2026 2027
TEMA: Kyrka i rörelse
Vi f irar
gudstjänst
Kyrko kalendern
Förord Kyrkokalendern 2026–2027 Kyrka i rörelse
jag skriver detta i ett lamslaget Dalarna, dagarna efter stormen Johannes. Skogen bär tydliga spår av vindarnas framfart. Där träden stått nära varandra har många klarat sig förvånansvärt väl. Kronorna har bromsat vinden, rötterna har vävts samman och gett stöd åt varandra. Där träden däremot stått glesare, som vid vår lilla sommarstuga, har flera stora tallar fallit. En av dem, med en enorm rotvälta, föll rakt över växthuset, som slogs i tusen bitar. Sommarens tomater får sås på friland.
Där du är, med denna bok i handen, är det kanske andra stormar som är mer aktuella och som tagit vid. Hemma eller i världen. Vår tid kan ibland kännas som en lång rad orosstormar – eller åtminstone ständiga stormvarningar. Oro, konflikter och snabba förändringar prövar både människor och gemenskaper. Också kyrkan.
Vi behöver stå nära. Kyrkan blir som bäst när gemenskapen är hennes styrka. Inte främst en gemenskap byggd på likriktade åsikter, utan förankrad i Jesus Kristus och rotad i det gemensamma vardagliga liv vi delar: kring ordet, i bönen, i brödet vi delar och genom att varje dag ge tid och rum för Guds omsorg –särskilt för dem som behöver det som allra mest. Den omsorgen och gemenskapen gör kyrkan mjuk och inlyssnande inför världens behov, för de frågor som nu ställs och den kallelse som är vår att ta oss an. Flexibilitet och mjukhet gör rörelsen i vindarna möjlig.
Men lika avgörande som närheten ovan jord är det som finns under ytan. Rötterna. Kyrkans djupa förankring i ordet, i gudstjänsten och i den långa tradition som burit tron genom seklerna. Som väver oss samman, med dem som kommit före liksom dem som kommer efter. Där finns också kyrkoårets stora rikedom, den rytm som vecka efter vecka drar oss in i Kristi liv, död och uppståndelse, och som bär tron genom både vardag och högtid. Genom kyrkoåret formas vi långsamt av evangeliet; vi återvänder till samma texter och teman, till ständig förvandling. I en tid präglad av snabb förändring och korta perspektiv formar kyrkoåret en tro med både djup och uthållighet. Flexibilitet och mjukhet är ingen svaghet när de föds ur förankring. Tvärtom.
Temat kyrka i rörelse rymmer spänningen mellan stabilitet och förändring. I denna kyrkokalender
belyses temat från flera håll. Här finns konkreta redskap för bibelstudier, som hjälper oss att ana rikedomen och utmaningarna i olika översättningar, tillsammans med fördjupande texter om bibelbruk, tolkning och kyrkans uppdrag, samt perspektiv på hur tron kan levas och delas i vår tid.
I vanlig ordning ryms också reflektioner över varje söndags texter, från en bredd av röster i kyrkan, psalmförslag och stöd för gudstjänstens gestaltning. Det är ett arbete som formar kyrkans liv vecka för vecka genom kyrkoårets växling mellan fasta och fest, sorg och glädje, väntan och hopp. Ett liv som ger både rötter och rörelse: som gör oss mottagliga och formbara, och samtidigt bär oss när stormar kommer, som gemenskap och som individer.
En kyrka i rörelse är ingen rotlös kyrka. Det är en kyrka som söker gemenskap, som låter rötterna gå djupt och som, mitt i stormarna, fortsätter att växa. Må denna kalender få vara ett stöd i det arbetet, i vardagen, i gudstjänsten och i kyrkans gemensamma vandring i den tid som är vår.
Frida Johansson, präst och biträdande redaktör Kyrkokalendern
Söndag 23 maj
Heliga trefaldighets dag – missionsdagen
Gud - Fader, Son och Ande
GAMLA TESTAMENTET, FEMTE MOSEBOKEN 6:4–9
Textens sammanhang: Denna text är något av Gamla testamentets trosbekännelse: budskapet om att det bara finns en Gud och att kärleken förenar Gud med människan. I judisk tradition binder man dessa ord rent konkret på sin arm och panna vid bön och lägger in texten i dörrposten.
