Issuu

NOMINER A D • Sidorna 16– 41

JETSUN PEMA

Det är vinter när Gelek, 12 år, fl yr från Tibet till Indien. Han går över bergen i tunna tygskor i den djupa snön och efter bara några dagar börjar fötterna göra ont. De svullnar upp och bränner som eld.

elek gråter och vill vända tillbaka, men det är omöjligt. Hans pappa har betalat en man som ska leda en grupp flyktingar över Himalaya. De vuxna tittar på Geleks svartfläckiga fötter och säger att det är frostskador. Han kan förlora fötterna. Den natten turas de om att bära Gelek på ryggen men resten av vägen går han själv. Det tar fyra veckor att nå gränsen till Nepal. Några dagar senare vaknar Gelek i en sjukhussäng. Fötter är borta och kvar är bara två stumpar, inlindade i bandage. Idag går Gelek i en tibetansk skola i Indien.

När Gelek kom till Dharamsala fick han tvål och tandkräm.

VARFÖR NOMINERAS JETSUN PEMA? Jetsun Pema nomineras till WCPRC 2006 för sin 40-åriga kamp för de tibetanska flyktingbarnen i Indien. Hennes outtröttliga arbete har räddat liv och gett tiotusentals tibetanska flyktingbarn ett hem, en familj, utbildning och framtidshopp. Pema sätter alltid barnens bästa främst och har byggt upp Tibetan Children’s Villages (TCV) till exiltibetanernas största barnrätts- och utbildningsorganisation. Varje år får nära 15 000 flyktingbarn hjälp genom TCV. I de tibetanska barnbyarna växer barnen upp

Kina

pakistan Dharamsala

Dehli

Tibet ne

pa l

Lhasa bhutan

indien bangladesh

i en kärleksfull tibetansk hemmiljö med traditionella buddhistiska värden som icke-våld och respekt för allt liv.

16-41 Tibet.indd 16

05-11-09 13.27.33

När Pema var nio år skickades hon till internatskola i Indien. Hon fick bara träffa sin mamma en gång på tio år, eftersom Tibet invaderats av Kina.

Vem är Dalai Lama? Dalai Lama betyder ”Hav av visdom” och är titeln för tibetanernas högste andlige och politiske ledare. Den Dalai Lama som lever nu är den fjortonde i ordningen och blev utropad till Dalai Lama när han bara var fyra år. Han fick Nobels fredspris 1989 för att han driver en ickevålds-kamp för att tibetanerna ska få tillbaka sitt land. Dalai Lama

invaderades Tibet av Kina. Efter ett misslyckat uppror 1959 flydde Dalai Lama och hans familj till Indien. – Jag var så glad att de levde att inget annat betydde något, minns Pema. Samtidigt var hon ledsen och arg. – Vi hade ju förlorat vårt land. Nu var vi flyktingar. Barnen Tibets framtid Indien gav tibetanerna land i Dharamsala i norra Indien. Där tog Dalai Lama emot de nära 85 000 tibetaner som flydde i hans fotspår. Tusentals dog i bergen under flykten. Andra dog i flyktinglägret, där det var brist på allt från mat och mediciner till sovplatser. – Bara de starkaste kunde

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Född i Tibet Varje år vågar hundratals flyktingbarn livet för att fly från Tibet. Många är föräldralösa. Andra skickas av sina föräldrar för att slippa undan förtrycket och fattigdomen i det av Kina styrda Tibet. I Jetsun Pemas tibetanska barnbyar får de ett nytt hem och får gå i skolan. Hon har kämpat för de tibetanska flyktingbarnen i 40 år och barnen kallar henne ama la, som betyder respekterad mor på tibetanska. Jetsun Pema föddes själv i Tibet 1940. Då hade hennes storebror, Tenzin Gyatso, redan utnämnts till Dalai Lama, Tibets högste ledare. När Pema var nio skickades hon till internatskola i Indien. Några år senare

Världens tak Tibet kallas ibland ”Världens tak” eftersom landets medelhöjd är 4000 meter över havet. Många bergstoppar är över 8 000 meter höga, till exempel Mount Everest som är världens högsta berg.

överleva kylan, hungern och sjukdomarna. Barnen drabbades värst, säger Pema. För att rädda barnen – och Tibets framtid – öppnade Dalai Lama ett barnhem där hans storasyster, Tsering

➼

Välkommen på tibetanska När tibetaner vill få en gäst att känna sig välkommen lämnar de över en kata, en tunn vit sjal. Man kan också ge en kata till en religiös eller politisk ledare när man ber om deras välsignelse eller hjälp. Genom att lämna över den vita sjalen visar du att du inte har några skumma avsikter eller negativa tankar. På bilderna visar Thardoe och Tenzin, 10 år, hur man ger en kata.

Varför flyr barnen? Dagens Tibet kontrolleras helt av Kina. De påstår att Tibet alltid har varit kinesisk provins. Men fram till invasionen 1951 hade Kina ingen makt över Tibet. Tibetanerna hade en egen armé, sin egen valuta och sitt eget språk. Men efter andra världskriget erkändes inte Tibet som ett eget land av FN och sedan Kinas invasion sägs 1,2 miljoner tibetaner ha dött. De har skjutits, bombats, fängslats, torterats,

avrättats eller svultit ihjäl. Sedan 1980 har 7,5 miljoner kineser flyttat till Tibet och nästan alla skolor ligger i områden där kineser bor. På landsbygden, där 90 procent av de 6,5 miljoner tibetanerna lever, har hälften av barnen ingen skola alls och de skolor som finns är dyra. Lärarna undervisar på kinesiska och behandlar tibetanska barn sämre än klnesiska.

16-41 Tibet.indd 17

05-11-09 13.28.25

Pema var bara 23 år när hon tog över arbetet med de tibetanska flyktingbarnen.

➼

Dolma, tog hand om barnen. På kort tid kom 800 ensamma barn till Dharamsala för att få hjälp. – De få hus vi hade blev snabbt överfulla, minns Pema. De minsta sov i kartonger medan större barn låg sex i varje säng eller på golvet. De hade fruktansvärda mardrömmar. En del hade sett sina föräldrar dödas av kineserna. Andra hade förlorat sin familj under flykten.

I början hade barnbyarna inga klassrum. Undervisningen skedde utomhus, under träden när det regnade eller för att få skugga från den starka indiska solen.

Pema tar över Efter en tid blev Tsering Dolma sjuk och dog. Pema var bara 23 år men när Dalai Lama bad henne ta över tvekade hon inte. – Jag ville ge barnen ett riktigt hem, en familj och utbildning. Tillfälliga lösningar räckte inte längre. Pema sökte och fick pengar, både från gamla vänner och från stora hjälporganisationer. Hon började med att bygga nya klassrum och

små familjehus för 25 barn och en fostermamma. Husen kallades khimtsang, som betyder hem på tibetanska. Medan flyktingbarnen fortsatte att komma i tusental växte den första barnbyn upp till en stad i miniatyr. Idag bor nära 2500 barn i barnbyn i Dharamsala som har egen skola, bageri, skräddare, sporthall, teater och sjukhus. Fler barnbyar och skolor har

byggts upp över hela Indien och sammanlagt får 15 000 flyktingbarn hjälp varje år. – Min dröm är att alla flyktingbarn ska få växa upp som bröder och systrar och få mycket kärlek av sin husmamma, precis som i ett riktigt hem, säger Jetsun Pema.

