Reversen september 2023

SEPTEMBER 2023

TEMA

DROMMAR

UPPSALAEKONOMERNAS MEDLEMSTIDNING

innehall 6. Chefredaktören har ordet 7. Redaktörskrönikan 8. Ordförande har ordet 9. Kort om drömmar 10. the Swedish Dream 11. the American Dream 12. Vem är Viktor?

14. Vad betyder dina drömmar?

16. Fyra filmer som leker med drömmen 18. Är det så fel att inte våga drömma?

20. Förverkliga dina barndomsdrömmar 22. Homecoming Weeks 2023 25. The Playlist of your Dreams 26. Mycket dröm, lite verkstad 27. Mina drömmars stad 28. What? A student cult?

30. Drömmmmar 32. Före ning skale nder n

Termin

Termin

T7

T3

Dröm

Dröm

Att ta examen!

Att få uppleva tre lediga sekunder

Wilma Svanberg Eriksson Redaktör

Rut Bruse Chefredaktör

Termin

Termin

T7

T2

Dröm

Dröm

100 000 minuter på min Spotify Wrapped

Ett Europaäventyr med Blåvitt!

Pontus Jönsson Grafiker

Emilia Ohlsson Skribent

Elias Nyqvist Skribent

Termin

Termin

T7

T3

Dröm

Dröm

Bli kvitt min långvariga förkylning

En inte alltför kall vinter!

Ellen Giertz Skribent

Termin

Termin

T7

T4

Dröm

Dröm

Kanelbullens dag nästa vecka!

Julafton just nu!

Adam Paulsson Skribent

Majken Bergström Skribent

Termin

Termin

T1

T6

Dröm

Dröm

Att äntligen hitta min drömutbildning

Sandra Silfverswärd Skribent

Kristian Wulfert Skribent

Termin

Termin

T1 Master

T3

Dröm

Dröm

Kjøre ski ned bratte bakker!

En god natts sömn

Mathilda Ståhl Skribent

Julian Seddon Skribent

Elina Bakar Skribent

Om fler kulturkvällar med mina vänner

Termin

Termin

T4

T5

Dröm

Dröm

Komma in på mitt utbyte!

En värld utan småbarnsfarsor med långboards

Edgar Taube Skribent

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Förändringens vindar har blåst förbi! Ny termin, ny redaktion och ett sprillans nytt nummer av Reversen.

Och så det allra viktigaste – en ny chefredaktör, en självsäker kapten som navigerar skeppet med en fast hand och inför revolutionerande regler som ”kom i tid till mötena” och ”skicka in era artiklar i tid”. Ordning och reda, förstås. Under uppstartsmötet var jag även väldigt tydlig med att jag inte vill få in för många krönikor; för mycket av det goda rubbar balansen.

Efteråt funderade jag över varför. För personligen älskar jag krönikor, det är det roligaste att läsa.

När terminens omgång av Borgens afton gick av stapeln låg ansökan till skribentposterna ute, och jag och Wilma tog givetvis tillfället i akt att sälja in projektet. ”Reversen är en av få möjligheter man kanske får i vuxen ålder att uttrycka sig kreativt i skrift”, förkunnade vi, och det står jag fast vid. Vi tillsatte en otrolig redaktion redo att uttrycka sig kreativt i skrift, så vem är egentligen jag att hindra min redaktion från att skriva krönikor?

Reversenterminen har fått en otrolig start med 13 fantastiska artiklar, alla på sitt eget sätt relaterade till månadens tema ”Drömmar”. Det är synnerligen fascinerande att se hur olika vi tolkar och utforskar dessa teman. För min egen del var min första association lika enkel som kulinarisk; en dröm är en ljusgul kaka, och jag blev således glatt överraskad när vi fick in ett recept på just denna utsökta kaka. Ju mer tid man ges att reflektera kring det, desto fler associationer dyker upp, och just månadens tema öppnar någon form av pandoras ask av tolkningar. Bara i utrymmet mellan drömmar och mardrömmar finns otaliga tolkningsmöjligheter. Därför är jag så stolt över våra fantastiska skribenter som med otrolig fingertoppskänsla lyckats koka ner ett så skrämmande stort tema som ”Drömmar”. I höst är så många som åtta av våra elva skribenter helt nya i Reversen, och därför är det denna gång extra roligt att se hur redaktionen arbetat med

numret. Trots fruktansvärd framförhållning lyckades vi få ihop ett rejält uppstartsmöte, en otrolig gruppbild och en skrivstuga på ynka två veckor – för att inte tala om alla artiklar. Om vi kan åstadkomma detta på två veckor, kan jag inte ens föreställa mig vad vi kommer kunna åstadkomma under hela terminen.

Det är få i min krets som undgått att jag är oerhört nöjd med terminens skribenter. ”I år har vi ELVA skribenter” har varenda stackars människa som kommit i min väg tvingats höra, men jag är faktiskt väldigt nöjd.

Ge mig lugnande innan jag berättar för hela världen att jag tillsatt världens bästa redaktion. Att knyta an till månadens tema och skriva om drömmar känns lite läskigt, för jag är som så många gånger tidigare rädd att låta alltför pretentiös. Dessvärre blir det svårt att skriva min första chefredaktörskrönika utan att nämna just drömmar, för redaktörsposten är ju faktiskt min dröm.

Att få bestämma att alla får skriva krönikor är min dröm.

RUT BRUSE Chefredaktör

REDAKTÖRSKRÖNIKAN Det är lördag kväll och jag har tagit mig till Stockholm för att träffa två vänner från vår gemensamma hemstad Lund. Jag lärde i och för sig känna dem först när jag flyttade till Uppsala, men påminnelsen om att man delar så mycket mer än själva vänskapen när man vuxit upp i samma stad är slående. När vi salongsberusade promenerar längs Folkungagatan på jakt efter nästa bar fångar en poster uppklistrad på en soptunna min uppmärksamhet. ”Vad ska man göra av sitt liv?” lyder en stor rubrik i fetstil. Därefter följer information om en existentiell diskussionsgrupp. Jag tar en bild på postern och promenerar vidare in i dimman.

När helgens bravader är passerade äntrar vardagen åter. Som paus i plugget läser jag DN och snubblar över Hanna Hellquists krönika om relationen till sin mamma och vad som kommer hända när hon går bort. Den är brutal och den är vacker. Oförmögen att fortsätta studera beger jag mig ut på en promenad för att skaka av mig känsloanstormningen. Jag har inget mål när jag börjar gå, men det slutar ändå med att jag tar samma promenadrunda som jag alltid gör. På shuffle spelas oväntat min favoritlåt från förra hösten som en vid tiden väldigt speciell person till mig visade. Jag blir lamslagen av uppenbarelsen om hur mycket som har förändrats sedan dess.

Dagen efter träffar jag min bästa vän från gymnasiet, som har bott i Stockholm till och från sedan vi tog studenten. Jag frågar henne hur hon mår gällande alla omställningar som hösten medfört för henne. ”Helt ärligt Wilma, jag mår inte så bra. Jag vet inte om det längre är värt att plugga film.” Min vän, som har haft drömmen om att skapa dokumentärfilmer ända sedan jag först lärde känna henne under gymnasiets första veckor, har redan lyckats komma in och studera på två av Sveriges bästa filmutbildningar som 23-åring. Men när priset hon betalar är en framtida tuff bransch med osäker arbetsmarknad, ett bristfälligt socialt sammanhang under studietiden och distans till sin partner, resonerar hon nu för att det kanske är dags att dämpa kaoset och lägga kameran på hyllan. När är det värt att fortsätta jaga sin dröm? Hur ont ska det göra att nå sina mål? Vad händer när drömmen successivt närmar sig döden längs vägen? Kanske trumfar drömmen om en mer berikande social samhörighet och en säkrare ekonomisk framtid drömmen om att bli dokumentärfilmare – även om det sekundära må ha en häftigare klang.

