Trovärdigt
NUMMER 3 MARS 2026
När ljuset segrar Påskens hopp i oroliga tider
Stilla veckan Vägen mot kyrkans största högtid
Fler döps som tonåringar Konfirmationen blir starten på något nytt
Gemenskap och mening Kraften i att göra gott
Sjukhuskyrkan skänker hopp i utsatta situationer
UR INNEHÅLLET:
Hopp och ljus som bär genom svåra tider
Så kan vi prata med barn om oro och framtidstro
Tro, mod och medmänsklighet
Konfirmation, dop och känslan av att höra till
Vägen mot kyrkans största högtid
Fastan gav tid för nya vanor
Ideellt engagemang och att göra skillnad
14 Sjukhuskyrkan ger stöd i svåra tider
LEDAREN:
En annorlunda verklighet är möjlig
När hoppet tryter och rädslor växer kan det vara extra viktigt att försöka gå utanför det invanda och våga pröva nytt. Nya erfarenheter av svårigheter kan behöva nya sätt att bemötas för att gränserna för det omöjliga och hopplösa ska kunna utmanas. Utanför det invanda kanske hoppet än mer kan breda ut sig i våra inre, i samhället och i världen?
Det är en gåva till varandra att försöka se nya vägar genom svårigheter. Hoppet hjälper oss att upprätthålla mänsklig värdighet, vilket är en så viktig fråga för vårt samhälle: Att värna varje människas värde och att öppna för fred och rättvisa. I Svenska kyrkan Malmös församlingsinstruktion uttrycks att vi alla kan leva i kallelsen att våga trotsa rädslor och gå utanför det invanda: ”Kyrkan vill bära hoppet om att en ny och annorlunda verklighet är möjlig”.
Det handlar om att försöka satsa på kärleken och framtidstron även när det blåser snålt. Att redan nu försöka leva den förändring för världen som vi önskar. Att hur vi än har det försöka välja fredens och försoningens väg. Gör vi inte det riskerar vi att gå i stå och tappa kraft och mod.
Vi lever nu i påskens tid där en annorlunda verklighet kommer oss till mötes. Kristus har besegrat döden. Uppståndelsen ger våra liv mening och hoppet får ta gestalt mitt i våra liv.
Jag ser hur hoppet bär runtom i gemenskaperna i Svenska kyrkan Malmö. Jag är så glad för allt engagemang, alla ideella krafter och all den glädje som sprids genom kyrkans olika sammanhang.
Vi får alla vara med och göra stor skillnad i staden och i världen. När vi öppnar oss för hoppet och prövar nya vägar för freden och kärleken, då fortsätter uppståndelsens glädje att slå rot.
Gunilla Hallonsten, kyrkoherde Svenska kyrkan Malmö
Redaktion:
Tryck:
Foto: Magnus Aronson
Påskens budskap: ljuset segrar över mörkret
Påsken är hoppets högtid och är central i den kristna tron. I berättelserna om Jesus död och uppståndelse kan vi idag få hopp och tro för att orka möta det som är svårt i livet. – I påsken vänds döden och sorgen till liv och glädje, säger Emma Jansson, präst i S:t Matteus kyrka i Malmö.
Påskveckan är som ett drama som börjar med att Jesus rider in i Jerusalem på palmsöndagen. På skärtorsdagen delar han den sista måltiden med sina lärjungar, och på fredagen korsfästs han och dör. Men på påskdagen sker det stora miraklet: Jesus uppstår.
– Kristendomen hade inte funnits om inte Jesus hade uppstått, säger Emma Jansson.
Hon säger att påskens budskap formar hur hon själv tolkar både sitt liv och världen i stort.
– Hur det gick till kan vi inte fullt ut greppa, men det har betydelse och får konsekvenser i våra liv. Döden och mörkret får aldrig sista ordet.
Emma tar upp ett enkelt exempel: – Även om det ser mörkt ut så får man komma ihåg att även ett litet ljus lyser upp ett mörkt rum. Ljuset är alltid starkare än mörkret. Det är viktigt att vi tror på det, det som ger hopp är människor som verkar för det goda, för fred och rättvisa, även när det inte känns självklart.
För Emma Jansson är påskens budskap tydligt: även i svåra tider finns hoppet och ljuset kvar.
Redan vid dopet kommer symboliken med ljuset in genom dopljuset som den som döpts får, och Jesus ord ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Prästen Emma Jansson tänder ljus i S:t Matteus kyrka i Malmö inför påsken, en högtid som påminner om att ljuset segrar över mörkret. ”Även ett litet ljus lyser upp ett mörkt rum. Ljuset är alltid starkare än mörkret”, säger hon.
– Hela Jesus liv visar på upprättelser, befrielse och ljus i hur han mötte människor på olika sätt. Kristus gick själv in i världen och blev människa. Därmed kände och delade han alla känslor som människor har inifrån sin egen kropp. Det tycker jag också ger hopp och ljus i mörkret: människor kämpar med svårigheter som sjukdomar, kriser och världsläget, men det ger hopp att Gud själv genom Jesus har känt allting och delat allting.
Mörkrets övergång till ljus gestaltas i kyrkorna runtom i Malmö och resten av Sverige under påsken genom att påsknattsmässan inleds i mörker för att sedan blomma ut i ljus. – Vid skärtorsdagsmässan har man tagit ut alla ljusstakar, blommor och textilier från kyrkorummet så att det blir avskalat, det är symboliskt. På långfredagen är rummet nedsläckt och inga ljus tända, och man brukar inte spela orgel. Men på påsknattsmässan och påskdagen möter vi Jesus uppståndelsedag med fest, glädje och ljus. Det stora Kristusljuset bärs in och besökarna har små ljus som de tänder, det blir en så tydlig bild över vår tro med Kristus som lyser upp världen. Jag vill gärna uppmana alla att komma och uppleva och känna gestaltningen tillsammans med andra i våra kyrkor!
