Globe sw 46 usa

Agnes Stevens, USA

NOMINERAD • Sidorna 42– 66

Agnes Stevens R

I de hemlösas kvarter i Los Angeles kämpar hundratals barn för att överleva, omgivna av droghandel, våld och fattigdom. Ryan Wilson, 13 år, är en av dem.

Agnes Stevens och hennes organisation School on Wheels hjälper Ryan och andra hemlösa barn att klara skolan och känna att de har ett värde. Det finns en miljon hemlösa barn i USA.

yan kliver av skolbussen och börjar gå ner mot områdets smutsigaste och mest illaluktande kvarter. Här säljs droger öppet i gathörnen och hemlösa människor sitter och ligger på trottoarerna. Ryan och hans familj har flyttat runt mycket och bott på härbärgen och lopphotell. Men ännu har de aldrig behövt sova ute, som tiotusentals andra gör här, i tält, på kartongbitar eller gamla filtar.

Vid det här laget känner Ryan igen många av de hemlösa, men han hälsar sällan.

Flera av dem är psykiskt

VARFÖR NOMINERAS AGNES? kanada

USA

Los Angeles

Washington D.C.

Sti

lla

mexiko

ha

Agnes Stevens nomineras för sin 20-åriga kamp för hemlösa barn i USA. Varje år hjälper Agnes och hennes organisation School on Wheels tusentals hemlösa barn från sex år upp till 18. Hundratals volontärer donerar tiotusentals timmar som extralärare till barn som bor på härbärgen, på motell, i bilar och på gatan. Extralärarna blir de hemlösa barnens trygghet. När barnen flyttar följer School on Wheels efter och ger stabilitet i en osäker tillvaro. Barnen kan hålla kontakten med School on Wheels via en gratis hjälptelefonlinje. Agnes och School on Wheels hjälper barn och deras föräldrar att byta skola och få tillbaka förlorade dokument, till exempel betyg och födelsebevis. Barnen får också skolväskor, skoluniformer, skolmaterial och bussoch tunnelbanepengar. På många härbärgen har School on Wheels inrett särskilda barnrum, med datorer, böcker och skriv- och ritmaterial för att ge barnen studiero och en chans att få vara barn.

ve

t

42

42-66USA_sve_eng.indd 42

07-11-02 09.08.23

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

School on Wheels barnrum i Downtown Los Angeles.

Agnes på promenad i de hemlösas kvarter med systrarna Khadijah och Janine samt Ryan 13, och hans kusin, som också heter Ryan!

sjuka eller tar droger och kan bli arga och våldsamma om man stör dem. Därför tittar Ryan sällan någon i ögonen, det är säkrast.

Under sin korta promenad måste Ryan kliva över folk som sover på gatan, i sovsäckar eller inlindade i fi ltar.

En gång får han hoppa åt sidan när en ilsken man kommer forsande med sin shoppingvagn överfylld av gamla kläder och prylar.

Ryan är van vid smutsen, stanken och kaoset. Han blir inte rädd längre men ibland ser han saker han inte vill se. Som häromdagen när en gammal kvinna satte sig på huk och kissade i ett gathörn. Eller när ett par bråkade och slogs på trottoaren och kvinnan plötsligt slet av sig alla kläder och började springa runt naken. ”Ingen borde behöva leva så här”, tänker Ryan.

När han ser den välbekanta gula skylten lysa upp den grå betongen känner han sig glad. School on Wheels –

Skola på Hjul – står det med runda svarta bokstäver.

Fönstren är målade i glada färger och när Ryan kliver in genom dörren möter han Agnes, organisationens grundare. Ryan vet att hon är över 70 år gammal, men Agnes pratar och skojar alltid med barnen som om hon vore i deras ålder.

Pensionär, nej tack Agnes hade just gått i pension från jobbet som lärare när hon läste en bok som förändrade hennes liv.

Boken handlade om hemlösa

Ryan och Agnes.

familjer i USA. Agnes blev chockad när hon fick veta att hundratusentals barn var hemlösa och att många av dem inte gick i skolan.

Hej med händerna

När bröderna Daniel, 14, och Adrian, 11, från södra Los Angeles hälsar på varandra tar det ganska lång tid. De går igenom en hel serie olika handskakningar innan de känner att de har sagt hej ordentligt. Ibland gör de om samma sak när de säger hejdå! ”What’s up?” ”How’re you doing?”

43

42-66USA_sve_eng.indd 43

07-11-02 09.07.16

Ryan gillar att hjälpa yngre barn som kommer till School on Wheels, eftersom han själv har fått så mycket stöd.

– Pensionärslivet får vänta, sade hon till sig själv. Jag ska hjälpa hemlösa barn med skolarbetet.

Agnes började hjälpa till på härbärgen och skolor och träffade två hemlösa bröder, 9 och 11 år gamla, som ville Agnes med Janine, 9 år, som har varit hemlös större delen av sitt liv.

att hon skulle lära dem läsa.

Agnes förberedde sig hela helgen men när hon kom tillbaka på måndagen var pojkarna borta. Det fick Agnes att förstå ännu mer om hur livet är för hemlösa barn. De vet aldrig i förväg var de ska sova nästa natt. Agnes hittade snabbt nya barn som

behövde hennes hjälp. Men hon glömde aldrig pojkarna som försvann.

Under de första åren jobbade Agnes ensam. Hon fyllde sin bil med skolböcker, pennor, kritor och körde runt till barn i parker och härbärgen över hela Los Angeles. Snart insåg hon att

hon måste be fler om hjälp och startade organisationen School on Wheels – skola på hjul. Idag har School on Wheels vuxit sig stort. Från en enda extralärare – Agnes själv – har hon idag stöd av flera hundra volontärer som ger läxhjälp till hemlösa barn.

Barnen som inte finns Det finns omkring en miljon hemlösa barn i USA och 200 000 i Kalifornien.

– Ändå vill ingen prata om dem, det är skamligt, säger Agnes. De hemlösa barnen är fattigast av de fattiga. De växer upp i områden utan lekplatser eller parker, omgivna av droger, gäng, våld och prostitution. Jämfört med andra barn är de oftare trötta, hungriga och sjuka. De känner sig skamsna, annorlunda och utanför. Jag vill hjälpa dem att tro på sig själva och få dem att förstå att de har ett värde.

44

42-66USA_sve_eng.indd 44

07-11-02 09.05.54

I början var Agnes ensam extralärare, idag har hon hundratals volontärer till sin hjälp.

Bra på att lyssna Ryan har fått hjälp av Agnes och School on Wheels att byta skola och varje vecka träffar han också sin extralärare.

– Hon hjälper mig med läxorna och inspirerar mig att inte ge upp, säger Ryan, som minns första gången han kom till School on Wheels.

– Så fort jag klev innanför dörren kände jag att det här skulle bli min säkra plats.

Här kan jag koncentrera mig på att lära mig saker.

Jag sa till Agnes att jag inte hade någon skolväska och då fick jag en direkt! Hon är väldigt bra på att lyssna.

När jag har problem hjälper hon mig att se lösningen och hon har fått mig att tycka bättre om mig själv.

Agnes brukar säga att

skolan är ett andra hem för många barn. Där har de vänner och vuxna de kan prata med och litar på. Ett hemlöst barn har alltså inte bara förlorat ett hem utan två! Även om de går kvar i skolan känner de sig inte hemma där längre. Ryan berättar till exempel aldrig för någon i skolan att han är hemlös.

– Barnen kanske inte har råd med skolväska och skolmaterial, eller så förlorar de sina skolböcker under ständiga flyttar, säger Agnes.

Då får de skäll, men vågar inte berätta sanningen för sin lärare. De skäms och känner sig annorlunda och utanför. Till slut är det många som hoppar av skolan.

