räddningsverket.

AU F2 utvecklas även som ett lättare hjulgående system med beteckningen CAESAR.

45

KMW

Rainer H. Huth Michael Kerwin Diplomingenjör Rainer H. Huth (bilden) är programdirektör international marketing PzH 2000.

Diplompedagog Michael Kerwin är marknadschef för PzH 2000 vid KMW.

KMW – en företagspresentation 1838 grundade Joseph Anton von Maffei den första lokomotivfabriken i München.

Krauss & Company tog 1931 över firma J.A. Maffei och Krauss-Maffei AG bildades.

De första militära produkterna utvecklades under 1930-talet, bl a levererade företaget mer än 6000 halvbandvagnar.

1963 valde tyska försvarsdepartementet Krauss-Maffei som huvudleverantör för serieproduktionen av Strv Leopard 1, vilken senare följdes av luftförsvarssystemet Gepard och Strv Leopard 2.

Wegmann & Co grundades 1882 i Kassel för produktion av järnvägsvagnar och fordon. Inriktningen mot försvarsprodukter startade 1917 med en prototyp för Strv ”K”. På 30-talet monterade Wegmann hjulfordon och halvbandfordon och dessutom kompletta stridsfordon. Senare specialiserade sig Wegmann på utveckling och produktion av stridsvagnstorn. 1957 påbörjades utveckling av kompletta torn för Leo46

pard 1, Gepard, Leopard 2 samt kompletta artillerisystem som 110 mm LARS, MLRS och PzH 2000.

1999 slogs Tysklands två ledande företag för hjul- och bandpansarfordon samman till ett nytt företag, Krauss-Maffei Wegmann (KMW), med fortsatt verksamhet i München och Kassel.

Ledande systemleverantör Sammanslagningen av kompletterande produkter och kompetenser har gjort KMW till ett av Europas ledande företag för hjul- och banddrivna pansarfordon. KMW utvecklar och implementerar nya koncept för att möta framtida krav för lätta och tunga pansarfordon för bl a artilleri och luftvärn.

KMW har alltid visat sig som en kompetent partner i större program. Försvarsindustrierna i mottagarländerna integreras i utveckling, tillverkning och logistik/underhåll genom samarbetsavtal.

Artilleri & Luftvärn Luftburet luftvärn Luftvärnssystem SHORAD (LeFlaSys) för kortare räckvidd utvecklas, tillverkas, integreras och levereras tillsammans med STN Atlas Elektronik.

SHORAD är utvecklat för skydd av marktrupp, flygplatser, telekommunikationer och hamnar mot lågflygande flyg, helikoptrar och kryssningsmissiler. Systemet betår av vapenbärare, underrättelseenhet, eldledningsenhet, ledningsenhet, samverkansenhet och underhållsfordon.

Systemet krigsorganiseras just nu för tyska försvaret. Systemet utmärks av hög rörlighet, låg vikt och bra skydd. Komponenterna kan lufttransporteras i helikopter och har liten upptäcktssannolikhet på grund av den låga silhuetten. Systemet utvecklades speciellt för att kunna ingå i Tysklands snabbinsatsstyrka. Dagens beväpning består av STINGER och IGLA-robotar men med möjlighet att montera MISTRAL och RBS 70/90. Räckvidden bestäms av beväpningsalternativet. Upptäcktsavståndet med HARD radar är mer än 20 km.

Leveranser till tyska försvaret startade sommaren 2001 – kontrakt med Grekland har också tecknats.

Euro-LEOPARDEN Leopard 1 och 2 har tillverkats i nästan 8000 exemplar och har hittills införts i 16 länders organisationer. LEOPARD 2 kallas också ofta för ”Euro-LEOPARD 2”.

KMWs lvsystem LeFlaSys. Foto: Krauss-Maffaei Wegmann.

Den svenska Strv 122 är den modernaste versionen i denna familj. Programmet för detta system har löpt framgångsrikt sedan 1994. FMV har anskaffat ett komplett stridsvagnssystem, vilket levereras av KraussMaffei som har totalt systemansvar. Följande kontrakt har varit milstolpar i programmet: • Grundordern i juni 1994 omfattade leverans av 120 stridsvagnar med tillbehör.

• Systemmaterielorder april 1999 (reservdelar, specialverktyg mm).

• 14 bepansrade bärgningsbandvagnar juni 1999.

• Testutrustning juni 2000.

Med Strv 122 S uppnås en optimal stridseffekt genom överlägsen eldkraft, balanserat skydd, hög rörlighet och ett av moduler uppbyggt lednings- och kontrollsystem (TCCS). Den höga tillgängligheten och stora flexibiliteten som utmärker stridsvagnssystem 122S, baserat på underhållssystemet utvecklat av KMW och implementerat av svenska armén, understryks av resultaten 47

KMW som redovisas i regelbundna Programme Progress Meetings mellan köpare och säljare.

