MOUNA ESMAEILZADEH Intervju:

kött, vilket gjorde att man var tvungen att dra ut hennes framtänder.

– Jag såg ut som Dracula hela min barndom, ler hon.

Mouna häller upp en kopp av hennes mammas te från en termos som hon har med sig till kontoret. Familjen kom till slut till Husby i Stockholm, där hon växte upp och så småningom utbildade hon sig till läkare och hjärnforskare. I dag är Mouna Esmaeilzadeh mest känd som Doktor Mouna, framför allt efter hennes återkommande medverkan som expert i tv. Men hon är också entreprenör. Sedan ett par år tillbaka driver hon bolagsgruppen Esmaeilzadeh Holding AB, eller EHAB, tillsammans med sin bror Saeid, som i grunden är kemist. Via sin portfölj har EHAB över 100 bolag som tillsammans omsätter runt 5,7 miljarder kronor, hela portföljen värderas till runt 9 miljarder. Nyckeln till framgången tror Mouna bland annat bottnar i syskonens akademiska bakgrunder.

– Vi är som ett nytt djur i den här bolagsbyggardjungeln. Eftersom vi båda är akademiker har vi en mycket mer evidensbaserad och systematisk approach till affärer jämfört med andra och har därmed hittat vår alldeles egna formel. På så sätt vill vi förändra världen och göra skillnad, genom att skapa ett powerhouse för entreprenörer.

Namn: Mouna Esmaeilzadeh

Gör: läkare, hjärnforskare, entreprenör och styrelseordförande för bolagsgruppen Esmaeilzadeh Holding.

Bor:

Marbella och Stockholm.

Ålder: 42

Familj: maken Rasmus och barnen Isabel, 8, och Victor, 7.

Utbildning: Läkarprogrammet vid Karolinska institutet, doktorsexamen från Stockholm Brain Institute och magisterexamen i filosofi.

Hennes bror blev Sveriges yngsta docent vid 28 års ålder. Mouna utbildade sig tidigt till läkare, hjärnforskare och öppnade egen klinik redan när hon var 29 år. Nu är de båda strax över 40 och driver ett framgångsrikt bolagsimperium som tagit sig ut i Europa. Att de får saker gjorda kan ingen tvivla på.

– Jag har alltid tyckt om att prestera, att åstadkomma saker. Tyvärr tror jag aldrig att jag kan bli riktigt nöjd, det finns alltid mer att göra.

Under barndomen drömde hon länge om att bli som sina föräldrar, revolutionär.

– Jag ville tillbaka till Iran, det ville vi alla. Mina föräldrar trodde att vi skulle vara i Sverige i max ett år. Vi åkte tillbaka en tid, till gränsen mellan Iran och Irak, och bodde i ett militärläger i ett par år – allt handlade om att befria folket i Iran.

Även när hon gick läkarprogrammet på Karolinska Institutet brann lågan för hennes födelselands rättigheter.

– Ibland skolkade jag i flera månader för att åka till amerikanska senaten, kongressen och till FN för att försöka att få den iranska regi- men dömd för brott mot mänskliga rättigheter. Då kändes studierna bara som något som jag gjorde lite på skoj.

Att verka för något större än sig själv verkar alltid ha drivit henne. Kanske var det därför hon först, innan läkarprogrammet, tog en magisterexamen i filosofi vid Oslo universitet.

– Jag har alltid varit intresserad av de stora frågorna; hur människan fungerar, varför vi är här och meningen med livet. Jag tror också att det var det som ledde mig till hjärnforskningen.

Målet att gå läkarlinjen var dock självklart. Hon tenterade upp de få ämnena hon inte hade högsta betyg i från gymnasiet och sökte in med 20,0 i betyg. Trots det kom hon inte in eftersom det var så pass många sökande.

– Det gjorde mig vansinnig. I väntan på nästa intagning passade jag på att plugga teologi. Det var spännande, men jag undrar varför egentligen? Det enda jag vet är att jag alltid fascinerats av olika tankesätt.