Ryan sätter sig vid en av datorerna för att leta infor-

mation till ett skolprojekt om flygplan. Hans högsta dröm är att bli pilot.

– Jag älskar Internet, säger han. Det är som världens största bok.

Ryan får syn på en liten fl icka som kämpar med en läsebok. Han lämnar datorn och hjälper henne stava sig igenom orden.

– Utan School on Wheels hade jag haft svårt att klara skolan, säger Ryan. Därför känns det bra när jag också kan hjälpa någon. 

De hemlösas huvudstad Los Angeles är berömt för sina filmstjärnor och vackra stränder. Men det är också de hemlösas huvudstad i USA. Här finns fler hemlösa än någon annanstans. Allra flest finns i de hemlösas kvarter i Downtown Los Angeles, bara ett stenkast ifrån skyskraporna där banker och stora företag har sina kontor.

45

GLOBEN0746_SVs045 45

07-10-30 12.10.41

Varför blir man hemlös?

F oto : Co r inn e Mo

Det finns många olika orsaker men för barnfamiljer handlar det oftast om ekonomi. En eller båda föräldrarna förlorar jobbet och kan inte betala sin hyra. Till slut blir de vräkta och hamnar på gatan. Många ensamstående mammor blir hemlösa när de lämnar män som misshandlar dem. En del föräldrar blir hemlösa på grund av drogmissbruk eller för att de är psykiskt sjuka. Dessutom lever tusentals tonåringar ensamma på gatan efter att ha rymt hemifrån.

sh

I de hemlösas kvarter i Downtown bor tiotusentals människor på gatan.

Höga krav på extralärarna Agnes kallar sin organisation School on Wheels för att hennes extralärare ofta kör långa sträckor.

De åker dit barnen är, till skolor, bibliotek, härbärgen, motell och School on Wheels barnrum.

– Vi ska vara barnens trygghet, sade Agnes. De har blivit svikna tillräckligt många gånger och måste få veta att de inte är ensamma. Att det finns folk som tror på dem och inte glömmer bort dem.

Idag finns omkring 400 extralärare men Agnes vill ha minst dubbelt så många. Ändå är det ganska svårt att få jobba gratis för School on Wheels. Alla blivande extralärare kontrolleras noga.

– De får fylla i en ansökan, lämna fingeravtryck och utdrag från straffregistret och genomgå en intervju.

Vi måste veta att extraläraren kan göra ett bra jobb och att barnen är trygga och säkra.

Vad gör Agnes School on Wheels?

Agnes med barn och medhjälpare utanför barnrummet i Downtown Los Angeles.

Hemlösa Chandalea har fått en ny väska.

Chandalea får en skolväska!

Inför varje skolstart delar School on Wheels ut nya skolväskor fyllda med pennor, linjal, sax och andra bra-att-ha-saker. Chandalea, 11 år, är lycklig över sin nya ryggsäck och ser fram emot att börja skolan snart.

– Jag och min familj har varit hemlösa länge, berättar hon. Det är jättejobbigt men vi tar hand om varandra.

• Ger studiehjälp till tusentals barn. Hundratals extralärare jobbar gratis över 30 000 timmar om året.

• Inreder särskilda barnrum på härbärgen, med datorer, böcker och skriv- och ritmaterial.

• Ger varje år 5000 barn en skolväska med skolmaterial.

• Ger hemlösa barn skoluniformer när det behövs.

• Har ett gratis telefonnummer dit barn kan ringa för att hålla kontakt och be om hjälp.

• Hjälper barn och deras föräldrar när de tvingas byta skola.

• Hjälper barn och deras föräldrar att spåra förlorade dokument, till exempel betyg.

• Ger rådgivning till föräldrar om deras barns utbildning.

• Arbetar i fem regioner i Södra Kalifornien, inklusive Los Angeles, Santa Barbara och Ventura.

School on Wheels finns också i två andra stater, Indiana och Massachusetts.

46

42-66USA_sve_eng.indd 46

07-11-02 09.05.26

E

längtar efter att vara ifred Innan Ed, 11 år, blev hemlös hade han aldrig ens tänkt på att barn kunde hamna på gatan.

Natten då familjen sov i en bil är den hittills värsta i hans liv.

P

roblemen börjar på allvar när Eds pappa misshandlar Eds mamma, Edith. När pappa åker i fängelse måste de leva bara på mammas lön och den räcker inte till både mat och hyra.

– Packa ihop era saker, säger mamma en dag. Vi måste flytta.

– Var ska vi ta vägen, frågar Ed och hans syskon, lillebror Leonard och storasyster Guadalupe. Mamma är tyst en stund.

– Jag vet inte, erkänner hon till sist.

Håller masken Familjen får hjälp med att köra sina möbler och prylar till ett förråd. Det allra nödvändigaste packas ned i några kassar och väskor som de släpar med sig när de börjar flytta runt till vänner. De flesta de känner bor trångt till att börja med. De kan aldrig stanna många nätter på samma ställe. Sommarlovet är snart slut och Ed

oroar sig mycket för hur det ska bli när skolan börjar igen. Mamma letar förstås efter en ny, billigare lägenhet men det verkar omöjligt.

Alla hyresvärdar vill ha första och sista hyran i förskott.

Det handlar om tusentals dollar, pengar som mamma aldrig har över. Hon jobbar på en hamburgerrestaurang och tjänar dåligt. Hela lönen går åt till att köpa mat, kläder och bussbiljetter.

Efter sex månader är alla i familjen desperata. Ofta sover de på någons vardagsrumsgolv med sina saker nedstoppade huller om buller i väskor och påsar. Det blir kalabalik på morgonen när alla ska hitta rena kläder samtidigt. Ännu svårare är att lista ut hur man ska ta sig till skolan från ett ställe där man aldrig har varit förut.

Ed är alltid trött och orolig.

Han får ofta ont i magen och huvudet. Det fi nns varken

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Ed

Ed Korpie, 11 Bor: Härbärge, Venice.

Gillar: Skateboard, baseball, fotboll. Läsa böcker. Spela dataspel.

Gillar inte: När folk tar mina saker. Älskar: Min familj.

Ser upp till: Tony Hawk, skateboardåkare.

Drömmer om: Att lära mig göra en ollie på skateboard.

Vill bli: Designer av dataspel.

47

GLOBEN0746_SVs047 47

07-10-30 12.11.22

Pappa har släppts från fängelset och bor just nu hemma hos en kompis. Han kommer ofta till härbärget och hälsar på.

I Los Angeles har nästan alla bil men Ed och hans familj går till fots över­ allt. Ibland tittar folk konstigt på dem, bara för att de går till fots!

tid eller ro till att göra läxor, för var och varannan kväll måste de flytta. Ed berättar inte för sina klasskamrater eller lärare att han har blivit hemlös. Tänk om de börjar retas och se ner på honom.

Han kämpar hårt för att ingen ska märka att något är fel, men ibland känns det nästan omöjligt att hålla masken.

Pappa vet inget Barnens pappa vet ännu inte vad som har hänt. Han skriver brev från fängelset och undrar när de ska komma och hälsa på. När han har suttit i fängelse förut har mamma tagit med dem dit på besök, men nu vill hon inte. Hon säger att de varken har tid eller råd. Ed förstår att mamma har bestämt sig för att lämna pappan för

gott. Men hur ska de kunna klara sig själva?

Till slut har de ingenstans att ta vägen. Mamma ringer alla de känner och en vän erbjuder dem sova i hans skåpbil. De lägger ut filtar på golvet och kryper ihop tillsammans i det trånga lastutrymmet. Den natten är Ed mycket rädd och kan inte sova. Det är skrämmande att höra ljuden utanför, men

värst är alla tankar som virvlar runt i huvudet. Är det så här de ska leva, resten av livet?