LEOPARD 2 120 mm slätborrade kanon garanterar en överlägsen eldkraft. Utvecklingen av en kraftfullare kanon med 55 kalibers eldrörslängd och nya ammunitionstyper ger större genomslag och medger större skjutavstånd, vilket understryker vapnens banbrytande roll för stridsvagnstekniken.

Den avancerade svenska Strv 122 tillsammans med ett uppgraderingsprogram för tyska och holländska stridsvagnar och ytterligare produktutvecklingsprogram, som t ex LEOPARD 2 A6 EX, säkerställer att systemet kommer att bibehålla sin tätposition långt in på 20-hundratalet.

Pansarhaubits 2000 – PzH 2000

skott/min, sätter det här systemet nya standards världen över. 12 skott/min har förevisats med uppgraderat laddsystem. Kanonen (L52, 155 mm) är utvecklad för att skjuta alla typer av NATO-ammunition och laddningar. Med möjlighet att uppträda självständigt, optimalt skydd för besättningen och med hög beredskap och tillgänglighet (bl a som ett resultat av ett flertal backup system) lämpar sig pjäsen väl för integrering i moderna eldlednings-/kontrollsystem. Även skjutning mot sjömål har framgångsrikt förevisats vid skjutningar i Sverige 1996. Position, hastighet och riktning för ett bogserat sjömål erhölls från det svenska ARTE 734-systemet. PzH 2000 följde och bekämpade målet med 4 direktträffar i ett eldöppnande. De sista skotten var fortfarande i luften när PzH 2000 hade lämnat sin eldställning.

PzH 2000 är för närvarande det mest avancerade artillerisystemet och inkluderar vad detta vapenslag kräver för framtiden. Serieleveranserna pågår och mer än 125 pjäser är redan i tjänst i tyska armén. En kort utvecklingstid samt uppfyllande av tids- och budgetkrav utmärker tillsammans med överlägsna prestanda ett av Tysklands största program för marksystem.

MRSI-kapaciteten (se sida 32) visades t ex redan 1997. PzH 2000 sköt fem skott med olika uppsättningar och med olika laddningar och träffade målet på avstånd 17 km med en tidsspridning om 1,2 sek.

Vid en roll-out ceremoni i Kassel den 1 juli 1998 överlämnade KMW den första serietillverkade PzH 2000 till det tyska försvaret. Totalt 185 system skall levereras till den tyska armén före utgången av 2002.

Internationella program

Med prestanda som 60 skott ombord, räckvidd 30 km med NATO standardammunition och mer än 40 km med specialammunition, ett helautomatiskt laddningssystem, som medger en eldhastighet av 10 48

PzH 2000 stora flexibilitet och utvecklingspotential gör den till ett nyckelsystem i framtida krigs- och krisscenarios.

15 maj 2001 demonstrerade PzH 2000 sin förmåga att skjuta 40 km. Detta genomfördes av WTD91 (en av försvarets testorganisationer) på skjutfältet i Putlos i norra Tyskland. PzH 2000 är därmed det enda krigsorganiserade bandgående 155 mm-system som skjutit med en räckvidd av 41 800 m. Totalt sköts 20 skott, alla över 40 km.

Artilleri & Luftvärn Projektilen som användes var M 2000 BB Assegai från Naschem/Denel i Sydafrika i kombination med Rheinmetalls Modular System DM 72.

Denna skjutning på avstånd över 40 km uppfyllde också det sista kravet för grekiska armén, som genom den grekiska motsvarigheten till FMV den 5 juni 2001 tecknade ett kontrakt för 24 system och tillhörande materiel.

Artdemo-programmet i Sverige

PzH 2000 har dokumenterat en skottvidd på 41 800 m vid försök i Tyskland.

Foto: Kraus-Maffei Wegmann.

Som en del i artilleriets och amfibiekårens artdemo-program kommer KMW att leasa ut en svensk variant av PzH 2000 till försvarsmakten. Leasingperioden är 2 år och påbörjas 2001-10-01. PzH 2000 kommer att presenteras på olika platser i landet och användas tillsammans med andra pjäser i övningar för att visa prestanda hos ett modernt artillerisystem samt för att utbilda svenska artilleriofficerare.

2000 att betjänas av svenska besättningar som utbildats av KMW och tyska artilleriskolan. Underhållet kommer att utföras av svenska tekniker med stöd av industritekniker från Tyskland. Utbildning av fler besättningar kommer att genomföras av svenska officerare.

De svenska modifieringarna omfattar mjukoch hårdvara för att kunna fungera tillsammans med ARTE 734 och använda sig av svenska radiostationer och internkommunikationssystem. En svensk FDC (fire direction control), PC-Sker och ett svenskt ledningssystem (C21) under utveckling kommer att integreras och testas tillsammans med PzH 2000. Förmågan att bekämpa rörliga mål är också en del av modifieringsarbetet.

