ett drömhem

SOLLEFTEÅ När Marielle Sköldebjer köpte huset i Forsmo var tanken att ha det som sommarställe.

Men det hann det aldrig bli.

– Jag fick en slags hemlängtan, säger hon.

Marielle fick hjälp av en pensionerad gammal murare att mura in spisen i ett av kö-

På

På långt håll går det att skymta ett vitt hus uppe på kullen. Här, i Forsmo, har Marielle Sköldebjer slitit i flera år för att få huset till sitt eget.

Hon har sina rötter i byn och bodde här fram tills hon var 20 år. Då bar det av till Umeå för studier innan hon flyttade till Sollefteå för att jobba på sjukhuset. Efter det tog hon vägen förbi både Uppsala och Östersund innan hon började leta sig tillbaka igen.

Det var under tiden hon bodde i Östersund som hon köpte huset för att ha som ett sommarställe. Det hann det dock aldrig bli.

– Jag hann ändra mig. Jag fick en slags hemlängtan så jag ville bara hem, berättar hon och fortsätter:

– Jag ville vara nära familjen och är ingen stadsmänniska.

I Östersund bodde hon i lägenhet.

– Det har väl sin charm det också, jag vantrivdes inte. Det jag tyckte var det mest negativa var att så fort man skulle göra något ute blev det ett projekt. Här kan jag bara gå ut på gården, säger Marielle.

När hon köpte huset var det fullt in­

”Det klart att det är värt det bara för känslan av att ha gjort det själv.

Marielle Sköldebjer rett – både möbler och porslin fanns kvar. Det första hon gjorde var att tömma det på saker.

– Vi rev ut allt, det var bara skalet kvar, berättar Marielle.

Tidningen Ångermanland besökte senast Marielle 2019 och då hade hon precis flyttat in i huset. När vi besöker henne den här gången syns det att det hunnit hända saker. Bland annat har fasaden bytts från vit puts till träpanel.

– Vi har också påbörjat ett garagebygge, gjort altan, anlagt gräsmatta, sått och renoverat bron. Nu håller hallen på att ta form, säger hon.

Att byta livet i lägenhet till en tillvaro på Sollefteås landsbygd beskriver hon som en sakta invänjning.

– I och med att jag inte flyttade direkt hit från Östersund. Vi höll på i ett och ett halvt år innan jag flyttade in, säger hon.

Med ”vi” menar Marielle hon och hennes familj, och kanske främst hennes pappa. Att renovera huset har varit ett tidskrävande projekt och ingen av dem är snickare.

– Pappa är av den generationen som kan. Dessutom har han gjort den här resan själv med sitt hus, säger Marielle.

Själv har hon fått lära sig genom att göra.

Vad tänkte du när du drog igång projektet?

– Jag vet inte, så här i efterhand funderar jag också hur jag tänkte, säger hon skrattandes och fortsätter:

– Man måste våga prova. Men projektet har kommit med sina bakslag. Sommaren 2018, året efter att Marielle köpte huset, var hon med om en olycka.

– Jag fick ett jordras över ryggen när vi grävde för avloppet, berättar hon. Den sommaren var marken torr och när hon grävde intill huset gav jorden vika och föll över henne.

Minns du vad du tänkte?

– Det svartnade nog litegrann för mig ett tag. Jag minns bara att jag stod och grävde och sedan står pappa och gräver fram mina ben, säger hon. Ont gjorde det men främst kommer Marielle ihåg att hon inte hade någon kontroll över sina muskler. Hon trodde själv att det var frågan om en muskelskada men det visade sig att hon hade brutit ryggen.

I dag är Marielle återställd.

Har resan varit värt det?

– Det klart att det är värt det bara för känslan av att ha gjort det själv. Och det här att få utforma huset precis som jag vill, jag behöver inte ta hänsyn till någonting, säger hon.

Shanelle Nordgren