Nästa dag har mamma fått nog. Hon har fått tips om en kyrka som har sovplatser för hemlösa familjer men den ligger i en helt annan stadsdel, för långt bort från barnens skolor. Nu måste Ed och hans syskon byta skola och hon får söka nytt jobb.

Ed med mamma Edith och syskonen Leonard, 9, Guadalupe, 15.

Eds mamma är från Mexiko. Pappa är född i USA men hans morföräldrar invandrade till USA från Finland, så Eds efternamn, Korpie, r finskt.

Härbärget ligger nära den berömda strandp­ romenaden i Venice Beach. Här brukar Ed och Leonard åka skateboard men de badar inte så ofta för vattnet är smutsigt.

48

42-66USA_sve_eng.indd 48

07-10-30 13.00.47

Advokat som lärare Nu har de bott ett halvår i ett litet rum i kyrkans härbärge. De har två våningssängar och en garderob där de trycker in alla sina saker.

En gång i vecka kommer Eds extralärare Jessica från School on Wheels. På dagarna är hon skilsmässoadvokat, men det här jobbet är roligare, säger hon till Ed. Han gillar Jessica för hon är

snäll och bra på att förklara svåra matteproblem så att de känns enkla. Oftast går de till biblioteket för att plugga. Det är skönt att komma ifrån härbärget ett tag.

– Det värsta med härbärget är alla regler, det är jobbigt för barn att ha så lite frihet, säger Ed till Jessica.

Vi måste gå på gudstjänst hela tiden, annars slänger dom ut oss. Vårt rum är pyt-

telitet och det är svårt att ha koll på sina grejer och hålla sams. Men det är väldigt skönt att veta var man ska sova nästa natt. Att slippa vara ute på gatorna, sova i bilar och på golvet hemma hos folk. 

Mamma har just städat familjens rum men Ed säger att det brukar ta ungefär en halv minut innan det blir kaos igen.

Ed tycker om att läsa, särskilt böckerna om Narnia av C.S. Lewis.

Ed älskar att åka skateboard.

– Jag är lyckligast när jag lär mig nya tricks. Försöker lära mig att göra ollie, jag ramlar hela tiden och slår mig men det är värt det.

Eds favoritmat är dubbeldäckarsmörgåsar och mammas mexikanska menudo.

Eds drömhus Ed går igenom läxan med sin extralärare Jessica.

Varje gång de ses brukar de börja med att titta på Eds nya skrubbsår. Han slår sig mycket när han åker skateboard.

– Ett grönt hus med pool, eget bibliotek och en skatepark. Drömmen är ett eget rum, det har jag aldrig haft. Jag skulle sätta up affischer på väggarna, få vara ifred och sköta mig själv.

49

42-66USA_sve_eng.indd 49

07-10-30 13.01.30

Ett dygn i de hemlö Janine Williams, 9 år och hennes storsyster Khadijah, 16, har varit hemlösa med sin mamma under sex år. I natt ska de försöka få sängplats på ett härbärge för akut hemlösa, mitt i de hemlösas kvarter i Los Angeles. Hit kommer de som inte har någon annanstans att ta vägen.

17.30

18.00 Äntligen middag!

Janine får en tallrik kött- och grönsaksstuvning.

– Det smakar bättre än det ser ut, lovar hon.

19.00

05.30 Polisen väckarklocka I gryningen, medan Janine fortfarande sover, kör polisen genom kvarteren utanför och jagar upp de hemlösa som sover utomhus. Det är olagligt att bo på gatan. En del protesterar men de flesta stiger upp och packar ihop sina grejer.

YOSEPH RODRIGUEZ

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Köar för att sova säkert Janine, hennes storasyster och mamma ställer sig i den långa kön till härbärget Midnight Mission. Det ligger mitt i de hemlösas kvarter och hundratals hemlösa hoppas på att få mat och en sängplats här ikväll. Det kallas säker sovning, för det är mycket farligt ute på gatorna i det här området på natten.

06.00 God morgon Det gäller att gå upp i tid så att man hinner äta frukost. På morgonen måste alla som bor tillfälligt på härbärget lämna lokalerna. Janine och Khadijah ska till skolan medan mamma ska söka jobb och försöka hitta någon annanstans att bo i natt.

God natt De vuxna övernattar i stora sovsalar.

Barnfamiljerna tränger ihop sig i ett litet rum på andra våningen. I kväll finns bara en annan familj här. En pappa, mamma och tre små barn. De har just blivit hemlösa och det är deras första natt på ett härbärge. Janine tycker synd om dem.

Själv har hon bott här många gånger och vet hur det går till. De slitna gråa filtarna sticks, men Janine somnar ändå snabbt.

10.00 Lektion Janine har tvingats byta skola flera gånger under de år hon har varit hemlös. Ibland har hon missat många skoldagar.

– Det är svårt att få vänner och att hänga med på lektionerna när man är ny.

07.45 Till skolan Janine tar bussen till skolan. Hon har fått busspoletter av School on Wheels så att hon har råd att åka till skolan varje dag.

15.00 Till School on Wheels Efter skolan skyndar Janine sig tillbaka till de hemlösas kvarter och till School on Wheels barnrum. Alla hennes hemlösa kompisar träffas här.

– Dom som jobbar på School on Wheels är snälla och hjälpsamma.

50

42-66USA_sve_eng.indd 50

07-10-30 13.02.13

mlösas kvarter 15.30 Mellanmål Janine äter en friterad honungsbulle, med kanel och glasyr. Det smakar gott men fingrarna blir klibbiga.

Dags att köa Janine och Khadijah går för att möta mamma. Nu ska de få veta var de ska sova i natt. Agnes följer med en bit på vägen. Hon och barnen har känt varandra i många år. Agnes ger dem lappar med School on Wheels gratisnummer.

– Ring oss om ni behöver hjälp. Ni vet att era extralärare kommer till er var ni än flyttar, påminner hon.

16.00 Läxläsning Janine får hjälp med läxorna av sin extralärare Steve.

Han är bra på att förklara så att man förstår. Han är bra på roliga skämt också.

17.20

17.27 Ballongmannen Halvvägs framme träffar de ballongmannen , Joe, som är expert på att göra ballongfigurer. Han gör ballongblommor och kaniner åt några andra hemlösa barn som är där med sin extralärare från School on Wheels.

– Snälla, gör ett hjärta till mig, snälla, ber Janine.

Före

17.30 Hjärtan Janine går sista biten med sina kompisar från School on Wheels. Hon håller hårt i sina två hjärtan, ett rosa och ett rött som hon kan ha bredvid huvudkudden i natt. Vilket bra slut på dagen!

Halv frisyr

Efter

En dag träffade Janine en hemlös kvinna som var bra på att göra frisyrer.

Hon satte fast hårförlängningar och flätade Janines hår, men hann bara halvvägs första dagen. Nästa dag var kvinnan försvunnen och Janine fick gå runt med en halv frisyr några dagar. Men till slut hittade de varandra igen på ett annat härbärge. Nu är frisyren komplett!

51

GLOBEN0746_SVs051 51

07-10-30 09.53.17

Jarifri, 11 Drömhem: Blått hus med svart dörr i Las Vegas, för jag gillar alla ljusen där. Vi ska ha fyra sovrum, fyra garderober, två badrum.

Gillar: Dansa, taekwondo, skolan.

Ser upp till: Min storebror. Michael Jackson. Elvis Presley. ”Jag, min bror och mina föräldrar bor i ett litet motellrum. Det bor många hemlösa här.

Min extralärare från School on Wheels, Frank, kommer hit en gång i veckan och hjälper mig med läxorna. Sedan vi började arbeta tillsammans har mina betyg blivit bättre.

Det är okej att bo trångt, det gör att vi i familjen kommer närmare varandra.