KMW har för avsikt att understödja det svenska artilleriet under artdemo-programmet med • att utvärdera kapaciteten hos ett modernt artillerisystem • att fastställa krav för ett framtida artillerisystem • att vidareutveckla systemet efter svenska krav och förstå de specifika svenska kraven och filosofin för ett nytt artillerisystem.

Utvecklingen/modifieringarna har definierats i ett nära samarbete mellan FMV och svenska artilleriofficerare.

Sverige, Grekland och Tyskland blir de första länderna i världen att handha detta moderna haubitssystem. Anda länder som Italien och Nederländerna har valt systemet och beslutat om anskaffning.

Under artdemoprogrammet kommer PzH

49

Patria Vammas

Vesa Toivonen

Vesa Toivonen är “Research Manager” på Forsknings- och Produktutvecklingsavdelningen vid Patria Vammas Oy.

Patria Vammas – 70 år på höjden av vapentillverkning Historik Patria Vammas vapentillverkningenshistoria startade redan i november 1860, när det i hjärtat av Tavastland vid Tammerkoski-fors grundades ”Tammerfors Linne- och JernManufaktur Aktiebolaget”, på finska ”Tampereen Pellava- ja Rauta- Teollisuus Osake Yhtiö”, som man ganska snart började slagkraftigt kalla Tampella. Som av namnet framgår, i fabriken tillverkades linvävnader och verkstadsprodukter, bl a båtar och lokomotiv.

1932 inrättades till Tampella en särskild ”Vapenavdelning” eller ”Aseosasto”, som satte i gång tillverkningen av 81 mm granatkastare för Finlands dåligt beväpnade armé, ganska snart också till export. I början tillverkades granatkastarna på licens av franska Brandt, senare tillverkades s k Tampella-Brandt-typ men redan efter några år började Tampella tillverka sina egna, tekniskt på Brandt bättrade Tampella-typ-granatkas50

tare. Till året 1935 hade man utvecklat egna 60, 81 och 120 mm granatkastare och ytterligare ammunition för dem. 81 mm granatkastare tillverkad av Tampella exporterades före det Andra världskriget bl a till Estland, Lettland och Litauen.

Före det Andra världskriget hann man ännu börja på licens av Bofors med tillverkningen av 37 mm pansarvärnskanon (finsk 37K/ 36) och 105 mm haubits (svensk ”10,5 cm Fälthaubits L/24” = finsk 105H/37). Under Vinterkriget började man med de första 120 mm granatkastare för Finlands försvarsmakt.

Efter Vinterkriget (1939-40) blev det paus med arméns granatkastarbeställningar och dels för att hålla produktionen i gång, dels för att säkerställa materialtillgången från Sverige, anhöll Tampella år 1941 om och fick tillstånd att sälja 120 st 120 mm granatkastare ”12 cm grk m/41” till svenska

Artilleri & Luftvärn en halv miljon 120 mm grksplittergranater.

Efter kriget frystes Vapenavdelningen tills vidare, till dess att man i början av 50-talet startade vapenproduktionen igen både till inrikesmarknad, och utomlands genom bolagen Soltam och Salgad – som man hade grundat med israeler – bl a till Tyskland.

Tampellas klassiska 12 cm grk, enkel och funktionssäker! armén. Förenlig med avtalet, som träffades 07.06.1941, bestod totalbeställningen av 215 st.

Trots att Fortsättningskriget (1941-44) bröt ut, fortgick grk-beställningens leveranser så, att tills kriget var slut, exporterade man till Sverige totalt 215 tunga 120 mm granatkastare, 4 rökgranatkastare och 59 735 st 120 mm granater. Det var gynnsamt för Tampella, att under Sveriges beställning å ena sidan få råämnen från Sverige och å andra sidan kunna använda granatkastare och deras delar som tillhörde beställningen, som ett förenat buffert- och reservdelslager, då Finlands armés extrabeställningar i 1943 började.

Huvudarbetet av Tampella under Fortsättningskriget var, att ta hand om 81 mm och 120 mm granatkastarnas tillverkning och service av alla krigsbytegranatkastare samt service av pansarvärn och små (under 120 mm) fältkanoner. Samtidigt tillverkades stora mängder av ammunition, bl a över

1950- och 1960-talet var en period av mycket stark produktutveckling och på 70-talet, representerade Tampella granatkastare och ammunition världstoppen i räckvidd, precision och fältmässighet. Till Sverige levererade Tampella små partier reservdelar av granatkastare och också provleveranser av olika granatkastare och deras ammunition. Året 1974 slutade man samarbetet med israeler och Tampella koncentrerade sig bara på svensk och finsk marknad. Trots allt, namnet försvann inte och ännu i dag säljer man i världen ”Type Tampella”-granatkastare och kanoner.