Vad är TCV? Barnbyarna och skolorna som Pema ansvarar för, drivs av organisationen Tibetan Children’s Villages, som brukar kallas TCV. TCV har: • Fem tibetanska barnbyar med egna skolor. • Sju internatskolor. • Sju dagskolor. • Tio daghem.

• Fyra yrkesskolor. • Fyra ungdomshem. • Fyra ålderdomshem (till exempel för gamla husmammor). • Stöd för de flyktingbarn som inte får plats i barnbyarna. 2006 börjar TCV bygga ett tibetanskt college i södra Indien.

Böneflaggor

16-41 Tibet.indd 18

05-11-09 13.28.33

I babyhemmet bor de minsta barnen och de som har svåra funktionshinder. Pojken som tränar med gummibollen har en allvarlig muskelsjukdom.

Faddrar i hela världen Jetsun Pema tar sin dagliga promenad i den tibetanska barnbyn. Överallt vill barn prata och berätta vad som hänt sedan sist.

Tusentals flyktingbarn kallar Jetsun Pema ama la (respekterad moder på tibetanska). Hon har också utnämnts till ”Tibets moder” av den tibetanska exilregeringen i Dharamsala (exil betyder att leva i landsflykt). – Jag accepterade hederstiteln men inte för mig själv utan för barnbyarnas fantastiska fostermammor, säger Pema.

När Pema behövde pengar började hon med att skriva till gamla skolkamrater utomlands. De och deras vänner och bekanta skickade små bidrag. Sakta men säkert spreds kunskapen om de tibetanska flyktingbarnen och allt fler ville hjälpa till. Idag har nästan alla barn i barnbyarna en ”fadder” som bidrar till deras skolgång, mat och kläder.

Rinchen, 11 år, knyter böneflaggor.

16-41 Tibet.indd 19

05-11-09 13.28.45

Tashi flydde till skolan När Tashi var liten dog hennes pappa. När hennes mamma blir svårt sjuk har familjen inte råd att köpa medicin åt henne. Innan Tashi fyllt åtta år dör hennes mamma och Tashi och syskonen blir föräldralösa.

Tashi, 12 Saknar: Min bror. Älskar: Min syster och min

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

husmamma. Tycker om: Att gå i skolan. Drömmer om: Att bli lärare. Ser upp till: Jetsun Pema. Blir arg: När det är svårt i skolan.

Tashi går i skolan för första gången i sitt liv. Ibland är det svårt att hänga med men hon kämpar hårt och blir glad när lärarna berömmer henne.

e tibetanska buddhisterna tror att det tar 49 dagar innan själen lämnar den dödes kropp. Under den tiden får Tashi och hennes syskon inte kamma sig eller tvätta ansiktet, sjunga eller dansa. De bränner alla fotografier av mamman och ger hennes kläder till fattiga. Sedan säger Tashis storasyster Tsering att de måste flytta till Lhasa, Tibets största stad. – Vi kan inte överleva i byn, säger Tsering, som just har fyllt tolv år. Vi måste arbeta för att överleva.

Älskar storasyster och husmamma Tillsammans med storasyster Tsering och med husmamma Pempa Dolma.

Tashi snurrar på bönehjulet.

I Lhasa får Tsering snabbt jobb på en fabrik, men för Tashi är det svårare. Hon är ju så liten, knappt åtta år. En dag ser hon en skylt i ett restaurangfönster: ”Hjälp sökes”. – Jobbet är ditt om du klarar det, säger restaurangägaren, en kinesisk man. Han visar hur hon ska skrubba och skölja tallrikar, bestick och glas i en jättestor bunke. Vatten hämtar hon från en tunna på gården. Det är vinter i Lhasa och mycket kallt. Tashi börjar

fem på morgonen och arbetar till elva på kvällen. Efter en dag med händerna i det iskalla diskvattnet blir fi ngrarna stela. Plötsligt glider en liten skål ur hennes händer och krossas mot stengolvet. Restaurangägarens fru springer fram. – Klumpiga flicka, säger hon och ruskar om Tashi. Men hon är snällare än sin man. – Gör inte om det bara, säger hon och sopar undan de trasiga bitarna så att mannen inte ska se. Tashi får själv plocka disk

16-41 Tibet.indd 20

05-11-09 13.28.54

från borden. Ibland ser hon barn som äter med sina föräldrar. Då blir hon ledsen och arg. ”Varför har just jag fötts i en fattig familj”, tänker hon. ”Varför får inte jag gå i skolan och gå på restaurang med min mamma och pappa?” Innan systrarna somnar på nätterna ligger de i mörkret och pratar om framtiden. Tashi vill sluta arbeta och gå i skolan. – Håll ut lite till, säger Tsering. Om vi arbetar hårt kan vi spara pengar och

skicka dig till Indien. Tsering berättar att det fi nns tibetanska skolor i Indien som är gratis för flyktingbarn. Man får mat och husrum och kan leva i frihet. Men för att kunna fly måste man betala en guide som hittar vägen över Himalayas berg. Ännu har de inte tillräckligt med pengar. Dags att fl y En dag får systern tips om att en grupp flyktingar snart ska ge sig av till Indien. Nästa dag säger Tashi till sin

chef att hon måste sluta. – Jag ska flytta hem till byn, säger hon. Tashi vill inte ljuga, men om polisen

får veta att de ska fly kan systrarna hamna i fängelse. De startar på natten. Många timmar trängs de på ett lastbilsflak med resten av gruppen. Halvvägs till gränsen mot Nepal säger guiden plötsligt att han vill ha mer betalt. Systrarna lyckas få tag i en släkting som skickar pengar med en vän, en snäll och modig kinesisk man.

Tashi framför det berömda Potalapalatset, Dalai Lamas gamla hem i Lhasa i Tibet.

➼

16-41 Tibet.indd 21

05-11-09 13.29.06

Tashi känner sig inte föräldralös och ensam längre.

