Ida Nilsson

Ida Nilsson

Text: Erik Wickström, Foto: Luca Mara och Martina Valmassoi

Efter en framgångsrik och skadefylld karriär på löparbanan lade Ida Nilsson spikskorna på hyllan 2010. Sedan ett par år är hon tillbaks på tävlingsarenan och lever sin dröm som skidalpinist och ultralöpare.

Foto: Luca Mara

Det lyser igenom. Det är precis det här hon vill göra. Ida Nilsson älskar sin tillvaro. En av världens bästa ultratraillöpare på sommaren, en av världens bästa skidalpinister på vintern. Ständigt nya resmål med nya berg att ta sig an.

– Det här vill jag göra länge. Det känns som jag precis börjat, berättar Ida Nilsson.

Lade av 2010

Ida är inne på sin andra idrottskarriär. Mellan åren 2000 och 2010 tog hon tjugo SM-medaljer i löpning på distanser som 1500 m bana och 8 km terräng. Hälften av medaljerna var guld. Hon sprang också 3000 meter hinder både på EM och VM. Sedan kom motgångarna. – Jag drogs med många skador till och från. Hösten 2009 fick jag en stressfraktur i höften och efter det kom jag aldrig riktigt tillbaka. Jag sprang terräng-SM våren 2010, sedan lade jag av. Ett tag kändes det som att jag hade ont överallt.

Öppet Spår 2013

Sedan följde några år då hon var långt från tävlingsidrotten. Under fyra år sprang hon nästan ingenting. Ida jobbade och levde ”som vanligt”. Men det var fortsatt fokus på friluftsliv. Hon säsongade bland annat i Norge och jämtländska Bydalen.

Tack vare vintern i Bydalen 2013 åkte hon Öppet Spår det året.

– Jag arbetade som kock och servitris. Det var perfekt att träna skidåkning på mornarna innan jobbet. Men jag skulle inte kalla mig skidåkare. På vintrarna hemma i Kalmar gick det att åka ungefär fem dagar per år när jag var liten, så jag har inte den bästa tekniken. Öppet Spår var roligt och jag fick bättre tid än jag trodde [6:09:25]. När jag väl stod där på startlinjen kom tävlingsinstinkten.

Något nytt Vasalopp står inte på Idas att göra-lista.

– Nej, det känns inte så i dagsläget. Det var jätteroligt att åka Öppet Spår, men det är lite för mycket folk runtomkring mig för min smak. Vi får se framöver.

På hög höjd i Kina

När den här tidningen ges ut är Ida på en månadslång resa till Kina, som avslutas med ett lopp på 29 km i ”skyrunning”. Loppet avgörs 2800-4600 meter över havet med 2345 meter i totalstigning. Innan dess ska hon vara med på ett löparläger med en sponsor, samt medverka som ledare på ett annat läger.

Det är så Idas liv till mångt och mycket ser ut idag. Träning, tävling, resor och andra uppdrag inom löpningen.

– Jag lever på sponsorer, prispengar och engagemang som ledare med mera. Sedan jobbade jag ju några år mellan mina löparkarriärer, så jag hade sparat en del. Det är inte jättemycket pengar som kommer in, men allt beror på hur mycket utgifter du har.

Foto: Luca Mara

Fakta om Ida Nilsson

Namn: Ida Nilsson

Född: 8 februari 1981

Familj: Mamma, pappa och två bröder

Bor: Romsdalen i Norge. Uppväxt i Kalmar.

Yrke: Löpare

Utbildning: Universitetsexamen från USA, kandidat i antropologi. Kortare utbildningar i Sverige, bland annat till idrottsmassör, kock och fjälledare.

Klubb: Högby IF

Team: Team Salomon

Träningsdos: Ungefär 10-25 timmar i veckan. ”Som löpare räknade jag mil, ibland timmar. Nu räknar jag mest höjdmeter.”

