En unik konstnärsgård

Thomas Hellström och hustrun Pysse träffades på konstfack i Stockholm. De kom till Rättvik på 1950-talet genom Jerk Werkmäster, som då var formgivare på Nittsjö Keramik. Både

Thomas och Pysse arbetade många år på keramikfabriken och med tiden blev de förälskade i bygden och köpte den gamla ödegården i Backa.

Solen skiner och flera besökare kommer och går under tiden vi får en pratstund med Daniel och Susanne Hellström och Lotta Lindbeck. Vi befinner oss på Bleckogården, en konstnärsgård som efter snart 75 år fortfarande sjuder av liv och rörelse. Det finns många historier om den gamla gården som stod tom fram till 1950 då paret Hellström köpte den för 6000 kr. Det sägs att barnen i byn var rädda. De vågade inte gå förbi huset eftersom många menade att det var i den gården som Mörksuggan bodde.

– Ja, när våra föräldrar köpte gården började de omgående att skapa och sälja konsthantverk och då främst smide, gips och träföremål. De insåg snabbt att skulle de kunna försörja sig på konsthantverk var det bäst att göra serier. Efterfrågan ökade snabbt och när det var som mest att göra var de 14 anställda på Bleckogården. Produkterna såldes till hemslöjdsbutiker runt om i Sverige men även på export till USA och Kina, säger Daniel.

Lotta fortsätter:

– Det var lite som en tomteverkstad här. Alla hade sin uppgift och det gick på löpande band. De flesta som jobbade här var från byn och varje fredag bjöds det på gemensam fika i trädgården.

Thomas Hellström var inte enbart en duktig konstnär han var även socialt engagerad och mån om att ungdomarna i byn skulle ha någonting att göra och ha kul. Som ett led i detta byggde Thomas bland annat en ishockeyrink med belysning på tunet. Där samlades ungdomarna och ➢ det spelades hockey långt in på kvällarna. Sommartid trimmades det mopeder inne i smidesverkstaden.

– Miljön var speciell och det lockade många ungdomar. Vi hade väldigt roligt men det fanns också tydliga regler som skulle följas. Thomas startade en förening som hette ”Backa is och gräs” som var verksam i 20 år, säger Daniel.

Vid den här tiden byggdes också golfbanan i Rättvik. Thomas var engagerad men tyckte det var för långt att åka ner till samhället för att spela så han började planera för en egen bana i Backa. 1964 drog han i gång arbetet.

– Ja, banan ligger här precis bredvid gården. Vi anlade banan på åkermark så det var enormt mycket sten som skulle plockas bort. Från början fick vi som hjälpte till en krona hinken, men efter en tid insåg Thomas att det var så mycket sten så ersättningen sjönk till 50 öre. Idag är det jag som sköter driften av banan som har 15 hål. Vill man spela golf kan man gå till det lilla klubbhuset där man själv betalar och kan låna klubbor om man vill. Banan är spelbar från tidig vår och du kan spela så länge det är ljust, säger Daniel.

En fantastisk gemenskap Syskonen Lotta, Daniel och Juli växte upp på Bleckogården men flyttade iväg, utbildade sig och arbetade konstnärligt under många år. Lotta tillbringade exempelvis 14 år i Norrbotten. Hon gick först en konstutbildning och blev sedan föreståndare och lärare för en grafikverkstad för alla åldrar.

Under 1980-talet flyttade syskonen succesivt hem till Rättvik igen och då även med sina respektive. De var alla verksamma på gården men inom helt olika inriktningar. Det var oljemålning, grafik, keramik och en hel del annat.

– Ja, jag var här första gången1980. Jag gick på en konstskola i Göteborg när Lotta bjöd in mig till Bleckogården. Det var då jag träffade Daniel för första gången och vi blev ett par. Jag minns väldigt väl när jag flyttade hit permanent. Vi fick fria händer att göra i ordning våra egna ateljéer och Thomas var alltid så inspirerande. Det var en fantastiskt rolig tid. På Bleckogården jobbade jag med måleri, träsnitt och bildskapande. Efter ca 20 år kände jag att jag ville arbeta mer direkt i samhället. Då påbörjade jag min utbildning till gymnasielärare i matematik och fysik, vilket jag jobbat med i huvudsak på Leksands gymnasium. Nu är jag pensionerad och kan återuppta mitt bildskapande, säger Susanne.

Åren gick och vid sidan av sitt konstnärskap började även Daniel arbeta på annat håll. Daniel som främst målat tavlor i olja utbildade sig till bildlärare och arbetade på olika gymnasieskolor i Dalarna.

Lotta hade redan från tiden i Norrbotten olika uppdrag från museer och institutioner. Hon specialiserade sig tidigt på utställningar, offentliga utsmyckningar och på att bygga upp scenerier.

– Jag har haft många intressanta uppdrag både här i Sverige och utomlands. 2007 började jag också arbeta på kulturhuset i Rättvik där mitt första uppdrag var att göra om Naturmuseet, ett arbete som fortfarande pågår, säger Lotta.

Juli har alltid jobbat med keramik och då främst med brukskeramik. Hon är känd för sina olika sorters koppar, fat och tekannor och hennes verkstad hittar man i byn Sätra.

Här måste det hända saker Efter Thomas och Pysses bortgång övertog Daniel och Susanne fastigheten och de bor nu där permanent. De jobbar på i samma goda anda men funderar naturligtvis på hur gården ska kunna utvecklas. På Bleckogården möts du av ateljéer och verkstäder för måleri, grafik, keramik och trä. En mängd bilder, skulpturer och bruksföremål, både i ladorna och i den lummiga trädgården. Kanske kommer de i framtiden att öppna upp nya ateljéer för konstnärer eller för grupper som vill lära sig mer. Oavsett vilket är alla välkomna.

– Bleckogården har aldrig varit helt privat. Här har det hänt så mycket genom åren och ”dörren har alltid varit öppen”. Den känslan vill vi absolut bibehålla, avslutar Daniel. n