➼

Den sista biten går de över bergen i nästan en vecka. De går på natten för att inte bli upptäckta av kinesisk militär, som patrullerar i området. Tashi är mycket rädd när hon balanserar på smala klippavsatser längs djupa raviner. En tidig morgon kommer de till

en vild flod. Alla knyter ihop sina rep, tröjor och sjalar till ett långt rep och den störste och starkaste mannen tar sig över först med ena repändan. Han använder en lång trästav och hoppar som en stavhoppare över floden. Sedan tar alla sig över, en efter en. Tashi är genomblöt, uttröttad och skakar av köld När maten och vattnet tar slut går de i två

dagar utan att äta eller dricka. Systrarna slänger nästan all packning, den blir för tung. På natten hör Tashi en bäck porla men det går inte att hitta den i mörkret. Till slut tar hon is från marken och äter. Den är full av lera och gräs, men Tashi är för hungrig och törstig för att bry sig. Och plötsligt faller hon rakt ned i mörkret. Hon klamrar sig fast i några rötter på bergssidan och skriker efter Tsering, som lyckas hjälpa Tashi upp. Några minuter senare är det Tserings tur. Systern sjunker ned till midjan i

Runt halsen har Tashi bilder av Dalai Lama och av en annan hög lama, Karmappa. Hon har också de heliga piller hon fick av Dalai Lama när hon kom till Indien. Tashi minns att han sade till henne att studera hårt och sköta sin hälsa. Och att tibetanerna snart skulle få tillbaka sitt land.

ett hål fullt av gyttja och måste dras upp av två vuxna. Gömda När gruppen kommer fram till gränsen till Nepal får systrarna gömma sig några dagar hemma hos guidens gamla mamma. Till slut kommer en kvinna som ska hjälpa barnen att klä ut sig Flykten gick över Himalaya

16-41 Tibet.indd 22

05-11-09 13.29.13

Barnen i Tashis hus tar hand om en get som de räddat från slakthuset.

till sherpafl ickor från Nepal. Hon smetar in Tashis ansikte med svart koldamm för att dölja hennes röda kinder. – Polisen vet att tibetaner har illröda kinder, säger hon. Flickorna sveper sjalar om huvudet och får order om att titta i marken när de kommer till gränskontrollen. Tashi är så rädd att hon skakar när de går förbi de beväpnade gränsvakterna. Hon låter håret falla fram i ansiktet och väntar på att någon ska skrika: ”Ta fast tibetanerna!” Men inget händer. En bit bortom gränskontrollen väntar en lastbil som kör dem till Kathmandu,

Nepals huvudstad och till flyktingmottagningen där. Äntligen är de i säkerhet. Tashi får en ny familj Nu bor Tashi och hennes syster i den tibetanska barnbyn i Bir i norra Indien. Nästan alla barn och ungdomar som bor här är födda i Tibet. Och nästan alla lärarna här har själva vuxit upp i en tibetansk barnby. Många av barnen och lärarna är föräldralösa, precis som Tashi. Tsering går i gymnasiet och bor i en sovsal med andra ungdomar. Tashi har flyttat in i ett familjehus. Plötsligt har hon en mamma

och nästan 40 syskon! – Jag känner mig inte ensam och föräldralös längre. Barnen i huset är som mina bröder och systrar och jag älskar min husmamma. Hon är snäll och tar hand om mig som sin egen dotter.

Det känns som att få en riktig familj. Det enda som gör mig ledsen är att tänka på att min bror är ensam kvar i Tibet.

16-41 Tibet.indd 23

05-11-09 13.29.22

Sonam och Lopsang visar vad de fick av Dalai Lama.

Sonam och Lopsang spelar kort bland andra nyanlända flyktingar.

Dalai Lama talar till de nyanlända.

Sonam visar sin respekt för Dalai Lama genom att lägga sig mot golvet när han kommer in i templet.

Det nya livet börjar Sonam och Lopsang, som båda är 12 år, kommer fram till Dharamsala just som solen går upp över bergstopparna. Efter flera månader på flykt ska de snart börja ett nytt liv i den tibetanska barnbyn. Men först ska de träffa Dalai Lama.

örst hamnar flyktingarna från Tibet på flyktingmottagningen i Kathmandu i Nepal. Det var där Lopsang och Sonam träffades. När flyktingarna kommer till Dharamsala i Indien ska de alla först träffa Dalai Lama och få hans välsignelse. Det kallas att få en

audiens. Sedan börjar flyktingarna skolan, går i kloster eller söker arbete. Flyktingförläggningen i Dharamsala är överfull. Det fi nns bara två sovsalar och många delar redan säng eller sover på golvet. Lopsang, Sonam och de andra nykomlingarna hälsas välkomna och får matkuponger, tvål,

tandkräm och tandborste. Sonam och Lobsang blir glada när de får veta att de ska skickas till samma ställe. De ska till den tibetanska barnbyn i Bylakuppe i södra Indien. Där har tibetanerna fått land av indiska regeringen och här bor de allra flesta tibetanska flyktingarna. Äntligen audiens Äntligen kommer inbjudan till audiensen. Alla går upp tidigt för att hinna göra sig fi na innan de går till templet. Sonam och Lopsang hamnar i mitten och är otroligt spända och förväntans-

fulla. När Dalai Lama kommer in sätter de ihop händerna och böjer sig framåt med pannan i golvet. Det är ganska knepigt att samtidigt försöka få en glimt av den tibetanske ledaren. Dalai Lama skojar och skrattar med dem, men är också allvarlig. – Vi kommer att återvända till Tibet en dag, säger han. Men så länge vi är flyktingar i Indien måste vi hålla den tibetanska kulturen levande. Och ni barn måste studera hårt och sköta er hälsa. Efter talet får alla hälsa på Dalai Lama och ta emot ett

16-41 Tibet.indd 24

05-11-09 13.29.29

Pappa fängslades Wangmo, 13, längtar hem efter några veckor i barnbyn i Gopalpur. – Jag saknar min familj så mycket, jag bara gråter hela tiden. Men barnen och lärarna här säger att det är värst i början och att jag kommer att känna mig bätt-

av Dalai Lama. När kinesiska polisen fick veta det anklagade de honom för att vara spion. Han satt i fängelse i tre år. Vi är rädda för att de ska gripa honom igen så nu håller han sig gömd. Min mamma skickade mig och min syster hit för att vi skulle få gå i skolan och vara trygga.

re efter ett tag. Nästan alla här har ju varit med om liknande saker. Wangmos mamma bestämde sig för att skicka henne till Indien sedan pappan fängslats. – Min pappa reste till Indien för att bli välsignad

Pappa drunknade Choeky, 10 år, bor i barnbyn i Bir. Hennes

kuvert med en bild av Tibets nationalhelgon, heliga piller att hänga som en amulett runt halsen och mycket mer. Med sina nya ägodelar under armen springer Sonam och Lopsang hem för att packa. Redan imorgon börjar deras nya liv.

Armband mot fängelse Tibetanska politiska fångar började tillverka de här tunna svartvita armbanden av ull. Nu bärs de av Wangmo och många andra tibetaner för att visa att de inte har glömt alla dem som sitter i fängelse.