Tränare: Sig själv

Meriter löpning fram till 2010: Tjugo SM-medaljer, varav hälften guld. Deltagit i VM och slutat 7:a på EM. Två segrar i amerikanska universitetsmästerskapen (NCAA).

Meriter löpning sedan 2015: 2:a Ultravasan 90, 2015. 1:a Transvulcania, 2016.

Meriter skidalpinism: 11:a i vertikal och 6:a i stafett vid VM 2016.

Personbästa i urval: 3000 meter på 9.01 min. 5000 meter på 15.33 min.

Mål utländska lopp 2017: Yading Skyrun, 29 km skyrunninglopp i Kina på 2800-4600 m ö h, totalstigning 2345 m. Transvulcania, 74 km ultratrail på La Palma, totalstigning 4350 m. Mont Blanc Marathon, 82 km ultratrail i Frankrike, totalstigning 6000 m. Swissalpine Marathon, 77,5 km ultratrail i Schweiz, totalstigning 2800 m. Les Templier, 100 km ultratrail i Frankrike, totalstigning 4800 m. North Face Endurance Challenge Championship, 80 km ultratrail i San Fransisco, totalstigning 3400 m.

Mål svenska lopp 2017: Ultravasan 90 och Lidingöloppet

Blogg: www.runnersworld.se/blogs Instagram: idanilssi

Foto: Martina Valmassoi

Ultravasan var barriärbrytande för mig och avgörande för min fortsatta satsning på löpning.

Fosterställning på gräsmattan

Med ”mellan mina löparkarriärer” menar Ida tiden mellan hon lade av 2010 tills hon började igen 2015.

– Hösten 2013 flyttade jag till Åre för att utbilda mig till fjälledare. Jag kunde inte åka utför tidigare, men jag gillade berg och jag gillade att tälta. Där köpte jag min första utrustning för skidalpinism. När jag sedan jobbade i Abisko vintern 2015 gick jag mycket på skidor och började även springa så smått. Kroppen började funka och jag lade en bra grund.

På sommaren började hon springa lopp igen. Tidigare hade hon aldrig tävlat på längre distanser än en mil. Nu sprang hon tre långa lopp på relativt kort tid.

– Jag minns mitt första långpass på Öland. Jag sprang 35 km, mitt första pass över 3 mil, och var så trött efteråt att jag låg i fosterställning på gräsmattan hela dagen. Därefter sprang jag ett lopp i Norge på 36 km samt Fjällmaraton i Jämtland på 43 km, innan det var dags för Ultravasan.

Ultravasan barriärbrytande

Egentligen var det meningen att Ida skulle springa Ultravasan 45 i augusti 2015, men ett spontant beslut kvällen innan gjorde att hon stod på startlinjen i Berga by istället för i Oxberg. Ida gjorde succé och slutade tvåa i Ultravasan 90, drygt 3 min efter den tvåfaldiga segraren Jasmin Nunige från Schweiz.

– Ultravasan var barriärbrytande för mig och avgörande för min fortsatta satsning på löpning. Det gick mycket bättre än jag trott och jag blev förvånad över att jag kunde springa så långt utan att stanna. För mig som tränat mycket i bergen känns loppet platt. Jag ser verkligen fram emot Ultravasan i år. Den här gången kommer jag att vara bättre förberedd. Det ser väl ut som Jasmie Nunige och jag blir favoriterna, men vi vet ju inte vilka som kommer.

Förra året fick Ida ställa in Ultravasan på grund av en krånglande fot, men innan dess lyckades hon ta brons på SM-milen. – Jag springer mest långt, men jag börjar tycka det är roligt med intervaller igen. Även om jag inte riktigt kan matcha mina tider på 5 och 10 km från förr tycker jag det är kul med korta och platta lopp. Min mjölksyratålighet var bättre för 10 år sedan, men det känns inte jobbigt att prestera aningen sämre nu än då. Hade jag inte haft min ultrasatsning hade det kanske varit lite tråkigt.