Glöm inte prata om det som är ljust och hoppfullt
Att se ljuset i en mörk värld –”Barn är bra på att vara i stunden”
Hur kan vuxna hjälpa barn och ungdomar att behålla hoppet i en värld som ibland känns hopplös? Med klimatförändringar och nyckfulla världsledare som attackerar varandra är det lätt att känna att allt är mörker – så hur ska man prata med barn och unga för att de fortfarande ska kunna se ljuset?
Erica Wittgren, vice ordförande i församlingsrådet i Limhamns församling, jobbar som församlingspedagog i Höllviken och möter dagligen unga och deras funderingar. Hon arbetar både med familjer med yngre barn och med konfirmander och just nu är det krig som många oroar sig för.
– Jag tänker att barn är precis som vuxna, det är samma oro på många sätt. Men barn är väldigt snabba. Ena sekunden är de jätteledsna och nästa sekund kan de leka, perspektivet för barn är inte lika oändligt som för oss vuxna. Barn är bra på att vara i stunden, det tycker jag är hoppfullt.
Barnens ålder påverkar självklart hur mycket de behöver veta, men framför allt med yngre barn behöver man som vuxen inte gå in så djupt i detaljer. Barn som går i skolan tittar ofta på Lilla Aktuellt och pratar om det i skolan, så många har redan stenkoll på vad som händer i världen.
– Jag tror att vi egentligen mest bara behöver ställa frågan ”Vad är du rädd för?” eller ”Är det något som har hänt?” Sedan behöver vi inte svara på mer än det de har frågat, men vi kan hjälpa barn att sätta ord på känslor och
Erica Wittgren, vice ordförande i församlingsrådet i Limhamns församling
upplevelser. Ibland har inte barnen rätt ord för det, så att hitta orden och sätta namn på saker, det tror jag hjälper.
Vuxna kan ibland bli försiktiga när de pratar med barn om svåra saker, och tro att barn inte kan hantera om vuxna visar känslor som oro och sorg.
– Man får säga ”Jag blev ledsen över detta”
eller ”Jag känner också oro över det”. Var dig själv bara, det brukar vara gott nog. Glöm inte prata om det som är ljust och hoppfullt
Erica Wittgren har märkt att många barn är lite rädda för att växa upp, för vuxna är så bra på att berätta om allt som är svårt i vuxenvärlden, men glömmer ofta att berätta om det som också är bra.
– Vi behöver påpeka att det också är ganska härligt att vara vuxen. Det är inte bara krig och elpriser och tvättmaskiner som går sönder, mycket är också roligt och glatt.
Hon påminner om att det finns många människor som gör sitt bästa för att det ska bli fred, inte minst frivilligorganisationer som Röda Korset och Act Svenska kyrkan. Att engagera sig för andra kan också vara ett sätt att skapa hopp.
– Att vara varandras nästa är något vi kan engagera unga i. När man är en god medmänniska kan man känna sig mindre passiv. Att samla in pengar till dem som har det svårt kan också hjälpa, man kan göra ritualer i vardagen som en påminnelse om att man kan göra skillnad för människor.
Om någon fastnar i orostankar kan det vara bra att försöka avleda tankarna för att bryta ångesten.
– Försök att lyfta blicken och se det goda, så man inte hamnar bara i det mörka och svarta. Försök att minnas att livet är läskigt, men också väldigt roligt att leva.
Foto: Magnus Aronson
En motståndshandling att välja kärlek och hopp när världen gungar
Påsken är en tid då vi påminns om att hoppet och livet segrar över döden och ondskan. Det kan vara en hjälp för att också agera tillsammans för att hitta framtidstro och kämpa för att upprätthålla de mänskliga värdena i svåra tider.
Påsken är kyrkans största högtid, då Jesus dog på korset och återuppstod på den tredje dagen. Fastans 40 dagar avslutas i sorg och smärta under långfredagen med Jesus död. – Där är allt hopp ute, där stängs alla dörrar, säger Albin Tanke, pastoratsteolog i Svenska kyrkan Malmö.
– I kyrkan gestaltas det genom att kyrkorna är släckta, altaret avklätt och inga kyrkklockor ringer. Jesus har dött, och till synes vann ondskan. Men på påsknatten mot påskdagen så bryter ljuset igenom och rösterna hörs: graven är tom. Kristus har vunnit och livet segrat.
Men när den återuppståndne Jesus träffar sina lärjungar igen känner de först inte igen honom. Det är först när de bryter bröd tillsammans som de inser att det faktiskt är Jesus.
– Det är ett nytt hopp som kommer. Man kan inte gå ner i samma flod två gånger, för vattnet rör sig alltid och det blir något nytt. Men hoppet och livet har vunnit, det får ju en oerhört stark betydelse för våra liv, hoppet får kraft. Jesus ger sig själv som gåva till människorna, för att vi ska kunna gestalta livet som gåva till varandra.
I världsläget idag kan det vara svårt att identifiera sig med att ljuset kommer att segra, men Albin Tanke vänder på saken.