Då man kom till slutet av 1980-talet var vapenproduktionens betydelse för Tampella ännu mindre och på samma tid väcktes i försvarsförvaltningskretsen tanken att förena den finska tungvapenproduktionen, vilket i praktiken betydde att sammanslå Tampella med Försvarsministeriets fabrik Vammaskosken Tehdas i Vammala.

Vammaskosken Tehdas hade fått sin början under Fortsättningskriget 1943, då Äänislinna reparaturverkstad flyttades från fronten till västkusten, köpingen Tyrvää 51

Patria Vammas

Finland var först i Europa med en 155 mm pjäs med 52 kalibers eldrörslängd. (nuvarande Vammala stad), för att bättre skyddas mot bombardemang. Efter kriget hade av depån bildats till en fabriksanläggning som lydde under Försvarsministeriet, som med arméns beställningar började producera produkter även för civilmarknaden, bl a handverktyg, traktorgrävmaskiner och väghyvlar. På 60-talet grundades i Vammala också ammunitionspressningsverkstad, som producerar metalldelar till granatkastar- och artilleriammunition. Därtill 52

gjorde fabriken service- och moderniseringsarbete av kanon- och pansarredskap.

Projektet att slå samman Vammaskosken Tehdas och Tampella gick framåt och den 01.01.1991 uppkom Vammas Oy, vars förläggningsort blev Vammala. Tampellas maskinpark flyttades till Vammala och största delen av personalen flyttade också dit, d v s traditionen i vapentillverkningen fortgick oavbrutet.

Artilleri & Luftvärn Koncentreringen av den finska vapenindustrin fick en fortsättning från i början av 1997, då Patria Industries Oy grundades, efter det blev vapenfabrikens namn Patria Vammas Oy. Huvudsakliga produkter av Vammas Oy var då 155 mm fältkanon 155K83, som producerades i över hundra exemplar, samt 81 och särskilt 120 mm granatkastarna, av vilka längst utvecklade version 120Krh92 Vammas Oy producerade hundratals för Finlands Försvarsmakt. I samband med samma leverans förnyades alla försvarsmaktens 120 mm granatkastares tryckutsatta delar till samma 120Krh92-nivå. Det var klart, att man inte skulle tillverka 120 mm granatkastare för Finland på länge, kanske aldrig. Som en följd av östblockets upplösning blev världsmarknaden däremot överhopad av vapen.

AMOS År 1995 beställde Vammas en marknadsundersökning över efterfrågan av granatkastare under följande tio år. Det blev klart, att marknaden av traditionella släpbara granatkastare skulle förtvinas. Man antog, att marknaden av pansarklädda, högt mobila och självständigt rörliga granatkastare däremot skulle öka starkt.

Samtidigt kom svenska Hägglunds Vehicle till det resultatet, att en kombination av 120 mm granatkastarens vapen med deras CV90-vagn skulle öka dess marknadsandel.

Vammas saknade alltså en vagntillverkare, Hägglunds saknade en vapentillverkare och till all lycka möttes firmorna.

Så började samarbetet och som första resultat konstruerades i början av 1996 på gamla Ikv91-vagnen ett ”torn”, med två 120Krh92

eldrör monterade parallellt i gemensamma rekylvagga. Vapnet var mynningsladdat, utan egentliga orienteringsmekanismer och verkade kanske på något vis hemvävt, men det vittnade om ett: Med hjälp av rekylsystemet kunde man kontrollera belastningen i chassit, och dubbelrörsprincipen fungerade, dvs eldhastigheten var utmärkt och nedslagsspridningen hölls inom gränserna. Vapnets namn blev AMOS, Advanced Mortar System. På sommaren 1996 sköt denna AMOS M (Muzzle Loader / Mynningsladdare) vid presentationsskjutningarna på Kvarns Stridsskola 3x2 skott på 14 sekunder, vilket övertygade såväl tvivlare som konkurrenter.

Inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet hade man 1994 börjat specificera ett gemensamt 120 mm grk-vapensystem och AMOS var tillräckligt övertygande för att väcka ”FUG Mortar”-arbetsgruppens intresse. På samma gång blev det också klart, att AMOS M inte kunde uppfylla vapensystemets krav, och så startades 1996 planeringen av ett nytt bakladdat vapen och AMOS B-torn (Breech Loader/Bakladdare).

Den 13. juni 1997 sköt detta AMOS TD (Technology Demonstrator) monterat på CV90-vagn sina första skott.

Artilleri På basis av 155K83-kanon utvecklade Vammas i mitten av 90-talet en fältkanon med 52 längdkaliber eldrör och APU-enhet, som Finlands Försvarsmakt accepterade till tjänstbruk under namn 155K98. Så blev Finland det första landet i Europa och globalt det andra, som tog 155/52-kanonen till tjänstbruk. De senaste versioner är försedda med inertiallokaliseringssystem.

53

Patria Hägglunds

Harry Ollinen

Överstelöjtnant Harry Ollinen är sedan företagets tillblivelse marknadschef vid Patria Hägglunds Oy. Han är tidigare Boden-artillerist och gick MHS högre stabskurs 1986–88 och finska generalstabskursen 1989-91.