Varje helg uppträder jag och min pappa på strandpromenaden vid Venice beach.

Han är clown och jag dansar, i guldkläder och guldhatt. Jag har dansat sen jag lärde mig gå och jag har rött bälte i taekwondo. Jag började med kampsport för att kunna försvara mig. Det finns många bråkstakar i skolan.”

Vårt drömhem Det finns över en miljon hemlösa barn i USA. De bor på härbärgen, i bilar, på lopphotell eller på gatan.

Deras familjer har hamnat på gatan av olika orsaker, men alla har en sak gemensamt; de drömmer om ett eget hem där de kan känna sig trygga och glada.

Shatrea Olivera, 12 Drömhem: Ett stort rosa hus med fyra sovrum, stort kök och en bakgård med gungor, nej, en hel lekplats. Jag vill ha eget rum i blått och vitt.

Gillar: Att leka.

Ser upp till: Mamma ”Vi har varit hemlösa sen mamma lämnade vår pappa, för han var elak mot henne. Vi har bott på många olika ställen. Hos släktingar, på hotell och i en bil. Ett tag flyttade vi nästan varje dag. Nu bor vi på ett övergångshärbärge. Det kallas övergång för att vi har kommit halvvägs till att få en egen lägenhet. Mamma jobbar och sparar pengar så att vi ska kunna klara oss själva. Det här härbärget är ganska bra. Det finns en lekplats på gården och många barn att leka med. School on Wheels har byggt ett särskilt barnrum med böcker, ritgrejer och datorer. Där brukar jag rita och träffa min extralärare.”

Cesar med sin lillebror Eric.

52

GLOBEN0746_SVs052 52

07-10-30 09.53.54

Drömhem: Ett vitt palats med vita väggar och blänkande trägolv, swimming pool och skatepark. Varje dag ska jag bjuda alla kompisar och familjen på en jättebuffé med fantastisk mat. Jag ska ha storbilds-TV och alla spelkonsoler som finns.

Ser upp till: Min storebror, som lyssnar när jag behöver någon att prata med.

Gillar: Skateboard, simma, äta pizza och glass, läsa. ”Vi har varit hemlösa i flera år. Det värsta är att flytta runt så mycket. Vi måste släpa alla våra grejer på bussen. Ofta tappar vi saker. Jag har förlorat många favoritgrejer som jag verkligen behöver. Det gör mig ledsen och arg. Att bo på härbärge är okej för det finns många barn där. Men de har för hårda regler. Barn har ingen frihet och måste vara tysta hela tiden.

Jag gillar School on Wheels för de har hjälpt mig så mycket. Ibland tappar jag kontakten med mina extralärare när vi flyttar, men vi hittar alltid tillbaka till varandra.”

Matthew, 12 Drömhem: Ett stort hus med jättestor TV och skatepark på baksidan av huset.

Ser upp till: Skataren Dustin Dollin.

Gillar: Skateboard, TV-spel. ”Det värsta med att vara hemlös är att man jämt måste byta skola. Nu har jag gått i tre olika skolor under ett år. Jag är alltid nervös när jag byter skola, det är jobbigt att försöka passa in och skaffa nya kompisar. Just nu bor jag på ett härbärge med mamma, två systrar och två bröder. Jag har en extralärare från School on Wheels som är jättebra. Jag hoppas att hon kan fortsätta hjälpa mig även om vi flyttar igen. Vi har bott på olika härbärgen och på lopphotell och det här är det bästa stället hittills. Vårt förra härbärge låg i ett jobbigt område med många våldsamma gäng.

Dom sköt hela nätterna.

Men jag saknar mina kompisar därifrån.

Min framtidsdröm är att stoppa allt våld och att bli skateboardproffs eller polis.”

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

m

Cesar Hurtado, 12

Cesars familj

Kibsaim Itsui Gallegos-Sierra, 8 Drömhem: Ett rosa hus med vita ränder.

Mitt rum ska ha rosa väggar med röda blommor.

Huset ska ligga vid stranden och ha en stor trädgård med rutschkana och pool.

Ser upp till: Min extralärare.

Gillar: Dataspel, rockring, leka kurragömma och kull. ”Jag har alltid varit hemlös tror jag.

Min mamma, jag, min syster och lillebror flyttar runt. Vi har bott på härbärgen i Los Angeles. Ibland åker vi till Mexiko.

Det värsta med att bo på härbärge är att man måste gå upp så tidigt. När vi är i Los Angeles går jag till School on Wheels nästan varje dag. Min extralärare Crystal läser läxor med mig och tar med mig på utflykter. Jag vill också bli lärare när jag blir stor. Jag vill lära mig simma, fast det verkar svårt. Jag har aldrig varit vid havet, men jag har hört att det är väldigt vackert där.”

53

42-66USA_sve_eng.indd 53

07-11-02 09.03.26

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Briannas extralärare Rosemary hjälper henne att förstå ett klurigt problem.

Brianna vill hjälpa de hemlö Det är sent på kvällen när Brianna, 11 år, går med mamma och storebror Adrian för att boka rum på det nedslitna motellet. De två äldsta bröderna gömmer sig runt hörnet. Fem personer får inte bo i ett enda rum men mamma har inte råd med två. Om de blir upptäckta hamnar de på gatan i natt.

N

är kusten är klar smugglar mamma in Ryan, 12 och Daniel, 14. Alla pustar ut på rummet, de är i säkerhet en kväll till. Sedan mamma Melissa lämnade barnens våldsamma pappa för flera veckor sedan har de flyttat runt till olika motell i södra Los Angeles fattigaste och farli-

gaste områden. Familjen kan inte stanna för länge på varje ställe, då märker motellpersonalen att de bor för många i samma rum och kastar ut dem. Men nu börjar mammas pengar ta slut.

Var ska de ta vägen då?

Mamma letar i telefon-

katalogen efter hjälp och hittar telefonnummer till olika härbärgen för hemlösa. Hon och barnen har svårt att tänka på sig själva som hemlösa. En hemlös person, det är väl en smutsig man klädd i trasor som bor i en pappkartong. Mamma börjar ringa ändå medan barnen lyssnar.

Det visar sig att en del härbärgen tar emot familjer.

– Hur många barn har du, frågar mannen på härbärget.

Hur gamla är dom?

När han får veta att Melissas äldsta pojke,

Daniel, är 14 år blir det tvärt nej.

– Han måste bo ensam på de vuxna männens avdelning.

– Men han är ju bara 14 år, han är ett barn, säger Melissa.

– Såna är reglerna, säger mannen på härbärget. Vi låter aldrig tonårspojkar bo med familjerna. Det kan vara farligt.

Mamma slänger på luren och ringer vidare, men det

54

GLOBEN0746_SVs054 54

07-10-30 09.54.47

mlösa när hon blir stor

Brianna Audinett, 11 Bor: I södra Los Angeles.

Gillar: Skor, spela teater, läsa böcker, skriva berättelser.

Gillar inte: Att ha tråkigt.

Lycklig: När jag är på School on Wheels.

Ser upp till: Mamma.

Vill bli: Läkare eller filmstjärna.

verkar hopplöst. I Los Angeles går många tonårspojkar med i våldsamma gäng redan när de är 12 år.

Härbärgena är rädda för att de unga pojkarna ska vara våldsamma och skada andra barn. Men mamma ger inte upp. Hon tjatar, bönar och ber och till slut hittar hon ett härbärge som låter hela familjen bo tillsammans.

Var tyst!

Nästa dag tar de bussen till de hemlösas kvarter i Downtown Los Angeles.

Härbärget ser ut som ett fängelse, en stor, grå betongbyggnad. Brianna tycker att området är läskigt. Det är skräpigt och smutsigt.