Jag fortsätter promenera och går förbi bostaden till en av mina uppflyttade bästa vänner från gymnasiet. Han är i Frankrike och kommer inte tillbaka förrän i december. Avsaknaden av honom gör sig smärtsamt påtaglig och jag känner en tår rinna längs kinden. Jag är alltid extra skör när säsonger förändras, när vinter övergår till vår och sommar blir till höst. Men saker har inte bara förändrats sedan förra hösten, saker förändras hela tiden. Samtidigt som insikten om tidens ovillkorligt medförande förändring håller ett stadigt grepp om mig faller ett gult löv ner från ett träd och slår mig lätt i ansiktet.

Timingen är nästan skrattretande, men mina mungipor är strama.

Min filmstuderande vän tillhör mitt bästa kompisgäng från gymnasiet i Lund. Utöver henne har tre av oss andra fyra flyttat till Uppsala. Vi alla kände behovet av ett miljöombyte och att starta om. Samtidigt har vi alla, när vi en efter en successivt flyttat upp, tydligt understrukit hur tacksamma vi är för att vi fortfarande har varandra att luta oss tillbaka mot och tryggheten som det medför. Det är en sorts paradox som går att applicera även utanför vår vänskapsgrupp. Man säger att man vill kasta sig ut och jaga sina drömmar, men samtidigt kan man inte låta bli att söka sig till likasinnade människor och gemensamma nämnare, att söka sig till det man redan känner igen. Vågar man vara ärlig mot sig själv handlar vissa drömmar ibland mer om självförverkligande än reella passioner. Ofta är vi nog trygghetsnarkomaner i högre grad än vi vill erkänna.

Jag går hundra meter till på samma gata och närmar mig lägenheten till min andra Uppsalaflyttade bästa vän. Jag vet att hon sitter där inne i sitt vardagsrum, förmodligen med ett glas rödvin och stickar på sitt senaste projekt. Hon är kvar. Med henne är allt som det har varit och som det ska vara.

Tåren på kinden torkar lagom tills jag passerar hennes portdörr och jag förstår att vägen till drömmarna är mindre otäck när man har en trygghet att hålla i handen.

WILMA SVANBERG ERIKSSON Redaktör

ORDFÖRANDE HAR ORDET Kära Uppsalaekonomer, Tiden går fort när man har roligt – ett uråldrigt uttryck som aldrig har känts mer aktuellt än just nu. I skrivande stund står kalenderbladet på den 27e september och det är svårt att ta in att höstterminens första månad snart är över.

Men vem är då jag och varför skriver jag detta? Jag heter Viktor Lennerbrant och jag har den stora glädjen att sitta som Uppsalaekonomernas ordförande under det kommande året. Jag har tidigare pysslat med flera olika saker inom kåren, men detta brev är min debut i Reversen. Det känns lite nervöst, men framförallt väldigt spännande.

Nog om mig. Vad har hänt på sistone inom Uppsalaekonomerna? Glädjande nog har verksamheten börjat komma igång på allvar efter ett uppehåll under sommaren. Kick-offs har varit the name of the game de senaste veckorna. De senaste tre helgerna har ägnats åt resor för kårens förtroendevalda, engagerade i vår arbetsmarknadsmässa Kontaktdagarna och våra studentrepresentanter för kårens institutioner. När ni läser detta har ansökan för vårterminens förtroendevalda öppnat. Missa inte chansen att bli en del av ett fantastiskt gäng och få ta del av allt detta - och mycket mer därtill!

En ny termin innebär nya studenter och med det även Recceveckor och Homecoming weeks.

Välkomstutskottet, med Gustav Walerud och Anton Nilsson i spetsen, har tillsammans med projektledare, faddrar och buddies arrangerat ett par oförglömliga veckor. Reccar har spexat, Homies har sett Uppsalas stolthet Sirius krossa motståndet med 7–0 och framförallt har kåren sett nya studenter bli fullfjädrade Uppsalaekonomer. Varmt välkomna till den bästa av kårer!

Vad mer har hösten att bjuda på? Eventutskottet förbereder den mytomspunna Gräddgasquen, där Uppsala återigen får chansen att visa Lund och Stockholm vilken stad som är bäst. Idrottsutskottet erbjuder veckovisa träningar inom en rad olika sporter och finansutskottet startar upp ett nytt forum för aktieintresserade. Tänk att detta bara är ett axplock av allt som kårens utskott och organ gör, det finns verkligen något för alla!

Avslutningsvis vill jag säga till dig som pluggar i Uppsala för första gången- varmt välkommen hit! Du har den bästa tiden i livet framför dig. Och till dig som har någon termin på nacken – varmt välkommen tillbaka! Jag ser fram emot att träffa och lära känna er alla under terminen. Kom ihåg att min dörr alltid står öppen. Om inte bokstavligt, så i alla fall bildligt.

Ta hand om er, vi ses på Borgen!

VIKTOR LENNERBRANT Ordförande Uppsalaekonomerna

Jag har fler krossade drömmar än vad jag kan räkna. Okej, krossade drömmar kanske är att ta i, men jag har haft drömmar som inte gått i uppfyllelse eller drömmar jag övergett för att jag känt att jag inte varit kapabel att uppfylla dem.

Sådana har jag många. Tidigare har jag känt att varje dröm som inte uppfyllts har varit ett monumentalt misslyckande; utbildningen jag inte kom in på, killen det inte funkade med eller idealet som jag aldrig kommer uppnå. Att vältra sig i självömkan, eller känslan av att vara totalt oduglig, är inte främmande för någon. Men det sjuka, nästan revolutionerande, är att man sedan hittar en ny dröm. Jag kommer naturligtvis inte att slänga mig med uttryck som c**** d***, men helt ärligt kan du faktiskt få en istapp rakt igenom huvudet imorgon. En dröm krossas – too bad! Hitta en ny!

Text: Mathilda Ståhl

upprepa hur ”fria” de känner sig. Gemensamt har de dessutom en vägran att någonsin ta sig in i ekorrhjulet, som är en grundsten i den gamla svenska drömmen. Jag syftar nu inte på de individer som hittar sig själva i haremsbyxor i Asien efter studenten eller under sitt utbytesår, utan de som skapat ett liv på de ljusa sandstränderna de aldrig kommer att lämna. De som viasina sociala kanaler fått hundratusentals unga människor att drömma om något nytt, att drömma sig bort.

Villa, Volvo och vovve; The Swedish Dream. Villan ska vara faluröd, volvon stor så att den rymmer de många barnen och vovven välborstad. Lördagarna ska spenderas vid sidan av en fotbollsplan, i skogen för svampplockning och i soffan framför ett lite för färgglatt program som barnen fått välja. Vinet ska vara lika rött som villan och barnen ska bråka om vem som tagit en godisbit mer eller mindre än sina syskon. The Swedish Dream, så som den brukade se ut.

Jag scrollar igenom Instagram, Facebook och Tiktok när jag möter The Swedish Dream i ny upplaga. Den fyller mina flöden och består av milslånga stränder, klarblått hav, slitna surfbrädor och framförallt en vardag där människor i min egen ålder aldrig slutar

Jag kan förstå fascinationen över att inte behöva halka fram till en tenta som man vet att man pluggat alldeles för lite till i den snö som skapat ett täcke av slask på marken i en mörk studentstad. Jag kan förstå längtan efter att helt bestämma över sin egen tid, utan några skyldigheter till varken jobb eller små liv som man själv skapat och som behöver matas, kramas och tröstas. Jag kan förstå min egen generations dröm, men jag delar den inte.

