DOKTOR MOUNA: ”JAG VILL REVOLUTIONERA VÄRLDEN”

Mouna Esmaeilzadeh, mer känd som Doktor Mouna, är läkaren och hjärnforskaren som brinner för att föra mänskligheten framåt. Tillsammans med sin bror driver hon nu en växande bolagsgrupp god för flera miljarder. Men allt började med att hon fick en andra chans till livet.

Hon är besatt av liv. Kanske för att hon – läkaren, hjärnforskaren och entreprenören Mouna Esmaeilzadeh – en gång var död.

– Jag fick en andra chans till livet och känner att jag vill göra något av det – ge tillbaka, säger hon när vi möts i hennes och hennes bror Saeids rymliga kontorsvåning på Strandvägen i Stockholm en tidig onsdagsförmiddag.

Det har gått många år sedan den där ödesdigra novembernatten 1982, då hennes föräldrar lämnade Iran, efter den islamska regeringens maktövertagande några år tidigare. Mouna var snart tre men hade knappt sett dagsljus.

– Jag föddes rakt in i den iranska revolutionen. Mina föräldrar var regimkritiska och stred för demokratin i landet. Och i Iran på den tiden kunde det räcka med att dela ut ett flygblad för att bli avrättad. Så från att jag föddes till att vi lämnade Iran levde vi under jord. Till slut hade vi inga fler hus att gömma oss i, det blev ohållbart.

Kylan hade sitt grepp över de kurdiska bergen, mellan Iran och Turkiet, snön låg djup och temperaturen var närmare minus 30 grader. I skydd av mörkret red familjen på hästar för att ta sig till friheten. Mouna vilade under sin mammas tröja för att få värme.

– Plötsligt tappade mamma greppet om mig och jag gled ifrån hennes famn, ner i den djupa snön. I tystnad, för att inte någon skulle upptäcka oss, letade hon febrilt och när hon väl kände mitt hår mellan sina fingrar och drog upp mig andades jag inte längre och hade ingen puls. Jag var … ja, död.

I desperation tog de sig till en intilliggande kurdisk bergsby och några kvinnor lade Mouna i kallt vatten.

– De här kvinnorna var väldigt fattiga, säkert analfabeter, men på något sätt visste de exakt hur de skulle göra för att få liv i mig. Det var som ett mirakel.

Det enda som skadades var Mounas tand