EPISTEL, APOSTLAGÄRNINGARNA 2:24–35
Textens sammanhang: För de första kristna är det viktigt att visa hur Jesus både är en fortsättning på den judiska historien och samtidigt något nytt. Jesus är en ny sorts kung David, men en David som uppstår från döden och nu är hos Gud. Det som David trott men inte själv fått uppleva blir nu verklighet i Jesus.
EVANGELIUM, MATTEUS 11:25–27
Textens sammanhang: I judisk tradition betonas ofta att lärda män inte begriper så mycket trots alla sina kloka ord, istället är det barn och änkor som förstår sig på andliga ting. Också Jesus antyder att den djupare visheten finns i barn. Kanske är det endast barn som kan greppa treenighetens mysterium.
PSALTARPSALM, 113:1–6
Textens sammanhang: Psalmisten talar ofta om Herrens namn. De fyra hebreiska bokstäverna JHVH, JAG ÄR, bär på livskraften. Den som dagligen upptäcker bokstäverna i sitt liv möter Gud – och i det mötet vidgas verkligheten.
söndagens namn och ämne
Heliga trefaldighets dag inleder den långa trefaldighetstiden, med ett varierande antal söndagar beroende på om påsken kommer tidigt eller sent. Uppenbarelsen av treenigheten, Fadern, Sonen och Anden, fullbordas genom pingstundret.
liturgisk färg
Vitt.
altaret
Fyra ljus och blommor i blandade färger.
Hållbara blommor: vårblommor eller det som växer hos er.
psalmförslag
19, 338 | 91, 417:1–2 | 292a, 393 | 5, 711
kör - och solosångsförslag
Världens ljus
Cantate Domino Mitt hjärtas vän övrigt
För den liturgiska musiken används allmänna serien från idag till domssöndagen, se Kyrkokandbok för Svenska kyrkan, Musikvolym.
Aktuell forskning har funnit att barn, oavsett bakgrund, har en medfödd spiritualitet.
Något som uttrycks i vad forskare kallar ett relationellt medvetande – ett medvetande om att allt hör samman med allt. Och det oberoende av religiös eller sekulär tradition i hemmet.
Insikten om att allt står i relation till allt har sitt upphov i den Gud som själv är relation. Treenigheten är inte ett räknesätt inom gudomen, det är uttrycket för att Gud är den andre också i förhållande till sig själv – inte bara i relation till sin skapelse.
Relationer är inte till för att nyttja. De gör något med oss, som får oss att bättre förstå oss själva. Så sammanvävda är vi människor med varandra – och med hela den övriga skapelsen – att vi upphör att existera om vi inte omfamnar varandra i kärlek.
Därför kan vi inte heller förhålla oss till Bibeln som en bruksanvisning. De vuxnas fråga är: ”Vad är tanken med den här berättelsen?”
Att bli som barn är att närma sig Bibeln med en annan fråga: ”Vad har den här berättelsen med mig att göra?”
Gode Fader, ge vårt inre öga ljus så att vi kan se Kristus i alla vi möter i dag, och lär oss att leva med öppna händer. Amen.
Peter Halldorf, författare
Barnen firar gudstjänst
Läs om när Mose får ett uppdrag Bibel för barn, s. 59
Att göra
Rita Mose och den brinnande busken.
Fråga
Gud lovade att vara med Mose i hans uppdrag att befria folket i Egypten. Hur kan man hjälpa någon som har det svårt?
Psalmförslag 21
Denna söndags evangelietext finns inte i Bibel för barn, därför föreslår vi en annan text.
Söndag 5 september
Femtonde söndagen efter trefaldighet
Ett är nödvändigt
GAMLA TESTAMENTET, NEHEMJA 9:19–21
Textens sammanhang: Nehemjas bok är tillkommen på 400-talet f.Kr., när fångenskapen i Babylon är slut och folket försöker återuppbygga landet igen. Nehemja ingjuter då hopp genom att betona att såsom Gud en gång tidigare har hjälpt sitt folk under den långa vandringen genom öknen, kommer Gud att hjälpa också nu.
EPISTEL, APOSTLAGÄRNINGARNA 20:32–36
Textens sammanhang: När Paulus lämnar storstaden Efesos betonar han att han försörjt sig själv och inte varit till last för någon. Att ge är viktigt, men då till den som verkligen behöver det. Att ge för att vinna fördelar är inte en kristen handling.