– Kanske kan vi känna igen oss i smärtan före påskens glädje och hoppas att det finns vägar genom en tid då världen skakar, demokratin prövas och människosynen utmanas. Demokrati handlar om mer än majoritetsbeslut – det gäller grundläggande värden och mänskliga rättigheter. Hur kan givmildhet och barmhärtighet åter bli centrala för vår mänsklighet? Vi behövs i kampen för att bevara människovärde och värdighet, säger Albin och fortsätter.
– Hur kan påsken tala in i detta? Jo, genom tilliten att det finns vägar igenom. Och vi behöver hopp om att världen ska räddas och att det finns en ljus fortsättning.
När allt känns hopplöst och vinden blåser snålt är det lätt att hålla tillbaka sin tillit. – Jag vet inte om vi alltid behöver utföra motståndshandlingar på det sättet att vara tydliga fighters i alla lägen, en motståndshandling kan också vara så enkel som att försöka välja kärlek, att välja givmildhet, att öppna för barmhärtighet både mot sig själv och andra – att försöka gestalta sitt liv som gåva. Det tror jag verkligen behövs. Det är som mörkast strax före gryningen, och det är då som ljuset bryter igenom.
Foto: Magnus Aronson
Ungdomarna döptes under konfirmandtiden:
”Det kändes stort”
Allt fler konfirmander döps först som tonåringar. Av detta läsårs 350 konfirmander i Limhamns kyrka döps omkring 100 i samband med konfirmationen. För Ebba, Caya och Isac blev dopet ett viktigt steg in i både tro och gemenskap.
Foto: Christopher Hansby Reis
“Dopet är först och främst en gåva. Det är Gud som säger “Jag älskar dig och vill ge dig den här gåvan”
– Vi hade fyra dopfester där flera döptes samtidigt förra terminen, för att det var så många, ler prästen Emma Ljungberg.
Snart 15-åriga Ebba och Caya är konfirmander i Limhamns kyrka och döptes i höstas. Isac både döptes och konfirmerades under förra läsåret och är nu ung ledare för årets konfirmander.
– Mina föräldrar ville att jag skulle få chansen att välja själv. De är ateister, men jag hittade Gud själv och ville konfirmera mig, och då skulle jag ju först döpas, säger Caya.
– Mina föräldrar är inte så kristna, så när jag var liten tror jag inte de tänkte så mycket på att döpa mig, helt enkelt. Ska jag vara ärlig så kände jag mig inte heller jättekristen innan det var dags för konfirmation, men jag blev nyfiken när utskicket om konfirmation kom i posten och tänkte att det skulle vara kul att se hur det var, fortsätter Isac.
Mina föräldrar ville att jag skulle få chansen att välja själv, säger konfirmanden Caya som döptes i höstas.
Emma Ljungberg berättar att det i utskicket till ungdomar i konfirmationsålder står tydligt att det inte är något hinder att inte vara döpt innan man börjar sin konfirmationsundervisning.
– Det är många som döps längs vägen till konfirmation.
Ebbas bakgrund är liknande Cayas och Isacs, hennes föräldrar var inte medlemmar i Svenska kyrkan så hon döptes inte heller som barn.
– Men jag kände att jag ville vara en del av gemenskapen. Jag visste inte exakt vad jag trodde på, men sen kände jag att jag kom nära Gud och började tro.
Dopet är en gåva med många små presenter Man kan välja att döpas enskilt eller tillsammans med flera andra, till exempel på en dopfest som i Limhamns kyrka. Går man på sommarläger kan man också döpas under konfirmationslägret. Då sker dopet ofta i en sjö som en del av lägeraktiviteten.
– Det brukar ge en väldigt fin gemenskap där alla firar dopet tillsammans, säger Emma Ljungberg.
Hon fortsätter med att förklara vad dopet egentligen innebär. Dopet erbjuds till alla, det är inget man behöver förtjäna.
– Dopet är först och främst en gåva. Det är Gud som säger ”Jag älskar dig och vill ge dig den här gåvan”.
Dopet handlar också mycket om gemenskap, om att alltid ha Gud hos sig och att vara del i en världsvid gemenskap.
– Det är vi tillsammans som utgör kyrkan och blir en tydlig del av det i dopet.
En annan del handlar om förlåtelse. – I dopet lovar Gud att det alltid går att få förlåtelse när det går fel i livet, och det gör det ju titt som tätt. Dopet är som en gåva med en massa små presenter i som man får upptäcka genom livet.
Så går dopet till Så hur går det till att döpas som tonåring eller vuxen? Emma Ljungberg förklarar att ungdomarna först får undervisning om dopets symbolik och innebörd. Dopgudstjänsten ser likadan ut oavsett ålder på den som döps, och i Limhamns kyrkas dopfest är det festligt mingel med fika och musik efteråt. Klädsel fick Caya, Ebba och Isac välja själva, men symboliken med vit dopdräkt återkommer i konfirmationen.
Isac berättar om sitt dop:
– Jag var lite nervös, jag kände att det var något stort. Vi var ganska många, så vi gick fram i grupper om fyra eller fem. Så tog de en i taget och så böjde man sig ner över dopfunten och så skvätte de lite vatten på en och gjorde korstecknet och sa ens namn.
– Jag tyckte det var kul, en mysig samhörighet, säger Ebba.
Prästen Emma Ljungberg har de senaste åren sett en ökning av antalet konfirmanddop, och hon tror att många gör det av nyfikenhet.
– Man måste inte veta allt om dopet. Jag vet inte allt om dopet! Man får lära sig och upptäcka det genom livet.