Folk skriker och viftar med armarna, dricker sprit och ligger som döda på trottoa-

Brianna gillar inte de hemlösas kvarter, det är smutsigt, skräpigt och ibland farligt.

ren. Brianna märker plötsligt att en gammal man stirrar konstigt på henne.

Mamma ser det också. Till slut säger hon åt honom att sluta. Han går en bit bort men fortsätter att stirra.

– Oroa dig inte mamma, säger Brianna senare. Jag kan ta vara på mig själv.

Brianna och hennes familj stannar på härbärget i sex månader. De får plats i en sovsal med våningssängar på familjeavdelningen. Här fi nns många andra mammor med barn och Brianna får snabbt kompisar. Det bästa med härbärget är att veta att man har någonstans att sova, tycker Brianna. Det värsta är gatorna utanför och att det är jobbigt med trängseln och ljuden i sovsalen. Barn skriker och 55

42-66USA_sve_eng.indd 55

07-11-02 09.00.53

Brianna En dag kommer ett filmteam till School on Wheels. De ska spela in en film. Brianna och hennes kompisar ska både skriva manus och vara med i filmen.

J –

ag ska spela en av hjältarna, som ska heta Ruby i filmen, förklarar Brianna.

Hon och kompisen Janine, som spelar superhjältinnan Pink Ice, bildar ett team.

– Vi räddar folk och slåss mot bovar, säger Janine, som i slutet av filmen försöker förvandla allt i hela världen till ett hav av rosa diamanter. Manuset till filmen har de skrivit själva, tillsammans med sina hemlösa kompisar på School on Wheels.

Filmteamet kommer från organisationen Hollywood Heart. Till vardags arbetar de på riktiga filmproduktioner i Hollywood, men när de har ledigt vill de göra något för att hjälpa barn som har det svårt.

Under tre dagar förvandlas School on Wheels till en inspelningsplats. Barnen får skriva manus, bygga kulisser, tillverka rekvisita och scenkostymer. Till sist spelar de in filmen och när den är färdigklippt får de gå på galapremiär.

– Det är bland det roligaste jag någonsin har gjort, säger Brianna. Om jag inte kan bli läkare kanske jag kan bli fi lmstjärna. 

Brianna med sin familj: Daniel, Ryan, Adrian, Brianna och mamma Melissa.

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

gråter och ambulans- och polissirener tjuter utanför med jämna mellanrum.

Ryan som har astma blir sämre på härbärget och hostar nästan jämt. Att leka som vanligt går inte heller.

– Var tyst, sitt still, får barnen höra hela tiden.

– De beter sig som om de inte vet vad ”roligt” betyder, klagar Brianna till mamma.

– Vi ska inte bo här för evigt, lovar mamma.

School on Wheels är räddningen Mittemot härbärget hittar Brianna sin räddning; School on Wheels barnrum.

Brianna går dit varje dag efter skolan.

– Jag älskar School on Wheels. Dom tar hand om oss och skyddar oss, förklarar hon för mamma. Om någon jobbig typ på gatan bråkar med en hjälper dom till. Vi har fått ett gratisnummer som vi kan ringa när som helst om vi behöver hjälp.

Brianna och hennes syskon får nya skolväskor och

varsin extralärare som ger läxhjälp. Mamma får dessutom hjälp när barnen måste byta skola. Många viktiga papper och dokument har försvunnit under deras tid som hemlösa men School on Wheels fi xar fram nya.

Viktigast är kanske att mamma vet att barnen är trygga medan hon är på jobbet.

– Utan er skulle vi inte ha klarat det, säger mamma ofta till School on Wheels.

En dag får familjen besked att de ska få hjälp att flytta till en helt egen lägenhet.

Det känns overkligt, men underbart. Brianna är överlycklig över att få lämna härbärget, men hon tänker komma tillbaka till de hemlösas kvarter i framtiden.

– Jag ska bli läkare när jag blir stor och hjälpa sjuka människor, särskilt dom hemlösa. Dom har inga pengar och ingen sjukförsäkring men jag tänker hjälpa dom ändå. 

Brianna i full Rubykostymering.

tn Tys

ad ,

k am

, ta e ra

gni

ng !

56

42-66USA_sve_eng.indd 56

07-11-02 09.01.34

blir filmstjärna Khadijah, 16 år, tar en paus från sin collegeansökan för att spela med i filmen.

Hollywood Heart kommer till School on Wheels för att filma. De hemlösa barnen är dagens stjärnor.

Inför inspelningen måste alla barn sminkas och få sina scenkostymer.

Salmai, 7 år, har fått silverhår och ett dollartecken runt halsen.

Ryan Audinett, 13, pelar detektiv och har handklovarna redo.

Ryan Wilson, 13, visar sin bästa filmstjärnepose med k-pist i plast.

Superhjältinnorna Pink Ice (Janine) och Ruby (Brianna) gör sig redo för sin nästa scen.

Bakom Red Devis mask döljer sig Ryan Mcneil, 9 år.

Adrian Audinett, 12, gillar att spela in film men egentligen vill han bli arkitekt.

F I L M FA K TA Los Angeles brukar kallas filmens huvudstad och stadsdelen Hollywood är världsberömd.

Redan 1910 gjordes den första Hollywoodfilmen.

Den hette In Old California och var en så kallad stumfilm, en film utan ljud. Den första filmen med ljud hette The Jazz singer och kom 1927. I början gjorde filmbolagen utländska versioner av de amerikanska ljudfilmerna så att även människor som inte förstod engelska skulle kunna se dem.

Man spelade in en annan version av filmen med till exempel franska eller spanska skådespelare. Efter ett tag kom man på att det var billigare och lättare att dubba eller texta filmerna på olika språk. När allt fler fick TV, på 1950-talet var det många som trodde att filmen skulle dö ut.

Så blev det inte. Numera producerar de stora filmbolagen i Los Angeles ungefär 60 filmer per år och filmindustrin omsätter många miljarder kronor.

57

GLOBEN0746_SVs057 57

57

07-10-30 09.58.56

Nick med pappa Frank och mamma Michelle.

Nick är en hjälte Nick var sju år när han bodde i ett våningshus som var ett ökänt tillhåll för knarklangare och missbrukare. En kväll gjorde polisen razzia mot huset .

Nick Barger, 10 Bor: Motell, Los Angeles.

Gillar: Skateboard, rita, spela TV-spel, läsa.

Gillar inte: Droger. Att bli behandlad som en småunge.

Ledsen: När mina kompisar flyttar. Älskar: Att vara med min familj.

Ser upp till: Mamma och pappa. Min extralärare Laura.

Drömmer om: Ett eget hem.

Vill bli: Författare.

A

lla i huset, i alla lägenheter, höll på med droger. Folk sprang alltid ut och in i Nicks lägenhet och ofta låg det folk och sov i soffan eller på golvet. I våningen under Nicks bodde ett gäng som sålde knark dygnet runt. Nicks föräldrar, Michelle och Frank, sålde inga droger men de var nästan alltid påverkade. Då blev de annorlunda, tyckte Nick, Ibland satt de eller låg och stirrade ut i tomma intet. Ibland, när de vaknade upp ur sin dvala, var de väldigt olyckliga. Nick äls-

kade sina föräldrar men de var för sjuka och borta av drogerna för att kunna vara hans mamma och pappa, Nick fick ta hand om sig själv.

Till fosterfamilj En sen kväll vaknade Nick av rop och skrik utanför.

Folk började springa i korridorerna, kanske för att fly eller hinna spola ned droger i toaletten. Efter ett tag stormade polisen in i Nicks lägenhet och började skrika åt hans föräldrar. Poliserna hade mörka västar och

vapen. Nicks mamma och pappa såg väldigt rädda ut.

Så fick en polis syn på Nick.