EVANGELIUM, MATTEUS 6:31–34
Textens sammanhang: Jesu ord är något av en provokation för den som svälter och fryser. Varken kläder eller lägenheter kommer ju särskilt ofta som gåvor. Kanske behöver vi läsa texten som riktad mot vår oro för det materiella. När vi låter bekymren ta överhanden glömmer vi lätt livets andliga dimension.
PSALTARPSALM,123
Textens sammanhang: Psaltaren kritiserar ofta samhällets orättvisor. Mot världens härskare ställer psalmisten Gud, som inte behöver underkastelse. Om vi lyfter blicken mot universums skapare, återfår vi hoppet och kraften.
söndagens namn och ämne
Denna söndags rubrik betonar det viktigaste, det mest angelägna och nödvändiga i vår tro: att söka Guds rike och låta Guds omsorg om oss påverka och prägla vårt vardagsliv.
liturgisk färg
Grönt.
altaret
Två ljus och blommor i blandade färger. Hållbara blommor: vilda, egenodlade eller svenskodlade växter eller blommor.
psalmförslag
12, 575 | 509, 524 | 603, 686 | 262, 298 kör - och solosångsförslag
Den dag du gav oss Mitt rikes hemlighet
Just som jag är till dig jag går
De där dagarna när det snurrar i huvudet av försök att hitta lösningar, eller när tänk
om-tankarna far runt som värst och oron växer, då finns det en sak jag inte är mottaglig för: att någon försöker att lugna mig med käcka uppmuntrande ord, som ”det ordnar sig ska du se” eller ”det kommer att bli bra”. Det är som om de försöken till tröst får motsatt effekt. ”Det ordnar sig ju inte av sig självt”, tänker jag.
Jesus ord om att inte göra sig bekymmer kan först kännas provocerande på ett liknande sätt. Ibland och i stora delar av världen är
”Vad ska vi äta?” en högst relevant och livsviktig fråga.
Samtidigt vet vi att just oron, att bekymra sig, inte leder någonstans – inte heller till mer mat. Det finns något förunderligt i att stanna upp, andas djupt, komma ur snurren. Det är som om krampen släpper, oron stillar sig en aning och nya lösningar kan dyka upp, när vi öppnar för möjligheterna bortom vår egen kontroll.
Guds rike är generositetens, omtänksamhetens, hoppets och de nya möjligheternas rike. När jag söker det riket, andas djupt och stannar upp, händer det att jag får hjälp med perspektiven. Som om jag då också ger rum för det oväntade. För Gud.
Gud, när oron griper tag i hjärtat och får tankarna att snurra, kom nära och hjälp oss att andas och vila i dig. Du som bär allt. Amen
Åsa Ström Broman, präst
Barnen firar gudstjänst
Läs om när Jesus berättar att vi inte behöver oroa oss Bibel för barn, s. 164
Att göra
Be barnen rita eller skriva något de kan oroa sig för på ett gemensamt papper. Be en enkel bön: Gud, du vet allt vi bär på. Hjälp oss att lita på att du tar hand om oss. I Jesu namn. Amen.
Fråga Vad eller vem hjälper dig när du är orolig?
Psalmförslag 773
Denna söndags evangelietext finns inte i Bibel för barn, därför föreslår vi en annan text.
Söndag 10 oktober
Tacksägelsedagen
Lovsång
GAMLA TESTAMENTET, FÖRSTA KRÖNIKEBOKEN 29:10–14
Textens sammanhang: Denna bibeltext ingår inte i Gamla testamentet utan skrevs förmodligen i Egypten på 100-talet f.Kr. Texten prisar visheten och kunskapen som gör att människan kan förstå hur naturen fungerar och därmed hjälpa Gud att färdigställa skapelsen.
EPISTEL, FÖRSTA THESSALONIKERBREVET 5:16–24
Textens sammanhang: Brevet till de kristna i Kolossai, i dagens västra Turkiet, betonar att kristen tro handlar om att låta tro och handling smälta samman, så att det materiella och det andliga båda förmedlar Guds närvaro. Om Gud får bo i hjärtat, kan tacksamhet för livet leda till handlingar som hjälper andra.