PATRIA HÄGGLUNDS – ett litet företag med unik produkt Patria Hägglunds etablerades i april 1999 med lokalisering i Tammerfors, Finland.

Företaget var en produkt av många års arbete att etablera en gemensam bas för den nordiska försvarsindustrin inom det segment där våra ägare finns. Det innebar ett samarbete mellan Patria Industries, som till huvuddelen är ägt av finska staten, och Hägglunds Vehicle AB.

industrin i Norden; Patria Hägglunds huvudmarknad är Norden. Sverige har ju alltid haft den dominerande delen av nordisk försvarsindustri.

Företaget utsågs som lämplig huvudleverantör för CV9030FIN-projektet (se bild nästa sida) men tillfördes också en egen produkt i form av AMOS som dittills hade utvecklats av Hägglunds Vehicle och Patria Vammas gemensamt.

När lokaliseringen till Finland var klar var det bara att bestämma ort och då föll sig Tammerfors som ett bra alternativ ur många aspekter såsom kommunikationer och närheten till PVMatLE (finska FMV) som för närvarande är vår största kund. Å andra sidan har den geografiska betydelsen radikalt minskat med åren eftersom hela branschen är mycket internationell med korsägande och en alltmer allmän policy för kunden att välja den bästa produkten.

Patria Hägglunds har fått en flygande start i och med CV9030FIN-kontraktet samt projektet AMOS.

Patria Hägglunds är med andra ord ett litet företag, som koncentrerar sig på projektledning, samt AMOS.

Företaget placerades i Tammerfors, Finland.

Detta inte av en slump utan främst med tanke på en jämnare fördelning av försvars-

AMOS

54

AMOS (Advanced Mortar System) är en produkt som uppstod från ett idéforum

Artilleri & Luftvärn

Stridsfordon CV 9030 gav Patria Hägglunds en flygande start. över hur den indirekta elden bör användas i framtiden. Indirekt eld är ju som bekant avgörande för striden men dess verkan har alltid varit ifrågasatt av andra specialister som egentligen aldrig sett verkan av indirekt eld.

En del av den indirekta elden har alltid varit granatkastarelden – billig, enkel och med stor eldhastighet och relativt god verkan.

Gramatkastarvapnet har sett likadant ut sedan första världskriget och inte förändrats trots den tekniska utvecklingen under 1900talet medan artilleriet har utvecklats både vad avser snabbhet, verkan och skydd.

Så utmaningen låg där, gör något, finansiera det och sälj det!

Samtidigt med idéforumet som skedde på Hägglunds Vehicle i Örnsköldsvik skedde motsvarande tankearbete i Finland hos

PatriaVammas som sedan 30-talet levererat de berömda Tampellas granatkastare runt om i världen. Och plötsligt hittade vi varandra, Hägglunds Vehicle, som gjort tusentals torn, och Patria Vammas, som tillverkat tusentals granatkastare. Detta blandades med entusiastiska ingenjörer, krigserfarenhet, gamla artillerister och en massa idéer – och AMOS föddes.

AMOS är det största steg som tagits inom granatkastarområdet på många år, visserligen har tornsystem funnits men inget med två eldrör och de fördelar det ger. Vidare är AMOS utrustad med kil och bakladdning vilket gör att gränsen mellan lätt haubits och granatkastare håller på att försvinna.

AMOS tekniska fördelar • Hög eldhastighet upp till 26 sk/min.

55

Patria Hägglunds

AMOS – en granatkastare som är som en haubits, fast med två eldrör!

• Möjligheter att skjuta direkt eld.

• Snabb gruppering och snabb utrymning av pjäsplats. Snabbt eldöppnande.

• NBC- och ballistiskt skydd.

• Liten påfrestning på chassit. Anpassad för både hjul- och bandgående chassin.

• Stort ammunitionsförråd ombord.

• Skjuter all standard 120 mm slät granatkastarammunition samt STRIX och Cargo.

• Full kapacitet 360° i sida samt –3° till +85° i elevation.

Marknadspotential Under 2000-2001 har finska försvaret genomfört tester med AMOS till stor belåtenhet. Testerna genomfördes i varierande terräng och olika klimat. AMOS var monterad på Pasi-chassi och allt utföll till stor be56

låtenhet, med andra ord egenskaperna som var utlovade finns. Under denna period var AMOS föremål för prov också i Sverige.

Intresset för AMOS internationellt är enormt. Det är klart att många bara är nyfikna men framförallt finns det ett genuint intresse att utveckla granatkastarsystemet till ett effektivt system för framtiden. Förutom Finland och Sverige ser vi länder i Europa som våra potentiella köpare. Ett stort intresse finns även från de amerikanska och asiatiska kontinenterna.

Det är dock klart att utan en nordisk bas som huvudpartner är export mycket svårt.