Foto: Christopher Hansby Reis
Bli konfirmand!
Oavsett om du gillar sport, musik, gaming, resor, läger eller bara vill prata om livet, finns det en konfirmandgrupp för dig. Läs mer på: svenskakyrkan.se/malmo/konfirmera-dig
PÅSKEN - SÅ FUNKAR DEN
STILLA VECKAN
Veckan före påsk kallas Stilla veckan. Då följer kyrkan berättelsen om Jesu sista dagar i Jerusalem, från intåget i staden till korsfästelsen och uppståndelsen.
PALMSÖNDAGEN
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna och hyllas av folket som en kung. Samtidigt växer oron hos de religiösa ledarna som ser honom som ett hot. I många kyrkor börjar stilla veckan med gudstjänst där berättelsen om intåget i Jerusalem läses.
DYMMELONSDAGEN
Motståndet mot Jesus hårdnar. De religiösa ledarna planerar att gripa honom, och Judas går med på att förråda honom. I kyrkorna präglas dagen av stillhet och eftertanke I äldre tradition ersattes kyrkklockornas kläppar med trä, ”dymblar” eller ”dymlar”, vilket gett dagen sitt namn.
Jesus förs till den romerske ståthållaren Pontius Pilatus. Han döms till döden och korsfästs. Långfredagen är dagen då kyrkan minns Jesu lidande och död. Gudstjänsterna präglas av tystnad, bibelläsningar och musik som påminner om Jesu lidande och död.
SKÄRTORSDAGEN
Jesus äter den sista måltiden med sina lärjungar och instiftar nattvarden. Senare förråds han av Judas och grips i Getsemane. De religiösa ledarna anklagar honom för hädelse och för att utge sig för att vara Guds son. I kyrkorna firas nattvardsgudstjänst till minne av den sista måltiden.
Graven är tom och Jesus har uppstått från de döda. Påskdagen är kyrkans största högtidsdag och firas som segern över döden och början på nytt liv. I kyrkorna firas festgudstjänster där uppståndelsen står i centrum.
PÅSKAFTON
Jesus ligger i graven. Det är en dag av väntan och stillhet mellan död och uppståndelse. Vid midnatt mot påskdagen firas i många kyrkor påsknattsmässa som börjar i mörker och slutar i ljus när uppståndelsen firas.
ANNANDAG PÅSK
Den uppståndne Jesus visar sig för sina lärjungar.
I evangelierna berättas om hur två lärjungar på vägen till Emmaus möter Jesus men först inte känner igen honom. När han bryter brödet vid måltidsgemenskapen märker de vem han är. Påskfirandet fortsätter med gudstjänster som lyfter mötena med den uppståndne.
Nu flyttar vi in!
Syster Astrids kyrka invigs och Husie församlingshem fyller 60 år
Efter en tids renovering öppnar Husie församlingshem åter sina dörrar. Samtidigt invigs Syster Astrids kyrka och Husie får en invigd kyrka i huset där församlingslivet länge har funnits.
Detta firas med festmässa på palmsöndagen då biskop Johan Tyrberg inviger Syster Astrids kyrka. Efteråt blir det mingel och guidad husesyn i de nyrenoverade lokalerna.
Vi firar samtidigt att Husie församlingshem fyller 60 år. Vegetarisk mat serveras från foodtruck kl. 10–14.
Gudstjänsten streamas även på Husie församlings facebooksida.
Söndag 29 mars kl. 10
Kom och fira påsk med oss i Husie församling!
Se kalendern på hemsidan.
Emmie tänker ofta att hon borde minska sin skärmtid, men Mira säger ”Det slutar alltid med att man hamnar med mobilen ändå”. En gång raderade Sixten YouTube-appen när han blev helt såsig i huvudet av för mycket skrollande. David tror att våra kroppar inte riktigt är anpassade till mobiler.
Fastan gav tid för nya vanor
När vi nu lämnar fastan bakom oss och går in i påsken ställs frågan: Vad tar vi med oss från den här perioden av eftertanke? För många har fastan varit en chans att reflektera över sina vanor – inte minst när det gäller mobilanvändning.
På en ungdomsträff i Oxie församlingshem samlas ett gäng unga för att prata om just skärmtid och mobilvanor. För vissa har fastan blivit ett tillfälle att fundera över hur mycket tid som egentligen går åt till mobilen – och vad som händer om man försöker dra ner.
Mira och Emmie tycker att sociala medier ibland kan påverka deras självförtroende, på grund av krav och stereotyper.
– Men den mesta tiden så tänker jag inte på det, säger Mira.
Sixten känner att sociala medier snarare ger positiva effekter:
Melvin, Saga och Emma använder sina mobiler mycket. Melvin jämför sig mest med andra i verkliga livet, medan Saga gör det digitalt. Emma tror att hon skulle umgås mer med familjen utan mobilen.
– Jag har fått lära mig nya grejer, fått nya intressen, träffat nya människor.
David tror att det beror på hur man använder dem.
– Det kan ju lätt bli en ond cirkel som tar onödigt mycket tid, och jag tror inte våra kroppar är anpassade heller.
Sixten håller med:
– Ja, nån gång när jag varit trött och lagt mig i sängen men börjat skrolla på TikTok så är jag plötsligt inte alls trött längre och kan inte somna.
Församlingspedagogen Marie Lindgren och kollegan Annika Nilsson har sett mobilanvändningen förändras. Tidigare upplevde de att mobilerna gjorde att ungdomar ofta kände sig pressade från olika håll, men idag är mobilerna en naturlig del.