– Här kan du inte stanna, sade polisen. Nick grät och sade att han ville vara med sina föräldrar men polisen ringde till en socialarbetare som kom och hämtade honom. Nick visste inte vad som skulle hända med hans föräldrar. Själv fick han flytta till en fosterfamilj, en familj som får betalt för att ta hand om barn som inte kan bo hos sina egna föräldrar.

Blev slagen Nick fyllde åtta år hemma hos fosterfamiljen, men ingen verkade bry sig.

Fosterföräldrarna hade många barn i huset, både egna och andra fosterbarn.

58

GLOBEN0746_SVs058 58

07-10-30 09.59.25

De var äldre än Nick och behandlade honom illa. De sade elaka saker och slog honom. Nick försökte slå tillbaka, men de var större och starkare.

Fosterföräldrarna gjorde inget för att hjälpa honom.

Efter ett tag fick Nicks mamma komma till ett behandlingshem för narkomaner där Nick fick hälsa på. De grät när de träffade varandra och hans mamma bad om förlåtelse. De pratade och skrattade tills mamma plötsligt upptäckte blåmärkena på Nicks armar.

– Det är min fosterfamilj, dom slår mig, sade Nick.

Nicks mamma klagade hos socialarbetarna som hade valt ut Nicks fosterfamilj. Men fosterföräldrarna

påstod att Nick ljög. Han måste ha ramlat. Eller så var det Nicks mamma som hade slagit honom. De som bestämde trodde på fosterföräldrarna och Nick måste åka tillbaka dit.

Nu blev det ännu värre för Nick. Alla var arga för att han hade skvallrat och slog honom mer. Men nu hade Nicks mamma varit drogfri så länge att hon kunde börja kämpa för att få tillbaka Nick för gott. Nick kallades till domstol men första gången han träffade domaren vågade han inte säga

någonting om misshanden.

Fosterföräldrarna hade hotat honom.

– Håll käften eller säg att det är din mamma som slår dig, sade de till Nick.

Annars…

Tll mamma Till slut, tredje gången i domstolen, stod Nick inte ut längre och berättade sanningen. Domaren slog sin

klubba i bordet och sade: – Du får flytta till din mamma.

Nick fick flytta in på behandlingshemmet där hans mamma kämpade för att bli helt frisk från sitt drogberoende. Pappa bodde på ett annat behandlingshem för män. Nick och mamma delade rum med två andra mammor och deras fem barn. Det var trångt

Nicks drömfångare sitter ovanför sängen för att fånga upp alla läskiga mardrömmar innan de förstör nattsömnen.

Motellrummet där Nick och hans föräldrar bor är mycket trångt.

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

59

GLOBEN0746_SVs059 59

07-10-30 09.59.54

Min extrafröken Nicks extralärare från School on Wheels heter Laura.

– Hon är som min vän, min lärare och min storasyster. Hon hjälper mig med läxorna och har massor av tålamod. Laura har också tagit med mig på en baseballmatch och på bio.

På väggen har Nick, mamma och pappa varsitt dagschema där man får minuspoäng om man gör något negativt och pluspoäng när man gör något bra.

– Det hjälper oss att vara positiva, säger Nick.

men Nick fick snabbt nya vänner och det gick bra för mamma. Hon fick inte bara lära sig sluta med drogerna utan också hur man betalar räkningar och tar hand om sitt barn. Hur man lever utan droger helt enkelt.

Tillsammans igen Idag har båda Nicks föräldrar varit drogfria i tre år. De har fått lämna behandlingshemmet men har inte lyckats Nick får inte ta med sig kompisar till motellet.

Det är stängt för alla som inte bor där.

hitta någonstans att bo.

– Mitt drömhus är en taklägenhet på 42 våningen, säger Nick. Mitt rum ska vara gotiskt, med svarta väggar och möbler och blått, neonljus, och plastfladdermöss i taket. Fast egentligen spelar det ingen roll. Jag bryr mig inte om vi bor i en pappkartong, så länge vi är tillsammans.

Eftersom Nick och hans föräldrar är hemlösa tvingas

de bo på ett motell där många andra hemlösa bor.

De betalar en månad i taget men vet att de kan bli utkastade när som helst. Nick har haft många hemlösa kompisar som har försvunnit från motellet.

– Det är nästan omöjligt att hinna få och behålla en bästa vän, säger han till mamma och pappa.

På kvällarna, innan han somnar, brukar Nick tänka

på allt han varit med om.

– Jag ska skriva en bok om mitt liv, för jag vill berätta för folk hur jag har haft det.

Jag har överlevt så mycket medan jag väntade på att få komma hem till mina föräldrar.

– Du är vår hjälte, Nick, säger hans mamma och pappa. Utan dig hade vi aldrig klarat det. 

Spindlarnas vän Mamma har gjort en spindeltatuering för att Nick älskar spindlar.

– En gång såg vi en spindel på väggen i klassrummet. Alla barn skrek och ville döda den men jag ställde mig framför spindeln och skrek åt alla att ingen skulle få röra den. Läraren sade: ”Lyssna på Nick, han har rätt.”

Jag släppte ut spindeln genom fönstret.

60

GLOBEN0746_SVs060 60

07-10-30 10.00.33

 TEXT: CARMILL A FLOYD, JOHANNA HALLIN FOTO : KIM NAYLOR

Nick älskar

skateboard Så fort Nick får chansen tar han sin skateboard och tränar på nya trick på gatan utanför motellet. Skateboard är en av USA:s populäraste sporter och det sägs att den uppfanns av en uttråkad surfare som satte hjul på surfbrädan och började ”surfa” på asfalten.

Vad är en skateboard?

Bräda – har ofta ett motiv på undersidan som slits bort när man åker Griptape – för bättre fäste ovanpå brädan Tail – längst bak på brädan Nose – längst fram på brädan Hjul – fyra hjul Truckar – två truckar håller de fyra hjulen

Vanligaste tricken Ollie – Ett bastrick som är utgångspunkten för många andra trick, ett hopp på plan mark utan att hålla i brädan.

Nollie – Som ollie men istället för att hoppa från längst bak på brädan, ”tailen”, hoppar man från brädans främre del.

Kickflip – Brädan kickas ett varv längs sin egen längdaxel under fötterna.

180 – Ett halvt varv runt sin egen axel.

360 – Ett helt varv runt sin egen axel.

900 – Två och ett halvt varv, görs i vertramp.

Grind – Att glida på truckarna.

50-50 – En grind på båda truckarna.

Five-0 – En grind på en av truckarna.

Boardslide – Att glida på brädan mot underlaget.

Manual – Ett balanstrick på två hjul när du rullar framåt eller bakåt.

SÅ HÄR GÖR DU EN OLLIE:

1. Sätt bakre foten längst bak, på ”tailen”, och främre foten i mitten av brädan.

42-66USA_sve_eng.indd 61

2. Pressa ihop kroppen och böj knäna.

3. Hoppa och se till att ”tailen” slår i marken så att brädan vinklas uppåt.

4. Medan du 5. Dra in benen hoppar, låt den för att komma främre foten högre. glida framåt.

På så sätt lyfts brädan och hamnar i jämvikt igen.

6. Räta ut benen och centrera din vikt.

7. Landa med mjuka knän.

Rulla iväg.

61

07-11-02 09.02.26

Marlens moster hennes ”mamma”

Det är vanligt bland mexikaner i Los Angeles att ha sitt namn i guldbokstäver runt halsen. Eller namnet på någon man tycker om. Marlens namnsmycke är en present från mamma.

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

När Marlens mamma upptäckte att hon var hivsmittad och inte orkade jobba blev de av med sin lägenhet. Socialarbetaren sa: ”Flytta till ett härbärge för hemlösa hiv- och aidssjuka, annars tar vi din dotter ifrån dig.”