Vi ser dock med tillfredställelse på det program som finns både på svensk och finsk sida att införa AMOS som ett system i sina moderna brigader.

Artilleri & Luftvärn

Lennart Ljungfelt

Mj Lennart Ljungfelt gick MHS TCKA 93-95 och är produktsäljare vid affärsenheten Air Bofors Missiles vid SAAB Dynamics.

Saab Bofors Dynamics – gör det med precision Det relativt nya företaget Saab Bofors Dynamics har för avsikt att inom ett decennium bli den ledande leverantören av Precision Engagement till det svenska försvaret. Detta ska ske genom en omfattande förnyelse av utbudet av tjänster, produkter och system – inte minst tjänster inom utvecklingsområdet. Företaget deltar redan i ett flertal internationella samarbetsprojekt och avser också att öka antalet sådana samarbeten.

Det är mångårig kunskap som ligger till grund för Saab Bofors Dynamics verksamhet. År 1991 gick Bofors AB och FFV Ordnance AB samman. De bolag som under slutet av 90-talet gick under benämningarna Bofors Carl Gustaf, Bofors Missiles och Saab Dynamics har upplösts medan deras verksamhet har samlats i det nya företaget Saab Bofors Dynamics. Få företag i världen kan presentera en så lång erfarenhet av kontinuerlig studie-, utvecklings- och produktionsverksamhet inom missilområdet. Inom utvecklingsavdelningen verkar idag mer än 900 högt kvalificerade ingenjörer.

Det var i samband med Saabs förvärv av Celsius förra året som Saab Bofors Dynamics AB bildades som ett affärsområde i Saabkoncernen. Idag är Saab ett av världens ledande högteknologiska företag med verksamheter inom försvar, flyg och rymd.

Saab Bofors Dynamics specialitet är att utveckla teknologier som konkretiseras i försvarsmateriel för armé- marin- och sjöstridskrafter: missilsystem, bärbara pansarvärnsvapen och undervattenssystem.

Olika ansvarsområden Verksamheten är organiserad i affärsenheterna • Air Defence Missiles, • Air/Sea Missile Systems, • Land Missile Systems, • Underwater Systems och • Infantry Weapons.

Ett antal resursenheter som utveckling, produktion och marknad arbetar över affärsenhetsgränserna.

Inom Air Defence Missiles är företagets 57

Saab Bofors Dynamics missilsystem för luftvärn samlade. Huvudprodukterna är luftvärnssystemen BAMSE, ASRAD-R och RBS 701 samt den nya missilen BOLIDE som kan användas i såväl ASRAD-R som i RBS 70 och RBS 90.

Affärsenheten Air/Sea Missile Systems har huvudsakligen fartygs- och luftburna missilsystem för sjö- och luftmål bl a RBS 15 som även finns i en fordonsburen variant och de internationella samarbetsprojekten Meteor och Iris-T. Inom Land Missile Systems finns produkter avsedda för bekämpning av markmål: pvsystemet RBS 56 Bill, det svensk-tyska flygburna, långräckviddiga Taurus-systemet och det svensk-brittiska utvecklingsprojektet MBT LAW som är ett pansarskott med missilegenskaper.

Underwater Systems arbetar med undervattensförsvar i form av bland annat torpeder men även en civil, fjärrstyrd undervattensfarkost finns i produktsortimentet.

Inom Infantry Weapons finner vi burna pvvapen, till exempel pansarskottet AT4 och varianten AT4 CS som kan skjutas från slutna rum samt det världsbekanta granatgeväret Carl-Gustaf.

tidigare Saab Dynamics AB hade sitt säte, är stor del av missilutvecklingen, framförallt målsökare, belägen. Undervattensverksamheten finns i Motala och Landskrona. I Eskilstuna sker bl a utveckling av pv-vapen och i Järfälla har man en utvecklingsavdelning som är centrum för företagets radarkompetens. I Göteborg utvecklar man sensorer inom optronikområdet.

Luftvärnsområdet Affärsenheten Air Defence Missiles är organiserad i en marknadsavdelning, som svarar för den utåtriktade verksamheten före kontraktsavslut, och i program, som för respektive produkt leder verksamheten inom företaget för att uppfylla kontraktet.

På marknadssidan utgör f.d. yrkesofficerare inom luftvärnet – med högre teknisk kurs – ett betydande inslag. Samtliga medarbetare är stationerade i Karlskoga.

Produkterna inom lv-området Produktportföljen för Air Defence Missiles är en komplett uppsättning av kvalificerade lv-robotsystem från bärbara RBS 70 till det internationella samarbetet ASRAD-R (för skydd av mekaniserade förband) och långräckviddiga allväderssystemet RBS 23 BAMSE. F n sker även utveckling av missilen BOLIDE som tillför RBS 70 och

Saab Bofors Dynamics har verksamhet på flera orter i landet. Huvudkontoret ligger i Karlskoga där också mycket av utveckling och tillverkning sker. I Linköping, där det 1

Följande förkortningar används i texten utan förklaring: RBS: robotsystem, Pv: pansarvärn, Lv: luftvärn

58

Leif Lundin är marknadschef för Air Defence Missiles.