Hängde från stup Kunsang, 12 , flydde från Tibet över bergen. – Det var väldigt otäckt och jag var rädd hela tiden. Många gånger trodde jag att jag skulle dö.Bergen var fulla av kinesisk militär som letade efter flyktingar. Varje gång guiderna hörde motorljud eller folk surrade de fast oss barn i rep och firade ner oss längs bergssidorna. Guiderna var nepaleser och kunde låtsas att de var ute på vandring. Ibland hängde vi där länge, högt ovanför marken och ibland mitt i natten. Men jag var inte rädd för att falla. Jag var bara rädd för att bli upptäckt och hamna i fängelse. Jag var också rädd för vad som skulle hända med mina föräldrar om jag blev tillfångatagen! Uppehållstillstånd för tibetanska flyktingar i Indien

16-41 Tibet.indd 25

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

pappa greps ofta av polisen i Tibet. Polisen anklagade honom för att vara spion, eftersom han reste fram och tillbaka över gränsen till Nepal i sitt arbete. En dag kom han inte tillbaka. – Min mamma väntade barn, men vi åkte ändå tillsammans till Lhasa för att ta reda på vad som hänt. Ingen ville berätta. Till slut fick min farfar höra att de hade kastat pappa i floden, från en hög bro. Då förstod vi att han måste vara död, för ingen kan överleva i det där vilda vattnet. Det var också då mamma skickade mig till tibetanska barnbyn i Indien.

05-11-09 13.29.35

En dag i den tibeta Dagen börjar tidigt i barnbyn. Hemma hos Rinchen, 11 år, väcker husmamman pojkarna först. Tyvärr hinner de somna om medan hon är inne och väcker flickorna! 06.00 Klockan ringer – dags att gå upp. En jättefamilj ska vakna, bädda, tvätta och klä på sig i expressfart. Husmamman tar hjälp av de äldre barnen för att få fart på de små.

07.00 Hjärnan fungerar bäst tidigt på morgonen, tycker tibetanerna. Därför läser barnen läxor en timme före frukost.

08.45 Några gånger i veckan har hela skolan gemensam morgonsamling. Efter en kort bön berättar en rektor eller lärare om vad som hänt sedan sist och vad som är på gång.

08.00 Före frukosten ber barnen morgonbön. Det är bra för både kropp och själ, förklarar husmamman. När barnen upprepar sina böner, så kalllade mantran, blir de lugnare och mer koncentrerade.

Kompisar hjälper varandra med frisyren.

Ett hus – ett hem Tibetansk frukost – smörte och tsampa (kornmjölsgröt) äter man bara på söndagmorgnar, för den tar så lång tid att tillaga.

Jetsun Pema vill att flyktingbarnen ska växa upp i en varm och trygg hemmiljö. Därför har barnbyarna familjehus istället för sovsalar. De kallas Khimtsang (hem på tibetanska). Mellan 25 och 40 barn i olika åldrar tas om hand av en ”husmamma” och ibland (om husmamman är gift) en ”huspappa”. Det första familjehuset invigdes av Dalai Lama 1967 – Min dröm är att de ska fungera som riktiga hem där barnen kan växa upp som bröder och systrar, säger Pema. Och det fungerar!

16-41 Tibet.indd 26

05-11-09 13.29.40

tanska barnbyn

09.00–11.00 På förmiddagen är det lektioner.

11.00 –11.20 På rasten hinner man göra mycket! Basket- och fotbollsplanen ligger nära.

11.20 –13.10 Lektioner

Veckans renaste klass! Varje vecka utnämns ”Veckans renligaste klass” i barnbyn i Gopalpur . Här har klass III vunnit den vackra tavlan av det berömda Potala-palatset i hemlandet Tibet. De får ha den på sin klassrumsvägg under en vecka, tills nästa veckas renaste klass tar över den!

Mammaskola – ”Husmammorna” har barnbyns tuffaste jobb, säger Jetsun Pema. De bor tillsammans med upp till 40 barn och ger dem kärlek och omvårdnad från morgon till kväll. För att klara sitt uppdrag får alla husmammmor gå en fyra månader lång utbildning.

Fönsterstvätt i klassrummet Efter lektionerna hjälper barnen till att plocka undan, städa och tvätta fönster om det behövs.

13.10 –14.10 Lunch På lunchrasten skyndar sig alla barn hem till sina familjehus där de hjälper till att göra iordning och servera maten. Alla måltider lagas hemma och pojkar och flickor hjälper till med alla hushållssysslor, från att hämta vatten till att skala potatis, tvätta kläder och bädda. Precis som de skulle ha gjort om de bott hemma i Tibet. Om det är vackert väder äter man gärna utomhus. De äldre tar hand om de yngre och hjälper till att servera. 27

16-41 Tibet.indd 27

05-11-09 13.29.46

14.10 –16.00 Lektioner Efter lunch fortsätter lektionerna, om inte vädret är i vägen. Barnbyn i Dharamsala drabbas till exempel hårt av monsunregnen – byn är Indiens näst regnigaste plats! När det vräker ned som värst är eftermiddagslektionerna inställda. En del elever har ändå extraundervisning medan andra stannar hemma och leker, läser läxor och sköter hushållet.

Diskdags i barnbyn.

Ägg och bröd på väg hem.

Lopsang Dorjee Sangay, 10 år sopar utanför sitt hem.

Två gånger i veckan är det stortvätt i alla familjehus.

går i sömnen! Lopsangs kompisar i sovsalen måste hålla koll på honom för han är sömngångare. – Han känner på dörren och försöker ta sig ut, berättar de. Ibland får vi hjälpa honom att gå och lägga sig igen. Lopsang har nyligen flytt till barnbyn från Tibet. Runt halsen har han heliga snören och bilder av Panchen Lama och av Tibets nationalhelgon. – De skyddar mig mot ont. Jag hoppas att de ska hjälpa mig att sluta gå i sömnen också men än har det inte funkat!

16-41 Tibet.indd 28

05-11-09 13.47.59

16.00 –16.20

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Tedags. Tibetaner dricker helst smörte, svart te som blandas med salt och massor av smör gjort på jakmjölk. Det serveras i en trä- eller metallskål. Det är viktigt att hålla sig frisk. Här delar husmamman ut vitaminer till sina barn.

Det tar ett tag att skala potatis till 40 syskon!

16.30 –18.00 Lek och läxor Många av familjehusen har husdjur som behöver både kärlek och tvättning.

18.00 Middag. Barnbyarna serverar oftast enkel indisk mat, som ris och grönsaker. Tibetansk mat, som exempelvis momos, tar för lång tid att göra.

20.30 Tandkrämsutdelning på löpande band före kvällsbönen. Husmamman håller hårt i tuben.

Sim-ja-nango! 21.00 God natt. ”Sim-janango”. Ljuset släcks. Många ligger och tänker en stund eller pratar med kompisarna bredvid innan de somnar . Andra slocknar direkt.

16-41 Tibet.indd 29

05-11-09 13.48.10

Yogaflicka Ngawang, 10 år, tränar yoga tillsammans med kompisarna i yogaklubben varje lördag. Yoga är en form av avslappning, gymnastik och meditation som har funnits i Asien i 5000 år. – I början gjorde det ont men inte nu längre. Det är bra träning för både kroppen och hjärnan, tycker Ngawang.

Trasig basketkorg När basketkorgen har gått sönder av för många hårda dunkar lagar man den genom att klippa ett par gamla jeans i långa remsor att knyta ihop det trasiga korgnätet med!