När hon väl började läkarprogrammet på Karolinska Institutet kände hon sig som en udda fågel.

– Men jag tyckte att det var kul att lära mig saker. Det blev extra roligt när jag fick komma ut och träffa patienter.

Sin AT-tjänst gjorde hon på Åland där hon verkade som skärgårdsdoktor.

– Det var fantastiskt. Eftersom jag fick stå som ensam jour på ett centralsjukhus så fick jag göra jättemycket. Det var väldigt lärorikt och jag fick en massa skinn på näsan.

Hon maximerade tiden och utbildade sig samtidigt till hjärnforskare och disputerade i neurovetenskap. I samma veva tog hon hand om en mängd olika patienter, bland annat en man som hastigt dog i magcancer. En händelse som sådde något i Mouna.

– Magcancer orsakas av en magbakterie som går att hitta med ett enkelt blodprov och botas med en veckas antibiotikakur om man upptäcker den i tid. Över 30 procent i Sverige har den i magen utan att veta om det. Det fick mig att känna sådan frustration. Varför jobbar vi inte mer med att förhindra sjukdomar i stället? Då skulle vi kunna rädda betydligt fler liv.

Där och då föddes affärsidén bakom hennes privatklinik SciLife Clinic, som hon grundade 2009. Med den senaste teknologin och veten skapen var affärsidén att kartlägga och förhindra dödssjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

– Vi gjorde allt från att scanna kroppen och kolla gener till att titta på biomarkörer i blodet samt kartlägga livsstil.

Genom ”långlevnadskliniken” blev hon snart specialiserad inom området.

– Man håller nu på att kartlägga genernas molekylära mekanism och vilka gener som är involverade i åldrande. Så fort vi vet vilka gener som har med själva åldringsprocessen att göra har vi redan idag teknik där man väldigt precist kan klippa i dem och se till att vi förblir friska och lever längre.

Men hennes tankegångar är inte helt okontroversiella. Varför inte låta tiden har sin naturliga gång?

– Så tror jag att vi tänker för att vi inte har haft något annat val – vi har behövt tänka att det finns något fint i att åldras, att det är en del av livet. Men om man skulle frysa sig själv i den form man är i just nu, när man är frisk, och får leva så i några hundra år till, så är det inte rationellt att tänka att man hellre skulle vilja åldras, bli sjuk och dö.

Mycket handlar om att gemene man inte vet bättre, har hon upptäckt.

– Den insikten gav mig ett stort behov av att sprida kunskap. Samtidigt hade jag en klinik och det kunde uppfattas som att jag hade ett ekonomiskt incitament när jag var ute och talade om det här. Därför var det väldigt skönt när jag sålde kliniken.

I flera år har hon nu spridit kunskapen om hur vetenskapen och teknologin styr och förändrar den medicinska världen.

– För över ett decennium sedan kostade det över 3 miljarder att kartlägga en persons gener och det tog över tio år att genomföra. Nu kostar det tusen dollar och tar några timmar. Om tio år kommer det vara gratis. Utvecklingen går med andra ord i raketfart.

Med det sagt tror hon att vi är på god väg att hitta lösningen som alltså inte bara kan ge ett sjukdomsfritt liv, utan också ett näst intill evigt liv.

– Just när det gäller den vetenskapliga utvecklingen så är det osannolikt att tänka att vi inte kommer knäcka koden för hur man lurar döden, säger hon och pausar en stund.

– Men med det kommer det andra frågor ur en mer filosofisk aspekt, vilka jag tycker är ännu mer intressanta. Som vad det betyder att vara människa.

Vintersolen tränger in genom de stora kontorsfönstren och vi återkommer dit där allt började, till människan. Till den unga människan i den djupa snön – där död blev till liv.

– Ibland kan jag känna en skuld över att jag överlevde, säger hon. Det var många i vår situation som inte fick samma chans. Det är nog därför jag känner att det är min plikt att göra något av mitt liv. Det är därför jag nästan har storhetsvansinne. Jag blev läkare och hjärnforskare, men det är väl ingen bedrift – jag ska ju revolutionera världen.