Radarparets kärleksförklaring

Med en välgräddad semla och en positiv syn på livet kommer man långt. Det är i alla fall Björn Ling och Johans Östlings filosofi. Möt de värmländska pajsarna som går hand i hand genom livet och just nu är aktuella med föreställningen Värmländsk Voodoo.

Text: Mimmi Bladini

Foto: Dprod - Niklas Nilsson Foto: Rasmus Skytt Bergström

Musikanter, ordekvilibrister, komiker, skådespelare, programledare och poddare. Mångsyss larduon Björn Ling och Johan Östling har många strängar på sin lyra, men enligt dem själva kan allt samlas under den inte så Linkedin-kompatibla titeln ”underhållare”.

Björn och Johan ses ibland var för sig, som i TV-serierna Alla för en och Hela Sverige bakar, men allt som oftast ser vi dem tillsammans. Och trots att det snart gått 20 år blir de fortfarande igenkända som Pölsa och Micke Tretton från Ulf Malmros-succén Smala Sussie. De har turnerat Sverige runt med flera före ställningar och är nu aktuella med Värmländsk Voodoo – en glad kärleksför klaring till livets oberäkneliga krumbukter och aviga situationer. Men trots namnet används nästan inga nålar alls. – Man kan säga att föreställningen handlar om hur man kan få människor glada och må bra utan att de märker det själva. Från början var vårt arbets namn ”dä årner säj”, ett klassiskt uttryck i Värmland. För saker har en tendens att faktiskt ordna sig om man tänker så, säger Björn.

TILL SKILLNAD FRÅN tidigare föreställningar har en Värmländsk Voodoo en starkare röd tråd, men publiken kan vara lugn – det är samma goa killar som bjuder på ett potpurri av musik, humor och sketcher. – Värmländsk Voodoo börjar vackert i den värm ländska urskogen med fågelkvitter och porlande bäckar. Om Björn & Johan Namn: Björn Ling Född: 1974 Bor i: Karlstad med fru och fyra barn Dold talang: ”Jag är overkligt bra på att joddla” Namn: Johan Östling Född: 1973 Bor i: Karlstad med fru, fyra barn och två chihuahuor Dold talang: ”Jag är snabb på 400 meter”

Sedan går det åt helvete som planerat. Det är en må bra-föreställning med mycket igenkänning och skratt. När vi skrev den visade det sig att vi landade i oss själva mycket mer än vi gjort tidigare. Vi highfivar varandra som när vi var sexton fast nu får vi ryggskott av det. Man kan säga att det är ett slags tidsdokument över oss två just nu, säger Johan.

För det finns inget tvivel om att Björn och Johan är som ler och lång halm. De avslutar varandras meningar, skrattar åt varandras skämt och delar livets upp- och nedgångar. Kompisarna träffades under gymnasiet, startade sitt första band och resten är historia.

– Johan är som halva jag. Vi är som en enhet och jag ser honom som en tvilling bror. Jag tror vi båda är överens om att vi tycker det är roligare att vara tillsam mans än var för sig, säger Björn.

För det är just som par som vi är vana att se dem. ”Var har du han långe?” brukar de fråga mig när jag är ensam, skrattar Björn. Men går det att vara bästisar och jobba ihop utan att tröttna?

– Björns förmåga att se helheten kan gå mig nerverna. Jag kan gå som en batterileksak mot en vägg med fokus på en enda liten detalj medan Björn har planerat infrastrukturen i en hel stad. Han är vass på att sätta ihop en föreställning med en massa snirkliga röda trådar som jag fattar först vid före ställning nummer 93. Johan & Björns favorituttryck 1. Knôvvlit (krångligt) – ”U va knôvvlit dä va å skal jolappeln” (Oj, vad krångligt det var att skala potatisen) 2. Tôla (prata) – ”Den där Björn kan att tôla han” (Den där Björn kan allt prata han) 3. Liggnas (liggandes) – ”Dä va så glinnt att ja drog mä i å ble liggnas” (Det var så halt att jag ramlade omkull och blev liggande) 4. Tôligt (tråkigt) – ”Va tôligt att du inte fann ölöppnörön” (Vad tråkigt att du inte hittade kapsylöppnaren) 5. Jämt (bara) –”Ja ska jämt gå ut e stunn” (Jag ska bara gå ut en stund) Jag känner mig varvad som Australiens OS-lag i skridsko. Vi behöver Björn i vår duo men ibland är det tungt, berättar Johan.

Björn som snarare ser sig själv som notoriskt ostrukturerad blir smått gene rad och hyllar Johan tillbaka.

– Johan har inga dåliga egenskaper. Eller jo förresten, hans sämsta egen skap är att han tror att han är snabb på 400 meter.

Det verkar onekligen som Björn och Johan njuter av varandras sällskap. Och den optimistiska synen på livet är påtaglig. Ligger det i det värmländska blodet eller är pajsarna, som de kallar sig, unika i sitt slag? Den värmländska dialekten är en gratis ingång till humorn och Björn menar att det till och med kan vara svårt att få folk att förstå när de menar allvar. Men att alla värmlänningar skulle vara goa och glada är för genera liserande.

– Det där glättiga Pils nerfilmsvärmland med två tummar i luften kan vi släppa direkt. En värmlänning kan vara lika butter som självaste Leif GW Persson och lika sprudlande lycklig som när Gustaf Mandelmann svept en pall Redbull och fått ett åkband på Liseberg. Värmland är kontrasternas landskap med både lycka och vemod och med en Klarälv som syresätter dem båda, säger Johan.

Trots alla år i rampljuset har varken Björn eller Johan funderat på att lämna Värmland. Stoltheten är genuin och kärleken till det skogiga landskapet stark. De skriver båda under på att det är ett vackert landskap som har mycket att erbjuda.

– Åker jag från Mårbacka och ner mot Karlstad en vacker sommardag så måste jag kliva ur bilen och supa i mig alltihop. Stanna och riktigt ta in det. Måla av det på själen. De blå nyanserna på bergen och gröna över skogen. Vilken grusväg du än tar så slutar den i ett äventyr, säger Johan.

FIKA ÄR ETT relativt nytt intresse i duons liv. Något som fått en skjuts genom att Johan både vunnit och numera är programledare för underhållningspro grammet Hela Sverige bakar. Att gå runt på Taxinge Slott och smaka på olika sötsaker ser Johan som ”århundradets största löneförmån”. Dessutom ger intresset guldkant på turnéstopp. – Så fort vi stannar någonstans googlar Johan upp något gammalt konditori. Sedan går vi in och väljer varsitt bakverk, fikar som två gamla gubbar och Johan berättar kuriosa om de olika bakelserna, berättar Björn.

Fikastunderna har också blivit ett stående inslag i Björn och Johans podd Fem i topp. Förutom att rangordna olika saker – allt från korvar till svenska insjöfiskar och hälsningsfraser – fikar de och testar fikabrödet tillsammans med en oväntad dryck. Kanelbulle och proteindryck kanske är en sensationell smakkombination? Och favoriten att mumsa på är båda överens om.

– Semlor borde vara gratis till alla. En fredsmäklare av rang som går att variera i oändlighet. Väljästa och välgräddade. Men grädden måste vara vispad på Birgitta Rasmussons vis – långsamt i början tills den börjar tjockna sedan gasar man, men stannar i tid. Halleluja!