Idag känns det nästintill skambelagt att säga att man drömmer om att stanna kvar när alla andra vill bort.

Drömmer man högt om det stilla livet i den lugna villaförorten saknar man drivkraft och modernitet.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag hellre ser mig själv inlåst på ett rum med dålig aircondition och med ett magsjukt barn på ett hotell med bamseklubb än att konstant ha saltvatten i håret och sand mellan tårna. Jag inser själv att det är mycket svaga argument jag presenterar för min sak, men kanske behöver drömmar om framtiden inte vara helt logiska och kanske behöver man inte ha de bästa argumenten. När alla andra tagit examen och dricker sitt vin ur plastglas på en terrass i sin bungalow och jobbar på distans kommer jag sitta i min röda villa och sippa på mitt röda vin. Kanske är vi alla på rätt plats och lever våra svenska drömmar då.

Kanske kan vi alla få skapa vår egen idé om vad The Swedish Dream är, för just oss.

Text: Majken Bergström

Illustration: Hedda Isaksson

The American Dream UPPSALA, SEPTEMBER, 2023

A UNITED DREAM TO UNITE THE PEOPLE Termen är nästan lika gammal som landet själv ifråga. Den amerikanska drömmen är inte bara ett väletablerat utan också komplext fenomen.

Drömmen är idag ansedd som USA’s nationalethos, enandes hela landets befolknings grundläggande moral och värderingar. Nog för att USA är ett diversifierat land, men grundpremissen i den amerikanska drömmen är vid detta lag tillräckligt etablerad för att kunna anses ha format en kollektiv syn på individens förflutna och framtid – åtminstone om man begränsar definitionen av den amerikanska drömmen till dess mest fundamentala budskap. Den amerikanska drömmen predikar individuell frihet, och att vägen till framgång och lycka är något som individen själv skapar.

Genom hårt arbete, och hårt arbete endast, når man denna framgång.

Som alltid med trender, strömningar och läror, skapas symboler som lyfts fram och agerar representanter för dess budskap. Längre bak i historien bidrog emigrerade svenskar med att bekräfta USA som möjligheternas land genom att skicka hem vykort till moderlandet med bilder på obskyrt stora majskolvar och hästar.

Idag är marknadsföringen emellertid en helt annan.

En allt viktigare symbol för nationalethoset har blivit

kändisar som ansikte utåt för just den framgångssaga som drömmen utlovar. I takt med att kändisars närvaro i samhället har intensifierats, har även deras funktion som praktexempel av det amerikanska idealet vuxit i ansvar. I sociologen Karen Sternheimers bok ”Celebrity Culture and the American Dream” diskuterar hon just detta och drar en mängd paralleller mellan ethoset och kändisvärlden.

Sternheimers huvudpoäng är att kändisarna blir ett kvitto på att den amerikanska drömmens lockande framgångssaga både är verklig och möjlig att uppnå.

Likt innebörden av ”The American Dream” har även kändisarnas roll som representanter för drömmen behövt uppdateras. Men kändisars erkännanden som framgångsrika består av flera lager, och kanske just därför fungerar de fortfarande som lämpliga symboler för drömmen. Framgången som kändisarna ska representera kan både innebära ett förbättrat materiellt välstånd, att gå från fattigdom till rikedom eller från obemärkt till berömd.

Framgångsdefinitionen är tillräckligt flexibel för att kunna justeras när övriga ideal omformas.

Ett exempel på användandet av kändisar som symboler är innehållet i gamla

kändistidningar, där inte bara filmbranschen och dess stjärnor försökte säljas in – utan också den amerikanska drömmen.

Kändisarna spelade där en viktig roll för att bekräfta att det är möjligt att klättra i hierarkin och röra sig uppåt i samhället– bara du arbetar hårt nog.

Den idealiserade livsstilen i USA har emellertid förändrats. Detta har sin naturliga förklaring i en förändring av invånarnas levnadsstandard, men också att den konsumtionsbaserade ekonomin som kapitalismen medför ställer krav på ett omättnadsbegär av nya materiella tillgångar.

Steinbeck redogör i stora delar av sin bok för samspelet mellan kändiskulturen och konsumentmarknaden.

I 1900-talets början såldes drömmen om att slippa kroppsligt arbete, och på 2000-talet marknadsförs drömmen om att kunna göra en karriär av sig själv som varumärke. Med renare terminologi: drömmen om influencerlivet.

Flera teoretiker har bemött kändisars funktion som symbol för den amerikanska drömmen med kritik. De menar att framgångssagorna inte nödvändigtvis utgör en samhällsfrämjande tjänst som motiverar människor att förbättra sina liv, utan

riskerar istället att låta ojämlikheter i samhället fortgå genom att ignorera strukturella faktorer som försvårar klassresor för människor i svåra levnadsförhållanden.

De mest radikala kritikerna har kallat populärkulturen för propaganda som nedmonterar folkets ekonomiska och politiska intressen, vilket distraherar individen från ”elitens herravälde”.

Sternheimer avslutar sitt första kapitel med en mindre cynisk infallsvinkel på samspelet mellan kändisar och den amerikanska drömmen, byggd på en vidareutveckling av den italienska filosofen Alberonis teori om hegemoni.

Sternheimers analys är att den amerikanska drömmen genomsyrar samhället i så hög grad att bara myten om att kunna skapa ett bättre liv får det amerikanska folket att må bra och som bidrar till en stolthet över nationen. Just eftersom USA är så diversifierat behöver de kunna luta sig tillbaka mot ett ethos som är bredare än enbart en gemensamt delad etnicitet.

Text: Wilma Svanberg Eriksson

Ny termin, ny redaktion och nya koncept! Denna termin kommer Reversen ha ett stående inslag där vi intervjuar en förtroendevald i varje nummer – vad passar då bättre än att inleda terminen med självaste ordförande? Jag och Viktor går långt tillbaka; ända tillbaka till gymnasietiden. Trots det är jag givetvis nyfiken på vad som försiggår innanför pannbenet på vår nykläckta ordförande. Därför träffar jag honom för en intervju i mitten på september, när han hunnit sitta på sin ordförandepost i omkring tio veckor. Vi inleder med intervjuns kanske svåraste fråga: Vem är egentligen Viktor? ”Det där är typ svåraste frågan ever” får jag först till svar. Han flyttade till Uppsala från Stockholm under hösten 2021 för att börja på ekonomiprogrammet och har varit engagerad i Uppsalaekonomerna sedan dag ett. Han började, likt många andra, som recentior under Recceveckorna, för att sedan engagera sig som general, som förtroendevald inom finansutskottet, som studentrepresentant för den statistiska institutionen, som buddy under Homecoming Weeks och som medarbetare i Kontaktdagarna. Listan över Viktors engagemang inom kåren kan onekligen göras lång och tänkas ge

en förklaring till varför han under vårterminen bestämde sig för att söka ordförandeposten. Och mycket riktigt; när jag frågar varför han satsat på ordförandeposten får jag till svar att han sedan dag ett haft otroligt kul inom kåren. ”Jag har många positiva upplevelser från mina tidigare engagemang, och ville därför vara kvar inom Uppsalaekonomerna. Att göra det på heltid var ett naturligt val. Jag kände att jag bara har en chans i livet att göra något sådant här, och den är nu, så då tog jag den.”.