Kogåva För många år sedan ville några i barnbyn köpa kor som kunde ge mjölk till alla barn. Men Pema föreslog att man istället skulle låna ut pengar till de fattiga indiska familjer som bodde nära byn, så att de kunde köpa kor. Hälften av de kornas mjölk behöll familjerna och hälften fick barnbyn som återbetalning av lånet. Nu är familjernas skuld betald för länge sedan, men än idag köper barnbyn nästan all sin mjölk av samma familjer som fick de första korna.

16-41 Tibet.indd 30

Spela med stenar Tsegyal och Zuulung spelar Abdo. Ab betyder skål på tibetanska och do betyder sten. Allt man behöver är fem stenar. Spelet går ut på att kasta upp stenarna i luften, först en, samtidigt som man plockar upp en till och sedan fångar den andra i handen (skålen). Därefter kastas två stenar upp i luften medan man plockar upp den tredje. Och så vidare i en rasande takt.

Minnesalbum Många barn i barnbyn har album där de samlar allt från bilder på familjen till idolbilder, teckningar och sina tankar om livet. Tenzin, 12 år, har många bilder på sina släktingar hemma i Tibet i sitt album.

05-11-09 13.48.14

Tunnskating

Kricketdags

Resande hårklipp Varje vecka kommer en indisk frisör till barnbyn. Här klipper han Tsering, 11 år. Frisören klipper de flesta likadant. Kort. När så många barn bor tätt intill varandra kan långt hår leda till lössepidemi i husen. – Om jag fick välja själv skulle jag ha långt hår, säger Tsering. Hans förebild är John Abrahim, en indisk filmstjärna med långt hårsvall.

Eget landslag Det var Jetsun Pema som kom med idén att tibetanerna i exil borde ha ett eget landslag i fotboll. Lagets tränare och många av spelarna idag har vuxit upp i barnbyarna. Tibet kan inte spela i VM eller OS, eftersom Kina styr Tibet.

Från potatis till fotboll! Det är svårt att tro att den stora fotbollsplanen i barnbyn i Dharamsala varit en potatisåker! Det tog sju år för Jetsun Pema, all personal och barnen att gräva bort kullen där åkern låg och forsla bort all jord. Pema själv grävde en timme om dagen ända tills fotbollsplanen var klar.

16-41 Tibet.indd 31

Skär av tråden Pojkarna tävlar med burklock och tråd. Det är enkelt: Skär ut bottenlocket till en läskburk och gör hål i den. Trä igenom en tråd. Knepet är att få snurr på locket och skära av motståndarens tråd.

05-11-09 13.48.19

Jangchup är deltidsm Jangchup har velat bli buddhistmunk sedan han liten. När Dalai Lamas eget kloster söker nya munkar får han äntligen åka för mamma och pappa.

M Jangchup älskar att spela fotboll och basket med sina munkkompisar.

ånga tibetanska pojkar drömmer om att bli buddhistmunkar, precis som barn i andra länder kan drömma om att bli fotbollsproffs eller fi lmstjärnor. Men för de tibetanska barnen handlar det inte om att bli rik och berömd. Att leva enkelt i kloster och ägna sitt liv åt den buddhistiska läran är

Jangchup snurrar på bönehjulen, som är fyllda med buddhistiska böner, som kallas mantran. När de snurrat ett varv har han bett lika många böner som det finns lappar i dem.

Jangchups nya hem Jangchup är munk i Namgyalklostret. Det grundades i Tibet på 1700-talet och låg i Potalapalatset, som också var Dalai Lamas hem. När den nuvarande Dalai Lama flydde till Indien följde Namgyalklostret med. Här lever nu omkring 200 munkar som alla drömmer om att en dag få återvända till Tibet och Potalapalatset.

det fi naste en tibetan kan göra. Ändå har Jangchups föräldrar bett honom vänta med att bestämma sig. Munkar får ju till exempel aldrig gifta sig eller skaffa barn. De lämnar sin familj för alltid och får en ny i klostret. Överraskande nyheter Jangchup är glad och förväntansfull när han säger

hejdå. Men när han ser att mamma försöker hålla tillbaka tårarna börjar han också gråta. Resan till klostret tar tre dagar och buddhistmunken som tar emot Jangchup har överraskande nyheter. – När skolterminen börjar måste du flytta till den tibetanska barnbyn och gå i skolan där, berättar munken. Du får bara komma tillbaka till klostret på skollov och en helg i månaden. Förut gick man i skolan i klostret, men nu har Dalai Lama bestämt att alla små munkar i hans kloster ska gå i vanlig tibetansk skola. Han tycker att moderna munkar behöver lära sig sådant som naturkunskap och engelska. Dessutom händer det att barn som väljer munklivet ändrar sig när de blir äldre. Då måste de kunna få ett vanligt jobb. Första natten i klostret delar Jangchup munkcell med Thai. De nya kompisarna ligger länge och pratar i mörkret. För första gången saknar Jangchup sin familj, särskilt mamman. – Men jag ångrar ingenting, säger han till Thai. ➼

➼

Jangchup, 13 Född i: Tibetanska samhället i Orissa, Indien.

Bor i: Tibetanska barnbyn i Dharamsala och Namgyalklostret. Gillar: Fotboll. Att studera buddhism. Bäste fotbollsspelaren : Ronaldhino. Ser upp till: Min lärare i klostret. Han är godhjärtat och vet mycket. Blir ledsen: När jag känner mig ensam. Då saknar jag min familj. Skrattar åt: Indiske komikern Johnny Lever.

16-41 Tibet.indd 32

05-11-09 13.48.23

smunk

När han är på klostret bor Jangchup i en munkcell. Munkarna byter ofta cell för att bli påminda om att ägodelar och bostad inte ska ha någon betydelse. Hemma ska finnas i deras hjärtan.

Jigme är återfödd! Människa eller mygga?

Håret växer När skolterminen börjar flyttar Jangchup till den tibetanska barnbyn. Här bor munkar mellan sju och 16 år tillsammans i ett familjehus. I klostret har de rakade skallar och munkdräkt men i barnbyn låter de håret växa och klär sig i byxor, tröja och skolunform.

En gång i månaden sätter Jangchup på sig munkdräkten och går till klostret för att studera buddhism och lära känna klosterlivet. Efter ett år i klostret och i barnbyn är Jangchup säker på att han har valt rätt. – Jag kommer att vara munk tills jag dör, säger han bestämt.

Tibet och Buddhismen Buddhismen är en av de stora världsreligionerna. Den grundades i Indien för 2500 år sedan av en man som kallades Buddha (”den upplyste”). Det finns omkring 500 miljoner buddhister runt om i världen. Tibet omvändes till buddhismen på 700talet och förvandlades från en krigarnation till ett fredligt land. Det viktigaste i den tibetanska kulturen blev att ha ”ett kärleksfullt, medkännande hjärta och ett lugnt klart sinne”.

Världens yngste politiske fånge? På väggarna i munkarnas hus i barnbyn sitter affischer med texten ”Befria Panchen Lama”. Han och Dalai Lama är Tibets två viktigaste ledare. Den förre Panchen Lama dog 1989 och sex år senare hittades den pojke man trodde att han återfötts i, Gedhun Choekyi. Då förde Kina bort Gedhun och hans familj och påstod samtidigt att en helt annan pojke var den ”riktige” Panchen Lama Panchen Lama. Idag vet ingen var Gedhun är, men om han lever är han 16 år. – Det gör mig ledsen och arg att han har suttit inlåst nästan hela sitt liv, säger Jangchup.