– Man lever sitt liv i mobilen, det är så naturligt att de inte kan se om de är beroende. Men det finns också en mottrend, när man lägger ifrån sig mobilen en hel dag för att man börjar tröttna lite på att vara i det här, säger Marie.
I dag fyller mobilen viktiga funktioner i livet:
Cornelia säger att om hon skulle dra ner på mobilen så skulle hon gärna lägga mer tid på att göra egna smycken. Sedan Stella fick begränsad skärmtid har hon börjat spela mer gitarr och rita hemma.
kontakt med vänner och föräldrar, musik, Swish och mycket mer.
En annan del i mixen är att ungdomarna alltid förväntas vara tillgängliga.
Annika Nilsson berättar:
– Det finns en stress att man måste upprätthålla sina sociala kontakter mer än det fanns förr.
Cassie och Adam hjälper ungdomsledarna under kvällen. Cassie tycker att det är svårt att lägga ifrån sig mobilen, eftersom ”hela livet händer ju där”.
– Men jag hade väldigt gärna velat titta mindre på telefonen. Det hade varit skönt.
Adam säger att han kan sakna att ha tid till pyssel och Rubiks kub
När påsken närmar sig och fastan snart är över återstår frågan: Vad händer nu? Kanske har några hittat nya sätt att umgås, vila eller vara närvarande. Eller åtminstone fått syn på sina egna vanor.
Oavsett vilket kan fastan bli en chans till eftertanke som lever kvar, även när mobilen återigen får ta plats i vardagen.
Den kristna fastan
Fastan pågår i 40 dagar, från askonsdagen till påskafton. Under denna tid följer vi Jesus på vägen genom lidande och död mot uppståndelse och nytt liv.
Traditionellt har fastan bland annat handlat om att avstå från viss mat, men i dag kan det också vara att minska något annat, till exempel skärmtid, konsumtion eller stress.
Syftet är att skapa utrymme för reflektion, förändring och fördjupning.
Foto: Christopher Hansby Reis
Ulla jobbar ideellt på The Room: ”En känsla av att vara behövd”
När grannarna jobbade sent ställde sjuåringen Ulla upp och hämtade barnen på förskolan.
Så fortsatte livet på samma spår: hon försvarade klasskamrater när läraren hotade med aga, hon tog hand om barn vars föräldrar häktats och hon hjälper sjuka grannar.
När vi kommer till The Room för att intervjua och fota Ulla Sundin är alla besökarna enstämmiga: Ulla är verkligen en person som förtjänar att lyftas fram. Med en blick som möter alla som stiger in genom dörren så att de känner sig välkomna, en lyhördhet för vem som vill prata och vem som bara vill dricka sitt kaffe i fred och en öppen vänlighet är Ulla helt klart populär.
Efter ett yrkesliv som förskolerektor och efter att hennes man gått bort sålde Ulla Sundin lägenheten i Bunkeflo och skaffade en ny i Hyllie. Ordföranden i hennes gamla bostadsrättsförening hjälpte till på Hyllie församlings café i Gamlegård, och eftersom han visste att Ulla alltid pratat om att det vore roligt att jobba på ett café tipsade han henne om att Svenska kyrkan skulle öppna upp något nytt i Hyllie.
– Mitt rättspatos är starkt, man ska hjälpa varandra, säger Ulla Sundin som minst tre dagar i veckan jobbar ideellt på The Room, Svenska Kyrkans mötesplats i Hyllie. Här är alla välkomna in på en fika eller någon av alla aktiviteter som anordnas – många av dem på förslag från besökarna själva.
– Han visste inte riktigt vad det var, men när han frågade om jag ville ställa upp så kom jag hit för tre år sedan och pratade med Kent, som skulle starta The Room. Han sa att det skulle vara en gräsrotskyrka, och det tilltalade mig, tanken att alla var välkomna. Så jag sa ja på studs.
En sökare som ska vuxenkonfirmeras
Under de senaste tre åren har Ulla Sundin varit med och byggt upp verksamheten utifrån besökarnas önskemål. Från att aldrig ha varit engagerad i kyrkan, och faktiskt vägrat att konfirmera sig som tonåring för att hon inte fick några svar på alla sina frågor om Bibeln och tro, är hon nu ersättare i Hyllie församlingsråd och läser för att konfirmera sig som pensionär.
– Jag hade till och med gått ur kyrkan, jag var en riktig rödstrumpa som inte gillade att man sa nej till kvinnliga präster. Sedan gifte jag mig med en man vars pappa var präst... Det var tur för honom att han var för kvinnliga präster, säger Ulla med ett skratt.
Hon har gått in i Svenska kyrkan igen, men än vill hon inte säga definitivt ja på frågan om hon tror på Gud.
– Jag är fortfarande en sökare. Det är därför jag går konfirmationsundervisningen nu, och nu förstår jag mer av Bibeln än jag gjorde när jag var ung. Jag vill alltid ha svar, och nu finns det mer tid att diskutera med prästen.
Ulla jobbar på The Room minst tre dagar i veckan. Hon säger:
– Jag tycker att man ska hjälpa varandra, och The Room ger mig en känsla av att vara behövd. Och jag kan hjälpa andra i situationen de befinner sig i. Jag undrade hur jag skulle kunna hitta nya relationer när jag flyttade från Bunkeflo. Men det är ju inga bekymmer nu, här känner alla mig.
The Room
På The Room är det människorna som kommer dit som bestämmer vad som ska hända där. Förslagen som kommer in presenterar Ulla Sundin för kyrkans medarbetare.