Hans svar leder oss över till frågan om hur en vanlig arbetsdag för honom ser ut. ”Det finns ingen vanlig dag på Borgen!” svarar han, och berättar att det är just det som är så roligt med hans roll; att få pröva på så många olika saker. Han förklarar att hans roll till stor del handlar om att fylla de luckor inga andra roller täcker, och ha ett övergripande ansvar över allt som sker inom kåren. “Jag vet inte hur dagen kommer att se ut när jag vaknar på morgonen” säger Viktor, men berättar att han alltid startar dagen på Borgen med att sätta på kaffebryggaren, för att sedan sätta sig och kolla igenom mailinkorgen. Han berättar att de veckor han nu hunnit sitta som ordförande har varit några av de

st intensiva han någonsin upplevt – men också de roligaste. Bland det bästa med hans post är att få se hur mycket kåren betyder för många, men att det även kan vara ett stressmoment. ”Det är stressigt och pressigt, men jag lär mig så otroligt mycket så jag skulle aldrig byta bort det om jag fick möjligheten.”.

Viktor berättar att ordföranderollen är otroligt spännande – man får resa över hela Sverige och träffa många olika människor. ”Till skillnad från många människor tycker jag faktiskt om att hålla tal” säger han, och vi avbryter intervjun för att bonda en stund över vårt gemensamma, något impopulära intresse. Han berättar att tal däremot inte alltid varit en favoritsyssla, utan att det är något han kommit att tycka om efter många år av övning.

Han berättar att han utsatt sig för det och att det varit jobbigt, men att det alltid är en personlig seger när någonting går från jobbigt till kul. “Jag är fortfarande nervös när jag ska hålla tal, men man ska vara nervös!”.

Givetvis är jag även nyfiken på vem Viktor är utanför hans ordföranderoll. “Jag önskar att jag kunde säga att jag tycker om att laga mat och träna, men det gör jag inte” berättar han, och fortsätter: ”Jag gör som alla andra; hänger med vänner, är på Borgen och försöker leva loppan.”. En vanlig vardagskväll försöker han släppa UE lite, och bara ta det lugnt. ”Om jag har tur blir det en matlåda till middag. Om jag inte har tur blir det lasagne. Typ bara lasagne faktiskt.”. På frågan om han har något otippat att berätta om sig själv ger han mig svaret ”Jag har alltid jeans på mig, jag älskar jeans”, och jag slås av att jag, efter många års bekantskap, enbart sett Viktor i något annat än jeans en handfull gånger. Vidare berättar han att han är en oerhört stor djurfantast och att hans hund, en golden retriever på sju år vid namn Charlie, är hans livs stora kärlek. ”Jag skulle säga att jag har bra kontroll över mina känslor, men inte gällande djur.”.

Jag frågar vad hans planer, i egenskap av ordförande, för kommande läsår är. Han berättar att en prioriterad fråga för honom är engagemangsfrågan, och hur kåren kan arbeta för att säkerhetsställa den på lång sikt. För Viktor ska Uppsalaekonomerna vara en mötesplats för alla olika människor. Han berättar att han genom kåren ”hittat hem” – och vill att andra ska uppleva samma känsla av tillhörighet. Han förklarar vidare att detta

givetvis inte är en passiv process, utan en medvete process han vill arbeta med övergripande under sitt år som ordförande. Det han ser fram emot med kommande år är på samma tema: ”Att lära känna alla nya! Det är UE’s största styrka, att man kan prata med så många och skapa nya vänskaper.”.

Vidare berättar han att han även ser fram emot att stå på Carolina Rediviva och vinka med studentmössan under Valborg i vår. Han är nervös inför kommande år, men återigen – det ska man vara.

Hur gör man om man vill engagera sig i Uppsalaekonomerna? ”Man håller utkik på kårens sociala medier efter tillsättningsperioderna, där det söks projektmedlemmar till kårens projekt. Jag rekommenderar också starkt att ställa upp på stämman i november och söka en förtroendepost – det är jättekul! Det är läskigt och kan kännas som en stor utmaning, men det är en otrolig erfarenhet och jag lovar att man tackar sig själv i efterhand.

Kom förbi Borgen, ta en kopp kaffe och säg hej!”.

Till årets nya medlemmar har han en sak att säga: ”Välkomna, ni har den bästa tiden i livet framför er.

Vi ses på Borgen!”.

Text: Rut Bruse

VAD BETYDER

DINA DROMMAR?

Att ha en återkommande dröm är inget ovanligt, men att orka ta sig tid att googla vad ens relativt ointressanta dröm betyder ger kanske tvetydiga svar som kan vara svåra att orientera sig bland. Oroa dig inte! Här finner du den simpla men ack så upplysande sanningen om vad dina rolösa och alkoholstinna drömmar faktiskt kan ha för innebörd.

ALKOHOL Som en festande och kanske generellt överförfriskad student i Uppsala, låter det nog inte som något ovanligt att drömma om alkohol. Det sägs väl att det du drömmer om natten kan spegla vad som hände dig när du var vaken? Men om du ofta drömmer om att dricka alkohol, speciellt om det är öl eller vin som du häver i dig, kan det betyda en rad olika saker. Det kan vara en symbol för att du tappar greppet om något eller någon; du kanske håller på att tappa kontrollen över din livshantering eller har en relation som börjar rinna ut i sanden. Eller – om du har lite mer tur – symboliserar det en stark känsla av välbehag i ditt liv. Att drömma om alkohol kan också betyda att ditt inre är på väg mot en stark förändring; likt den sinnesförändring du kanske känner efter en vodka redbull för mycket. Om denna förändring är positiv eller negativ? Ja, det verkar variera. Upp till dig att välja!

tentamen är ju inte helt obefogat, men sätter onödiga käppar i hjulet för dig. Fokusera på att jobba på självförtroendet och tro på att du kommer klara det! Och vet du vad– det finns alltid en omtenta.

SPÖKEN Nu kanske du kommer att bli besviken, men att drömma om vålnader, väsen och spöken som huserar i din omgivning betyder troligen inte att universum eller någon avliden närstående försöker säga dig något. Det är nog snarare så att du, undermedvetet, känner någon form av ilska eller skuld. Ditt känsloliv kan vara är överväldigande eller så har du kanske glömt att prata ut med den där vännen du har varit irriterad på ett tag. Spöket i dina drömmar är således troligtvis dina egna känslor som just spökar.

OTROHET

TAPPA TÄNDER

Drömmer du ofta att du är otrogen mot din partner? Den lättaste slutsatsen att dra, om du vet att du själv är oskyldig, är då kanske att ditt undermedvetna försöker berätta något för dig.

Lugn, lugn – din partner är troligen inte otrogen mot dig. Det är mer sannolikt att du faktiskt sviker dig själv än att din partner sviker dig. Ta dig en liten funderare och tänk på om du övergivit någon du tycker om nyligen, eller gett vika för någon annan när du vet att du faktiskt hade rätt.

Slutligen verkar samtliga av internets listor över de vanligaste drömmarna inkludera “att tappa tänderna”. Att tappa tänderna kan liknas vid att tappa kontrollen. Men för att du inte ska behöva bli påmind om din förlorade kontroll ännu en gång, presenteras härmed en alternativ tolkning av drömmen. Dessvärre är inte denna tolkning heller särskilt munter; tappade tänder kan vara en reflektion av ångest över ditt utseende eller hur andra uppfattar dig. Känner du inte igen dig?

Grattis snygging!