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

➼

Jigme, 7 år, bor med de andra småmunkarna i barnbyn. Hans föräldrar lämnade honom till ett kloster sedan Dalai Lama utpekat honom som en reinkarnation av en död religiös ledare. –Det var en stor ära för familjen, säger Jigme som gillar att hjula. Buddhisterna tror på reinkarnation eller själavandring , som betyder att när en människa dör föds hon på nytt i en ny kropp. Om man återföds som människa eller exempelvis mygga beror på hur man har levt. Själavandringen slutar inte förrän du nått Nirvana. Enligt buddhisterna är man då ren i själen och kan förenas med universum och allt som lever. I Nirvana känner man inte längre sorg, smärta, lidande eller längtan.

Buddha

16-41 Tibet.indd 33

05-11-09 13.48.26

Tibetaner älskar vackra kläder, smycken och stora lurviga hattar. De flätar in äkta stenar i håret och syr fast silverslantar och smycken i skärp och kläder. Men de tibetanska flyktingarna i Indien klär sig oftast enkelt. De fick ju lämna allt de ägde i Tibet.

Lamos garderob – Det enda som fattas i min garderob är en digitalklocka, för då skulle det vara lättare att komma i tid till skolan, säger Lamo, som bor i den tibetanska barnbyn i Bir. – Min mamma är kvar i Tibet och jag har inte träffat henne sedan jag flydde. Men jämfört med de barn som är kvar i Tibet känner jag mig lyckligt lottad. Jag får gå i skolan och vara fri. Lamo ser upp till Jetsun Pema eftersom hon har byggt upp de tibetanska barnbyarna och gjort det möjligt för flyktingbarn att gå i skolan och få ett nytt hem i Indien. – Jag har aldrig träffat henne men om jag fick chansen skulle jag säga tack. Och fråga hur gammal hon är!

Skoluniform

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

– Vi får två uniformer av skolan varje år. Flickor och pojkar har likadana: blå byxor och blårutiga skjortor. Vi tvättar en av uniformerna varje onsdag och lördag, så att vi alltid har en som är ren. I slutet av skolåret tar barnbyns skräddare mått för nästa års uniform. Den gamla lämnar vi in, så att en yngre elev kan få den om deras blir förstörd.

Lamo, 12 Född i: Tibet. Kom till barnbyn: När jag var sex . Tycker om: Skolan. Att läsa serier. Vill bli: Engelskalärare. Ser upp till: Jetsun Pema.

Chupa – Chupan är vår traditionella tibetanska dräkt. Den här fick jag av min mamma. Hon köpte den på marknaden i Lhasa och packade ner den

när jag flydde till Indien. Då var den för stor, men nu är den lagom. Jag är väldigt glad över att jag har den, för den är det enda minnet jag har av min mamma.

T-shirt och byxor favoriten – Det här är mina favoritkläder. Det gör inget att de är lite trasiga. Tröjan fick jag av en äldre flicka, som är som min storasyster. Hon ger mig sina kläder när de blir för små. Det är så vi gör. De äldre tar hand om de yngre. Vi slänger aldrig kläder som inte är helt utslitna. Vi lånar varandras kläder också.

Garderoben – Jag har mina kläder i ett skåp precis innanför dörren på huset. Vår husmamma är noga med att vi håller snyggt i skåpen, det är viktigt när vi är så många.

Hatten Inga skor inomhus Lamos gympaskor. Tibetaner bär aldrig skor inomhus.

16-41 Tibet.indd 34

05-11-09 13.48.29

Rinchens garderob Rinchen bor i barnbyn i Dharamsala med sina två systrar, Dolkar, 8, och Tso, 9. De kom hit från Tibet och har inte träffat sina föräldrar på flera år. Många familjer vill inte skriva för regimen öppnar och läser brev. Men ett paket har Rinchen fått, med tibetansk ost och en chupa, en traditionell tibetansk rock.

Rinchen i chupa.

Rinchen i sin skoluniform.

Rinchen, 11

Chupa passar alla

Smyckesfin

Både flickor och pojkar i Tibet bär chuba, en fotsid rock eller klänning som hålls ihop med ett skärp. Till vardags är den i enkelt tyg och enfärgad, till fest kan den vara i till exempel siden, med fantastiska mönster. Männens chuba har långa ärmar och är gjord av tjockare tyg än kvinnornas ärmlösa klänningsvariant.

Tibetaner älskar stora smycken! Både män och kvinnor kan ha örhängen.

Tycker om: Att läsa serier, rita, film, kricket och fotboll. Favoritartist: Penpa Tsering, som vuxit upp i barnbyn. Vill bli: Skådespelare eller konstnär.

Favorit i fotboll och basket: Beckham och Iverson.

Enärmad cool stil Gift eller ogift? Det är lätt att se om en tibetansk kvinna är gift eller ogift, eftersom bara gifta kvinnor alltid bär ett randigt förkläde över sin chupa. Förklädena ska matcha klänningens färg. En gift kvinna kan äga flera hundra förkläden, för att kunna byta stil varje dag på året!

visar vem du är!

I Tibet måste du ha något på huvudet för att inte frysa. Och för att se snygg ut! Vilken hatt en tibetan bär beror på om du är munk, musiker, kvinna eller man och var du bor.

Phuntrok och Tridhe har broderade sidenrockar som bars av rika män i det gamla Tibet. De långa ärmarna hade de för att visa att de inte behövde smutsa ned händerna, eftersom de hade många tjänare. Det är typiskt tibetanskt och ganska coolt att låta ena rockärmen hänga och släpa i marken. I Tibet kan varma dagar följas av iskalla nätter. Därför trädde tibetanska män av tradition bara i vänstra rockärmen eller knöt båda ärmarna runt midjan. I kvällskylan åkte sedan hela rocken på.

I barnbyarna används hattarna mest när de spelar teater eller uppträder med dans och musik.

16-41 Tibet.indd 35

05-11-18 17.31.04

Dawa spelar för Dalai Lama

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Sminket på

Dawa, 12 år, måste nästan nypa sig i armen för att vara säker på att det inte är en dröm, Hon ska uppträda inför tusentals människor och Tibets högste ledare, Dalai Lama.

Penpas CD till Pema Flera av barnen som har vuxit upp i barnbyn har blivit professionella artister. En av de populäraste tibetanska sångarna, Penpa Tsering, växte upp i just ”musikhemmet”. Barnen kallar honom ”broder Penpa”. Han har tillägnat Jetsun Pema sin första CD och dessutom handlar albumets första låt om Pema!