M

Marlen kallar sin moster Angelina ”mamma”, för hon har tagit hand om henne och älskat henne som en riktig mor.

Marlens garderob Marlen Contreras, 13 Bor: Härbärge för hiv och aids-sjuka.

Gillar: Skateboard, musik, rita, skolan.

Gillar inte: Elaka människor.

Ledsen: När mamma är sjuk. Älskar: Mamma. Önskar mig: En liten hund men tyvärr får man inte ha husdjur på härbärget.

Vill bli: Sjuksköterska eller läkare.

62

42-66USA_sve_eng.indd 62

arlen och hennes mamma ville inte flytta till härbärget.

– Vi var jätterädda, berättar Marlen. Vi visste nästan ingenting om aids. Mamma trodde att jag också skulle bli sjuk om vi bodde tillsammans med andra som var smittade. Nu har vi bott här i flera år. Jag trivs bra och har lärt mig massor om sjukdomen, som att man kan överleva länge om man tar medicin och sköter sig.

Marlen är född i Mexiko men kom till USA när hon var två veckor.

Marlens snyggaste sneakers kallas Superstars, eller Shelltoes, framtill ser de ut som ett snäckskal.

Presentkort för att köpa skoluniform, som barnen får av School on Wheels.

Marlen får en ny skoluniform av School on Wheels en gång om året, eller oftare om det behövs.

– Det är mycket press i skolan att man ska ha märkeskläder. En del kläder och färger är farligt att ha, för då kan folk tro att man tillhör ett visst gäng. Det är enklare att ha skoluniform, blå tröja och byxor.

– Den jag kallar min mamma är egentligen min moster. Jag har aldrig träffat min pappa och min biologiska mamma kunde inte ta hand om mig. Hon drack mycket och åkte in i fängelse. Min moster Angelina tog med mig till Amerika för att jag skulle få en chans till ett bra liv. Jag kallar henne mamma, för hon har alltid tagit hand om mig som en mor.

Orolig för mamma – När jag var liten bodde vi med min styvpappa, som jag tyckte mycket om. Sedan skildes de och mamma träffade en ny man som slog henne. En gång kom min styvpappa hem till oss och ville träffa mig. Mannen släppte inte in honom. Jag

– Det här är mina favoritjeans.

De är bra att hoppa och dansa i.

Ibland blir jag väldigt arg och frustrerad. Då hjälper det om jag lyssnar på musik och hoppar upp och ned och dansar som en galning. Musik gör mig lycklig. Mest gillar jag hip hop och spansk rock.

– Jag gillar gymnastiken i skolan men min bästa sport är skateboard.

07-11-02 08.59.30

”

såg min styvpappa genom fönstret och grät, bankade och ropade, men han hörde mig inte och kom aldrig tillbaka. Mannen blev bara värre, han slog och hotade min mamma. Till slut kom polisen och hämtade honom.

Sedan upptäckte mamma att hon smittats av hiv.

Marlens mamma mår ganska bra, men ibland måste hon tas in på sjukhus.

– Då är jag väldigt orolig, säger Marlen.

Förutom Marlen bor bara tre yngre barn på härbärget.

– En jämnårig kompis har flyttat till ett annat härbärge.

Vi var bästa vänner och kunde prata om allt. Jag saknar henne.

Marlen får inte berätta för någon var hon bor, för många har fortfarande fördomar om sjukdomen aids.

En gång fick en skolkamrat reda på var Marlen bor.

– Hon spred ut i skolan att jag bodde på ett hem för aidssjuka och att alla skulle hålla sig undan från mig. ”Prata inte med Marlen”, sa hon. ”Låt henne inte sitta bredvid oss. Hon kan smitta dig och din familj med aids”.

Jag klagade hos rektorn.

Till slut hotade jag med att skicka polisen på henne.

Hon blev rädd och slutade äntligen. 

Michael blev hemlös när mamma fick cancer När Michaels mamma fick lungcancer och hamnade i koma förlorade hon både jobbet och deras fina hus nära havet.

Michael och mamma

M

ichaels mamma låg i koma på sjukhus i flera månader. Michael, som var 14 år då, fick bo hemma hos sin bästa kompis i fotbollslaget. Varannan vecka bodde Michael hos mamma på sjukhuset.

– Det var jobbigt. Jag var tvungen att bli som vuxen och mamma blev som ett barn jag måste ta hand om.

När mammas pengar tog slut flyttades hon till ett sämre sjukhus. Personalen där var överarbetad och stressad.

– Dom behandlar mig som skräp, grät mamma. Jag har fruktansvärt ont men får inga värktabletter, för sjukhuset måste spara pengar.

När mamma äntligen fick komma hem hade de ingenstans att ta vägen. Till slut flyttade de till ett härbärge

för hemlösa. I skolan sade Michael ingenting om vad som hänt. Han var rädd för att folk skulle se ner på honom. Betygen sjönk och han var nära att förlora sin plats i fotbollslaget.

– Genom School on Wheels fick jag en extra-

Michael vill bli professionell fotbollsspelare.

Examensklänning – Den här klänningen hade jag på avslutningsfesten när jag gick ut mellanstadiet. Jag fick den av min mamma och älskar färgen och modellen.

lärare, Rafael. Med hans hjälp lyckades jag komma i fatt och klara skolarbetet.

Vi träffas fortfarande en gång i veckan. Min dröm är att bli professionell fotbollsspelare eller brandman. 

Michael älskar att spela amerikansk fotboll.

–Spelet har lärt mig mycket om samarbete och att inte vara självupptagen. Alla är viktiga i ett lag, vi är bara så bra som vår svagaste länk.

Michaels fotbollspris.

Dyrt bli sjuk Nära 50 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring och många drabbas hårt när de måste betala skyhöga sjukhusräkningar. USA hamnar långt ner i WHO:s (Världshäls oorganisationen) lista över hur bra olika länders sjukvårdssystem fungerar.

63

GLOBEN0746_SVs063 63

07-10-30 10.02.22

Barn lika mycket värda Sierra vaknar av att pappa skakar hennes axel.

Klockan är bara halvsex på morgonen, men om hon inte går upp nu hinner det bli lång kö till duschen. ierra smyger ut till duschrummet i korridoren och ställer sig halvsovande under det varma vattnet. Inlindad i en handduk skuttar hon tillbaka till rummet och rakt ned i sängen för att sova en timme till innan frukost.

Klockan åtta måste alla lämna lokalerna. Värdesaker måste man bära med sig, för dörrarna till rummen går inte att låsa. Ingen får komma tillbaka förrän sent i eftermiddag. Pappa går till jobbet och Sierra till skolan.

– Glöm inte att vi måste öva inför nästa pow-wow ikväll, säger pappa.

– Okej, svarar Sierra. Hon och pappan Big Bear är

Hunkpapa Sioux-indianer.

Sierra dansar och pappa spelar trumma. En pow-wow är en fest där indianer träffas och pratar, dansar, sjunger och spelar tillsammans. Sierra älskar att dansa traditionella danser, särskilt Vackrasjal-dansen som bara fl ickor och kvinnor dansar.

– Man snurrar runt, runt och svänger med vackra färggranna sjalar så att man nästan ser ut som en fjäril, förklarar Sierra.

– När jag dansar glömmer jag mina problem.

Sierra är stolt över att vara indian.

– I vår kultur är barn lika mycket värda som vuxna.

Vi får sitta med när det är rådslag och vår röst räknas.

Det är bra.

Sierra med sin pappa Big Bear.

Hon har också ett indianskt namn som betyder Honsom-går-medåskan

–

I Sierras skola har några barn fått veta att hon bor på ett härbärge.