TENTAMARDÖMMAR Jag vet att jag inte är den enda som, natten innan tentan, drömmer hemska drömmar om att jag med andan i halsen störtar in i tentasalen men att det redan är för sent. Alla utom jag har kommit i tid och allt jag lärt mig har varit förgäves. Känner du igen dig? Då kanske du – liksom andra övertrötta, neurotiska studenter – behöver jobba lite på ditt sviktande självförtroende. Att känna stress inför stundande

Text: Mathilda Ståhl

Drömmar tillhör ett av människans eviga mysterier. Egyptierna var övertygade om att drömmar var en del av verkligheten, urfolken i Nordamerika trodde det var andevärlden, och aboriginerna likaså. Den moderna psykologins ganska vrickade styvfar Freud hävdade bestämt att drömmar kom från våra undermedvetna begär. Hur som helst har konceptet “drömmar” alltid förbryllat oss människor. Om det är något format där olika konceptuella idéer om drömmar verkligen får väckas till liv så är det på den stora vita duken. Jag ger er här några enligt mig riktigt bra rullar som leker med idén om drömmen.

Text: Edgar Taube

introducerade mig för Bergman. och den handlar om en äldre herre som ska bli hedersdoktor i Uppsala. Inför sin utnämning så behöver han resa genom det avlånga landet Sverige och på vägen stöter han på alla möjliga människor som tycks påminna honom om sitt tidigare liv. Resan till Uppsala blir en resa genom livet, vi får följa med honom i hans dagdrömmar, när han tänker tillbaka på allt ont och gott han varit med om. Det är en vacker film som speglar livet, ungdomen, ålderdomen och det hårda och ärliga i att leva med sina beslut. Du behöver verkligen inte vara någon “Bergmansnobb” för att uppskatta detta tidlösa mästerverk till film.

Akira Kurosawas Drömmar (1990) En magisk film av den legendariska regissören Akira Kurosawa. Filmen handlar om åtta olika drömsekvenser, som alla bejakar olika centrala värden i den lilla människans liv. Det är en sådan där film som man helt enkelt inte gör rättvisa med bara ord, utan den måste ses. Det är vackra färger, scenografi i sann mästerlig Kurosawa anda, passion, sorg, japansk existentialism, ren magi. Du får även se Martin Scorsese spela rollen som Vincent Van Gogh, vilket jag tycker räcker för att du ska hyra hem den i helgen.

Smultronstället (1957) Finns det något aningen pretentiöst med att slänga in Bergman? Absolut, men det blev tvunget. Smultronstället är filmen som

The Secret Life of Walter Mitty (2013) Ben Stiller både regisserar och spelar huvudrollen och resultatet blir en riktigt bra rulle. Filmen handlar om Walter som jobbar med att framkalla bilder åt tidningen LIFE. Han dagdrömmer bort sig till de äventyr som hans bilder ofta speglar och sen återvänder han snabbt tillbaka till sin ganska gråa vardag igen. Till slut tar det iallafall stopp och han ger sig ut för att realisera sina drömmar om äventyr. Det är en speciell film, den låter kanske en aning klyschig men genom Stillers ganska unika regi så håller det på något vis. Den faller inte i samma trötta fällor som många andra drama-komedier från kontinenten, utan den lyckas forma sitt eget narrativ.

Berättelsen om Walter Mitty förblir under hela filmen en berättelse som kantas av värme, oförutsägbarhet, sympati. Den tar dig som tittare till Grönland, Island, Himalaya och New-York och din följeslagare under resan blir filmens grymma soundtrack.

Inception (2010) Ska man prata om drömmar i film så tror jag att man måste i alla fall nämna Christopher Nolans Inception. Nolan själv har berättat att grunden för filmen redan lades under hans tid på college.

Enligt honom själv experimenterade han flitigt med drömmar under den här perioden i sitt liv. Till slut ska han hursomhelst ha lärt sig själv att befinna sig i drömstadiet med kontroll, vilket gav honom möjligheten att använda drömvärlden som sin egen personliga studio där han kunde bolla med idéer och tankar.

Inception är kanske det allra tydligaste exemplet på när Nolan tar tittaren på en resa där tid och rum vrids upp och ner till musiken av Hans Zimmer. Allt detta resulterar i att Inception kan krävas att ses ett flertal gånger för att någorlunda begripas, men det vill jag nog ändå hävda att den är värd. Det är trots allt en film som tog världen med storm och som verkligen befäste Nolans plats som en av 2000-talets mest hyllade regissörer.

Jag minns första gången jag satt klistrad framför Tv:n på min gröna saccosäck och slaviskt följde första säsongen av Idol 2004.

Talangjakts-konceptet var inte någon ny företeelse och Idol-juryns vassa ton blev inte tokhyllad av svenska folket. Trots det var det något hos mig som gjorde att jag inte kunde sluta titta, fascineras och fängslas. För vi fick följa drömmar.

Det engelska TV-formatet Idol skapades 2001 och krönte nya popstjärnor runt om i världen. Vi minns till exempel Kelly Clarkson som stod som segrare i den första säsongen av Idol i USA. TV4 köpte in programmet till Sverige och Idol samlar än idag svenska folket framför Tv:n med popcornen i högsta hugg varje fredagskväll. Där stod också Peter Magnusson och David Hellenius, som de flesta numera kanske förknippar med Hey Baberiba eller Sommaren med Göran. De försökte trösta unga talanger som hade blivit sågade till fotknölarna och fått sina drömmar krossade av Idol-juryn. Sedan fanns det några få som genom sin sång och sitt uttryck lyckades charma juryn, och kunde ta sina första stapplande steg mot popstjärnedrömmen.

Drömmar för mig har alltid varit något som varit ett verktyg för tillflykt. Till drömmarnas land kan jag fly när vardagen känns trist och grå. I drömmarna fick jag som liten fantisera om hur det skulle vara att bo i USA, att jobba som pilot eller att bo på stranden i ett varmt land och äta frukt och glass varje dag. Men drömmarna var bara drömmar, och jag var övertygad om att de aldrig skulle slå in. Att drömmarna inte var på riktigt gjorde mig lugn – det kändes tryggt att få låta drömmarna vara osannolika och på mils avstånd. Jag vågade aldrig drömma om något som var tillräckligt nära för att kunna bli till verklighet. Det var det som fängslade mig framför Idol; att drömmar faktiskt kan slå in. Men det gjorde mig också rädd och nervös. Att det som någon hade gått hemma och drömt om så länge, nu var nära att hända på riktigt. Det väckte oönskade tankar: Tänk om drömmen inte blir sann nu när den är så nära att förverkligas? Tänk om livet som popstjärna inte blir som de fantiserat om? Är de inte rädda att bli besvikna?

När det kommer till drömmar om framtidsyrken, platser att bo på och framtida resmål har jag alltid skyddat mig själv och tänkt att ”det kommer aldrig att gå – men jag testar ändå”. Samtidigt inser jag, även om jag inte alltid vågar erkänna det för mig själv, att det finns en viss avundsjuka hos mig när folk berättar om sina drömmar – och gör verklighet av dem. Att våga berätta vad man drömmer om. Fantisera sig bort, och sen göra slag i sak. Ta små steg, kanske lägga ner extra tid på den där ansökan till den där spännande tjänsten på det där coola techbolaget. Eller att våga berätta vad man drömmer om för att inspirera andra. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Att drömmen inte slår in. Vilken tur att vi tillåts fortsätta drömma. För när en dörr stängs öppnas en ny, brukar ordspråket lyda. Visst är det likadant med drömmar?

När det kommer till kritan inser jag nu att jag visst vågat drömma ibland. Det är häftigt att följa folk vars drömmar slår in, och lika tillåtet att bara gå och fantisera om sina drömmar utan att göra en ansats till att närma sig dem. Jag kan fortfarande bli fängslad av att titta på Idol idag, nästan 20 år senare, även om jag fortfarande blir lika nervös över de sökande som vågar följa sina drömmar. Mitt mål för hösten är att försöka våga drömma lite mer. Är du med mig?