Skorna på

en 7 juli är en viktig dag för tibetaner världen över, för då är det Dalai Lamas födelsedag. I Dharamsala fi rar man med en stor dans- och musikfestival utanför templet. Det är en stor ära för en skolelev att få vara med bland alla artister. Men Dawa är inte nervös. Hon har övat varje dag efter skolan i flera veckor. Dyblött fi rande Monsunperioden har just börjat i Dharamsala och snart vräker regnet ner över de tusentals människor som köat i timmar framför Tsuglakhang-templet. De är ändå lyckliga. I hemlandet Tibet har Kina förbjudit folket att fi ra Dalai Lamas födelsedag. Dawa och kompisarna byter om på baksidan av

templet. Det är proppfullt med barn, dansare och musiker. – Det är dags, ropar någon. Dawa lyfter upp sitt tunga stränginstrument och småspringer med de andra genom folkmassan. Plötsligt får hon syn på Dalai Lama. Han sitter längst fram. Jetsun Pema är också där. Över gästerna och musikerna har man spänt enorma tygstycken med det tibetanska tecknet för lycka i svart på gult. När Dawas grupp börjar spela och dansa bländas de av en storm av blixtar. Fotografer från hela världen har kommit för att fi lma och ta bilder av Dalai Lama. De får stora applåder och Dawa ser att Dalai Lama vinkar till dem när de lämnar scenen.

Flätan på plats Dawa får längre hår med hjälp av lösfläta. Enligt tibetansk tradition flätas färgade snören in i håret.

Håller kulturen levande! I alla tibetanska barnbyar och skolor lär sig barnen mycket om tibetansk musik, danser och teater. Jetsun Pema vill att alla ska få pröva på teater och instrument, sjunga och dansa för att hålla kontakten med den tibetanska kulturen levande. En del barn satsar extra på teater och musik och uppträder på kulturella högtider som Lhosar, det tibetanska nyåret och på skolavslutningar. 36

16-41 Tibet.indd 36

05-11-09 13.48.53

Naljor kallas farmor Pulsen säger varför När Naljor, 14 år, går upp för barnbyns branta trappor måste hon ofta stanna och hämta andan. De andra barnen kallar henne farmor, för hon går långsamt och böjd som en gumma. De menar inget illa, men Naljor blir ledsen ändå.

aljor har varit trött och haft svårt att äta ända sedan hon kom till Indien från Tibet när hon var fyra år. – Mamma dog när jag föddes och jag tror att det är därför jag är så svag, säger hon. Jag fick ju ingen modersmjölk. De indiska läkarna säger att Naljor har dåliga blodvärden och ger henne vitaminer, men det hjälper inte. Till slut skickar husmamman Naljor till en tibetansk doktor. Tibetanska läkare, eller amchis som de kallas på tibetanska, har utvecklat sin medicinska tradition under

2500 år. När tibetanerna flydde till Indien 1959 lyckades en läkare ta sig ut ur landet. Han fick uppdrag av Dalai Lama att öppna ett tibetanskt sjukhus och starta en läkarutbildning. Pulsen avslöjar allt Läkaren frågar först hur Naljor mår och var hon komer ifrån. Sedan tar han tag om hennes handleder och börjar läsa av pulsen. Han räknar inte hjärtslagen utan trycker med fi ngertopparna på flera olika ställen, olika hårt. Genom pulsen kan en tibetansk doktor känna vilka av kroppens organ som är sjuka, det som

Tibetanska läkare använder tre metoder när de undersöker sin patient. De ber om ett urinprov, läser av pulsen och ställer frågor. De sägs kunna utläsa samma information genom en persons puls, som läkare på andra håll ofta använder röntgenbilder för att kunna se.

vanliga läkare ofta använder röntgen till. Naljor tycker att det är bra att doktorn är lugn och talar vänligt, Andra läkare brukar vara så stressade. Hon vet inte att tibetanska läkare måste ha vad buddhisterna kallar ett ”lugnt och klart sinne” innan de får träffa patienter. Doktorn ger Naljor råd om hur hon kan äta bättre men han skriver också ut medicin som hon lovar ta, trots att tibetanska piller är ökända för att smaka väldigt illa. Men det är det värt om hennes dröm om att bli frisk och orka spela basket kan bli verklighet.

Doktorn undersöker hur Naljor mår genom att läsa av hennes puls. Tibetansk medicin innehåller tusentals olika ingredienser från örter och växter.

Ädelpiller De berömda ädelpillren görs av en blandning av örter och finmalt pulver av ädelstenar som guld, smaragder och rubiner. Pillren paketeras I små sidenpåsar och är väldigt dyra. 37

16-41 Tibet.indd 37

05-11-09 13.48.57

Lär dig tibetanska! I Tibet har tibetanska blivit ett allt mer undanskuffat språk. I skolorna är lärarna oftast kineser, som undervisar på kinesiska. Att få behålla sitt eget språk är ett viktigt skäl till att tibetanska föräldrar skickar sina barn för att gå i skolan i barnbyarna i Indien.

Skriv tibetanska

Räkna på tibetanska 1 – chig 2 – nyi 3 – sum 4 – shi

Tenzin, 12, tycker om att lära sig det tibetanska alfabetet och skriva tibetansk kalligrafi. Tibetanerna har haft ett eget alfabet i över 1000 år. Det liknar indisk sanskrit. Tenzin kom till barnbyn i Gopalpur för fem år sedan. Hemma i Tibet kunde hon inte gå i skolan. – Det var för dyrt och de skolor som fanns låg Tenzin visar prov på sin tibetanska långt hemifrån.

5 – nga 9 – gu 6 – druk 10 – chu 7 – dun 8 – gyey

Hör Tashi räkna till tio på:

skrivkonst!

www.childrensworld.org

Prata tibetanska Mamma Ama Pappa Pema Hej Tashi delek Hej då Kaley shu

Ja La rey Nej Mindu Tack Tu djey tchey Ursäkta Gongta

Hur mår du? Kerang kusu depo pey? Vad heter du? Kerang ming karey rey? Hur gammal är du? Kerang lo katsey rey?

Tashi säger

Tashi delek

Förbjuden flagga Norbu, 13, fick en fråga i ett buddhistiskt chattrum om hur Tibets fl agga ser ut. Den är förbjuden i Kina. I flaggans mitt finns ett vitt, snötäckt berg. Det är landet Tibet. De sex röda fälten är Tibets folk och de sex blå fälten är Tibets mörkblå himmel. En gul sol strålar bakom fjälltopparna och betyder glädje över det ljus som ger frihet samt andlig och materiell lycka och välgång. Juvelen som snölejonen håller mellan sig symboliserar buddhismen. Den gula bården står för att Buddhas läror ska spridas och blomstra.

Egen lärarutbildning Jetsun Pema vill att flyktingbarnen ska få undervisning på sitt eget språk i grundskolan, för att de inte ska förlora kontakten med sitt språk och sin kultur. Därför har TCV startat en egen lärarutbildning för att se till att det finns tillräckligt många bra tibetanska lärare i framtiden. De flesta av lärarna som arbetar på TCV idag har själva vuxit upp i barnbyarna. 38

16-41 Tibet.indd 38

05-11-09 13.49.01

Cykla och chatta för överlevnad TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Jetsun Pema vill att barnen i barnbyarna ska få lära sig allt de behöver för att kunna klara sig när de går ut skolan. Det handlar inte bara om att läsa tibetanska, matte och engelska utan också om att kunna hantera en dator och lära sig simma och cykla.