Några av de stående aktiviteterna är:
• bokcafé
• kreativt café på onsdagar
• öppen lunchkör varje fredag
• hållbar frukost för 25 kr serveras tisdagar och torsdagar
• mässa på fredagseftermiddagarna
• på lördagarna är det olika typer av musikverksamhet, med till exempel livemusik, musikquiz, allsång eller dans.
Foto: Christopher Hansby Reis
Forskaren i socialpsykologi:
”Volontärarbete
påverkar
välmåendet”
– Det finns förstås stora individuella skillnader, men det finns stöd för att den som skänker pengar blir gladare, men det finns ett starkare stöd för att volontärarbete påverkar välmåendet, säger Arvid Erlandsson, forskare i socialpsykologi som i en avhandling har grävt djupt i vad det ger att vara volontär.
Volontärarbete för dessutom med sig ytterligare en positiv effekt: det är en bra aktivering för dem som känner sig ofrivilligt ensamma. – Du aktiveras, träffar nya människor och kan hitta ett nytt sammanhang samtidigt som du hjälper. För många ger det en intern belöning att hjälpa, det kallas för ”warm glow”, alltså varm glöd. Det är den positiva känslan man får när man känner att man har gjort något för någon annan, osjälviskt och moraliskt. För vissa är det en stark drivkraft, för andra inte lika stark, så man kan inte tänka att det här är en lösning för alla. Men för många som är ensamma eller understimulerade är det verkligen värt att pröva.
En stor del av Svenska kyrkans verksamhet bärs upp av ideella krafter, som möjliggör för andra att ta del av aktiviteter och gemenskap i kyrkorna. Men vad får volontärerna ut av att engagera sig och frivilligt ge av sin tid? Mer än man kanske tror, visar det sig.
Olika motiv för att hjälpa
Arvid Erlandssons avhandling vid Lunds universitet identifierade fyra olika motiv till varför folk hjälper till.
– Fyra olika personer kan göra exakt samma sak, men drivas av olika motiv. Det första motivet är det jag kallar ”Hjälpa med hjärtat”. Då ser man lidande och blir berörd och känner ”Nu måste jag göra något åt det här”. Ett annat motiv är att ”Hjälpa med regelboken”. Då känner man mer att det är ens plikt som människa, ett fokus på ansvar och skyldigheter.
Ett tredje motiv är ”Hjälpa med hjärnan”, vilket ingår i filosofin om effektiv altruism: ska
man hjälpa så ska man göra det så effektivt som möjligt.
– Vi blir mindre motiverade om vi känner att det jag gör bara är en droppe i havet. Upplever jag att jag gör stor nytta blir jag mer motiverad att hjälpa. Alla de här tre motiven har andra i fokus, men det fjärde handlar om ”Hur påverkas jag av att hjälpa, eller inte hjälpa?” Det är ett mer egoistiskt motiv. I USA är det till exempel ganska vanligt att man volontärarbetar för att det är något man ska ha på sitt CV. Då handlar det ibland mest om att göra det för att man måste, för att tjäna på det i framtiden. Men det kan fortfarande göra mycket nytta och man kan fortfarande må bra av det.
Såväl i Svenska kyrkan som i ideellt arbete generellt är det framför allt äldre kvinnor, oftast med högre utbildning, som engagerar sig, säger Arvid Erlandsson.
– En förklaring kan vara att just den gruppen oftare får en direkt förfrågan. De blir inbjudna och får faktiskt frågan ”Skulle du vilja komma hit och göra det här?” Motiven måste alltså inte alltid komma enbart inifrån. Ett bra sätt att få fler att jobba ideellt kan helt enkelt vara att våga ställa frågan.
Ideellt engagemang handlar alltså inte bara om att ge, det kan också ge mycket tillbaka. Oavsett drivkraft kan volontärarbete skapa både gemenskap och mening.
Sjukhuskyrkan skänker hopp i utsatta situationer
I det ekumeniska samarbetet Sjukhuskyrkan finns präster och diakoner från Svenska kyrkan och frikyrkopastorer.
I Sjukhuskyrkan på Skånes universitetssjukhus samarbetar de med en muslimsk imam för att finnas tillhands för patienter, anhöriga och personal på sjukhuset –dygnet runt, året runt. – Vi är inte kirurger, vi är inte ute på avdelningar och räddar liv. Men vi finns där för patienterna på deras villkor, och det finns mycket glädje i den kontakten, säger sjukhusprästen Michael Andersson.
lingspräst varit ett drygt år på Sjukhuskyrkan i Malmö. I deras rum finns plats för både enskilda samtal och sorgegrupper, för såväl vuxna som barn, tonåringar och hela familjer.
Den spontana bilden av yrket sjukhuspräst blir lätt att det alltid är väldigt tungt. Men Birgitta och Michael håller inte riktigt med. Birgitta säger:
– Det är klart att vi möter många som är sjuka, och vi möter många anhöriga till människor som avlidit. Men när man vet vad man kan hjälpa dem med, så kan man göra väldigt mycket. Vi vet ju att sorgegrupperna hjälper jättemycket, och innan det har vi förberedande samtal där vi pratar med varje barn eller förälder individuellt och även då kan vi hjälpa.
Trygghet trots maktlöshet
Michael håller med om att det kan vara tungt, och att man möter mycket maktlöshet, även från personalens sida när det inte finns mer de kan göra medicinskt för patienten.