EVANGELIUM, LUKAS 17:11–19
Textens sammanhang: För tredje gången under kyrkoåret möter vi berättelsen om hur Jesus tågar in i Jerusalem. Denna gång ligger inte fokus på åsnan och palmkvistarna utan på Jesus som citerar profeten Habackuk. Han säger att sociala orättvisor får stenarna att ropa. Det är alltså Jesus som sanningssägare och kritiker som texten lyfter fram.
PSALTARPSALM, 65:9–14
Textens sammanhang: I Psaltaren är det inte bara människan som tackar Gud, också naturen själv klappar händer och jublar. Regn, växtlighet och skördar är tecken på Guds ständiga närvaro och på att Gud inte sviker sitt eviga förbund.
söndagens namn och ämne
Tacksägelsedagen är den enda böndag som är kvar av ursprungligen fyra. Böndagarnas budskap finns ändå kvar: botdagens ämne syns i askonsdagens texter, reformationsdagen uppmärksammas på söndagen sexagesima i fastan och missionsdagen är underrubrik på heliga trefaldighets dag. Tacksägelsedagen firas alltid andra söndagen i oktober.
liturgisk färg
Vitt (efterföljande vecka grönt).
altaret
Fyra ljus, blommor och blad från naturen och årets skördeprodukter. Hållbara blommor: vilda, egenodlade eller svenskodlade växter eller blommor.
psalmförslag
3, 168 | 260, 776 | 15, 680 | 11, 702 kör - och solosångsförslag Höstens färger
Till den skönhet jorden bär Lova Gud i himmelshöjd
Tänk hur det var när de upptäckte att spetälskan var borta. Stigmatiseringen har släppt. Klådan, lukten, karantänen är upphävd. De blir rena.
Nu får de gå tillbaka till det gamla och dela hela livet med andra. Inte bara se dem på avstånd. Vara nära och andas ihop.
Kanske var det mammor och pappor som under lång tid fått hålla avstånd till sina barn, familjer och hushåll. Nu får de gå tillbaka.
Men minnena och smärtan efter spetälskan försvinner inte helt, de finns kvar. Troligen kommer ärr påminna dem. Kanske lukter och platser ständigt förknippas med sjukdomen.
Likaså frågorna som jag antar att de funderat på: vem är jag, vad har jag gjort, vem har jag blivit, hur ska det bli?
I stunden, när upptäckten är som starkast, finns inte lugnet att vända tillbaka till Jesus. Så är det även för oss, när vi vänder oss om för att tala med Jesus. För att tacka för livet, för att fråga varför. Då kan vi få börja med att leta. Tro är ett sökande. Ett uppmärksamt sökande efter Jesu blick och röst.
Gud, tack för att jag får ta emot den här dagen och känna in glädjen över allt det som är så självklart för mig. Var med mig när jag hamnar i oro och funderingar över allt det som känns mörkt och hotfullt. Tack för att du finns med oss, också i den mörkaste dal. Amen.
Johan Svedberg, präst
Barnen firar gudstjänst
Läs om när Jesus botar tio sjuka
Bibel för barn, s. 187
Fråga
Varför tror du att de som blivit botade glömde att tacka?
Att göra
Sitt i ring. Gå laget runt och låt alla säga något de vill tacka för. Koppla till berättelsen ”En av de tio kom tillbaka och tackade” – vad vill vi tacka för?
Psalmförslagförslag
702
Bibeln som gudstjänstens centrum
På många sätt lever Svenska kyrkan sin teologi genom sina gudstjänstböcker. Det är i dessa böcker som Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära tar sig uttryck. Därför reviderar kyrkan sina böcker med jämna mellanrum, så att hon hela tiden står i samklang med de traditioner och bruk som finns i församlingarna. Tro, bekännelse och lära kan därför förstås som en cirkelrörelse mellan tradition och förnyelse samt mellan text och bruk. Ett sådant förhållningssätt präglar även Svenska kyrkans bibelsyn.
i kyrkoordning för Svenska kyrkan beskrivs att hela Bibeln ska förstås som profetisk och apostolisk, vilket är en formulering som funnits med sedan reformationen. Formuleringen vittnar om en bibelsyn där Jesus Kristus är Bibelns kärna och stjärna, som Martin Luther uttryckte det, och att man genom att läsa Bibeln lär känna Jesus Kristus bättre. En sådan bibelsyn blir ett sätt att förklara det historiska bruket och utgör också en grundbult som Svenska kyrkan vilar på i sin förståelse och sitt bruk av Bibeln.