Text: Adam Paulsson

Du är tio år och lyssnar på din varma klasslärare som ler sådär obehagligt trevligt. Helt plötsligt kommer den där livsavgörande frågan: Vad vill du bli när du blir stor? Som små barn drömmer vi stort. Men när ålderns vårar smyger sig fram försvinner ofta dessa drömmar bakom nya, vuxna ansvar. Det finns dock ett stort värde i att våga leva ut barndomens passion i våra vuxna liv. Här kommer därav lite heta tips på hur vi kan leva ut våra stora barndomsdrömmar på små sätt.

POPSTJÄRNA

Ibland kanske du önskar att Hannah Montana eller Eminem stod på andra sidan av spegelbilden. Då är det bara att pallra dig till Göteborgs nation på torsdagar för att ställa upp på karaoke. Repa lite i duschen under veckan, lägg till lite dansmoves och sen är du good to go. Ett säkert kort är alltid Sweet Caroline av Neil Diamond.

Det kanske känns ett för stort steg att anmäla sig

KOCK

KONSTNÄR

till Halv åtta hos mig utan att ha något receptbibliotek. Lösningen är matkasse! Hello Fresh, Linas matkasse, Coops matkasse osv! Förutom att du bidrar till minskat matsvinn, kan du lära dig laga mat som ett proffs. Helt plötsligt får den där pak choien ett syfte utöver ett creddigt köp.

Brinner du för känslan av en pensel i handen?

Engelska Parkens ritsal är då svaret! Där kan du föranmäla dig för kurser i konst, tillgängligt för alla studenter. Dessutom har de även kurser i kroki (ja, nakenmålning), på tisdagar och onsdagar. Om du hellre vill ha frihet i konsten så kan du alltid sätta dig med block och penna vid fyrisån någon timme i veckan och måla det du känner för.

BRANDMAN

POLIS

Finner du dig själv sittande och sträckkolla Tunna blå linjen för femte gången? Då kanske det är dags att svalka ditt behov av ordning och reda genom att engagera dig som trygghetsvärd på en nation. Om du vill skala större kan du söka om att bli volontär på polisen i Region Uppsala. Det är lättare än man tror att ansöka – det är bara att göra det!

Känner du ett behov av att släcka bengalerna på en fotbollsmatch? Då kanske det finns en brandman inom dig. Visste du att du kan bli brandman på deltidstationen hos Uppsala brandförsvar? Det innebär att du vid sidan av dina studier kan hjälpa till vid räddningsinsatser där du bor. Plus, du får en snygg uniform. Älskar du att skriva men aldrig riktigt hittat ett syfte? Har du ett inre driv att få ut dina åsikter för en stor mängd läsare? Svaret är enkelt. Sök till att skribent för Reversen nästa termin såklart!

FÖRFATTARE

Text: Sandra Silfverswärd

Homecoming weeks är ett av Uppsalaekonomernas projekt som gick av stapeln i början av höstterminen 2023. Projektet har ett insparksliknande upplägg och riktar sig till utbytes- och masterstudenter i ekonomi som är nya i stan. Den här gången deltog uppemot 180 personer och det hela avslutades med en gasque. Vi har tagit reda på mer om vad projektet inneburit och pratat med några som var med.

När vi kliver in på Värmlands nation är det full rulle.

Det är en ljummen kväll i slutet av september, och det har hållits gasque för alla som varit en del av terminens upplaga av Homecoming weeks. Nu har dörrarna öppnats för släpp. Det är mycket folk, och efter att vi lämnat in våra jackor tar mitt sällskap vår tillflykt ner till toaletterna. Där träffar jag Lucy, en utbytesstudent från Tjeckien, som varit med i HCW. Hon delar glatt med sig av vad hon tyckte om projektet.

– Det bästa var borgensittningen! Och att få träffa svenskar här i Sverige såklart.

Homecoming weeks är ett projekt som Uppsalaekonomerna har varje termin. För att få en bättre inblick i hur årets HCW gått till stämmer jag träff med den här terminens projektgrupp, som bestått av Emily Lomander, Lina Xu, Amanda

Kyhlstedt och Maria Berntsson.

– HCW är UE’s inspark för utbytes- och masterstudenter i ekonomi. Syftet är att välkomna nya studenter till Uppsala, för många utbytesstudenter har ju aldrig varit i Sverige, och masterstudenter flyttar hit. Då kan HCW innebära en möjlighet att skaffa vänner och bli ett intro till den nya staden, säger Emily Lomander.

Hon fortsätter med att berätta om projektets upplägg. Svenska ekonomistudenter är “buddies”, och fungerar som en typ av faddrar. De är med på alla evenemang för att lära känna “homies”, vilket utbytesoch masterstudenterna kallas.

Höstterminen 2023 blev HCW ett stort projekt med hela 150 homies och 30 buddies.

Jag frågar projektgruppen vad deras uppgifter

Det bjöds på toastmasters, spex av både buddies

varit.

och projektgrupp, god mat och dryck och

– Vår uppgift var att planera allting under

prisutdelning. De andra i projektgruppen tar upp

sommaren, och då visste vi inte hur stort det skulle

kräftskivan som väldigt lyckad, och att eventet på

bli, säger Lina och Maria. Det är vi som planerat alla

Shotluckan blev bättre än förväntat.

event

och

– Det var på en torsdag, och vi hade nästan hellre

organiserat allt. Och fixat sponsorer, kontaktat

hängt kvar där än att dra till Stocken, säger de och

nationer och lokaler. Och det blev bättre än vi tänkt

skrattar. Men sedan tillägger de att när det gäller

oss! Det var så många roliga personer med, och

höjdpunkter från projektet får vi inte glömma

det har varit stor uppslutning. Det är kul att

gasquen.

och

gasquen,

och

budgeterat

intresset varit så stort, säger de, och Emily fortsätter:

Gasquen, rubricerad som “Final banquet” i linje

– Det bästa har varit att se utbytes- och

med projektets internationella anda, hölls alltså på

masterstudenterna hitta varandra, och att folk som

Värmlands nation den 21 september. Hela salen var

deltog verkligen ville vara där och hade kul.

fylld och för många homies var det den första gasquen under studietiden här i Uppsala. Det bjöds

Homecoming weeks har pågått i fyra veckor. Några

på toastmasters, spex av både buddies och

av

borgensittningar,

projektgrupp,

kräftskiva, brännboll och en eftermiddag på

prisutdelning.

evenemangen

Studenternas

IP

har för

varit att

se

en

god

mat

och

dryck

och

Siriusmatch

tillsammans.

Väl på släppet tar jag tillfället i akt och frågar fler

– Siriusmatchen är ett av mina bästa minnen från

deltagare om vad de haft för uppfattning om

HCW, säger Emily från projektgruppen. Sirius

projektet:

gjorde fem mål i första halvleken och alla var så

– Vi skulle verkligen rekommendera att söka

glada och vi kände sån gemenskap. Det var roligt

buddy! Det är ett lagom projekt, och det är bara

att

roligt men ändå viktigt, säger Saga Friberg och

få

visa

utbytesstudenterna

en

svensk

fotbollsmatch, för de tyckte det var så häftigt!

De andra i projektgruppen tar upp kräftskivan som väldigt lyckad, och att eventet på Shotluckan blev bättre än förväntat.