– Då kan jag fråga ”Men vad gör du då?” Då säger någon att de höll patientens hand, de
våra arbeten, vi finns där på patientens villkor och låter dem vara inte bara sin diagnos, utan människor som längtar efter att få komma hem och tvätta och säga hej till sina katter eller vad det nu kan vara. Jag skulle säga att det finns väldigt mycket glädje i den kontakten, när man möter det allra mest sårbara och mänskliga.
Han lägger till:
– Där är väldigt mycket som ger hopp varje dag. Och folk blir dessutom också friska på sjukhus. Ibland finns nog bilden av oss som liemannen som går runt och liksom samlar in själarna, men vi är ju också där bara för att säga hej och visa att vi finns.
Birgitta förklarar att hon oftast är klädd i ljusa kläder på jobbet som en motvikt till det tunga och mörka. Även i de tyngsta stunderna försöker sjukhusprästerna ge hopp.
– Det är alltid patienten som styr samtalet. Ibland finns det inget hopp, patienten vet att hen kommer att dö, men vet inte exakt när. Men då finns det annat som är hoppfullt, att få
Vi finns där för patienterna på deras villkor
komma hem till sin trädgård en sista gång kanske. Vi kommer ju inte med något trollspö, ska man dö så ska man dö, men vi kan ta del av patientens tankar och hitta vad som är hoppfullt för just den patienten. Det blir väldigt avskalat, det spelar ingen roll om det är professorn eller städaren som är sjuk, i det läget är vi likadana.
Michael tycker också att det är viktigt att kunna benämna hopplösheten för en patient som är omgiven av en kärleksfull familj som försöker vara positiv.
– Det kan bli otroligt ensamt för den som är sjuk. ”Ni är där i något slags hopp, jag är här i en hopplöshet.” Då blir vår uppgift att vara kvar i det hopplösa, och det kan ge något, om inte hopp så i alla fall mindre ensamhet. Och det gör något med oss alla.
Hopp trots allt
Michael betonar att de bibliska berättelserna alltid har en utgångspunkt i hopplöshet. Det mest centrala är att Gud, som ska vara mäktig och fixa allt, dör på korset. Han tar också exemplen med David och Goliat, där jätten blir besegrad av en herdepojkes lilla sten och Jesus som rider in på en enkel åsna i Jerusalem vid påsken.
– Det är alltid det lilla, det sårbara, det borträknade, det utstötta, det konstiga. Hoppet är
mer osäkert, sårbart och kämpande, tänker jag, och det tycker jag är det finaste i vår tro. Det är där det händer grejer. Det är inte alltid den största eller den snyggaste som är den starkaste. Här kommer kyrkan med en annan berättelse: det är inte så tydligt, det är mer osäkert än så. Hur kan vi nå fram till det som ger liv och hopp och kärlek? Kan det komma liv ur död? Man kan känna att allt är kört men ändå kommer det någonting som ger ny kraft eller en ny vinkel.
Birgitta tar vid:
– Vi kan hjälpa genom att prata om hur man vill att den tiden man har kvar ska vara. Vi kan inte säga ”Gör så här”, för det som är rätt för
en person är helt fel för en annan. Vi möts i samtal där man ger och tar av varandra. Man blir aldrig specialist på döden, för ingen vet ju faktiskt vad som händer när man dör, där är vi alla lika små.
Sjukhuskyrkan
Sjukhuskyrkans medarbetare finns till hands för patienter, närstående och personal oavsett tro eller religiös tillhörighet på Skånes universitetssjukhus i Malmö. De har tystnadsplikt och för inga journaler.
Sjukhuskyrkan erbjuder samtalsstöd på vårdavdelning eller på samtalsmottagning, stöd i krisen och vid avskedstagande, dop i krissituation, bikt, enskild nattvard och gudstjänster i sjukhusets Stilla rum. Sjukhuskyrkan håller i sorgegrupper och läger samt retreater och reflektionsgrupper för vårdpersonal.
Sjukhuskyrkan har beredskap dygnet runt, året runt och nås via sjukhusets växel på 040-33 10 00.
Foto: Christopher Hansby Reis
Kultur i Svenska kyrkan Malmö
Evenemang 28/3–11/4
Lördag 28/3
Klassisk Lördag med musiktips
The Room kl. 14.
Kyrkomusiker Torbjörn karlsson spelar klassisk musik, präst Catherine Larsson berättar om kompositören.
Lördagskonsert
Damkör & orgel
S:t Andreas kyrka kl. 15. S:t Andreas sångensemble, Anders Johnsson, orgel, Maja Malmström, dirigent och orgel.
Joakim Andersson: Missa brevis op. 26, J. S. Bach: Passacaglia c-moll, Francis Poulenc: Litanies à la Vierge Noire, Åke Malmfors: Passacaglia och Fuga.
Söndag 29/3
Vernissage – Livet, döden och kärlekenfotoutställning
S:t Johannes kyrka kl. 12.30. Fotoutställning med bilder av Elisabeth Ohlson där hon tolkat några psalmer genom kameran. I vernissagen medverkar Michael Björne, improvisation och Helena Myrstener, präst.Utställningen finns att besöka under kyrkans öppettider.
Från utställningen med Elisabeth Ohlson.
Requiem – Nu är en dag framliden
Limhamns kyrka kl. 15. av Alf Hambe och Hans Kennemark. Med Limhamns kyrkokör, Maria Hjorth, solist, Britt Forsströmsson, fiol, Joakim Zetterqvist, fiol, David Zhang, piano, Katja Nielsen, bas, Johan Melén, slagverk under ledning av Margareta Jönsson Haksten. I samarbete med Sensus.