Detta synsätt kan bli problematiskt i förhållande till Gamla testamentet, Hebreiska bibeln. Att läsa in Jesus i texter som är skrivna innan Jesus föddes har genom historien fått ersättningsteologiska konnotationer. Svenska kyrkan har på olika sätt förhållit sig till denna historia, vilket bland annat märks i dokumentet ”Guds vägar”, om relationen mellan Svenska kyrkan och det judiska folket. En tolkningsnyckel till hur den enskilde kan förhålla sig till detta ges i ordningen för den allmänna gudstjänsten. Alla tre läsningar i evangelieboken ska läsas och ger tillsammans ramen för söndagens gudstjänst. I gudstjäns-
ten kan också bibelordet brukas genom psalmer och böner och förklaras och förkunnas genom predikan. I kyrkoordningen står det om hur kyrkan ska vila på Bibeln och att bibelordets primära plats är i gudstjänsten: ”i bibelordet har kyrkan den givna grunden för vad den tror, bekänner och lär. I de bibliska läsningarna möter människorna Guds ord som genom den heliga Anden blir levande varje gång någon hör det i gudstjänsten och tar emot det i tro.”
det är också bibelbruket i gudstjänsten som regleras av Svenska kyrkan, vilket får betydelse när det nu kommer en ny översättning av Nya testamentet, NT 2026. När den lanseras får den läsas och användas av församlingar i Svenska kyrkan, till exempel i andaktsliv, i gudstjänst- och bibelstudiegrupper och tillsammans med konfirmander.
För att NT 2026 ska kunna användas i gudstjänsten behöver kyrkomötet fatta beslut om det, vilket kyrkomötet gör under sin andra session, i november 2026. Om kyrkomötet bifaller förslaget om att använda NT av : karin tillberg , präst , teol . dr .
2026, innebär det att man kan läsa den i gudstjänsten, närhelst en läsning från Nya testamentet äger rum, både i den allmänna gudstjänsten, kyrkliga handlingar och andra gudstjänster. Svenska kyrkan får då två godkända bibelöversättningar, som kan användas parallellt. NT 2026 ersätter alltså inte Bibel 2000.
svenska kyrkans nära band till staten har historiskt inneburit att den officiella bibelöversättning som kronan eller staten beställt också har blivit kyrkans auktoriserade text. Det har fört med sig att Svenska kyrkan har en tradition av att ta till sig de nya översättningarna snart efter att de är färdiga, dels för användning i församlingslivet, dels genom att det kommit en ny evangeliebok i anslutning till en ny översättning. När 1917 års kyrkobibel lanserades hade Svenska kyrkan redan 1915 fattat beslut om att använda den, och en ny evangeliebok kom 1921. När NT 81 lanserades – det som utgör Nya testamentet i Bibel 2000 – beslutades samtidigt om användning i gudstjänsten. En ny evangeliebok kom sedan ut två år senare, med de nytestamentliga texterna hämtade från NT 81. Samma typ av beslut fattades 1999, när även Gamla testamentet förelåg, genom Bibel 2000, så att församlingarna kunde använda Bibel 2000 i gudstjänsten, och en ny evangeliebok fastställdes av kyrkomötet 2002.
sammantaget visar detta hur Svenska kyrkans reglerade bibelbruk i gudstjänsten förenar teologisk kontinuitet med förnyelse och gör Bibeln till en levande grund för kyrkans tro, bekännelse och lära i varje tid. l
SAMTALA OCH REFLEKTERA
• Vilken känsla fick du?
• Vilken tanke hänger sig kvar?
• Vilken utmaning ser du?
Bibeln teologisksomkompass
Inom bibelvetenskapen talar man ibland om Bibeln som en nomad, en samling texter som rör sig över tid och rum, utan fast ursprung eller tydligt mål. Bibeln har alltid varit i rörelse. Eller snarare, människor har använt Bibeln i alla möjliga och omöjliga sammanhang, på mer eller mindre rimliga sätt i relation till dess innehåll och bakgrund.
bibeln rör sig ännu relativt obehindrat i det svenska landskapet. Den citeras i allt från svenska gangsterrappares låtar på Spotify till politikers anföranden i Sveriges riksdag. I den här texten uppmärksammar jag hur Bibeln ibland används i ett polariserande syfte och diskuterar huruvida Svenska kyrkan har ett särskilt ansvar för hur Bibeln tolkas och används i offentligheten.