– Det var på en torsdag, och vi hade nästan hellre hängt kvar där än att dra till Stocken, säger de och skrattar. Men sedan tillägger de att när det gäller höjdpunkter från projektet får vi inte glömma gasquen.

Gasquen, rubricerad som “Final banquet” i linje med projektets internationella anda, hölls alltså på Värmlands nation den 21 september. Hela salen var fylld och för många homies var det den första gasquen under studietiden här i Uppsala.

Filippa Johnsson. De har båda varit buddies och berättar att uppgiften varit att fungera som en länk till Uppsala, så att homies kan lära känna svenska studenter, och kunna ställa vilka frågor de vill.

– Det var en homie som sa att han hade en bil, och frågade mig vart i Sverige han skulle åka med den, säger Saga och skrattar.

De fortsätter med att säga att det bästa varit att se alla lära känna varandra, och att se hur homies upptäckt att Homecoming weeks handlat om att lära känna nya människor och introducera nyinflyttade till Uppsalas studentliv, märks på den glada och uppspelta stämningen på dansgolvet där på släppet förra veckan. När klockan slår 01.52 och Stad i ljus börjar spelas är det många som inte vill gå hem. Väl utanför portarna hamnar jag bredvid en sprallig utbytesstudent, och när jag frågar vad hon känner inför att projektet tagit slut, känns det som att hennes svar på något vis knyter ihop säcken för projektet: – Det spelar ingen roll att det här var det sista eventet! Jag kommer fortsätta hitta på saker med vännerna jag fått nu.

Text: Ellen Ohlsson

PLAYLIST OF YOUR DREAMS Dreams - Fleetwood Mac Dream A Little Dream of Me - The Mamas & The Papas California Dreamin’ - Amason Walking On a Dream - Empire of the Sun Dreamer - Tomas Stenström Don’t Dream It’s Over - Crowded House I Have a Dream - ABBA If I Can Dream - Elvis Presley Dreaming of Me - Depeche Mode Dreams Tonite - Alvvays All i Have to do is Dream - The Everly Brothers Dream - Seinabo Sey

Scanna i Spotify-appen för en drömmig lyssning!

Text: Wilma Svanberg Eriksson

mycket dröm, lite verkstad När jag under en skoluppgift i sexårs fick frågan om mitt drömyrke svarade jag sportjournalist. Jag såg hellre på Eurosports sommarbackhoppning än barnkanalen – jag älskade att kolla på vinterstudion och försökte analysera all idrott jag såg. Men egentligen ville jag nog innerst inne bli fotbollsproffs som alla andra. Trots att jag bara var fem hade jag redan lärt mig att drömma realistiskt.

Som en tonårsrevolt skulle jag komma att bli en drömmare tillslut. Jag drömde om att ta mig ut ur min småstad, jag drömde om att tågluffa ute i Europa, och min dröm om ett bättre samhälle fick mig att utvecklas mot att agera som ett gott föredöme föredöme. Men idag drömmer jag om att komma hem igen, jag drömmer om att resa till en annan kontinent och min ideologiska övertygelse har övergått till en tråkig och grå pragmatism.

Den enda drömmen som alltid funnits där är den om att lyckas. Drömmen – eller kanske målsättningen, en ribba jag en dag måste ta mig över – har varit en trygg punkt att luta mig mot när livet stormar. När jag hoppade av gymnasiet var det skönt att veta att jag ändå en dag kommer att lyckas. När jag sa upp mig från jobbet för att börja studera var det inte för att jag var olycklig, utan för att jag visste att jag inte skulle vara det om jag inte lyckades. När mitt då nyfunna singelliv nådde sina dalar var det skönt att veta att jag en dag skulle bli lycklig.

Drömmen om att lyckas gav mig riktning.

Men kan jag verkligen ta framgång som en självklarhet?

Under mina yngre tonår låg jag inne på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Mina päron fick höra att de skulle förbereda sig på det värsta, medan jag själv mest tyckte det var coolt att eventuellt få åka helikopter när jag skulle transporteras från Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Detta ledde till föräldrar i chocktillstånd,

medan jag mest var törstig då jag inte fick dricka något.

Drömmen där och då var solklar: ett kallt glas Ramlösa persika & apelsin.

Händelsen och rehaben efter fick mig att lära mig att inte ta saker för givet. Livet kan ta slut när som helst, så det gäller att njuta. Lärdomen skulle jag dock snabbt försaka. Det dröjde någon vecka innan jag var uppe på ambitionernas häst och piskade denna mot framgång.

Mitt ridande har gått bra fram tills nu. Det där med att lyckas ska inte längre ske i framtiden, istället börjar det bli dags att prestera.

Men jag fixar det inte. Det här med studieflit, studieteknik och grit har aldrig varit min starka sida, utan jag har förlitat mig på arv och miljö, som inte klarar av att bära all vikt längre.

Paniken borde vara här. Jag borde sitta på eko och plugga, men sitter istället hemma och prokrastinerar. När jag ändå är hemma borde jag städa, men icke. Visst, den smyger upp bakom mig när jag ska lägga mig, men sanningen är såklart att jag borde skärpa mig redan nu. Det är svårt att lyckas inom arbetslivet om man aldrig får ett jobb. Kanske borde jag kasta mina drömmar i backen likt en sliskig PHdeltagare skulle gjort med en guldkula, för att sedan limma tillbaka drömmarna bit för bit, steg för steg.

Kanske borde jag bara ge upp, hoppa av och bli sportjournalist, för jag kommer aldrig att nå mina drömmar om jag inte fokuserar på vilka steg jag kan ta i nuet.

Text: Elias Nyqvist

mina drömmars stad En sommarkväll år 1860 vandrar den 15 år gamla pojken Henning Nilsson till Stockholm, staden i hans drömmar. Han drömmer om en stad full av nya möjligheter, jobb och om den lycka han hoppas hitta där.

Historien om Henning Nilsson har Per Anders Fogelström skrivit. Själv har jag inte läst romanserien, men tänker ofta på titeln ändå. Mina drömmars stad.

En kraftfull titel som flera troligen kan känna igen sig i.

En del drömmer om New York, London, eller, precis som Henning, om Stockholm. Jag som själv kommer från Stockholm har alltid älskat staden och jag vill tveklöst tillbaka dit någon gång. Men ända sedan ag började fundera på att flytta till Uppsala har det kommit att bli den stad jag drömmer om. Och det med all rätt. Uppsala är våra drömmars stad.

Till Uppsala flyttar det varje termin tusentals nya studenter som drömmer om nya möjligheter och lycka, och som hittar just det. Hit flyttar den som har stora framtidsdrömmar om att bli jurist, läkare eller ekonom.

Hit flyttar den som vill bli VD på ett stort företag, den som vill bli den bästa läraren för framtida generationer som också ska få drömma, och hit flyttar den som vill lära sig allt för att kunna forska om helt nya och oupptäckta saker. Men hit flyttar också den som är precis som jag. Den som inte har sina framtidsdrömmar helt upplistade eller har hittat det rakaste spåret som går för att nå dit.

Text: Kristian Wulfert

Uppsala är våra drömmars stad eftersom den erbjuder något till alla. Det är helt fantastiskt för den som har sina framtidsdrömmar klara för sig att bli erbjuden möjligheten att få utbildning och allmänbildning för att uppnå sina drömmar. Men för oss andra är staden helt fantastisk på att erbjuda möjligheten att ta reda på vad du drömmer om. Genom att testa sig fram i nya sociala konstellationer, att engagera sig i en studentkår eller nation, eller genom att testa flera olika utbildningar tills du hittar den som passar dig helt perfekt. Min uppmaning till dig, som är precis som jag, är att våga testa nya saker! Testa att jobba i köket på en nation en kväll. Testa att söka till ett av Uppsalaekonomernas projekt som du tycker låter roligt. Testa att vara skribent i Reversen. Det kan inte bli något annat än väldigt kul! Och vem vet – kanske hjälper det dig att förstå vad det är du drömmer om i framtiden!