Fakta om skidalpinism

Skidalpinism har militära rötter. Som tävlingsform uppstod skidalpinism i Alperna för cirka 40 år sedan då gränspatruller började tävla internt och mot andra länder. Sporten utövas av flera tusen aktiva framför allt i Europa. Här lockar sporten en stor publik och åskådarna åker ut bland bergen för att följa de tävlande. Lite grovt kan man dela in sporten i två kategorier: De som följer regler uppsatta av nationella/ internationella förbund och så olika långlopp/flerdagarslopp som även i vissa fall är äventyrsinriktade. Flera av dessa långlopp/flerdagarstävlingar är mycket prestigefulla bland åkarna och startfälten är stora. Pierra Menta, Mezzalama och Patrouille des Glaciers är tre kända lopp. I Sverige är Keb Classic det överlägset mest prestigefulla, och största, loppet i denna genre. Det internationella förbundet, ISMF, äger VM, EM och världscupen. Man har inga separata mästerskap för yngre åkare utan de tävlar i sina klasser och på sina distanser i samband seniorernas mästerskap. Man tävlar i disciplinerna sprint (ungefär samma upplägg som en skidsprint), vertikal (enbart uppför), individuell (upp och ner), lag, stafett och långlopp/flerdagarslopp.

Källa: Svenska klätterförbundet och Ida Nilsson

Foto: Martina Valmassoi

Uppväxt i löparfamilj

En annan Nilsson som istället är mitt uppe i sin löparkarriär i platta lopp är hennes bror David. Han har sprungit VM i maraton och tagit SM-medaljer i maraton och 10 km landsväg.

– Han sprang ett lopp på 27 km under fjällmaratonveckan, men han tycker det är roligare med snabbare löpning. Vi springer ibland ihop när vi träffas, vilket är väldigt roligt. Det är speciellt att växa upp i en löparfamilj där båda föräldrarna varit framgångsrika löpare, men jag ser det mest som positivt. Vi får mycket stöd och förståelse hemifrån.

Skidalpinism bra för löpningen

Under intervjun märks det flera gånger tydligt att Ida gör precis det hon vill. Hon bor bland bergen i Romsdalen i Norge och lär inte flytta på sig inom det närmaste.

– Uppdelningen mellan skidalpinism på vintern och löpning på sommaren passar mig perfekt. Bor du i Sverige och ska vara löpare året runt är det antingen slask i söder eller för kallt i norr.

Skidalpinism innebär enkelt uttryckt att du går uppför backar med stighudar och åker nerför. Skidorna är en typ av lätta alpinskidor, som på tävlingsnivå väger cirka 700-800 gram. En pjäxa i high end-segmentet är gjord i kolfiber och väger cirka 500 gram. Den påminner mer om en längdskidsko än en slalompjäxa och den fästs i skidan med en särskild bindning.

För en enklare utrustning får du betala ungefär 15 000 kr för skidor, bindning, pjäxor och stavar. En elitutrustning kostar mer än det dubbla.

Foto: Martina Valmassoi

Träningsveckor på 25 timmar

En hård vecka under vintern kan för Ida bestå av 25 timmars träning, varav ”endast” 2 timmar ren löpning.

– Jag gillar verkligen skidalpinism och tror stenhårt på den som träningsform. Det är precis som med andra konditionsidrotter att du blandar korta intervaller, långa intervaller, distansträning med mera. Man blir väldigt stark i rumpa och lår, vilket gynnar utförslöpningen. I vissa lopp jag springer ska jag ta mig ner 2000 höjdmeter. Då är jag glad över den benstyrkan jag bygger upp när jag går uppför bergen med skidutrustning. Däremot får jag inte riktigt med vaderna så där får jag vara försiktig när jag stegrar löpträningen.

På frågan vad som är roligast av löpning och skidalpinism tar Ida god tid på sig att svara. Sedan säger hon:

– Skidalpinismen är klart roligast på vintern. Det är bra grundträning och det är ett bra sätt att hålla skadorna borta. Men skulle jag varit tvungen att välja en aktivitet så blir det löpningen. Det är trots allt min sport.