Chattar med buddhister Nästan varje dag kommer Norbu, 13 år, till internetrummet på TCV i Dharamsala. Om det finns plats chattar han i två timmar med andra ungdomar i buddhistiska chattrum.

Dhondup med några av sina elever i klassrummet.

Dhondup blev lärare Dhondup kom som ensamt flyktingbarn till den tibetanska barnbyn när han var fem år. Han bor fortfarande kvar, men nu jobbar han som lärare! – Jag ville hjälpa min skola och mitt folk och det bästa sättet var att bli lärare, säger han. Det är jättevik-

tigt för flyktingbarnen att de har tibetanska lärare. Vi talar samma språk och har liknande erfarenheter. Dhondup ser upp till Jetsun Pema som om hon vore hans egen mamma. – Hon kom ofta på besök till vårt hus och pratade och frågade om vi hade några problem. Hon arbetade

– Ofta är de i min ålder. Vi skriver på engelska och försöker lära känna varandra. De flesta vet ingenting om Tibet så de är väldigt nyfikna och vill veta allt om var vi finns och vilka vi är. Jag brukar berätta att vi är flyktingar i Indien och att vi har förlorat vårt land till Kina. En person frågade om hur den tibetanska flaggan ser ut. Jag hade ingen bild att skicka, men försökte förklara hur den ser ut med ord. Norbu har aldrig stött på en tibetan som bor i Tibet i chattrummen. – Kinas regering påstår att de har gjort Tibet mer

också hårdare än någon annan. Dhondups föräldrar blev kvar i Tibet och han har bara träffat dem en enda gång under nästan 20 år, i grannlandet Nepal. – Det är mitt bästa minne från barndomen, säger Dhondup.

fritt och öppet, men det tvivlar jag på. Om de verkligen kunde använda Internet i Tibet och kommunicera mera med omvärlden skulle det vara jättebra. När Norbu inte chattar eller läser läxor tycker han om att läsa tibetanska folksagor. Favoriten handlar om två halvbröder, söner till en kung. – Först bråkar de om vem som ska ta över efter kungen. En försöker ta livet av den andre. Men den slutar bra, med att båda bröderna blir kungar och regerar tillsammans.

Dhondup kan berätta för sina elever att mycket har förändrats i barnbyarna. – Klassrummen är bättre, maten också. Eleverna har bättre tillgång till allt ifrån pennor och datorer till böcker och kläder.

16-41 Tibet.indd 39

05-11-09 13.49.03

Rädda geten o Tsering, 15 år (till höger) planterar om ett träd med sin kompis i Ekoklubben, Kyi.

Ekoklubben räddar naturen Barnbyns ekoklubbar gör allt från att ta hand om växter och träd till att plocka skräp och studera miljöfrågor. De försöker också få andra barn att bli bättre på att ta hand om naturen.

TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

–

Tibet lever människor nära naturen. Som buddhister måste vi behandla naturen med respekt, säger Tsering, 15 år. – Min lärare i ekoklubben har förklarat hur allt hänger ihop. Att hur vi människor lever påverkar miljön på många olika sätt. Tsering var bara sex år när hon flydde från Tibet, men hon minns att hennes mamma brukade tala om att man måste respektera naturen och allt levande. – Både Jetsun Pema och Dalai Lama talar också ofta om miljön. Det är bra, för vi barn lyssnar verkligen på dem. Tsering tror att giftutsläpp är det största hotet mot miljön. – Dessutom hugger vi ned för många träd. Folk verkar tro att vi har hur mycket skog som helst att ta av. Men en dag kanske vi vaknar upp

Tseten skuttar ofta upp på höga höjder och klättrar på väggarna. Eleverna blir ganska förvånade när en get plötsligt kikar in i genom klassrumsfönstren på tredje våningen.

utan några träd. Och utan syre kan vi ju inte leva. Miljöproblem i Tibet Tsering är rädd för att det Tibet hon växte upp i inte fi nns kvar. – Kina hugger ned vår skog och spränger sönder berg för att bygga fabriker, gruvor, höghus och vägar. De dumpar också kärnavfall i Tibet. Visst kan det vara bra med utveckling och modernisering, men inte om man förstör naturen för alltid. Min lärare har berättat att vissa växter och djur har utrotats i Tibet, på grund av miljöförstöring.

Tsering vill bli journalist. Hon tror att det är ett bra sätt att hjälpa människor som har det svårt. – Jag tänker skriva om alla orättvisor i världen, inte bara om miljön eller Tibet. Alla människor är ju lika mycket värda, det spelar ingen roll var de kommer ifrån eller hur de ser ut.

Respektera naturen Jetsun Pema kämpar för att alla i barnbyarna ska behandla natur och djur med respekt. Inget ska heller gå till spillo, det gäller allt ifrån skräp till gamla kläder. Sedan några år återvinns glas, papper och plast. I många av barnbyarna används också solenergi för att värma upp vatten och byggnader.

16-41 Tibet.indd 40

05-11-09 13.49.05

n och döda inga flugor! Slakthuspersonalen hade aldrig varit med om något liknande. Över hela Indien kom tibetanska barn och ville köpa dödsdömda getter för sina sparpengar. –

Jättebra med jak Jaken är tibetanernas viktigaste djur. Av jakmjölk tillverkas youghurt, smör och ost. Jakbajs är bra bränsle och av den långhåriga pälsen görs ulliga filtar, rep och tältduk. Om en jak dör används allt från köttet (middagsmat) till huden (stövlar och väskor). Och svansen är perfekt att vifta bort flugor med.

Getklubben med getterna som de räddade från slakthuset. Thupten, Lobsang (längst till höger) och Ngawang.

i räddade två getter, berättar Lobsang, 13 år. Han är med i barnbyns getklubb i Gopalpur och hjälper till att ta hand om geten Tseten. – Det är roligt och påminner mig om min hemby i Tibet. Där hade vi getter som jag skötte ibland, säger Lobsang. Under ett år har barnbyarna räddat djur från slakt. Dessutom försöker alla låta bli att äta kött. Tibetaner är annars köttätare av tradition, eftersom det är svårt att odla grönsaker och annat i det kalla, torra hemlandet. – Men i Tibet äter vi bara de djur vi måste för att överleva, säger Lobsang. I barnbyarnas hus fi nns gott om myror, flugor, spindlar och skalbaggar. Ibland till och med skorpioner! Men det fi nns varken flugsmällare eller råttfällor. Att inte döda eller använda våld är en viktig del av buddhismen. Det kallas ahimsa. Tibetanska barn tar sig tid att rädda myror som hamnat i en vattenpöl eller daggmaskar som hamnat på vägen. – Om jag ser en spindel hemma får jag inte slå ihjäl den, förklarar Lobsang. Istället försöker jag fånga den och släppa ut den i gräset.

16-41 Tibet.indd 41

05-11-09 13.49.12