Svenska kyrkan Malmö har en viktig plats på Malmös kulturscen. Varje vecka, året om kan du ta del av musik- och kultur- evenemang - allt från musikgudstjänster och storslagna konserter med
Paulimässa med sånger från musikalen
Jesus Christ Superstar
S:t Pauli kyrka kl. 16. Kyrkokören med solister och musiker.
Orgelkonsert – Ulla Olsson – Jesu sju ord på korset – Tournemires Sept Chorals –Poèmes d´Orgue
S:t Johannes kyrka kl. 17. Charles Tournemires Sept Chorals-Poémes d`Orgue pour les sept paroles du Xrist anses som en av hans mest spirituellt laddade kompositioner och framförs av organist Ulla Olsson. Recitatör: Jenny Jönsson.
Konsert – Korsets väg
S:t Petri kyrka kl. 18. Musikalisk vandring längs de fjorton stationerna på korsets väg med dikter av den franske poeten Paul Claudel. Sten Ljunggren, recitatör, Carl Adam Landström, orgel.
Musikgudstjänst
Crucifixion
Bunkeflo Strandkyrka kl. 18.
Oratorium av John Stainer för solist, kör, församling och orgel med Bunkeflo kyrkokör och solister under ledning av Per Grundberg. Erik Bergman, präst.
Tisdag 31/3
Målarkurs
The Room kl. 13.
Målarkurs med Maj-Lis. Anmälan till Amanda Hilding, församlingspedagog, 040-27 91 34.
Onsdag 1/4
Tolv o tie:
Lunchmusik – Stabat
Mater av Pergolesi
S:t Petri kyrka kl. 12.10
På dymmelonsdagen framförs Stabat Mater av Giovanni Battista Pergolesi. Afton Rubin, sopran, Katinka Gudbrand, alt, Carl Adam Landström, orgel.
Gränsland
S:t Johannes kyrka kl. 18. Till minne av bildfotografen och konstären
Elisabeth Ohlsonmed skådespelaren, dramatikern och journalisten Aleksa Lundberg. Under påsken
visas utställningen Livet, döden och kärleken.
Torsdag 2/4
Lunchmusik med passionsläsning
S:t Johannes kyrka kl. 12.10.
Ca 30 minuters orgelmusik från Stora orgeln med Christian Schultze.
Fredag 3/4
Gregoriansk
Johannespassion
S:t Andreas kyrka kl. 15. Ariane Ekman, Hampus Söndrebo och Anders Johnsson, sångare.
Konsert –”The Crucifixion” Kirsebergs kyrka kl. 16. Husie kyrkokör framför ett verk av John Stainers. Mejla till husie. malmo@svenskakyrkan för att får gratis biljett.
Tisdag 7/4
Målarkurs
The Room kl. 13.
Målarkurs med Maj-Lis. Anmälan till Amanda Hilding, församlingspedagog, 040-27 91 34.
Onsdag 8/4
Tolv o tie: Lunchmusik – Klarinettklassen vid Musikhögskolan
S:t Petri kyrka kl. 12.10.
Gränsland
S:t Johannes kyrka kl. 18. Med historikerna Katarina Harison Lindbergh och Dick Harison. Hur kunde ett modernt samhälle begå ett folkmord av Förintelsens enorma omfattning? Kan våra demokratiska samhällen igen forma en nazistisk dödsmaskin med koncentrationsläger och systematisk utrotning av miljontals människor?
Torsdag 9/4
Kyrkstund med musik Hyllie kyrka kl. 11.15. I samband med Café
kör, orkester, orgel - till konstutställningar och samtalskvällar. Fritt inträde om inget annat anges. För frågor om evenemangen, kontakta respektive kyrka. Med reservation för ändringar.
Heidi hålls en enkel andakt med sång och musik, Sara Thuresson, musiker.
Lunchmusik
S:t Johannes kyrka kl. 12.10.
Ca 20 minuters orgelmusik från Stora orgeln med Mats Hultkvist.
Fredag 10/4
Konsert – Änglavakt – John Lundvik & Gospel Rose Choir
S:t Johannes kyrka kl. 19.30.
John Lundvik slog igenom brett 2018 när han deltog i Melodifestivalen. Nu håller han en varm, intim och stämningsfull konsert tillsammans med kyrkans gospelkör, Gospel Rose Choir. Konsert: ca 90 min, insläpp kl. 19. Bilj. via www.monarch.se
Lördag 11/4
Musiklördag –Vårvisor med quiz
The Room kl. 14. Kyrkomusiker Torbjörn Karlsson, piano, sång, trubadur Anders Sjölin, gitarr, munspel, sång.
Lördagskonsert
– Malmö akademiska kör
S:t Andreas kyrka kl. 15. Daniel Hansson, dirigent. Körmusik med havstema av Peter E. Lange-Müller, Edvard Grieg, Ralph Vaughan- Williams och Gösta Nystroem m.fl.
Konsert – Sofia HK S:t Pauli kyrka kl. 17. Jämtländsk folksångerska. Musiken är en hyllning till det ostädade hemmet, den rena luften, samhörigheten, hemlängtan, flytten och kärleken. Sofia Hultqvist, sång, tramporgel och cittra, Jim Base, gitarr, Christoffer Hedén, trummor, gitarr, synth. Konserten är del av Malmö Folk Festival. Ca 60 min.
Foto: Linda Rós Gudnadotter.