I politisk debatt tenderar Bibeln att användas på ett fragmentariskt, kontextlöst och stundtals polariserande sätt. Vaga formuleringar om ”judisk-kristna” eller ”bibliska” värderingar ställs ofta mot ”muslimska” eller ”Koranens” värderingar. De sistnämnda kan uppfattas som främmande, till och med hotfulla, för det svenska samhället. Även på sociala medier kan Bibeln användas för att förstärka skillnader mellan religiösa skrifter och de grupper som de antas höra ihop med. Bibeln framställs då som en ljus kontrast mot de mörka ”judarnas bibel”, Talmud och Koranen, på sätt som riskerar underblåsa antisemitism och islamofobi. Även specifika bibeltexter kan tolkas för liknande syften. I ett exempel från grannlandet Norge har bibelvetaren Hannah M.
Strømmen (2023) visat att terroristen bakom attackerna i och utanför Oslo den 22 juli 2011 är ett typexempel på ett nordiskt ”högerextremt” bibelbruk. Till exempel ansåg terroristen att Andra Moseboken 22:2 (”Blir en tjuv ertappad vid inbrottet och ihjälslagen, är det inte blodskuld”) bevisade att vita europeiska män inte bara får utan bör ta till våld för att försvara Europa från en pågående muslimsk invasion.
det är lätt att avfärda terroristens tolkning som felaktig. Samtidigt väcker den frågan om hur vi som läser Bibeln hanterar det faktum att människor tolkar Bibeln annorlunda än vi själva gör, och gör saker med Bibeln som vi inte gillar. Ingen ”äger” Bibeln; Bibeln tillhör alla. Det står vem som helst fritt att tolka den hur man vill. Frågan är om Svenska kyrkan har något ansvar för hur Bibeln rör sig i samhället?
Inom religiösa samfund finns upparbetade traditioner och metoder för att tolka religiösa skrifter. Svenska kyrkan är intimt sammankopplad med Bibeln. Svenska kyrkan undervisar, förkunnar och lever med texterna.
Därför går det att argumentera för att Svenska kyrkan har ett ansvar för Bibelns rörelser. Samtidigt har Svenska kyrkan historiskt kritiserat andra kristna och judiska samfunds bibeltolkningar på inte helt problemfria sätt. Även andra minoritetsgrupper, som de samiska, har farit illa av Svenska kyrkans bibelbruk. Man kan alltså även argumentera för att Svenska kyrkan inte per automatik står för en ansvarfull eller ”god” läsning av Bibeln.
svenska kyrkan äger inte ”sanningen” om Bibeln. Dock finns det gränser för vad hon av teologiska skäl kan omfamna när det gäller bibelsyn och bibeltolkning.
I en tid när Bibeln och ”bibliska värderingar” rör sig i samhället för polariserande syften, och där Bibeln (eller snarare dess användare) riskerar att gå vilse, är Svenska kyrkans roll som teologisk kompass viktigare än någonsin. Detta gäller även om hon riskerar att anklagas av politiska aktörer för att lämna teologin och kliva in i politiken (samtidigt som en del av dessa kritiker kan sägas göra motsatt rörelse).
Bibeln, eller dess läsare, är alltid i rörelse. I dess spår kan man finna både våld och befrielse. Med en ödmjukhet inför det faktum att ingen besitter ”sanningen” om Bibeln, landar jag i att Svenska kyrkan har ett särskilt ansvar för Bibelns rörelser i samhället. Detta så till vida att Svenska kyrkan är kallad att peka ut de rörelser som hon tror är destruktiva för Gud, skapelsen och människan, och de rörelser hon tror leder till Guds rike. l
SAMTALA OCH REFLEKTERA
• Vilken känsla fick du?
• Vilken tanke hänger sig kvar?