Artilleri & Luftvärn ASRAD-R nya systemegenskaper såsom längre räckvidd/höjdtäckning och hög förmåga att bekämpa mycket små mål som t ex kryssningsrobotar. Samtliga system har mycket höga prestanda och kan med fördel kombineras i det som internationellt benämns Integrated Air Defence.

Robotsystem 70 RBS 70 har marknadsförts med framgång över hela världen. Det som en gång blev världens första laser-ledstrålestyrda lv-robotsystem har kontinuerligt vidareutvecklats och har idag prestanda som vida överstiger de ursprungliga. Ännu har ingen lyckats med att störa roboten under ett engagemangsförlopp.

Med Clip-On-Night-Device får systemet mörkerförmåga och verkar med Missile Mk2

Åke Söderlindh, före detta luftvärnsofficer, är en av produktcheferna vid affärsenheten Air Defence Missiles.

(Försvarsmaktens benämning Rb 90) ut till 7 km och från marken upp till 4 km höjd.

ASRAD-R ASRAD-R är ett samarbetsprojekt med

Skarpskjutning med RBS 70 i Australien.

59

Saab Bofors Dynamics

Skjutning med ASRAD-R på M113 vid internationell demo hösten 1999. tyska STN ATLAS. Systemet har sitt ursprung i RBS 70 med Missile Mk2 (Rb 90) och tyska LeFlaSys (Leichtes Flugabwehr System), som togs fram för de tyska snabbreaktionsstyrkorna. LeFlaSys använder missilerna Stinger och Igla som båda är IRmålsökarstyrda med alla begränsningar detta innebär för räckvidd och störfasthet.

Tidigt sökte därför STN ATLAS efter en missil med högre prestanda som bättre kunde balansera övriga systemegenskaper och ge en internationellt konkurrenskraftig produkt. Valet föll naturligt på RBS 70 Missile Mk2.

Med en totalvikt på mindre än 1000 kg är ASRAD-R en vapenplattform som kan installeras på både hjulgående och bandgående fordon utan betydande ingrepp i ursprunglig konstruktion. Den viktigaste 60

uppgiften för systemet torde vara att skydda mekaniserade förband, t ex i en internationell operation.

BOLIDE 1999 påbörjades utvecklingen av en helt ny missil avsedd för såväl RBS 70/90 som för ASRAD-R. Förutsättningen för BOLIDE har bland annat varit teknikutvecklingen med miniatyrisering och prestandahöjning inom elektronikområdet och optronikområdet, samt en förbättring av prestanda för raketmotorer. De allra senaste tekniska landvinningarna finns integrerade i BOLIDE som till det yttre är förvillande lik Missile Mk2 (Rb 90) men som i grunden är en helt ny robot.

BOLIDE ryms i samma robotrör som tidi-

Artilleri & Luftvärn Med sin allväderskapacitet, höga störfasthet, höga precision, långa räckvidd och stora höjdtäckning tillför RBS23 egenskaper som idag saknas i det svenska luftförsvaret. I utformningen av systemet har stor vikt fästs vid utnyttjande av information för att skapa bästa möjliga varseblivning (Situational Awareness) för operatörerna. Detta gör att RBS 23 BAMSE är väl lämpat för Den Nya Krigföringens koncept.

BOLIDE – ny robot för RBS 70 och ASRAD-R BOLIDE. gare varianter av missiler för RBS70 och har identiska gränsytor. Räckvidden har ökats till 8 km och höjdtäckningen till 5 km. Men viktigare är att missilen har betydligt högre hastighet i sin bana – och därmed kortare tid till intercept – och att det nyutvecklade zonröret medför god förmåga mot mycket små mål i alla aspektvinklar.

I likhet med Missile Mk2 (Rb90) har verkanssystemet effekt i såväl traditionella luftmål som i tungt bepansrade mål.

I ett internationellt perspektiv är RBS23 BAMSE unik. Andra utvecklingsprojekt inom luftvärnsområdet är betydligt kostsammare och valda lösningar medför även avsevärt högre kostnader för anskaffning.

I handhavande och taktisk flexibilitet saknar RBS23 BAMSE motsvarigheter.

RBS23 BAMSE Ingen med intresse för luftvärnsområdet torde ha undgått debatten kring BAMSE. Idag befinner sig projektet i verifieringsfasen av utvecklingen och sedan seriekontrakt tecknades i juli 2000 har förberedelserna för serieproduktion tagit fart. De första serieexemplaren levereras 2003/ 04.

RBS 23 BAMSE – ett luftvärn för 20-hundratalet.

61

62

Artilleri & Luftvärn

Ät Din lunch på Militärsällskapet.

Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet (servering kl 11 30 – 13 30). Är Du reservare kan Du mot avgift bli medlem och inta Din lunch. Medlemmar har dessutom möjlighet att disponera lokalerna för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Ett konferensrum är iordningställt för sammanträden.

Adress: Kommendörsgatan 9 1 trappa Tel 08-662 62 53 eller 08-662 62 54

Artilleriklubbens höstmöte Torsdagen den 29 november Plats: Försvarshögskolan, Sverigesalen (fd samlingssalen) Valhallavägen 117, Stockholm

Program 1730 – 1800 1815 – 1945

2000

Sammanträde.

Paneldiskussion på temat funktionerna indirekt eld och luftvärn i ett PE-perspektiv (Precision Engagement). I panelen briggen Claes-Göran Fant, öv1 Roland Ekenberg och öv Bengt Svensson.

Gemensam middag. Pris 120 kr.

Fortsatt diskussion.

Anmälan (gärna skriftligt) senast fredag 23 november till Överstelöjtnant Sören Möller, Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE E-post soren.moller@swipnet.se

63

Artilleriklubben Artilleri-Tidskrift Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se Biträdande redaktör: Vakant Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef, sekreterare samt representanter för Art överste Anders Carell, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och Lv överstelöjtnant Roland Jostrup, Lv 6, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till ekonomichefen enligt ovan.

Artilleriklubben

Ordförande: Överste Anders Carell, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN Tel 0550–350 14 Sekreterare Överstelöjtnant Sören Möller, Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE Tel: 0176–145 09.

E-post: soren.moller@swipnet.se Medlemsavgifter: Årsavgift Ständigt medlemskap

100 kr 1 000 kr

Medlemsavgifter betalas till Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 ©2001 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa.

64

Artilleri-Tidskrift postgiro 19 09 19-1 bankgiro 833-4278

Prenumerationspriser: Inom Sverige Inom Norden Utom Norden

150 kr per år 175 kr per år 200 kr per år

Lösnummerpriser: Enkelnummer

70 kr

vid köp av minst 10 ex 50 kr Dubbel-/Temanummer 90 kr vid köp av minst 10 ex 70 kr

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2001

Adress: Försvarets Materielverk – AML, 115 88 STOCKHOLM

RO Defence - providing total systems capability.

RO Defence provide Training, Test and Support Facilities and a complete range of logistic services to armed forces worldwide

RO Defence South Mead Road Building 281, Filton Bristol BS34 7RP United Kingdom Telephone: +44 (0) 117 317 3702 Facsimile: +44 (0) 117 317 3708 in collaboration with BS Dynamics Consulting KB Telephone 08 630 1135 Ammunition 5.56mm - 155mm Self Propelled Artillery 155mm 39/52 Calibre Towed Artillery 105mm, 155mm Tank Guns 105mm, 120mm Mortar Systems 51mm, 81mm, 120mm Military Vehicles Naval Systems Rocket Launchers, Motors and Warheads Small Arms

MS033-01

Unrivalled Capability

www.baesystems.com

Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson

BIRC, världens första QWIPbaserade militära IR-sikte är nu i serieproduktion för det svenska försvaret. Här monterat på ett Rbs56 BILLsystem

FLIR Systems Inc. är ett världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi övervakning, helikoptermonterad spaningsutrustning och nu även militära IR-sikten.

LIRC, en kompakt 3:e generationens IR-kamera för siktestillämpningar i stridsfordon m.m.

FLIR Systems AB, Optronics · SE-181 84 Lidingö · Sweden Tel +46 8 731 60 00 · Fax +46 8 731 05 30 E-mail stig.enander@flir.se · www.flir.com

FTI, en handhållen 3:e generationens IRkamera ingår i ett eldledarinstrument som utvecklas i samarbete med Simrad Optronics och Leica.

Tema Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv

Fram till 1:a juli i år var vi Optronikdivisionen vid SaabTech Electronics AB. Nu heter vi FLIR Systems AB, Optronics, och ingår i FLIR Systems Inc., en av världens största tillverkare av IR-kameror. Vår personal och våra produkter förblir desamma, samtidigt som vi får tillgång till ett bredare spektrum av produkter hos FLIR. Vi fortsätter att fokusera på IR-kameror för applikationer med höga krav på siktlinjestabilitet och hantering i militär miljö. Genom FLIR har vi också ett starkt stöd för vår utveckling av sikten och kameror baserade på tredje generationens IR-teknologi och vi ser fram emot att fortsätta att betjäna både våra gamla och nya kunder. Till årsskiftet finns vi kvar i våra gamla lokaler på Lidingö men flyttar sedan tillsammans med FLIR Systems AB (f.d. Agema) i Danderyd.

Artilleri-Tidskrift Nr 3 • 2001

Från Saab till FLIR

Artilleri & Luftvärn

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN

Tema Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv

Artilleri-Tidskrift Nr 3 • 2001