Precis som Henning flyttade jag till en stad för att hitta de möjligheter och den lycka som jag hoppades på att staden skulle erbjuda, men likheterna slutar också där. Historien skildrar samhällsklyftor och problem som vi kanske har svårt att leva oss in i idag.

Uppsala är precis vad jag drömde om eftersom jag har kunnat pröva att plugga olika saker för att hitta det som passar mig bäst, för att jag har fått engagera mig på flera sätt inom den bästa studentkåren Uppsalaekonomerna, och för att jag har fått träffa så många fantastiska människor. Alla dessa människor har jag lärt känna i skiftande sociala konstellationer, och de har sakta men säkert hjälpt mig att förstå vad jag drömmer om i framtiden. För att citera min medskribent Elias Nyqvist vill jag avsluta med två väl ”Uppsala – tack.”. valda ord:

What? Is there really a student cult just seven kilometres outside of central Uppsala?

I asked myself precisely that question on my first day as an Uppsala resident. This motivated me not only to write a critical piece of investigating journalism, but to go balls deep and infiltrate the alleged cult myself.

This would be done by moving in to the Herrgård and executing a thought out secret social anthropological study. My findings centre around the question whether there is an actual cult, and if so, how it functions.

Sunnerstad Herrgård is a student housing unit consisting of two large corridors with room for 40 students. It’s located close to Fyrisån with a pond and a loving garden. The Herrgård is divided in a north and south side with its own kitchens and common areas.

Yep, 20 people share one kitchen and one washing room.

get home from studies and have your dinner, you might want to do some activities in the city. Let’s say you’re going to a nation with your classmates for example.

That instantly requires an additional 14 kilometres; adding up to almost three miles of biking a day.

As for the rituals, there is Fika Sunday, Pancake Breakfast Thursdays, as well as regular parties where attendance is not merely expected but obligated. In addition, you might find yourself in the middle of a movie night, ice bathing session or football game. Both the strict and unstrict rituals make the foundation for acceptance of the Herrgård as a recreational location.

CULT RUMOURS

According to Britannica.com, a cult is usually a small group devoted to a person, idea, or philosophy. A successful cult relies heavily on three key ingredients – isolation, rituals, and a strong charismatic leader.

My first impression when arriving at the Herrgård is the isolated geographic position. There is a great barrier between its close and cozy location, and the city of Uppsala. The bus is expensive, departs rarely and takes forever. Hence, most students rely on their bike. The problem is that from the Herrgård to most campuses, the distance is approximately 14 kilometres. After you

The strong charismatic leader was not easily identifiable, but after one and a half month at the Herrgård, I have a few suspects and I wish to investigate. These are Julian (25) from Germany and the Dutch Femke (24). Both individuals seem to be instigating many of the rituals, as well as having a strong influence over the overall culture and social dynamics at the Herrgård. It’s time to turn every rock with some hard-hitting questions.

Have you ever heard about the cult rumours regarding the Herrgård?

I think you should ask Femke, answers Julian, as he dodges the question. The second resident that gets interviewed is the 21-year-old Swede Nina. “I have now lived here for one year. I moved here because it was the

only option”, says Nina. She quickly adds, after receiving a weird look from Julian: “Living here is amazing.”. I now see the opportunity to ask her about the cult rumours surrounding the Herrgård. “No comment. I think you should ask Femke”, she answers.

How is your relationship with Femke?

“We are great friends and I trust her with my life”, responds the young Swede, and continues: “We all agree that such a strong trust is unusual for someone sharing a corridor for just a year.”. The interview suddenly gets interrupted by someone storming in through the door. “Julian is obviously the boss here.

I’m like the least talkative person in the cult. No, in the Herrgård. And therefore, not the strong charismatic leader!”, yells Femke with eager before she adds: “There are great people here. You might think you chose to live here, but the Herrgård chose you.”.

The sheer amount of power you wield – does it scare you?

“Jag bara chillar”, responds the new main suspect. The last resident that is willing to answer the difficult questions is Unni. “It’s great here. I am a little suspicious though”, says the 20-year-old Swede. When asked about the three cult ingredients she then answers: “I have seen isolation, but not in myself. I also have taken part of all the rituals. As for the strong charismatic leader, I don’t think it’s one person. I believe there’s a whole group.”.

HELP

Femke then states that Julian in fact is both the instigator of Fika Sunday and many of the other rituals, as well as being the most prominent member of the group chat. The ongoing investigation has no other choice than to approach Julian once more. I tell him that I’ve received trustworthy intel that he’s secretly pulling the strings. “That’s just bullshit”, says Julian, as he without hesitation overtakes the aux in the kitchen to play his favourite music.

Help, I need a new place to live! My emotions ran from startled to scared. Could it be, the whole investigation not only had the wrong target, but also the wrong target frame. What this meant for my safety was at the time difficult to assess. As a safety measure I have now reached out to the landlord with my one-month notice.

If you have a spare room or know someone who has, please contact me on +47 912 40 839. Yes, that is in fact a Norwegian number and my purchasing power is of course above average. Not that there is anything wrong regarding the concept of average.

RITUALS

Text: Julian Seddon

Är du som mig och längtar efter något sött till den alldeles för långa eftermiddagen fylld av plugg? Se hit! Konsistensen på denna kaka är nästan bortom vad ord kan beskriva. Den är spröd och smälter i munnen. Den är perfekt. Den ljuvliga kakan som genom sitt namn beskriver sig själv; en dröm! Du har troligtvis alla ingredienser hemma redan (möjligtvis inte hjortronsalt) och det tar knappt 30 minuter att göra. Baka lite drömmar och överraska pluggdejten – pluggstressen kommer att vara som bortblåst när du plockar fram dagens höjdpunkt!

100 gram mjukt smör 2,5 dl strösocker

1. Sätt ugnen på 150 grader.

2. Vispa rumsvarmt smör och socker fluffigt med elvisp i 1-2 minuter.

1 dl solrosolja

3. Tillsätt oljan lite i taget under kraftig vispning med elvispen.

3,5 dl vetemjöl

4. Blanda vetemjöl, hjorthornssalt och vaniljsocker i en bunke.

0,5 tsk hjorthornssalt (viktigt!)

2 tsk vaniljsocker

5. Tillsätt de torra ingredienserna till smör- och sockerblandningen.

Blanda ihop till en deg.

6. Förbered två plåtar med bakplåtspapper. Rulla kakdegen till två längder och skär varje längd i små bitar (ca 1 cm eller en halv tumme i storlek).

7. Rulla degen till små bollar. Lägg bollarna på bakplåtspapper med några cm mellanrum.

8. Grädda drömmarna mitt i ugnen i 15-20 minuter eller tills de blivit blekgula och spruckit lite på toppen.

9. Ta ut drömmarna och låt de kallna på plåtarna.

Text: Elina Bakar

Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna?

Se hit!

Oktober MÅN

TIS

ONS TORS

FRE

LÖR

SÖN

3 Discover EY

4 Intervjuteknik

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

25

26

27

28

29

2

FTV-ansökan

Excelutbildning med PwC 1

Reccegasque

Kontaktboosten

23

24 Excelutbildning med PwC 2

30

31

Gräddgasque

1

2

3

4

5

Vi hoppas att du har uppskattat terminens första nummer av Reversen. Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss! reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Rut & Wilma