• Vilken utmaning ser du?
av : anders göranzon , präst , generalsekreterare svenska bibelsällskapet tema
Bibeln som mötesplats
I Bibeln möter vi människor från en helt annan tid och en helt annan kontext. Det
Maria från Magdala eller Paulus upplevde får vi del av och kan identifiera oss med. Bibeln kan också bli en mötesplats med människor av annan tro. Många av Bibelns berättelser är gemensamma för de abrahamitiska religionerna: islam, judendom och kristendom. I samtal med medmänniskor från ett annat trossamfund kan detta bli en utgångspunkt.
ett särskilt tillfälle när Bibeln kan bli en mötesplats är i ett bibelstudium eller i ett bibelsamtal. Det blir inte alltid så, men det kan bli så. Om deltagarna är lyhörda för varandra öppnas nya perspektiv.
Vid ett tillfälle lyssnade en grupp på Jesus liknelse om flisan och bjälken. Den som ledde samtalet trodde nog att den enda rimliga tolkningen var att Jesus i sammanhanget talar om att vi inte ska döma varandra – han säger ju själv så i inledningen till liknelsen. Men så tog en gammal snickare i gruppen till orda och berättade att det ibland på byggarbetsplatser faktiskt hände att någon fick en träflisa i ögat. Och att den som hade råkat ut för detta behövde hjälp att avlägsna den. Det var ett oväntat perspektiv för ledaren. Vi ska inte döma vår medmänniska, men vi ska inte heller låta bli att bry oss. Det är därför vi ska se till att få bort bjälken i vårt eget öga: för att vi ska kunna se klart och bistå vår medmänniska.
när vi möts i samtal om Bibeln behövs det ledare. Ända sedan apostlarnas tid har det funnits en insikt om
detta. Det är gott att någon studerat bibelvetenskap och kan förklara en bibeltexts bakgrund och ge perspektiv på hur den kan förstås. Men ett bibelstudium där ledaren alltid får sista ordet och hela tiden berättar för deltagarna vad som är den riktiga tolkningen blir sällan till ett genuint möte. Om däremot varje deltagares röst i samtalet ses som en tillgång kan det oväntade uppstå. För Guds ord är levande och verksamt, och i det gemensamma mötet blåser Anden – liksom vinden – vart den vill.
I många bibelstudiegrupper förekommer det att deltagarna har med sig olika bibelöversättningar. Det kan röra sig om biblar på olika språk men även om olika översättningar till svenska. Här kan spännande möten ske, om vi vågar mötas i nyfikenhet och respekt. När grundtextens ord har flera innebörder på svenska måste översättarna välja. Det blir med nödvändighet en tolkning av vad som är troligt eller rimligt. Om översättningar valt olika alternativ bidrar det till större rikedom i förståelsen. Bibeln blir en mötesplats mellan olika
kristna traditioner. Vår tid präglas av att många olika bibelöversättningar existerar parallellt. Det är något vi får omfamna som en möjlighet.
riktigt spännande blir det när vi möts över generationsgränser eller mellan olika kulturer. Vid ett tillfälle var det berättelsen om Abrahams ankomst till Kanaans land som var föremål för bibelstudiet. I rummet fanns människor från olika länder, de flesta var asylsökande. I berättelsen framkommer att Abraham byggde ett altare åt Gud. För den som levt i en trygg kontext i hela sitt liv är ett altare kanske i första hand en plats i kyrkan, där nattvard firas. Men så berättade en kvinna, som under sin flykt förlorat kontakten med sina barn, hur hon på förläggningen inrett en plats som blivit hennes altare. Denna plats var livsviktig i hennes bön till Gud om beskydd för barnen. Altaret var inte bara ett inventarium i ett gudstjänstrum utan en existentiell livlina i den gudskontakt som var livsavgörande.
Bibeln kan så lätt bli en plats för stridigheter och olika meningar. Att ”slå varandra i huvudet med bibelord” har blivit en metafor som beskriver vad många upplever. Låt oss i stället se Bibeln som ett rum att gå in i, där vi tillsammans får hjälp att tolka våra liv. Ett rum där Gud själv är närvarande och vill tala till oss. Ibland direkt ur bibelordet men lika ofta när vi lyssnar till en medmänniskas berättelse. l
SAMTALA OCH REFLEKTERA
• Vilken känsla fick du?
• Vilken tanke hänger sig kvar?
• Vilken utmaning ser du?
Lovsång i brännandedenhettan
Den brinnande ugnen, jordens klimat, blir allt varmare och läget blir alltmer kritiskt, inte i en framtid utan i detta nu. Vår uppgift att i bön och handling låta lovsången ljuda har aldrig varit mer angelägen.