– En del är elaka och säger ”Jag gillar inte henne, hon är hemlös. Hon är fattig.” Jag har bara tre kompisar i skolan. Folk vill bara vara med dom som har samma färg som dom. Det är deprimerande att bli illa behandlad för att man är annorlunda. 

Rummen på härbärget är trånga.

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Sierra Longfeather, 11 Bor: Härbärge, Santa Barbara.

Gillar: Trumma, dansa, sjunga.

Ledsen: När vuxna inte respekterar mig. Älskar: Pappa.

Ser upp till: Martin Luther King.

Sierra vill bli Motorcykeldesigner, konstnär, polis, globetrotter, dansare, författare, president

Sierra har fått halsbandet av sin pappa.

Det är gjort av silver och turkosstenar.

Indianerna var först När européerna kom till Nordamerika levde ungefär fem miljoner människor där, de som idag kallas ”indianer”. Då fanns det tusentals indianfolk och flera hundra olika språk och dialekter men i dag finns bara cirka två miljoner indianer kvar i USA och – Jag ser upp en miljon i Kanada. Många indianer till Martin Luther King dödades av européerna men de allför han kämpade för alla ra flesta dog i sjukdomar, av svält raser, inte bara sin egen, eller andra svårigheter som följde utan även för oss indianer.

Det är ledsamt att han dog med de vitas intrång. Idag är de för det han trodde på USA:s fattigaste befolkningsmen än idag blir folk grupp.

64

GLOBEN0746_SVs064 64

Pappas trumma är gjord av trä och överdragen med skinn.

diskriminerade.

07-10-30 10.02.59

t

n-

Kattranece var nio år och hade varit och handlat med mamma när hon hörde ett pistolskott. Det tog några sekunder innan de förstod att någon sköt mot dem.

Kattranece –

blev skjuten I n i bilen, snabbt, skriker mamma. Kattranece och hennes småsystrar kastar sig in i baksättet och mamma trycker på gasen. Skotten kommer från en annan bil som nu jagar efter dem upp på motorvägen och fortsätter att skjuta. Plötsligt känner Kattranece en brännande smärta i bröstet.

– Mamma, det bränns!

Mamma förstår att Khattaranece har blivit träffad, men hon vågar inte stanna. Till slut kör hon av på en gata där det är fullt av folk. Polisen kommer och förföljarna ger upp.

Skjuten i lungan Kattranece har fått en skottskada i lungan och är nära att dö. Hon får stanna på sjukhus i tre månader och opereras flera gånger innan läkarna lyckas få ut kulan.

Senare får hon vittna i domstol mot en av männen som sköt. Han är gängmedlem och säger att de tog fel på person, de skulle egentligen skjuta någon annan.

Kattranece får lära sig mycket på nytt, som att tala, gå och minnas ordentligt.

Det går bra men tyvärr gör skottskadan hennes astma mycket värre. Det blir ett problem när familjen blir hemlös. Efter ett stort bråk med pappan slänger mamma ner alla saker hon hinner i några väskor och säger åt sina döttrar att det är dags att ge sig iväg. Varje dag flyttar de till ett nytt ställe.

Kattranece tycker att mamma gjorde rätt, men det är jobbigt när hennes hosta blir värre av att sova i dammet, smutsen och kylan på härbärgen och i bilar.

Nu bor familjen på ett härbärge för hemlösa familjer. Det bästa Kattrancee vet är att sjunga.

– Jag uppträdde när härbärget hade picknick. Jag var nervös och en gång började jag skratta mitt i sången.

Efteråt var jag lättad och glad. Folk sa att jag var bra.

Om vi får någonstans att bo ska jag börja sjunga i kyrkokören igen. 

Kattranece med systrarna Shacarla, 4, Shatrea, 12, Kathiella, 6 och mamma Kathleen.

När Kattranece lämnade sitt hem tog hon med sig en sån här nallebjörn.

Hennes har försvunnit i alla flyttar. Hon saknar den och ett pärlhalsband som hon fick av sin mormor.

Kattranece Fuguoa, 14 Bor: Härbärge för familjer, South LA. Gillar: Skriva låtar och sjunga.

Läsa.

Lyssnar på: Alicia Keys.

Ledsen: När vuxna bråkar.

Lycklig: När jag sjunger och är med vänner och familj.

Ser upp till: Mamma.

Vill bli: Sångerska, modedesigner eller journalist.

Kattranece får läxhjälp av en extralärare från School on Wheels i barnrummet de har byggt på härbärget.

En person skänkte ett keyboard till School on Wheels och bad att de skulle ge det till ett musikintresserat hemlöst barn.

Kattranece fick det!

65

42-66USA_sve_eng.indd 65

07-11-02 08.57.43

 TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

På marknaden får alla syskonen måla sina ansikten så att de liknar vilda djur.

Zachery längtar efter syskonen

Zachery, 10 år, har en bra dag, för han får träffa sina syskon och gå på marknad med dem och mamma.

I vanliga fall bor syskonen med sin pappa medan Zachery och mamma bor på härbärge. En tredje bror bor i fosterhem. Nu har mamma

Tre systrar = en familj S torasyster Ashley kom så fort hon hörde att mamma hade åkt in i fängelse igen. Då var hennes yngre systrar ensamma i lägenheten och skulle just bli vräkta. Ashley fick sluta sitt jobb och sin kvällsutbildning för att ta hand om sina systrar. De fick inte plats hemma hos Ashley och hennes pojkvän så systrarna började flytta runt. Efter flera månader på luffen har de nu fått plats på ett härbärge.

– Jag har sett filmer om hemlösa, säger Brittney, men jag kunde aldrig tro att jag själv skulle bli en av dom. Jag saknar mamma och hoppas att hon slutar med droger så att vi kan bo ihop igen.

varit drogfri i två år och snart hoppas Zachery att de kan bo alla tillsammans i en riktig lägenhet.

– Det värsta med att vara hemlös är att jag inte kan spela fotboll och att andra på härbärget stjäl vår mat.

När vi flyttade in köpte vi

massor av mat, men när vi kom tillbaka var den borta.

Nu är jag orolig för att folk ska ta mina saker. Jag är också orolig när jag inte kan vara med min bror Desmond och skydda honom. Ibland blir han slagen av andra barn i skolan.

Brian & Byron har fått ett hem!

Brian, 14 år och hans bror Byron, 13, är överlyckliga.

Efter två år på ett härbärge för hemlösa har deras mamma bevisat att hon kan hålla sig drogfri och de har fått hjälp att flytta in i en egen lägenhet. Den ligger i ett farligt område med gängmedlemmar och skottlossning hörs på nätterna. Men det finns en innergård där de kan leka och åka skateboard utan att riskera att hamna i bråk. Båda gillar skolan och vill konstruera dataspel när de blir stora.

– Vår förebild är Shigeru Miyamoto, världens bästa dataspelsdesigner, säger Brian.

Clifton vann poesipris Cliftons lärare föreslog att han skulle vara med i en poesitävling och Clifton, 11 år, som bor på ett härbärge med sin mamma, skrev en dikt om kärlek.

– Jag funderade på saker jag gillar att göra och prata om med familj och vänner.

Jag kallade dikten ”Kärlek är lika med…” Jag jobbade hårt och den blev längre och

längre. Den handlar om att insidan räknas, inte utsidan.

Och att vi kan överleva med kärlekens hjälp, även när vi går igenom svåra saker.

Bland 10 000 barns dikter var Cliftons dikt en av få som vann pris. Vinnarna var med på en stor ceremoni i Beverly Hills och deras dikter lästes upp av be-

römda Holly woodstjärnor.

– Mamma grät. Jag vann 500 dollar och dom gav en massa böcker till School on Wheels barnrum på härbärget. Det gjorde mig stolt och fick mig att kämpa hårdare i skolan.

66

GLOBEN0746_SVs066 66

07-10-30 10.04.18