Prisa Herren, sol och måne.
Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor.
Prisa Herren, alla himlens fåglar, lovsjung och upphöj honom i evighet!
(Tillägg till Daniel B2:34, 39, 45, 47)
ur en brinnande ugn stiger tre vänners lovsång. På samma sätt som vår lovsång, i en samtid präglad av klimatförändringarnas omdaning av jordens temperaturer, stiger upp ur en allt varmare atmosfär. Ingen illvillig kung har tänt vår ugn. Nej, det är snarare en utvecklingspositivism, riktad på framgång och profit som gör vår värld allt varmare. Det som var menat att göra livet bättre har paradoxalt blivit till ett hot mot allt levande som vi känner det.
Att släcka elden har visat sig vara svårare än vi trodde. Klimatmål och färdplaner fyller en viktig funktion när vi försöker rädda det som räddas kan. Samtidigt påminns vi som kyrka om Jesu ord att ”utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5). Utan honom faller våra klimatmål platt. Att lovsjunga Gud i det omöjligas tid är därför inte sentimentalitet. Det är handling.
”Fråga djuren och de kan lära dig (…) Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk?” på-
minner oss Job (12:7, 9) och pekar på vårt ursprung i Gud och vår tillhörighet i Guds skapelse – den skapelse ur vilken en evig lovsång väller fram. I Bibeln hör vi om hur levande varelser, vatten, vindar, stjärnor och hela kosmos stämmer in i en kör som prisar Gud.
det är en lovsång som har mattats av och ändrat klang när land torkar ut och gifter kväser varelsers möjlighet till liv. Påve Franciskus noterade: ”På grund av oss kommer tusentals arter inte längre att lovprisa Gud genom sin blotta existens och inte att föra ut sitt budskap till oss. Någon sådan rättighet har vi inte.” (Laudato Sì §33). Den kris vi befinner oss i är inte enbart biologisk eller etisk. Den handlar också om vårt förhållande till Treenig Gud.
I vår samtid frodas ibland föreställningen om tron som en verklighetsflykt, reducerad till en from förhoppning om en himmelsk utopi. Gud som blev människa i ett litet barn fött i utsatthet i början av vår tideräkning visar oss motsatsen. Kristen tro handlar om verkligheten. Gud kan bara verka i mitt och världens liv om jag släpper in Gud i det som det är.
Liturgin, gudstjänstfirandet, är placerad mitt i vår verklighet. Tiden och materien är gudstjänstens grund-
läggande byggstenar. Genom kyrkoårets gudstjänster genomsyras vår tillvaro år efter år av Guds räddande verk för världen. I firandet tas vatten, bröd och vin i anspråk. Av jordens frukt och människors arbete bereder Gud för oss både livets bröd och frälsningens bägare. Allt överlämnas till Gud, allt präglas av den nya skapelsens hopp.
sedan 1989 har det ortodoxa kyrkoårets första dag, den 1 september, uppmärksammats som böndag för skapelsen. Dagen är rotad i äldre tradition, där både den första skapelsen och den nya skapelsen genom Kristus firas samma dag. Böndagen har efterhand kommit att utgöra startskottet för skapelsetid, som årligen låter kyrkorna rikta gudstjänsternas fokus mot vårt ansvar som förvaltare av Guds skapelse.
Under de senaste åren har en ekumenisk process, ledd av Kyrkornas världsråd i samverkan med de stora kyrkosamfunden, verkat för att den 1 september ska bli en helgdag när kyrkorna samlas kring firandet av Skaparen och skapelsen. Kyrkoåret kretsar kring Kristi liv och gärning, mysterier som samtidigt berör hela den heliga Treenigheten. På samma sätt är det med skapelsen: Fadern skapar, genom Kristus, i Anden. Förhoppningen är att firandet kan bidra till förståelsen av Guds skapelsegärning som ett av trons grundläggande mysterier och öka förståelsen av vår roll som skapelsens förvaltare. I gemensam lovsång får vi låta det hopp som världen har i Kristus genomsyra allt.
Och de tre männen i den brinnande ugnen? De överlevde, med Guds hjälp. l
SAMTALA OCH REFLEKTERA
• Vilken känsla fick du?
• Vilken tanke hänger sig kvar?
• Vilken utmaning ser du?
